Utrikesdepartementet
Denna rapport är en översiktlig sammanställning över
hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på
den svenska ambassadens bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information
bör sökas också från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Brunei 2006
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Naturtillgångar som olja och naturgas har gjort Brunei till ett ekonomiskt
välmående land där invånarna har tillgång till statligt subventionerade bostäder
samt kostnadsfri utbildning och hälsovård av relativt god standard .
Medborgarnas civila och politiska rättigheter är dock starkt inskränkta.
Diskriminering av kvinnor förekommer. Islam är statsreligion och genomsyrar
det bruneiska samhället. Friheten att utöva andra religioner är begränsad. I
stort sett all makt ligger hos sultanen. Parlamentet, som varit suspenderat i 20
år, återinkallades hösten 2004 men har bara mötts vid något enstaka tillfälle.
Öppnandet av parlamentet är dock ett tecken på den, om än modesta, ökade
öppenhet som noterats under senare år. Regeringen medger behovet av
begränsade politiska reformer och ökad öppenhet, bland annat till följd av
förändringar såväl inom som utanför landets gränser. Den lokala
statskontrollerade pressen rapporterar i viss utsträckning om brister och kritik
mot företeelser i det bruneiska samhället medan kritik mot sultanen och det
övriga kungahuset fortfarande är tabu. I många hänseenden består dock
intrycket av Brunei som ett ålderdomligt styrt samhälle. Eventuella
förändringar sker mycket långsamt och försiktigt.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s
konventionskommittéer
Brunei har ratificerat FN-konventionen om barnets rättigheter (CRC), och
rapporterade till denna FN-kommitté under 2003. I kommitténs
sammanfattande slutsatser riktas kritik mot landets omfattande reservationer.
Landet rekommenderas bland annat att förbjuda barnaga samt att höja
2
minimiåldern för giftermål från 14 år och fastställa samma ålder för kvinnor
som för män.
De två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och om handel
med barn har varken undertecknats eller ratificerats.
Landet har varken undertecknat eller ratificerat FN-konventionen mot tortyr
CAT). Inte heller det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr har
undertecknats eller ratificerats. Brunei har inte undertecknat eller ratificerat
konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) eller dess
fakultativa protokoll om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR) har
inte heller undertecknats eller ratificerats. Landet har varken undertecknat eller
ratificerat konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering
(CERD)
Under 2006 ratificerade Brunei konventionen om avskaffandet av alla former
av diskriminering mot kvinnor (CEDAW). En omfattande reservation görs
beträffande föreskrifter i konventionen som kan strida mot Bruneis
konstitution och mot islamsk trosuppfattning. Sverige har anmält invändningar
mot dessa reservationer. Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt har
inte undertecknats eller ratificerats.
Brunei har inte undertecknat eller ratificerat flyktingkonventionen eller dess
tillhörande protokoll från 1967. Inte heller har Romstadgan för Internationella
brottmålsdomstolen (ICC) undertecknats eller ratificerats.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Inga uppgifter finns om politiska mord och avrättningar och inte heller om
försvinnanden. Lagen förbjuder misshandel av fångar och förhållandena i
fängelserna synes vara anständiga. Spöstraff är obligatoriskt för 42 olika, främst
drogrelaterade, brott och utdöms i cirka 80 procent av brottmålen. Spöstraff
har utsträckts till illegala invandrare och gästarbetare som uppsåtligen stannar
längre än gällande arbetstillstånd.
4. Dödsstraff
Dödsstraff förekommer i straffskalan för vissa brott (mord, narkotikabrott,
olovligt vapeninnehav), men Amnesty International har inte kännedom om
någon verkställd dödsdom efter 1957. Amnesty anser att Brunei i praktiken
avskaffat dödsstraffet.
3
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Lagen om inre säkerhet, "Internal Security Act", tillåter frihetsberövande utan
rättegång i tvåårsperioder, med möjlighet till förlängning. Under år 2005
fängslades 16 personer anklagade för valutaförfalskning samt tre personer för
påstådd omstörtande verksamhet enligt denna lag. Samtidigt släpptes sex
personer fängslade sedan 2003 anklagade för kopplingar till den islamiska
rörelsen al-Arqam.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Konstitutionen nämner inte specifikt ett oberoende rättsväsende. Även om
samtliga domare i Högsta domstolen är tillsatta av sultanen, är domstolarna
förhållandevis självständiga. Medborgarna kan normalt få en snabb och rättvis
rättegång. Innehållet i lagarna följer engelsk modell (common law-systemet med
en kombination av allmänt hållna lagar och precedensfall). Brittiska domare
ingår i Bruneis Högsta domstol och i landets appellationsdomstol. Högsta
instans för överklaganden är den juridiska kommittén i det brittiska Privy
Council.
Islamsk rätt gäller för muslimer på flera civilrättsliga områden såsom arv,
skilsmässa och sexualbrott. Denna rättstillämpning sker i särskilda muslimska
domstolar. De religiösa myndigheterna ingriper regelbundet mot ickemuslimskt beteende som exempelvis utomäktenskapligt umgänge mellan man
och kvinna samt brott mot fastan under ramadan.
Det finns inget särskilt system för unga förbrytare och ungdomar fängslas
tillsammans med vuxna. Detta förhållande, tillsammans med det faktum att
spöstraff utdöms även för barn (pojkar), har kritiserats av FN:s kommitté för
barnets rättigheter.
7. Straffrihet
Det finns inga uppgifter som tyder på att staten underlåter att utreda vissa
brott.
8. Yttrande-, tryck, mötes, förenings- och religionsfrihet m.m.
Sedan 2001 finns en lag som inskränker yttrande- och pressfrihet, bland annat
genom att kräva tillstånd för drift av lokala tidningar och möjlighet att förbjuda
utländsk press. Vid vissa tillfällen har regeringen tillgripit censur, främst vad
gällt kritik av sultanen och hans familj samt inslag av sexuell natur. Utländska
publikationer som har sådana inslag släpps inte in i landet. Artiklar med kristna
4
inslag censureras regelmässigt. Nya media som Internet försvårar dock censur,
vilket regeringen verkar ta med fattning. Lokala tidningar idkar självcensur,
men publicerar allt fler insändare av regeringskritisk natur. Flera utländska TVstationer finns. Förenings- och församlingsfrihet existerar knappast i praktiken.
Islam är statsreligion och genomsyrar hela det bruneiska samhället. Andra
trosyttringar får förekomma men deras verksamhet försvåras av regeringen.
Kyrkor får inte byggas, biblar får inte importeras och smycken i form av kors
får inte säljas. Undervisning i andra religioner än islam får bara förekomma i de
två internationella skolorna. I princip får endast halal-mat serveras på
restauranger. Det har blivit svårare att få tillstånd för offentlig underhållning.
Regeringen slår samtidigt ned på förespråkare av radikal islam.
Regeringen medger behov av begränsade politiska reformer och ökad
öppenhet. Medias globalisering, ökad turism både till och från Brunei. torde på
sikt föranleda förändrade krav på insyn och medinflytande från befolkningen.
Sultanen har under senare år antytt viss beredskap till större öppenhet, men
han har betonat att förändringarna kommer att genomföras med försiktighet.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Sedan 1962 råder undantagstillstånd i landet. Regenten, sultanen av Brunei, är
statschef tillika premiär-, finans- och försvarsminister. Genom
undantagstillståndet har sultanen i princip oinskränkt makt. Han regerar genom
dekret. Det finns inga kvinnor i regeringen.
Parlamentet har sedan landets självständighet 1984 varit suspenderat.
Medborgarna har endast kunnat försöka påverka sultanens beslut genom att
överlämna brev och petitioner när denne rör sig bland folket. I landet finns
också byledare, vilka väljs av byborna i hemliga val. Byledarna kommunicerar
medborgarnas önskemål genom möten med inrikesministeriet. Det finns tre
tillåtna politiska partier. Samtliga har svurit sin lojalitet till sultanen och har en
mycket låg aktivitetsnivå.
Hösten 2004 öppnades parlamentet igen av sultanen. Parlamentet består dels
av representanter för regeringen inklusive sultanen själv, dels av ett antal ’väl
ansedda medborgare’ som representerar olika grupper i samhället. Genom
parlamentet hoppas regenten kunna "förbättra samarbetet med folket".
Parlamentet har godkänt vissa förändringar i landets konstitution. Bland annat
skall antalet ledamöter i parlamentet kunna utökas, varav ett antal skall kunna
utses i någon form av val. Bygget av en ny parlamentsbyggnad, som skall stå
färdig i början av 2007, har inletts. Parlamentets framtida roll är dock oklar och
det är osannolikt att parlamentet på kort sikt kommer att förändra
5
maktförhållandena i det bruneiska samhället. Sultanens och den övriga
kungafamiljens makt och inflytande kommer att bestå.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Brunei är ett av Asiens rikaste länder med få invånare (340 000). Medborgarna
har det överlag gott ställt. Sedan Asienkrisen har dock antalet arbetslösa ökat.
Den officiella arbetslöshetssiffran anges till fem procent men andelen personer
utan arbete uppges snarare ligga runt tio procent för hela befolkningen och
cirka 25 procent bland ungdomar. Inga uppgifter om tvångsarbete finns.
I Brunei finns ett stort antal gästarbetare. De utgör cirka 40 procent av den
totala arbetskraften och återfinns främst inom byggsektorn,
tillverkningsindustrin, servicesektorn samt bland de hushållsanställda.
Arbetsvillkoren är inte alltid de bästa även om regeringen under senare år
vidtagit åtgärder för att råda bot på de värsta formerna av missbruk av utländsk
arbetskraft. Lagstiftningen rörande arbetstillstånd har ändrats och straffen för
både gästarbetare och arbetsgivare som saknar nödvändiga tillstånd har skärpts.
Fackföreningar är tillåtna och självständiga, men måste registreras hos
regeringen. I praktiken är dock den fackliga verksamheten nästintill obefintlig.
Brunei har inte ratificerat någon av International Labour Organisation ILO:s åtta
centrala konventioner om mänskliga rättigheter, men efterlever ändå
bestämmelserna i konvention 182 om de värsta formerna av barnarbete.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Alla medborgare har tillgång till god och kostnadsfri hälsovård.
12. Rätten till utbildning
Alla medborgare har tillgång till kostnadsfri utbildning och landet tillämpar en
nioårig obligatorisk skolgång.
Inga åtgärder för att öka respekten för och kunskapen om de mänskliga
rättigheterna kan noteras.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard.
Utöver vad som sägs under avsnitt 11-12 ovan, kan tilläggas att i stort sett alla
medborgare även har tillgång till en anständig bostad.
6
Brunei hamnar i UNDP:s Human Development Index (Human Development
Report 2006) på 34:e plats av 177 listade länder.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Kvinnan saknar samma rättigheter som män vad gäller skilsmässa, arv och
vårdnad av barn. Förvärvsfrekvensen bland kvinnor har ökat markant under
senare år. Kvinnor som inte har universitetsexamen kan, till skillnad från
männen, bara få anställning i offentlig verksamhet på månadsbasis. Lönen
synes i princip vara densamma för kvinnor och män. Antalet kvinnliga
universitetsstuderande ökar, ca två tredjedelar av dem som nu påbörjar studier
är kvinnor.
Misshandel av kvinnor, särskilt de hushållsanställda, förekommer.
Gärningsmannen bestraffas normalt om brottet anmäls. Hustrumisshandel är
en grund för skilsmässa. Muslimska kvinnor uppmanas starkt att bära slöja som
täcker huvudet, men det är inte obligatoriskt utom för flickor i statliga skolor.
Icke-muslimska kvinnors lagliga rättigheter förbättrades betydligt för några år
sedan.
Handel med kvinnor förekommer, främst för arbete i klädindustrin, jordbruket
eller privata hushåll, men även i mindre utsträckning för sexuella ändamål.
Människohandel och prostitution är enligt lag förbjudet.
15. Barnets rättigheter
Barns rättigheter respekteras överlag. Inga uppgifter om gatubarn eller handel
med barn finns. Hälso- och näringsstandarden är god. Barnmisshandel torde
förekomma, men bestraffas hårt om det anmäls. Inga uppgifter om barnarbete
finns.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Konstitutionen innehåller inte något specifikt förbud mot diskriminering.
En del medlemmar av den icke-malajiska minoriteten, såsom etniska kineser,
inklusive de som är födda i och har växt upp i Brunei, blir inte automatiskt
medborgare i landet. När de reser utomlands får de göra det som statslösa.
Deras möjligheter att få bruneiskt medborgarskap har dock förbättrats.
Malajerna besitter så gott som samtliga höga poster i landet.
7
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexualitet är officiellt inte tillåtet. Några uppgifter om eventuella
bestraffningar finns ej.
18. Flyktingars rättigheter
Brunei har inte anslutit sig till 1951 års konvention om flyktingars rättsliga
ställning. Landet ger inte asyl åt flyktingar. Människor som kommer utan giltiga
inresehandlingar och intyg om försörjning räknas som illegala invandrare och
vägras inresa i landet.
19. Funktionshindrades rättigheter
Det finns ingen särskild lagstiftning för funktionshindrade. Regeringen gör
vissa ansträngningar för att garantera att även funktionshindrade barn får
tillgång till utbildning.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det finns inga oberoende organisationer för mänskliga rättigheter i Brunei.
Consumers’ Association of Brunei är en fristående organisation som startades
2002. Den har försökt ta upp arbetstagares rätt till drägliga levnadsvillkor, men
har hindras av regeringen från att göra det.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Inga mellanstatliga organisationer bedriver verksamhet relaterad till de
mänskliga rättigheterna i Brunei.
