Lagen och det Fjärde Budordet [256]

Guds Kristna Kyrkor
[256]
Lagen och det Fjärde Budordet
[256]
(Edition 2.0 19981007-20050717)
Det fjärde budordet tar upp och behandlar Sabbaten eller vilodagen. Detta inkluderar den
sjunde dagen i veckan, nymånarna, de heliga dagarna, den sjuåriga Sabbaten för landet och
jubileumssystemet. Allt detta är knutet till den astronomiska månkalendern och det krävs
att detta efterlevs för mänsklighetens goda. (Mark. 2:27). De står alla tillsammans, eller
faller allesammans (Kolosserbrevet 2:16, 17).
Christian Churches of God
PO Box 369,
WODEN
ACT 2606,
AUSTRALIA
E-mail: [email protected]
(Copyright  1998, 1999, 2000, 2005 James Dailley)
(Övers. 2003, 2006)
Detta manuskript får kopieras och spridas fritt förutsatt att det kopieras i sin helhet utan ändringar eller
utelämnande. Förläggarens namn och adress, samt upphovsrättinnehavaren måste inkluderas. Inga
avgifter skall läggas på mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat får inkluderas i texter såsom
kritiska artiklar och recensioner utan att upphovsrätten bryts.
Detta manuskript finns tillgängligt i original och översättning på Internet på webadress:
http://www.logon.org och http://www.ccg.org
Page 2
Lagen och det fjärde budordet [256]
Lagen och det Fjärde Budordet [256]
Den lagstadgande utformningen
Det finns sabbater som återkommer varje
vecka, sjundedagssabbater, månatliga eller
nymånadssabbater, årliga sabbater de så kallade
Heliga Dagen, sabbater som återkommer vart
sjunde
år,
lan
och
jubileums
upprättelsesabbater. De har alla blivit beordrade
i budet och de måste alla hållas.
Femte Mosebok 5:12-15 Var noga med att hålla
sabbatsdagen helig, så som Herren, din Gud, har
befallt dig.13 Sex dagar skall du arbeta och sköta
alla dina sysslor, 14 men den sjunde dagen är
Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra
något arbete, varken du eller din son eller din dotter,
din slav eller din slavinna, din oxe eller din åsna
eller något annat lastdjur du har, inte heller
invandraren i dina städer. Din slav och din slavinna
skall få vila liksom du själv. 15 Kom ihåg att du
själv en gång var slav i Egypten och att Herren, din
Gud, förde dig ut därifrån med stark hand och lyftad
arm. Därför har Herren, din Gud, befallt dig att fira
sabbatsdagen.
Andra Mosebok 20:8-11 Tänk på att hålla
sabbatsdagen helig.9 Sex dagar skall du arbeta och
sköta alla dina sysslor, 10 men den sjunde dagen är
Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra
något arbete, varken du eller din son eller din dotter,
din slav eller din slavinna, din boskap eller
invandraren i dina städer.11 Ty på sex dagar gjorde
Herren himlen och jorden och havet och allt vad de
rymmer, men på den sjunde dagen vilade han.
Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och gjort
den till en helig dag.
Ordet 'Sabbat'
sabbat (SHD 7676) är ett ord som betyder att
sluta, eller att vila. Det är en dag för dyrkan
(Lev. 23:3) och en dag för vila och förfriskning
(2 Mos 23:12). Det är ett tecken på Guds
herravälde över skapelsen och var den första
nedtecknade välsignelsen och var helgad och
urskiljd från skapelsen av Adam (1 Mos. 2:23). Den var skapad för mänskligheten (Mark.
2:27) och dess åtlydandeär knutet till tro. Den
följdes av Abraham (1Mos. 26:5) som var
given sanningen (1Mos. 24:27) och som
vägledde andra på vägen (1Mos 24:48). Genom
dess efterlevnad bekände Israel att de var Hans
förlösta folk, underkastade Hans lag.
Genom denna vila visar vi vår tillit till Gud.
Åtlydnad av Sabbten är förklarat som en
välsignelse (Jes. 56:2-4; 58:13; 66:23; Hes.
44:24; 45:17; 46:1, 3-4, 12). Israels folks
förebråddes för att sin försummelse av
Sabbaten (Jes. 1:13; Jer. 17:21-27; Hes. 20:1224; Amos 8:5). Tiden för Judas babylonska
fångenskap bestämdes efter övergreppen mot
landets sabbatsår. (2Krön. 36:21).
Sabbaten som Tecken eller Sigill
Sabbatsdagen finns i det fjärde budordet och
det återfinns i både Andra Mosebok 20:8-11
och Femte Mosebok 5:12-15. Sabbaten är helig
för Herren Gud (Yahovah Elohim) i enlighet
med det fjärde budordet. I Andra Mosebok 20:8
läser vi:
Andra Mosebok 20:8-11 Tänk på att hålla
sabbatsdagen helig. 9 Sex dagar skall du arbeta och
sköta alla dina sysslor, 10 men den sjunde dagen är
Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra
något arbete, varken du eller din son eller din dotter,
din slav eller din slavinna, din boskap eller
invandraren i dina städer.11 Ty på sex dagar gjorde
Herren himlen och jorden och havet och allt vad de
rymmer, men på den sjunde dagen vilade han.
Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och gjort
den till en helig dag.
Dett är för att alla, till och med boskapen, skall
få vila (5 Mos. 5:14).
I sex dagar skall vi arbeta (5 Mos. 5:13) bereda
och vårda eller ombesörja skapelsen (1 Mos.
2:15) och vi skall inte vara lata (2 Tess. 3:611). Vadhelst dina händer finner att göra, gör
det med alla av dina krafter (Pred. 9:10). För
vadhelst som du sår, det skall skall du skörda
(Gal. 6:7).
Den sjunde dagen är Sabbaten. Den är räknad
till lördagen från skapelsen av Adam. Den
igenkänns av alla folk som varandes Sabbaten,
och den infaller på lördagen enligt den
nuvarande kalendern. Den sjunde dagen
återfinns i en återkommande cykel och kan inte
bestämmas till en annan dag oavsett när denna
infaller i sol- och måncyklerna.
Lagen och det fjärde budordet [256]
Page 3
Den nya globala kalendern och dess varianter
som för närvarande är föreslagna och
verksamma slår hårt mot själva hjärtat av lagen.
Världskalendern är en ständigt återkommande
tolvmånaderskalender med jämna kvartal. Den
är ständigt återkommande eftersom den består
likadan varje år.
Tredje Mosebok 23:32 visar att dagarna
egentligen slutar och början i skymningen och
inte vid midnatt eller morgonen.
Vär nuvarande kalender är inte ständigt
återkommande, men årlig. Den förändras varje
år. Den gör så på grund av att dess typiska 365
dagars cykel inte är jämnt delbar med veckans
dagar. Det är inte heller den astronomiska
månkalenderns månad om 29,5 dagar.
Den sjunde dagen börjar vid den sjätte
veckodagens slut, vår fredag vid kvällen vid
solnedgången till havs (se uppsatsen Starten på
Månad och Dag (Nr. 203).
Följden för den återsod om en dag, är att året
vanligtvis börjar och slutar på samma
veckodag. Så det nästföljande året måste
inledas på den följande veckodagen.
Detta kräver en ny kalender för varje år.
Tekniskt sett är vår gregorianska kalender en
varierat ordnad cykel bestående av fjorton olika
kalendrar. Kalendern för ett år som börjar på en
söndag skiljer sig från en kalender som börjar
på en måndag och så vidare för alla sju
veckodagarna. Eftersom förekomsten av skottår
förändrar varje av dessa sju kalendrar så höjs
det totala antalet kalendrar till det dubbla.
Om vi tog bort den dagen ur kalendern, så
skulle nyåret vanligtvis påbörjas på samma
veckodag som det föregående året började på.
Vi skulle då ha en ständigt återkommande
kalender.
Vi kan ta ut en dag ur kalendern utan att för den
skull avvika från solcykeln på uppskattningsvis
365,24 dagar helt enkelt genom att anse den
dagen som en 24 timmars vänteperiod innan vi
återupptar kalendern igen. Dessa dagar utanför
kalendern, som också kan benämnas som
blankdagar eller mellankalenderdagar, skall inte
vara veckodagar. Det verkar mest rimligt att
behandla dem som helgdagar och det är en del
av logiken bakom Världskalendern. Den och
andra förslag förändrar följden av de sju
veckodagarna från Adams skapelse. Denna
sjudagarscykel passar varken in i mån månaden
eller solåret
Tredje Mosebok 23:32 Det skall vara en vilodag för
er, en sabbat då ni skall späka er. Från kvällen den
nionde dagen i månaden till nästa kväll skall ni hålla
denna sabbat.
Detta bekräftas av Paulus i apostlagärningarna
27:27-34 och enligt Mishnah, som är en
samling av skrifter från det andra århundradet
vår tideräkning, som återfaller på det andra
århundradet före vår tid. Se den andra
avdelningen, Moed, Sabbath 1:3, 15:3.
Dagens inleds inte vid solnedgången, som har
närmare 60 minuter av skymning före mörkret.
Skriftens definition av början på dagen
återfinns i Första Mosebok 1:5.
Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det
blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.
Skymning är samma dag och den nautiska
skymningen vid mörkret vid kvällens slut är
början på en ny dag. Dagen börjar vid mörkret
med natten då den uppenbara skillnaden är
tydlig.
Första Mosebok 1:14-18 Gud sade: ”På himlavalvet
skall ljus bli till, och de skall skilja dagen från natten
och utmärka högtider, dagar och år. 15 De skall vara
ljus på himlavalvet och lysa över jorden.” Och det
blev så. 16 Gud gjorde de två stora ljusen, det större
ljuset till att härska över dagen och det mindre till att
härska över natten, och han gjorde stjärnorna. 17 Han
satte ljusen på himlavalvet att lysa över jorden, 18 att
härska över dag och natt och att skilja ljus från
mörker. Och Gud såg att det var gott.
Psalm 104:20 Du sänder mörker, och det blir natt.
Då myllrar alla djur i skogen fram,
Det får inte ske något köpande eller säljande,
eller or work that earns compensation on the
Sabbath. arbete som tjänar ersättning, på
sabbaten. Detta innebär inte att det inte
förekommer någon aktivitet. Nehemja är ett
exempel på arbete på sabbaten.
Page 4
Nehemja 10:28-31 Resten av folket — präster,
leviter, dörrvaktare, sångare, tempeltjänare, alla som
har avskilt sig från främmande folkslag i lydnad för
Guds lag samt deras hustrur och de söner och döttrar
som har kommit till mognad —29 förenar sig med
sina främsta företrädare och lovar dyrt och heligt att
leva efter Guds lag, som har förmedlats av Guds
tjänare Mose, och noga hålla alla Herrens, vår
härskares, bud, hans befallningar och stadgar. 30
”Vi lovar att inte gifta bort våra döttrar med män av
främmande ursprung och att inte ta deras döttrar till
hustrur åt våra söner. 31 När folken i landet kommer
med sina varor och med spannmål av olika slag för
att sälja på sabbaten skall vi inte köpa av dem, vare
sig på sabbatsdagen eller någon annan helig dag. Vi
lovar att vart sjunde år låta marken vila och avstå
från att indriva skulder.
Sabbatsordningen måste förstås som varande
representativ för ett system, det är vad som är
underligt för Guds folk.
Det finns en mångfald tecken och sigill för
Herrens Lag och hans förlösning av Israel vilka
genom Kristi offer sträcks ut till samtliga av de
i Kristus (Rom 9:6; 11:25-26). Dessa Lagens
tecken och sigill skyddar Israel mot
avgudadyrkan genom att vara Herrens utvaldas
sigill (Upp. 7:3). Dett är tydligt i våra
handlingar och vårt tänkande (5 Mos. 6:8).
Ett tecken, SHD 226 'owth' eller 'ot' är ett
särskiljande tecken eller en symbol för
åminnelse om ens förpliktelser. Sabbaten är
upptagen som tecken för Guds folk. Det är ett
tecken mellan oss Guden som gör oss heliga.
Andra Mosebok 31:12-14 Herren sade till Mose: 13
Tala till israeliterna och säg: ”Mina sabbater måste
ni hålla, ty sabbaten är ett tecken som förenar mig
och er, genom alla släktled, för att ni skall veta att
det är jag, Herren, som helgar er.14 Ni skall hålla
sabbaten, den skall vara helig för er. Den som
vanhelgar den skall straffas med döden. Var och en
som utför något arbete på sabbaten skall utstötas ur
sitt folk.
Det är ofta och felaktigt antaget att sabbaterna
som det hänvosas till här enbart är plural för
den singulära återkommande sabbaten varje
vecka. Detta är helt felaktigt. Sabbaterna är
utsträckta till hela ordningen av dyrkan över
nymånarna, de Heliga Dagarna och det
fullständiga jubileumssystemet med dess
ekonomiska efterföljder. Att dödas är också
andligt och och fortsätter att skydda förbundets
Lagen och det fjärde budordet [256]
folk från avgudadyrkan.
Sabbaten är inte uteslutande ett tecken för Guds
kyrka; det är också ett tecken för de av
förbundets folk som ännu inte blivit kallade in i
kyrkan. Om det var de utvaldas tecken så skulle
följeslagare av judendom och sabbatshållande
binitariker och trinitariker vara en del av den
första uppståndelsen. Det skall de inte vara.
Det andra tecknet är Påsken och det Ojästa
Brödets Högtid (den judiska påsken, eller den i
Bibeln benämnda Herrens Påsk, passover på
engelska, och inte den hedniska påsken, easter
på engelska. övers. anm.)
Andra Mosebok 13:9-10 Som ett märke på handen
och ett tecken på pannan skall detta påminna dig om
att Herren förde dig ut ur Egypten med sin starka
hand, så att hans lag alltid är på dina läppar. 10 Du
skall följa denna stadga år efter år vid den bestämda
tiden. (jfr 2 Mos.. 13:11-16).
Försoning är ett annat tecken på förbundets
folk. Brist i att upprätthålla försoningen är
straffbart genom avskiljande från ens folk; med
andra ord, från Israels förbunds kropp, vilket är
kyrkan. (Lev. 23:29; Rom. 9:6-8).
Tredje Mosebok 23:26-32 Herren talade till Mose:
27 På tionde dagen i samma månad, den sjunde,
infaller försoningsdagen. Då skall ni hålla en helig
sammankomst, späka er och offra eldoffer åt Herren.
28 Något arbete får ni inte utföra på den dagen, ty
det är en försoningsdag som skall bringa försoning
åt er inför Herren, er Gud. 29 Var och en som inte
späker sig på den dagen skall utstötas ur sitt folk. 30
Och var och en som utför arbete på den dagen skall
jag utrensa ur hans folk. 31 Ni får inte utföra något
arbete. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er
genom alla släktled, var ni än bor. 32 Det skall vara
en vilodag för er, en sabbat då ni skall späka er. Från
kvällen den nionde dagen i månaden till nästa kväll
skall ni hålla denna sabbat.
Försoning används också för att förklara
Jubileet, för Jubileet utgör grunden för Guds
ordning som styr och reglerar mänskliga
förehavanden på Jorden. Det är en sabbatiserad
Sabbat, en sabbaternas sabbat, Shabbath
Shabbathown, som förstärker sin helighet (se
SHD 7677). Den andliga betydelsen för
Jubileet skall undersökas senare.
Tredje Mosebok 25:8-12 Du skall låta det gå sju
Lagen och det fjärde budordet [256]
sabbatsår, sju gånger sju år, så att tiden för de sju
sabbatsåren blir fyrtionio år. 9 I sjunde månaden,
den tionde dagen i månaden, skall du låta hornen
ljuda. På försoningsdagen skall ni stöta i horn i hela
ert land, 10 och ni skall helga det femtionde året och
utropa frihet åt alla invånare i landet. Det skall vara
ett friår för er: var och en skall få tillbaka sin
egendom och få komma tillbaka till sin släkt. 11
Detta femtionde år skall vara ett friår för er. Då skall
ni inte så något, och vad som växer upp av
spillsäden skall ni inte skörda, och druvor från de
obeskurna vinstockarna skall ni inte plocka. 12 Ty
det är ett friår, det skall ni hålla heligt. Ni skall få
ermat av det marken kan ge.
Försoningen är specifikt undantaget från
kategorierna av offergåvar som är relaterade till
lösen och individuell välsingnelse. Så är också
hornstötarnas dag. Detta är för att ingendera av
dessa dagar har att göra med mänsklig aktivitet
eller uppoffring. Försoningsdagen är specifikt
en folkräkningsdag med en avgift lagt därtill.
Andra Mosebok 30:11-16 Herren talade till Mose:
12 När du mönstrar israeliterna och räknar deras
antal skall var och en vid mönstringen betala en
lösen för sitt liv åt Herren, så att ingen olycka
drabbar dem vid mönstringen. 13 Var och en som
upptas bland de mönstrade skall ge en halv sikel
efter tempelvikt — 20 gera per sikel. Denna halva
sikel är en offergåva åt Herren. 14 Alla som upptas
bland de mönstrade, från tjugo års ålder och uppåt,
skall ge denna offergåva åt Herren. 15 Den rike skall
inte ge mer och den fattige inte mindre än en halv
sikel när ni ger offergåvan åt Herren som en lösen
för ert liv. 16 Du skall ta emot lösesumman av
israeliterna och använda pengarna till tjänsten vid
uppenbarelsetältet. Så skall israeliterna bli
ihågkomna inför Herren, genom den lösen ni ger för
ert liv.
Skatten eller avgiften som hör till
Försoningsdagen var förmönstrandet av de
utvalda hos Israels folk. Det är en uppsatt avgift
för varje person och den skall inte variera på
grund av individuella omständigheter. Detta
mönstrande av folk var gjort av Gud vid
grundandet av världen (Upp. 17:8) och vägande
av en fast avgift betald en gång för alla av Jesus
Kristus (Rom. 6:10). Den fastslagna avgiften
visar att frälsning är något som är betalt för,
inte avvägt av individens materiella
omständigheter, utan genom Kristus offer en
gång för alla (Heb 7:27; 9:26; 10:10; 1 Pet
3:18). Upptagandet av en kollekt på
Försoningsdagen visar på tydligheten av Jesus
Kristus offer.
Page 5
Det är av denna orsak som det bara är tre
kollektupptagningar som specificeras i Andra
Mosebok 23:14-18, 34:24; Femte Mosebok
16:16; 1Kung. 9:25 och de skall upptas före
första dagens morgon varje högtid.
Andra Mosebok 23:14-18 Tre gånger om året skall
du hålla högtid till min ära.15 Det osyrade brödets
högtid skall du fira. Då skall du äta osyrat bröd i sju
dagar, så som jag har befallt dig, på den bestämda
tiden i månaden aviv, ty det var då du drog ut ur
Egypten. Ingen skall träda fram inför mig med
tomma händer. 16 Du skall också fira
skördehögtiden när du skördar de första frukterna av
ditt arbete, av vad du sådde på åkern. Likaså skall du
fira bärgningshögtiden vid årsskiftet när du från
åkern samlar in frukten av ditt arbete.17 Tre gånger
om året skall alla män hos dig träda fram inför
Härskaren Herren.18 Blodet av det som offras till
mig skall du inte offra tillsammans med något syrat,
och fettet från mina högtidsoffer får inte lämnas kvar
till morgonen.
I vers 18 gäller ’fettet från mina högtidsoffer
våra finansiella högtidsoffer vid den här tiden.
Vi kan inte äta något animaliskt fett.
Tredje mosebok 3:17 Detta skall vara en
oföränderlig stadga genom alla släktled, var ni än
bor: ni får inte äta fett eller blod.
Ett tecken eller 'owth' användes första gången i
Första Mosebok 9:12. Regnbågen var Guds
symboliska påminnelse om Hans löfte och
sammanfattade att Han inte skulle förstöra
jorden med vatten en andra gång. Gud använder
tecken som visar tecknen i ett speciellt
förhållande till Honom.
Det första och främsta tecknet för förbundet
med folket var omskärelsen (1 Mos. 17:10-14).
Denna fysiska handling var ett tecken. Det är
numera andligt och inkluderar också kvinnor
genom deras dop (se uppsatsen Botgöring och
Dop(Nr. 52). Detta var mening från
begynnelsen (5 Mos. 10:15-17) men det kräver
också Guds deltagande.
Femte Mosebok 30:6 Herren, din Gud, skall
omskära ditt och dina efterkommandes hjärtan, så att
du älskar Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och
med hela din själ. Då kommer du att få leva.
Dopet och mottagandet av den Helige Ande är
Page 6
det främsta tecknet för de utvalda, genom Jesus
Kristus blod, in till den enda kroppen (Matt.
28:19; Apg. 1:5; 11:16; Rom.6:3; 1 Kor. 12:13;
Heb. 9:11-28). Dessa tecken för lagen,
Sabbaten och den judiska påsken, är speciellt
avpassade
för
att
skydda
gentemot
avgudadyrkan (5 Mos. 11:6). Dessa två tecken
fungerar som sigill på händerna och pannan hos
Guds utvalda.
Med den Helige Ande utgör de grunden för
förseglingen i Uppenbarelseboken 7:3 över de
sista dagarna. De utvaldas tecken är således
koncentrerat kring det första budordet. Kristus
sade Du skall dyrka Herren din Gud och
Honom endast skall du tillbedja (eller tjäna)
(Matt. 4:10; Luk. 4:8). Vårt tjänande är dyrkan i
bibliksa termer och detta uttalande visar att det
bara finns en, Gud Fader, som skall vara
dyrkad. Yahoshua, Hans smorde, skall inte
tillbedjas.
Sabbaten är ett tecken för Guds kyrka men det
är inte Tecknet. Det främsta tecknet är
Gudomligheten.
Den
Bibliska
Enighetsstrukturen (Unitarism) är att det finns
endast En Gud (5 Mos. 6:4, 1Kor. 8:4) vilken
vi kan känna (Hos. 8:2; 13:4). Vi är krävda att
känna både Honom (Gal. 4:8-9) och Hans vilja
(Apg 22:14).
Vi är uppmanade att se skillnad på Gud och
Hans Kristus (Joh 17:3) och det faller i vår
eviga skam om vi inte gör det eller kan det (1
Kor.15:34). Förståelsen att Yahovah Sabaoth,
värdarnas Herre, är den Ende Sanne Guden, är
grundläggande för tron. Dopet är det andra
tecknet och mottagandet av den Helige Ande är
det inre tecknet.
Det yttre tecknen är Sabbaterna, och Herrens
Nattvard/judiska Påsken vilka är tecknen för
Herrens
lagar.
Dessa
följs
av
Nymånesabbaterna och de heliga Dagarna.
Sabbaterna förnekas mänskligheten på grund av
avgudadyrkan.
Hesekel 20:16-20 De hade ju förkastat mina stadgar
och inte följt mina bud. De hade vanhelgat mina
sabbater och hållit fast vid sina avgudabilder. 17
Ändå visade jag skonsamhet och förgjorde dem inte,
jag förintade dem inte i öknen. 18 I öknen varnade
jag deras barn: ”Lev inte efter samma bud som era
Lagen och det fjärde budordet [256]
fäder, och följ inte deras stadgar. Orena er inte med
deras avgudabilder. 19 Jag är Herren, er Gud. Håll
mina bud och följ troget mina stadgar. 20 Håll mina
sabbater heliga. De skall vara ett tecken som förenar
mig och er, så att ni inser att jag är Herren, er Gud.”
Förorenandet av Sabbaterna härrör från
avgudadyrkan. Sabbaterna inkluderar alla de
dagar som vikts för dyrkan av Gud i enlighet
med Hans kalender, grundad på ett riktigt
följande av nymånarna. Gud straffar folket för
deras bristande att hedra Honom och hålla Hans
lagar.
Hesekel 20:21-24 Men deras barn var motsträviga
mot mig. De höll inte mina bud och följde inte troget
mina stadgar — den som håller dem får leva. De
vanhelgade mina sabbater. Jag tänkte tömma min
vrede och ösa ut mitt raseri över dem i öknen. 22
Men jag hejdade mig och handlade som det anstod
mitt namn, jag ville inte att det skulle bli vanärat
inför de folk i vilkas åsyn jag förde ut israeliterna.
23 I öknen svor jag emellertid att skingra dem bland
folken och sprida ut dem i främmande länder. 24 De
hade ju inte levt efter mina stadgar. De hade
förkastat mina bud och vanhelgat mina sabbater och
låtit sig lockas av sina fäders avgudabilder.
Sabbaterna är oskiljbara från det första
budordet och lagen. Folket straffas för att de
brustit i att hålla alla aspekter av Guds lag (Sak.
14:16-19).
Sabbaten är ett tecken på vår trofasthet och vår
förlösning in i Guds vila. Att överge Sabbaten
är att överge Guds hopp. Detta är orsaken till
att vi för närvarande förföljs för att vi håller
Herrens Sabbater.
Varje människa som avfaller från Sabbaten
skall dömas till döden (2 Mos. 31:14; 4 Mos.
32:36). Det är ett tecken mellan Gud och Israels
barn för evigt (2 Mos. 31:17). Ordet som
översätts till förevigt är 'Olam' SHD 05769, ett
ord som bär betydelsen av 'tid i åväntan' såväl
som evig, att vara länge, eller förevig etc.
Vi, följeslagarna som håller det Nya eller
Förnyade Förbundet av Vägen, är det andliga
Israel. (Rom 9:4).
Förberedelserna för Sabbaten skall företas
under föregående dag (2 Mos. 16:5). Maten
skall samlas och förberedas efter exemplet med
mannan. Var människa skall vistas på sin plats
Lagen och det fjärde budordet [256]
(2 Mos. 16:29-30). De skall vila både i
plöjningstid och skördetid på Sabbatsdagen (2
Mos 34:21). Herrens handlingar i att plocka
sådden på Sabbaten blev fördömt av de som
hade gjort Sabbaten till en börda, genom att
tillägga de muntliga traditionerna.
Vi får inte tända industriella ljus för att arbeta
på Sabbaten. Detta framgår tydligt av Andra
Mosebok 35:1-36:2. Ljusen som nämns i vers 3
var relaterade till tungnt byggnadsarbete under
de sex arbetsdagarna vilket är förbjudet på
Sabbaten.
Exodus 35:1 Mose samlade hela Israels menighet
och sade: ”Detta är vad Herren har befallt er att
göra: 2 Sex dagar får arbete utföras, men på den
sjunde dagen är det sabbat, en sabbatsvila helgad åt
Herren. Var och en som utför något arbete på den
dagen skall dödas. 3 Ni skall inte göra upp eld på
sabbatsdagen, var ni än bor.” 4 Mose sade till hela
Israels menighet: ”Detta är vad Herren har befallt er:
Vi måste tända ljus och eldar och underhålla
dem då detta behövs för den nödvändiga värmen
i nordliga och extremt sydliga klimat. Vi bör
tända dessa ljus och eldar för de sjuka och de
gamla, eller för de med barn. Håll er varma och
njut av Sabbaten. Detta är Guds sinne och Hans
bud är inte en börda (1 Joh. 5:3; Jes. 43:23) men
det kan göras till en börda genom felaktig
tillämpning (Luk. 11:46) och våra synder (Jes.
43:24).
5 Samla in gåvor åt Herren. Var och en som känner
sig manad skall bära fram dessa gåvor åt Herren:
guld, silver och koppar, 6 violett, purpurrött och
karmosinrött garn, fint lingarn och gethår, 7
rödfärgade baggskinn, delfinskinn, akacieträ, 8 olja
till lampan, kryddor till smörjelseoljan och till den
välluktande rökelsen, 9 onyx och andra ädla stenar
att sätta på efoden och på bröstväskan. 10 Var och
en av er som har konstskicklighetens gåva skall
komma och tillverka allt det som Herren har befallt:
11 boningen med tält och överdrag, hakar och
bräder, reglar, stolpar och socklar, 12 arken med
dess bärstänger, locket och det skylande förhänget
13 och bordet med bärstängerna och alla övriga
tillbehör och skådebröden, 14 lampstället med dess
tillbehör, lamporna och lampoljan, 15 rökelsealtaret
med dess bärstänger, smörjelseoljan, den
välluktande rökelsen och draperiet för ingången till
boningen,
16
brännofferaltaret
med
dess
koppargaller, bärstängerna och alla andra tillbehör,
karet med dess ställ, 17 omhängena till förgården,
dess stolpar och socklar och draperiet för porten till
Page 7
förgården, 18 tältpluggarna och linorna till boningen
och förgården, 19 ämbetsdräkterna till tjänsten i
helgedomen, prästen Arons heliga kläder och hans
söners prästkläder." 20 Israels hela menighet gick nu
bort från Mose, 21 och alla som kände sig kallade
eller manade kom med gåvor till Herren för arbetet
på uppenbarelsetältet, tjänsten där och de heliga
kläderna. 22 Och både män och kvinnor, alla som
kände sig manade, kom med spännen, örringar,
ringar och halssmycken, alla slags föremål av guld.
Alla kom de med en offergåva av guld till Herren.
23 Och alla som hade violett, purpurrött och
karmosinrött garn, fint lingarn och gethår,
rödfärgade baggskinn och delfinskinn kom med
detta. 24 Alla som ville ge en gåva av silver eller
koppar kom med den till Herren, och var och en som
hade akacieträ till byggnadsarbetet bar fram det. 25
Alla kvinnor som var skickliga att spinna kom med
det som de hade spunnit: violett, purpurrött och
karmosinrött garn och fint lingarn. 26 Och alla
kvinnor som kände sig kallade och som kunde
konsten spann garn av gethår. 27 Hövdingarna bar
fram onyx och andra ädla stenar som skulle sättas på
efoden och på bröstväskan, 28 vidare kryddor och
olja till lampan, till smörjelseoljan och till den
välluktande rökelsen. 29 Varje israelitisk man eller
kvinna som kände sig manad att ge något till det
arbete som Herren genom Mose befallt dem att
utföra kom med en frivillig gåva åt Herren. 30 Mose
sade till israeliterna: "Hör: Herren har utvalt Besalel,
son till Uri, son till Hur, av Juda stam 31 och fyllt
honom med gudomlig ande, med insikt, förmåga och
kunskap och allt slags hantverksskicklighet, 32 så att
han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i
guld och silver och koppar, 33 slipa stenar för
infattning, snida i trä, ja, utföra alla slags konstfulla
arbeten. 34 Han har gett både honom och Oholiav,
Achisamaks son, av Dans stam, gåvan att lära upp
andra. 35 Han har utrustat dem med förmåga att
utföra alla slags hantverk, väva konstväv och brokig
väv av violett, purpurrött och karmosinrött garn och
fint lingarn, och även annan vävnad, ja, att utföra
alla slags uppgifter och tänka ut konstfulla arbeten.
Andra Mosebok 36:1-2 Besalel och Oholiav skall
arbeta tillsammans med alla konstskickliga män som
Herren gett insikt och förmåga, så att de vet hur de
skall utföra allt arbete som krävs för att uppföra
helgedomen på det sätt som Herren har befallt.” 2
Mose kallade till sig Besalel och Oholiav och alla
konstskickliga män som Herren gett den rätta
insikten, alla som kände sig kallade att gripa sig an
med arbetet.
Verserna 35:6 till 36:2 förklarar det arbete som
refereras till och för vilket inga ljus och eldar får
tändas för på Sabbaten.
Herren visade att Han var Sabbatens Herre inte
Page 8
genom att ha för avsikt att sabbaten inte
behövdes hållas, utan snarare för att visa ett
fördämande att sabbaten hölls så som den
gjorde. Det är i enlighet med lagen att plocka
tillräckligt mycket mat och att förbereda mat
för att ät på Sabbaten, kan vi se i denna text och
också från lagen enligt det Nya Testamentet
(Matt 12:1-12).
Matteusevangeliet 12:1-12 Vid samma tid tog Jesus
vägen genom sädesfälten på sabbaten. Hans
lärjungar blev hungriga och började rycka av ax och
äta. 2 Fariseerna såg det och sade till honom: ”Se,
dina lärjungar gör sådant som inte är tillåtet på
sabbaten.” 3 Han svarade: ”Har ni inte läst vad
David gjorde när han och hans män blev hungriga? 4
Han gick in i Guds hus, och de åt upp skådebröden,
som varken han eller hans män hade lov att äta, utan
bara prästerna. 5 Eller har ni inte läst i lagen att
prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten
utan att bli skyldiga till något brott? 6 Men jag säger
er: här finns det som är större än templet. 7 Om ni
förstod vad som menas med Barmhärtighet vill jag
se och inte offer, så skulle ni inte döma oskyldiga. 8
Ty Människosonen är herre över sabbaten.” 9
Mannen med en förtvinad hand Sedan gick han
därifrån och kom till deras synagoga. 10 Där fanns
en man med en förtvinad hand. De frågade Jesus:
”Är det tillåtet att bota på sabbaten?” De ville ha
något att anklaga honom för.11 Han svarade: ”Om
någon av er har ett får och det faller ner i en grop på
sabbaten, griper han då inte tag i det och drar upp
det? 12 Hur mycket mer värd än ett får är inte en
människa. Alltså är det tillåtet att göra gott på
sabbaten.”
Vers tre ovan hänför till Första Samuelsboken
21:6 där David hade ätit av det förbjudna
skådebrödet (2 Mos. 25:30; 3Mos. 24:5-8). Mer
speciellt så gjorde prästerna i Templet Sabbaten
till världslig och allmän och är utan skuld till
brott (Matt. 12:5; jfr 4Mos. 28:9-10; se också
Neh. 13:7; Hes. 24:21; Joh. 7:22-23).
Vårt arbete på Sabbaten såsom de utvalda i
dyrkan av Gud är utan skuld till brott. I
praktiken var det mer offer som utfördes på
Sabbaten än på någon annan dag. Vissa
handlingar som vi kan inleda oss i kan fördöma
oss, inte det faktum att vi är aktiva.
Kristus gav också befallningar rörande helandet
av de sjuka. Detta skall utföras på Sabbaten.
Det är lagenligt att hela och föda de sjuka och
lemlästade på Sabbaten. (Luk. 6:8-10; 13:1416; 14:3; Matt. 12:10-13).
Lagen och det fjärde budordet [256]
Johannesevangeliet 7:23 Om en människa blir
omskuren på sabbaten för att Moses lag inte skall
brytas, varför blir ni då uppretade på mig för att jag
har gjort en människa helt och hållet frisk på
sabbaten?
Lukasevangeliet 14:5 visar att det är viktigt att
ta hand om nödsituationer på Sabbaten.
Detta handlar egentligen om föreställningen
kring helandet på Sabbaten. Korrekt
föreskriven vård och förberedelse av de sjuka
och de drabbade på Sabbaten är en allvarlig
fråga. Att någon enda person skulle vara ensam
och äta i sin ensamhet på Sabbaten är till vår
skam och belastning. Människorna måste
förbereda inför Sabbaten så att de kan överföra
maximal nytta på sina bröder.
Markusevangeliet 3:1-5 Han gick till synagogan en
annan gång, och där satt en man som hade en
förtvinad hand. 2 De höll ögonen på Jesus för att se
om han skulle bota honom på sabbaten; de ville ha
något att anklaga honom för. 3 Han sade till mannen
med den förtvinade handen: ”Stig upp och kom
fram.” 4 Sedan frågade han dem: ”Vad är tillåtet på
sabbaten, att göra gott eller att göra ont, att rädda liv
eller att döda?” De teg. 5 Då såg han på dem fylld av
vrede och sorg över att de var så förstockade. Och
till mannen sade han: ”Håll fram handen.” Han höll
fram den, och den blev bra igen.
Lärdomen om oxen i diket är en lärdom om
nödsituationer, men vi måste planera i förväg.
Åsnor skall inte lastas och grindarna skall
stängas (Neh. 13:19). Detta innebär att vi måste
hindra även möjligheterna till arbete. Bördor
skall inte bäras (Jer. 17:21) och ved skall inte
samlas (4 Mos 15:32-35). Ullbalar skall inte
bäras in och vinet skall inte pressas (Neh
13:15). Genom förberedelser kan och skall allt
dagligt återkommande arbete stoppas. Vi måste
till och med ta bort det från vårt tänkande (2
Kor. 10:5).
Band som är blått skall bäras i hörnen eller
kanterna av våra klädnader som en påminnelse
om lagen.
Fjärde Mosebok 15:37-41 Herren sade till Mose: 38
Säg till israeliterna att de och deras efterkommande
skall sätta tofsar i hörnen på sina mantlar och i varje
tofs en violett tråd. 39 När ni ser på de tofsar som ni
har gjort på detta sätt skall ni minnas alla Herrens
Lagen och det fjärde budordet [256]
bud och följa dem i stället för att irra omkring i den
trolöshet som era hjärtan och ögon förleder er till. 40
Ni skall minnas alla mina bud och följa dem och
vara helgade åt er Gud. 41 Jag är Herren, er Gud,
som förde er ut ur Egypten för att vara er Gud. Jag
är Herren, er Gud.
Detta är personligt mellan dig och Yahovah din
Elohim. Det är inte underkastat bestraffning för
försummelse såsom andra brott mot lagen är.
Det är nödvändigt dock och det skall inte göras
för att uppvisas. (Matt. 23:5).
Mat och varor kan heller (Neh. 10:31) ej heller
säljas (Neh. 13:15). Både köpande och säljande
är förbjudna handlingar.
Förlösning är vad Sabbatsordningen pekar mot
och livet skall frälsas (Mark. 3:4; Luk. 6:9) och
räddning skall utföras där det är möjligt (Matt.
12:11). Skriften ger oss inte en grundlag med
rättigheter utan med en samling av ansvar.
Vi skall studera och lära oss att hålla hela
denna sabbatsordning, inte för att vi är rädda
för bestraffning, utan av kärlek till vår Ende
och Sanne Gud.
Första Johannesbrevet 5:3 Ty detta är kärleken till
Gud: att vi håller hans bud. Hans bud är inte tunga,
Sabbaterna är inte tunga, men de måste hållas i
en andlig renhet (Jes 1:13). De får inte
förorenas eller bli världsliga (Jes. 56:2, 4-7).
Jesaja 56:2 Lycklig den som handlar så, den människa
som håller fast vid detta: att iaktta sabbaten och inte
vanhelga den och att avhålla sig från allt ont. 3
Främlingen som sluter sig till Herren skall inte säga:
”Herren håller mig skild från sitt folk”, och den snöpte
skall inte säga: ”Jag är ett förtorkat träd.”
Jesaja 56:4-7 Ty så säger Herren: Snöpta som iakttar
mina sabbater, som gärna gör min vilja och håller
fast vid mitt förbund, 5 de skall i mitt hus, inom
mina murar, få ett namn, ett äreminne som är bättre
än söner och döttrar. Ett evigt, oförgängligt namn
skall jag ge dem. 6 Främlingar som sluter sig till
Herren och vill göra tjänst hos honom, älska Herrens
namn och vara hans tjänare, ja, alla som iakttar
sabbaten och inte vanhelgar den och håller fast vid
mitt förbund 7 får komma till mitt heliga berg och
glädjas i mitt bönehus, och deras brännoffer och
slaktoffer skall jag ta emot på mitt altare. Mitt hus
skall kallas ett bönens hus för alla folk.
Sabbaten är en njutning, inte en dag av sorg
Page 9
(Jes. 58:13-14). Den skall hållas av alla när de
kommer för att tillbedja inför Herren. Från en
Nymånedag till en annan, från en sabbat till en
annan (Jes. 66:23).
Ingen börda skall bäras på Sabbaten, så som
den inte skulle bäras in till jerusalem (Jer.
17:21). Gläds på Sabbaten och bringa glädje in
i Guds hus. Bär inga bördor ut ut ditt hus på
Sabbaten (Jer. 17:22) och visa att arbete på ens
ägor är förbjudet på Sabbaten. Den skall helgas
och hållas skiljd från de andra dagarna (Mark.
2:27).
Kristus var större än Templet och vi är större än
det fysiska Templet, eftersom vi är Templet (2
Kor. 6:16) och Templet byggdes för oss (Mark.
2:27).
Så måste också vi alla hålla den sjunde dagens
Sabbat som en förberedelse, för det hem som vi
måste vara för Gud. Detta är för hela
mänskligheten, eftersom det är oss givet som en
prövning för Israels folk
Exodus 16:4 Then the LORD said to Moses,
"Behold, I will rain bread from heaven for you; and
the people shall go out and gather a day's portion
every day, that I may test them, whether or not they
will walk in My instruction.
Sabbaten är en förutsättning för arverätten för
Israels kungarike, om inga bördor bärs genom
portarna till staden, skall kungar och furstar
sitta uppå Davids tron. Men om varningen inte
hörsammas, då skall staden bli förstörd av eld.
Jeremia 17:27 Men om ni inte lyder min befallning
att hålla sabbatsdagen helig och inte bära någon
börda när ni går in genom Jerusalems portar på
sabbatsdagen, då skall jag sätta eld på dess portar
och branden skall härja Jerusalems borgar, och den
skall inte släckas.
Hedningarna skall håna vid Sabbaten (Lam 1:7)
under tiden för hennes lidande. Sålunda är
Sabbaten ett tecken och källan till smädelse i
lidandet för de av Guds hus. Kungen och
prästen skall bära Hans vrede för orätten för
förvärldsligandet av Sabbaten (Lam. 2:6).
Lamantations 2:6 Sin boning rev han som ett
bräckligt skjul, han förstörde sin helgedom. Herren
lät högtid och sabbat falla i glömska i Sion. I sin
rasande vrede försköt han konung och präst.
Page 10
Sabbaten är för skratt och glädjande. Men som
en bestraffning har skratten på Sabbaten tagits
ifrån oss (Hos. 2:11).
Rätt attityd måste hållas på Sabbaten. Man
måste vänta tills den är fullbordad vid mörkret
för att få ta itu med affärer, för det kommar att
överföras till hållningen gentemot ärlighet,
uppoffring och givande (Am. 8:5). Var alltid
medveten i att göra gott och hela de ofärdiga
hos oss alla (Luk. 13:10-16).
Lukasevangeliet 23:54 visar att du måste
förbereda för Sabbaten. Tänk framåt, gör gott
gentemot varandra. Visa att vi älska alla och
envar så som Kristus älskar oss. Låt oss växa i
tron att vi alla är skapa hela (Luk. 5:5-14).
Eftersom det är lagenligt att omskära på
Sabbaten, så är det också lagenligt att omskära
era hjärtan med givande och Andens kraft.
Döm varandra med rättvist bedömande genom
det goda du gör på Sabbaten. (Joh. 7:21-24).
Jesaja 56:2 Lycklig den som handlar så, den
människa som håller fast vid detta: att iaktta
sabbaten och inte vanhelga den och att avhålla sig
från allt ont.
Välsignelser skall växa för de som håller
Sabbatsordningen och för de som predikar
förvärldsligandet av Sabbaten; vi läser:
Jeremia 10:21 Herdarna var enfaldiga, de sökte inte
Herren. Därför har de misslyckats och hela deras hjord är
skingrad.
Herdarna för det andliga Israel som inte inger
sig i ingående studier och efterlydnad inför
orden skall dömas och deras flock skall
skingras! Denna dom kan innebära döden för
de individuella herdarna som predikar ett
förvärldsligande av lagen (Jes. 66:16-24).
I tiden efter Messias behöver vi vuxendop för
att erhålla Anden och förnya förbundet.
Påbuden rörande Sabbatismos (SGD 4520)
kvarstår.
Hebreerbrevet 4:9-11 9 Så har Guds folk alltjämt en
sabbat att vänta. 10 Ty att gå in i Guds vila är att
vila ut från sitt verk, så som Gud vilade från sitt. 11
Låt oss därför göra allt vi kan för att komma in i den
Lagen och det fjärde budordet [256]
vilan, så att ingen bringas på fall genom samma
slags ohörsamhet.
Sjundedagssabbatens vila kvarstår på sin plats!
Vi som är döpta i set andliga Israel och som
förnyar förbundet med vår Gud, skall hålla det
och avstå från vårt arbete.
Andra Mosebok 31:12-17 Herren sade till Mose: 13
Tala till israeliterna och säg: ”Mina sabbater måste
ni hålla, ty sabbaten är ett tecken som förenar mig
och er, genom alla släktled, för att ni skall veta att
det är jag, Herren, som helgar er. 14 Ni skall hålla
sabbaten, den skall vara helig för er. Den som
vanhelgar den skall straffas med döden. Var och en
som utför något arbete på sabbaten skall utstötas ur
sitt folk. 15 Sex dagar får arbete utföras, men på den
sjunde dagen är det sabbat, en sabbatsvila helgad åt
Herren. Var och en som utför något arbete på
sabbatsdagen skall straffas med döden. 16
Israeliterna skall hålla sabbaten; de skall iaktta den
genom alla släktled som en förbundsplikt för alla
tider. 17 Den är ett evigt tecken som förenar mig och
israeliterna, ty på sex dagar gjorde Herren himmel
och jord, men den sjunde dagen vilade han och
hämtade andan.”
I framtiden i Hans goda tid, skall Gud ta från
folken, individerna för att bli till präster och
leviter i enlighet med Melkisedeks Order. De
och alla och envar skall komma att dyrka
Honom på Sabbatsdagen.
Jesaja 66:18-23 Jag kommer för att samla alla folk
och alla språk. De skall komma och se min härlighet.
19 Jag skall göra ett tecken bland dem och sända
dem som överlevt till de andra folken, till Tarshish,
Put och Lud, till Meshek, Tuval, Javan och de
fjärran kustländerna, som inte har hört om mig och
inte har sett min härlighet. De skall förkunna min
härlighet bland de andra folken. 20 Och de skall föra
alla era bröder från folken som en offergåva till
Herren, på hästar och vagnar, i kärror, på mulåsnor
och kameler, till mitt heliga berg, Jerusalem, säger
Herren, så som Israels folk för sina offergåvor i rena
kärl till Herrens tempel. 21 Även bland dem skall
jag välja några till präster och leviter, säger Herren.
22 Liksom den nya himmel och den nya jord som
jag skapar skall bestå inför mig, säger Herren, så
skall er ätt och ert namn bestå. 23 Nymånadsdag
efter nymånadsdag, sabbat efter sabbat skall alla
människor komma och tillbe mig, säger Herren.
Den Praktiska Användningen
Sjundedagssabbaten skall hållas (2 Mos. 20:811; 5 Mos. 5:12-15; Heb 4:9-11) som ett
uttryck för Gud förbund och ett av de tio
budorden. Dessa är okränkbara föreskrifter för
Lagen och det fjärde budordet [256]
evigt för alla människor. Sabbaten är Helig.
Var och en som förvärldsligar Sabbaten lider
döden och skall skiljas från sitt folk. (2 Mos.
31:14-15).
Sjundedagssabbaten
kvarstår
för
sina
efterföljare i det förnyade förbundet (Heb. 4:9;
Kol. 2:16-17). Den sjunde dagen inleds vid den
sjätte veckodagens slut, vår fredag, vid aftonens
slut enligt solnedgången till havs. (1 Mos. 1:5;
Ps 104:20; 3 Mos. 23:32; Apg 27:27-33). Den
är från solnedgång till solnedgång (3Mos.
27:27-33).
EENT (tider för den nautisk solnedgången)
finns
publicerad
här:
http://aa.usno.navy.mil/data/docs/RS_OneDay.
html eller så kan ni vira röda och blå band
tillsammans och hålla dem mot väster när
skymningen djupnar och när ni inte längre kan
urskilja färgerna, då är det mörk. Detta kommer
att vara väldigt nära den publicerade lokala
tiden för EENT beroende på er synskärpa.
Det är ett evigt förbund Israels folkoch är ett
tecken förevigt mellan dem och Gud, som
erkänner Honom som skapare (2 Mos. 31:1516). Alla sanna kristna är det andliga Israel och
alla ofrälse skall slutligen komma in i Israels
folk (Rom. 9:6; 11-16-25). Straffet för att
förvärldsliga Sabbaten är döden krävt i
underkastelsen av den Helige Ande och
överfört i den andra uppståndelsen (Upp. 20:5).
Sabbaten är en njutning och skall äras som
Herrens Heliga Dag. Det är inte en dag av
enbart njutning, utan en dag av heligt samlande
(Jes 58:13-14). Inget arbete skall utföras eller
bördor bäras på den dagen (Jer 17:21-22) och
på den dagen skall vi varken köpa (Neh. 10:31)
eller sälja (Neh. 13:15).
Nymånadsdagarna
Jesaja 66:22-23 Liksom den nya himmel och den
nya jord som jag skapar skall bestå inför mig, säger
Herren, så skall er ätt och ert namn bestå. 23
Nymånadsdag efter nymånadsdag, sabbat efter
sabbat skall alla människor komma och tillbe mig,
säger Herren.
Folket är befallt till att dyrka både på
Sjundedagssabbaterna och Nymånadsdagarna
(se också Hes. 46:6, 9-10).
Page 11
Hesekel 46:1-3 Så säger Herren Gud: Porten till
inre förgården, den som vetter mot öster, skall vara
stängd under de sex arbetsdagarna men hållas öppen
på sabbatsdagen och även på nymånadsdagen. 2
Fursten skall komma utifrån och gå genom
porthusets förhall och stanna framme vid dörrposten,
medan prästerna offrar hans brännoffer och
gemenskapsoffer. Innan han går ut igen skall han
falla ner i tillbedjan vid tröskeln. Porten får inte
stängas förrän på kvällen. 3 Vid ingången till denna
port skall folket i landet på sabbatsdagar och
nymånadsdagar falla ner och tillbe Herren.
Offret på Nymånadsdagarna är i realiteten
större än det vid Sabbaten (Hes 46:4, 6). Det
finns ingen skillnad mellan Nymånadsdagen
och den veckovis återkommande Sabbaten.
Båda dagarna är heliga och ingen handel skall
förekomma på någon av dagarna.
Amos 8:5 Ni säger: ”När är nymånadsfesten över så
att vi kan sälja säd, och sabbaten så att vi får öppna
kornboden? Då skall vi minska måtten och lägga på
priserna och fuska med vågen,
Betydelsen i offren när det gäller
Nymånadsdagen handlar om Kyrkan och Israels
råd. Om Nymånadsdagarna inte hålls som
Sabbat, är det omöjligt att begripa Guds
Kalender (se uppsatsen Guds Kalender [156]).
Den moderna judiska kalendern är inte en
korrekt kalender och den förhindrar
återupprättelsen. Tills Guds Kalender är
återupprättad, kan inte Högtiderna och
Nymånadsdagarna inte följas korrekt och
återupprättelsen fördröjs. Enbart genom att
återupprätta Nymånadsdagarna kan Kalendern
och Högtiderna hållas korrekt och bli förstådda.
Nymånadsdagarna är en av åminnelserna som
Herren uppräknade i Fjärde Mosebok 10:10.
Fjärde Mosebok 10:10 Och när ni har en festdag
eller firar era högtider och nymånadsdagar skall ni
blåsa i trumpeterna medan ni offrar brännoffer och
gemenskapsoffer. Då skall er Gud tänka på er. Jag är
Herren, er Gud.
Herren din Gud är Yahovah din Elohim. Offren
var fullbordade i Kristus. Sabbaterna,
Nymånadsdagarna
och
de
fastslagna
Högtiderna var inte borttagna.
Vi får inte hålla med de som för oss mot en
Page 12
Lagen och det fjärde budordet [256]
negativ bedömning angående hållandet av
Nymånadsdagarna.
Kolosserbrevet 2:16-17 Låt därför ingen döma er
för vad ni äter eller dricker eller hur ni iakttar
17
högtider eller nymånar eller sabbater.
Sådant är
skuggan av det som skulle komma; själva kroppen är
Kristus.
Högtiderna vid Nymånadsdagarna behandlades
som Shabbatown, eller Helig Sabbat. Offer
frambringades, som vi sett ovan, som en
åminnelse.
Fjärde Mosebok 28:11-15 Vid era nymånadsfester
skall ni som brännoffer till Herren frambära två
ungtjurar, en bagge och sju årsgamla lamm, alla
felfria, 12 samt tre tiondels efa siktat mjöl, blandat
med olja, som matoffer till varje tjur, två tiondels efa
siktat mjöl, blandat med olja, som matoffer till
baggen 13 och en tiondels efa siktat mjöl, blandat
med olja, som matoffer till varje lamm. Det blir ett
brännoffer, en lukt som gör Herren nöjd, ett eldoffer
åt honom. 14 De tillhörande dryckesoffren skall
bestå av en halv hin vin till tjurarna, en tredjedels
hin till baggen och en kvarts hin till lammen. Detta
är nymånadsbrännoffret på dess bestämda dag,
nymånadsdagen,
likadant
vid
alla
årets
nymånadsfester. 15 Dessutom skall ni offra en
getabock som syndoffer åt Herren. Allt detta skall
offras utöver det dagliga brännoffret med dess
dryckesoffer.
Vi känner till genom texten ovan, att
Nymånadsdagarna skulle ske vid varje månad
genom årets alla månader. Samma föreskrifter
gäller för Nymånadsdagarna som gäller för
Högtiderna och Sabbaterna.
Första Krönikeboken 23:31 Varje gång man offrade
brännoffer åt Herren skulle de hjälpa till — på
sabbater, vid nymånadsfester och högtider — och i
det antal som var föreskrivet ständigt stå inför
Herrens ansikte.
Nymånadsdagarna är förmedlare
Sabbaterna och Högtiderna.
mellan
Andra Krönikeboken 31:3 Kungen bidrog med en
del av sin egen förmögenhet till brännoffren:
brännoffren morgon och kväll och brännoffren på
sabbater, nymånadsfester och högtider, så som det är
föreskrivet i Herrens lag.
Esra
3:5
konstaterar
också
att
Nymånadsdagarna var återupprättade. Båda
större upprättelser inkluderade upprättelsen av
Nymånadsdagarna.
Esra 3:5 Och sedan offrade de det dagliga
brännoffret
och
särskilda
brännoffer
för
nymånadsdagarna och för alla andra högtider
helgade åt Herren. Till detta kom alla de gåvor som
var och en frivilligt offrade åt Herren.
Nymånadsdagarna är begynnelsen eller första
dagen av månaden (4 Mos. 10:10; 28:11).
Månkalendern är det Heliga Folkets märke. I
sin kommentar till Andra Mosebok 12:2,
konstaterar Mekilta att 'nationerna' känns igen
genom solen, men Israel känns igen genom
månen (Ps. 104:19). Sabbaterna och
Nymånadsdagarna tillsammans firas genom att
avstå från arbete som vi läser i Amos 8:5. Det
skulle vara en dag av glädje. Skratten som var
menade
för
de
Heliga
Dagarna,
Nymånadsdagarna och Sabbaterna avlägsnades.
Hosea 2:11 Jag skall göra slut på all hennes glädje,
hennes högtider, nymånadsdagar och sabbater, alla
hennes fester.
Detta var på grund av otrohet och
avgudadyrkan. Gud förstör sitt folk på grund av
att de inte upprätthåller Hans lagar.
Slutresultatet är att Han förstör nationens och
folkets välfärd.
Hosea 2:12 Jag skall skövla hennes vinstockar och
fikonträd, som hon tror är den lön hon har fått av
sina älskare, jag skall förvandla dem till snårskog, de
vilda djuren skall äta dem.
Första Mosebok 1:14 visar att Gud sätter ljusen
på himlen för att skilja dag från natt och som
tecken och för årstiderna. Nymånadsdagarna
bestämmer ordningen och tillfällena för
högtiderna, och föregick logiskt Sabbaten, vilka
representerar skeendet fullbordan på den sjunde
dagen, emedan Nymånadsdagarna härrör ur den
fjärde dagen. Ljusen är till för att skilja ljuset
från mörker (1Mos. 1:18). Månen visar
världens ljus inom det mörker som härskar över
det. Solen används för att utskilja Kristus.
Malaki 4:2-4 Men för er som fruktar mitt namn
skall rättfärdighetens sol gå upp, och dess vingar
skall ge läkedom. Då skall ni slippa ut, som kesande
kalvar ur kätten. 3 Ni skall trampa ner de onda, de
skall bli till stoft under era fötter den dag jag griper
in, säger Herren Sebaot. 4 Slutord Glöm aldrig den
lag som jag gav min tjänare Mose på Horeb, med
Lagen och det fjärde budordet [256]
stadgar och bud för hela Israel.
Fruktan för Gud är åminnelsen inför Guds Lag.
Sabbaterna och Nymånadsdagarna behandlades
på samma sätt vad det gäller utövandet av
näringsverksamhet. Utövandet av handel eller
köande och säljande, och var förbjudet både vid
Nymånadsdagarna och Sabbaterna.
Amos 8:4-6 Hör detta, ni som trampar på de fattiga
och utrotar de svaga i landet! 5 Ni säger: ”När är
nymånadsfesten över så att vi kan sälja säd, och
sabbaten så att vi får öppna kornboden? Då skall vi
minska måtten och lägga på priserna och fuska med
vågen, 6 köpa de fattiga för pengar och de
nödställda för ett par skor och sälja spillet som säd.”
Månaderna är tolv inalles med en trettonde
mellankalendermånad tillagt sju tillfällen i
varje nittonårscykel som året återkommer i, så
som fastslås och krävs i 2 Mos 12:1.
Kalenderns ordningsföljd är upprättad av Gud i
skapelsen
och
är
förutbestämd
av
himlakropparna. Rörelserna och positionerna
för himlakropparna är deavgörande faktorerna
för bestämmande av kalendern. Detta kommer
att ses utvecklas genom Bibeln och är centralt
för lagen.
Psaltaren 104:19 Du gjorde månen, som visar årets
tider, och solen, som vet när den skall gå ner.
Månen är den avgörande faktorn, inte solen.
Solen har en principiell betydelse enbart för
dagen, och som axel för årets begynnelse från
vårdagjämningen eller årets skifte i Andra
Mosebok 34:22 från SHD 8622 {tek-oo-faw'}
eller {tekquphah}, i betydelser


1(a) komma igen, förlopp av tid eller rum,
en vändpunkt, ett (för)lopp
1(b) vid (för)loppet (som adverb)
För Israels och alla folk på det norra halvklotet,
är vintersolståndet den tid i december när solen
när sin mest södra latitudposition. Vid detta
tillfälle har vi årets kortaste dag, vanligtvis
kring 21:a/22:a december. Sommarsolståndet är
den tid i Juni då solen når sin mest nordliga
latitudposition. Vid detta tillfälle inträffar årets
längsta dag, vanligtvis omkring den 21:a/22:a
juni.
Page 13
Värdagjämningen är den tid i mars då solen
passerar genom ekvatorn och rör sig från det
södra halvklotet till det norra. Dag och natt är
då av ungefär samma längd. Detta datum är
vanligtvis kring den 21:a/22:a mars.
Höstdagjämningen är den tid i september då
solen passerar ekvatorn på sin väg från det
norra halvklotet till det södra. Dag och natt har
ungefär samma tidslängd. Denna dag är
vanligtvis kring den 21:a/22:a september.
Ett typiskt ekvatorialår är 365.24219 dagar och
en kyrkomånad är 29.53059 days. Nitton
ekvatorialsolår är nära nog till ett helt antal
kyrkomånader. Den verkliga längden på ett
specifikt år kan avvika med flera minuter
beroende på inflytande från gravitationskraften
från andra planeter. Likaledes kan tiden mellan
två nymånader skilja med flera timmar på
grund av ett antal faktorer inklusive ändringar i
gravitationskraften såväl som från solens och
månens omloppspåverkan.
Nitton år utmärker den fullständiga cykeln.
Denna period är bestämd av Nymånaderna dem
själva, så som de roterar genom årstiderna. Det
är nitton år i en sådan cykel.
Månadens början fastställs inte av visuell
iakttagelse av den första nymånen. Detta
varierar väldigt mycket och det gör
publicerandet av en kalender med de Heliga
Dagarna införda omöjligt. För referens studera
uppsatsen Början för Månade och Dag (Nr.
203).
Året inleds på våren med den första dagen av
den
första
månaden
fastställd
från
konjunktionen under Jerusalemtid. Detta är den
första månaden som har den femtonde dagen,
Herrens påsk, utvisad av fullmånen som följer
efter vårdagjämningen. Nymånadsdagen kan
vara
upp
till
femton
dagar
före
vårdagjämningen.
Högitden Herrens Påsk, som skall firas vid
fullmånen i månaden Nisan (14 Nisan), skall alltid
infalla efter vårdagjämningen [metaisemerian
earinen] då solen stod i väduren. Denna förklaring
utmärks av Anatolius, i ett fragment av vikt I
relation till den judiska kalenderns historia som ges i
Eusebius Hist eccl. vii 32. 16-19, som karaktäriserar
detta som den eniga synen i saken av alla de judiska
Page 14
Lagen och det fjärde budordet [256]
myndigheterna… Med detta överensstämmer även
uttalandena av Philo och Josephus. Om man därför
mot slutet av året insåg att Herrens påsk skulle
infalla före vårdagjämningen, så ordnades detta med
införandet av en interkalendarisk månad före Nisan
början av det Nya Året baserades inte på
visuella tecken och var definitivt inte baserad
på kornskörd nära Jerusalem vid flodens slut.
(Schurer, A History of the Jewish People in the
Time of Jesus Christ, första delen, volym II,
appendix III).
År 2005 är det sjunde året i cykeln och är ett
Sabbatsår under vilket vi inte planterar eller sår
ettårig säd som korn. Därför kommer ingen
kunna se i vilket tillstånd av mognad som de
gröna axöronen är under mars och april under
ett sjunde år eller ett Jubileumsår. Denna
kunskap behövs inte för att identifiera årets
början och därigenom de följande Högtiderna
och de Heliga dagarna.
Denna viktiga regel kan inte återfinnas i
Skriften.
Denna
regel
följs
fortfarande
av
romerskkatolska efter 1800 år, när det gäller
fasställandet av deras påsk. År 2005
sammanföll
det
med
den
sanna
Skördeofferhögtiden på söndagen den 27 mars.
De såg ingen konflikt i detta då judarna var en
månad sena så sent som 1997. (se ‘Varför är
Herrens Påsk så sen år 1997 [239].
I det fallet var den sen för att ta hänsyn till den
rabbinskt utformade men astronomiskt
meningslösa ‘välsignelsen av solen’. Detta är
en modern tradition som gör att hela Juda
syndar.
Månadens början vid konjunktionen är mycket
betydelsefull för förståelsen av när början av
året inträffar.
Årets början är INTE beroende av kornets
mognad I det moderna Israel. Detta kan variera
med flera veckor från år till år, och detta gör
utgivandet av en kalender med de Heliga
Dagarna utmärkta omöjlig.
Detta sökande efter ett tecken faller i kategorin
at ’se’ efter en nymåne eller ’se’ efter en
fullmåne, efter vilka man försöker basera dessa
viktiga cykler och dagar. Idag använder man
modern säd som mognar i olika grad och som
är väldigt annorlunda den primitiva säden.
Vissa människor planterar det i skyddad miljö
för kunna hålla sina förväntningar på
mognadstid så nära som möjligt. Även då kan
speciella omständigheter påverka deras önskade
mognad.
Noa trädde in och Arken förseglades (1 Mos.
7:16) men vid flodens slut så visste han när
Nyårsdagen inföll och han tog bort dess
förslutning (1 Mos. 8:13). Denna kunskap om
Kalender för de Heliga Dagarna fram till nästa
Jubileum finns publicerade här:
http://www.ccg.org/english/s/c3.html
Praktisk Användning
Nymånadsdagarna måste hållas enligt lagen (4
Mos. 10:10, 28:11-15; 1 Krön. 23:31; 2 Krön.
2:4, 8:13, 31:3). Handel är avstäng för denna
tid för Sabbaten (Amos 8:5). Israels folk höll
Nymånadsdagarna (Jes. 1:13-14; Esra 3:5; Neh.
10:33; Ps. 81:3; Hos. 2:11) så gjorde också
Kyrkan över århundraden. Kyrkan behöll
högtidlighållandet
av
Nymånadsdagarna
tillsammans med Sabbaten och de Heliga
dagarna (Kol. 2:16). Nymånadsdagarna skall
hållas vid återupprättelsen under Messias (Jes.
66:23; Hes. 45:17, 46:1, 3, 6) som en Sabbat,
och de åligger oss nu också. Nymånadsdagarna
skall observeras i enlighet med Guds befallning
till och med före de Heliga Dagarna, vilka det
fastställer i fråga om skeende i tiden. (Ps. 81:3).
Detta kommer ur sambandet med den
astronomiska cykel baserad på månen och inte
enligt iakttagelse (Ps. 104:19).
Heliga Dagar och Högtider
De årliga Heliga Dagarna finner vi i Tredje
Mosebok 23:1-44, Fjärde Mosebok 28:1629:35 och i Femte Mosebok 16:1-16. Dessa
årliga Heliga Dagar är obligatoriska dagar för
helig sammankomst (3 Mos. 23:4). De är
minnesdagar (3 Mos. 23:43) och de återspeglar
Herrens plan för frälsning.
De sju årliga Heliga Dagarna är:
Herrens Påsk (Lev. 23:7; Num. 28:18);
Den Sista Dagen i det Osyrade Brödets
Lagen och det fjärde budordet [256]
Högtid (Lev. 23:8, Numbers 28:25);
Förstlingsoffrets dag (Lev. 23:21; Num.
28:26);
Hornstötarnas dag (Lev. 23:23; Num. 29:1);
Försoningsdagen (Lev. 23:26; Num. 29:7);
Lövhyddehögtiden (Lev. 23:35; Num. 29:12);
Första Dagen i Lövhyddehögtiden (Lev.
23:36; Num. 29:35).
Det finns tre årliga Högtider (2 Mos. 23:14).
Tidpunkten för dessa Högtider är satt eller
fastslagen (Esra 3:5; Neh. 10:33). Detta ord,
fastslagen, är översatt från 'mow'ed' (SHD
4150) vilket bär betydelsen 'en 'utsatt' tid' och
dessa kan inte skjutas på framtiden.
Först ut är det Osyrade Brödets Högtid som har
två Heliga Dagar, Herrens Påsk på den
femtonde dagen och också den sista dagen av
det Osyrade Brödets Högtid som infaller på den
tjugoförsta dagen av den första månaden eller
Nisan (Abib). De första 36 timmarna av
Herrens påsk, inklusive Herrens Nattvard och
måltiden den 15:e får inte hållas I hemet eller
inom våra portar.
Femte Mosebok 16:5-7 Du får inte offra påskoffret i
vilken som helst av de städer som Herren, din Gud,
ger dig, 6 utan du skall gå till den plats som Herren,
din Gud, väljer ut och där han vill låta sitt namn bo.
Där skall du offra påskoffret på kvällen, när solen
går ner, den stund då du drog ut ur Egypten. 7 Du
skall laga till det och äta det på den plats som
Herren, din Gud, väljer ut, och på morgonen skall du
vända hem.
Denna måltid är en fysisk representation av den
andliga förklaringen att vår Fader, Eloah,
kommer att återbörda och förlösa hela Hans
skapelse.
Den andra är skördehögtiden, eller veckorna
eller pingst (2 Mos. 23:16) vilken inträffar
femtio dagar efter offret av den nyklippta ullen.
Detta offer infaller på den första dagen i
vecken, den Romerska söndagen (allmänna
världsliga kalendern) i det Osyrade brödets
högtid.
Den
tredje
årliga
högtiden
är
Lövhyddehögtiden elller insamlandet (2 Mos
23:16; 4 Mos. 29:12-40)) som infaller på den
femtonde dagen av den sjunde månaden som en
Page 15
Helig Dag, likväl som en av de sista Stora
Dagarna så som en Högtid i sin egen rätt.
Systemet med tionde är knutet till högtiderna
och
verkar
med
det
kompletta
Jubileumssystemet.
Femte Mosebok 14:22-29 Du skall lägga undan
tionde av allt du skördar, av vad åkern årligen ger.
23 Detta skall du äta inför Herren, din Gud, på den
plats som han väljer ut och där han vill låta sitt namn
bo: tiondet av din säd, ditt vin och din olja, likaså
kornas och fårens förstfödda. Så lär du dig att alltid
frukta Herren, din Gud. 24 Men om vägen är för
lång, så att du inte orkar bära med dig det som
Herren, din Gud, har välsignat dig med, därför att du
bor för långt från den plats som Herren, din Gud,
väljer ut till hemvist för sitt namn, 25 skall du sälja
allt och bära pengarna i en pung till den plats som
Herren, din Gud, väljer ut. 26 Där kan du köpa vad
du önskar – kor och får, vin och öl, allt du vill ha.
Håll sedan måltid där inför Herren, din Gud, och
gläd dig tillsammans med din familj. 27 Och
leviterna i dina städer får du inte försumma,
eftersom de till skillnad från dig inte har fått någon
andel eller egendom. 28 Vart tredje år skall du ta allt
tionde av årets skörd till städerna och lägga upp det
där. 29 Leviterna, som till skillnad från dig inte har
fått någon andel eller egendom, liksom invandrarna,
de faderlösa och änkorna som bor i dina städer, skall
då få komma och äta sig mätta. Då skall Herren, din
Gud, välsigna dig i allt vad du företar dig.
Det andra tiondet skall användas vid närvaro
vid Högtiderna. Högtiderna kan inte hållas i
hemmet eller inom portarna (städerna) förutom
där avståndet är för stort. The Passover
excepted (Deut. 16:5-7)
Femte Mosebok 12:21 Om du har långt till den plats
som Herren, din Gud, väljer ut till hemvist för sitt
namn, kan du i enlighet med mina befallningar slakta
kor och får som Herren har gett dig och äta så
mycket du vill av köttet i dina städer.
De som inte är beredda att uppta och hålla
Herrens påsk, eller de som vandrar eller reser
skall hålla Herrens påsk i den andra månaden (4
Mos 9:6-12; 2 Krön 30:2-4).
Fjärde Mosebok 9:1-23 Herren talade till Mose i
Sinaiöknen den första månaden året efter det att
israeliterna hade lämnat Egypten. Han sade: 2 Säg
till israeliterna att de skall offra påskoffret vid den
bestämda tiden. 3 Ni skall offra det mellan skymning
och mörker den fjortonde dagen i denna månad, vid
den bestämda tiden. Ni skall göra det i enlighet med
alla stadgar och bud. 4 Mose sade då till israeliterna
Page 16
att de skulle offra påskoffret, 5 och de offrade det i
Sinaiöknen, mellan skymning och mörker den
fjortonde dagen i första månaden. Israeliterna gjorde
allting så som Herren hade befallt Mose. 6 Några
män hade blivit orena genom en död och kunde inte
offra påskoffret den bestämda dagen. De kom
samma dag till Mose och Aron, 7 och de frågade
honom: ”Vi har blivit orena genom en död. Måste
det hindra oss från att bära fram vår offergåva till
Herren vid den bestämda tiden tillsammans med de
andra israeliterna?” 8 Mose svarade: ”Vänta, jag
skall höra vad Herren befaller I fråga om er.” Gamla
Testamentet Fjärde Moseboken 9 Herren talade till
Mose: 10 Säg till israeliterna: Om någon av er eller
era efterkommande har blivit oren genom en död
kropp eller befinner sig på en långväga resa men
ändå vill offra påskoffret åt Herren, 11 skall han
göra det i andra månaden, mellan skymning och
mörker den fjortonde dagen. Lammet skall ätas med
osyrat bröd och beska örter. 12 Ingenting får bli över
till morgonen och inget ben får krossas. Alla bud
som gäller för påskoffret måste följas. 13 Men om
någon är ren och inte befinner sig på resa men ändå
försummar att fira påsk, skall han utstötas ur sitt
folk, eftersom han inte har burit fram sin offergåva
till Herren vid den bestämda tiden. En sådan man
drar skuld över sig. 14 Och om någon invandrare
som bor hos dig vill fira påsk till Herrens ära, skall
han göra det enligt den stadga och det bud som
gäller för påsken. En och samma stadga skall gälla
för er alla, för invandraren likaväl som för den
infödde. Molnet över boningen 15 Den dag då
boningen
restes
täckte
molnet
boningen,
förbundstecknets tält, och från kvällen till morgonen
syntes det över boningen i form av ett eldsken. 16
Och så förblev det: molnet täckte boningen, och om
natten syntes det som ett eldsken. 17 Var gång
molnet höjde sig från tältet bröt israeliterna upp, och
där molnet stannade slog israeliterna läger. 18På
Herrens order bröt israeliterna upp, och på Herrens
order slog de läger, och så länge molnet vilade över
boningen förblev de lägrade. 19 När molnet låg kvar
över boningen en längre tid rättade sig israeliterna
efter Herrens påbud och bröt inte upp. 20 Ibland
blev molnet kvar över boningen bara några dagar.
Då förblev de lägrade enligt Herrens order och bröt
sedan upp på Herrens order. 21 Ibland var molnet
kvar från kvällen till nästa morgon, och när molnet
höjde sig på morgonen bröt de upp, ibland var det
kvar ett helt dygn, och när det då höjde sig bröt de
upp, 22 ibland två dagar eller en månad eller ett år –
så länge molnet stannade kvar och vilade över
boningen förblev israeliterna lägrade och bröt inte
upp. Men när molnet höjde sig bröt de upp. 23 På
Herrens order slog de läger, och på Herrens order
bröt de upp. De rättade sig efter Herrens påbud och
gjorde som han hade befallt genom Mose.
(år 2000 svenska bibelöversättning)
Det är viktigt för alla att hålla Herrens påsk,
och även främlingar som uppehåller sig eller
Lagen och det fjärde budordet [256]
lever i Israel skall också fira Herrens påsk (2
Mos. 12:48, 49; 4 Mos. 9:14).
Andra Mosebok 12:29-51 Vid midnatt dräpte
Herren alla förstfödda i Egypten, den förstfödde
sonen till farao på tronen lika väl som den förstfödde
sonen till fången i fängelsehålan, och även allt
förstfött bland boskapen. 30 Den natten steg farao
upp, han och hans hovmän och alla andra egypter.
Det hördes ett klagoskri i Egypten, ty det fanns inget
hus där inte någon var död. 31Farao kallade under
natten till sig Mose och Aron och sade: ”Gå er väg,
lämna mitt land, både ni själva och de andra
israeliterna. Gå, och frambär offer åt Herren som ni
har bett att få göra! 32 Ta med både era får och era
kor så som ni har begärt! Gå, och be om välsignelse
också för mig!” 33 Egypterna drev på dem för att få
ut dem ur landet så fort som möjligt. De tänkte att de
annars skulle dö allesammans. 34 Så tog israeliterna
degen, innan man hunnit syra den, svepte sina
mantlar om baktrågen och bar dem på axeln. 35 De
hade gjort som Mose sade: de hade bett egypterna
om föremål av silver och guld och om kläder. 36Och
Herren hade gjort egypterna välvilligt stämda mot
israeliterna, så att de gav dem vad de begärde. På det
sättet tog de byte av egypterna. 37 Israeliterna bröt
upp från Ramses mot Suckot, ungefär 600 000 män
till fots, förutom kvinnor och barn. 38 En mängd löst
folk gick med dem, och därtill väldiga hjordar av får
och kor. 39 Av degen som de hade med sig från
Egypten bakade de osyrade brödkakor. De hade inte
hunnit syra degen, eftersom de drevs ut ur landet så
hastigt att de inte kunde vänta, och inte heller hann
de göra i ordning någon proviant. 40 Israeliterna
hade bott i Egypten i 430 år. 41 Just denna dag, då
430 år hade gått, drog alla Herrens härar ut ur
Egypten. 42 Det var den natt då Herren vakade för
att föra dem ut ur Egypten. Den natten är Herrens,
den natten skall alla israeliter vaka, släkte efter
släkte. 43 Herren sade till Mose och Aron: ”Detta är
stadgan för påskoffret: Ingen utlänning skall äta av
det, 44 men en slav som har köpts för pengar får äta
av det, om han först har blivit omskuren. 45 Ingen
som tillfälligt bor hos er och ingen daglönare får äta
av det. 46 Allt skall ätas i ett och samma hus; inget
av köttet får föras ut ur huset och inget ben får
krossas. 47 Hela Israels menighet skall göra så. 48
Om någon invandrare som bor hos dig vill fira påsk
till Herrens ära måste alla manliga medlemmar av
hans familj omskäras. Sedan kan han delta i
högtiden, och då skall han räknas som en infödd.
Men ingen oomskuren får äta av påskoffret. 49
Samma lag skall gälla för den infödde och för
invandraren.” 50Och alla israeliterna gjorde så; de
gjorde allt vad Herren hade befallt Mose och Aron,
51 och samma dag förde Herren dem ut ur Egypten,
ordnade i häravdelningar.
Deras fräslning inkluder även frälsningen av de
ofrälse, vilket innebär hela mänskligheten, som
Lagen och det fjärde budordet [256]
skall vara i församlingen och är döpta och har
mottagit den Helige Ande, då är vi omskuren
och då är vi ren. Detta inkluderar alla kvinnor
som inte är exkluderade från Herrens Nattvard
eller måltiden för Herrens påsk, Sabbaterna och
Högtiderna på grund av deras naturliga
menstruationscykel.
Högtiden skall hållas på en plats utsedd av Gud
(genom prästerskapet) (5 Mos. 16:5-7) och den
skall firas med osyrat bröd (2 Mos. 12:8, 15-20;
12:3, 6; 23:15; 3 Mos. 23:6; 4 Mos. 9:11;
28:17; 5Mos. 16:3, 4; Mark. 14:12; Luk. 22:7;
Apg 12:3; 1 Kor. 5:8). Straffet för underlåtelse
att följa högtiden är att bli avskiljd från sitt folk
(4 Mos. 9:13) undantaget de orena och de som
varit på resande fot. Det finns en föreskrift för
både främlingar och människor som bara
uppehåller sig en kortare tid i landet, eller som
är på genomresa (4 Mos. 9:14) och det är att de
inte skall hålla sig kvar i hemmet.
Femte Mosebok 16:5-7 Du får inte offra påskoffret i
vilken som helst av de städer som Herren, din Gud,
ger dig, 6 utan du skall gå till den plats som Herren,
din Gud, väljer ut och där han vill låta sitt namn bo.
Där skall du offra påskoffret på kvällen, när solen
går ner, den stund då du drog ut ur Egypten. 7 Du
skall laga till det och äta det på den plats som
Herren, din Gud, väljer ut, och på morgonen skall du
vända hem.
(år 2000 svenska bibelöversättning)
Lagen i Femte Mosebok 16:5 var den orsak av
vilken Kristus sände ut sina lärjungar för att
finna det rum som finns beskrivet i Matteus
Evangelium 26.
Matteus evangelium 26:17-19 Första dagen av det
osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till
Jesus och frågade: ”Var vill du att vi skall ordna för
påskmåltiden åt dig?” 18 Han svarade: ”Gå in till
staden och hälsa den och den att er mästare säger:
Min stund är nära. Jag vill hålla påskmåltid hos dig
med mina lärjungar.” 19 Lärjungarna gjorde som
Jesus hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.
I offret av den nyklippta ullen så kräver Jonahs
tecken att det genomförs exakt genom alla dess
faser. Den första fasen var att Kristus var i
graven i tre dagar och tre nätter, varken mer
eller mindre. Kristus var också tvyngen att
återuppstå innan morgonen den första dagen på
veckan, efterföljande den veckoliga Sabbaten,
eftersom han var offret av den klippta ullen,
Page 17
vilken var det först fruktiga av alla skördar (2
Mos. 29:24-17; se också 3 Mos. 7:30, 34; 8:27,
29; 9:21; 10:14, 15; 14:12, 24; 23:11-20; 4
Mos. 5:25; 6:20; 18:11, 18).
Andra Mosebok 29:24-27 Allt detta skall du
överlämna till Aron och hans söner, och de skall
lyfta upp det som ett offer inför Herren. 25 Sedan
skall du ta tillbaka det och bränna det på altaret,
ovanpå brännoffret, till en lukt som gör Herren nöjd;
det är ett eldoffer åt Herren. 26 Och du skall ta
bringan av Arons prästvigningsbagge och lyfta upp
den till ett offer inför Herren. Den skall vara din
andel. 27 Bringan som har lyfts upp och låret som
har skänkts till offer skall du avskilja som heliga,
styckena av prästvigningsbaggen som är avsedd för
Aron och hans söner,
Den nyklippta ullen offrades enligt tradition
klockan 9 på morgonen, eller den tredje
timmen. Han väntade med att uppstiga och
detta är orsaken till att Kristus sade till Maria
när hon kom för att se honom ”håll mig icke”.
Johannes evangelium 20:1, 15-17
1 Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det
ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till
graven och fick se att stenen för ingången var borta.
15 Jesus sade till henne: ”Varför gråter du, kvinna?
Vem letar du efter?” Hon trodde att det var
trädgårdsvakten och svarade: ”Om det är du som har
burit bort honom, herre, så säg mig var du har lagt
honom, så att jag kan hämta honom.” 16 Jesus sade
till henne: ”Maria.” Hon vände sig om och sade till
honom: ”Rabbouni!” (det är hebreiska och betyder
mästare). 17 Jesus sade: ”Rör inte vid mig, jag har
ännu inte stigit upp till min fader. Gå till mina
bröder och säg dem att jag stiger upp till min fader
och er fader, min Gud och er Gud.”
Endast efter att hans accepterande av offret och
hans efterföljande återkomst tillät han sigsjälv
att bli rörd och känd (Joh 20:27).
Den första dagen på veckan, söndagen och dess
offer av klippt ull, är inte en Helig Dag men
den måste hållas eftersom den leder räkningen
till Pingst. År 2005 så använde de
romerskkatolska samma kalenderregel som de
använt i 1800 år, och kom att hålla Pingst på
samma dag som vi gjorde. De såg ingen
konflikt i detta då judarna var en månad fel.
Varken de Heliga Dagarna för Hornstötarna
eller Försoningen är delar av festivalerna vilkas
ordning inkluderar offer av vin och osyrat bröd
Page 18
och insamling och kollekt.
Det finns tre Högtider varje år.
Andra Mosebok 23:14 Tre gånger om året skall du
hålla högtid till min ära.
De återfinns i:
Femte Mosebok 16:16 Tre gånger om året skall alla
män hos dig träda fram inför Herren, din Gud, på
den plats som han väljer ut: vid det osyrade brödets
högtid, vid veckohögtiden och vid lövhyddefesten.
Ingen skall träda fram inför Herren med tomma
händer,
De som närvarar vid Högtiden skall inte träda
inför Herren, Yahovah, tomhänt:
Femte Mosebok 16:17 17utan var och en skall ge
vad han kan, allt efter den välsignelse
som Herren, din Gud, har gett dig.
Det finns tre tillfällen per år för att göra offer.
Detta måste göras i början av, i meningenen
innan morgonen av den första dagen av varje av
dessa tre Högtider.
Andra Mosebok 23:18 Blodet av det som offras till
mig skall du inte offra tillsammans med något syrat,
och fettet från mina högtidsoffer får inte lämnas kvar
till morgonen.
Befallda offergåvor kan inte avkrävas av de
kristna vid varje Helig Dag, eller vid vid de
sammankomster som sker varje vecka. Fri vilja
vid offren är mellan Gud och individen, och
kan göras vid vilket tillfälle som helst, men
måste ske på individens vilja och skall vara
utan varje form av obligatorium. Högtidsoffren
gjordes veckor i förväg med boskap och säd
och frukt som valdes ut. På detta sätt kunde
passande offergåvor användas vid Högtiden.
Kontanter och checkar var då och är fortfarande
full acceptabelt som frivilliga offergåvor och
för dessa befallda Högtidsoffer och tionden.
Esra 8:25 Och jag vägde upp åt dem silvret (SHD
03701 (keseph) Betydelse: silver,pengar) och guldet
och kärlen, den gåva till vår Guds hus som hade
skänkts av kungen, hans rådgivare och ämbetsmän
och alla israeliterna som var där. 26 Jag vägde upp
och gav dem 650 talenter silver, 100 silverkärl till
ett värde av 2 talenter, 100 talenter guld 27 och
dessutom 20 guldkannor till ett värde av 1 000
dareiker samt två kärl av vackert glänsande koppar,
Lagen och det fjärde budordet [256]
dyrbara som guld. 28 Och jag sade till dem: ”Ni är
helgade åt Herren, kärlen är helgade och silvret och
guldet är en frivillig gåva (SHD 08641(terumah) åt
Herren, era fäders Gud. 29 Ta väl vara på detta tills
ni kan väga upp det inför de främsta prästerna och
leviterna och de israelitiska familjeöverhuvudena i
Jerusalem, i kamrarna i Herrens hus.” 30 Prästerna
och leviterna tog hand om det uppvägda, silvret och
guldet och kärlen, för att föra det till Jerusalem, till
vår Guds hus.
Numbers 31:50 Därför vill vi nu ge en offergåva
(SHD07133 (qorban) (898d) Betydelse: offer, en
gåva till Gud) åt Herren. Var och en ger de
guldföremål han har kommit över, armband, länkar
och ringar, örhängen och halssmycken, som lösen
för sitt liv inför Herren.” 51 Mose och prästen Elasar
tog emot guldet av dem, alla guldsmedsarbetena. 52
Den (SHD08641 (terumah) offergärd av guld som
de högre och lägre officerarna frambar till Herren
vägde sammanlagt 16 750 siklar; 53 varje soldat hade
tagit byte. 54 Mose och prästen Elasar tog emot
guldet från officerarna och förde det till
uppenbarelsetältet, för att israeliterna skulle bli
ihågkomna inför Herren.
Fjärde Mosebok 3:44-51 Herren talade till Mose: 45
"I stället för alla förstfödda bland israeliterna skall
du skilja ut leviterna, och i stället för israeliternas
boskap leviternas boskap. Leviterna skall vara min
egendom. Jag är Herren. 46 "Eftersom de förstfödda
israeliterna är 273 fler än leviterna, skall de
övertaliga lösas ut 47 med fem siklar per person, efter
tempelvikt — 20 gera per sikel. 48 Pengarna (SHD
03701 (keseph) skall du ge åt Aron och hans söner
som lösen för de övertaliga. 49 Mose tog
lösesumman (SHD 03701 (keseph)
från de
övertaliga, de som inte hade blivit utlösta mot
leviter. 50 from Från de förstfödda israeliterna tog
han pengarna (SHD 03701 (keseph): 1 365 siklar
efter tempelvikt. 51 Lösesumman (SHD 03701
(keseph) gav Mose åt Aron och hans söner enligt
Herrens befallning till Mose, så som Herren hade
sagt.
Denna källa av kontanter användes av prästerna
för inhyra av arbetskraft och kören och andra i
tjänst i Templet. De betalades med kontanter
och de skulle ha betalat tiondet i kontanter (2
Kung 12:1-19; Esra 6:8; Jer.22;13; Jak 5:4).
Andra Mosebok 25:1 Herren talade till Mose:, 2 Säg
till israeliterna att samla in gåvor åt mig. Av var och
en som känner sig manad skall ni ta emot gåvor åt
mig. 3 Och detta är vad ni skall samla in: guld, silver
och koppar,
Det betyder guld-, silver-, brons- och
kopparmynt. Dessa är mycket lättare att bära
och hade ett eget värde som arbetat material
Lagen och det fjärde budordet [256]
som skålar, verktyg, bestick osv. inte hade (5
Mos.14:24-25).
Hornstötarnas
högtid
kallas
för
en
Minnessabbat och ett Heligt Samlande (3 Mos.
23:24; 4 Mos. 29:1-6). Försoningsdagen är
kallad för en Sabbatiserad Sabbat och ett Heligt
Samlande (3 Mos. 23:27-32; 4 Mos. 29:7-11)
Båda dessa kallas Heliga Dagar och inte
Högtider.
Numbers 10:10 gives the occasions when
Trumpets were blown. That is on all of the New
Moons and all of the Holy Days and Sabbaths
when the burnt and peace offerings were made.
We also blow the Shofar as a summons to the
army of God to receive its battle orders during
the Sabbath services.
De bibliska Heliga Dagarna återfinns i Tredje
Mosebok 23 och där finner vi en mer
fullständig förklaring än utläggningen i Andra
Mosebok. Andra Mosebok 23 utsträcker Andra
Mosebok 20, och Tredje Mosebok 23 förstärker
Andra Mosebok. Fjärde Mosebok 15, 28 och 29
förstärker de både föregående, inklusive
Nymånadsdagarna. Mer upprepning och
förstärkning inträffar i Femte Mosebok 5 och
14.
Kraften hos Kristus står i relation till kraften att
hålla lagen i den Helige Ande och därför,
genom nåd. Kristus höll alla Sabbater,
Nymånadsdagar och Högtider (Kol. 2:16) och
så har kyrkan gjort i över tvåtusen år.
Nationerna och folken kommer också att hålla
dessa Sabbater, Nymånadsdagar och Högtider
under tusenårsriket. (Jes. 66 23; Sak. 14:16-19).
Den sammanbundna serien av högtider och
offren som finns upptecknade i femte mosebok
12:8-14 blev förkastat tillsammamns med
sammanhangen mellan offren och den veckovis
återkommande sabbaten.
Man kan inte länka kalendern och högtiderna
och offerlagarna utan att tillägga samma
koncept till alla andra aspekter av lagen,
inkluderande Sabbaten. Hela systemet för Guds
styrande blev befriat från offerordningen
inmlusive sabbaterna och ordningen med de
Heliga dagarna. Herrens påsk inrättades själv
Page 19
före lagen gavs i Sinai. Kristus är offret vid
Herrens påsk, och inget djuroffer kan nu göras
för att täcka över vår synd.
Hela processen med introduktionen av de
utvalda inom kristendomen är förutsbestämd
enligt de Heliga Dagarnas ordning som skall
ske fram till den allmänna uppståndelsen. De
Heliga Dagarna kan inte bli borttagna förrän
den Sista Stora Dagen fullbordar denna del av
planen. Varje högtid representerar en
fortgående del av Guds plan, som fortfarande
håller på att öppna sig. De är, genom
definitionen i skördesystemet, fortfarande
utsträckande och öppnande.
Första Petrusbrevet 2:5 då blir också ni till levande
stenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt
prästerskap och kan frambära andliga offer som Gud
vill ta emot tack vare Jesus Kristus.
De utvalda som är närvarande är offret.
Lagen var den skugga av händelser som skall
komma (Heb. 10:1). Skuggan visar realiteten,
den är inte borttagen från den. There can be no
shadow without what it is that is casting it. Den
skuggan var speciellt knuten till offren (Heb.
10:1-10), och inte till högtiderna.
Bibeln menar att skador på högtiderna orsakas
av dem i de kroppar vilka överger sig själva för
att söka förtjänst i Bileams fel och försvinna i
Koras uppror (Judasbrevet 11-12). Med andra
ord, de lär ut för förtjänst och de förvrider
högtider och förståelsen av lagen och
vittnesbörden. Där finns inget ljus (Jes. 8:20
KJV) eller gryning (Jes. 8:20 RSV) i dem. De
är dubbelt dödade och uppslitna med rötterna.
Dessa människor, avvikare från anden,
upprättar uppdelningar i de sista dagarna
(Judasbrevet 19). Koras uppror är således en
fortgående process gentemot Guds ord.
De utvalda är dömda genom deras kunskap om
den ende sanne Guden. Genom kunskapen om
Gud (Jer. 9:24) utflödar förståelsen för lagen
och blir inneslutet inom sinnet och hjärtat hos
individen.
Frågan gäller inte Sabbaten, Nymånadsdagarna,
högtiderna, ej heller lagen i att hålla förbunder.
Det är faktumet att Gud Fader är den ende
Page 20
sanne Guden (Joh. 17:3; 1 Joh. 5:20) och att
Han endast är odödlig (1 Tim. 6:16).
Man kan hålla sabbaterna och fortfarande vara
en heretiker. Om du inte håller fast till denna
sanning kommer du att bli utesluten ur de
utvalda och ges över denna starka
vanföreställning och tron på en lögn (2 Tess.
2:11). Marshalls Interlinear Bibel översätter
denna vers som en felaktig handling så att de
tror på en lögn. De kan inte hjälpa demsjälva
längre. De kan inte förstå även om de ville se
sina fel och misstag. Planen och syftet enligt
Gud, är uppenbarat genom ordningen och
strukturen för högtiderna, fastställda som
förordningar i Bibeln.
Modern trinitär kristendom efterlever inte dessa
högtider och är som konsekvens utam rikting
och förståelse rörande den bibliska planen.
Dagens kyrkor bortser från de instruktioner
som Bibeln befaller för skyddet av samhället
genom familjens struktur. En centraliserad
styrande stat kan inte ersätta familjen och det
skyddande jubileumsordningen för landet och
marken. (Mika 4:3-4)
Lagarna rörande högtiderna framställs i fyra
följder i Moseböckerna från den Andra
Moseboken till den Femte Mosebok. Den första
följden återfinns i Andra Mosebok över flera
kapitel. Andra Mosebok 20 behandlar de tio
budorden vilka är repeterade i Femte Mosebok
5. Andra Mosebok 21 behandlar frågan om
äktenskap och hushåll och familjens ansvar,
vilket förstärker strukturen hos budorden inom
alla typer av samhällen. Andra Mosebok 22 tar
upp förlängningen och utsträckningen till
egendomsrätt och förpliktelser under budorden.
Andra
Mosebok
23
behandlar
falsk
vittnessbörd och respekten för personer och
utsträckningen till det tionde budordet. Andra
Mosebok 23:10 ff. tar sedan upp det fjärde
budordet och vidgar det för att visa dess
applicering på samhällsstrukturen. Det inte bara
relaterar till veckan, det tar också upp jubileet
och hela sabbatssystemet. Andra Mosebok 12
hade behandlat Herrens påsk.
Dessa var Herrens högtider och han kallade
dem Mina Högtider (3 Mos. 23:2). De
omnämns som Herrens högtider i Tredje
Lagen och det fjärde budordet [256]
Mosebok 23 och Andra Krönikeboken 2:4.
Termen era högtider användes också i Fjärde
Mosebok 15:3 och 29:39. Termen deras
högtider används i Jesaja 1:14 och 5:12 i en
negativ aspekt så som nedan. Högtiderna var
inte av en sekulär eller värdslig förekomst. De
kunde logiskt sett inte bli ändrade eller
övergivna så vida inte planen för frälsning,
vilken de representerade blev ändrad eller
övergiven.
Tredje Mosebok 23:2-44 Säg till israeliterna:
Herrens högtider som ni skall utlysa som heliga
sammankomster, mina högtider, är följande: 3 Sex
dagar får arbete utföras, men på den sjunde dagen är
det sabbat, en sabbatsvila för helig sammankomst,
och då får ni inte utföra något arbete. Det är en
Herrens sabbat, var ni än bor. 4 Detta är Herrens
högtider, heliga sammankomster, som ni skall utlysa
på bestämda tider. 5 I första månaden, på fjortonde
dagen i månaden, mellan skymning och mörker, är
det Herrens påsk. 6 Och på femtonde dagen i samma
månad firas det osyrade brödets högtid till Herrens
ära. I sju dagar skall ni äta osyrat bröd. 7 Den första
dagen skall ni hålla en helig sammankomst; då får ni
inte utföra några sysslor. 8 I sju dagar skall ni offra
eldoffer åt Herren, och på den sjunde dagen skall det
hållas en helig sammankomst; då får ni inte utföra
några sysslor. 9 Herren talade till Mose: 10 Säg till
israeliterna: När ni kommer in i landet som jag skall
ge er och bärgar grödan, skall ni bära den första
kärven av er skörd till prästen, 11som skall lyfta upp
den inför Herren för att ni skall behaga honom.
Dagen efter sabbaten skall prästen lyfta upp kärven.
12 Samma dag som kärven lyfts upp skall ni offra ett
felfritt, årsgammalt lamm som brännoffer åt Herren.
13 Det tillhörande matoffret skall bestå av två
tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, som
eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. Det
tillhörande dryckesoffret skall bestå av vin, en kvarts
hin. 14 Men bröd, rostat korn och färskt korn får ni
inte äta förrän denna dag, inte förrän ni burit fram
gåvan till er Gud. Detta skall vara en oföränderlig
stadga för er genom alla släktled, var ni än bor. 15
Sedan skall ni låta det gå sju fulla veckor från dagen
efter sabbaten, från den dag då ni bar fram den kärve
som lyfts upp till offer. 16Ni skall räkna femtio
dagar till och med dagen efter den sjunde sabbaten.
Då skall ni bära fram ett matoffer av den nya
skörden till Herren. 17 Hemifrån skall ni ta med
bröd att lyftas till offer, två stycken. De skall bestå
av två tiondels efa siktat mjöl och bakas med surdeg;
de är en förstlingsgåva åt Herren. 18 Förutom brödet
skall ni föra fram sju felfria, årsgamla lamm, en
ungtjur och två baggar. De skall offras som
brännoffer åt Herren, med tillhörande matoffer och
dryckesoffer, ett eldoffer, en lukt som gör Herren
nöjd. 19 Sedan skall ni offra en bock som syndoffer
och två årsgamla lamm som gemenskapsoffer. 20
Lagen och det fjärde budordet [256]
Och prästen skall lyfta upp dem till ett offer inför
Herren tillsammans med de första bröden av skörden
och två lamm. De skall helgas åt Herren och tillhör
prästen. 21Till samma dag skall ni utlysa en helig
sammankomst. Helig skall den vara för er, då får ni
inte utföra några sysslor. Detta skall vara en
oföränderlig stadga för er genom alla släktled, var ni
än bor. 22 När grödan bärgas i ert land, skall du inte
skörda ända ut till åkerrenen, inte heller skall du
samla in de sista axen av skörden. Du skall lämna
kvar det åt den fattige och åt invandraren. Jag är
Herren, er Gud. 23 Herren talade till Mose: 24 Säg
till israeliterna: I sjunde månaden, på första dagen i
månaden, skall det vara sabbatsvila, en minnesdag
då ni stöter i horn och håller en helig sammankomst.
25 Då får ni inte utföra några sysslor, ni skall offra
eldoffer åt Herren. 26Herren talade till Mose: Gamla
Testamentet Tredje Moseboken 27På tionde dagen i
samma månad, den sjunde, infaller försoningsdagen.
Då skall ni hålla en helig sammankomst, späka er
och offra eldoffer åt Herren. 28 Något arbete får ni
inte utföra på den dagen, ty det är en försoningsdag
som skall bringa försoning åt er inför Herren, er
Gud. 29 Var och en som inte späker sig på den
dagen skall utstötas ur sitt folk. 30 Och var och en
som utför arbete på den dagen skall jag utrensa ur
hans folk. 31Ni får inte utföra något arbete. Detta
skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla
släktled, var ni än bor. 32 Det skall vara en vilodag
för er, en sabbat då ni skall späka er. Från kvällen
den nionde dagen i månaden till nästa kväll skall ni
hålla denna sabbat. 33 Herren talade till Mose: 34
Säg till israeliterna: På femtonde dagen i samma
månad, den sjunde, infaller Herrens lövhyddefest,
som varar i en vecka. 35 Den första dagen är det en
helig sammankomst, då får ni inte utföra några
sysslor. 36 Under sju dagar skall ni offra eldoffer åt
Herren, och på den åttonde dagen skall ni hålla en
helig sammankomst och offra eldoffer åt Herren. Då
är det en högtidssamling, och ni får inte utföra några
sysslor. 37 Dessa är Herrens högtider, som ni skall
utlysa som heliga sammankomster, då ni skall offra
eldoffer åt Herren, brännoffer och matoffer,
slaktoffer och dryckesoffer, varje dag det som är
bestämt. 38 Därtill kommer Herrens sabbater och
era övriga gåvor och alla era löftesoffer och alla
frivilliga offer som ni ger åt Herren. 39 På femtonde
dagen i sjunde månaden, när ni bärgat vad landet
gett, skall ni alltså fira Herrens högtid, som varar i
en vecka. Den första dagen är det sabbatsvila och
den åttonde dagen är det också sabbatsvila. 40 Och
på den första dagen skall ni ta frukter av era finaste
träd, palmblad, lummiga grenar och pilkvistar och
hålla en glädjefest inför Herren, er Gud, under sju
dagar. 41 Ni skall fira denna högtid som en Herrens
högtid en vecka varje år. Detta skall vara en
oföränderlig stadga för er genom alla släktled. I
sjunde månaden skall ni fira den. 42Då skall ni bo i
lövhyddor under en vecka. Alla infödda israeliter
skall bo i lövhyddor, 43för att era efterkommande
skall veta att jag lät israeliterna bo I lövhyddor när
Page 21
jag förde dem ut ur Egypten. Jag är Herren, er Gud.
44 Så talade Mose till israeliterna om Herrens
högtider.
Messias var verkligen den primära och
essentiella delen av Guds skörd, som avbildad
genom Herrens påsk och Ulloffret, men hade en
fregående existens som Israels Elohim,
underordnad sin Elohim som var Eloah. Det var
i form av denna förmåga som han gav lagen till
Moses och med vilken han talade ansikte mot
ansikte.
Moses talade inte med Gud (Fadern som Eloah
eller Theon). Johanness säger klart att ingen
man har sett Gud (ton Theon) någonsin (Joh.
1:18). det var denna Elohim som var betecknad
Närvarons Ängel eller Ängeln av det Stora
Rådet (Jes. 9:6 LXX).
Högtiderna är givna av Gud till Kristus och
Kristus upprätthåller och förstärker dessa
ordningar inom hans utvalda och ytterst genom
nationen för tusenårsrikets ordning. Fjärde
Mosebok 28 och 29 innehåller endast den
kompletta listan. Detta inkluderar dagliga,
veckoliga, månatliga och årliga offergåvor.
Offer gjordes för att vi är vad vi är, det är den
ärvda syndfullheten och offren gjordes som en
betalning för vad vi hade gjort felaktigt.
Kristus är den samma igår, idag och imorgon
(Heb. 13:8). Gud är konstant (Mal. 3:6; Jes.
1:17). Ingen av dem förändras, därför, de dagar
de håller som heliga för mänskligheten är givna
genom lagen skall därför inte ändras.
Sabbaterna, Nymånadsdagarna, Heliga Dagarna
och Högtiderna är instiftade avsiktligt. Detta är
ett löfte at Gud Han själv gjorde genom
profeterna. Gud talade genom profeten Amos
och liknade Israel i de sista dagarna med en
korg med sommarfrukt. (Amos 8:1). Brist i att
lyda Gud är nyckelelementet. Straffet för
bristande åtlydnaden inför Gud är att
sabbaterna och högtiderna vänds till sorg.
Detta är följt av svälten att höra Jehovahs ord
(Amos 8:11-14) på grund av bristande
förståelse för den Ende Sanne Gudens natur
(Joh. 17:3; 1John.5:20) folket straffas (Hos.
8:5-9). Till och med demonerna vet att Gud är
Page 22
en och skakar (Jes. 2:19). Det stora tingen av
Guds lag var skrivna för Israel. De räknade dem
som underliga genom sina brott mot det första
budordet och deras tilltagande av synd i sin
dyrkan (Hos. 8:11-14).
Hela kapitel 6 i Johannes evangelium är en
följd av symbolik som leder upp till
förberedelser och till Herrens påsk. Det finns en
specifik mening i varje enskild mening i
Johannes sjätte kapitel och hur de förbereder
alla för deras kallelse, deras inplacering hos de
utvalda och deras placering i stammarna som
del av de 144,000 och mångfalden under de
tolv apostlarna som domare över stammarna.
Johannes evangelium 6:53-54
Jesus svarade:
”Sannerligen, jag säger er: om ni inte äter
Människosonens kött och dricker hans blod äger ni
inte livet. 54 Den som äter mitt kött och dricker mitt
blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på
den sista dagen.
Det finns tre element för evigt liv. Dessa
element är inte vanligtvis inte upptagna inom
Herrens nattvard. De första två elementen är
från Johannes evangelium 17:3.
“Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den
ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus
Kristus.
Det första elementet eller delen I evigt liv
är kännedom om vem den Ende Sanne Gud
är och vad som är Hans vilja.
Det andra elementet i evigt liva är
förståelse för varför Jesus Kristus sändes
och i tro och tilltro till hans offer som
betalade för syndernas förlåtelse för alla.
Det tredje elementet för evigt liv är
deltagande i Herrens påsk och ätandet av
Jesus Kristus kropp och blod.
Johannes evangelium 6:53-54 Jesus svarade:
”Sannerligen, jag säger er: om ni inte äter
Människosonens kött och dricker hans blod äger ni
inte livet. 54 Den som äter mitt kött och dricker mitt
blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på
den sista dagen.
Dessa är de tre element som ni behöver för att
ha evigt liv. Alla dessa tre element är beroende
på åtlydnad. Lydnad inför den ende sanne
Guden genom att hålla Hans budord (5Mos.
4:2, 6:17, 8:6, 10:13, 28:9; Ps 119:115. Matt
Lagen och det fjärde budordet [256]
19:17). Helgonen är de som håller budorden
(Upp. 3:10; 12:17; 14:12). Brist att hålla lagen
bringar fördömning.
Romarbrevet 2:27 Då kommer han som till kroppen
är oomskuren men fullgör lagen att döma dig som
överträder lagen fast du har skriftens bokstav och
omskärelsen.
Hållande av budorden är den nödvändiga
förutsättningen för att behålla den Helige Ande.
Utan den Helige Ande kan ni inte inträda i
Guds kungarike och genom detta erhålla ett
evigt liv. Så är det med dessa tre element av
tron. Ni är således krävda att deltaga av lydnad.
Lydnad för denna festival är nödvändig för att
hålla lagen och de regler Kristus uppsatte för
deltagande i Herrens påsk. Om ni inte
genomför denna ceremoni så har ni ingen del
med Jesus Kristus (Joh. 13:8).
Den första ceremonin för Herrens nattvard är
tvättandet av fötterna. Fottvätt genomfördes
som en handling av vänskap av en värd när
gästen anlände. Människorna hade vanligtvis
badat, men sedan vandrat genom gatorna och
denna tvagning gjorde att de kände sig
bekväma. Det var den lägst stående tjänaren
som utförde tvättningen av fötterna. Gästen
gavs sedan en handduk och en urna med vatten.
Tvättandet skedde oftast vid ankomsten, eller
före begynnelsen av en måltid, medan gästen
sträckte ut sig vid bordet. Att denna handling
var illa omtyckt symboliserar det faktum att
ingen tycker om att göra förnedrinde och lågt
stående uppgifter, för andra människor.
Johannes evangelium 13:6-8 När han kom till Simon
Petrus sade denne till honom: ”Herre, skall du tvätta
mina fötter!” 7 Jesus svarade: ”Vad jag gör förstår
du inte nu, men senare skall du fatta det.” 8 Petrus
sade: ”Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!”
Jesus sade till honom: ”Om jag inte tvättar dig har
du ingen gemenskap med mig.”
Vi känner antagligen till dessa ord i hjärtat.
Petrus ville inte att Kristus skulle tvätta hans
fötter eftersom han ville ha en Kung Messias.
Han förstod inte att Översteprästen vandrade
först i linneklädnader för försoning och offer.
Det skulle vara två Messianska ankomster. En
som var klädd lågt i enkla linneklädnader och
den andra som skulle vara klädd i en konungs
utstyrsel. Han ville sätta Jesus Kristus på
Lagen och det fjärde budordet [256]
kejsarens tron och regera denna värld precis
lika orätt som kejsarna hade gjort, men från
Jerusalem.
Petrus sade, ’du skall inte tvätta mina fötter’!
Vi måste tillåta våra fötter att bli tvättade;
symboliskt för att våra liv blir tvättade rena av
Kristus på en fortgående grund, om vi skall ha
vår del med honom i kungariket, och självklart,
i allt han gör. Om vi gör det, kommer vi att
ärva kungariket så som han gjorde. Petrus
förstod nödvändigheten i denna handling men
inte dess betydelse.
Johannes evangelium 13:9-11 Då sade Simon
Petrus: ”Herre, tvätta inte bara mina fötter utan
också händerna och huvudet.” 10 Men Jesus sade till
honom: ”Den som har badat behöver bara få fötterna
tvättade, i övrigt är han ren. Och ni är rena, dock
inte alla.” 11 Han visste nämligen vem som skulle
förråda honom, och därför sade han att de inte alla
var rena.
Vi behöver bara få våra fötter tvättade så som
vi en gång badade i vattnet för dopet, och så är
vi renade en gång för alla. Endast vid Herrens
nattvard behöver vi få våra fötter tvättade.
Varje år, andligt talat, samlar vi synder, ofta
utan vår vetskap, när vi vandrar vår väg genom
livet, och därför behöver vi få vår doprening
förnyad. Vi behöver bli återtvättade.
Symbolikst accepterar vi den återreningen när
vi går igenom tvättandet av fötterna. Från
Johannes evangelium 13:12-17 ser vi återigen
detta begrepp.
Johannes evangelium 13:12-17 När han hade tvättat
deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till
bords igen sade han till dem: ”Förstår ni vad det är
jag har gjort med er? 13 Ni kallar mig mästare och
herre, och det med rätta, för det är jag. 14Om nu jag,
som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är
också ni skyldiga att tvätta var-andras fötter. 15 Jag
har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag
har gjort med er. 16 Sannerligen, jag säger er: en
tjänare är inte förmer än sin herre, och en budbärare
inte förmer än den som har sänt honom. 17 Vet ni
detta är ni saliga om ni också handlar så.
Dessa ord finns här så att vi skall förstå att det
är en symbolik som de har och att vi måste
känna till detta.
Konceptet kommer sig av att Herren och
Page 23
Läraren har tvättat sina lärjungars fötter, ni
borde också tvätta varandras fötter som en
befallning av Kristus. Vi måste göra det årligen
på den fjortonde dagen av den första månaden.
Det är inte en Helig Dag, men den måste
genomföras på den natten då han blev förrådd,
tillsammans med ätande av bröd och
drickandes vin för att erhålla evigt liv.
Johannes evangelium 6:53-56 Jesus svarade:
”Sannerligen, jag säger er: om ni inte äter
Människosonens kött och dricker hans blod äger ni
inte livet. 54 Den som äter mitt kött och dricker mitt
blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på
den sista dagen. 55 Ty mitt kött är verklig föda, och
mitt blod är verklig dryck. 56 Den som äter mitt kött
och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom.
Första Korinthierbrevet 11:23-31 Jag har själv tagit
emot från Herren det som jag har fört vidare till er:
Den natten då herren Jesus blev förrådd tog han ett
bröd, 24 tackade Gud, bröt det och sade: ”Detta är
min kropp som offras för er. Gör detta till minne av
mig.” 25 Likaså tog han bägaren efter måltiden och
sade: ”Denna bägare är det nya förbundet genom
mitt blod. Var gång ni dricker av den, gör det till
minne av mig.” 26 Var gång ni äter det brödet och
dricker den bägaren förkunnar ni alltså Herrens död,
till dess han kommer. 27 Den som äter Herrens bröd
eller dricker hans bägare på ett ovärdigt sätt har
därför syndat mot Herrens kropp och blod. 28 Var
och en måste pröva sig själv, sedan kan han äta
brödet och dricka bägaren. 29 Ty den som äter och
dricker utan att tänka på vems kropp det gäller, han
äter och dricker en dom över sig. 30 Därför finns det
så många sjuka och klena bland er, och inte så få har
avlidit. 31 Om vi gick till rätta med oss själva skulle
vi slippa bli dömda.
Natten var den fjortonde dagen i den första
månaden och vi måste följa och deltaga med
kroppen. Vi måste döma oss själva, eftersom
försummelse till detta medför bestraffningar.
Jäst bröd kan inte användas i denna gudstjänst
(2 Mos. 23:18) Andra Mosebok 34:25 visar
också att trots att det Osyrade Brödets
Högtidsdagar ännu inte har inletts, så måste
brödet som äts vid denna gudstjänst vara osyrat.
Andra Mosebok 34:25 Blodet av det som offras till
mig skall du inte offra tillsammans med något syrat,
och påskfestens offer får inte lämnas kvar till
morgonen.
Det osyrade brödet gavs varje dag som en del i
offerordningen. Messias var det godtagbara
offret, och nu är vi, de som håller förbundet,
Page 24
offren.
Detta leder till Herrens påsk och dagarna för
det Osyrade Brödet. Från den nyklippta ullen
fortsätter vi att räkna till pingst. Här har vi en
period om en sjufaldig fullbordan av veckor
och en Högtid och Helig Dag på den femtionde
dagen. Pingst (Pentecoast på engelska. övers.
anm.) betyder ’räkna till femtio’. Både ulloffret
och Pingsten har sina gudstjänster vid den
tredje timmen eller klockan nio på morgonen.
Pingst är är skörden av den första frukten och
är andligen utsträckt till förväntan av den
mänskliga skörden.
Detta är buret fram i den sjuåriga cykeln av
sabbaten för landet och marken, med sin
sjufaldiga fullbordan, som leder upp till
jubileumsåret. Denna fullbordan av sju fulla
veckor eller fullbordade sabbater till pingst och
den sjuåriga cykeln sjufaldigt till jubileet är
betydelsefullt.
Den Praktiska Användningen
De årliga Heliga Dagarna återfinner vi i Tredje
Mosebok 23:1-44; Femte Mosebok 16:1-16 och
Fjärde Mosebok 28 och 29. Dessa årliga Heliga
Dagar återspeglar Herrens plan för frälsning.
De är obligatoriska och bär speciella
bestämmelser som tecken mellan Gud och
Hans folk. Den Heliga Dagen behandlas som en
Sabbat. Det finns tre årliga Högtider och detta
finns nedtecknat i Andra mosebok 23:14. En
offergåva skall ges för morgonen av den första
dagen av varje Högtid i Andra Mosebok 23:18;
Femte
Mosebok
16:16-17;
Andra
Krönikeboken 8:13.
Herrens nattvard är inte en Helig Dag och är en
förberedelse inför det Osyrade Brödets Högtid.
Den måste hållas för att kunna ärva det eviga
livet i den första uppståndelsen (Joh. 6:53-54).
Pingst skall hållas som en Högtid (av veckor),
(2 Mos. 34:22; 5 Mos.16:10, 16).
Lövhyddehögtiden måste hållas så att alla kan
lyssna och lära (3 Mos. 23:34; 5 Mos. 16:13,
16;
31:12).
Hornstötarnas
dag
och
Försoningens dagkallas för heliga Dagar och
inte Högtider (3 Mos 23:24, 27).
Där det är möjligt skall vi hålla gudstjänst vid
Heliga Dagar vid den tredje timmen eller
Lagen och det fjärde budordet [256]
klockan 9.00, och vid den nionde timman eller
klockan 15.00, local tid för att inkludera tiderna
för morgon- och kvällsoffren.
Sjunde Årets vila för Marken
Detta inkluderar:
1. Det sjunde årets frisläppande av tjänare och
slavar (2 Mos. 21:2-6, 5 Mos. 15:12-18),
2. Förlåtandet av skulder (5 Mos. 15:1-6), och
3. Landets och markens Sabbat och vila (2
Mos. 23:10-11; 3 Mos. 25:1-7, 19 -24).
Samlingen
av
lagstiftning
kombinerar
ekonomiska aspekter och miljöfrågor med
moral och etik.
Vid dessa sjundeårscyklar, som kallas septenate
eller shemittah som betyder att släppa eller att
frigöra, måste vi läsa Guds Lag vid
Lövhyddehögtiden.
Femte Mosebok 31:10-13 Och Mose gav dem dessa
anvisningar: ”Vart sjunde år, vid den bestämda
tiden, under avskrivningsåret, vid lövhyddefesten,
11då hela Israel träder fram inför Herren, din Gud,
på denplats som han väljer ut, skall du läsa denna
lag, så att hela Israel får höra den.12 Samla då hela
folket, män, kvinnor och barn, och de invandrare
som finns i dina städer, så att alla får lyssna och lära
sig att frukta Herren, er Gud, och troget följa allt
som står i denna lag. 13 Även barnen, som ännu inte
känner till den, skall lyssna, så att de lär sig att
frukta Herren, er Gud, så länge ni lever i det land ni
tar i besittning när ni går över Jordan.”
Hela Guds system med lagordning skyddar
stammen, familjen och individen. Jubileet och
dess tiondesystem, dess Sabbater, förbudet mod
ansamlande av skulder är starkt förbisedda
ramverk inom lagen.
Vi läser lagen så att människor som kanske inte
har förstått den kan få höra den.
Allt av jorden och marken är Guds och vi håller
det i förvaltning.
Tredje Mosebok 25:23 Jord får inte säljas för all
framtid, ty landet är mitt och ni är främlingar och
gäster hos mig.
Detta betyder inte enbart det land som
vanligtvis betecknas som det 'Heliga landet'.
Allting är Guds och Jubileumsordningen är till
Lagen och det fjärde budordet [256]
förmån för mänskligheten i sin helhet, och
finns på sin plats för alla människor, varhelst vi
har erhållit våra familjegränser (5Mos. 28:32).
Vi skall inte påstå att landet eller floderna är
våra.
Hesekel 29:9Egypten skall bli till ödemark och
ruiner. Då skall de inse att jag är Herren. Du säger:
”Nilen är min, jag har skapat den.”
Marken är Guds och om vi inte ger marken
dess sabbatvila vart sjunde år så kommer Gud
att se till detta på vår bekostnad.
Tredje Mosebok 26:34-35 Då skall landet få
gottgörelse för sina sabbater, så länge det ligger öde
och ni är i era fienders and. Då skall landet ha
sabbatsvila och ta igen sina uteblivna sabbater. 35
Hela den tid landet ligger öde skall det ha sabbat och
få den vila det inte fick under era sabbater, då ni
bodde där.
Marken kommer då att ges den vila som vi
försummade att tillse, genom att vi blir
övertagna och blir ödelagda som ett folk. Detta
är en del av det fullständiga sabbatssystemet
där liksom den sjunde dagens sabbat inte kan
ändras eller förbises. Vad är orsaken till dessa
extrema åtgärder?
Tredje Mosebok 26:14-15 "But if you will not
hearken to me, and will not do all these
commandments, 15 if you spurn my statutes, and if
your soul abhors my ordinances, so that you will not
do all my commandments, but break my covenant,
Vårt personliga uppförande såväl som vårt
missbruk av marken och miljön kan tvinga oss
av bli spydda bort från marken.
Tredje Mosebok 18:25-30 Landet blev orent, och
jag straffade det för dess synder, så att det utspydde
sina invånare. 26 Men ni skall hålla mina bud och
stadgar och inte göra någon av dessa vidrigheter; det
gäller både infödda och invandrare. 27Sådana
vidrigheter gjorde landets invånare före er, och då
blev landet orent. 28Låt inte landet utspy er för att ni
orenat det, så som det utspydde det folk som var före
er. 29 Var och en som gör någon av dessa
vidrigheter skall utstötas ur sitt folk. 30 Ni skall lyda
mitt förbud mot att ta efter de avskyvärda seder som
rådde före er; ni skall inte göra er orena genom dem.
Jag är Herren, er Gud.
Brytande av förbundet, vilket innebär så väldigt
Page 25
mycket mer än att hålla de Tio Budorden, bär
med sig bestraffning.
Tredje Mosebok 26:43 Men landet måste överges
av dem och få gottgörelse för sina sabbater genom
att ligga öde och slippa dem. De skall sona sitt brott,
eftersom de har förkastat mina stadgar och avskytt
mina befallningar.
Brottet mot hela förbundet, som alla av våra
förfäder ingick med Gud vid Sinai (2 Mos.
24:3) bär med sig bestraffningar. Vi bekräftade
återigen det med Honom i Anden vid vårt dop
och vår vilja att hålla det för vi älskar den Ende
Guden.
Flavius Josephus antecknar, i Antiquities of the
Jews bok XIV kapitel X sektion vi:
"Cajus Caesar, imperator av den andra tiden, hade
befallt, att alla judarnas länder, förutom Joppa,
betalar en tribut årligen för staden Jerusalem,
förutom det sjunde året som de kallar sabbatsåret,
för då erhåller de varken frukter av sina träd, ej
heller sår de deras marker; och de betalar sin tribut
till Sidon på det andra året av [Sabbatsperioden] en
fjärdedel av vad som var sått” (jfr. 3:12:3; 12:9:5;
13:8:1; 15:1:2).
Vi får här för oss berättat att denna uråldriga
lag Tredje Mosebok 26:3,4 (jfr. 2 Krön. 36:21)
hade fallit in i felaktigt bruk och att Judas exil
skulle kompensera landet
för denna
försummelse. Gud kommer att ge Hans mark
vila om vi vägrar att göra så.
Andra krönikeboken 36:20-21 He took into exile in
Babylon those who had escaped from the sword, and
they became servants to him and to his sons until the
establishment of the kingdom of Persia, 21 to fulfil
the word of the LORD by the mouth of Jeremiah,
until the land had enjoyed its sabbaths. All the days
that it lay desolate it kept sabbath, to fulfil seventy
years.
Jeremia 29:10 Den rest som undsluppit svärdet
förde han bort i fångenskap till Babylon. Där fick de
vara slavar åt honom och hans efterträdare tills det
persiska riket uppstod – 21 för att Herrens ord
genom Jeremia skulle uppfyllas – och tills landet
tagit igen sina uteblivna sabbater. Hela den tid
landet låg öde hade det sabbat, tills sjuttio år hade
gått.
Så som utlovats, återvände de till det förlovade
landet efter att landet hade återfått sina
försummade sabbater. Många av Guds löften är
Page 26
beroende av vårt hållande av Hans lag på sätt
och tidpunkter som är föreskrivna. Vi kan inte
ändra på någonting grundat på våra antaganden
att vi vet bättre, eller på bas av muntliga
traditioner.
Vi kunde se från Josephus att judarna hade
fortsatt att hålla det sjunde årets Sabbat i någon
form. Det var inte riktigt hållet på de rätta åren.
Trots att judarna höll sabbat varje vecka höll de
inte lagen.
Galaterbrevet 6:13 Dessa som håller på omskärelsen
bryr sig inte själva så mycket om lagen, men de vill
att ni skall omskäras, så att de kan berömma sig av
det som har skett med er kropp.
Gud gör allting vid rätt tidpunkt.
Andra Mosebok 12:41 Just denna dag, då 430 år
hade gått, drog alla Herrens härar ut ur Egypten.
Vi bör göra vad Gud förväntar sig om Hans
schema och sluta upprätta våra egna system
som står i kontrast mot Hans Lagar, vilka är
insatta för vår förtjänst.
Den sociala ekonomiska lagstiftningen som
behandlas här tillser att alla skall mottaga en
del av familjens privata egendom, vilken hålls i
förvaltning i evig tid. Det är mottaget för
ingenting. Det är fritt.
Marken kan inte säljas för evigt (3Mos. 25:23)
utan återgår till familjen under jubileumsåret.
Marken var tilldelad genom lottning efter att en
miljömässig uppskattning var genomförd och
utvärderad.
Josua 18:1-10 Israeliternas hela menighet samlades
i Shilo, där de reste uppenbarelsetältet. De hade nu
lagt landet under sig, 2 men sju av israeliternas
stammar hade ännu inte tilldelats sin egendom. 3
Josua sade till israeliterna: ”Hur länge tänker ni
vänta med att ta i besittning det land som Herren, era
fäders Gud, har gett er? 4 Välj tre män från varje
stam, som jag kan sända ut. De skall vandra genom
landet och beskriva lämpliga stamområden och
sedan komma till mig. 5 De skall dela upp landet i
sju delar. Juda skall bli kvar på sitt område i söder,
och Josefs stammar skall bli kvar på sitt område i
norr. 6 Ni skall göra en beskrivning av landets sju
delar och komma hit till mig med den, så skall jag
kasta lott åt er här inför Herren, vår Gud. 7
Leviterna får ingen andel som ni andra, Herrens
Lagen och det fjärde budordet [256]
prästämbete är deras egendom. Och Gad och Ruben
och halva Manasses stam har redan fått sin egendom
på andra sidan Jordan, den östra sidan, den egendom
som Mose, Herrens tjänare, gav dem.” 8 Innan
männen gav sig i väg fick de befallning av Josua att
göra en beskrivning av landet. ”Vandra genom
landet”, sade han, ”gör en beskrivning av det, och
kom sedan tillbaka till mig, så skall jag kasta lott åt
er här inför Herren i Shilo.” 9 Männen gav sig av
och genomkorsade landet och beskrev de sju delarna
i ett dokument, stad för stad. Sedan kom de till Josua
i lägret i Shilo. 10Josua kastade lott åt israeliterna
inför Herren i Shilo och fördelade landet åt dem, så
att varje stam fick sin del.
Beskrivningen av tilldelandet av marken genom
lottning fortsätter i:
Josua 19:51 Detta var de områden som prästen
Elasar och Josua, Nuns son, och de israelitiska
stammarnas familjeöverhuvuden fördelade som
egendom genom lottning. Det skedde i Shilo, inför
Herren vid ingången till uppenbarelsetältet. Så
avslutade de fördelningen av landet.
Fristäderna var inkluderade i denna tilldelning
av stammarnas arvedel.
Joshua 20:2-9 och talade till dem i Shilo i Kanaan:
”Herren befallde genom Mose att vi skulle få städer
att bo i med tillhörande betesmarker för vår boskap.”
3 Som Herren hade befallt gav då israeliterna av sin
egendom följande städer med betesmarker åt
leviterna. 4 Lotten föll först på kehatiternas släkter.
Vid lottningen fick prästen Arons ättlingar bland
leviterna tretton städer från Judas stam, Simons stam
och Benjamins stam. 5 Övriga kehatiter fick vid
lottningen, släkt för släkt, tio städer från Efraims
stam, Dans stam och halva Manasses stam. 6
Gershoniterna fick vid lottningen, släkt för släkt,
tretton städer från Isaskars stam, Ashers stam,
Naftalis stam och halva Manasses stam i Bashan. 7
Merariterna fick, släkt för släkt, tolv städer från
Rubens stam, Gads stam och Sebulons stam. 8 Dessa
städer med till- Gamla Testamentet Josua hörande
betesmarker gav israeliterna genom lottning åt
leviterna, så som Herren hade befallt genom Mose. 9
Från judeernas stam och simoniternas stam togs de
städer som anges nedan.
Leviterna fick också sina hus i städerna och
markområden genom lottning med speciella
familjer sammankopplade med speciella
stammar (Josh. 21:1- 45).
Skatter betalas efter produktionen av marken,
efter
undantagande
av
vad
familjen
konsumerade. Marken i sig själv var fri från
Lagen och det fjärde budordet [256]
skatt för egendom och fastighet, av arvskatt och
alla former av vårt nuvarande skattesystem.
Dessa är inget annat än konfiskering av
egendom. Stöld. Så är den långsiktiga och
uppbyggande räntakostnaderna som utställs av
låneinstitut. (2 Mos. 22:25; 3 Mos. 25:36-37; 5
Mos. 23:19-20; Neh. 5:7, 10; Ps 15:5; Ords.
28:8; Jes 24:2; Jer. 15:10; Hes. 18:8, 13, 17;
22:12; Matt. 25:27; Luk. 19:23)
Andra Mosebok 22:25 Om du lånar ut pengar till en
landsman, till en nödlidande i mitt folk, skall du inte
göra som ockrarna och kräva ränta av honom.
Tredje Mosebok. 35:36-37 Du får inte ta ränta av
honom eller kräva mer tillbaka, ty du skall frukta din
Gud och låta din broder bo hos dig. 37 Låna inte ut
dina pengar åt honom mot ränta, och lämna honom
inte av dina livsmedel för att kräva mer tillbaka.
Femte Mosebok 23:19 "Du får inte ta ränta av din
broder, vare sig det gäller pengar, livsmedel eller
något annat som kan lånas ut mot ränta.
Psaltaren 15:1 En psalm av David. Herre, vem får
gästa ditt tält? Vem får bo på ditt heliga berg?. 2 Den
som lever oförvitligt och gör det rätta och är sann i
tal och tanke.3 Den som inte går med förtal, inte
vållar sin nästa skada och inte smädar sin granne. 4
Den som föraktar den förkastlige men ärar dem som
fruktar Herren. Den som håller sin ed fast det står
honom dyrt.5 Den som inte ger lån mot ränta och inte
kan mutas att fälla en oskyldig. Den som handlar så
står alltid trygg
Yahoshua Messias förkastade inta hans Faders
skyddande
lagstiftning.
Det
Gamla
Testamentets Skrifter som citeras ovan
fördömer samtliga upptagande av ränta. Ränta
är oförtjänad, förutbestämd och kontrktsbunden
stöld.
Ränta används på två ställen i det grekiska Nya
Testamentet av ordet SGD 5110 tokos i
Matteus evangelium 25:27 och Lukas
evangelium 19:23, i liknelsen med de tio
punden/talenterna.
5110 to,koj tokos {tok'-os}
Betydelse: 1) födelse 1a) handlingen att bringa, föra
fram 1b) det som har bringats, förts fram, avkomma
2) ränta på pengar (för det mångfaldigar pengar, som
om det var avkomma)
Ursprung: från roten 5088;; n m
Användning: AV - ränta 2; 2
Detta kommer från roten tikto 5088 som talar
om den produktiva räntan, vilken kräver arbete
Page 27
och som inte är ett tillskrivet och tillagt värde
som krävs för återbetalning av till exempel lån.
5088 ti,ktw tikto {tik'-to}
Betydelse: 1) att frambringa, bära avkasta,
producera (frukt från ett frö) 1a) om en kvinna som
föder barn 1b) om jorden som ger frukt 1c) metafor
att bära, avkasta frambringa
Ursprung: en förstärkt form av det ursprungliga
teko {tek'-o} (som endast används som alternativ i
speciella verbformer);;
Användning: AV - frambringa 9, bli förlöst 5, födas
3, vara i födslovärk, föda 1, bära, avkasta 1; 19
I Word Studies in the New Testament av Marvin
R. Vincent, DD publicerad i New York av
Charles Scribner’s Sons 1911 ser vi på sidan
134 denna kommentar angående tikto.
Ett väldigt målande ord, först i betydelsen
barnafödsel och därefter som avkomma.
Därför om ränta vilket är produkten eller
avkomman av kapital. Ursprungligen var det
bara vad som betalades för användandet av
pengar, men det kom att bli liktydigt med
ockerränta. Den judiska lagen skilde mellan
ränta och tillväxt, vinst … Moses lag förbjöd
ränta i transaktioner hebréer emellan, men
tillät det vid handel med främmande folk (5
Mos 23:19,20; Ps 15:5).
Matteus evangelium 25:27 Då skulle du ha lämnat
mina pengar<694> till banken <5132>,, så att jag
hade kunnat få igen dem med ränta <5110>. när jag
kom.
Jämför här med följande
Matteus evangelium 25:27
Då borde du ha
investerat mina pengar hos de finansiella
investerarna, och vid min återkomst skulle jag ha fått
tillbaka det som var mitt eget med en vinst
(avkastning). (till svenska från den engelska
översättningen i JPD av övers.)
Lukas evangelium 19:23 Varför lämnade du inte
mina pengar till en bank? Då hade jag kunnat få
tillbaka dem med ränta när jag kom hem.’
men notera skillnaden i översättning med
Lukas evangelium 19:23 Varför lämnade du då inte
mina pengar till investerarna I banken, då vid min
återkomst kunde jag ha fått dem tillbaka med
avkastning (till svenska från den engelska
översättningen i JPD av övers.)
Modern ränta är vad vi krävde av Gud, istället
Page 28
för att leva under Hans underbara Lagar som
tillhandahåller frihet och dess ekonomiska
trygghet.
Första samuelsboken 8:4-20 4 Då samlades Israels
äldste och sökte upp Samuel i Rama. 5 ”Du är
gammal”, sade de till honom, ”och dina söner följer
inte i dina spår. Ge oss en kung som kan styra och
döma oss. Det har ju alla andra folk.” 6 Samuel
ogillade att de ville få en kung över sig. Han bad till
Herren, 7 och Herren svarade: ”Låt folket få sin vilja
fram. Det är inte dig de förkastar utan mig: de vill
inte att jag skall vara deras kung.
Vi förkastade Gud genom att förkasta Hans
lagstiftningsordning för att styra oss. Vi har
erhållit vad vi begärde vilket var:
8 Ända sedan den dag då jag förde dem ut ur
Egypten har de ständigt vänt sig bort från mig och
tjänat andra gudar. Nu handlar de på samma sätt mot
dig. 9 Gör dem till viljes men varna dem först, låt
dem veta vilka rättigheter deras kung kommer att
få.” 10 Samuel framförde Herrens ord till dem som
begärde en kung. 11 ”Dessa rättigheter”, sade han,
”tillkommer den kung som skall härska över er. Era
söner tar han ut till sina stridsvagnar och hästar eller
till att springa före hans vagn. 12 Han kommenderar
somliga att föra befäl över tusen man eller femtio.
Några måste plöja hans jordar och bärga hans
skördar, andra blir hans vapensmeder och
vagnmakare. 13 Era döttrar sätter han att blanda
salvor åt honom, laga hans mat eller baka hans bröd.
14 Han lägger beslag på era bästa åkrar, vingårdar
och olivlundar och ger dem åt sina ämbetsmän. 15
Han kräver tionde av er gröda och era vinskördar för
att ge till sina hovmän och ämbetsmän. 16 Han tar ut
ert tjänstefolk och era bästa oxar och åsnor till att
arbeta åt honom, 17 och han kräver tionde av era
fårhjordar. Själva blir ni hans slavar. 18 När detta
händer kommer ni att ropa till Herren och be att få
slippa den kung ni har valt åt er, men då skall han
inte svara er.” 19 Folket vägrade dock att lyssna till
Samuel. ”Nej”, ropade de, ”vi vill ha en kung, 20 så
att vi blir som alla andra folk, en kung som skipar
rätt åt oss, som går i spetsen för oss och utkämpar
våra strider.”
Antingen till ett individuellt kungaherravälde,
eller till ett centraliserat statsstyressystem,
kommer vi vara i tjänst. Detta är för överflödig
statlig beskattning och ackumulerade skulder
till myndigheternas skattemonopol. Trots att det
är finansiellt, är detta sant slaveri, och få är
någonsin fria.
Guds skatter är bara baserade på årlig produktiv
tillväxt och inte på egendom och fastigheter, ej
heller på de medel som behövs för ert uppehälle
Lagen och det fjärde budordet [256]
och levnad. Inte heller är de baserade på en
ackumulerad börda, som kan falla upå dem som
kan beskrivas som de slutliga konsumenterna.
Detta genererar skatter på försäljning, skatt på
varor och skatt på tjänster, av vilka inga är
tillräckliga för att stödja de nuvarande
statssystemen.
Detta är profetiskt.
Frigörelse av skulder
Nästan alla lever med en stressskapande skuld
finansiering och det moln av osäkerhet som det
skapar. Guds sociala ekonomiska kontrakt
förhindrar
Femte Mosebok 15:1-16 1 Vart sjunde år skall du
avskriva skulder. 2 Så skall avskrivningen gå till:
Var och en som har en fordran skall efterskänka vad
han har att fordra, det som han har lånat en annan.
Han får inte kräva sin broder och landsman när
skuldavskrivning har kungjorts till Herrens ära.
För tillfället måste alla skulder bland de utvalda
bli förlåtna och strukna under det sjunder året.
Detta sätt av befrielse är en komplett befrielse
av de förpliktelser att återbetala den återstående
principiella skulden.
3 En utlänning får du kräva, men det som din broder
är skyldig måste du efterskänka. 4 Dock kommer det
inte att finnas någon fattig hos dig då Herren
välsignar dig i det land som Herren, din Gud, vill
göra till din egendom och låta dig ta i besittning, 5
om du bara lyssnar till Herren, din Gud, så att du
troget följer hela denna lag som jag i dag ger dig.
Vi kan insamla skulder som är oss skyldiga av
de som inte är bland de utvalda och om denna
lagstiftning är efterföljd korrekt, kommer vi
inte ha några fattiga bland oss.
6 När Herren, din Gud, välsignar dig, så som han har
lovat dig, skall du låna ut till många folk men aldrig
själv behöva låna, och du skall härska över många
folk, men de skall aldrig härska över dig.
Vår åtydnad inför detta fullständiga sociala
ekonomiska system kommer att tillföra oss
välsignelse och skydd.
7 Om det finns någon fattig hos dig, en av dina
landsmän, i någon av städerna i det land som
Herren, din Gud, vill ge dig, skall du inte vara
hårdhjärtad och hålla handen sluten för din fattige
Lagen och det fjärde budordet [256]
broder. 8 Nej, du skall öppna din hand för honom
och låta honom låna så mycket han behöver.
Lagen som vi diskuterar förhindrar skapandet
och finansieringen av långsiktiga lån och är den
enda källa som lagstiftar krediter. Dessa
krediter är bara vad som behövs för sitt
uppehälle, och inte för vad som kan tänkas vara
önskad och begärt.
9 Akta dig för den gemena tanken att det sjunde året,
avskrivningsåret, närmar sig, så att du ser med
oginhet på din fattige broder och vägrar låna honom
något. Då klagar han över dig inför Herren, och du
får en synd att svara för. 10 Ge honom villigt, utan
att gräma dig över att du ger, ty för detta skall
Herren, din Gud, välsigna dig i allt du gör och allt
du företar dig.
Denna uppställning och erbjudande av krediter
krävs även om det är nära till det sjunde årets
befrielse och om personen som får lånet inte är
i ställning att återbetala mycket, om ens något.
Vi måste ändå ge vad vi har möjlighet att ge,
men det ska vara anpassat efter behoven.
Om det tredje tiondet är korrekt upprättat, så
kommer samhället som grupp spela sin roll i
denna kredit och också spela en roll i en
resonlig återupprättning.
Inte dess mindre, skall försiktighet iakttagas,
eftersom kärleken till pengar är en källa till all
sorters synd.
11 Det kommer aldrig att saknas fattiga i landet.
Därför ger jag dig denna befallning: Öppna handen
för din broder, för den fattige och nödlidande i ditt
land.
I vers 11, ’fattiga’ SHD 034 'ebyown {ebyone'} härstammar från 014, i betydelsen att
vilja ha (speciellt känslomässigt)
1) i vilja av, i behov, speciellt fattig, behövande
person
2) underkastad förtryck eller övergrepp
3) i behov av hjälp, befrielse från bekymmer,
speciellt som given av Gud
Vår förpliktelse är att låna i enlighet med
närheten till det sjunde årets befrielse. Detta
innebär att vi lånar i relation till mottagarens
förmåga att återbetala när det sjunde året drar
sig mot sitt slut. Vi måste låna ut så som vi har
Page 29
förmåga till, inte enligt orealistiska krav och vi
måste förlåta vad som inte kan återbetalas,
oavsett de omständigheter detta medför.
12 Om en landsman, en hebreisk man eller kvinna,
måste sälja sig till dig, skall han tjäna dig i sex år,
men det sjunde året skall du frige honom.
Vissa individer kan finna att de själva inte kan
handha sina finanser på ett ansvarsfullt sätt. I
vissa fall kan de förlora sina marker och sin
förmåga att försörja sig själva och sina familjer.
De kan hamna i bunden tjänst för andra, men de
ska också bli kompenserade med sin befrielse
under det sjunde året. Detta är inte slaveri så
som det vanligtvis beskrivs, utan är en period
för instruktioner för den anställde, som måste
bli betalad för arbetet vid sin befrielse.
13 När han friges och lämnar dig skall du inte låta
honom gå tomhänt, 14 utan du skall förse honom
med rundliga gåvor från din fårfålla, din tröskplats
och din vinpress. Vad Herren, din Gud, har välsignat
dig med skall du också ge åt honom. 15 Kom ihåg
att du själv en gång var slav i Egypten och att
Herren, din Gud, befriade dig. Därför ger jag dig i
dag denna befallning.
Om ett antal av sabbaterna behölls fram till
jubileet och återställandet av familjernas
marker, kan individen begära att anställningen
skall utsträckas utan slutdatum.
16 Men om slaven säger att han inte vill lämna ditt
hus, därför att han håller av dig och din familj och
har det bra hos dig, 17 skall du ta en syl och sticka
den genom hans öra in i dörren. Sedan skall han vara
din slav för alltid. På samma sätt skall du göra om
det gäller en slavinna.
Detta synliga, ’hål på örat’, var ett tecken på
skam för individen, vilken var oförmögen att
försörja sig själva.
Vid sidan av förbudet att så och skörda under
det sjunde året, så finns där andra föreskrifter
som handlar om plantering och skörd.
Tredje Mosebok 19:23-25 När ni kommer in i
landet och planterar alla sorters fruktträd, skall ni
lämna deras första frukt orörd. Under tre år skall
deras frukt vara förbjuden och inte ätas, 24 och
under det fjärde året skall all deras frukt helgas åt
Herren under tacksägelser. 25 Först under det femte
året skall ni äta deras frukt och får då så mycket
större avkastning. Jag är Herren, er Gud.
Page 30
När fruktträd planteras får de inte skördas
under de första tre åren. Detta hjälper att stärka
de nyuppväxta träden. Under det fjärde året ges
hela skörden av den första frukten till prästerna,
vilka är administratörerna.
Fjärde Mosebok 5:9-10 Du skall inte tillbe dem
eller tjäna dem. Ty jag är Herren, din Gud, en
svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld
drabba barnen intill tredje och fjärde led när man
försmår mig 10 men visar godhet mot tusenden när
man älskar mig och håller mina bud.
De försvagande effekterna av skulder som
nästan alla lever med, skulle förkasta det
nuvarande systemet vilket inte har ändrats.
Nehemja 5:1-5 Folket, även kvinnorna, klagade
bittert över sina judiska landsmän. 2”Vi måste lämna
söner och döttrar i pant för att få brödsäd så att vi
kan överleva”, sade några. 3 Andra sade: ”Vi måste
lämna åkrar, vingårdar och hus i pant för att få
brödsäd och hålla hungern borta.” 4 Andra åter: ”Vi
måste låna pengar med åkrar och vingårdar som
säkerhet för att kunna betala skatt till kungen. 5 Vi
är av samma kött och blod som våra landsmän, våra
barn är lika goda som deras, och ändå tvingas vi låta
våra söner och döttrar bli slavar – ja, några av våra
döttrar har redan blivit utnyttjade. Och vi kan
ingenting göra, det är andra som äger våra åkrar och
vingårdar.”
Den praktiska Användningen
Marken är Guds och kan inte säljas (3 Mos
25:23). Den är tilldelad genom lottning (Jos
19:51) inom familjernas ättelinjer (Jos 18:2).
Marken skall vila eller ligga i träda under det
sjunde året (2 Mos 23:10-11; 3 Mos 25:1-7, 1924). Vår finansiella planering skall ske over en
sjuårscykel och inte från år till år.
Vi erhåller en dubbel skörd under det sjätte och
och denna lagrade mat skall ätas under det
sjunde året (3 Mos 25:21-22).Det får inte
förekomma såning av den årliga grödan. Det
perenna avkastningen av marken skall inte
skördas, men den kan ätas från dag till dag (2
Mos 23:10-11; 3 Mos 25:1-7, 19-22). det
betalas inget tionde under det sjunde året,
eftersom det inte bärgas någon skörd.
Trimning, ansning och arbete med vinrankorna
och fruktträden måste upphöra (3 Mos 25:3-6).
Vid slutet av detta år skall alla finansiella
skulder bland det andliga Israel blli glömda och
Lagen och det fjärde budordet [256]
förlåtna (5 Mos 15:1-6), men utomstående kan
stå ansvariga för sina skulder (5 Mos. 15:3). De
som befinner sig i annans tjänst för
återbetalning av skulder måste bli frilösta med
dubbel betalning gentemot en inhyrd arbetare
(5 Mos 15:18). Kredit är del av denna
ekonomiska lagstiftning (5 Mos 15:9-10) men
endast för stöd för vad som behövs (5 Mos
15:8). Detta måste dock vara fritt från ränta (2
Mos 22:25; 3 Mos 25:36-37; 5 Mos 23:19-20;
Ps.15; Neh. 5:7, 10; Ords. 20:8; Hes. 18:
8,13,17, 22:12; Matt 25:27; Luk. 19:23).
Avkastning betalas som andel av investering.
Jubileet
Under vårt Nya Förbund i förhållande med den
Ende Sanne Guden genom Hans Messias, är vi
tvungna att följa den fullständiga ordningen
inom Jubileumssystemet. Det är ett komplett
system för ekonomisk, miljömässig och
moralisk
samhällsordning
för
hela
mänskligheten. Efter vi är tvungna att åtlyda
detta system idag, när uppstår detta och vilka är
våra skyldigheter under de nu rådande
omständigheterna idag?
Ovan såg vi att sjuårssabbaten nödgar att landet
skall ges vila. Eftersom folket då inte har någon
skörd, erfordrar detta att inget tionde skall
betalas. Alla våra skulder skall ställas in och
alla Israelitiska slavar och anställda skall friges
vid dess fullbordan. Den prenna avkastningen
som växt kan ätas, men inte skördas.
Jubileumsåret överlappar det sjunde året i den
sjunde cykeln och kräver vidare att landet
återbördas till den ursprungliga ägarfamiljen,
och fortsätter att vila utan att det ens tas dagliga
grödor från den perenna avkastningen.
På den tionde dagen av den sjunde månaden
proklameras Jubileet. Detta innebär att på det
sjunde året i den sista sjuårscykeln eller det
fyrtionionde året, skall hornet av en bagge, eller
Yobel (SHD 3104) ljuda igenom hela landet
och proklamera frihet genom landet för alla
dess invånare.
Effekten av att avsluta Jubileumsåret på den
tionde dagen av den sjunde månaden är att
plantering, sådd och beskärning kan förbereda
för vårskörden för det kommande första året av
Lagen och det fjärde budordet [256]
Page 31
nästa Sabbatscykel.
Systemet
med
Jubileumseller
Sabbatsordningen är till för hela mänskligheten
och det skyddar alla familjer på jorden och alla
individer inom den. Det skyddar alla
livsförsörjande aspekter på planeten i sin
helhet. Det kräver att hela sabbatsordningen
skall hållas i sin helhet, och under sådana
omständigheter skall det hålla mänskligheten
fri från alla effekter av avgudadyrkan. Gud är
en enhet och Han allena ör suverän härskare
över Hans skapelse.
Jubileet fortsätter med Försonongen, i den
sjunde månaden av det fyrtionionde året av
cykeln, vilket är ett sabbatsår. Detta skapar två
sabbatsår som måste överlappa varandra.
Eftersom sabbatsåret inte tillåter skördande när
det inleds under våren, skall det under den
föregående hösten (3 Mos. 25:20) inte ske
någon sånad alls. Så som jubileumsåret slutar i
den nordliga hösten, skall utsädet sås för att
sedan skördas den följande norra våren och
ändå täcka tvåårscykeln för det fyrtionionde
och femtionde året av Jubileet.
Allting är Guds, hela jorden
Andra Mosebok 19:5 Om ni nu lyssnar till mig och
håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara
egendom framför alla andra folk — ty hela jorden är
min —
(se 3 Mos. 11:2,11 21).
Fiskarna och viltet och träden kan skördas och
fångas för vår konsumtion och användning, och
är dörfär belagda med tionde. De kan inte tas
under Sabbats- och Jubileumsår. Detta är även
en skördevila för den naturliga miljön.
Jubileumssystemet är till nytta för hela
mänskligheten. Landet är Guds och om vi inte
ger landet dess sabbatsvila vart sjunde år, då
kommer Gud att tillse den vilan på vår
bekostnad.
Tredje Mosebok 26:34-35 Då skall landet få
gottgörelse för sina sabbater, så länge det ligger öde
och ni är i era fienders land. Då skall landet ha
sabbatsvila och ta igen sina uteblivna sabbater. 35
Hela den tid landet ligger öde skall det ha sabbat och
få den vila det inte fick under era sabbater, då ni
bodde där.
Dessa sju gånger sju år hos landets Sabbat
kulminerar med Jubileet och återbördandet av
familjernas arvedelar.
The Encyclopedia Americana säger:
[Jubileums] lagen som helhet var tydligt teokratisk;
den rättfärdigade Yahwehs totalitaritet; den innebar
att Hebreerna var Hans tjänare, och kunde därför
inte fortsätta att vara slavar till sina medmänniskor;
landet tillhörde Honom, och utlånades enbart till de
hebreiska stammarna och familjerna, som därför inte
kunde utdrivas genom några mänskliga arrangemang
och överenskommelser.
Isrealiterna ansåg att behållandet av släktgården
och marken inom familjens ättelinje såsom
varandes en helig plikt. Detta framgår med
uppenbar tydlighet när det handlar om Navots
bakomliggande orsaker till hans vägran att sälja
sin vigård till kung Ahab (1Kung. 21:3).
Andra Mosebok 14:31 Då Israels folk såg vilket
storverk Herren hade utfört mot egypterna fruktade
de Herren och litade på honom och på hans tjänare
Mose.
Vissa i Israel har alltid trott på Yahovah,
Herren, och upprätthållit lagen så som den var
given till Moses.
SHD 3104 yowbel, yo-bale'; eller yobel, yobale'; uppenbarligen från 2986; blåsandet av ett
horn (av dess kontinuerliga ljud); spec. ljudet
av silvertrumpeter; härav instrumentet självt
och den högtid som således inleddes: Jubileet,
en bagges horn, trumpet, horn.
Yobel, som en trumpet eller horn användes
också av de sju prästerna runt Jeriko i Josuas
kapitel sex.
Tredje Mosebok 9-10 I sjunde månaden, den tionde
dagen i månaden, skall du låta hornen ljuda. På
försoningsdagen skall ni stöta i horn i hela ert land,
10 och ni skall helga det femtionde året och utropa
frihet åt alla invånare i landet. Det skall vara ett friår
för er: var och en skall få tillbaka sin egendom och
få komma tillbaka till sin släkt.
(Leviticus 25:9-10 Then you shall send abroad the
loud trumpet on the tenth day of the seventh month;
on the day of atonement you shall send abroad the
trumpet throughout all your land. 10 And you shall
hallow the fiftieth year, and proclaim liberty
Page 32
throughout the land to all its inhabitants; it shall be
a jubilee for you, when each of you shall return to
his property and each of you shall return to his
family. RSV
Leviticus 25:9-10 And you shall let a ram's horn
resound, a signal in the seventh month, in the tenth
of the month; in the day of atonement, less a ram's
horn pass throughout all your land; 10 and you
shall make the fiftieth year holy, a year. And you
shall proclaim liberty in the land to all its
inhabitants; it shall be a jubilee to you. And you
shall return every man to his possession; yea, you
shall turn back each to his family. (GLT)
Författaren har här i sin text gjort en jämförelse
mellan RSV och GLT, dessa verser är lämnade på
engelska som komplement till den svenska
översättning av år 2000. Övers. ANM.)
Hela ordningen hos Guds lag skyddar familjen
eller stammen och individen. Jubileet och
reglerna för tiondet, dess sabbater, förbudet mot
att skulder skulle ökas är de förbisedda
ramverken.
Lagen är en pakt mellan familjen och Gud, som
skall skydda oss och planeten som uppehåller
och sörjer oss, men Gud är den sanne
markägaren (3 Mos. 25:23).
På det femtionde året återförs landet till sin
ägare eller förvaltare och till sin tilldelade stam
(3 Mos. 25:10), med undantag för Levi stam
Femte Mosebok 18:1-8 De levitiska prästerna, hela
Levis stam, skall till skillnad från de andra
israeliterna inte få någon andel eller egendom. De
skall leva av Herrens eldoffer och hans egendom. 2
Någon egendom bland sina bröder skall de inte ha.
Herren är deras egendom, så som han har lovat dem.
3 Detta är vad prästerna har rätt att få av folket, av
den som offrar ett slaktoffer, vare sig det är en tjur
eller ett får: prästen skall ha bogen, käkarna och
löpmagen. 4 Det första av din säd, ditt vin och din
olja liksom den första ullen från dina får skall du
också ge åt honom. 5 Ty honom har Herren, din
Gud, valt ut bland alla dina stammar, för att han och
hans efterkommande genom alla tider skall göra
tjänst i Herrens namn. 6 En levit som har vistats i en
av dina städer någonstans i Israel skall närhelst han
vill få komma till den plats som Herren väljer ut 7
och göra tjänst i Herrens, sin Guds, namn liksom alla
sina levitiska bröder som tjänar Herren. 8 De skall
alla ha samma andel att leva av [---].
Ett spörsmål uppstod rörande arvsrätten av
familjeägor inom Israel.
Lagen och det fjärde budordet [256]
Fjärde Mosebok 27:1-11 Nu trädde Selofchads
döttrar fram. Selofchad var son till Hefer, son till
Gilead, son till Makir, son till Manasse; han hörde
till Manasses, Josefs sons, släkter. Döttrarna hette
Machla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 2 De ställde
sig inför Mose och prästen Elasar, inför hövdingarna
och hela menigheten vid ingången till
uppenbarelsetältet och sade: 3 ”Vår far dog i öknen,
men han var inte med i den menighet som gaddade
sig samman mot Herren, Korachs menighet, utan
dog på grund av sin egen synd. Han hade inga söner.
4Måste vår fars namn utplånas ur hans släkt, därför
att han inte hade någon son? Låt oss få mark att äga
liksom vår fars manliga släktingar.” 5 Mose lade
fram deras sak inför Herren, 6 och Herren talade till
Mose: 7 Selofchads döttrar har rätt. Du skall låta
dem ärva mark liksom deras manliga släktingar; låt
arvet efter deras far tillfalla dem. 8 Sedan skall du
tala till israeliterna: Om en man dör utan att
efterlämna någon son, skall ni låta hans arv tillfalla
hans dotter. 9 Om han inte hade någon dotter, skall
ni ge hans arv åt hans bröder. 10 Hade han inga
bröder, skall ni ge hans arv åt hans fars bröder. 11
Hade hans far inga bröder, skall ni ge hans arv åt
den närmaste anförvanten i hans släkt; denne skall
ärva. Detta skall vara gällande lag för israeliterna –
så har Herren befallt Mose.
Detta utfärdande kräver att arvsrätten för landet
kvarstår i faderns ättelinje genom döttrarna.
Vem de än ingår äktenskap med skall ta
kvinnans familjenamn. Arvsrätten grundas på
familjens ättelinje. Om det inte finns någon
avkomma övergår den till hans broder och
därefter till närmaste anhörig.
Där det finns barn, är den förstfödde av
kvinnan och inte av mannen.
Andra Mosebok 13:2 ”Allt förstfött bland
israeliterna, det första som kommer ur moderlivet,
bland både människor och boskap, det skall du helga
åt mig. Det tillhör mig.”
De förstfödda skall vara förlösta.
Andra Mosebok 13:13-22 Men ett förstfött åsneföl
skall du lösa ut med ett lamm, och om du inte vill
lösa ut det skall du bryta nacken av det. Varje
förstfödd bland dina söner skall du lösa ut. 14 När
din son en gång frågar dig vad detta betyder skall du
svara: ’Med sin starka hand förde Herren oss ut ur
Egypten, ut ur slavlägret. 15 När farao envist
vägrade att släppa oss dödade Herren allt förstfött i
Egypten, både bland människor och boskap. Därför
offrar jag åt Herren det första av hankön som
kommer ur moderlivet, och varje förstfödd son löser
jag ut.’ 16 Som ett märke på handen och ett
kännetecken på pannan skall detta påminna dig om
att Herren förde oss ut ur Egypten med sin starka
Lagen och det fjärde budordet [256]
hand.” Molnpelaren och eldpelaren 17 När farao
hade släppt folket ledde Gud dem inte den väg som
går till filisteernas land, fastän den är den genaste;
Gud tänkte att de kunde ångra sig och återvända till
Egypten om de märkte att de skulle råka i strid. 18 I
stället lät han dem ta en omväg genom öknen mot
Sävhavet. Israeliterna var ordnade som en krigshär
när de drog ut ur Egypten. 19 Mose tog med sig
Josefs ben, eftersom Josef hade avkrävt israeliterna
en ed och sagt: ”Gud kommer att ta sig an er, och då
skall ni föra med er mina ben härifrån.” 20 De bröt
upp från Suckot och slog läger i Etam, vid randen av
öknen. 21 Om dagen gick Herren framför dem i en
molnpelare för att visa dem vägen, och om natten
gick han i en eldpelare för att lysa dem. Så kunde de
vandra både dag och natt. 22 Molnpelaren gick
ständigt framför dem om dagen och eldpelaren om
natten.
Den förstfödda sonen skall ärva en dubbel
andel.
Femte Mosebok 21:17 Mannen måste erkänna den
förstfödde, sonen till den han inte älskar, och ge
honom dubbla andelen av allt han äger. Det var
honom han avlade först, honom tillkommer
förstfödslorätten.
Page 33
Makir, son till Manasse; gileaditerna var alltså en av
Josefs söners släkter. De kom med sitt ärende till
Mose
och
hövdingarna,
israeliternas
familjeöverhuvuden, 2 och sade: ”Herren har befallt
dig, herre, att genom lottning fördela landet mellan
israeliterna som deras egendom. Du har också fått
Herrens befallning att vår broder Selofchads arv
skall ges åt hans döttrar. 3 Men om de gifter sig med
män från andra israelitiska stammar, så kommer
deras arvslott att skäras bort från våra fäders
egendom och läggas till den egendom som ägs av
deras nya stam. På så sätt mister vi en del av vår
jord. 4 Och när israeliternas friår kommer har deras
arvslott fogats till den egendom som ägs av deras
nya stam och har skurits bort från vår fädernestams
egendom.”
Arvsrättsordningen är baserad på strukturen hos
Jubileet vilken skyddar avkommorna inom
familjens ättelinje. Den kan bli tilldelad efter
mängd, i enlighet till markens avkastning.
Frågan uppstår när det gäller Selofedads
döttrar, som förklarades ha rätten i Fjärde
Mosebok 27:6, när de gifte sig utanför stammen
så tillföll marken den andra stammens ägor.
Fortsättningen i Fjärde Mosebok 36
Lagstiftningen kräver att korrekta och
verifierbara register över familjen, skall föras
och bevaras.
Hesekel 46:16-18 16 Så säger Herren Gud: Om
fursten ger en del av sin egendom som gåva till
någon av sina söner skall den tillhöra sönerna. De
skall äga den, den skall vara deras egendom. 17 Om
han ger en del av sin egendom som gåva till någon
av sina tjänare får denne behålla gåvan fram till
friåret. Då skall den återgå till fursten. Endast hans
söner får behålla sin egendom. 18 Fursten får inte ta
något som tillhör folket och tvinga bort någon från
vad som är hans. Av sin egendom skall han ge åt
sina söner. Bland mitt folk skall ingen drivas bort
från vad som är hans.
Mark kan ges till en tjänare, men det återfaller i
familjens ägo vid Jubileumsåret och ingen får
föra arvedelen ur sin plats, eller förlägga den
till annan. Ohörsamhet gentemot Jubileet bär
med sig allvarliga straff.
Jeremia 34:17 Därför sägerHerren så: Ni har inte lytt
mig. Ni har inte släppt era bröder och landsmän.
Därför skall jag släppa lös svärd och pest och svält
mot er, säger Herren, jag skall göra er till en
skräckbild för alla riken på jorden.
Fjärde Mosebok 36:1-12 Familjeöverhuvudena i
gileaditernas släkt trädde nu fram. Gilead var son till
5 På Herrens befallning gav då Mose israeliterna
följande påbud: Josefs söners stam har rätt. 6 Detta
är vad Herren befaller i fråga om Selofchads döttrar:
De får gifta sig med vem de vill, bara det sker inom
en släkt som tillhör deras fädernestam. 7 Ingen
israelitisk jord får övergå från en stam till en annan.
Varje israelit skall hålla kvar sin fädernestams
egendom. 8 En kvinna som har ärvt egendom inom
en israelitisk stam får bara gifta sig med någon som
tillhör en släkt inom hennes fädernestam, detta för
att varje israelit skall få behålla sina fäders
egendom. 9 Ingen jord får övergå från en stam till en
annan. Varje israelitisk stam skall hålla kvar sin
egendom.
Hela arvedelen skall kvarstå inom den
omedelbara familjens ättelinje och inom
stammen självt. Selofedads döttrar följde detta.
10 Selofchads döttrar gjorde som Herren hade
befallt Mose. 11 Machla, Tirsa, Hogla, Milka och
Noa, Selofchads döttrar, gifte sig med söner till sina
farbröder. 12 De gifte sig inom de släkter som
härstammade från Manasse, Josefs son, och deras
egendom stannade kvar inom den stam som deras
fädernesläkt tillhörde.
Guds ordning om det efterföljs bär ofta frukter
och förtjänster som vi inte kan föreställa oss.
Page 34
Lagen och det fjärde budordet [256]
Jeremia 35:19 Därför säger Herren Sebaot, Israels
Gud: Aldrig skall den dag komma då inte en ättling
till Jonadav, Rekavs son, gör tjänst inför mig.
Följ inte andra gudar och tjäna dem inte, så skall ni
få bo på den mark som jag gav åt er och åt era fäder.
Men ni lydde inte, ni lyssnade inte på mig.
Detta är verkligen ett löfte. Någon i ättelinjen
efter Rekab genom Jonadab kommer alltid att
kunna stå inför Gud. Rekabiterna kommer att
bestå. Värför är detta?
I princip hela mänskligheten är berörd av till
vem, när och hur vi tillber och dyrkar.
Jeremia 35:16-18 Jonadavs, Rekavs sons,
efterkommande iakttar sin förfaders befallning. Men
detta folk har inte lyssnat på mig. 17 Därför säger
Herren, härskarornas Gud, Israels Gud: Allt det onda
jag har hotat med skall jag låta drabba Juda och alla
Jerusalems invånare. Jag talade till dem, och de
lyssnade inte. Jag kallade på dem, och de svarade
inte. 18 Till rekaviterna sade Jeremia: Så säger
Herren Sebaot, Israels Gud: Ni har lytt er förfader
Jonadav, rättat er efter hans befallningar och gjort
allt han ålagt er.
Denna familjs ättelinje kommer att bestå
eftersom de följde deras faderns befallning. Vi
måste göra varje ansträngning för att följa
befallningarna från vår Fader i himlen, och
ingen av dessa från göras avsteg ifrån.
Matteusevangeliet 5:18 Sannerligen, innan himlen
och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte
minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett.
Messias mottagna offer öppnade för nästa fas i
planen och tillät de ofrälse att ha tillgång till
Anden och upptagande i det andliga Israel.
Hela denna plan har ännu inte uppnåtts och
lagen kvarstår i sin helhet. Lagen, eller delar
därur, har inte blivit nedmonterad genom
Messias offer, vilket försätter oss in ett tillstånd
av nåd genom straffen.
Långsiktiga förtjänster kommer också att
byggas upp för våra barn genom vår
efterlydnad. Vad gjorde dessa arvtagare till
Rekab?
Jeremiah 35:12-15 Herrens ord kom till Jeremia: 13
Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Gå till männen
i Juda och till invånarna i Jerusalem och säg till
dem: Skall ni aldrig ta varning och lyda mina
befallningar, säger Herren. 14 Jonadav, Rekavs son,
förbjöd sina efterkommande att dricka vin, och det
förbudet iakttas än. Intill denna dag dricker de inte
vin utan lyder sin förfaders befallning. Men när jag
gång på gång har talat till er har ni inte velat lyda. 15
Gång på gång har jag sänt mina tjänare profeterna
till er och sagt: Lämna er onda väg och gör det goda!

Vem vi tillber; eftersom det förhåller sig till
den Ende Sanne Guden, hans budord och
löften.

När vi tillber; eftersom det förhåller sig till
kalendern.

Hur vi tillber; eftersom det förhåller sig till
styre och lag.
Allt detta är klart uttryckt i användandet av
Jubileumsordningen, som har förlorats och
skall bli återinsatt vid Messias återkomst.
Tredje Mosebok 27:14-24 Om någon vill helga sitt
hus åt Herren, skall prästen bestämma dess värde allt
efter hur bra eller dåligt det är. Prästens värdering
skall stå fast. 15 Men om den som har helgat sitt hus
vill köpa tillbaka det, skall värdet ökas med en
femtedel. Då blir det hans.16 Om någon vill helga en
av sina ärvda åkrar åt Herren, skall värdet
bestämmas efter hur mycket utsäde som kan sås på
den: en homer korn skall svara mot 50 siklar silver.
17 Om han helgar sin åker redan under friåret, skall
den behålla sitt fastställda värde. 18 Men om han
helgar sin åker efter friåret, skall prästen beräkna
värdet efter det antal år som återstår till nästa friår:
värdet minskas I förhållande till detta. 19 Om den
som har helgat åkern vill köpa tillbaka den, skall
värdet ökas med en femtedel. Då återgår den till
honom. 20 Om han inte köper tillbaka åkern utan
den säljs till en annan, får den sedan inte återköpas.
21När åkern frånträds under friåret, skall den vara
helgad åt Herren, liksom en åker som vigts åt
Herren; den blir prästens egendom. 22 Om någon
vill helga åt Herren en åker som han har köpt, en
som inte tillhör hans ärvda egendom, 23 skall
prästen räkna ut värdet efter den tid som återstår till
nästa friår, och mannen skall betala pengarna samma
dag; de är helgade åt Herren. 24 Under friåret skall
åkern återgå till den som sålde den, den hör ju
till hans ärvda jord.
Hus och bostäder inom muromgärdade städer är
inte ägda av familje i evighet, och är inte
underkastade jubileumslagstiftningen.
Tredje Mosebok 25:29-30 Om någon säljer ett
bostadshus i en stad med murar, skall han ha rätt att
köpa tillbaka det inom ett år. Inlösningsrätten är
Lagen och det fjärde budordet [256]
alltså tidsbegränsad. 30 Om det inte blir inlöst inom
ett år skall huset, om det ligger i en muromgärdad
stad, förbli köparens och hans efterkommandes
egendom för all framtid och inte frånträdas under
friåret.
Lantliga boningar är
Jubileumsordningen.
dock
underkastade
Tredje Mosebok 25:31 Men hus i byar som inte
omges av murar skall betraktas som åkermark: de
kan köpas tillbaka eller frånträds under friåret.
Ett hus tillägnat Yahovah kräver ett tillägg om
tjugo procent till sitt uppskattade värde, om det
skall inlösas. Prästerna värderade fastigheterna.
14 Om någon vill helga sitt hus åt Herren, skall
prästen bestämma dess värde allt efter hur bra eller
dåligt det är. Prästens värdering skall stå fast. 15
Men om den som har helgat sitt hus vill köpa
tillbaka det, skall värdet ökas med en femtedel.
Då blir det hans.
Jubileumslagstiftningen
Tredje Mosebok 25:9-55 I sjunde månaden, den
tionde dagen i månaden, skall du låta hornen ljuda.
På försoningsdagen skall ni stöta i horn i hela ert
land, 10 och ni skall helga det femtionde året och
utropa frihet åt alla invånare i landet. Det skall vara
ett friår för er: var och en skall få tillbaka sin
egendom och få komma tillbaka till sin släkt. 11
Detta femtionde år skall vara ett friår för er. Då skall
ni inte så något, och vad som växer upp av
spillsäden skall ni inte skörda, och druvor från de
obeskurna vinstockarna skall ni inte plocka. 12 Ty
det är ett friår, det skall ni hålla heligt. Ni skall få er
mat av det marken kan ge. 13 Under friåret skall var
och en få tillbaka sin egendom. 14 Om du säljer åt
din landsman eller köper av honom, skall du inte
göra något orätt. 15 Du skall betala din landsman
efter det antal år som gått sedan friåret, och han skall
sätta priset efter det antal år du kan bärga skörden.
16 Ju fler år desto högre pris skall du betala och ju
färre år desto lägre pris, ty det är ett visst antal
grödor han säljer åt dig. 17 Ni skall inte göra orätt
mot varandra; du skall frukta din Gud, ty jag är
Herren, er Gud. 18 Ni skall hålla mina bud, och
mina stadgar skall ni följa och rätta er efter, då lever
ni trygga i landet. 19 Landet skall ge sin frukt; ni
skall äta er mätta och leva trygga där. 20 Och om ni
undrar vad ni skall äta under det sjunde året, då ni
inte får så eller skörda, 21 skall ni veta att jag låter
min välsignelse komma över er under det sjätte året,
så att det blir gröda för tre år. 22 Ännu när ni sår
under det åttonde året kan ni äta av den gamla
skörden. Ända till dess att det nionde årets gröda har
Page 35
bärgats kan ni äta av den gamla skörden.
Inlösningsrätt 23 Jord får inte säljas för all framtid,
ty landet är mitt och ni är främlingar och gäster hos
mig. 24 För all jord som blir er måste ni medge
återköp. 25 Om din broder kommer på obestånd och
måste sälja av sin egendom, skall hans närmaste
skyldeman lösa in det sålda. 26 Om någon saknar
skyldeman, men själv får råd att lösa in det sålda, 27
skall han räkna efter hur många år som gått efter
försäljningen och betala köparen för de återstående.
Så skall han få tillbaka sin egendom. 28 Men om han
inte har råd, skall det sålda förbli i köparens ägo till
friåret. Då skall det frånträdas och han skall få
tillbaka sin egendom. 29 Om någon säljer ett
bostadshus i en stad med murar, skall han ha rätt att
köpa tillbaka det inom ett år. Inlösningsrätten är
alltså tidsbegränsad. 30 Om det inte blir inlöst inom
ett år skall huset, om det ligger i en muromgärdad
stad, förbli köparens och hans efterkommandes
egendom för all framtid och inte frånträdas under
friåret. 31 Men hus i byar som inte omges av murar
skall betraktas som åkermark: de kan köpas tillbaka
eller frånträds under friåret. 32 I fråga om leviternas
städer, dvs. husen i deras städer, har leviterna en
inlösningsrätt som gäller för all framtid, 33 vare sig
en levit köper tillbaka sitt hus eller det hus han sålt i
sin stad frånträds under friåret, ty leviterna har, i
motsats till övriga israeliter, ingen annan egendom
än husen i sina städer. 34 Ett fält utanför deras städer
som är betesmark får inte säljas, ty det är deras
egendom för all framtid. 35 Om din broder kommer
på obestånd och inte längre kan försörja sig, skall du
ta dig an honom som man gör med en invandrare
eller en tillfälligt bosatt och låta honom bo hos dig.
36 Du får inte ta ränta av honom eller kräva mer
tillbaka, ty du skall frukta din Gud och låta din
broder bo hos dig. 37 Låna inte ut dina pengar åt
honom mot ränta, och lämna honom inte av dina
livsmedel för att kräva mer tillbaka. 38 Jag är
Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egypten för att
ge er Kanaan och vara er Gud. 39 Om din broder
kommer på obestånd och måste sälja sig till dig, får
du inte behandla honom som slav. 40 Han skall
arbeta hos dig som en daglönare eller en tillfälligt
bosatt fram till friåret. 41 Då får han lämna dig, han
själv och hans barn med honom, och han får
återvända till sin släkt och sina fäders egendom. 42
Ty de är mina slavar som jag har fört ut ur Egypten,
de skall inte säljas som vanliga slavar säljs. 43 Du
skall inte behandla honom hårt, du skall frukta din
Gud. 44 Vill du ha en slav eller slavinna, kan du
köpa sådana av folken omkring dig. 45 Ni får också
köpa barn till invandrare som är tillfälligt bosatta
hos er och sådana I deras familjer som föds i landet.
De förblir er egendom, 46 och dem kan ni lämna i
arv åt era barn som deras egendom; dem kan ni hålla
som slavar för all framtid. Men bland era bröder,
israeliterna, skall ingen behandla en annan hårt. 47
Om en invandrare eller tillfälligt bosatt hos dig
uppnår välstånd men din broder kommer på
obestånd och måste sälja sig till invandraren eller
Page 36
den tillfälligt bosatte eller någon som härstammar
från en invandrare, 48 skall han kunna friköpas
sedan han sålt sig. En av hans bröder skall friköpa
honom, 49 eller hans farbror eller hans kusin eller
någon annan nära släkting eller han själv om han får
råd till det. 50 Då skall han och den som köpte
honom räkna ut tiden från det år då han sålde sig och
till friåret. Priset skall anpassas efter antalet år och
beräknas efter en daglönares arbete. 51 Om många
år är kvar, skall han köpa sig fri genom att betala
motsvarande del av summan, 52 och om bara några
år är kvar till friåret, skall han betala en summa
beräknad efter antalet år. 53 Han skall vara som en
daglönare, anställd år för år, och du skall se till att
han inte behandlas hårt. 54 Och om han inte blir
friköpt på detta sätt, blir han fri under friåret, han
själv och hans barn med honom. 55 Ty israeliterna
är mina slavar och tillhör mig, de är mina slavar som
jag har fört ut ur Egypten. Jag är Herren, er Gud.
USAs Frihetsklocka
USAs Frihetsklocka är en relik från tiden före
den amerikanska revolutionen, och den hängdes
först i det då nyligen färdigbyggda Statshuset i
Pennsylvania år 1753. Den byggnad som senare
skulle komma att bli Självständighets Salen.
Klockan har en ingravering med de följande
orden: 'Proklamera Frihet genom hela Landet'.
Tredje Mosebok 25:10 och ni skall helga det
femtionde året och utropa frihet åt alla invånare i
landet. Det skall vara ett friår för er: var och en skall
få tillbaka sin egendom och få komma tillbaka till
sin släkt.
Den
ringdes
vid
antagandet
av
Självständighetsförklaringen i juli 1776, och
inledde
traditionen
med
firande
av
'Independence Day', (med undantag av de först
följande två åren, år 1777-78, då klockan togs
bort och gömdes undan britterna då de
ockuperade Philadelphia) fram till 1846. Det
året vidgades en liten spricka så till den punkt
att klockan inte längre kunde ringas. Vilket
skam att det fullständiga Jubileumssystemet
inte infördes då. Den nationella historien i
landet där lagen läses idag, skulle då vara
märkbart annorlunda idag, om så hade skett.
Det Nya Testamentets Bekräftelse
Johannes fortsatte att predika under det
femtonde året av Tiberias (Luk. 3:1), vilket
fortsatte in till den sjunde månaden av
Jubileumsåret (jfr. uppsatsen Timing of the
Crucifixion and the Resurrection (No. 159)).
Lagen och det fjärde budordet [256]
Vid denna tid bringades också Messias av den
Heliga Anden från Nasaret och döptes. Efter sin
frestelse återvände han till Nasaret under detta
Jubileumsår år 27-28 e.Kr.och innan 1 Nisan
(Abib) år 28 e. Kr. och lärde ut i synagogan i
Nasaret. Lukas 4:16 visar när Kristus inträdde i
synagogan i Nasaret och när rullen med texten
till Jesaja äverlämnades til honom och hur han
öppnade den och lläste.
Han läste Jesaja 61:1-2 och proklamerade det
Godtagbara Herrens År. Detta är en direkt
hänförelse till Jubileet. Det Godtagbara Herrens
År, med proklamerandet av friheten ur Tredje
Mosebok 25:10 ÄR jubileet.
Jesaja 61:1-2 Det år då kung Ussia dog såg jag
Herren. Han satt på en hög och upphöjd tron, och
hans mantelsläp fyllde templet. 2 Serafer stod
ovanför honom, var och en med sex vingar: med två
vingar skylde de ansiktet, med två skylde de kroppen
och med två flög de.
Denna handling hos Messias är en direkt
hänförelse till proklamerandet och utropandet
av jubileumsåret och dess ordning. Genom
denna handling bekräftade han jubileet och
bestämde det i tid. Han gjorde detta före 1
Nisan (Abib) år 28 e. Kr. Jubileet var tvunget
att infalla år 27-28 e. Kr. och detta bekräftar
Hesekel 1:1 ff. Om detta inte var jubileet, då
var han en falsk profet och inte Messias,
eftersom Skriften inte var uppfylld och Skriften
skulle ha varit bruten.
De trettio år som nämns av Hesekel är det
trettionde året i jubileumscykeln eller år 594 f.
Kr. Detta skapar ett jubileum år 574 f. Kr. och
är återskapad i lagens återupprättande av Esra
och Nehemia år 374 f. Kr. Denna läsning i det
fyrtionionde året av cykeln inleder också
Jubileumsåret från Försoningsdagen.
Detta ges oss inte på sättet som miraklet med
mannan som betecknade och utvisade veckans
sjundedagssabbat för Israels folk, när de
utträdde ur Egypten. Allt medan Gud har
försörjt och tillhandahållit den utlovade dubbla
skörden hos det sjätte året för dem som den
årliga cykeln, så som han har utfärdat. Dessa
bevis undersöks i uppsatsen Läsande Lagen
med Esra och Nehemja (Nr. 250).
Lagen och det fjärde budordet [256]
Messias hade kommit i köttet, dött för våra
synder och var återuppstånden år 30 e .Kr. När
Paulus skrev Kolosserbrevet 2:16, där han
säger, att Högtiderna, Nymånadsdagarna och
Sabbaterna är och fortfarande skall vara en
skugga, så är det menat att det är en skugga av
de skeenden som skall komma. Grammatiken
gör ett beslutande fall för vår efterlevnad av
dessa sammankomster och vilodagar, inte så att
vi skall kunna intjäna frälsning, utan för att
föreskugga händelser som ännu skall
framkomma i Guds plan.
Det ligger en pågående skyldighet i att följa
lagen vilken inte försvinner eller passerar, ej
heller kan den förändras som vi har sett (Matt.
5:18; Luk. 16:17). Den hölls inte på ett korrekt
sätt av judarna under tiden för Kristus (Joh.
7:19). Då var den förändrad genom traditioner
(Matt. 15-2-3, 6; Mark. 7:3, 5, 8-9, 13) och
gjord till en börda eller ett ok av de judiska
förkunnarna vid den tiden, som gjorde en
prövning av Gud (Apg 15:10).
Page 37
10:38). Tiondet insamlades på basis av yta och
administrerades lokalt. Endast tiondet av
tiondet eller tio procent gick vidare till
Tempelprästerna.
Det andra tiondet användes av familjen vid
närvaron vid högtiderna vid de platser som var
avsedda för dessa ändamål (5 Mos. 14:22-23).
De delades också med de mindre lyckligt
lottade och med leviterna (5 Mos. 14:27). Det
andra tiondet var tilldelat till de fattiga vid
slutet av det tredje året. Detta var det tredje
tiondet. Det omvandlades till pengar av
praktiska skäl (5 Mos 14;24-25) och hade
sålunda en direkt koppling till löne- och
kontantsamhället. Det utgjorde lagret av stöd
för sabbatscykeln. Detta kompletterades med
det som samlades in från den gröda som
lämnats i hörnen av fälten (3 Mos. 19:9) se
uppsatsen Tiondet (Nr 161).
Lagen måste upprätthållas i sin helhet ananrs
finner sig folket underkastat de straff som
uttalats.
Den Praktiska Användningen
Jubileet inleds på hösten av året vid
Försoningsdagen (3 Mos. 25:9). Alla skall då
återvända till deras arvsrättsliga fastigheter. (3
Mos. 25:10). Om vi inte följer detta skall vi stå
under bestraffning (Jer. 34:17). Marken behålls
inom familjens och stammens ättelinjer och
delas ut genom lottning (4 Mos. 36:1-12; Hes.
46:16-19). Den äldste sonen erhåller en dubbel
andel (5 Mos. 21:17). Endast avkastningen av
marken får säljas före jubileet och detta skall
bli värderat (3 Mos. 27:18) och därtill skall
läggas tjugo procent som lösen (3 Mos. 27:19).
Marken själv kan inte säljas (3 Mos. 25:23).
Därför skall det inte läggas någon skatt på mark
och fastighetern, bara på dess ökning i
avkastning. Beslagtagande av mark är förbjudet
(Mika 4:4).
Hela denna lagstiftning skall läser och
återbegrundar de ovan nämnda verken enligt
systemet med tionde. Det finns ett första och ett
andra tionde. Det första tiondet skall betalas till
prästerskapet (Neh. 10:36-38).
Under det första förbundet betalades det till
leviterna som i sin tur betalade ett tionde av
detta tionde till Tempelprästerna (4 Mos. 18:26;
Välsignelse eller Förbannelse?
Femte Mosebok 30:19 Jag tar i dag himmel och jord
till vittnen på att jag har ställt dig inför liv och död,
välsignelse och förbannelse. Du skall välja livet, så
att du och dina efterkommande får leva.
Välsignelse för Åtlydnad
Femte Mosebok 28:1-14 1 Om du lyssnar till
Herren, din Gud, och troget följer alla hans bud, som
jag I dag ger dig, skall Herren, din Gud, upphöja dig
över alla andra folk på jorden. 2 Alla dessa
välsignelser skall nå dig och komma över dig, när du
lyder Herren, din Gud: 3 Välsignelse över dig inne i
staden och välsignelse ute på åkern. 4 Välsignelse
över de barn du får, den skörd du bärgar och de djur
som föds, kornas kalvar och tackornas lamm. 5
Välsignelse över dina korgar och dina baktråg. 6
Välsignelse över dig när du kommer och välsignelse
över dig när du går. 7 När dina fiender angriper dig
skall Herren låta dig besegra dem. Om de anfaller
dig från ett håll, skall de fly för dig åt sju håll. 8
Herren skall se till att du får välsignelse över dina
lador och över allt ditt arbete, han skall välsigna dig
I det land Herren, din Gud, vill ge dig. 9 Herren
skall upphöja dig till ett folk som är helgat åt
honom, så som han med ed har lovat dig, när du
håller Herrens, din Guds, bud och vandrar hans
vägar. 10 Alla jordens folk skall bli varse att Herrens namn har utropats över dig, och de skall frukta
dig. 11 Herren skall skänka dig allt gott i överflöd,
genom de barn du får, de djur som föds och den
Page 38
skörd du bärgar i det land som Herren med ed
lovade dina fäder att ge dig. 12 Herren skall öppna
sitt rika himmelska förråd för dig, så att ditt land får
regn i rätt tid, och han skall välsigna dig i allt du gör,
så att du kan låna ut till andra folk men aldrig själv
behöver låna. 13 Herren skall göra dig till huvud,
inte svans. Du skall komma i överläge, inte
underläge, när du lyder Herrens, din Guds, bud, som
jag i dag ger dig, och följer dem troget, 14 utan att
vika av åt vare sig höger eller vänster från något av
de bud jag i dag ger dig, utan att följa och tjäna
andra gudar.
Om vi tjänar och fäljer den väg för livsföring
som finns utlagd av den Ende Sanne Guden, så
skall välsignelserna som uppräknas härovan
öka i antal. Vi har erhållit dessa välsignelser
genom löftet till Abraham.
Förbannelser för Olydnad
Brott och Straff:
Femte Mosebok 28:15-36 Men om du inte lyssnar
till Herren, din Gud, och inte troget följer alla hans
bud och stadgar, som jag i dag ger dig, då skall alla
dessa förbannelser nå dig
och komma över dig:
Det är ett brott att ignorera Gud och inte lyda
Hans budord, föreskrifter och domar. När en
nations eller ett folks samlade orätter är
fullständiga, faller Yahovahs dom över dem.
16 Förbannelse över dig inne i staden och
förbannelse ute på åkern. 17 Förbannelse över dina
korgar och dina baktråg. 18 Förbannelse över de
barn du får och den skörd du bärgar, över kornas
kalvar och tackornas lamm. 19 Förbannelse över dig
när du kommer och förbannelse över dig när du går.
20 Herren skall sända förbannelse, förvirring och
fruktan över dig i allt arbete du utför, tills du
utplånas och möter en snar förintelse på grund av
dina onda gärningar, för att du övergav mig.
.
När vi försakar Gud, kommer vi att tendera att
utveckla våra egna sociala strukturer och
ordningar och då skall vi visa olydnad gentemot
Gud. Olydnad inför Guds lagar är straffbart
både individuellt och kollektivt. Gud handlar
med nationer och folk likaväl som han handlar
med familjer. Dessa folk och nationer döms
också, såväl som de värdar som styr dem på ett
felaktigt sätt. Samtliga av budorden och
föreskrifterna skall hållas. Straffet är sedan
fortgående för olydnad, vilket avspeglar sig i
markens avkastning. Nationen behandlas som
folk. Folket kommer att uppleva svält. Markens
Lagen och det fjärde budordet [256]
gåva är sammankopplad med Guds lagar.
Herren tar itu med folket genom förbannelser
och förvirring och frustration. Denna förvirring
ytsträcker sig uppifrån toppen och nedåt.
Ledarskapet eller styret av nationen slås av
dumhet och beslutsfattande som går stick i stäv
med folkets välfärd. Beslut som inte fattas i
enlighet med vittnesbörden och dess lagar,
slungar alla människor rakt in i mörker.
21 Herren skall låta pesten få dig i sitt grepp, tills
han har utrotat dig från det land du kommer till och
tar i besittning. 22 Herren skall slå dig med
sjukdom, feber, hetta och frossa, med torka, rost och
sot, och allt detta skall förfölja dig tills du har
förintats. 23 Himlen över ditt huvud skall bli koppar
och marken under dig järn. 24 Herren skall
förvandla regnet över ditt land till damm och sand,
som faller över dig från himlen tills du har utplånats.
25 Herren skall låta dina fiender besegra dig. Om du
anfaller dem från ett håll, skall du fly för dem åt sju
håll. Du skall bli en skräckbild för alla riken på
jorden. 26 Dina fallna skall bli till föda åt alla
himlens fåglar och åt markens djur, ty ingen finns
som kan jaga bort dem. 27 Herren skall slå dig med
Egyptens bölder och med svulster, skabb och klåda,
så att du aldrig kan botas. 28 Herren skall slå dig
med vanvett, blindhet och skräck. 29 Mitt på dagen
skall du famla dig fram som en blind i mörker. Du
skall inte lyckas med något utan ständigt förtryckas
och utnyttjas, och ingen skall hjälpa dig.
Denna typ av sjukdomar ökar ständigt dagligen
och blir mer och mer skrämmande. AIDS
epidemin framstår ha blivit siad om i
Romarbrevet 1:25-27.
Ökningen av vansinne i världens samhällen är
bevis för brotten mot Guds lagar. Verkningarna
hos vansinnet är att det är pålagt nationellt på
dem som inte utverkar den Helige Ande. Det
uppstår ur samhällets lidande och är sällan det
direkta ansvaret hos enskilda individer, som
blir uppbundna av den kemiska föroreningen av
livsmedelskedjan och vattentillgångarna. Rom
använde blyrör för vattenledning och som ett
resultat led hela staden av ett geografiskt
avgränsat dårskap. Droganvändning i vårt
samhälle ökar de psykotiska sjukdomarna samt
även genetiska skador.
30 När du trolovar dig med en kvinna kommer en
annan man att lägra henne. När du bygger ett hus
kommer du inte att få bo i det. När du planterar en
vingård kommer du inte att få skörda frukten. 31 Din
Lagen och det fjärde budordet [256]
oxe skall slaktas inför dina ögon utan att du får äta
av köttet. Din åsna rövas bort, och du får den aldrig
tillbaka. Dina fiender tar dina får, och ingen hjälper
dig. 32 Dina söner och döttrar skall i din åsyn
utlämnas åt ett främmande folk, och du skall gråta
efter dem dagen lång, men du kan ingenting göra. 33
Ett folk du inte känner skall äta din skörd och
frukten av all din möda, och du skall ständigt bli
förtryckt och misshandlad. 34 Du kommer att bli
galen av allt dina ögon tvingas se. 35 Herren skall
slå dig med elakartade och obotliga bölder på knän
och lår, ja, från huvud till fot. 36 Till ett folk, okänt
för både dig och dina fäder, skall Herren fördriva
dig och din kung, honom som du har gjort till din
härskare. Där skall du tjäna andra gudar, gudar av
trä och sten.
Denna fångenskap är under en främmande
nation som vi inte känner till. De kommer att
använda främmande språk och ges ett hjärta av
sten när de behandlar oss. Mer än så är våra
vägar så förvridna att det visar sig att det vi
kallar religion, är helt och hållet avskiljt från
dyrkan av den Ende Sanne Guden och den
framgång som kommer sig av den tron. Fram
till nu var nationen skyddad och given sin
födslorätt, på grund av de löften som gavs till
Josef genom hans söner Efraim och Manasse.
Ängeln som förlöste Israel var Messias, så som
YHVHs Ängel. Den välsignelse som gavs till
Israel var genom Josef. Efraim gjordes till
fokus för dessa välsignelser och Juda skulle
bära spiran, från vilken Messias skulle skjuta
ut. Josef hade välsignelserna vad gäller
födslorätten och de har ännu inte tagits ifrån
honom. Men välsignelserna är förbundna med
underkastelse.
Femte Mosebok 28:1-68 1 Om du lyssnar till
Herren, din Gud, och troget följer alla hans bud, som
jag i dag ger dig, skall Herren, din Gud, upphöja dig
över alla andra folk på jorden. 2 Alla dessa
välsignelser skall nå dig och komma över dig, när du
lyder Herren, din Gud:
Om vi lyder, om ni lyder.
Om vi inte lyder då kommer det att ske:
37 Du skall väcka fasa och bli till en skam och en
visa bland alla folk till vilka Herren driver bort dig.
38 Fastän du sår mycket skall du skörda litet, ty
gräshopporna förstör din gröda. 39 Planterar du
vingårdar och arbetar i dem får du ändå inget vin att
dricka eller lagra, ty larverna äter upp alltsammans.
40 Har du olivträd över hela ditt område får du ändå
ingen olja att smörja dig med, ty oliverna faller av.
Page 39
41 Får du söner och döttrar förlorar du dem, ty de
förs bort i fångenskap. 42 Alla dina träd och allt som
växer på dina åkrar härjas av skadedjur. 43
Invandraren som bor hos dig skall höja sig över dig,
högre och högre, medan du skall sjunka, djupare och
djupare. 44 Han skall ge lån till dig, men du kan inte
ge lån till honom. Han skall bli huvud, du skall bli
svans. 45 Alla dessa förbannelser skall nå dig, de
skall förfölja dig och komma över dig tills du har
utplånats, därför att du inte lyssnade till Herren, din
Gud, och inte följde de bud och stadgar han gav dig.
Nationens söner och döttrar skall ingå i
fångenskap. Nationen är inte skyddad gentemot
dessa problem. Mer därtill, de utvalda är en del
av den nationen. Om vi tror att vi kan kvarstå
och tiga stilla och fortfarande vara skyddade
när förbannelserna faller över landet, då har vi
fel. Det löfte som de rättfärdiga har, är att deras
bröd och vatten skall vara säkrat. Men endast
det och inte mer därtill. Om vi fortsätter att
vara tysta medan det onda regerar, då skall inte
Yahovah höra er förrän ni ångrar och står fast
beslutna.
46 Förbannelserna som drabbar dig och dina
efterkommande skall bli till varnande tecken för alla
tider.
De är ett tecken och ett under för Israel
förevigt. Israels folk är ett andligt folk också.
De kvarstår förevigt på de som bekänner Jesus
Kristus och sålunda faller under domen.
47 Eftersom du inte tjänade Herren, din Gud, när du
levde glad och mätt och hade överflöd på allt, 48
måste du i stället, hungrig och törstig, naken och
utblottad, tjäna den fiende som Herren sänder ut mot
dig. Han skall lägga ett ok av järn på din nacke tills
han har utplånat dig. 49 Herren skall sända ett folk
mot dig långt bortifrån jordens ände, och det skall
slå ner på dig som en örn, ett folk vars språk du inte
förstår, 50 ett folk med ansikten av sten, ett folk som
inte vördar de gamla och inte skonar de unga. 51
Detta folk skall äta de djur som föds hos dig och den
skörd du bärgar tills du har utplånats. De skall inte
låta dig behålla något av säden, vinet eller oljan, av
kornas kalvar eller tackornas lamm, utan fortsätta
tills de har förintat dig. 52 De skall belägra dig i alla
dina städer tills murarna faller överallt i ditt land, de
höga befästningsverk som du sätter din lit till. De
skall belägra dig i alla dina städer överallt i ditt land,
det som Herren, din Gud, har gett dig.
Den utlovade förbannelsen handlar om krig
inom våra territorier. Tid kommer då vi skall
bli ockuperade och se förstörelsen av vårt folk.
Page 40
Lagen och det fjärde budordet [256]
Vi skall inte ha hunnit svaluta någon flykt,
genom alla Israels städer förrän Människosonen
kommer (Matt. 10:23).
att bli förföljda. Först av deras bröder som
kommer att försöka sig själva genom att förråda
deras bröder.
53 I den fruktansvärda nöd som fienden vållar dig
kommer du att äta dina egna barn, köttet av sönerna
och döttrarna som Herren, din Gud, har gett dig. 54
En man i ditt folk som är vek och bortskämd skall
inte unna sin bror, sin egen hustru och de barn han
ännu har kvar 55 att få ett stycke av hans barns kött,
det enda han har att äta i den fruktansvärda nöd som
fienden vållar dig i alla dina städer. 56 En kvinna i
ditt folk som är vek och bortskämd, så bortskämd
och vek att hon aldrig har behövt gå med sina fötter
på marken, skall missunna sin egen man, sin son och
sin dotter 57 både efterbörden som kommer ut ur
hennes sköte och de barn hon föder, och hon skall
själv äta upp detta i hemlighet, det enda hon har i
den fruktansvärda nöd som fienden vållar dig i dina
städer.
Om ni inte kan stå för sanningen nu och
försöka att rädda de tio förlorade,
förbndsbrytande stammarna, så kommer du att
förråda dina bröder och systrar när det är
fördelaktigt. De sista dagarnas plågor kommer
att falla på var och en av de svaga och det som
de fruktade kommer att vara en realitet.
Detta har skett i det förgångna, men inte så
hemskt som det kommer att ske i den sista och
slutliga förstörelsen.
58 Om du inte troget följer allt som står i denna lag,
allt som skrivits här i boken,och inte fruktar detta
ärorika och fruktansvärda namn, Herren, din Gud,
59 då skall Herren slå dig och dina efterkommande
med ofattbara plågor, väldiga plågor som inte går
över, svåra sjukdomar som inte går över. 60 Alla de
farsoter som du darrade för i Egypten skall han
skicka mot dig, så att de får dig i sitt grepp. 61 Även
alla sjukdomar och plågor som inte har nämnts i
denna lagbok skall Herren låta hemsöka dig, tills du
har utplånats. 62 Av er som förut var talrika som
stjärnorna på himlen skall bara ett fåtal leva kvar,
därför att du inte lyssnade till Herren, din Gud. 63
Liksom Herren gladde sig åt att låta det gå er väl och
göra er talrika, så skall han glädja sig åt att förinta
och utplåna er, och ni skall ryckas bort från det land
du nu kommer till och tar i besittning. 64 Herren
skall skingra dig bland alla folken, från jordens ena
ände till den andra. Där skall du tjäna andra gudar,
som varken du eller dina fäder har känt till, gudar av
trä och sten.
Främlingar upprättar främmande avgudar och
kallar det för mångkulturellt samhälle. Vårt
folk tillber dem. Demonernas lärar förekommer
i mångfald. Vegetarianism förespråkas som
dygdigt och de vansinniga tankegångarna hos
de som avkänner sig tro blir till öppna och
offentliga vilda uttalanden och i mantran
åkallande demoner.
När de sista dagarnas förståelse väller över det
fysiska Israel, så är det de utvalda som kommer
65 Hos dessa folk får du ingen ro, ingen vila för din
fot. Där skall Herren göra ditt hjärta ängsligt, låta
din blick slockna och ditt livsmod vissna. 66 Du
kommer att känna att ditt liv hänger på en tråd. Dag
och natt skall du vara rädd och inte veta om du får
leva. 67 På morgonen skall du säga: ”Om det ändå
vore kväll!” och på kvällen: ”Om det ändå vore
morgon!” Sådan skräck skall du känna, sådana ting
skall dina ögon tvingas se. 68 Herren skall föra dig
tillbaka till Egypten på skepp, fastän jag hade sagt
till dig: ”Den vägen skall du aldrig mer behöva se.”
Där skall ni bjuda ut er som slavar och slavinnor till
era fiender, men ingen vill köpa er.
Yahovah lovade att vi inte skulle återvända till
Egypten igenm så där skall finnas en ordning
som är satt i rörelse, som skall bahandla och ta
itu med nationernas fall från tron. Ingen i denna
ordning kommer att friköpa oss, för de kan inte
föda oss, och vi är så drabbade av sjukdomar,
att vi kommer att vara en belastning för dem.
Om vi inte ångrar oss, så låt det ske.
Vi, i Nordamerika, som det andliga Israel såväl
som den fysiska Josef och alla de som ännu
skall komma att bli kallade, måste behålla hela
denna sociala samhällsordning. Lagen har satts
upp för att skydda planeten och allt som bebor
densamma. Vi har getts ett förbisett ansvar att
hålla och vårda och sköta och upprätthålla det.
Resultatet av vår brist att följa Guds ordning
för att skydda familjen är uppenbar. Genom
vårt dop förnyar vi detta förbund, ett andra
förbund som är samma samling lagar, vilken är
andligen antagen.
Femte Mosebok 29:1-13 Detta är villkoren för det
förbund som Herren befallde Mose att sluta med
israeliterna i Moab, utöver det förbund som han slöt
med dem vid Horeb. 2 Mose kallade samman hela
Israel och sade: Ni har själva sett allt vad Herren
gjorde i Egypten med farao och hela hans hov och
Lagen och det fjärde budordet [256]
hela hans land. 3 Med egna ögon blev du vittne till
dessa stora prövningar, dessa stora tecken och under.
4 Men ännu i denna dag har Herren inte gett er
hjärtan som förstår, ögon som ser och öron som hör.
– 5 Jag ledde er genom öknen i fyrtio år, och era
kläder blev aldrig utslitna, inte heller sandalerna på
era fötter. 6 Bröd var inte er föda, vin och öl var inte
er dryck, ty ni skulle inse att jag är Herren, er Gud. –
7 Då ni kom hit drog kung Sichon i Heshbon och
kung Og i Bashan ut i strid mot oss, men vi
besegrade dem. 8 Vi intog deras land och gav det
som egendom åt rubeniterna och gaditerna och åt
ena hälften av Manasses stam. 9 Uppfyll troget
villkoren i detta förbund, så får ni framgång i allt ni
gör. 10 Ni har alla i dag trätt fram inför Herren, er
Gud, stamhövdingar, äldste och förmän och alla
israelitiska män 11 med era barn och kvinnor samt
de invandrare som finns i ditt läger, de som hugger
din ved och bär ditt vatten. 12 Nu skall du träda i
förbund med Herren, din Gud, ett edsförbund som
Herren, din Gud, i dag sluter med dig. 13 Han vill i
dag upphöja dig till sitt folk och bli din Gud, enligt
sitt löfte till dig och enligt sin ed till dina fäder
Abraham, Isak och Jakob.
Hela denna väg av livsföring är summerad i de
Två Stora Buden:
Femte Mosebok 6:4-5 Hör, Israel! Herren är vår
Gud, Herren är en. 5 Du skall älska Herren, din Gud,
av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din
kraft.
Tredje Mosebok 19:18 Du skall inte ta hämnd och
inte hysa vrede mot någon i ditt folk, utan du skall
älska din nästa som dig själv. Jag är Herren.
Page 41
Den fullständiga Jubileumsordningen och
systemet med tionde skall skydda befolkningen
från livsförstörande ränta och skuld, som gör
oss alla till slavar i det finansiella slaveriet och
det ständigt närvarande hotet av markens
bristande produktion.
Må Yahovah vår Elohim låta Hans Messias
snarast återkomma och upprätta denna Lag som
finns till vår förmån.
Medan vi väntar, låt oss alla arbeta för denna
livräddande återupprättelse då det är vårt
uppdrag.
Må Gud skydda Kronan för att ge till Hans
återkommande utsedde.
Vi håller denna lag i uppskattning och för att vi
älskar vår Gud.
AMEN
ELOAH
(Svenska bibelcitat
översättning)
ur
år
2000 svenska
