Nordens berggrund
Jordens urtid: 4600 – 545 miljoner år sedan
Skandinavien låg under jordens ur tid någonstans i Stilla havet. Det bergrundsområde
som utgör den störredelen av den skandinaviska halvön heter Fennoskandiska skölden.
Den består av s.k. urbergsköld. Urberget utgör till stor del rötterna av prekambriska
bergskedjor. Där den äldsta delen av berggrund finns i norr och den yngsta i sydväst.
Dessa har förmodligen bildats före kambrium, när kollisioner mellan plattor i
jordskorpan.
De yngsta urbergsformationerna i Sverige räknas de röda bohusgraniterna som
bildades djup i jordskorpan (djupbergater). De bildades för ca 900 miljoner år sedan.
Fjällkedjans utveckling
Den skandinaviska fjällkedjan, Skanderna är ca 165 mil lång och sträcker sig från
Nordkap i norr till Stavanger i söder.
Hur den kom till:
1: 800 miljoner år sedan så bildade litosvärplattorna Laurentia och Baltica en
storkontinent, som låg på det södra halvklotet. Kontinenten sprack sönder när
Laurentia och Baltica började röra på sig. Och det lämnade kvar stora mängder
lera och sand i havet.
2: För ca 500 miljoner år sedan började Laurentia och Baltica röra på sig imot
varandra igen. Då började båda plattorna åka ner flera mil ner i jordskorpan och
det gjorde så att av all sand, lera och kalksam blev fast berg, och det i sintur
bildade bergarterna sandsten, lerskiffer och kalksten.
3: 400 miljoner år sedan krockade Laurentia och Baltica, Baltic sköts in under
Laurentia. I krocken sköts väldiga berglager så som skollor upp mot ytan.
Skollorna travades över varandra och bildade så småning en bergskedja.
4: För ca 100 miljoner så sedan så började bergskedjan nötas ner av exogena
krafter, så som vittring, rinnande vatten och vind. Bergskedjan nöttes ner till den
blev i samma nivå som havsytan.
5: för ca 70 miljoner år sedan nordamerikanska och eurasiska plattorna röra sig
ifrån varandra och det gjorde så att atlanten skapades och att där det tidigare var
plattberg började höja sig uppåt.
