nr 7
2004
riskronden
Information om risker inom hälso- och sjukvården
Ny blodgrupp efter transplantation
Utvecklingen av alltmer avancerade behandlingsmetoder med bl.a.
stamcellstransplantation kan ge oväntade bieffekter vid rutinmässig
behandling av ”vanliga” tillstånd.
riskronden ges ut
av Socialstyrelsens
regionala tillsynsenhet
i Örebro.
riskronden ger information om riskhändelser
inom hälso- och sjukvården. Riskerna identifieras genom Lex Mariautredningar, anmälningar
från patienter samt av
Socialstyrelsen initierade
utredningar.
Utredningar, bedömningar och slutsatser av
Socialstyrelsens vetenskapliga råd redovisas.
Ansvarig utgivare:
Catarina
Andersson Forsman
Redaktör:
Hans Rudstam
e-post hans.rudstam@
socialstyrelsen.se
Adress: Socialstyrelsen
Box 423, 701 48 Örebro
Tfn: 019-670 77 00
Fax: 019-611 05 90
Fallbeskrivning
Patienten är en 49-årig man som genomgått en levertransplantation och allogen
stamcellstransplantation 2001 på grund av
levercancer efter långvarig kronisk leverinflammation (hepatit). I efterförloppet har
patienten ett flertal blödningsepisoder som
kräver blodtransfusioner.
Patienten inkommer i april 2003 till akutmottagningen på hemortslasarettet med
blödningar från ändtarmen. Blödningen
kommer från åderbråck och behandlas med
sklerosering.
Patienten är vid inkomsten i behov av
blodtransfusion och i befintlig journal finns
en blodgruppering från 2000 som anger
blodgruppen till B Rh positiv. Vid ny blodgruppering 2003 är patientens blodgrupp AB
Rh positiv. Efter stamcellsbytet har patienten således en annan blodgrupp. Patienten
får 4 enheter blodkoncentrat av rätt blodgrupp och utan komplikationer.
Diskussion
Transplantationer med blodbildande stamceller sker i ökande frekvens vid behandling av ett flertal allvarliga sjukdomstillstånd
som maligna blodsjukdomar, immundefekter, medfödda metaboliska sjukdomar (äm-
nesomsättningssjukdomar) samt vissa tumörsjukdomar. Resultatet är vid Karolinska
universitetssjukhuset Huddinge 80 % långtidstidsöverlevnad (8–10 år) hos patienter
med aplastisk anemi och 70 % vid kronisk
myeloisk leukemi. För att stamcellstransplantation skall vara aktuell förväntas patienten ha en bättre prognos med transplantationen än med enbart traditionell terapi
som immunosuppression eller kemoterapi.
Vid stamcellstransplantationer tas cellerna från benmärg eller perifert blod. Givaren kan vara patienten själv (autolog transplantation), identisk släkting (enäggstvilling
– syngen transplantation), en nära släkting
eller obesläktad givare (allogen transplantation). Vid all transplantation med stamceller gäller att donatorns vävnadstyp (HLA)
skall stämma överens – ju bättre matchning
desto bättre resultat av behandlingen. Om
donatorn har en annan blodgrupp får mottagaren efter behandlingen givarens blodgrupp.
Då antalet patienter som genomgår stamcellstransplantation ökar och resultaten förbättras kommer dessa patienter att oftare
besöka hemortssjukhuset för övriga sjukdomar. Blödningsrisken ökar i samband med
denna behandlingsform framför allt hos pa-
1
tienter med långvarig immunosuppressiv
terapi mot transplantat-mot-värd reaktion
(graft-versus-host disease, GVHD) som
fördröjer den funktionella mognaden av det
nya immunförsvaret och därmed också
trombocytfunktionen. Ett ökande antal patienter kan därför förväntas uppsöka hemortslasarettet för akuta eller subakuta blödningar som kräver blodtransfusion.
Om patienten i samband med stamcellstransplantationen får en ny blodgrupp som
då inte stämmer med tidigare angiven blodgrupp visar blodcentralens bastestning inkompatibilitet och en utredning från blodcentralens sida blir nödvändig. Leverans av
kompatibelt blod kan då komma att fördröjas. Någon ökad risk för att patienten skall
få felaktiga blodprodukter finns knappast
med dagens förenlighetstestning av blodprodukter före leverans. Däremot kan i dessa
sammanhang fördelaktig förbehandling av
blodprodukter som filtrering och strålbehandling utebli. I en prioriteringssituation
Artikelnummer 2004-48-7
skall behandlingen av blödningskomplikationen prioriteras före risken för immunisering
och smittoöverföring såsom cytomegalovirus.
Slutsatser
• Information, både muntligt och skriftligt,
bör ges till patienten i de fall behandlingen resulterat i att patienten har fått en ny
blodgrupp.
• Patientens hemortssjukhus bör informeras av transplanterande enhet om pågående behandling och dess bieffekter särskilt med avseende på eventuella akuta
behandlingssituationer.
• I en prioriteringssituation skall behandlingen av blödningskomplikationen prioriteras före risken för immunisering och
smittoöverföring av t.ex. cytomegalovirus.
• Vid behov av urakuta blodtransfusioner
ges som alltid O Rh negativt blod.
2
