Utrikesdepartementet
Denna rapport är en sammanställning
grundad på Utrikesdepartementets
bedömningar vid årsskiftet 2013/2014.
Rapporten kan inte ge en fullständig
bild av läget för de mänskliga
rättigheterna i landet. Information
bör också sökas från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Brunei 2013
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
De medborgerliga och politiska rättigheterna i Brunei är begränsade.
Undantagstillstånd råder i landet sedan drygt 50 år tillbaka och val till det
lagstiftande rådet har inte hållits sedan 1962. Det lagstiftande rådet var
suspenderat till 2004 då det återinfördes. Ledamöterna möts sedan dess en
gång per år för att bland annat diskutera budgeten.
Inskränkningarna i press- och yttrandefrihet gör att det sällan förekommer
någon öppen kritik eller organiserad opposition mot sultanen och hans sätt att
styra landet. Kritik mot sultanen och det övriga kungahuset är tabu och
straffbart. Självcensur iakttas av både media och enskilda. Begränsningar finns
även vad gäller förenings- och församlingsfrihet.
Spöstraff används. Dödsstraff förekommer i straffskalan men inga dödsdomar
har verkställts sedan 1957. I oktober 2013 meddelade sultanen att
strafflagstiftning enligt sharia-systemet kommer att införas i Brunei. Lagen
införs i olika steg under kommande tvåårsperiod med start i maj 2014 och
avsikten är att den ska tillämpas parallellt med existerande lagstiftning.
Brunei är ett ekonomiskt välmående land där medborgarna har tillgång till
statligt subventionerade bostäder, kostnadsfri utbildning upp till
universitetsnivå samt hälsovård av god standard.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Brunei har ratificerat följande centrala konventioner om mänskliga rättigheter:
2
-
-
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against
Women, CEDAW, 2006. Reservation har gjorts beträffande föreskrifter
i konventionen som kan strida mot Bruneis konstitution och mot
islamsk trosuppfattning. Det fakultativa protokollet om enskild
klagorätt är inte undertecknat eller ratificerat.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child,
CRC, 1995. Tilläggsprotokollet om barn i väpnad konflikt har
undertecknats men inte ratificerats. Det fakultativa protokollet om
handel med barn ratificerades 2006.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
Convention on the Rights of Persons with Disabilities, CRPD, undertecknades 2007
men har ännu inte ratificerats. Brunei har uppgett att de avser ratificera
konventionen.
Rapportering till FN-systemets konventionskommittéer har skett, dock kan
noteras att några av rapporterna lämnats in sent. Senaste rapporterna till
konventionskommittéerna är rapporten rörande tilläggsprotokollet om barn i
väpnad konflikt 2011 samt landrapport rörande konventionen om avskaffandet
av alla former av diskriminering mot kvinnor som lämnades in i maj 2013.
I december 2009 granskades Brunei av FN:s universella granskningsmekanism,
Universal Periodic Review, UPR. Nästa UPR-granskning av Brunei genomförs
2014. Brunei fick 85 rekommendationer och accepterade 33 av dessa. Brunei
uppmanades bland annat att underteckna och ratificera de övriga centrala
konventionerna om mänskliga rättigheter. Vidare uppmanades Brunei lyfta
reservationer rörande konventionen om avskaffandet av alla former av
diskriminering mot kvinnor och konventionen om barnets rättigheter.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Inga tillförlitliga uppgifter finns om politiska mord och avrättningar, inte heller
om försvinnanden. Lagen förbjuder misshandel av fångar och förhållandena i
Bruneis två fängelser synes vara anständiga. Röda Korset har tillstånd att
besöka fängelser.
Spöstraff är obligatoriskt för 42 olika brott, varav de flesta är narkotikabrott
och brott mot migrationslagen. Spöstraff utdelas för män mellan 18-50 år i
närvaro av medicinsk personal som kan avbryta av medicinska skäl.
3
4. Dödsstraff
Dödsstraff förekommer i straffskalan för vissa brott, bland annat mord,
narkotikabrott, olovligt vapeninnehav. Tre dödsdomar utdömdes 2011, vilka
var de första på många år. Enligt Amnesty International och Human Rights Watch
finns inte kännedom om någon verkställd dödsdom efter 1957.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Lagen om inre säkerhet, Internal Security Act, tillåter frihetsberövande utan
rättegång. Initialt kan frihetsberövandet uppgå till två år, men beslutet kan
förnyas obegränsat antal gånger. År 2004 frihetsberövades ett antal personer
med hänvisning till lagen om inre säkerhet. Personerna anklagades för att ha
kopplingar till den islamistiska rörelsen al-Arqam. Enligt Amnesty finns inga
uppgifter om att lagen tillämpats de senaste åren.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Konstitutionen nämner inte uttryckligen ett oberoende rättsväsende. Även om
samtliga domare i Högsta domstolen är tillsatta av sultanen bedöms
domstolarna vara förhållandevis självständiga. Innehållet i lagarna följer den
engelska common law-modellen (kombination av allmänt hållna lagar och
prejudikat). Brittiska domare ingår i Bruneis högsta domstol och i landets
appellationsdomstol. Högsta instans för överklaganden i vissa fall är den
juridiska kommittén i det brittiska Privy Council.
Islamisk rätt gäller för muslimer på flera civilrättsliga områden såsom arv,
skilsmässa och sexualbrott. Denna rättstillämpning sker i särskilda muslimska
domstolar. Myndigheterna kontrollerar efterlevnaden av islamisk rätt och
ingriper regelbundet mot så kallat icke-muslimskt beteende, till exempel
utomäktenskapligt umgänge mellan man och kvinna samt brott mot fastan
under ramadan. Personer har arresterats som har brutit mot det muslimska
förbudet mot samvaro med en person av motsatt kön som inte är make/maka
eller nära släkting. För att myndigheter ska kunna avgöra vilka som ska lyda
under muslimsk lag måste samtliga invånare bära på ID-kort som anger religiös
tillhörighet.
I oktober 2013 meddelade sultanen att strafflagstiftning enligt sharia-systemet,
Sharia Penal Code Order, kommer att införas i Brunei. Införande av shariastrafflagstiftningen har under flera år diskuterats i Brunei, inklusive tillämpning
av straff och beviskrav för påstådda brott. Införandet av den nya lagstiftningen
innebär att straffen kan inkludera stening till döds för sexuellt umgänge utanför
äktenskapet, att en kroppsdel huggs av som straff för stöld, och piskstraff för
abort eller alkoholbruk för muslimska medborgare. Lagen införs i olika steg
under en kommande två-årsperiod, med start i maj 2014.
4
2013 var ett år med flera stora korruptionsskandaler i Brunei. Det fall som
rörde Brunei Shell Petroleum var det största korruptionsfallet i Bruneis
historia. Rättegången avslutades i november 2013 och ägaren, en malaysisk
medborgare, dömdes till mer än sex års fängelse. Antikorruptionsmyndigheten,
Anti-Corruption Bureau, har sedan den etablerades 1982, undersökt närmare
2 500 fall rörande påstådd korruption. Av de fall som undersökts har närmare
300 fall tagits upp i rättegång. Sultanens brorson, prins Abdul Hakeem Jefri
stämdes 2012 för avtalsbrott rörande aktieinnehav i ett singaporianskt företag.
Transparency Internationals korruptionsindex för 2013 placerar Brunei på plats
38 av de 175 länder som ingår i granskningen.
7. Straffrihet
Det finns inga uppgifter som tyder på att staten systematiskt underlåter att
utreda vissa brott.
8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Yttrandefriheten är begränsad och det krävs tillstånd för utgivning av lokala
tidningar. Myndighetsrepresentanter kan stänga en tidning, bötfälla eller utdela
fängelsestraff för en period om upp till tre år för rapporter som bedöms vara
falska (false and malicious). Tidningar och tidskrifter från andra länder finns
tillgängliga i Brunei, dock finns möjligheter att även förbjuda utländsk press.
Kritik mot sultanen och det övriga kungahuset är tabu och straffbart. Vid vissa
tillfällen har regeringen tillgripit censur, främst mot kritik av sultanen och hans
familj och mot inslag av sexuell natur. Utländska publikationer som har sådana
inslag släpps inte in i landet. Artiklar med kristna inslag uppges censureras.
Lokala tidningar idkar självcensur. Brunei har en statlig tv-station, men
befolkningen tar emot sändningar från Malaysia samt har tillgång till
satellitkanaler.
De största engelsktalande dagstidningarna är Borneo Bulletin, vilken ägs av
sultanens familj, samt Brunei Times som ägs av en grupp affärsmän. Flera
tidningar på kinesiska samt malaj finns också att tillgå.
Regeringen uppges övervaka invånarnas internetanvändning, bland annat
genom att uppmana internetcaféer att installera brandväggar för att hindra
användare att ta del av ”osedligt material” samt genom e-post- och
chatrumsövervakning. Det finns inga rapporter om att utländsk medias
hemsidor blockeras eller censureras.
Reportrar utan gränser rankar Brunei på 122 plats av totalt 179 länder i fråga
om pressfrihet (2013).
5
9. Mötes- och föreningsfrihet
Förenings- och församlingsfriheten är reglerad. Bland annat står föreningar
under statlig kontroll och måste registrera sig. Tillstånd krävs för offentliga
möten med fler än tio personer. Tillstånd krävs även från en censurmyndighet
för all offentlig underhållning.
10. Religions- och övertygelsefrihet
Islam är statsreligion och genomsyrar starkt det bruneiska samhället. Sultan
Hassanal Bolkiah är den högsta religiösa auktoriteten i landet. Andra
trosyttringar som buddhism och kristendom får förekomma, om än med vissa
restriktioner. Det finns tre kristna kyrkor (anglikansk, katolsk och baptist).
Några fundamentalistiska islamska rörelser har inte rapporterats från Brunei.
Undervisning i andra religioner än islam får inte förekomma i skolorna.
11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Brunei är ett arvsultanat och all makt ligger hos Sultan Haji Hassanal Bolkiah,
som är statschef sedan 1967. Sedan 1962 råder undantagstillstånd i Brunei.
Landets styre beskrivs som en malaysisk muslimsk monarki. Val till lagstiftande
råd har inte hållits sedan 1962.
Sultanen är också premiär-, försvars- och finansminister i regeringen, Council of
Cabinet Ministers. Brodern, prins Mohamed Bolkiah, är utrikesminister och
sultanens son, kronprins Al-Muhtadee Billah, ingår också i regeringen (”senior
minister”). I regeringen finns ett tiotal ytterligare ledamöter, vilka utses av
sultanen. Den första kvinnan att utses till minister i Brunei är Datin Paduka
Hjh Adina Othman. Hon utsågs 2010 till vice minister för kultur-, ungdomsoch sportfrågor.
Det finns även andra råd för särskilda frågor; The Council of Succession, som
handhar frågor om tronföljden och The Religious Council som bistår sultanen i
religiösa frågor.
Det finns vidare ett lagstiftande råd, The Legislative Council, LegCo, som
återinfördes 2004 efter att ha varit upphävt sedan 1984. Den har till
huvuduppgift att granska och kommentera den årliga budgeten samt lagförslag.
LegCo möts en kortare tid i februari i anslutning till att budgeten presenteras.
2005 utsåg Sultanen en ny LegCo- församling bestående av 29 medlemmar,
varav fem indirekt valda medlemmar som representerar byråden. Efter den
stipulerade femårsperioden tillsattes en ny utökad församling i juni 2011. Den
nuvarande församlingen består av 33 medlemmar. Enligt författningen ska
församlingen utökas upp till 45 platser, varav 15 valbara. Någon tidpunkt för
allmänna val till de 15 valbara platserna har dock inte fastställts.
6
Församlingen består av ett dussintal regeringsmedlemmar samt ett tiotal av
sultanen utsedda representanter för olika sektorer i det bruneiska samhället.
Knappt tio personer har utsetts efter indirekta val och de företräder landets
olika regioner. Ledamöter har möjlighet att presentera förslag och ställa frågor
till regeringen om framför allt årets budget. Stora delar av kungafamiljens och
regeringens utgifter är dock sekretessbelagda.
Politiska partier är formellt tillåtna. Både Brunei People’s Awareness Party och
Brunei National Solidarity Pary upplöstes dock år 2007. Kvarvarande parti är
National Development Party, som liksom de tidigare partierna svurit sin lojalitet till
sultanen.
Medborgarna har möjlighet att försöka påverka sultanens beslut genom att
överlämna brev och petitioner. Sultanen arrangerar årligen en form av öppet
hus i anslutning till en muslimsk religiös högtid. Byledare kan även
kommunicera önskemål genom möten med inrikesministeriet.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
12. Rätten till arbete och relaterade frågor
Brunei är ett av Asiens rikaste länder med en befolkning om drygt 400 000
personer. Arbetslösheten har de senaste åren varit omkring tre procent. Inga
uppgifter om tvångsarbete finns.
I Brunei finns ett stort antal gästarbetare. De utgör cirka 30 procent av den
totala arbetskraften och återfinns främst inom byggsektorn,
tillverkningsindustrin, servicesektorn samt bland de hushållsanställda.
Gästarbetare omfattas inte av samma arbetsskyddslagstiftning som övriga
invånare. Arbetsvillkoren är ofta dåliga även om regeringen under senare år
vidtagit åtgärder för att råda bot på de värsta missförhållandena. Straffen för
både gästarbetare och arbetsgivare som saknar nödvändiga tillstånd har dock
skärpts.
Fackföreningar är tillåtna, men måste registreras hos regeringen. I praktiken är
dock den fackliga verksamheten nästintill obefintlig. Att strejka är olagligt och
kollektiva förhandlingar existerar inte. Brunei har inte ratificerat någon av
ILO:s åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter, men anger att man
följer bestämmelserna i konvention 182 om barnarbete, vilken undertecknades
2008 men har ännu inte ratificerats.
13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Alla medborgare har tillgång till god och kostnadsfri hälsovård.
7
14. Rätten till utbildning
Alla medborgare har tillgång till kostnadsfri utbildning fram till
universitetsnivå. Brunei tillämpar en nioårig obligatorisk skolgång. Enligt
Världsbankens data för 2012 avsatte Brunei 17 procent av statsbudgeten för
utbildning.
15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Brunei har en BNP per capita som är bland de fem högsta i världen. UNDP:s
Human Development Index 2013 placerar Brunei på 30:e plats av 187 listade
länder.
I stort sett alla medborgare har tillgång till en anständig bostad tack vare
kraftiga bostadssubventioner.
SÄRSKILDA KOMMENTARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA
RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Förvärvsfrekvensen bland kvinnor har ökat under senare år, och uppgick till
drygt 60 procent under 2013. Vidare ökar antalet kvinnliga
universitetsstuderande. Det finns inga kvinnor i regeringen, däremot en
viceminister. I Världsbankens Gender Gap Index 2013 noterades att Brunei
tappat 13 platser mot år 2012, nu på 88:e plats av 136 länder. Anledningen till
att Brunei har fallit i rankingen uppges vara bl.a. minskat antal kvinnor i
toppositioner samt fortsatt bottennoteringar vad gäller politisk inflytande.
Dock noteras i rapporten att Brunei rankas högt (17:e plats) vad gäller
jämlikhet mellan män och kvinnor rörande lönesättning för likvärdigt arbete
vilket är en förbättring mot Bruneis 23:e plats 2012.
Misshandel av kvinnor, särskilt hushållsanställda, förekommer.
Gärningsmannen bestraffas normalt om brottet anmäls. Hustrumisshandel är
en grund för skilsmässa. Våldtäkt inom äktenskapet erkänns inte som ett brott
om kvinnan är över 13 år. Muslimska kvinnor saknar samma rättigheter som
män vad gäller skilsmässa, arv och vårdnad av barn.
Muslimska kvinnor uppmanas starkt att bära slöja som täcker huvudet, men
det är inte obligatoriskt utom för flickor i statliga skolor. Icke-muslimska
kvinnors lagliga rättigheter förbättrades betydligt för några år sedan men det
förekommer rapporter om att även icke-muslimska kvinnor tvingats bära slöja
vid offentlig anställning.
8
Abort är förbjudet i Brunei och undantag medges endast i det fall
barnafödandet kan utgöra en fara för kvinnas liv. Kvinnlig omskärelse
förekommer. Ingreppet utförs vanligtvis på flickorna under de första två
månaderna efter födseln.
Inga inskränkningar finns vad gäller antalet barn eller när barnafödande ska
ske. Preventivmedel är tillåtna. Sexuella övergrepp (sexual harassment) bestraffas.
År 2012 rapporterades 13 fall av sexuella övergrepp.
Handel med kvinnor uppges förekomma, främst för arbete inom klädindustrin,
jordbruket eller privata hushåll, men även i mindre utsträckning för sexuella
ändamål. Människohandel och prostitution är enligt lag förbjudet.
17. Barnets rättigheter
Inga uppgifter om gatubarn eller handel med barn finns. Hälso- och
näringsstandarden är god. Barnaga är tillåtet både i hemmet och i skolor och
andra institutioner.
Barnmisshandel är straffbart i Brunei. Enligt Amnesty rapporterade
myndigheterna 18 fall av barnmisshandel 2012. En särskild enhet inom polisen
utreder brott mot barn. Brott mot barn bestraffas hårt om det anmäls. Inga
uppgifter om barnarbete finns.
18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Konstitutionen innehåller inte något specifikt förbud mot diskriminering.
En del medlemmar av den icke-malajiska minoriteten, såsom etniska kineser,
inklusive de som är födda i och har växt upp i Brunei, blir inte automatiskt
medborgare i landet. De har inte rätt att äga land eller tillgång till gratis
sjukvård/skola och när de reser utomlands får de göra det som statslösa. Deras
möjligheter att få bruneiskt medborgarskap har dock förbättrats. Malajer sitter
på många av de höga posterna i landet.
19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexualitet är förbjudet i lag. Uppgifter om eventuella bestraffningar
saknas.
20. Flyktingars rättigheter
Brunei har inte anslutit sig till 1951 års konvention om flyktingars rättsliga
ställning. Landet ger inte asyl åt flyktingar. Människor som kommer utan giltiga
inresehandlingar och intyg om försörjning räknas som illegala invandrare och
vägras inresa i landet.
9
Samarbetet mellan Brunei och UNHCR stärktes under 2012, bland annat har
Brunei delat med sig av statistik rörande antalet registrerade statslösa personer
som bor permanent i Brunei. UNHCR rapporterade om närmare 30 000
statslösa personer i Brunei. Det finns obekräftade uppgifter om att antalet
statslösa personer är mycket högre och att det kan röra sig om närmare
150 000.
21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Det finns ingen särskild lagstiftning för personer med funktionsnedsättning.
Regeringen har visat ökat intresse för frågan under senare år, bland annat
genom att underteckna FN:s konvention om rättigheter för personer med
funktionsnedsättning. Ansträngningar görs för att garantera att även barn med
funktionsnedsättning får tillgång till utbildning.
ÖVRIGT
22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det finns inga oberoende organisationer för mänskliga rättigheter i Brunei. En
frivilligorganisation som önskar vara verksam i Brunei måste ansöka om
tillstånd i enlighet med företagslagen, Companies Act, inklusive uppvisa en lista
över medlemmar vid ansökningstillfället. En registrerad organisation kan bli
ålagd att upphöra med aktiviteter om dessa anses vara skadliga, eller inte vara i
allmänhetens intresse.
Consumers Association of Brunei är en fristående organisation som startades 2002.
Den har försökt ta upp arbetstagares rätt till drägliga levnadsvillkor, men har
hindras av regeringen från att göra det och ägnar sig numera främst åt
konsumentfrågor. Vidare finns frivilligorganisationer som ägnar sig åt att hjälpa
offer för misshandel i hemmet och engagerar sig i kvinnofrågor.
23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Inom ramen för de pågående förhandlingarna om ett partnerskaps- och
samarbetsavtal mellan EU och Brunei förs diskussioner om situationen för
mänskliga rättigheter i landet.
