Denna rapport är en sammanställning grundad
på Utrikesdepartementets bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild
av läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör sökas också från
andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Brunei 2007
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Brunei är ett ekonomiskt välmående land där invånarna har tillgång till statligt
subventionerade bostäder samt kostnadsfri utbildning och hälsovård av relativt
god standard. Medborgarnas civila och politiska rättigheter är dock starkt
inskränkta. Media censureras. Spöstraff utdöms regelbundet, även mot barn.
Diskriminering av kvinnor förekommer. Islam är statsreligion och genomsyrar
det bruneiska samhället. Friheten att utöva andra religioner är starkt begränsad.
I stort sett all makt ligger hos sultanen, som regerar genom dekret.
Parlamentet, som varit suspenderat i 20 år, återinkallades hösten 2004 men har
bara mötts vid något enstaka tillfälle.
Öppnandet av parlamentet är dock ett tecken på den, om än begränsade, ökade
öppenhet som noterats under senare år. Regeringen medger behovet av
begränsade politiska reformer och ökad öppenhet, bland annat till följd av
förändringar såväl inom som utanför landets gränser. Den lokala
statskontrollerade pressen rapporterar i viss utsträckning om brister och kritik
mot företeelser i det bruneiska samhället medan kritik mot sultanen och det
övriga kungahuset fortfarande är tabu.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s
konventionskommittéer
Brunei har ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter, och
rapporterade senast till denna FN-kommitté 2003. I kommitténs
sammanfattande slutsatser riktas kritik mot landets omfattande reservationer.
Landet rekommenderas bland annat att förbjuda barnaga samt att höja
2
minimiåldern för giftermål från 14 år och tillämpa samma giftermålsålder för
kvinnor som för män.
De två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och om handel
med barn har varken undertecknats eller ratificerats.
Brunei har varken undertecknat eller ratificerat FN-konventionen mot tortyr,
det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr, konventionen om
medborgerliga och politiska rättigheter eller dess fakultativa protokoll om
enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet, konventionen om
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen om avskaffandet
av alla former av rasdiskriminering, flyktingkonventionen eller dess tillhörande
protokoll från 1967 eller Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen
(ICC)
Under 2006 ratificerade Brunei konventionen om avskaffandet av alla former
av diskriminering mot kvinnor. En omfattande reservation har gjorts
beträffande föreskrifter i konventionen som kan strida mot Bruneis
konstitution och mot islamsk trosuppfattning. Sverige har anmält invändningar
mot dessa reservationer. Det fakultativa protokollet till konventionen om
enskild klagorätt har inte undertecknats eller ratificerats.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Inga uppgifter finns om politiska mord och avrättningar och inte heller om
försvinnanden. Lagen förbjuder misshandel av fångar och förhållandena i
fängelserna synes vara anständiga. Spöstraff är obligatoriskt för 42 olika, främst
drogrelaterade, brott och utdöms i cirka 80 procent av brottmålen. Spöstraff
har utsträckts till illegala invandrare och gästarbetare som uppsåtligen stannar
längre än gällande arbetstillstånd.
4. Dödsstraff
Dödsstraff förekommer i straffskalan för vissa brott (mord, narkotikabrott,
olovligt vapeninnehav), men Amnesty International känner inte till någon
verkställd dödsdom efter 1957 och anser därför att Brunei i praktiken avskaffat
dödsstraffet.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Lagen om inre säkerhet tillåter frihetsberövande utan rättegång i
3
tvåårsperioder, med möjlighet till förlängning. Under år 2005 fängslades 16
personer anklagade för valutaförfalskning samt tre personer för påstådd
omstörtande verksamhet enligt denna lag. Samtidigt släpptes sex personer
fängslade sedan 2003 anklagade för kopplingar till den islamistiska rörelsen alArqam.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Konstitutionen nämner inte specifikt ett oberoende rättsväsende. Även om
samtliga domare i Högsta domstolen är tillsatta av sultanen, är domstolarna
förhållandevis självständiga. Medborgarna kan normalt få en snabb och rättvis
rättegång. Innehållet i lagarna följer engelsk modell (common law-systemet med
en kombination av allmänt hållna lagar och precedensfall). Brittiska domare
ingår i Bruneis Högsta domstol och i landets appellationsdomstol. Högsta
instans för överklaganden är den juridiska kommittén i det brittiska Privy
Council.
Under 2006 har ett beslut tagits av bruneisk domstol i landets största
korruptionsskandal någonsin. Beslutet innebär att prins Jefri Bolkiah, som år
2000 åtalades för förskingring av offentliga medel, måste betala tillbaka
miljardtals dollar till Brunei Investment Agency . Prinsen fick sedermera sin
överklagan avslagen. Fallet har av många betraktats som en seger för
rättsstatsprincipen i Brunei. Under 2006 har korruptionsåtal väckts mot f.d.
ministern Haji Ismail, vilket är första gången en minister åtalas för brott.
Brunei hävdar att man har nolltolerans mot korruption.
Islamsk rätt gäller för muslimer på flera civilrättsliga områden såsom arv,
skilsmässa och sexualbrott. Denna rättstillämpning sker i särskilda muslimska
domstolar. De religiösa myndigheterna ingriper regelbundet mot s.å kallade
icke-muslimskt beteende som exempelvis utomäktenskapligt umgänge mellan
man och kvinna samt brott mot fastan under ramadan. Under 2006 har ett
flertal räder utförts hemma hos personer som misstänkts bryta mot islamsk lag.
Personer har arresterats som har brutit mot det muslimska förbudet mot att
vara nära en person av motsatt kön som inte är make/maka eller nära släkting.
Det finns inget särskilt rättssystem för unga förbrytare och ungdomar fängslas
tillsammans med vuxna. Detta förhållande, tillsammans med det faktum att
spöstraff utdöms även för barn (pojkar), har kritiserats av FN:s kommitté för
barnets rättigheter.
7. Straffrihet
Det finns inga uppgifter som tyder på att staten systematiskt underlåter att
utreda vissa brott.
4
8. Yttrande-, tryck, mötes, förenings- och religionsfrihet m.m.
Sedan 2001 finns en lag som inskränker yttrande- och pressfrihet, bland annat
genom att kräva tillstånd för utgivning av lokala tidningar och möjlighet att
förbjuda utländsk press. Vid vissa tillfällen har regeringen tillgripit censur,
främst mot kritik av sultanen och hans familj och mot inslag av sexuell natur. I
juni 2006 dömdes tre personer till två års fängelse och böter efter att ha spridit
ett satiriskt videoklipp om sultanfamiljen via sina mobiltelefoner. Utländska
publikationer som har sådana inslag släpps inte in i landet. Artiklar med kristna
inslag censureras regelmässigt. Under 2006 ökade regeringen övervakningen av
medborgarnas Internetanvändning, genom att uppmana internetcaféer att
installera brandväggar för att hindra användare att ta del av ”osedligt material”.
Lokala tidningar idkar självcensur, men publicerar allt fler insändare av
regeringskritisk natur. Flera utländska TV-stationer finns. Förenings- och
församlingsfrihet existerar knappast i praktiken. Tillstånd krävs för offentliga
möten med mer än tio personer.
Islam är statsreligion och genomsyrar hela det bruneiska samhället. Andra
trosyttringar får förekomma men deras verksamhet försvåras av regeringen.
Kyrkor får inte byggas, biblar får inte importeras och smycken i form av kors
får inte säljas. Undervisning i andra religioner än islam får bara förekomma i de
två internationella skolorna. Muslimer och icke-muslimer får inte gifta sig med
varandra. För att konvertera från islam krävs tillstånd, och på grund av statligt
och socialt tryck är det nästan omöjligt. I princip får endast halal-mat serveras
på restauranger. Det har blivit svårare att få tillstånd för offentlig
underhållning. Regeringen slår samtidigt ned på förespråkare av radikal islam.
Regeringen medger behov av begränsade politiska reformer och ökad
öppenhet. Medias globalisering och ökad turism både till och från Brunei
kommer på sikt ge upphov till ökade krav på insyn och medinflytande från
befolkningen. Sultanen har under senare år antytt viss beredskap till större
öppenhet, men han har betonat att förändringarna kommer att genomföras
med försiktighet.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Sedan 1962 råder undantagstillstånd. Regenten, sultanen av Brunei, är statschef
tillika premiär-, finans- och försvarsminister. Genom undantagstillståndet har
sultanen i princip oinskränkt makt. Han regerar genom dekret. Det finns inga
kvinnor i regeringen.
Parlamentet var sedan landets självständighet 1984 länge suspenderat.
Medborgarna har endast kunnat försöka påverka sultanens beslut genom att
5
överlämna brev och petitioner när denne rör sig bland folket. I landet finns
också byledare, vilka väljs av byborna i hemliga val. Byledarna kommunicerar
medborgarnas önskemål genom möten med inrikesministeriet. Det finns tre
tillåtna politiska partier. Samtliga har svurit sin lojalitet till sultanen och har en
mycket låg aktivitetsnivå. Under 2006 har emellertid the Brunei National
Solidarity Party träffats för att diskutera partiets organisation och program.
The National Development Party har hållit sin första partikongress. Under
2007 varnade regeringen statsanställda och personer i armén för att delta i
politiska aktiviteter
Hösten 2004 öppnades parlamentet igen av sultanen. Parlamentet består dels
av representanter för regeringen inklusive sultanen själv, dels av ett antal ’väl
ansedda medborgare’ som representerar olika grupper i samhället. Genom
parlamentet hoppas regenten kunna "förbättra samarbetet med folket".
Parlamentet har godkänt vissa förändringar i landets konstitution. Bland annat
ska antalet ledamöter i parlamentet kunna utökas, varav ett antal ska kunna
utses i någon form av val. Under våren 2007 fick parlamentsledamöter
möjlighet att ställa frågor till regeringen om årets budget. Uppförandet av en ny
parlamentsbyggnad har senarelagts. Parlamentets framtida roll är oklar och det
är osannolikt att parlamentet på kort sikt kommer att förändra
maktförhållandena i det bruneiska samhället. Sultanens och den övriga
kungafamiljens makt och inflytande kommer att bestå.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Brunei är ett av Asiens rikaste länder med få invånare (380 000). Sedan
Asienkrisen i slutet av 1990-talet har antalet arbetslösa ökat. Den officiella
arbetslösheten anges till fem procent men andelen personer utan arbete uppges
snarare ligga runt tio procent för hela befolkningen och cirka 25 procent bland
ungdomar. Inga uppgifter om tvångsarbete finns.
I Brunei finns ett stort antal gästarbetare. De utgör cirka 40 procent av den
totala arbetskraften och återfinns främst inom byggsektorn,
tillverkningsindustrin, servicesektorn samt bland de hushållsanställda.
Arbetsvillkoren är ofta dåliga även om regeringen under senare år vidtagit
åtgärder för att råda bot på de värsta formerna av missbruk av utländsk
arbetskraft. Lagstiftningen rörande arbetstillstånd har ändrats och straffen för
både gästarbetare och arbetsgivare som saknar nödvändiga tillstånd har skärpts.
Fackföreningar är tillåtna, men måste registreras hos regeringen. I praktiken är
dock den fackliga verksamheten nästintill obefintlig. Att strejka är olagligt och
kollektiva förhandlingar existerar inte. Brunei har inte ratificerat någon av
6
ILO:s åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter, men anger att man
ändå följer bestämmelserna i konvention 182 om de värsta formerna av
barnarbete.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Alla medborgare har tillgång till god och kostnadsfri hälsovård.
12. Rätten till utbildning
Alla medborgare har tillgång till kostnadsfri utbildning och landet tillämpar en
nioårig obligatorisk skolgång.
Inga åtgärder för att öka respekten för och kunskapen om de mänskliga
rättigheterna kan noteras.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard.
Utöver vad som sägs under avsnitt 11-12 ovan, kan tilläggas att i stort sett alla
medborgare även har tillgång till en anständig bostad.
Brunei hamnar i UNDP:s Human Development Index på 30:e plats av 177
listade länder.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Kvinnan saknar samma rättigheter som män vad gäller skilsmässa, arv och
vårdnad av barn. Förvärvsfrekvensen bland kvinnor har ökat markant under
senare år. Kvinnor som inte har universitetsexamen kan, till skillnad från
männen, bara få anställning i offentlig verksamhet på månadsbasis. Lönen
synes i princip vara densamma för kvinnor och män. Antalet kvinnliga
universitetsstuderande ökar, ca två tredjedelar av dem som nu påbörjar studera
är kvinnor.
Misshandel av kvinnor, särskilt hushållsanställda, förekommer.
Gärningsmannen bestraffas normalt om brottet anmäls. Hustrumisshandel är
en grund för skilsmässa. Muslimska kvinnor uppmanas starkt att bära slöja som
täcker huvudet, men det är inte obligatoriskt utom för flickor i statliga skolor.
Icke-muslimska kvinnors lagliga rättigheter förbättrades betydligt för några år
sedan.
7
Handel med kvinnor förekommer, främst för arbete i klädindustrin, jordbruket
eller privata hushåll, men även i mindre utsträckning för sexuella ändamål.
Människohandel och prostitution är enligt lag förbjudet.
15. Barnets rättigheter
Barns rättigheter respekteras överlag. Inga uppgifter om gatubarn eller handel
med barn finns. Hälso- och näringsstandarden är god. Barnmisshandel torde
förekomma, men bestraffas hårt om det anmäls. Inga uppgifter om barnarbete
finns.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Konstitutionen innehåller inte något specifikt förbud mot diskriminering.
En del medlemmar av den icke-malajiska minoriteten, såsom etniska kineser,
inklusive de som är födda i och har växt upp i Brunei, blir inte automatiskt
medborgare i landet. När de reser utomlands får de göra det som statslösa.
Deras möjligheter att få bruneiskt medborgarskap har dock förbättrats.
Malajer sitter på så gott som samtliga höga poster i landet.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexualitet är förbjudet i lag. Uppgifter om eventuella bestraffningar
saknas.
18. Flyktingars rättigheter
Brunei har inte anslutit sig till 1951 års konvention om flyktingars rättsliga
ställning. Landet ger inte asyl åt flyktingar. Människor som kommer utan giltiga
inresehandlingar och intyg om försörjning räknas som illegala invandrare och
vägras inresa i landet.
19. Funktionshindrades rättigheter
Det finns ingen särskild lagstiftning för personer med funktionshinder.
Regeringen gör vissa ansträngningar för att garantera att även barn med
funktionshinder får tillgång till utbildning.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
8
Det finns inga oberoende organisationer för mänskliga rättigheter i Brunei.
Consumers’ Association of Brunei är en fristående organisation som startades
2002. Den har försökt ta upp arbetstagares rätt till drägliga levnadsvillkor, men
har hindras av regeringen från att göra det.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Inga mellanstatliga organisationer bedriver verksamhet relaterad till de
mänskliga rättigheterna i Brunei.
