Utländsk bakgrund i staten 2015_EK RAPPORT kopia 3 2016-09-14 13:24 Sida 2
Arbetsmiljön i statlig
sektor 2015
R
t
i 2016 7
Arbetsgivarverket
Dnr 2016/0330
Förord
Rapporten Arbetsmiljön i statlig sektor 2015 ger både en nulägesbeskrivning och ett långsiktigt perspektiv på utvecklingen av arbetsmiljön i statlig sektor. Arbetslivet är en bidragande orsak till att
människor behåller och stärker sin hälsa. När fokus ligger på såväl ett systematiskt arbetsmiljöarbete
som friskfaktorer skapas effektiva och hälsofrämjande arbetsplatser. För att skapa hållbarhet i arbetslivet är det även viktigt att det finns incitament för medarbetarna att, genom friskvård, delaktighet och engagemang, ta ansvar för såväl den gemensamma arbetsmiljön som sin egen hälsa. En god
arbetsmiljö resulterar i en arbetsplats som gynnar både anställdas och organisationens välbefinnande.
Statistiska Centralbyrån (SCB) genomför vartannat år på uppdrag av Arbetsmiljöverket (AV) en
genomlysning av hela arbetsmarknaden med utgångspunkt från de anställdas upplevelse av sin arbetsmiljö. Rapporten Arbetsmiljön i statlig sektor 2015 bygger på svaren från de statsanställda i denna
SCB-undersökning. I Arbetsmiljöundersökningen under år 2015 intervjuades 7 120 personer ur den
sysselsatta befolkningen i åldern 16-64 år via telefon och enkäter. Av dessa personer var 517 anställda
i staten (7%). Detta är något fler statsanställda än vid förra undersökningen (6%).
Resultaten avser hur de statsanställda i genomsnitt besvarat de olika frågorna. I staten finns verksamheter med varierande förutsättningar när det gäller flera områden i undersökningen. Rapporten ger
den generella bilden av arbetsmiljön i statlig sektor.
Rapporten är författad av arbetsmiljöexpert Tarja Nevala och utredare Matti Särngren, båda från
Arbetsgivarverket.
Stockholm, september 2016
Eva Liedström Adler
Generaldirektör
2
Sammanfattning
I rapporten presenteras ett urval av frågor från Arbetsmiljöverkets arbetsmiljöundersökning. Syftet
är att åskådliggöra arbetsmiljön i statlig sektor i jämförelse med tidigare undersökningar samt jämföra
med andra sektorer och arbetsmarknaden som helhet.
I rapporten belyses frågor som är viktiga för den statliga sektorn, till exempel den psykosociala
arbetsmiljön och stressfaktorer. Andra viktiga områden som belyses, är hur de sysselsatta upplever
sitt arbete, utbildning och utveckling genom arbetet, psykiska och fysisk besvär, sjuknärvaro, de
sysselsattas syn på sin framtida arbetssituation och förekomsten av systematiskt arbetsmiljöarbete.
Förändringarna för statsanställda i arbetsmiljöundersökningen år 2015 är relativt små jämfört med
motsvarande undersökning vid tidigare tillfällen.
Systematiskt arbetsmiljöarbete och tillgång till företagshälsovård förekommer i betydligt högre grad
i staten än på arbetsmarknaden som helhet. Större andel i staten svarar också att det är tydligt vem
som har arbetsmiljöansvaret.
De statsanställda är också mer nöjda med sina arbetstider än anställda på arbetsmarknaden som helhet. En större andel statsanställda än på arbetsmarknaden totalt upplever att de har ett omväxlande,
obundet och meningsfullt arbete.
Vissa svarstendenser i undersökningen tyder på en proportionellt högre arbetsbelastning för främst
statsanställda kvinnor i jämförelse med kvinnor på hela arbetsmarknaden. Fler statsanställda anger
att de känner sig i högre grad otillräckliga med sin arbetsinsats.
En del av rapporten berör problem med konflikter, mobbning, trakasserier, våld eller hot om våld.
Statligt anställda är generellt lika belastade av dessa problem som på arbetsmarknaden i stort. En
något högre andel av de statligt anställda än samtliga sysselsatta uppger dock att de utsatts för hot
eller våld i arbetet, även om andelen bland statsanställda är lägre än för övriga kategorier av offentliganställda.
Undersökningen 2015 introducerar ett antal nya frågor, på en av dessa svarar över hälften av de anställda på hela arbetsmarknaden att tydliga mål finns i arbetet. Inom statlig sektor är andelen något
lägre.
Medarbetarskap och ledarskap är generellt mer betydelsefullt för arbetsmiljön på de flesta statliga
arbetsplatser än de fysiska arbetsmiljöfaktorerna. I de frågor som rör möjlighet till uppmuntran,
stöd, hjälp och besked från chefer om vad som ska prioriteras, är resultaten för staten i nivå med
arbetsmarknaden totalt sett.
3
Innehåll
Förord2
Sammanfattning3
Arbetsmiljön i statlig sektor6
Bakgrund6
Systematiskt arbetsmiljöarbete vanligare på statliga arbetsplatser
7
Statsanställda mer nöjda7
Statsanställda har mer meningsfulla arbeten8
Statsanställda har störst inflytande över arbetet
11
Statsanställda har större möjligheter att lära nytt och lösa krävande problem
13
Möjligheter att framföra kritiska synpunkter14
Mindre fysiska besvär hos statsanställda14
Funktionsnedsättning16
Sjukarbete17
Konflikter, mobbning och trakasserier18
Ökat våld eller hot om våld för statsanställda 20
Diskriminering21
Arbetsmiljöförändringar över tid22
Statsanställda om sina framtidsutsikter22
Bilaga 126
Arbetsmiljöundersökningen26
Redovisningskommentarer26
Tabellförteckning
Tabell 1 Omfattning av arbetsmiljöarbete på arbetsplatserna samt andel som har tillgång till
företagshälsovård år 2015, procent7
Tabell 2 Sysselsattas syn på arbetstid respektive deras möjligheter att påverka sina arbetstider
år 2015, procent8
Tabell 3 Andel som anser att arbetet är komplext och ger utvecklingsmöjligheter samt
lärotid/ introduktionsutbildning för att klara av arbetet år 2015, procent
13
Tabell 4 Andel som har en funktionsnedsättning eller en funktionsnedsättning som påverkar arbetsförmågan – uppdelat på arbetsmarknadssektor samt kön år 2015, procent
17
Tabell 5 Andel som upplever sig ha blivit utsatt för diskriminering utifrån diskrimineringsgrunderna – uppdelat på arbetsmarknadssektor samt kön år 2015, procent
21
Tabell 6 Antal svarande i arbetsmiljöundersökningen år 2015 uppdelat på kön och
arbetsmarknadssektor26
Figurförteckning
Figur 1 Andel som är nöjda respektive missnöjda med arbetet 1991-2015, procent 7
Figur 2 Andel som är nöjda med sina arbetstider, respektive inte kan påverka sina arbetstider
1991-2015, procent 8
Figur 3 Upplevelser av den egna arbetssituationen år 2015, procent
9
Figur 4 Andel som anser att de har ett intressant och stimulerande arbete 2009-2015, procent
10
Figur 5 Inflytande, uppskattning och stress år 2015, procent
12
4
Figur 6 Andel som anser att det alltid/för det mesta är svårt att framföra kritiska synpunkter
på arbetsförhållanden 1999-2015, procent14
Figur 7 Psykiska och fysiska besvär år 2015, procent
15
Figur 8 Andel som upplever att de har stor arbetsbelastning och för mycket att göra åren
2009-2015, procent 16
Figur 9 Andel som uppger att de arbetat trots att de borde ha låtit bli på grund av sitt
hälsotillstånd 2007-2015, procent17
Figur 10 Andel kvinnor som är indragna i konflikter på arbetsplatsen, upplever sig ha blivit utsatt
för mobbning, våld eller hot om våld eller trakasserier år 2015, procent
18
Figur 11 Andel män som är indragna i konflikter på arbetsplatsen, upplever sig ha blivit utsatt för
mobbning, våld eller hot om våld eller trakasserier år 2015, procent
19
Figur 12 Andel anställda som de senaste 12 månaderna upplever sig blivit utsatta för personlig
förföljelse (mobbning) från chefer/arbetskamrater 1995-2015, procent
20
Figur 13 Andel som de senaste 12 månaderna har blivit utsatta för våld eller hot om våld
1995-2015, procent (sektorjämförelse)20
Figur 14 Andel som tror sig lätt få ett likvärdigt arbete utan att behöva flytta respektive risk för
förflyttning till annat arbete 1993-2015, procent22
Figur 15 Andel som har ett mycket meningsfullt arbete 1991-2013, procent
22
Figur 16 Andel som har ett omväxlande arbete 1991-2015, procent
23
Figur 17 Andel som är med och beslutar om uppläggningen av det egna arbetet 1991-2015, procent
23
Figur 18 Andel som för det mesta kan bestämma när olika arbetsuppgifter skall göras
1991-2015, procent24
Figur 19 Andel som upplever att de har alldeles för mycket att göra 1991-2015, procent
24
Figur 20 Andel som utsatts för hot eller våld under de senaste 12 månaderna 1995-2015, procent
25
Figur 21 Andel som är uttröttade i kroppen (varje vecka) 1991-2015, procent
25
Arbetsmiljön i statlig sektor
Bakgrund
De flesta statliga myndigheter har generellt en
god fysisk arbetsmiljö där få statsanställda utsätts
för vibrationer, buller, kemikalier eller påfrestande arbetsställningar. Mot bakgrund av detta har
redovisning av denna typ av mer specifika fysiska arbetsmiljöproblem bortprioriterats i denna
rapport.
Sedan 1989 har Statistiska Centralbyrån (SCB) på
uppdrag av Arbetsmiljöverket (AV) vartannat år
genomfört en arbetsmiljöundersökning1. 2015 års
undersökning omfattar cirka 130 frågor, ställda
genom telefonintervju och postenkät till sysselsatta individer som deltog i Arbetskraftsundersökningarna (AKU). Sammantaget besvarades
enkäterna av 7 120 personer, varav 517 anställda i
staten.
I 2015 års undersökning ingår en del nya frågor
som bland annat frågor om diskriminering utifrån de sju diskrimineringsgrunderna, om krav
och inflytande, arbetsorganisation, arbetsverktyg
samt om arbete i kontorsmiljö. Det finns även
frågor som fått förändrad formulering eller där
svarsalternativen förändrats något. Dessa frågor
avser bland annat områdena arbetsmiljöarbete,
arbetsmiljöförhållandena, upplevelser av arbetet,
utbildning samt frågor om stress.
I den senaste undersökningen år 2015 har antalet
svarande minskat totalt på arbetsmarknaden.
I statlig sektor har det däremot ökat något (se
bilaga 1). Kraven på signifikans i rapporten är
högt ställda till 95 procent. Det innebär att med
95 procents sannolikhet2 är skillnaden mellan två
andelar verklig för kollektivet och inte slumpmässigt uppkommen endast beroende av vilka
individer som råkat få möjlighet att besvara
enkäten.
Generellt är personer som har arbete i hög grad
friskare än de individer som står utanför arbetslivet. Forskare har under senare år fördjupat förståelsen för friskfaktorer och de processer inom
arbetslivet som genererar hälsa. En friskfaktor
är en företeelse som förekommer i den enskilda
människans arbets- och/eller totala livsmiljö och
levnadsmönster och ger denne förutsättningar att
fungera optimalt, utvecklas och må bra i arbetslivet. Det kan handla om faktorer som socialt
stöd, trivsel, mening, ett gott ledar- och medarbetarskap, god kommunikation, gemensamma
värderingar, ett organisationsklimat med rimliga
krav som stärker arbetshälsan hos individen och
leder till ökat välbefinnande för organisationen.
Sociologen Aron Antonovsky3 har likställt friskfaktorer med känslan av att tillhöra ett sammanhang i tillvaron (KASAM). Ju mer begripligt,
hanterbart och meningsfullt livet och förhållandena på arbetsplatsen är, desto bättre rustad är
den anställde för att hantera sina problem.
Uppgifterna från SCB har levererats med en
decimals noggrannhet. I tabeller och diagram används samma noggrannhet medan i den löpande
texten har värdena i denna rapport avrundats till
heltal för läsbarhetens skull.
De personer inom statliga myndigheter som har
besvarat frågorna i undersökningen representerar
en mångfasetterad arbetssituation. Därför är det
inte möjligt att dra några slutsatser om enskilda
statliga myndigheter eller arbetsplatser utifrån
den mer generella bild som rapporten ger.
En del statliga arbetsplatser är mans- och andra är
kvinnodominerade. I en del diagram och tabeller
presenteras resultatet uppdelat på kön. I vissa
fall kan det faktum att resultatet varierar med
avseende på kön bero på det rådande förhållandet på arbetsplatsen, det vill säga att situationen i organisationen har ett större förklaringsvärde än kön. Mot bakgrund av att antalet svarande
är begränsat är det inte möjligt att genom ytterligare nedbrytning fastställa de bakomliggande
orsakerna till variationer.
En god arbetsmiljö ger förutsättningar för både
effektivitet och arbetsglädje. Relationen är ömsesidig, en effektiv verksamhet bidrar till arbetsglädje och stolthet hos de anställda vilket i sin tur
bidrar till en god arbetsmiljö.
1 Arbetsmiljöstatistik rapport 2016:2, Arbetsmiljöverket. Vissa kommentarer om Arbetsmiljöverkets undersökning finns i bilaga 1.
2 I några få frågor i 2015 års undersökningen har SCB inte lämnat några statistikuppgifter för den statliga sektorn. Det gäller
frågeställningar där punktskattningen ligger nära 0 och konfidensintervallet, enligt SCB:s bedömning, blir alltför stort på grund av
att enbart någon enstaka person svarat på ett visst sätt. Detta gäller
exempelvis frågor ställda till de som är yngre än 30 år, frågor riktade
till chefer/skyddsombud och frågor om sexuella trakasserier.
3 KASAM-begreppet beskrivs närmare i Antonovskys bok Hälsans
mysterium från 1991.
6
Systematiskt arbetsmiljöarbete
vanligare på statliga arbetsplatser
Tabell 1 Omfattning av arbetsmiljöarbete på
arbetsplatserna samt andel som har tillgång
till företagshälsovård år 2015, procent
Signifikant större andel i staten svarar att det är
tydligt vem som har arbetsmiljöansvaret samt
att det pågår systematiskt arbetsmiljöarbete på
arbetsplatsen. Andelen av de som har företagshälsovård som upplever att den har en roll i att
utveckla arbetsmiljön är bland statsanställda 36
procent.
Systematiskt arbetsmiljöarbete innebär bland
annat att arbetsgivaren regelbundet undersöker
och följer upp arbetsförhållanden och bedömer
risker för ohälsa eller olycksfall samt hot och våld
i arbetet. Arbetsgivaren ska därefter omedelbart
eller så snart det är praktiskt möjligt genomföra
de åtgärder som behövs för att förebygga ohälsa
och olycksfall. I arbetsmiljölagstiftningen (AML)
3 kap. 2a §4 finns krav på att samtliga arbetsplatser i landet ska bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete. Ett nekande svar på frågan behöver
inte alltid betyda att ett arbetsmiljöarbete inte
förekommer utan kan i vissa fall indikera att den
svarande inte har kännedom om ett sådant.
Statligt
anställda
Samtliga
sysselsatta
Tydligt vem som har arbetsmiljöansvar
71,7*
63,8
Systematiskt arbetsmiljöarbete
pågår på arbetsplatsen
72,1*
55,6
Arbetsmiljöbrister åtgärdas
alltid/för det mesta
66,1*
57,6
Arbetsmiljöbrister åtgärdas för
det mesta inte/aldrig
18,9
20,9
Har tillgång till företagshälsovård
80,1*
58,3
Uppfattar att företagshälsovården har en roll i att förbättra
arbetsmiljön
35,5
30,8
* Skillnaden mellan värdet för statligt anställda och värdet för alla
sysselsatta är statistiskt signifikant.
Statsanställda mer nöjda
Figur 1 visar att statligt anställda på det stora
hela är mer nöjda med sitt arbete. Andelen nöjda
statsanställda har ökat sedan förra undersökningen med 4 procentenheter till 80 procent år
2015. Möjligen kan frågans förändrade karaktär,
där adverbet ”mycket” tagits bort ha påverkat
höjningen något. I jämförelse med hela arbetsmarknaden (där motsvarande siffra är 74 procent
år 2015) är statsanställda nöjdare med sitt arbete.
8 procent av de statsanställda är på det stora hela
missnöjda med sitt arbete. Motsvarande siffra för
hela arbetsmarknaden är 9 procent. Skillnaden är
inte statistiskt signifikant.
Tabell 1 visar att statligt anställda i betydligt högre grad anser att det på arbetsplatsen bedrivs ett
systematiskt arbetsmiljöarbete. Andelen statsanställda som uppfattar att det pågår ett systematiskt arbetsmiljöarbete på arbetsplatsen har
ökat från 61 procent år 2001 till 72 procent år
2015.
Andelen som anser att arbetsmiljöbrister alltid
eller för det mesta åtgärdas i staten uppgår till 66
procent. Denna andel har minskat något från föregående undersökningar och är lägre än vid det
första tillfället frågan fanns med i undersökningen
år 2003. Statliga sektorns andel är 9 procentenheter högre än för totala arbetsmarknaden.
Figur 1 Andel som är nöjda respektive missnöjda
med arbetet 1991-2015, procent
100
90
80 procent av de statsanställda känner till att de
har tillgång till företagshälsovård. Detta är lägre
än vid de fyra senaste undersökningarna och
var 84 procent år 2013. I staten har alla anställda
enligt kollektivavtal tillgång till företagshälsovård5. En slutsats är att alla statsanställda inte har
denna information.
80
70
60
50
40
30
20
10
0
1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015
4 I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete, AFS 2001:1, finns mer detaljerade bestämmelser hur det
systematiska arbetsmiljöarbetet ska bedrivas.
5 Företagshälsovården eller motsvarande samverkande expertfunktioner är oberoende resurser för arbetsmiljö och rehabilitering med
tillgång till rådgivande expertfunktioner som sammantaget kan
erbjuda medicinsk, ergonomisk, teknisk och beteendevetenskaplig
kompetens. Andel statligt anställda som är nöjda med sitt arbete
Andel av samtliga sysselsatta som är nöjda med sitt arbete
Andel av samtliga sysselsatta som är missnöjda med sitt arbete
Andel statligt anställda som är missnöjda med sitt arbete
7
Undersökningen visar att statsanställda även är
mer nöjda med sina arbetstider än anställda på
arbetsmarknaden som helhet. Tabell 2 visar att
andelen statligt anställda som svarar att de är
mycket missnöjda med sina arbetstider är betydligt lägre än bland samtliga sysselsatta. Andelen
som är mycket nöjda med sina arbetstider är på
samma nivå som vid föregående undersökning
år 2013 för de statligt anställda, och är statistiskt
signifikant högre bland statligt anställda än på
arbetsmarknaden som helhet.
andelen sysselsatta som inte själva kan påverka
sin arbetstid signifikant avsevärt lägre i staten
än på arbetsmarknaden i stort. Figuren visar
även tendensen att de statligt anställda under de
senaste femton åren blivit nöjdare (och mindre
missnöjda) med sina arbetstider.
Figur 2 Andel som är nöjda med sina arbetstider, respektive inte kan påverka sina arbetstider 1991-2015, procent
I tabell 2 framgår också att 6 av 10 bland de
statsanställda har flextid och ytterligare var
fjärde svarande har uppgett att de har relativt
fria arbetstider. Endast 11 procent av statligt
anställda anger att de i allmänhet inte kan påverka sin arbetstid. Det är en minskning med 3
procentenheter från föregående undersökning år
2013. Jämfört med resten av arbetsmarknaden är
skillnaden stor. Mer än en dubbelt så stor andel,
36 procent, av samtliga sysselsatta anger att de i
allmänhet inte kan påverka sin arbetstid. I staten
har andelen som anger att de arbetar flextid ökat
med 4 procentenheter.
100
90
80
60
Samtliga
sysselsatta
Är mycket nöjd med sina arbetstider**
72,3*
61,4
Är varken nöjd eller missnöjd
med sina arbetstider**
20,1*
25,6
Är mycket missnöjd med sina
arbetstider**
7,6*
13,0
Arbetar vanligtvis dagtid, ej lör-/
söndag
71,7*
60,4
Arbetar flextid (arbetstid inom
vissa fastställda tider)**
64,5*
37,7
Har relativt fria arbetstider (ej
flextid)**
24,8
26,7
Kan i allmänhet inte påverka
arbetstiden**
10,7*
35,6
40
Andel av samtliga
sysselsatta som i allmänhet
inte kan påverka
arbetstiden
30
20
Andel statligt anställda som
i allmänhet inte kan
påverka arbetstiden
10
0
1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015
Statsanställda har mer
meningsfulla arbeten
Av figur 3 framgår att anställda i staten sammantaget upplever sitt arbete positivt i något större
utsträckning än arbetstagare i allmänhet. På 11
frågor av 24 skiljer sig statsanställdas svar på ett
positivt sätt statistiskt signifikant från svaren
från samtliga sysselsatta. En större andel statsanställda än totalt sett på arbetsmarknaden upplever exempelvis att de har ett meningsfullt och
omväxlande arbete.
Totalt på arbetsmarknaden år 2015 upplever 68
procent sitt arbete som meningsfullt. Bland kvinnor är andelen något högre än bland män, 72 respektive 64 procent. Motsvarande siffror för statligt anställda kvinnor är 77 och för männen 79
procent. En viss skillnad beroende på kön finns,
dock inte signifikant. Totalt bland statsanställda
upplever 79 procent sitt arbete som meningsfullt.
Skillnaden mellan totala arbetsmarknaden och
staten är signifikant.
* Skillnaden mellan värdet för statligt anställda och värdet för alla
sysselsatta är statistiskt signifikant.
** Svarsalternativen är ömsesidigt uteslutande.
Möjligheten att påverka arbetstiden kan ha
betydelse för den anställdes återhämtning mellan arbetsdagar samt för hur väl det fungerar att
kombinera arbetsliv med privatliv och fritid.
Möjligheten att påverka såväl innehåll som övriga
arbetsförutsättningar, till exempel förläggning
av arbetstid, medför en positiv påverkan på hälsa
enligt stressforskning. Som framgår av figur 2 är
Andel av samtliga
sysselsatta som är mycket
nöjda med sina arbetstider
50
Tabell 2 Sysselsattas syn på arbetstid respektive
deras möjligheter att påverka sina arbetstider
år 2015, procent
Statligt
anställda
Andel statligt anställda som
är mycket nöjda med sina
arbetstider
70
8
Hälften av samtliga sysselsatta, 53 procent, upplever sig ha alltför mycket att göra. I den tidigare
undersökningen år 2013 fanns en högre andel
statligt anställda som ansåg att de hade alltför
mycket att göra. Andelen i staten har år 2015 också
ökat med 1 procentenhet till 56 procent. Det är
Figur 3 Upplevelser av den egna arbetssituationen år 2015, procent
Upplevelser av arbetet (instämmer helt eller delvis):
0
10
20
30
40
50
60
70
80
39,5
Har påfrestande arbetsställningar
57,7
30,9
14,4
49,2
Har ett fysiskt lätt arbete
Har ett fysiskt påfrestande arbete
72,3
28,2
12,8
67,9
Har ett mycket meningsfullt arbete
61,4
72,3
13,0
7,6
46,7
Arbetet är obundet och fritt
56,3
17,5
14,3
Arbetet är bundet och ofritt
51,6
Har ett omväxlande arbete
Har ett enformigt arbete
11,9
67,9
19,5
22,1
19,8
Har ett psykiskt lätt arbete
41,3
Har ett psykiskt påfrestande arbete
För mycket kontakt med andra
14,2
11,0
För lite kontakt med andra
Statligt
anställda,
mer
Samtliga
sysselsatta
positiv upplevelse
Statligt anställda, mer positiv
Statligt anställda, mer negativ
upplevelse
upplevelse
25,1
26,1
Har för lite inflytande
18,0
12,2
13,3
15,8
Har för enkla arbetsuppgifter
Har för svåra arbetsuppgifter
5,7
6,8
48,0
19,1
19,1
15,6
12,5
Har för stort inflytande
Har alldeles för lite att göra
77,8
8,7
6,1
Är mycket nöjd med sina arbetstider
Är mycket missnöjd med sina arbetstider
%
79,6
9,1
7,5
Har bekväma arbetsställningar
Har ett mycket meningslöst arbete
100
74,0
Är i det stora hela nöjd med arbetet
Är i det stora hela missnöjd med arbetet
90
Statligt
anställda, mer negativ
Statligt
anställda,
skillnaden
är inte signifikant
upplevelse
Samtliga
sysselsatta
Statligt
anställda,
skillnaden är inte signifikant
52,7
55,9
Har alldeles för mycket att göra
Om figur 3
eller bundet och ofritt. Frågor om i vilken grad man är
nöjd med sitt arbete och om man upplever sitt arbete
meningsfullt ger en övergripande indikation på arbetstillfredsställelse.
I figur 3 illustreras svaren från en del i enkätundersökningen där det uttryckligen frågas om hur den svarande
upplever arbetssituationen. Frågorna skiljer sig därmed
från flertalet övriga frågor i undersökningen, där syftet
snarare är att försöka få en mer objektiv bild av arbetsmiljön. Exempelvis kan svaren indikera om upplevelsen
av att vara nöjd med sitt arbete, arbetsbelastningen är
alldeles för hög, arbetsuppgifterna alltför svåra för den
egna förmågan eller omvänt för enkla. Man kan också
uppleva arbetet som psykiskt påfrestande, enformigt
När de statsanställdas svar är statistiskt signifikant mer
positiva än samtliga sysselsattas svar är staplarna för
staten gröna i figuren. För en fråga där det motsatta
gäller, att anställda i staten upplever sin arbetssituation
signifikant mer negativt, är staplarna för staten röda.
9
en mycket högre andel av kvinnorna jämfört med
männen på arbetsmarknaden som anser sig ha
alldeles för mycket göra. Andelen bland statsanställda kvinnor är 65 procent, vilket är en ökning
med 6 procentenheter jämfört med förra mätningen. 45 procent av de statsanställda männen
upplever sig ha alldeles för mycket att göra. Detta
avspeglar sig även i att fler statsanställda kvinnor
än män upplever sig ha ett psykiskt påfrestande
arbete.
För kvinnor i statlig sektor har andelen ökat med
1 procentenhet år 2013 till 78 procent år 2015.
Motsvarande andel för statsanställda män är en
ökning från 80 procent år 2013 till 82 procent år
2015. Andelen som anser att de har ett intressant
och stimulerande arbete bland arbetsmarknadens
samtliga kvinnor år 2015 är 72 procent och bland
samtliga män 67 procent. Skillnaden mellan
statsanställda och samtliga anställda är statistiskt
signifikant.
14 procent av samtliga sysselsatta upplever sig ha
för lite kontakt med andra jämfört med statsanställda, 11 procent. Vad gäller det omvända, att i
arbetssituationen uppleva sig ha för mycket kontakt med andra är andelen, 19 procent, densamma
för anställda inom staten och övriga arbetsmarknaden.
Generellt anser även signifikant fler offentligt
anställda att de har intressanta och stimulerande
arbetsuppgifter än de privatanställda.
Svaren på resterande 13 frågor om upplevd
arbetssituation visar att anställda inom staten
upplever sin arbetssituation likartad jämfört med
samtliga sysselsatta.
Andelen statligt anställda som anser att de har
ett intressant och stimulerande arbete är högre
än sammantaget på arbetsmarknaden. Andelen
statligt anställda som har ett i hög grad stimulerande arbete har ökat något sedan föregående
undersökning och uppgår år 2015 till 80 procent.
Ökningen är inte statistiskt signifikant.
Figur 4 Andel som anser att de har ett intressant och
stimulerande arbete 2009-2015, procent
100
90
80
70
60
50
Nej
I viss mån
40
I hög grad
30
20
10
0
2009 2011 2013 2015
Statligt anställda
2009 2011 2013 2015
Samtliga sysselsatta
Kvinnor
2009 2011 2013 2015
Statligt anställda
2009 2011 2013 2015
Samtliga sysselsatta
Män
10
Statsanställda har störst
inflytande över arbetet
Mer än hälften, 56 procent av statsanställda
upplever att de har tillräckligt med tid att arbeta
med huvudsysslan. Statligt anställda män i 6 procentenheter högre utsträckning än statsanställda
kvinnor, 58 respektive 52 procent.
Statsanställda kan i högre utsträckning än samtliga sysselsatta i befolkningen bestämma när
olika arbetsuppgifter ska utföras. De är också i
större utsträckning med och beslutar om uppläggningen av det egna arbetet. Skillnaderna är
statistiskt signifikanta. Att kunna påverka och
styra uppläggningen på arbetet är en faktor som
gör att sysselsatta i minskad grad utsätts för hälsoskadlig stress.
Lite större andel av statsanställda män, 69 procent, uppger att de får besked från chef/arbetsledare om vad som ska prioriteras jämfört med
kvinnorna i statlig sektor, 60 procent. Andelen
statsanställda som uppger att de har för svåra
uppgifter är 16 procent och har ökat med knappt
2 procentenheter från föregående undersökning
år 2013.
Vid utsatthet för höga krav i arbetet är det av
betydelse att kunna få stöd och uppmuntran
från chefer och arbetskamrater. Andelen som
svarar att de får stöd och uppmuntran från chef
har ökat såväl totalt på arbetsmarknaden som
bland de statligt anställda. På samtliga frågor om
chefer och andra personer visar uppskattning har
det bland de statsanställda skett en minskning
från förra mätningen, medan vad gäller arbetsmarknaden totalt skett en ökning och positiv
förändring. Även på frågan om möjlighet till råd/
hjälp om arbetsuppgifterna är för svåra har det
skett en minskning för de statsanställda. Andelen
85 procent statligt anställda år 2015 är det lägsta
värdet för statsanställda sedan första mätningen
år 1991.
På frågan om möjligheter till stöd och uppmuntran från kollegor och från chef är resultatet i nivå
med övriga arbetsmarknaden. Var sjätte anställd
har möjlighet till stöd och uppmuntran från
kollegor medan 7 av 10 upplever sig ha möjlighet till råd och stöd från chef, när arbetet känns
besvärligt.
Under de senaste mätningarna från år 2011 har
de statligt anställda männens andel på frågan
om de har för svåra arbetsuppgifter minskat
med 3 procentenheter och är därmed i 2015 års
undersökning i nivå med männen och kvinnorna
på hela arbetsmarknaden, 13 procent. Andelen
statsanställda kvinnor som uppger år 2015 att de
har för svåra arbetsuppgifter är 18 procent.
Det är också viktigt, ur ett hälsofrämjande perspektiv, att ha egeninflytande över sin arbetssituation. Totalt på arbetsmarknaden år 2015
svarar hälften, 47 procent, att de kan påverka sin
arbetstakt under mer än halva sin arbetstid. Det
är betydligt vanligare att män kan påverka sin
arbetstakt. Så har det sett ut sedan början av
nittiotalet. 54 procent av männen jämfört med 40
procent av kvinnorna kan mer än halva arbetstiden påverka arbetstakten. Inom statlig sektor är
männens andel 58 procent och de statligt anställda
kvinnornas 51 procent. Skillnaden mellan statligt
anställda kvinnor och män är inte signifikant.
Detta avspeglar sig även för statligt anställda där
en större andel män än kvinnor upplever sig ha
inflytande över arbetets uppläggning.
En ny fråga i 2015 års undersökning är frågan om
det finns tydliga mål i arbetet. Över hälften, 57
procent på totala arbetsmarknaden, svarar att
tydliga mål finns i arbetet. Inom statlig sektor är
andelen signifikant lägre, 44 procent. Däremot
får statsanställda i lika stor utsträckning som
anställda på hela arbetsmarknaden besked från
chefen om vad som i första hand ska göras. De får
också råd och stöd från chefer och arbetskamrater
när arbetsuppgifterna är svåra.
I de frågor som rör besked om vad som ska prioriteras från chefer eller huruvida de svarande har
för svåra arbetsuppgifter är resultaten för staten
i nivå med övriga arbetsmarknaden. En ny fråga
i undersökningen år 2015 gäller om andra arbetsuppgifter tar för mycket tid från huvudsysslan.
11
Figur 5 Inflytande, uppskattning och stress år 2015, procent
Andel bland statligt anställda respektive samtliga sysselsatta som upplever följande:
0
10
20
30
40
50
60
70
Är med och beslutar om uppläggningen av det
egna arbetet
85,0
57,2
75,3
Har tillräckligt med tid att arbeta med
huvudsysslan
59,0
55,5
Har möjlighet att själv bestämma arbetstakten
(mer än 1/2 tiden)
47,3
53,9
Så stressigt arbete att man inte hinner prata
eller tänka på annat än arbetet (minst 1/2
tiden)
34,1
31,5
Tvungen att varje vecka dra in på luncher,
arbeta över eller ta med jobb hem
Samtliga sysselsatta
34,5
40,3
Statligt anställda, mer positiv
upplevelse
46,3
Kan ta korta pauser (minst 1/2 tiden)
60,4
Statligt anställda, mer negativ
upplevelse
31,4
Förväntas läsa jobbmejl på fritid
28,7
Förväntan på tillgänglighet per telefon på
fritid
Statligt anställda,
skillnaden är inte signifikant
41,6
28,8
Arbetet kräver hela uppmärksamheten och
koncentrationen (nästan hela tiden)
44,8
40,1
13,3
15,8
56,7
Tydliga mål i arbetet
43,7
Möjlighet till råd/hjälp om arbetsuppgifterna
känns svåra
84,8
84,8
66,8
Möjlighet till stöd och uppmuntran från chefer
71,8
Möjlighet till stöd och uppmuntran från
arbetskamrater
84,1
88,7
Får för det mesta besked från chef/arbetsledare
vad som i första hand ska göras
Chefen visar uppskattning för ens arbete (varje
vecka)
90 100%
72,8
Kan för det mesta bestämma när olika
arbetsuppgifter skall göras
Har för svåra arbetsuppgifter
80
64,8
64,3
34,0
34,1
Andra personer visar uppskattning (t.ex.
arbetskamrater, patienter, kunder) (varje
vecka)
65,6
59,3
Om figur 5
En god arbetsmiljö ger möjlighet till utveckling, uppskattning, socialt stöd, eget ansvar, delaktighet och inflytande. Frågorna i figur 5 belyser olika aspekter av den
psykosociala arbetsmiljön. De frågor som redovisas rör
om man får uppskattning och har inflytande på arbetet,
möjlighet till stöd av chefer och arbetskamrater samt om
chefen ger besked om vad som ska prioriteras. Dessa är
alla viktiga faktorer i individens arbetssituation.
På motsvarande sätt som i figur 3 är stapeln för staten
(den nedre stapeln) grön om de statsanställda upplever
sin situation mer positiv än sysselsatta i allmänhet och
röd om det motsatta gäller. Endast svar där skillnaden
mellan anställda i staten och anställda på hela arbetsmarknaden är statistiskt signifikant har markerats på
detta sätt.
12
Statsanställda har större
möjligheter att lära nytt och lösa
krävande problem
I tabell 3 redovisas statistik, som illustrerar upplevelsen av att i högre grad lösa krävande problem
och utvecklas genom arbetet, som bekräftar
bilden av att statliga arbeten generellt är krävande
och samtidigt mer utvecklande än allmänt på
arbetsmarknaden.
Enligt undersökningen kräver statliga arbeten
generellt mer lärotid och introduktionsutbildning än totalt sett på arbetsmarknaden. Andelen
anställda i staten som fått utbildning på betald
arbetstid under det senaste året är också högre
än inom övriga arbetsmarknadssektorer. Detta
är viktigt mot bakgrund av att fler statsanställda
känner sig otillräckliga med sina arbetsinsatser
(se figur 7). Andelen som fått utbildning på betald arbetstid är i staten 75 procent och 62 procent på arbetsmarknaden i stort år 2015.
Det är 6 av 10 statsanställda, 62 procent, som
uppger att arbetet ger möjlighet att lära nytt och
att man utvecklas i yrket varje vecka, se tabell 3.
Detta är statistiskt signifikant fler än andelen 47
procent bland samtliga sysselsatta. De statsanställda anser i betydligt högre utsträckning, 68
procent, än samtliga sysselsatta, 51 procent, att
minst halva arbetstiden går åt till att lösa krävande
problem. Andelen är statistiskt signifikant.
Nästan 60 procent på den totala arbetsmarknaden
upplever att arbetskraven överensstämmer med
de kunskaper och färdigheter man har. Detsamma
gäller för statlig sektor.
Tabell 3 Andel som anser att arbetet är komplext och ger utvecklingsmöjligheter samt lärotid/
introduktionsutbildning för att klara av arbetet år 2015, procent
Staten
Kommun
Landsting
Privat
Samtliga
Minst halva arbetstiden går åt till att lösa krävande
problem
68,0*
46,9
55,4
50,5
51,4
Arbetet ger möjlighet att lära nytt och utvecklas i
yrket varje vecka
62,4*
46,5
51,5
44,8
46,7
Har fått utbildning på betald arbetstid under de
sista 12 månaderna
75,2*
72,1
77,3
55,9
61,5
Arbetet kräver viss lärotid eller introduktionsutbildning (förutom utbildning/kurs):
högst några månader**
50,3*
75,5
68,1
61,8
63,6
1/2 år**
14,8*
3,3
6,2
9,2
8,3
1 år eller mer**
34,9
21,1
25,7
28,9
28,0
Arbetskrav överensstämmer med kunskap och färdighet:
Kraven är mycket/något högre
17,8
19,5
20,1
20,8
20,2
Kraven är mycket/något lägre
15,9
19,9
13,1
20,8
20,0
* Skillnaden mellan värdet för statligt anställda och värdet för alla sysselsatta är statistiskt signifikant.
** Svarsalternativen är ömsesidigt uteslutande.
13
Möjligheter att framföra kritiska
synpunkter
ålder för både kvinnor och män men typ av yrke
betyder minst lika mycket.
Ytterligare en fråga i undersökningen som berör
kroppsliga och fysiska besvär handlar om huruvida de svarande tror att de kommer att orka eller
vara tillräckligt friska för att kunna arbeta till
ordinarie pensionsålder. Frågan ställs enbart till
de svarande som är mellan 50-64 år och tar inte
upp om de av andra skäl tror att de kommer att
sluta arbeta tidigare. Jämfört med tidigare undersökningar anser en något större andel anställda
på hela arbetsmarknaden att de inte kommer att
kunna arbeta till den ordinarie pensionsåldern i
sitt yrke. Andelen har ökat marginellt sedan förra
undersökningen på arbetsmarknaden totalt såväl
som bland statsanställda.
Var fjärde statsanställd instämmer i påståendet
att det alltid/för det mesta är svårt att framföra
kritiska synpunkter på arbetsförhållanden. Andelen är i linje med arbetsmarknaden som helhet.
Statligt anställda kvinnor, 28 procent, upplever
i högre grad att det är svårt att framföra kritiska
synpunkter på arbetsförhållanden än statligt
anställda män, 22 procent. Skillnaden mot förra
mätningen är en ökning med 5 procentenheter
för kvinnorna och en minskning för männen
med något mer än 6 procentenheter inom statlig
sektor. Skillnaderna är inte signifikanta.
Statsanställda har besvär av psykisk karaktär i
ungefär lika hög grad som anställda på arbetsmarknaden som helhet. Andelen i staten som
inte får tillräckligt med vila mellan arbetsdagar
har minskat med 1 procentenhet mellan åren 2013
och 2015 och är inte längre signifikant högre än
i arbetslivet totalt. Andelen statsanställda som
känner sig otillräckliga med arbetsinsatsen är
fortfarande högre än för hela arbetsmarknaden,
dock är detta inte längre signifikant högre som
vid förra mätningen år 2013.
Figur 6 Andel som anser att det alltid/för det
mesta är svårt att framföra kritiska synpunkter
på arbetsförhållanden 1999-2015, procent
100
1999
90
2001
2003
2005
2007
2009
2011
2013
2015
80
70
60
50
I de allra flesta frågor i undersökningen är andelen kvinnor som upplever psykiska besvär
högre än andelen män. Detta gäller såväl i staten som på arbetsmarknaden i stort. En större
andel statsanställda kvinnor än statsanställda
män uppger att de är trötta och håglösa, eller
misströstar på grund av svårigheter på arbetet. De
statsanställda männen har svårare att koppla bort
tankarna på jobbet under fritiden.
40
30
24,9
22,9
23,2
23,5
23,1
23,6
20
21,4
20,7
22,3
21,5
10
0
Statlig
Kommunal
Landsting
Privat
Samtliga
Mindre fysiska besvär hos
statsanställda
Sömn är viktigt för återhämtningen. Dålig sömn
kan påverka hälsan negativt och sömnbrist i
sig kan bidra till att höja stressnivåer. Totalt på
arbetsmarknaden är det 36 procent, som varje
vecka har svårt att sova. Motsvarande siffra är
högre för den statliga sektorn, 42 procent, men
skillnaden är inte signifikant. Statsanställda kvinnor har i mycket högre grad sömnproblem, såväl
svårt att sova som att få tillräckligt med sömn,
jämfört med kvinnor på totala arbetsmarknaden.
Det är en skillnad mellan kvinnor och män inom
statlig sektor. Andelen kvinnor i statlig sektor
som varje vecka har svårt att sova är 49 procent
medan det för andelen statsanställda män är 33
procent.
Inom staten finns fler fysiskt lätta arbeten och
fler arbeten med bekväma arbetsställningar. Fler
statligt anställda sitter och arbetar mellan en
till två eller mer än två timmar i ett sträck jämfört med arbetsmarknaden totalt. Skillnaden är
statistiskt signifikant. De statsanställda upplever
kroppsliga besvär främst som att ha ont i axlar,
armar samt övre delen av ryggen eller nacken.
Skillnaden gentemot hela arbetsmarknaden är i
detta fall inte statistiskt signifikant.
Generellt på arbetsmarknaden finns det betydande skillnader i andelen med kroppsliga besvär
beroende på ålder och vilken socioekonomisk
grupp man tillhör. Besvären ökar med stigande
Totalt på arbetsmarknaden har känslan av olust
att gå till jobbet ökat något vid varje mätning
14
Figur 7 Psykiska och fysiska besvär år 2015, procent
Andel bland statligt anställda resp. samtliga sysselsatta som varje vecka upplever följande:
0
10
20
80
90 100%
8,2
9,1
47,0
51,6
52,5
Är uttröttad i kroppen
36,4
46,6
46,1
Är trött och håglös
35,7
41,6
Har svårt att sova
12,6
16,9
12,8
15,5
28,2
31,4
Har huvudvärk
37,1
39,4
Har ont i övre delen av ryggen eller nacken
Har ont i nedre delen av ryggen
32,4
27,1
Har ont i axlar eller armar
31,1
32,6
Har ont i handleder eller händer
70
23,0
27,5
Kan inte koppla av tankarna från jobbet
under fritid
Får klart otillräckligt med vila mellan
arbetsdagar
60
17,4
19,3
Känner sig otillräcklig med arbetsinsatsen
Får klart otillräckligt med sömn
50
11,4
7,8
Misströstar som följd av svårigheter på
jobbet
Är varje dag för trött, saknar tid för familj,
vänner eller fritidsaktiviteter
40
20,6
21,2
Känner olust att gå till arbetet
Arbetar ensam varje vecka och riskerar att
hamna i otrygga eller hotfyllda situationer
30
Samtliga sysselsatta
Statligt anställda, mer positiv
upplevelse
Statligt anställda, mer negativ
upplevelse
Statligt anställda,
skillnaden är inte signifikant
19,5
14,9
Har ont i höfter, ben, knän eller fötter
Har kliande eller irriterade ögon
28,9
21,7
19,4
21,6
Om figur 7
I figur 7 redovisas olika psykosociala och kroppsliga besvär. Det gäller till exempel svårighet att sova, kroppslig
uttröttning, att känna sig trött och håglös eller känna
olust inför att gå till arbetet. Andra slags besvär gäller
ont i olika delar av kroppen: övre delen av ryggen eller
nacken, nedre delen av ryggen, axlar eller armar, höfter,
ben, knän eller fötter.
Staplarna i figuren är grupperade parvis. Den nedre
stapeln anger andelen statsanställda som varje vecka
upplevt besvären i fråga. I frågor där statsanställdas svar
är mer positiva än samtliga sysselsattas svar är stapeln för
staten grön. I den fråga där det motsatta gäller, att anställda i staten upplever sin arbetssituation mer negativt,
är stapeln för staten röd. Endast påståenden där statligt
anställdas svar är signifikant skilda från samtliga anställdas svar har markerats på detta sätt.
15
från år 2007 till årets mätning. Ungefär 21 procent av alla sysselsatta säger att de känner olust
att gå till jobbet. Bland de statligt anställda är
andelen lika stor, 21 procent år 2015.
och inom primärkommuner, 32 procent, upplever
i hög grad att de har alldeles för mycket att göra.
I privat sektor har andelen kvinnor som i hög
grad upplever att de har en stor arbetsbelastning
minskat till 19 procent, medan andelen män ökat
med 5 procentenheter till 20 procent. Bland de
statsanställda fortsätter skillnaderna mellan könen från år 2011 att öka beträffande upplevelsen
av hög arbetsbelastning.
Frågor om kroppslig värk och psykiska besvär är
viktiga eftersom erfarenhet visar att detta ofta,
oavsett om de är arbetsrelaterade eller inte, är
bakomliggande problem i många fall av långtidssjukskrivning. De två vanligaste hälsoproblemen
som orsakar långtidssjukskrivningar är (stressrelaterade) depressiva symptom och värk i rörelseorganen.
Funktionsnedsättning
I 2015 års undersökning finns bland annat fyra
nya frågor som handlar om funktionsnedsättning7. 18 procent av de svarande har angivit att de
har en funktionsnedsättning. Bland de statsanställda är andelen 13 procent. Andelen bland
statsanställda män, 8 procent, är 9 procentenheter lägre än för män totalt i undersökningen, 17 procent. Andelen kvinnor i statlig sektor
som angivit att de har en funktionsnedsättning
är 16 procent. Närapå hälften, 43 procent av
de som har en funktionsnedsättning, har även
angett nedsatt arbetsförmåga. Arbetsgivarna på
arbetsmarknaden känner till och har underlättat
arbetet för 3 av 4 av samtliga dessa sysselsatta.
Mot bakgrund av att antalet svarande är begränsat finns inga uppgifter för de statligt anställda.
Resultatet som illustreras i figur 7 visar att andelen statsanställda upplever psykiska och fysiska
besvär i ungefär motsvarande omfattning som
samtliga anställda på arbetsmarknaden. Staten
har lägst sjukskrivningsnivå av arbetsmarknadens sektorer. Den genomsnittliga sjukfrånvaron
i staten har enligt den statistik som redovisas i
SCB:s arbetskraftsundersökningar minskat från
4 procent av ordinarie arbetstid år 2000 till som
lägst 2 procent år 20106. Därefter har sjukfrånvaron stigit och var år 2013 2,4 procent. Andelen har
ökat till 3 procent år 2015. Motsvarande siffra för
anställda på hela arbetsmarknaden år 2015 är 4
procent.
Figur 8 Andel som upplever att de har stor arbetsbelastning och för mycket att göra åren 2009-2015, pocent
100
30,0
25,5
25,7
31,4
22,8
22,3
39,8
39,1
37,4
38,6
25,0
24,4
20,5
22,0
21,1
18,7
37,3
38,7
43,4
40,7
40,2
38,0
17,4
16,2
15,6
37,3
37,1
20,0
90
80
70
39,4
60
50
34,3
43,7
37,0
41,6
41,6
45,4
41,2
42,3
40
30
20
10
0
35,7
30,8
32,6
26,4
2009 2011 2013 2015
Statligt anställda
38,0
34,0
2009 2011 2013 2015
Samtliga sysselsatta
34,0
2009 2011 2013 2015
Statligt anställda
Kvinnor
43,3
46,5
47,3
38,8
2009 2011 2013 2015
Samtliga sysselsatta
Män
I hög grad
I viss mån
Nej
Figur 8 visar att fler kvinnor, 31 procent, än män,
19 procent, som är anställda i staten upplever att
de har en i hög grad stor arbetsbelastning. Samma förhållande gäller övrig offentlig sektor. En
större andel kvinnor inom landsting, 34 procent,
6 Källa Arbetskraftsundersökningarna (AKU), SCB.
16
7 Med funktionsnedsättning menas i undersökningens fråga att
man kan ha en kognitiv funktionsnedsättning som till exempel
svårt att koncentrera sig, komma ihåg, läsa, skriva eller uttrycka sig.
Det kan också handla om nedsatt syn, nedsatt hörsel, nedsatt rörelseförmåga, överkänslighet, psykisk funktionsnedsättning/ohälsa,
trötthet, smärta eller något liknande.
Tabell 4 Andel som har en funktionsnedsättning eller en funktionsnedsättning som påverkar
arbetsförmågan – uppdelat på arbetsmarknadssektor samt kön år 2015, procent
Staten
Kommun
Landsting
Privat
Samtliga
Har en funktionsnedsättning
12,7
18,6
15,1
18,8
18,0
varav bland kvinnor
16,3
17,5
17,1
20,0
18,8
varav bland män
8,3
21,5
.
18,0
17,4
Har nedsatt arbetsförmåga (av dem som har en
funktionsnedsättning)
.
42,8
.
43,4
43,1
varav bland kvinnor
.
49,2
.
49,5
49,5
varav bland män
.
.
.
39,1
37,0
Arbetsgivaren känner till funktionsnedsättningen (av dem som har en funktionsnedsättning
och nedsatt arbetsförmåga)
.
83,5
.
73,7
76,4
varav bland kvinnor
.
83,8
.
77,0
79,3
varav bland män
.
.
.
70,9
72,6
Arbetsgivaren har underlättat arbetet (av dem
som har en funktionsnedsättning och nedsatt
arbetsförmåga som arbetsgivaren känner till)
.
74,7
.
73,8
75,9
varav bland kvinnor
.
74,5
.
75,2
78,3
varav bland män
.
.
.
72,4
72,5
Skillnaderna är inte statistiskt signifikanta.
För uppgifter som anges med en punkt, har SCB inte lämnat några uppgifter.
Sjukarbete
Av figur 9 framgår det att statsanställda i ungepå hela arbetsmarknaden som gjort detta. För de
fär samma utsträckning som samtliga sysselsatta
statligt anställda kvinnorna som sjukarbetat, för
uppger att de arbetat fast de varit sjuka. Fler
att de gillar jobbet, är andelen 31 procent medan
statsanställda kvinnor anger att de har så kallat
siffran för statsanställda män, som sjukarbetat av
sjukarbetat två gånger eller mer, jämfört med
denna orsak är 47 procent.
tidigare år. År 2001 var andelen 48
procent av de anställda inom staFigur 9 Andel som uppger att de arbetat trots att de borde
ten som två gånger eller mer hade
ha låtit bli på grund av sitt hälsotillstånd 2007-2015, procent
arbetat trots att de på grund av sitt
100
hälsotillstånd borde låtit bli. I årets
90
undersökning har 51 procent av de
8
80
statsanställda sjukarbetat.
52,2
40,4 43,7
53,1
56,4
50,7
47,2
49,9 53,7
56,6
41,8 30,8 47,2
39,4
45,5
46,1
43,9
47,1
46,1
21,0
20,8
51,2
70
25,1
50
40
22,3
25,8
22,2
30,6
21,4
22,7
30
21,8
26,9
22,6
20,5
20,9
14,7
21,4
21,8
21,6
14,8
17,5
20
8 År 2015 omformulerades frågan från ”… gått till jobbet trots att…”
till att istället vara ”…arbetat trots att…”
44,0
31,0
38,3
39,8
2009
2011
2013
2015
Samtliga sysselsatta
Kvinnor
Statligt anställda
34,5
31,9
33,1
33,9
Samtliga sysselsatta
Män
Två gånger eller mer
17
32,5
2015
31,3
2013
25,8
2011
25,4
2009
27,5
2007
30,7
2007
2015
Statligt anställda
27,5
2015
23,2
2013
24,2
2011
25,7
2009
33,8
2007
26,4
2013
0
2011
10
2009
Andelen som angivit att de arbetat,
för att de gillar jobbet, trots att de
borde ha låtit bli på grund av sitt
hälsotillstånd, är 37 procent av de
statsanställda, vilket är 8 procentenheter högre än bland de anställda
60
2007
Nästan hälften, 49 procent av de
statsanställda, anger att orsaken till
sjukarbete är att ingen annan kan
göra jobbet. Totalt bland alla sysselsatta är andelen 42 procent.
En gång
Aldrig
Konflikter, mobbning och
trakasserier
Bland statsanställda har 24 procent av kvinnorna
och 33 procent av männen svarat att de någon
gång under de senaste 12 månaderna haft en konflikt med chefen, se figurerna 10 och 11. När det
gäller konflikter mellan arbetskamrater svarar
39 procent av de statsanställda kvinnorna och 43
procent av de statsanställda männen att de har
haft en konflikt under de senaste 12 månaderna.
Detta är en ökning med 7 procentenheter för
kvinnor och en minskning med knappt 1 procentenhet för män i jämförelse med undersökningen år 2013.
Sedan år 1995 ställs frågan om de sysselsatta har
haft konflikt med chefen någon gång under de
senaste 12 månaderna. År 2003 svarade 33 procent
av de statsanställda ja jämfört med 29 procent
av anställda på hela arbetsmarknaden. År 2015 är
andelen statsanställda 28 procent. Andelen som
svarar ja på frågan har ökat med 3 procentenheter
från förra undersökningen, men ökningen är inte
signifikant. Denna andel är något högre än på
hela arbetsmarknaden, 25 procent.
Figur 10 Andel kvinnor som är indragna i konflikter på arbetsplatsen, upplever sig ha blivit utsatt
för mobbning, våld eller hot om våld eller trakasserier år 2015, procent
0
Konflikter / bråk på arbetsplatsen med chefer
minst någon gång de senaste 12 månaderna
minst några gånger de senaste 3 månaderna
10
20
30
40
50
60
70
80
90
100
22,3
23,7
8,3
7,3
Konflikter / bråk på arbetsplatsen med arbetskamrater
minst någon gång de senaste 12 månaderna
minst några gånger de senaste 3 månaderna
31,6
39,2
11,4
14,7
Konflikter / bråk på arbetsplatsen med andra personer* minst någon gång de senaste 12 månaderna
minst några gånger de senaste 3 månaderna
36,0
35,0
16,9
19,0
Våld eller hot om våld minst någon gång de senaste 12 månaderna
18,7
19,6
8,1
minst några gånger de senaste 3 månaderna
9,4
Personlig förföljelse (mobbning) från chefer/
arbetskamrater
minst någon gång de senaste 12 månaderna
minst några gånger de senaste 3 månaderna
8,4
13,6
Samtliga sysselsatta
3,0
6,5
Sexuella trakasserier från chefer / arbetskamrater
minst någon gång de senaste 12 månaderna
minst några gånger de senaste 3 månaderna
3,1
Statligt anställda, mer positiv
upplevelse
Statligt anställda, mer negativ
upplevelse
1,2
Statligt anställda,
skillnaden är inte signifikant
Sexuella trakasserier från andra personer
minst någon gång de senaste 12 månaderna
8,9
8,8
minst några gånger de senaste 3 månaderna
3,1
* Med andra personer avses till exempel patienter, kunder, klienter, passagerare, elever.
18
Andelen män inom statlig sektor som upplevt
våld eller hot om våld är signifikant högre än
andel män på totala arbetsmarknaden.
är något högre för kvinnor och något lägre för
män. För de statligt anställda kvinnorna är det
en ökning med 5 procent från föregående undersökning medan det för statsanställda män är en
minskning med 3 procent.
När det gäller konflikter med andra personer som
exempelvis patienter, kunder, elever, studenter
och klienter svarar 35 procent av de statsanställda
kvinnorna och männen att de haft en konflikt
under de senaste 12 månaderna, se figur 10 och 11.
Motsvarande siffror för hela arbetsmarknaden
Frågan om sexuella trakasserier9 har funnits med
i arbetsmiljöundersökningen sedan år 1995. Andelen statsanställda som upplever att de utsatts
för sexuella trakasserier från chefer eller arbetskamrater har varierat marginellt mellan mät-
Figur 11 Andel män som är indragna i konflikter på arbetsplatsen, upplever sig ha blivit utsatt
för mobbning, våld eller hot om våld eller trakasserier år 2015, procent
Konflikter / bråk på arbetsplatsen med chefer
minst någon gång de senaste 12 månaderna
0
10
20
30
40
50
60
70
80
90
100
28,0
33,2
minst några gånger de senaste 3 månaderna
11,0
11,9
Konflikter / bråk på arbetsplatsen med arbetskamrater
minst någon gång de senaste 12 månaderna
minst några gånger de senaste 3 månaderna
33,3
42,9
12,6
14,0
Konflikter / bråk på arbetsplatsen med andra personer* minst någon gång de senaste 12 månaderna
32,1
34,9
15,2
minst några gånger de senaste 3 månaderna
21,1
Våld eller hot om våld 10,3
minst någon gång de senaste 12 månaderna
25,3
4,5
minst några gånger de senaste 3 månaderna
18,3
Personlig förföljelse (mobbning) från chefer/
arbetskamrater
minst någon gång de senaste 12 månaderna
minst några gånger de senaste 3 månaderna
Sexuella trakasserier från chefer / arbetskamrater
minst någon gång de senaste 12 månaderna
minst några gånger de senaste 3 månaderna
Sexuella trakasserier från andra personer
minst någon gång de senaste 12 månaderna
minst några gånger de senaste 3 månaderna
8,9
10,2
3,3
Samtliga sysselsatta
4,4
Statligt anställda, mer positiv
upplevelse
1,2
Statligt anställda, mer negativ
upplevelse
0,4
Statligt anställda,
skillnaden är inte signifikant
2,5
0,7
* Med andra personer avses till exempel patienter, kunder, klienter, passagerare, elever.
19
9 Med sexuella trakasserier avses ovälkomna handlingar eller kränkande anspelningar av sexuell natur. Ökat våld eller hot om våld för
statsanställda
ningstillfällena. I den statistik som SCB levererat
till Arbetsgivarverket för såväl 2015 års som 2013
års rapport saknas statistik om sexuella trakasserier för staten10. Andelen statsanställda kvinnor
som år 2011 angett att de upplever sig sexuellt
trakasserade av chefer eller arbetskamrater under
de senaste 12 månaderna var 3 procent. För män
var andelen 2 procent. Erfarenheten visar att det
oftare förekommer trakasserier på arbetsplatser
som domineras av ett kön. På arbetsmarknaden
som helhet har andelen kvinnor som utsatts för
sexuella trakasserier haft en långsam trendmässig ökning från år 2011 till år 2015. Även
andelen bland män som upplever sig sexuellt
trakasserade av chefer eller arbetskamrater har
ökat något från förra undersökningen, till samma
andel, på 1 procent, som det var år 2011.
Under det senaste årtiondet har det systematiska arbetet för att förebygga hot och våld ökat på
statliga arbetsplatser. I figur 13 redovisas andelen
anställda som utsatts för våld eller hot om våld
under de senaste 12 månaderna åren 1995 – 2015
uppdelat på olika arbetsmarknadssektorer. Resultatet i arbetsmiljöundersökningen indikerar inte
någon dramatisk förändring av antalet anställda
som utsatts för hot eller hot om våld. Andelen
som anger att de varit utsatta för våld eller hot om
våld de senaste 12 månaderna totalt på arbetsmarknaden har emellertid ökat något under den period
som frågan har funnits med i undersökningen
från 12 procent år 1995 till 14 procent år 2015.
Andelen anställda på arbetsmarknaden som upplever att de blivit utsatta för personlig förföljelse
(mobbning) från chefer/arbetskamrater har varit
ganska oförändrad på arbetsmarknaden sedan
denna fråga först fanns med i undersökningen år
1995. Andelen anställda som upplever sig drabbade av personlig förföljelse av chef eller arbetskamrat är ganska lika oavsett kön och
arbetsmarknadssektor.
Andelen bland anställda inom staten som uppger
att de utsatts för hot och våld under de senaste
12 månaderna har varit ganska oförändrad under
undersökningsåren. Denna andel har varierat
mellan den historiskt sett lägsta nivån, 18 procent, år 2013 till högst 22 procent i 2015 års undersökning. Andelen i denna undersökning år
2015 är signifikant högre i staten än totalt sett.
Speciellt stor är ökningen för statligt anställda
kvinnor från 12 procent år 2013 till 20 procent år
2015. Även bland de statligt anställda männen
har en ökning skett från 22 procent år 2013 till 25
procent år 2015.
Figur 12, som visar den del anställda som upplever att de blivit utsatta för personlig förföljelse
(mobbning) har i stort sett legat ganska stadigt
mellan 9 och 10 procent inom staten sedan år
1997. Andelen statligt anställda som upplever sig
blivit utsatta för personlig förföljelse (mobbning)
från chefer/arbetskamrater under de senaste 12
månaderna ökade till 12 procent år 2015.
Ökningen är inte signifikant.
Andelen anställda som svarat att de utsatts för
våld eller hot om våld är något lägre i staten än
inom kommuner och landsting. Inom den privata
sektorn är dock den andel som anger sig ha blivit
utsatta för våld eller hot om våld allra minst. Mot
bakgrund av att antalet svarande är begränsat är
det inte möjligt att genom ytterligare nedbrytning fastställa vilka yrkesgrupper som är mest
utsatta för våld eller hot om våld.
Figur 12 Andel anställda som de senaste 12
månaderna upplever sig blivit utsatta för personlig
förföljelse (mobbning) från chefer/arbetskamrater
1995-2015, procent
Figur 13 Andel som de senaste 12 månaderna
har blivit utsatta för våld eller hot om våld
1995-2015, procent (sektorjämförelse)
100
90
80
Samtliga anställda
70
Statligt anställda
100
60
90
50
80
40
70
30
60
20
50
10
40
0
1995
1997
1999
2001
2003
2005
2007
2009
2011
2013
2015
30
20
10
10 I ett par av frågorna i undersökningen för år 2015 såväl som år
2013 har SCB inte lämnat några statistikuppgifter för den statliga
sektorn. Det gäller frågeställningar där punktskattningen ligger
nära 0 och konfidensintervallet, enligt SCB:s bedömning, blir alltför
stort på grund av att enbart någon enstaka person svarat på ett visst
sätt.
0
1995
1997
Stat
20
1999
2001
Kommun
2003
2005
2007
Landsting
2009
2011
Privat
2013
Tot
2015
Inom landsting och stat är det män som i större
utsträckning utsätts för våld eller hot om våld
medan det i kommunerna är kvinnor som är
mest utsatta.
delen bland statsanställda är 9 procent. Andelen anställda som svarat att de upplevt åldersdiskriminering är högst bland de statligt anställda kvinnorna, 10 procent jämfört med arbetsmarknadens kvinnor, 5 procent.
Diskriminering
Större andel av de offentligt anställda männen
upplever att de på arbetsplatsen blivit utsatta för
diskriminering på grund av kön jämfört med
män på totala arbetsmarknaden. Vad gäller om
man upplever sig ha blivit diskriminerad på
grund av etnisk tillhörighet eller på grund av
religion eller annan trosuppfattning, är de
statsanställda i nivå med arbetsmarknaden.
I arbetsmiljöundersökningen 2015 är frågor om
diskriminering utifrån de sju diskrimineringsgrunderna med för första gången. Tabell 5 visar
att anställda som upplever att de på arbetsplatsen
blivit utsatta för diskriminering på grund av kön
är på arbetsmarknaden 5 procent. Bland statlig
anställda är andelen 8 procent. Andelen kvinnor
på totala arbetsmarknaden som upplever könsdiskriminering är 7 procent medan det bland
statsanställda kvinnor är 12 procent.
För de övriga tre diskrimineringsgrunderna,
könsidentitet eller könsuttryck, sexuell läggning
och funktionsnedsättning saknas uppgifter för
de statligt anställda eftersom antalet svar är för få
för en redovisning.
Totalt på arbetsmarknaden upplever 5 procent att
de blivit utsatta för åldersdiskriminering. An-
Tabell 5 Andel som upplever sig ha blivit utsatt för diskriminering utifrån diskrimineringsgrunderna –
uppdelat på arbetsmarknadssektor samt kön år 2015, procent
Diskriminering på grund av
Staten
Kommun
Landsting
Kön
7,7
3,7
varav bland kvinnor
11,7
3,3
.
varav bland män
Privat
Samtliga
6,2
4,2
4,5
7,4
8,2
7,1
5,0
.
1,7
2,1
Ålder
9,4
4,0
6,9
4,7
5,0
varav bland kvinnor
10,2
3,6
5,4
5,3
5,2
varav bland män
8,4
5,0
12,7
4,4
4,8
Etnisk tillhörighet
3,3
3,7
3,6
2,4
2,7
varav bland kvinnor
3,6
3,1
3,8
1,8
2,5
varav bland män
3,0
5,5
.
2,8
2,0
Religion eller trosuppfattning
1,7
3,4
.
1,8
2,0
varav bland kvinnor
1,7
2,9
.
0,7
1,4
varav bland män
.
5,1
.
2,4
2,6
Könsidentitet eller könsuttryck
.
0,8
1,9
1,0
1,1
varav bland kvinnor
.
.
.
0,9
0,8
varav bland män
.
2,9
.
1,1
1,3
Sexuell läggning
.
0,5
.
0,4
0,4
varav bland kvinnor
.
.
.
.
0,2
varav bland män
.
.
.
0,5
0,5
Funktionsnedsättning
.
.
.
1,2
1,1
varav bland kvinnor
.
.
.
1,7
1,5
varav bland män
.
.
.
0,9
0,8
Skillnaderna är inte statistiskt signifikanta. För uppgifter som anges med en punkt, har SCB inte lämnat några uppgifter.
21
Statsanställda om sina
framtidsutsikter
sökningen år 2013. Mot denna bakgrund är det
relevant att belysa förändringar ur ett längre tidsperspektiv.
Figur 14 beskriver att det inom arbetsmarknaden
upplevs som något lättare år 2015 att få ett likvärdigt arbete utan att flytta i jämförelse med
undersökningen år 2013. År 2015 anser 46 procent
av samtliga sysselsatta att de relativt lätt kan få
ett likvärdigt arbete utan att flytta, av de statligt
anställda uppgår motsvarande andel till 33 procent. Skillnaden är signifikant.
För varje diagram kommenteras förändringar på
hela arbetsmarknaden och de förändringar som
berör den statliga sektorn. Många av frågorna
i undersökningen har ställts sedan år 1991 och
andra sedan år 1995. När det gäller vissa frågeställningar har betydande förändringar skett i
resultaten medan det för andra varit förhållandevis konstanta. I vissa av svaren skiljer det sig
avsevärt beroende på kön medan det i andra finns
små genusskillnader. Antalet statsanställda som
svarar på undersökningarna är avsevärt lägre än
totalt på arbetsmarknaden. Detta betyder att
statistiken för de statligt anställda är mer osäker
och det finns risk för tillfälliga svängningar i
diagrammen. De stora svängningarna som finns
beträffande den statliga sektorn kan till viss del
bero på att urvalet av svarande är begränsat. Mot
denna bakgrund är det mer relevant att fokusera
på de långsiktiga tendenserna.
Den statliga sektorn utgör ca 5,6 procent av
arbetsmarknaden11. En förklaring till skillnaderna
mellan statligt anställda och övriga arbetsmarknadssektorer kan bero på att de statsanställda i
mindre utsträckning finner specialiserade arbeten
inom det egna kompetensområdet tillräckligt
nära bostaden.
Figur 14 Andel som tror sig lätt få ett likvärdigt
arbete utan att behöva flytta respektive risk för
förflyttning till annat arbete 1993-2015, procent
I sammanfattningen i Arbetsmiljöverkets ursprungsrapport, Arbetsmiljöstatistisk Rapport
2016:2, finns vissa grafer uppdelade på kvinnor
och män för att illustrera arbetsmiljöförändringar
på hela arbetsmarknaden i en längre tidshorisont.
100
90
80
70
60
50
De flesta statliga myndigheter har generellt en
god fysisk arbetsmiljö där få statsanställda utsätts
för vibrationer, buller, kemikalier eller påfrestande arbetsställningar. Mot bakgrund av detta
har diagram som illustrerar mer specifika fysiska
arbetsmiljöproblem bortprioriterats.
40
30
20
10
0
1993
1995
1997
1999
2001
2003
2005
2007
2009
2011
2013
2015
Andel av samtliga sysselsatta som tror sig mycket eller ganska lätt få
ett likvärdigt arbete utan att flytta
Figur 15 Andel som har ett mycket meningsfullt
arbete 1991-2013, procent
Andel statligt anställda som tror sig mycket eller ganska lätt få ett
likvärdigt arbete utan att flytta
Andel statligt anställda som uppger att det finns risk för förflyttning
till annat arbete
100
90
Andel av samtliga sysselsatta som uppger att det finns risk för
förflyttning till annat arbete
80
70
60
50
Arbetsmiljöförändringar över tid
40
Denna del av rapporten innehåller statistik som
illustrerar hur förändringar över tid påverkat
arbetsmiljö och hälsosituation dels i den statliga
sektorn och dels på hela arbetsmarknaden. Syftet
är att illustrera långsiktiga arbetsmiljöförändringar. Förändringarna är i allmänhet inte stora
mellan åren 2015 och 2013 och det finns inga
resultat som markant avviker från under-
20
30
10
0
1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015
Andel statligt anställda kvinnor som har ett mycket meningsfullt arbete
Andel av samtliga sysselsatta kvinnor som har ett mycket meningsfullt arbete
Andel statligt anställda män som har ett mycket meningsfullt arbete
Andel av samtliga sysselsatta män som har ett mycket meningsfullt arbete
11 Se SCB (2015), Kortperiodisk sysselsättningsstatistik. 1:a kvartalet
2016, Statistiska meddelanden AM 63 SM 1602.
22
När man utsätts för höga krav i arbetet är det
viktigt att man upplever att man kan påverka
genom att vara med och besluta om uppläggningen av det egna arbetet och därmed ha egeninflytande över sin arbetssituation.
Betydligt fler män än kvinnor upplever att de kan
vara med och besluta om uppläggningen av det
egna arbetet. Detta gäller både statligt anställda
och totalt på arbetsmarknaden. Det är en ökande
andel statsanställda som upplever att de kan vara
med och besluta om uppläggningen av det egna
arbetet medan det för hela arbetsmarknaden
varit en ganska stabil men något lägre andel.
En ökande andel statsanställda upplever sitt arbete som meningsfullt. Bland samtliga sysselsatta
är tendensen ganska stabil för kvinnor medan andelen män som upplever sitt arbete som
mycket meningsfullt minskar. År 2015 upplever
68 procent sitt arbete som mycket meningsfullt
totalt på arbetsmarknaden. Skillnaden mellan
den totala arbetsmarknaden och staten är signifikant. Motsvarande siffra för statligt anställda är
78 procent.
På arbetsmarknaden är andelen kvinnor högre, 72
procent, än andelen män, 64 procent, som anser
att arbetet är mycket meningsfullt.
Skillnaden mellan totala arbetsmarknaden, 73
procent, och staten, 85 procent, i undersökningen
för år 2015 är signifikant.
För hela arbetsmarknaden minskar andelen anställda med omväxlande arbete för både kvinnor
och män under perioden år 1991 till 2005. Mellan
åren 2005 och 2007 inträffade en ökning men
från år 2007 minskar åter de som helt eller delvis
instämmer i att arbetet är omväxlande. Mellan
åren 2011 och 2013 minskar andelen kvinnor som
upplever att de har ett omväxlande arbete. För
statsanställda kvinnor sker en kraftig ökning från
55 procent år 2013 till 65 procent år 2015. En
signifikant skillnad finns bland andelen statsanställda män, 72 procent jämfört med samtliga
sysselsatta män. Fler statsanställda, 68 procent
upplever i undersökningen från år 2015 att de har
ett omväxlande arbete i jämförelse med totalen
på arbetsmarknaden, 52 procent.
Figur 17 Andel som är med och beslutar
om uppläggningen av det egna arbetet
1991-2015, procent
100
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015
Figur 16 Andel som har ett omväxlande
arbete 1991-2015, procent
Andel statligt anställda kvinnor som är med och beslutar om
uppläggningen av det egna arbetet
Andel av samtliga sysselsatta kvinnor som är med och beslutar
om uppläggningen av det egna arbetet
100
90
80
Andel statligt anställda män som är med och beslutar om
uppläggningen av det egna arbetet
Andel av samtliga sysselsatta män som är med och beslutar om
uppläggningen av det egna arbetet
70
60
50
40
30
20
10
0
1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015
Andel statligt anställda kvinnor som har ett omväxlande arbete
Andel av samtliga sysselsatta kvinnor som har ett omväxlande arbete
Andel statligt anställda män som har ett omväxlande arbete
Andel av samtliga sysselsatta män som har ett omväxlande arbete
23
procent, upplever år 2015 att de har alldeles för
mycket att göra jämfört med totalt på arbetsmarknaden, 53 procent. Skillnaden är inte
signifikant.
Figur 18 Andel som för det mesta kan
bestämma när olika arbetsuppgifter skall
göras 1991-2015, procent
100
Figur 19 Andel som upplever att de har
alldeles för mycket att göra 1991-2015, procent
90
80
70
100
60
90
50
80
40
70
30
60
20
50
10
40
0
1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015
30
20
10
Andel statligt anställda kvinnor som för det mesta kan bestämma
när olika arbetsuppgifter skall göras
Andel av samtliga sysselsatta kvinnor som för det mesta kan
bestämma när olika arbetsuppgifter skall göras
0
1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015
Andel statligt anställda kvinnor som upplever att de har alldeles för
mycket att göra
Andel av samtliga sysselsatta kvinnor som upplever att de har
alldeles för mycket att göra
Andel statligt anställda män som för det mesta kan bestämma när
olika arbetsuppgifter skall göras
Andel av samtliga sysselsatta män som för det mesta kan bestämma
när olika arbetsuppgifter skall göras
Andel statligt anställda män som upplever att de har alldeles för
mycket att göra
Andel av samtliga sysselsatta män som upplever att de har alldeles
för mycket att göra
En ökande andel statsanställda upplever att de
kan bestämma när olika arbetsuppgifter ska
göras. Denna trend av ett svagt ökande självbestämmande för statsanställda har fortgått
sedan år 1993 när frågan för andra gången fanns
med i undersökningen. För hela arbetsmarknaden har både andelen män och kvinnor som upplever att de själva kan bestämma när olika arbetsuppgifter ska genomföras legat ganska stabilt.
Männen dock på en högre nivå än kvinnorna på
totala arbetsmarknaden. Skillnaden mellan andelen på den totala arbetsmarknaden, 57 procent,
och andelen i staten, 75 procent, i undersökningen år 2015 är signifikant. Statligt anställda män
upplever självbestämmande i högre utsträckning
än kvinnorna i staten. Skillnaden är 7 procentenheter.
Enligt krav/kontrollmodellen12 som är framtagen
av Karasek och Theorell är kombinationen av
psykiska krav och graden av kontroll i arbetet
viktiga indikatorer för identifiering av individens stressbelastning. En god egenkontroll, med
inflytande över sin arbetssituation, kan innebära
att man lättare hanterar en hög arbetsbelastning
vilket kan göra arbetet mer stimulerande och
utvecklande och därmed kan ha positiva effekter
på hälsan. Mot denna bakgrund är det viktigt att
även beakta resultaten på ett antal andra frågor.
Främst den som belyser om individen är med
och beslutar om uppläggningen av sitt arbete (se
figur 17). Även frågan om individens möjlighet
att bestämma när arbetsuppgifter ska göras (se
figur 18), avgör i vilken utsträckning en individ är
utsatt för skadlig stress.
För hela arbetsmarknaden har andelen sysselsatta som uppger att de har alldeles för mycket
att göra ökat från år 1991 till år 1999 för att sedan
minska något. Här följer den statliga sektorn den
tendens som finns totalt på arbetsmarknaden.
Arbetsbelastningen är oförändrad bland kvinnor
från år 2007 medan det bland män har varit en
minskning mellan år 2007 och 2009. Mellan åren
2011 och 2013 finns inga säkerställda skillnader
för varken kvinnor eller män i andelen som har
för mycket att göra. År 2015 upplever generellt
fler kvinnor att de har alldeles för mycket att
göra, både bland statsanställda och bland samtliga
sysselsatta. Något större andel statsanställda, 56
24
12 Fritt från The job demands-job control modellen. Karasek/Theorell,
1990
Sedan år 2003 fram till år 2013 har andelen samtliga sysselsatta som utsätts för våld eller hot om
våld legat på en ganska stabil nivå. Även för den
statliga sektorn har nivån på andelen som utsatts
för hot och våld över tiden varit ganska stabil. I
undersökningen år 2015 är andelen statsanställda kvinnor som varit utsatta för hot och våld
den historiskt sett näst högsta sedan år 1995, då
frågan först ställdes i undersökningen. Emellertid har andel statligt anställda män sedan första
undersökningen 1995, med undantag för år 2005,
legat på en högre nivå än för alla anställda.
För hela arbetsmarknaden har andelen sysselsatta som uppger att de är uttröttade i kroppen
varit ganska stabil sedan 2007. Här följer den
statliga sektorn den tendens som finns totalt
på arbetsmarknaden men på en betydligt lägre
nivå. Andelen statsanställda kvinnor respektive
kvinnor totalt på arbetsmarknaden som uppger att de är uttröttade i kroppen är 42 procent
respektive 55 procent i undersökningen år 2015.
Motsvarande siffror för statsanställda män är 30
procent respektive män totalt på arbetsmarknaden, 50 procent. Skillnaden är signifikant lägre
mellan statsanställda och hela arbetsmarknaden.
Betydligt fler kvinnor än män upplever att de är
uttröttade i kroppen. Denna statistik kan vara en
bakgrund till de högre sjukskrivningsnivåerna
för kvinnor på arbetsmarknaden oavsett om man
är uttröttad i kroppen på grund av sitt arbete
eller av andra skäl.
Figur 20 Andel som utsatts för hot eller
våld under de senaste 12 månaderna
1995-2015, procent
100
90
80
70
Figur 21 Andel som är uttröttade i kroppen
(varje vecka) 1991-2015, procent
60
50
40
100
30
90
20
80
10
0
1995
70
1997
1999
2001
2003
2005
2007
2009
2011
2013
60
2015
50
40
Andel statligt anställda kvinnor som utsatts för våld eller hot om våld
de senaste 12 månaderna
Andel av samtliga sysselsatta kvinnor som utsatts för våld eller hot
om våld de senaste 12 månaderna
30
20
10
Andel statligt anställda män som utsatts för våld eller hot om våld de
senaste 12 månaderna
Andel av samtliga sysselsatta män som utsatts för våld eller hot om
våld de senaste 12 månaderna
0
1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015
Andel statligt anställda kvinnor som är uttröttade i kroppen (varje vecka)
Andel av samtliga sysselsatta kvinnor som är uttröttade i kroppen (varje
vecka)
Frågor som belyser kroppslig uttröttning och
värk är viktiga eftersom erfarenhet visar att
detta, oavsett om det är arbetsrelaterat eller inte,
kan vara bakomliggande problem i många fall av
långtidssjukskrivning. Ett av de vanligaste hälsoproblemen som orsakar långtidssjukskrivningar
är värk i rörelseorganen.
Andel statligt anställda män som är uttröttade i kroppen (varje vecka)
Andel av samtliga sysselsatta män som är uttröttade i kroppen (varje vecka)
25
Bilaga 1
Arbetsmiljöundersökningen
Redovisningskommentarer
På uppdrag av Arbetsmiljöverket (AV) genomför
Statistiska centralbyrån (SCB) vartannat år en
arbetsmiljöundersökning. Arbetsmiljön 2015 är
en del av Sveriges officiella statistik och rapporten Arbetsmiljöstatistik Rapport 2016:3 publicerades sommaren 2016 av AV. SCB har sedan år 1989
gjort löpande undersökningar om arbetsförhållandena inom svenskt arbetsliv genom att vartannat år ställa frågor till mellan 4 000 – 12 000
personer. Frågorna i Arbetsmiljöundersökningen
2015 ställdes som tilläggsfrågor i SCB:s Arbetskraftsundersökningar (AKU) under senhösten/
vintern 2015/2016 till ca 9 000 sysselsatta personer
i åldern 16-74 år. Tilläggsfrågorna kompletterades
därefter med en enkät till de medverkande. Antalet svarande var drygt 7 000 på tilläggsfrågorna
och knappt 4 200 på enkäten.
Tabell 6 beskriver de svarandes fördelning på
arbetsmarknadens sektorer. Under år 2015 var
fördelningen mellan anställda i staten 52 procent
kvinnor och 48 procent män. Andelen kvinnor
bland de statsanställda i undersökningen är dock
något överrepresenterat, 58 procent.
SCB har delat upp resultatet från arbetsmiljöundersökningen mellan statlig, primärkommunal, landstingskommunal och privat sektor samt
mellan kvinnor och män. De statliga affärsverken
är redovisade i den privata sektorn. Arbetsgivarverkets frivilliga medlemmar som exempelvis
Chalmers och Högskolan i Jönköping ingår inte
heller i urvalet för statsanställda. Trots det relativt omfattande antalet svarande är redovisningsgrupperna små och en ytterligare uppdelning på
åldersgrupp eller yrkesgrupp skulle medföra alltför stor osäkerhet i resultaten för statlig sektor.
Resultaten för samtliga i undersökningen ingående frågor finns redovisade i ursprungsrapporten både på totalnivå och för kvinnor och män
efter tre åldersgrupper. I ursprungsrapporten
finns ett urval av frågorna efter en relativt detaljerad yrkes- och näringsgrensindelning samt
efter socioekonomisk indelning. Dessa indelningar är möjliga genom utnyttjandet av uppgifter som samlats in i AKU. Urval av frågor för den
mer detaljerade redovisningen har gjorts i samråd
mellan AV och SCB.
Arbetsmiljöundersökningen omfattar cirka 130
frågor inom olika områden. I denna rapport
presenteras endast ett urval av frågorna för att
belysa arbetsmiljön i statlig sektor. I en del fall
presenteras även hur svaren har utvecklats över
tid och skillnaderna mellan kvinnor och män.
Frågor om användning av vissa maskiner, fysiskt
tungt arbete och exponering av fysikaliska och
kemiska faktorer har valts bort till förmån för
frågor om den psykosociala arbetsmiljön och
upplevelsen av det egna arbetet. Dessa är mer
betydelsefulla för arbetsmiljön i statlig sektor.
Förändringarna av resultaten i AV:s rapport är i
allmänhet inte stora mellan åren 2013 och 2015
och det finns inga resultat som avviker kraftfullt
från undersökningen år 2013 beträffande hela
arbetsmarknaden.
Många av frågorna i 2015 års undersökning ser ut
att ha fått ett sämre resultat men till viss del kan
detta bero på det minskade antalet respondenter
som svarat på frågorna och inte på att upplevelserna är mer negativa jämfört med år 2013.
Tabell 6 Antal svarande i arbetsmiljöundersökningen år 2015 uppdelat på kön och
arbetsmarknadssektor
Män
Kvinnor
Samtliga
Sektor
Antal
Andel
Antal
Andel
Antal
Andel
Statlig
219
6,0
298
8,5
517
7,3
Primärkommunal
334
9,2
1 056
30,3
1 390
19,5
Landstingskommunal
87
2,4
358
10,3
445
6,3
Privat
2 990
82,4
1 778
50,9
4 768
67,0
Samtliga sysselsatta
3 630
100,0
3 490
100,0
7 120
100,0
26
Utländsk bakgrund i staten 2015_EK RAPPORT kopia 3 2016-09-14 13:24 Sida 1
Rapportserie 2016:7
Box 3267,103 65 Stockholm,
Besöksadress: Sveavägen 44
Växel: 08 700 13 00
www.arbetsgivarverket.se
[email protected]
