kämpade om makten

Monarker
Haremsdam
e
kämpade om makten
Innanför de låsta portarna i sultanens palats gick lyx och
fara hand i hand. Vackra slavinnor förde en obönhörlig
kamp för att bli härskarens ögonsten, och därmed få
makt att skydda sina barn mot en för tidig död.
Osmanska riket/1600-talet
Konstantinopel
Med
elhavet
Osmanska riket
Efter 300 år av expansion är Osmanska
riket nu som allra störst. De enväldiga
turkiska sultanerna härskar över provinser från Balkan till Mellanöstern
och Nordafrika, men samtidigt måste
de ständigt värja sig mot fiender
inom de egna leden. Bakom Topkapi-­
palatsets murar i Konstantinopel förs en
ständig kamp om status och inflytande.
Denna PDF är endast för privat bruk och får inte kopieras till andra eller spridas via länkar på nätet (t.ex. via e-post eller på Facebook)
© Copyright Världens Historia/Bonnier Publications – www.varldenshistoria.se
Hierarki: Från slavflicka till regent
Alla var de slavinnor när de kom till haremet, men en ambitiös
kvinna kunde förföra och intrigera sig upp till en plats som
Osmanska rikets verkliga makthavare.
Odalisker utgjorde det nedersta skiktet i harems­
hierarkin. Medan de arbetade som uppassare åt de mer
priviligierade kvinnorna, hoppades de på en plats i sultanens säng så att de själva kunde stiga i graderna.
Konkubiner hade med sin skönhet, begåvning
och intelligens visat sig värdiga att få dela säng med
sultanen. De skulle ge honom tronarvingar.
Haseki var sultanens favorit eller favoriter – den
sexuellt mycket aktive Ibrahim I hade åtta. En
haseki hade makt och fick ett högt apanage, men
hon var ingen drottning – hon kunde bli av med
sin status på bara ett ögonblick.
Valide sultan bestämde över haremet
eftersom hon var sultanens mor och därmed
ansvarig för hans hushåll. På 1500- och
1600-talen, när Osmanska riket styrdes av
minderåriga eller svaga sultaner, kunde deras
mödrar regera från kulisserna.
Sultanens mor bestä
mde
Kösem Sultan
Den grekiska slavflickan utnyttjade alla möjlig­
heter i haremet. Strax efter sin ankomst år 1604
blev hon sultanens haseki – favorit – och därifrån
nådde hon ända till toppen då hennes minderårige
son ärvde tronen. Kösem var den mäktigaste kvin­
nan i Osmanska rikets historia och regerade i 30 år.
akg/scanpix
Världens Historia 2 • 2014
Denna PDF är endast för privat bruk och får inte kopieras till andra eller spridas via länkar på nätet (t.ex. via e-post eller på Facebook)
53
© Copyright Världens Historia/Bonnier Publications – www.varldenshistoria.se
Print: bma Status: 815 - PDF PROCES Layout: bm Red.sek: emk
bridgeman
m er
Av Esben Mønster-Kjær
Monarker
S
ultanens makt var obegränsad. Han var ”Guds skugga på
jorden”, arvtagare till de östromerska kejsarna och kalif
över alla muslimer. Från Ungerns slätter till Sahara fogade sig miljontals människor efter hans vilja, och
grannfurstarna darrade av skräck för att
få besök av hans väldiga armé.
Sultanen hade många plikter, och
därför behövde han koppla av på hemmafronten. Det kunde han, tack vare
sitt harem – åtminstone i teorin. Här
fanns inga besvärande familjeband,
­eftersom alla var slavar – från den lägst
rankade städerskan till den högste ämbetsmannen. Och eftersom sultanen hade hundratals konkubiner att fortplanta
sig med var släktens fortlevnad alltid
tryggad, trots barnadödlighet, sterilitet
och andra hot mot dynastins framtid.
Haremet skulle vara det lugna hem
som sultanen styrde halva världen ifrån,
men verkligheten i Osmanska rikets
­innersta rum var en annan.
Bakom haremets portar
Sultanen bodde med sina släktingar, konkubiner och tjänstefolk i det väldiga palatset Topkapi där Bosporen skär igenom
Konstantinopel. Innanför murarna levde
flera tusen personer och antalet ökade
varje år då vackra flickor och kvinnor
­levererades som gåvor till sultanen.
En av många som fördes in genom
portarna år 1604 var grekiskan Anastasia från Tinos i Egeiska havet. Slavjägare
hade fört bort den 15-åriga prästdottern
från ön, och hon hade hamnat i Bosnien
där den osmanska ståthållaren lade märke till hennes skönhet. Han beslöt att
skicka henne till Konstantinopel för att
själv komma i bättre dager hos sultanen.
I samma ögonblick som en flicka steg
in genom palatsets innersta port till haremet, upphörde hennes tidigare liv och
identitet att existera. Hon fick ett nytt
namn, och Anastasia blev till Mâh-­
Peyker, som betyder ”månformad”.
Hon hade ett runt ansikte, vilket osmanerna ansåg vara mycket vackert. Och
hennes egen tro byttes mot islam.
I Osmanska riket fick muslimer inte
tas som slavar; alla blivande haremskvinnor var kristna, judar eller tillhörde
helt andra religioner. Men när de kom
till Topkapi blev de vantrogna tvångskonverterade, och om en flicka protesterade hade haremsvakterna – de färgade
eunuckerna – många knep för att få henne på bättre tankar. Och om det inte
hjälpte, blev hon stoppad i en säck och
kastad i havet.
De flesta nya slavinnorna var emellertid så skräckslagna vid ankomsten att de
lydigt upprepade trosbekännelsen:
”Det finns ingen gud förutom Allah.”
Efter det sade flickorna inte särskilt
mycket; prat uppskattades inte i haremet. Enligt rykten som sipprade ut
till de europeiska ambassadörerna i
staden var stämningen inne i palatsets
strängt bevakade inre som
i ett kristet nunnekloster.
Allvar, disciplin och stillhet
var det som gällde.
Sultanens flickor var tjänare
Flickor som Mâh-Peyker befann
sig längst ned i palatsets komplicerade hierarki, på samma nivå
som kökspigorna och tvätterskorna. Först när de visat
att de var lydiga och flinka kunde de hoppas på hedersuppdrag som ”Vattenkannebärerska” eller ”Badväkterska” vilket
gav prestige och
ett fast apanage.
Eunucker vakade över
sultanens kvinnor
Vaktstyrkan i sultanens palats bestod av hundratals kastrerade män.
De skulle se till att endast sultanen hade tillgång till kvinnorna.
T
opkapi-palatsets eunucker hade inga band till någon annan än sultanen.
De var hans slavar, och deras könsorgan hade avlägsnats så att de aldrig
kunde bilda familj och därmed distraheras från sitt arbete. Ingreppet för­
hindrade också att de förgrep sig på haremsdamerna. I gengäld kunde de få
stor makt, och ambitiösa eunucker deltog ivrigt i palatsets många intriger.
färgade eunucker
vita eunucker
Ursprung: Kristna och judiska slavar,
främst från Balkan och Kaukasus.
Kastrering: Semivir (”halvman”)
– testiklarna var bortskurna.
Uppgift: Vakta porten till haremet
och driva palatsets skola för pojkar
som skulle bli ämbetsmän.
Plats: Haremets yttre, manliga flygel.
Antal: 600–800.
Chef: Kapi Aga (”Dörrens herre”)
– den högst uppsatte vite eunucken.
Ursprung: Mörka afrikaner från
Sudan och Etiopien.
Kastrering: Sandali (”slätrakad”) –
både penis och testiklar var borttagna.
Uppgift: Vakta haremsdamerna och
sköta sultanens hushåll.
Plats: Haremets inre kvinnoflygel.
Antal: 300–900.
Chef: Kizlar Agasi (”Flickornas herre”)
– den högste färgade eunucken. Lydde
endast under storvesiren och sultanen.
bridgeman & akg/scanpix
Denna PDF är endast för privat bruk och får inte kopieras till andra eller spridas via länkar på nätet (t.ex. via e-post eller på Facebook)
© Copyright Världens Historia/Bonnier Publications – www.varldenshistoria.se
Kvinnorna
köps
Vackra oskulder
köptes på slavmarknaderna
och skänktes
till sultanen.
hade minsta chans att bli upptäckta av
sultanen och väcka hans begär.
Året efter Mâh-Peykers ankomst till
haremet dog sultan Ahmed I:s mor och
det uppstod ett maktvakuum i palatset.
Andra började kämpa om makten, och i
detta kaos av intriger trivdes den grekiska slavinnan.
Mâh-Peykers skönhet, vackra sång­
röst och förmåga att hålla sig på god fot
med rätt personer ledde till att hon
snart befann sig i sultanens närhet.
Hennes tid som simpel piga var förbi;
nu tillhörde hon den utvalda skara av
haremsdamer som hade till uppgift att
förgylla härskarens tillvaro. En morgon
kom stunden som hon strävat efter och
fruktat: Sultanen lät meddela att han ville ha hennes sällskap samma natt.
Sultan Ahmed I var ingen attraktiv
man. Även om han härstammade från
generationer av vackra kvinnor hade naturen gett honom en satt och fet kropp,
och han hade koppärriga kinder. Mentalt var han nästintill otillräknelig – han
växlade mellan dumdristigt mod och skälvande svaghet, och han
var både grym och öm.
För en kvinna som Mâh-Peyker vägdes sultanens personliga brister emellertid upp av alla de möjligheter han representerade – och hon kunde ju ändå inte
säga nej. Därför följde hon villigt med
när de färgade eunuckerna förde henne
till Ahmed framåt kvällen, och hon gjorde sitt bästa för att glädja honom. Hon
fick snart lön för mödan: hon upphöjdes
till konkubin och hade därmed tagit
­ännu ett steg uppåt i haremshierarkin.
Bra sex gav privilegier
Konkubinerna var sultanens fasta sexpartners och den statusen gav dem högt
anseende i palatset. Kvinnorna fick även
mer pengar än de övriga haremsdamerna – och de fick slavinnor som passade
upp på dem.
Förutom alla fördelar hade konkubinerna också makt; de kunde viska små
önskningar i sultanens öra när de var
ensamma. Men en konkubin måste
samtidigt ständigt vara på sin vakt gentemot de andra som delade sultanens
säng. Konkurrensen om hans gunst var
skoningslös och kvinnorna tog alla till­
fällen i akt för att spela ut varandra. Det
var nämligen bara en enda av dem
Sultanmoderns mario
nett
bridgeman
Sultanen hade rätt till sex
med var och en av sina
hundratals slavinnor, och
det var hennes skyldighet
att göra sitt yttersta för att
tillfredsställa honom. I praktiken styrdes dock hans val
av sängpartner diskret av
andra personer.
Enligt seden i Osmanska
riket var det sultanens mor
som bestämde över hans
hushåll, och ingen fick
komma nära sultanen
utan hennes godkännande. Hon bestämde enväldigt vilka
av haremskvinnorna som skulle
få uppgifter där de
Print: bma Status: 815 - PDF PROCES Layout: bm Red.sek: emk
Vägen till
sultanens säng
akg/scanpix
I början av 1600-talet levde omkring
300 kvinnor i haremet i Topkapi. Deras
gemensamma uppgift var att passa upp
på sultanfamiljen, ta hand om och uppfostra prinsarna och prinsessorna, och
inte minst att leverera tronarvingar så
att dynastin Osman inte dog ut.
Nyanlända flickor bodde i stora sovsalar, som ofta saknade fönster, och de var
ständigt övervakade av de äldre kvinnorna och de färgade eunuckerna. Ut­över
de dagliga sysslorna skulle flickorna lära
sig att underhålla sultanen. De undervisades i språk, dans, sång, olika instrument, finess och palatsets komplicerade
etikettsregler. Många insåg snart att haremet sjöd av intriger, och att var och en
var sig själv närmast i den ständiga kampen för status – eller överlevnad.
De flesta av kvinnorna kom aldrig i
närheten av sultanen. Hela deras liv i
palatset gick åt till att sköta olika sysslor,
men Mâh-Peyker blev inte en av
dem. Hon hade upptäckt hur
högt en slavinna som hon kunde klättra i Osmanska riket.
Den unga grekiskan fogade sig i haremets regler och
arbetade hårt för att lära
sig allt hon fick undervisning i. Hennes mål var
att bli upptäckt av sultanen och kallad till hans
säng. Det var bara via
den som en ung kvinna
med ambitioner kunde
ta sig till toppen i palatsets hierarki.
Murad IV
Kösems äldste son var bara 11 år gammal när han blev sultan år
1623, och hon lät sig utnämnas till förmyndare för pojken. Det
var första gången en kvinna haft denna ställning i riket. När
Murad var gammal nog att själv regera, 1632, visade han sig va­
ra en stark ledare – men hans mor var fortfarande med när det
skulle fattas viktiga beslut. Sultanen dog 1640, bara 27 år gammal.
Världens Historia 2 • 2014
Denna PDF är endast för privat bruk och får inte kopieras till andra eller spridas via länkar på nätet (t.ex. via e-post eller på Facebook)
55
© Copyright Världens Historia/Bonnier Publications – www.varldenshistoria.se
Monarker
Sultanen ville
bara ha fler
akg/scanpix
som kunde bli sultavid Kösem. När hon
dessutom visade sig
nens haseki – hans favara en bra barnafövorit.
Sedan sultanerna slutat dra
Ingen av de andra
ut i krig och i stället började
derska och levererade
visade sig dock kunna
leva avskilt i palatset, växte
tre döttrar, kastade
konkurrera med
Ahmed till och med
haremet snabbt:
Mâh-­Peyker, som utut sin tidigare favorit.
Nu var Kösem drottnyttjade hela sin
År Antal kvinnor
charm och begåvning
157549
ning – i allt annat än
för att knyta Ahmed
till namnet.
1582 104
till sig. Sultanen blev
1601 275
som besatt och han
1633 433
Slavinnor
kallade henne Kösem,
1652 436
bevarade dynastin
som kan betyda både
På den tiden då os­
”hårlös” och ”ledarinmanerna fortfarande
na”. Under det namnet blev hon senare bara var en av många stammar på det
turkiska höglandet slöt sultanerna förkänd för världen utanför Topkapi.
Rykten om sultanens nya ögonsten bund med sina grannfurstar genom att
spred sig i Konstantinopel, och snappa- gifta sig med deras döttrar. Men M
­ urad
des upp av de europeiska ambassadörer- II:s äktenskap med en serbisk prinsessa
na. I början av 1600-talet hade stormak- år 1435 blev det sista i sitt slag. Arton år
ter som Frankrike, Venedig, Spanien senare erövrade osmanerna Konstanoch till och med det fjärran England s­ ina tinopel och därefter ansågs sultanen
utsända i den osmanska huvudstaden, ­vara så mäktig att han inte kunde ned­
och de försökte följa med i maktkamper- låta sig till att gifta sig med en simpel
na innanför Topkapis murar. Det var kungadotter.
I stället skaffade han barn med hare­inte alltid så enkelt; sändebuden fick
aldrig tillträde till haremet där sultanen mets slavinnor, och de belönades för att
och hans kvinnor levde. I stället köpte ge honom pojkar som kunde ärva trode information av eunuckerna som nen. Kösems prestige nådde nya höjder
­regelbundet passerade genom portarna. när hon äntligen lyckades producera en
På så vis hade den venetianske am- son, år 1612.
I vanliga fall innebar en prinsfödsel
bassadören fått information om kvinnan
att slavinnan flyttades till Konstantin­
Kösem som år 1612 var på väg uppåt:
”Hon är vacker och driven. En av opels gamla palats, där hon skulle ägna
hennes många talanger är en vacker sig åt att uppfostra barnet. Men Ahmed
sångröst, varför kungen älskar henne kunde inte vara utan Kösem. Hon fick
mycket högt”, rapporterade Simon Con- stanna kvar i Topkapi som hans officieltarini hem.
la favorit.
”Hon respekteras förvisso inte av alla,
Fyra år senare rapporterade Venedigs
men man lyssnar till henne i vissa frågor nye ambassadör, Cristoforo Valier:
och hon är sultanens favorit. Han vill ha
”Hon kan göra som hon vill med sulhenne nära hela tiden.” Förutom att tanen, hon äger hela hans hjärta och
­underhålla Ahmed och tillfredsställa ingenting nekas henne någonsin.”
hans lustar gav den 23-åriga ­Kösem njöt av sin makt och betalade gekvinnan honom nu även nom att föda fler pojkar. Allt såg ljust ut,
­politiska råd.
men då inträffade katastrofen: KonstanAndra konkubiner blev ut- tinopel drabbades av en fläcktyfusepidebytta, men sultanen höll fast mi och Ahmed I blev ett av offren.
Ibrahim I
De osmanska sultanerna
lämnade sällan sitt ståtliga palats på 1500- och
1600-talen. Undersåtar
ledde armén och tog hand
om rikets administration,
medan regenterna själva
isolerade sig, omgivna
av sina kvinnor.
Osmanska riket
styrdes från
Divanen
Divanen var ett råd
av höga ämbetsmän.
Under deras möten i
palatset satt sultanen och hans mor
med, dolda bakom
ett förgyllt galler, och
delade ut order.
första porten
Alla fick gå in
Vem som helst fick passera
Kejsarporten och besöka
Första gården i palatset.
Här var sultanens elitkår av
slavsoldater, de fruktade
janitsjarerna, inkvarterade.
bridgeman
Sultanmoderns mario
nett
Palatset
När Murad dog år 1640 var hans lillebror Ibrahim ensam
tronföljare. Han var psykiskt instabil och misstänktes vara
impotent. Hans mor Kösem försåg honom med vackra kvinnor
och hoppades att han trots allt skulle kunna leverera en arvinge.
Ibrahim fick flera söner, och när sultanfamiljens framtid därmed
var tryggad lät Kösem detronisera och avrätta honom år 1648.
Denna PDF är endast för privat bruk och får inte kopieras till andra eller spridas via länkar på nätet (t.ex. via e-post eller på Facebook)
© Copyright Världens Historia/Bonnier Publications – www.varldenshistoria.se
T
R
Topkapi var ett gyllene fängelse
Sultanens mor
Sultanen
Haremskvinnorna
fick aldrig gå ut
Hjärtat i palatset var en
labyrint av gårdar, salar
och korridorer. Här vakade
de färgade eunuckerna
över haremsdamerna,
prinsarna och sultanen.
Fjärde
gården
Rättfärdighetens
torn
Favoriterna
tredje
gården
Färgade
eunucker
Högste vite eunucken
Audienssal
Vita eunucker
andra
gården
tredje porten
andra porten
Diplomater släpptes in
Endast ambassadörer och
särskilt inbjudna fick passera
genom Hälsningarnas port.
I Andra gården, där innanför,
hängde avhuggna huvuden av
ämbetsmän som misshagat
sultanen.
Endast sultanen fick gå in
Lycksalighetens port kallades
även De vita eunuckernas port
efter sina vakter. De vita
eunuckerna stoppade alla
utom sultanen själv.
Den viktigaste uppgiften
för sultanens slavinnor
var att ge honom söner
som kunde ärva tronen.
Denna PDF är endast för privat bruk och får inte kopieras till andra eller spridas via länkar på nätet (t.ex. via e-post eller på Facebook)
Klicka d
interakti ig runt i en
v il
av Topk lustration
varldens api på
histori
topkapi a.se/
s. conlin/DK Images & bridgeman & shutterstock
Livet i
haremet
Gå
upptäc på
kts
i palats färd
et
© Copyright Världens Historia/Bonnier Publications – www.varldenshistoria.se
Print: bma Status: 815 - PDF PROCES Layout: bm Red.sek: emk
t
Monarker
culture-images
Döden
nalkas
Inte ens de allra
mäktigaste i haremet
kunde vara säkra på
att överleva natten.
Tidigare hade tronföljden i Osmanska
riket avgjorts genom blodiga inbördeskrig, men på 1600-talet var det oftast
den äldste manlige medlemmen i dynastin som övertog makten. Till Kösems
stora förtret stod två personer före hennes söner i kön. Ahmeds yngre bror
Mustafa blev ny sultan, och änkan Kösem tvingades flytta från Topkapi till det
gamla palatset.
Kösem hade med ens förlorat all sin
makt – och dessutom levde hon nu i
ständig skräck för vad som kunde hända
hennes söner. Enligt gammal osmansk
sed skulle en nyinsatt sultan nämligen
undanröja alla potentiella rivaler.
­Ahmed hade aldrig utnyttjat den regeln,
men Mustafa skulle kunna göra det –
när som helst.
Det såg ut som om hon förlorat allt
– men i osmansk politik kunde allt förändras över en natt, och snart kom Kösem tillbaka, starkare än någonsin.
Sultan Mustafa visade sig
vara så svag och oduglig att
han måste ersättas av sin
brorson. Mustafa efterträddes av Osman II, som dumdristigt provocerade sitt
mäktiga livgarde, janitsjarerna, och de
hämnades genom att strypa honom. Sultanens elittrupper skulle hädanefter
komma att ligga bakom flera liknande
palatsrevolutioner.
Efter en kaotisk period fick Kösems
äldste son överta tronen. Men den
11-årige Murad var för ung för att regera; han behövde en stark förmyndare
tills han blev vuxen.
Kösem bestämde allt
Minderåriga regenter var ett vanligt
­fenomen i Osmanska riket; sultanernas
vana att avrätta sina bröder avlägsnade
de äldsta tronföljarna. När en minder­
årig intog tronen utsågs någon vuxen att
regera i hans namn tills pojken var gammal nog. Ofta gick uppdraget till stor­
vesiren, som var den som skötte den
dagliga administrationen i riket.
Regenten kunde inte agera efter eget
huvud – sultanmodern måste godkänna
allt han gjorde. Hennes titel var valide
sultan, och hon hade sista ordet i många
viktiga frågor.
”En mors rätt är Guds rätt”, löd ett
gammalt osmanskt ordspråk, och sultanmoderns befogenheter hade utökats
Mehmed IV
Efter att Ibrahim I avrättats blev hans sexårige son Mehmed sultan
år 1648. Två starka kvinnor kämpade om att ta den verkliga
makten bakom hans tron: farmodern Kösem och hans unga mor
Turhan. Kösem vann, men när hon tre år senare ville placera
en annan barnsultan, med en mer foglig mor, på tronen blev
hon mördad av sina fiender i haremet.
58
bridgeman
Sultanmoderns mario
nett
enormt under 1500-talet. Under generationer av minderåriga och odugliga
­regenter hade hon kommit att bli den
verkliga härskaren – först inofficiellt, senare helt öppet. Men ingen mor hade
hittills själv intagit posten som regent
för sin son – förrän Kösem kom.
Kösem bröt mot alla normer för hur
högt en kvinna kunde nå när hon lät sig
hyllas som Osmanska rikets regent år
1623. Ända tills Murad IV blev vuxen
kunde hon regera i eget namn.
Under åren som följde hade Kösem
all makt i sina händer. I egenskap av
sultanens mor vakade hon som en hök
över haremet i Topkapi, och som den
regent hon var utnämnde hon ståthållare till provinserna, bekämpade den utbredda korruptionen och brevväxlade
regelbundet med europeiska drottningar. När den persiske shahen erövrade
Bagdad år 1624 gjorde hon en väldig insats för att stärka sin armé, och tio år senare lyckades hon återerövra staden.
När sonen Murad omsider blev tillräckligt gammal för att styra riket, förlorade Kösem något av sitt inflytande.
Men det visade sig bara vara tillfälligt.
Sultanen dog redan år 1640, bara 27 år
gammal, och hans mor hamnade återigen i maktens centrum.
Murad hade inga barn, och hans ende
bror var den mentalt instabile yngre brodern Ibrahim. Alla andra hade avrättats
på sultan Murads order. På sin dödsbädd
gav Murad order om att även Ibrahim
skulle mördas, men den ordern ignorerades – om prinsen miste livet skulle dynastin Osman dö ut. Trots sina brister
var Ibrahim alltså den ende som kunde
ärva tronen efter sin bror. Och med
­honom som sultan behövde Osmanska
riket verkligen en stark sultanmoder i
kulisserna.
Alla kunde offras
En valide sultan var mor till, och beskyddare för, sin son och därmed även för
hela Osmanska riket. I sällsynta lägen
kunde hon bli tvungen att välja vilken
roll hon skulle sätta i främsta rummet.
Det insåg Kösem efter åtta instabila år
med Ibrahim som sultan.
”På längre sikt kommer han varken
låta dig eller mig leva. Vi kommer att
förlora kontrollen över makten”, skrev
Kösem till storvesiren år 1648. ”Hela
samhället ligger i ruiner. Få bort honom
från tronen omedelbart.”
Sultanmodern var beredd att offra sin
siste son för att rädda riket och sig själv.
Världens Historia 2 • 2014
Denna PDF är endast för privat bruk och får inte kopieras till andra eller spridas via länkar på nätet (t.ex. via e-post eller på Facebook)
© Copyright Världens Historia/Bonnier Publications – www.varldenshistoria.se
ner på att skänka bort makten. Hon skaffade sig stöd hos janitsjarerna och stannade kvar i Topkapi.
Kösem visste att hon måste vara på
sin vakt mot den lille sultanens mor,
Turhan. Den unga ukrainskan visste allt
om haremets komplicerade maktspel
och alla tecken tydde på att hon ville ta
makten i palatset.
Efter tre år bestämde sig Kösem för
att hotet mot hennes enväldiga makt
Alla prinsar måste dö
När en ny sultan utsetts lät han rutinmässigt strypa alla sina
bröder till döds. Ingen skulle kunna hota hans ställning.
U
nder medeltiden ledde sultanens död till flera blodiga inbördeskrig där sultansönerna kämpade mot varandra om makten. För
att sätta stopp för kaoset blev det
med tiden vanligt att den nye regenten rensade ut alla sina bröder.
Sultan Mehmed II gjorde rentav
brodermord till en plikt:
”Det är passande att den av
­mina söner som Gud välsignar med
sultanatet avrättar sina bröder, för
samhällets bästa”, dikterade Mehmed i mitten av 1400-talet.
När sultan Murad III
dog år 1595 visades hans
kista upp för folket – omgiven av 19 andra kistor i
olika storlekar. Den
venetianske ambassadören skrev
hem och förmedlade rykten om vad
som hade hänt:
”Det sägs att den äldste kysste
sultanens hand och utbrast: 'Min
herre och broder, som nu är som
en far för mig, låt mig inte sluta
mitt liv så tidigt.' Sultanen slet sitt
skägg och visade alla tecken på
sorg, men sade ingenting. De
ströps alla 19.”
Redan i början på 1600-talet
blev det emellertid vanligt att den
förstfödde sonen skulle ärva tronen, och därmed var brodermorden inte längre nödvändiga. Men för säkerhets
skull hölls prinsarna
ordentligt inlåsta.
måste elimineras. Hon tänkte avsätta
barnsultanen och sätta en annan av
­Ibrahims söner på tronen – en som hade
en mer lätthanterlig mamma.
Men en slavinna avslöjade Kösems
planer för Turhan, som genast började
planera mord. Sultanens mor bildade en
hemlig allians med den högste färgade
eunucken, och mot dem kunde inte ens
Kösems trogna vänner bland janitsjarerna hjälpa henne.
Den 3 september 1651 föll den mäktigaste kvinnan i Osmanska rikets historia. Enligt rykten som sipprade ut ur
­palatset blev hon strypt – antingen med
en gardin eller med sitt eget långa hår.
Hon begravdes vid sidan av Ahmed,
som hon trollbundit så många år tidigare, och Turhan övertog platsen som
­rikets starka mor. Intrigerna fortsatte
– men med nya aktörer.
Läs mer
Leslie P. Peirce: The Imperial Harem, Oxford University
Press, 1993 N.M. Penzer: The Harem, Dover Publications,
2005 John Freely: Indside the Seraglio, Viking, 1999
360tr.com/topkapi/english
Prinsen ströps och
hans mor dränktes. Så
gjorde sig Mehmed III
av med sin lite för
populäre son år 1603.
akg-images/scanpix
Denna PDF är endast för privat bruk och får inte kopieras till andra eller spridas via länkar på nätet (t.ex. via e-post eller på Facebook)
© Copyright Världens Historia/Bonnier Publications – www.varldenshistoria.se
Print: bma Status: 815 - PDF PROCES Layout: bm Red.sek: emk
Officiellt måste hon låta sig övertalas till
att acceptera hans detronisering och avrättning, men det var en ren formsak.
Ibrahim hade hunnit få flera söner
innan han avsattes, och en av dem hamnade nu på tronen. Därmed borde
­Kösem ha spelat ut sin roll; enligt traditionen skulle hon överlåta ställningen
som valide sultan till pojkens mor. Men
den framgångsrika slavinnan, som nu
hunnit bli 59 år gammal, hade inga pla-