Värdefulla naturmiljöer i Hallsbergs kommun

Värdefulla
NATURMILJÖER
i Hallsbergs kommun
1
2
Värdefulla naturmiljöer
i Hallsbergs kommun
3
Hallsbergs kommun
694 80 HALLSBERG
Telefon (växel): 0582-68 50 00 Fax: 0582-68 50 02
Hemsida: www.hallsberg.se
E-post: [email protected]
Text: Jonas Engzell och Björn Gunnarsson.
Redigering och layout: Björn Gunnarsson, Annica Johansson och Elisabeth Karlsson.
Kartor och GIS-underlag: Anders Jernström.
Omslagsfoton: Foto 1, 3, 4 och 5 - Jonas Engzell, foto 2 och 6 - Elisabeth Karlsson.
Bakgrundskartor: © Lantmäteriet.
Denna naturvårdssatsning har medfinansierats genom statsbidrag förmedlade av Länsstyrelsen
i Örebro.
Hallsbergs kommun 2014.
4
FÖRORD
Naturen i Hallsbergs kommun är omväxlande. Här finns allt ifrån vidsträckta skogsområden på
kuperad bergig terräng till öppna flacka jordbrukslandskap, olika typer av våtmarker och många
sjöar och vattendrag. I kommunen finns ett flertal områden med höga naturvärden som hyser
sällsynta och hotade arter.
Detta dokument syftar till att beskriva och lyfta fram värdet av dessa områden. Vår förhoppning är
att det kan bidra både till att förbättra naturvårdsarbetet inom kommunen samt att utgöra en
inspirations- och kunskapskälla för alla naturintresserade.
Kunskap om var värdefull natur finns någonstans och vilka värden den har är en viktig förutsättning
för att kunna ta hänsyn till den biologiska mångfalden i samband med t.ex. framtagande av planer
och vid exploatering.
Att bevara biologisk mångfald knyter an mot flera av de miljömål som riksdagen beslutat om samt
även flera internationella konventioner som Sverige skrivit under. Fina naturområden kan många
gånger också utnyttjas som rekreationsområden vilket även kan bidra till att stärka folkhälsan och
ge ett ökat välbefinnande.
Kommunens ambition i naturvårdsarbetet är att tillsammans med Länsstyrelsen, enskilda
markägare, Naturskyddsföreningen och andra aktörer så långt som möjligt skydda och bevara
värdefulla naturområden i kommunen. Kommunen har som markägare ett särskilt ansvar för den
biologiska mångfalden på den egna marken. Möjligheten till rekreation och naturupplevelser ska gå
hand i hand med bevarandeintressena.
Värdefulla naturmiljöer i Hallsbergs kommun har i huvudsak författats av Jonas Engzell och Björn
Gunnarsson. I bearbetningen har även Elisabeth Karlsson, Annica Johansson och Anders Jernström
medverkat. Värdefulla synpunkter under arbetets gång har lämnats av bl.a. Naturskyddsföreningen i
Hallsberg.
Hallsberg den 17 december 2013.
Anne Carlqvist Fors
Ordförande
Miljö-, bygg- och myndighetsnämnden
Leif Welander
Förvaltningschef
Miljö-, bygg- och myndighetsförvaltningen
5
6
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING......................................................................................................................... 9
Dokumentets uppbyggnad................................................................................................................................................9
BAKGRUND ....................................................................................................................... 9
Motiv till bevarande av biologisk mångfald..................................................................................................................10
Hot mot den biologiska mångfalden ..............................................................................................................................10
Rödlistade arter.............................................................................................................................................................11
Viktiga livsmiljöer för sällsynta arter ...........................................................................................................................11
Hallsbergs kommuns naturgeografiska förutsättningar..............................................................................................13
Berggrunden .................................................................................................................................................................13
Förkastningar och topografi .........................................................................................................................................13
Istidens påverkan på landskapet ...................................................................................................................................13
Klimat...........................................................................................................................................................................14
Naturen i Hallsbergs kommun .......................................................................................................................................14
Sjöar och vattendrag .....................................................................................................................................................14
Skog..............................................................................................................................................................................14
Jordbrukslandskap ........................................................................................................................................................15
Våtmarker.....................................................................................................................................................................15
Skyddad natur i Hallsbergs kommun............................................................................................................................15
Andra kommunala dokument som berör naturvård ...................................................................................................15
VÄRDEFULLA NATURMILJÖER I HALLSBERGS KOMMUN........................................ 16
Naturreservat...................................................................................................................................................................16
Biotopskyddsområden ....................................................................................................................................................27
Naturvårdsavtal...............................................................................................................................................................35
Naturminnen....................................................................................................................................................................36
Natura 2000-områden .....................................................................................................................................................38
Riksintresseområden för naturvården ..........................................................................................................................41
Övriga naturområden .....................................................................................................................................................45
LITTERATUR.................................................................................................................... 65
BILAGOR.......................................................................................................................... 69
Bilaga 1. Skyddsformer...................................................................................................................................................69
Nationalpark .................................................................................................................................................................69
Naturreservat ................................................................................................................................................................69
Kulturreservat...............................................................................................................................................................69
Biotopskyddsområde ....................................................................................................................................................69
7
Naturvårdsavtal ............................................................................................................................................................69
Naturminne...................................................................................................................................................................70
Natura 2000-område.....................................................................................................................................................70
Områden av riksintresse för naturvården......................................................................................................................70
Djur- och växtskyddsområde........................................................................................................................................70
Samrådsområde ............................................................................................................................................................70
Strandskyddsområde ....................................................................................................................................................70
Fridlysning ...................................................................................................................................................................70
Bilaga 2. Nyckelbiotoper i Hallsbergs kommun. ..........................................................................................................71
Bilaga 3. Värdefulla ängs- och betesmarker i Hallsbergs kommun............................................................................73
Bilaga 4. Våtmarker i Hallsbergs kommun som ingår i våtmarksinventeringen (VMI). .........................................75
Bilaga 5. Skogliga värdetrakter i Hallsbergs kommun. ...............................................................................................79
Ek- och drumlinlandskapet...........................................................................................................................................81
Vretstorp-Snavlunda ädellöv- och lövskogstrakt..........................................................................................................81
Hjälmarens reliktskogar och strandskogar samt Askersbygden ...................................................................................81
Bilaga 6. Naturreservat i Hallsbergs kommun. ............................................................................................................83
Bilaga 7. Biotopskyddsområden i Hallsbergs kommun. ..............................................................................................85
Bilaga 8. Naturvårdsavtal i Hallsbergs kommun. ........................................................................................................87
Bilaga 9. Naturminnen med ytutsträckning i Hallsbergs kommun. ...........................................................................89
Bilaga 10. Natura 2000-områden i Hallsbergs kommun..............................................................................................91
Bilaga 11. Riksintresseområden för naturvård i Hallsbergs kommun. ......................................................................93
8
Foto: Annica Johansson
INLEDNING
Dokumentets uppbyggnad
Denna rapport innehåller information om
naturområden i Hallsbergs kommun. Såväl
skyddade områden som övriga områden med
värdefull natur beskrivs i dokumentet. Det är
tänkt att kunna fungera både som
informationsmaterial för naturintresserade
personer i kommunen samt att utgöra ett
underlag i kommunens naturvårdsarbete. Det
ska dock inte ses som något program i den
meningen att konkreta mål och åtgärder med
kommunens naturvårdsarbete har en direkt
koppling till områdena som beskrivs här.
Dokumentet är uppbyggt i två delar, en
bakgrundsdel innehållande information om
bevarande av biologisk mångfald och en
översiktlig beskrivning av naturen i Hallsbergs
kommun, samt en del där alla beskrivningar av
enskilda naturområden i kommunen finns.
BAKGRUND
Naturvård är den del i miljöarbetet som
inriktar sig mot att bevara och gynna den
biologiska mångfalden. Det kan innebära
åtgärder både för att skydda olika naturtyper,
arter och att säkerställa en god genetisk
mångfald inom arters populationer.
På grund av att tiden för att ta fram rapporten
varit begräsad finns inte möjlighet att beskriva
alla områden i kommunen med värdefull natur
i. Några viktiga underlag som använts i urvalet
av områden är bl.a. olika
naturvårdsinventeringar som genomförts under
de senaste årtiondena. Däribland kan nämnas
olika botaniska inventeringar, inventeringar av
vedlevande skalbaggar och skogsstyrelsens
nyckelbiotopsinventeringar. Fler underlag
finns i litteraturlistan längst bak i dokumentet.
I Sverige ligger ansvaret för naturvården
främst på myndigheter som Naturvårdsverket,
Länsstyrelserna, Skogsstyrelsen och
kommunerna. Men även enskilda kan göra
viktiga insatser, t.ex. avsätter många
skogsägare frivilligt värdefulla nyckelbiotoper
från skogsproduktion, markägare kan
återskapa utdikade våtmarker och
naturintresserade kan hjälpa till att övervaka
sällsynta arters förekomst och utbredning.
Syftet med rapporten är att:
•
•
•
•
Ange var i kommunen det finns värdefull
natur, på vilket sätt den är värdefull och
vad som bör eller inte bör göras för att
naturvärdena ska upprätthållas.
Fungera som informationsmaterial för
naturintresserade.
Utgöra ett underlag i kommunens
naturvårdsarbete.
Bidra till att bevara den biologiska
mångfalden i kommunen.
Sverige har även ett internationellt ansvar att
leva upp till när det gäller naturvård. Sverige
har undertecknat flera internationella
konventioner som berör naturvård. Några
viktiga exempel är konventionen om biologisk
mångfald, Bernkonventionen,
Bonnkonventionen, CITES, EU:s art- och
9
habitatdirektiv, fågeldirektiv och
vattendirektiv, samt kommissionen för skydd
av Östersjöns marina miljö.
Hot mot den biologiska
mångfalden
Naturvården är även en central del i arbetet
med att nå de 16 nationella
miljökvalitetsmålen. De mål som främst berörs
i vår del av landet är Ett rikt växt- och djurliv,
Levande skogar, Ett rikt odlingslandskap,
Myllrande våtmarker, Levande sjöar och
vattendrag samt God bebyggd miljö.
Det finns flera slags hot mot den biologiska
mångfalden. Några exempel på faktorer som
kan ha en negativ påverkan på den biologiska
mångfalden ges i tabell 1 nedan.
Tabell 1. Några olika faktorer som kan ha en negativ
påverkan på biologisk mångfald.
Faktor
Påverkan
Skogsbruk
Mera krävande arter som bl.a. är
knutna till gamla träd eller död ved har
ofta svårt att hitta lämpliga substrat
att leva i den brukade skogens ofta
homogena och täta bestånd av relativt
unga träd.
Jordbruk
En mera rationaliserad landskapsbild
kan göra att olika småbiotoper såsom
artrika ängsytor, diken, åkerholmar,
vegetationsremsor och gamla träd
minskar i antal i jordbrukslandskapet.
Jordbruk
Brist på betande djur, t.ex. på grund
av för dålig lönsamhet i djurhållningen
utgör ett hot mot att bevara värdefulla
betesmarker. Redan i dagsläget står
flera värdefulla objekt och växer igen.
Fragmentering Flera sällsynta arter förekommer idag
av landskapet
inom relativt små värdekärnor som
ofta ligger geografiskt isolerade från
varandra. Detta utgör ett hot eftersom
små populationer lättare kan slås ut av
såväl habitatförluster, dåligt genetiskt
utbyte, som av mera slumpartade
händelser såsom ogynnsamt väder.
Frånvaro av
Innan människan kom att påverka
naturlig
landskapet i stor utsträckning
dynamik
påverkades ekosystemens
sammansättning av arter i större
utsträckning av naturliga processer
såsom skogsbränder och naturligt
fluktuerande vattennivåer
KlimatArters utbredningsområden förskjuts
förändringar
med ett förändrat klimat. Detta kan
göra att vissa arter gynnas medan
andra missgynnas.
Försurning
Försurningskänsliga arter slås ut eller
missgynnas.
Övergödning
Marina och limniska ekosystem
degraderas.
Övergödning
Arter som är anpassade till att leva i
näringsfattiga miljöer missgynnas,
t.ex. många ängslevande arter av
kärlväxter, fjärilar och bin.
Exploatering
I samband med exploatering
försvinner naturområden och ersätts
av bebyggelse, vägar etc.
Exploatering
Vandringshinder i vattendrag.
Handel och
När arter från olika delar av världen
transporter
sprids mellan länder sker det ibland att
de etablerar sig i nya miljöer där de
konkurrerar ut inhemska arter eller att
skadliga sjukdomar sprids och går hårt
åt enskilda växt- eller djurarter.
KemikalieÄn idag används många kemikalier
användning
som när de hamnar i naturen kan vara
skadliga för organismer och bl.a. störa
reproduktionsförmågan.
Motiv till bevarande av
biologisk mångfald
Det finns flera motiv till att bevara biologisk
mångfald. Vi lever av naturen och dess
resurser och är beroende av att kunna använda
olika naturråvaror då vi framställer olika
råvaror och produkter såsom livsmedel, kläder
och byggmaterial. Naturen bidrar även med
mera indirekta ekosystemtjänster såsom
pollinering, rening av näringsämnen och
buffring mot översvämningar. Olika arter i
naturen är också användbara för forskningen,
t.ex. då nya mediciner och material tas fram.
Vidare upplever många människor det som
positivt att vistas ute i naturen och att
upplevelser man har där ger en höjd
livskvalitet. Även de tärortsnära natur- och
parkområdena kan vara värdefulla som
strövområden och bidra till att människor rör
på sig mer. Naturupplevelser kan också ses
som en möjlighet till ekonomiska inkomster då
många turistattraktioner grundar sig just på
naturupplevelser, ekoturism och friluftsliv.
Sist men inte minst ska de kommande
generationerna få uppleva den variationsrika
natur med allt den har att erbjuda som vi får
uppleva, vilket kräver att vi hushåller med den
och dess resurser på ett hållbart sätt.
10
Viktiga livsmiljöer för
sällsynta arter
Rödlistade arter
Rödlistor syftar till att, med hjälp av en
objektiv metodik, lokalisera vilka arter som
hotas att försvinna från ett geografiskt område.
Vanligast är att rödlistor tas fram för länder,
men det finns även t.ex. en global rödlista och
exempel på lokala rödlistor för regioner inom
länder. Det finns olika kriterier där
gränsvärden anges för när arter ska bli
rödlistade. Många arter hamnar i rödlistan för
att de är sällsynta och har ett begränsat
utbredningsområde. Men även arter som idag
är relativt vanliga men som på grund av en hög
minskningstakt riskerar att på sikt hotas kan
tas upp i rödlistan.
Skogen är idag den naturtyp i Sverige som
hyser flest rödlistade arter. Flertalet arter som
är knutna till gamla träd och död ved har blivit
allt sällsyntare i takt med att skogsbruket
rationaliserat bort dessa strukturer och
substrat. Hit hör bl.a. många vedlevande
insekter och svampar, samt lavar och mossor
som växer på barken hos gamla träd eller på
olika vedsubstrat. Gamla naturskogsartade
skogar som har en begränsad påverkan från
skogsbruk utgör därför ofta viktiga och
värdefulla miljöer för den biologiska
mångfalden. Eftersom dessa områden har en
nyckelroll för bevarandet av skogens hotade
arter kallas de ofta för nyckelbiotoper.
I den senaste svenska rödlistan (2010) tas
4 124 hotade arter upp. Det motsvarar 19,8 %
av de ca 20 800 arter som har bedömts. 1 940
av arterna hamnar i någon av de högre hotkategorierna (VU, EN, CR), vilket motsvarar
9,3 % av arterna och 223 arter bedöms vara
nationellt utdöda från Sverige. Utöver de ovan
nämnda arterna finns det drygt 27 000 arter i
Sverige där kunskapsläget varit för bristfälligt
för att en bedömning ska kunna göras. Hit hör
bl.a. många insekter och andra småkryp.
Det finns ett flertal olika slags värdefulla
skogstyper som alla har sina speciella
naturvärden knutna till sig. Några exempel på
värdefulla skogstyper är barrnaturskog,
lövnaturskog, gamla lövskogslundar,
strandskogar, aspskog, sandbarrskog,
hällmarkstallskog, brandpåverkade skogar
samt olika typer av sumpskogar och fuktiga
dråg. I miljöer som varit svåråtkomliga för
skogsbruket såsom bergbranter, raviner och
sprickdalar är det förhållandevis vanligt att det
finns kvar skogspartier som har en lång
kontinuitet av strukturer som gamla träd och
död ved.
Ca 930 rödlistade arter är kända från Örebro
län (kategorin nationellt utdöd borträknad).
Figuren nedan visar hur dessa fördelar sig
mellan olika organismgrupper. De flesta
rödlistade insektsarter som är kända från länet
tillhör någon av de tre ordningarna skalbaggar
(180), fjärilar (80) eller stekar (50).
10
11
1
124
7
kärlväxter
58
329
alger
mossor
storsvampar
lavar
däggdjur
fåglar
grod- och kräldjur
fiskar
242
6
1
insekter
övriga leddjur
blötdjur
48
4
ringmaskar
72
Rödlistade arter som är kända från Örebro län fördelade
mellan olika organismgrupper.
11
Lövrika skogar är generellt en
skogstyp som har minskat kraftigt i
Sverige sedan mitten av 1900-talet
och äldre lövskogar är idag en
bristvara i skoglandskapet. Speciellt
lövskogar med mycket ädellövträd i
är extra skyddsvärda och hyser ofta
många sällsynta arter. Även ur ett
europeiskt perspektiv är lövskogarna
skyddsvärda då väldiga arealer av de
tempererade löv- och
blandskogsområden som en gång
täckte stora delar av kontinenten idag
är försvunna och har omvandlats till
bl.a. jordbruksmark.
Näst efter skogar och jordbruksmark är
våtmarker den naturtyp som har flest
rödlistade arter knutet till sig. Våtmarker kan
variera kraftigt i utseende och storlek och
utgöras av allt ifrån små blöta sänkor i
jordbrukslandskapet till stora torvmossar och
sumpskogspartier. Många våtmarker har
försvunnit i samband med utdikningar av
jordbruks- och skogslandskapen. Vissa
myrmarker har i grunden förändrats då torv
brutits. Generellt kan man säga att de flesta
våtmarkstyper idag utgör värdefulla inslag i
landskapsbilden för den biologiska
mångfalden. Många våtmarker i
skogslandskapet är också viktiga för
mångfalden i omkringliggande skogar
eftersom flera sällsynta arter av bl.a. lavar och
mossor är beroende av miljöer som har en hög
och jämn luftfuktighet. Rikkärr är ett exempel
på en typ av våtmark som är relativt sällsynt
och som hyser en speciell typ av kalkgynnad
flora och fauna med bl.a. många sällsynta arter
av kärlväxter, mossor, snäckor och skalbaggar.
Gammal skog som växer på kalkrik mark,
både lövskogar och så kallade kalkbarrskogar
hyser ofta många speciella och sällsynta arter.
Bl.a. många sällsynta svampar, mossor och
kärlväxter brukar förekomma i dessa miljöer.
Det finns även många fina exempel på
värdefulla trädbärande miljöer i
jordbrukslandskapet. Träden står där ofta
relativt glest och solexponerat vilket gör att de
kan utveckla en spärrgrenig form och med
tiden få riktigt grova stammar. Trakter där
sådana trädmiljöer är vanliga kan ofta visa upp
rikliga förekomster av sällsynta arter. Ett bra
exempel på det är drumlinlandskapet i Viby
socken med sina gamla grova ekar.
Jordbrukslandskapets ängs- och betesmarker
som har en begränsad påverkan från
konstgödsel är också mycket viktiga
livsmiljöer för den biologiska mångfalden i
Sverige. Dessa öppna näringsfattiga miljöer
har ofta en artrik flora vilket i sin tur ger goda
förutsättningar för ett rikt insektsliv och en
hög biologisk mångfald i stort. Artrika
torrängar är här ett bra exempel på en
marginaliserad naturtyp som hyser flertalet
sällsynta växt- och insektsarter.
Exempel på värdefulla limniska miljöer är
näringsrika grunda slättsjöar, småvatten, vissa
typer av näringsfattiga klarvattensjöar samt
oreglerade vattendrag som inte är uträtade och
bottenrensade och endast har en begränsad
påverkan från omkringliggande jord- och
skogsbruksmark.
Ljusöppna sand- och grusmiljöer är en annan
naturtyp som också har stor betydelse för
många insekter och som på senare år har
kommit att uppmärksammats allt mer, då
flertalet av arterna som lever i dessa miljöer
har gått tillbaka starkt. Här lever framförallt
många stekelarter såsom bin, rovsteklar,
vägsteklar, myror och getingar, men även t.ex.
flera arter av marklevande skalbaggar och
fjärilar samt backsvala. Gamla sand- och
grustäkter som ännu inte hunnit växa igen för
mycket utgör här tillsammans med andra
öppna grus- och sandmarker viktiga oaser i
landskapet för dessa arter.
Till sist ska de bebyggda miljöerna inte heller
räknas bort. I park- och trädgårdsmiljöer finns
det på flera håll gamla grova träd som fungerar
som goda livsmiljöer för bl.a. svampar och
vedlevande insekter såsom skalbaggar och
tvåvingar. Våtmarker och småvatten vid
rekreationsområden och reningsverk kan också
utgöra värdefulla inslag där bl.a. flera fågeloch insektsarter håller till. Kring städer och
bebyggda områden finns ofta också olika slags
ruderatmarker såsom grusplaner, tippområden
och industritomter som ibland kan uppvisa en
intressant störningspåverkad ogräsvegetation
och ett rikt insektsliv med bl.a. olika arter av
steklar och skalbaggar.
Ett talande exempel på hur viktigt det är att
bevara de artrika öppna miljöerna är att 103 av
Sveriges ca 300 arter av vilda bin numera tas
upp som hotade i den svenska rödlistan.
Majoriteten av dessa är marklevande arter som
trivs i miljöer som slåtterängar,
naturbetesmarker och i sand- och grusmiljöer.
12
Hallsbergs kommuns
naturgeografiska
förutsättningar
Berggrunden
Berggrunden i Hallsbergs kommun domineras
av urberg. De vanligast förekommande
bergarterna är olika typer av gnejser och
graniter, vilka är bortemot tre miljarder år
gamla. Diabasgångar finns på några ställen,
exempelvis Brevengången som sträcker sig
från Bläckkärret sydost om Skåle vidare
österut mot Södermanland. Närkeslätten skiljer
sig markant från det omgivande
skogslandskapet genom att urberget här till
stora dela täcks av sedimentära bergarter.
Kambrisk sandsten med en ålder på omkring
500-600 miljoner år täcker i princip hela
Närkeslätten. På vissa områden i kommunen
täcks sandstenen av skifferlera och alunskiffer.
Alunskiffer kan exempelvis ses vid
naturreservatet Tomta hagar. Ett större stråk
med Ordovicisk kalksten som delvis berör
Hallsbergs kommun finns också. Området
sträcker sig från Herrfallsäng och Hällabrottet
vidare österut mot Ösby och Skruke, längs
med den förkastningsbrant som går där.
Sjöar
Slättbygd
Skogsbygd
Förkastning
Istidens påverkan på landskapet
Under kvartär, den geologiska sub-era vi
befinner oss i nu, har flertalet istider
förekommit i norra hemisfären. Dessa har haft
en stor påverkan på landformernas utseende
och jordarternas uppbyggnad. Drumlinfälten i
Viby socken är ett karakteristiskt exempel på
en landformation som bildats under de
subglaciala förhållanden som rådde under
istiden.
Efter att norra Europa under lång tid varit
istäckt i samband med den senaste istiden
började klimatet bli varmare för omkring
21 000 år sedan och isens reträtt inleddes för
ca 18 000 år sedan. Ett tydligt spår från tiden
då inlandsisen drog sig tillbaka är de
rullstensåsar som löper genom kommunen
huvudsakligen i nord-sydlig riktning.
Förkastningar och topografi
Genom Hallsbergs kommun löper flera
förkastningar. Dessa har i hög utsträckning
påverkat kommunens topografi och
markanvändning. Närkeslättens södra
förkastningsbrant utgör en tydlig topografisk
ledlinje som delar kommunen i två områden
med olika naturgeografiska förutsättningar.
Den nordliga lågt belägna delen utgörs
mestadels av ett uppodlat slättlandskap medan
den södra högt liggande delen är betydligt
mera kuperad, bergig och skogsklädd. Även i
väster finns en förkastning, som även den
avgränsar slättlandskapet mot omgivande
skogsmarker. En tredje förkastning löper i östvästlig riktning längs Tisarens och Sotterns
södra stränder. Vid Tisarförkastningen finns
kommunens högst belägna punkt 208 m ö.h.
Kommunens lägsta punkt finns i kommunens
nordligaste spets vid Kvismaren 25 m ö.h.
För omkring 11 300 år sedan började isen vara
helt bortsmält från Närkeslätten. Det låglänta
områdena mellan Kilsbergen och Tiveden
fylldes då med vatten och ett brett sund kallat
Närkesundet bildades. Under en några hundra
år lång period kom Närkesundet att länka
samman Östersjöns vatten med VänernSkagerrak. Saltvatten kunde då tränga in
västerifrån och fossila fynd av
saltvattenkrävande arter såsom ishavsmusslan
Portlandia (Yoldia) arctica har påträffats på
Närkeslätten från den perioden. För att
markera saltvattnets spridning österut kallas
det som idag är Östersjön därför Yoldiahavet
under denna tidsperiod (11 600-10 700 år
sedan). Detta bräckvattenhav täckte bl.a. norra
delarna av Hallsbergs kommun. Stora låglänta
områden är där täckta av lera idag. Längre
13
söderut, i kommunens höglänta områden är
morän den vanligaste jordarten. Moräntäcket
är där relativt tunt och berget går i dagen vid
flera ställen. På flera håll i kommunen går det
att se rester av gamla strandvallar från när
Närkeslätten legat under vatten.
Markanvändning i
Hallsbergs kommun
7,7% 2,2%
5,0%
Klimat
Enligt Köppen-Geigers
klimatklassificeringssystem har Hallsbergs
kommun, liksom stora delar av södra Sverige,
ett Dfb-klimat (kalltempererade klimat med
helårsnederbörd och varma somrar).
Årsnederbörden varierar mellan ca
620-700 mm. De sydvästra delarna av
kommunen har i snitt något högre nederbörd
än de östra och norra delarna. Det speglar dels
att de ligger längre västerut och i högre grad
påverkas av västra Sveriges mera atlantiska
klimat men också att det faller mera nederbörd
i kommunens högre belägna södra delar.
Årsmedeltemperaturen låg under den senaste
normalperioden (1961-1990) på kring 5-6 °C.
Sedan år 2000 och framåt har de flesta år varit
något varmare än så.
17,4%
67,7%
skog inklusive impediment
jordbruksmark
sjöar och vattendrag
övrig mark exklusive tätorter
tätorter
avrinningsområde. Täljeån, Svennevadsån,
Hjortkvarnsån och Emmaån hör till
kommunens större vattendrag.
Skog
Ca 456 km2 av kommunens yta täcks av
skogsmark och skogsimpediment. I större
delen av kommunen är skogen barrdominerad.
Många områden är granbevuxna. Exempel på
mera talldominerade områden finns bl.a. i
hällmarkstallskogarna söder om Sottern och
Tisaren och vid de hedartade sandbarrskogarna
som växer längs med Svennevadsåsen och
Hallsbergsåsen. Lövskogsområden återfinns
främst längs med förkastningsbranten som
löper genom norra kommundelarna och i
jordbrukslandskapet norr därom. I dessa delar
av kommunen finns flera fina lövskogar och
trädbevuxna hagar med ädellövinslag. Här
ingår bland annat områden som Herrfallsäng,
Sköllersta prästäng, Lindhult och de gamla
ekbestånden i Viby socken. Exempel på andra
lövrika områden i kommunen är skogarna norr
och väster om Sottern, Skogaholm och
trakterna mellan Hjortkvarn och Bo.
Naturen i Hallsbergs
kommun
Sjöar och vattendrag
Hallsbergs kommun upptar 674 km2. Av denna
yta utgörs 640 km2 av land och 34 km2 av
sjöar och vattendrag. Det finns drygt 80 sjöar i
kommunen. Landskapets topografi gör att de
flesta sjöarna finns i de sydöstra delarna av
kommunen, i Svennevads-, Bo- och delar av
Hallsbergs socken. Vid Närkeslättens flacka
jordbrukslandskap finns några näringsrika
grunda slättsjöar och våtmarker som utgör
värdefulla häcknings- och rastningslokaler för
många fågelarter.
Kommunens vatten ingår i tre större
avrinningsområden. De norra kommundelarna
tillhör Eskilstunaåns avrinningsområde, ett
centralt stråk där bl.a. kommunens två största
sjöar Tisaren och Sottern ingår tillhör
Nyköpingsåns avrinningsområde och de södra
delarna, främst i Bo- och delar av Svennevads
socken ingår i Motala ströms
Ca 270 skogsområden i kommun är klassade
som nyckelbiotoper. Den totala arealen för
dessa områden är 7,17 km2, viket motsvarar ca
1,6 % av kommunens skogsareal. I bilaga 2
finns en karta där dessa är översiktligt utritade.
Information om enskilda objekt finns i
14
Våtmarker
I samband med våtmarksinventeringen (VMI)
som genomfördes 1993-1994 i Örebro län
beskrevs och naturvårdsklassades flertalet av
kommunens våtmarker, främst objekt som var
10 ha eller större. Sammanlagt beskrevs
70 objekt med en total yta på 26,74 km2, vilket
motsvarar ca 4,0 % av kommunytan. De flesta
objekten utgörs av skogliga våtmarker som
mossar och kärr (se bilaga 4).
karttjänsten Skogens pärlor som finns
tillgänglig på Skogsstyrelsens
hemsida. Där finns information om bl.a.
områdenas storlek, naturtyp,
trädartssammansättning samt förekomst av
olika substat och strukturer såsom gamla träd,
högstubbar, lågor, hålträd och block.
Tre större trakter i Hallsbergs kommun med
skog och trädbärande landskap ingår i skogliga
värdetrakter som lokaliserats av Länsstyrelsen
och Skogsstyrelsen. En närmare beskrivning
av dessa finns i bilaga 5.
Skyddad natur i Hallsbergs
kommun
I dagsläget ingår totalt ca 10,67 km2 mark och
vatten i Hallsbergs kommun i någon av
skyddsformerna naturreservat,
biotopskyddsområde, naturminne,
naturvårdsavtal eller natura 2000. Det
motsvarar ca 1,6 % av den totala kommunytan.
En närmare presentation av dessa områden
finns i följand kapitel Värdefulla naturmiljöer
i Hallsbergs kommun. Mer information om
olika skyddsformer finns i Bilaga 1.
Jordbrukslandskap
Hallsbergs kommuns jordbrukslandskap
upptar ca 117 km2, varav 107 km2 utgörs av
åkermark och 10 km2 av betesmark. Den
största delen av jordbruksmarken finns på
Närkeslätten i kommunens norra delar kring
Viby, Hallsberg och Sköllersta. Ytterligare ett
stråk av mera sammanhängande
odlingslandskap går från Sköllersta, via
Pålsboda och Svennevad vidare ner till
Hjortkvarn. I övrigt finns bara fläckvis mindre
odlade områden.
Andra kommunala
dokument som berör
naturvård
7,76 km2 betesmarker och slåtterängar ingår i
någon av de landsomfattande inventeringarna
ängs- och hagmarksinventeringen eller ängsoch betesmarksinventeringen. Dessa
lokaliserade områden innehåller höga värden
ur naturvårds- och kulturmiljösynpunkt och
har stor betydelse för den biologiska
mångfalden i jordbrukslandskapet. Vanliga
kriterier för urvalet av dessa områden är
förekomsten av en artrik, hävdgynnad flora
med begränsad påverkad av konstgödsel samt
gamla grova träd med höga naturvärden. Men
det kan även vara t.ex. hävdade våtmarker som
är viktiga för fågellivet. I bilaga 3 finns en
översiktlig karta med alla ingående objekt i
Hallsbergs kommun utritade. Närmare
presentationer för enskilda objekt finns i
Jordbruksverkets TUVA-databas för områden
från ängs- och betesmarksinventeringen samt i
publikationen Ängs- och hagmarker i Örebro
län - Södra delen för områden från den något
äldre ängs- och hagmarksinventeringen (se
litteraturlistan längst bak).
År 2004 gav Hallsbergs kommun ut
publikationen Värdefulla kulturmiljöer i
Hallsbergs kommun. Skriften innehåller
beskrivningar av flertalet av kommunens
värdefulla kulturmiljöer och i en del fall
överlappar dessa med områden som hyser
värdefull natur. T.ex. så beskrivs där några
värdefulla kultiverade marker såsom gamla
hagmarker, ängar och gårdsmiljöer, där
markerna och bebyggelsen har skötts på ett
sådant vis att natur- och kulturmiljövärdena
kunnat bevaras i stor utsträckning.
Även kommunens översiktsplan berör
naturvårdsområdet, där finns bl.a. ett
naturvårdskapitel. Planen tar även upp
värdefulla områden för friluftsliv och
närströvområden samt flera miljöfrågor som
ibland har en indirekt koppling till
naturvården.
15
VÄRDEFULLA
NATURMILJÖER I
HALLSBERGS KOMMUN
Naturreservat
Områdena presenteras sockenvis med västra delarna
av Viby socken först och södra Bo socken sist.
NYGÅRDSVULKANENS KALKBARRSKOG
Nygårdsvulkanens kalkbarrskog är belägen ca
2 km söder om Vretstorp och består av två
åtskilda områden, varav det ena gränsar mot
Askersunds kommun. Reservatets
namngivning syftar till att den vulkaniska
aktiviteten en gång i tiden varit hög i området
och att Nygårdsvulkanen är en gammal rest av
en stelnad vulkan. Naturen utgörs av äldre
kalkbarrskog och det finns både äldre gran och
tall i skogen. Det finns även relativt gott om
död ved.
Viby socken
LAGGARBODA
ORRKULLA
HÖGHULT
NÄGGESTORP
HÖGHULT
Frommatorpsgruva
ÄSPELUND
HÖGHULT
ESSLATORP
Äspelund
FAGERLID
HÖGHULT
400 meter
ÄSPELUND
FAGERLID
NÄGGESTORP
Några arter som visar på höga skogliga
naturvärden som påträffats i reservatet är t.ex.
grön sköldmossa, vedtrappmossa, grov
baronmossa, vågig sidenmossa, västlig
hakmossa, koralltaggsvamp, kötticka, tallticka,
ullticka och kandelabersvamp.
I skogens markskikt växer typiskt kalkgynnade
örter som blåsippa, vårärt och trolldruva.
Spillkråka är en fågelart som trivs i den äldre
barrskogen.
Foto: Björn Gunnarsson.
STOMMENS EKÄNG
Viby socken
Stommens ekäng ligger ca 400 meter sydost
om Viby kyrka, intill Viby hembygdsgård.
Området utgörs av en mindre ekhage med flera
äldre grova ekar. Reservatet är en del av
drumlinlandskapet och ligger inom nära
spridningsavstånd från flera andra värdefulla
ekområden.
Hembygdsgård
800 meter
16
GERÅSEN
Viby socken
Foto: Björn Gunnarsson.
Geråsen är beläget ca 1 km öster om Viby
kyrka. Reservatet omfattar sammanlagt
52,6 ha varav 34,6 ha är hagmark och 18 ha är
åkermark. Området karakteriseras av ett öppet
böljande, drumlinlandskap med mindre, delvis
betade skogspartier. Området är främst
skyddat för sina äldre ekbestånd, men det finns
även en del andra äldre lövträd. I samband
med en länsstyrelseinventering 2005
påträffades läderbagge i området.
Området utgörs av marker som tidigare
brukats av både Geråsen och Smedstorp men
även av Husby, Sjörs och Stommen.
Landskapet har förändrats under de sista
århundradena på grund av ändrade ägogränser
och nya sätt att bruka jorden. Trots det har
områdets ekhagar en tämligen lång kontinuitet.
Knutna till de åldriga lövträden finns också en
rik förekomst av svampar, med arter som
ekticka, korallticka, blekticka, brödmärgsticka,
oxtungssvamp, rosenporing och
jättekamskivling. På de gamla trädens bark
växer lavarter som liten blekspik, rödbrun
blekspik, rosa skärelav och gul dropplav.
I detta människoskapade landskap finns också
en del intressanta kulturmiljöer med bland
annat ett större gravfält från yngre järnåldern
öster om Sjörs samt flera röjningsrösen.
17
BROBY ÄNG
Viby socken
Broby äng är ett kommunalt naturreservat som
är beläget i drumlinområdet, intill byn
Stensätter. Reservatet har tidigare varit mera
öppet men domineras idag av en mera sluten
lövskog med bl.a. ek, asp, ask, lönn och hassel.
Det finns även en liten slåtteräng i reservatets
östra del. Broby äng ligger tillsammans med
två andra naturreservat, Nalavibergs ekäng och
Oxaryggen, i en rad uppe på en ca 1 km lång
drumlin, där Broby äng ligger längst norrut. I
reservatet växer flera sällsynta och
skyddsvärda svamparter, däribland kan
nämnas bleksopp, hängticka, blekticka och
oxtungssvamp. Några sällsynta skalbaggsarter
såsom läderbagge och skeppsvarvsfluga är
också kända från området.
NALAVIBERGS EKÄNG
Viby socken
Nalavibergs ekäng angränsar mot
naturreservaten Broby äng i norr och
Oxaryggen i söder. Dessa tre ligger på samma
drumlin och har delvis liknande naturtyp.
Liksom Broby äng karaktäriseras Nalavibergs
ekäng av de gamla grova ekarna.
Flera sällsynta skalbaggar, lavar och svampar
som finns i området är beroende av de gamla
ekarna. Bland skalbaggarna finns arter som
läderbagge, orange rödrock, kardinalfärgad
rödrock, skeppsvarvsfluga och kortvingen
Plectophloeus nitidus. Några av de sällsyntare
lav- och svamparterna i området är gul
dropplav, ekspik, ekticka, korallticka,
kärnticka, blekticka och oxtungssvamp.
Läderbaggen är en sällsynt skalbaggsart som lever inne
i gamla ihåliga lövträd där det finns mulm (löst material
framför allt bestående av delvis nedbruten ved). I
Sverige är ek det viktigaste trädslaget för arten.
Bild: Jonas Engzell.
18
OXARYGGEN
Viby socken
Oxaryggen är det sydligast av de tre
intilliggande naturreservaten som ligger på
drumlinen norr om byn Stenkulla i Viby
socken. Större delen av reservatet består av
öppen betes- och åkermark. Genom reservatet
sträcker sig en tydlig höjdrygg (Oxaryggen).
Syftet med reservatet är delvis att ge ett
långsiktigt skydd åt denna geologiska
formation, men också att värna om områdets
natur och kulturella värden.
Uppe på ryggens krön ligger ett stort gravfält
med stensättningar som troligen härstammar
från någon gång 400-900 år e. Kr. Reservatet
hävdas genom bete och slåtter och har en artrik
flora med torrängsinslag. Några växtarter som
har noterats i området är brudbröd, bockrot,
liten blåklocka, backsmultron, vårfingerört,
svartkämpar, rödkämpar, tjärblomster,
gullviva, grönvit nattviol och ängssyra.
De näringsfattiga hävdade markerna i
reservatet utgör också fina livsmiljöer för
fjärilar. Sexfläckig bastardsvärmare, allmän
metallvingesvärmare, violettkantad guldvinge,
vitfläckig guldvinge och skogspärlemorfjäril är
exempel på arter som setts vid reservatet.
Ormvråk, tornfalk, gröngöling, större
hackspett, steglits, svartvit flugsnappare och
trädgårdssångare är exempel på fågelarter som
rört sig kring området på senare år.
Allmän metallvingesvärmare. Foto: Björn Gunnarsson.
19
DOVRASJÖDALEN (DEL AV)
Viby socken
Dovrasjödalen är ett 67 ha stort skogsområde
med vildmarkskaraktär. Tre långsmala sjöar
går genom området i en djup och avlång
sprickdal. Brantast är det vid norra Dovrasjön.
Naturreservatet är välbesökt och många
vandrar längs någon av de vandringsleder som
finns i området. Runt sjöarna är det 2,3-6,5 km
beroende på vilka av sjöarna man går runt.
Från norra parkeringen vid Eklunda till Norra
Dovrasjöns norra strand är det 1,5 km och från
södra parkeringen vid grusvägen som går
norrut från Dovra, vidare förbi Björnebosjön
är det drygt 300 meter till Södra Dovrasjön.
Det finns ett vindskydd och flera rastplatser
längs med stigarna.
Skogen är barrdominerad men har även ganska
stora lövinslag av bl.a. björk, ek och klibbal.
Uppe på höglänta hällmarkspartier växer en
del äldre tall. Nere i fuktiga svackor finns det
sumpskogsinslag. Nere i dalen finns bergarten
diabas som ger goda förutsättningar för en rik
flora med bland annat springkorn, lundbräsma,
lundarv, vårärt, underviol, stinksyska,
blåsippa, trolldruva, skogsvicker, sötvedel och
bergmynta.
Flera arter av mossor, lavar och svampar som
signalerar höga naturvärden har påträffats i
området. Däribland kan nämnas
guldlockmossa, platt fjädermossa,
stubbspretmossa, kruskalkmossa, slät
rutlungmossa, vågig sidenmossa, garnlav,
tallticka, kötticka, ullticka, svart taggsvamp
och blå taggsvamp.
Bland fågelfaunan är skogslevande arter som
kungsfågel, korsnäbbar, svartmes, spillkråka
och större hackspett vanligt förekommande.
Området ägs och förvaltas av Regionförbundet
Örebro län.
Norra Dovrasjön. Foto: Björn Gunnarsson.
20
LINDHULT
Viby socken
Lindhult är ett litet naturreservat om ca 2 ha
belägen söder om Östansjö. Tidigare har
området använts till slåtter- och betesmarker
men har sedan 1950-talet stått och vuxit igen
och utgörs numera av en mera sluten
ädellövskog. Ek och lind hör till de vanligaste
trädslagen i skogen. Det finns även andra
lövträd som hassel och asp. Enligt
skötselplanen ska en viss naturvårdsgallring
utföras med jämna mellanrum för att bevara
det ek- och linddominerade trädskiktet. Floran
är rik med arter som tandrot, vårärt, blåsippa
och gullviva.
papegojvaxskivling, sprödvaxskivling,
scharlakansvaxskivling och ängsvaxskivling.
Den kalkpåverkade jordmånen i kombination
med de äldre lövträden gör att flera sällsynta
svamparter förekommer i området. Några arter
som påträffats är mandelriska, brödmärgsticka,
oxtungssvamp, tårkragskivling, kruskantarell,
lindskål, olivvaxskivling, sotvaxskivling,
Några fågelarter som förekommit i området är
nötvecka, större hackspett, mindre hackspett,
gröngöling, dubbeltrast, domherre, nötskrika
och nötkråka.
TOMTA HAGAR
Hallsbergs socken
Tomta hagar är ett 19 ha stort reservat som är
beläget strax söder om västra delarna av
Hallsberg. En bilparkering finns vid Tomta
intill områdets nordligaste del. Tomta hagar är
ett område med speciella landformationer. I
områdets nordöstra del finns ytligt belägen
alunskiffer i berggrunden. Stora delar av
området täcks av kvartärgeologiska
avlagringar i form av strandvallar som bildats
då Ancylussjöns stränder gick genom området.
På grund av strandvallarnas böljande topografi
är vegetationen varierande. Nere i de sänkor
som finns i landskapet finns kärrmiljöer med
bl.a. klibbal, kabbleka och korallrot medan
vegetationen uppe på strandvallarna är av
betydligt torrare karaktär. Större
vattensalamander och andra groddjur
förekommer vid områdets kärrmiljöer.
Tomta
RÖSÄTTER
Tomta hagars
naturreservat
Tomtahagen
TOMTA
300 meter
Jakobsberg
Bergtäkt
Dalabergen
fågelbär, skogsviol, underviol, vårfingerört,
brudbröd, grönvit nattviol och springkorn.
I västra och mellersta delarna av området finns
öppen och halvöppen betesmark medan
nordöstra delen är mer av lövängskaraktär.
Betesmarkerna har en rik fjärilsfauna med
arter som allmän metallvingesvärmare, mindre
blåvinge och svävfluglik dagsvärmare.
Floran har bl.a. inslag av kalkgynnade arter
som blåsippa, stinksyska, gullviva, svart
trolldruva, midsommarblomster och skogstry.
Här växer också bl.a. hagtornar, vägtorn,
21
NORRÄNGENBESTÅNDET
Hallsbergs socken
Norrängenbeståndet är ett litet reservat om
1,5 ha beläget nära intill järnvägsbanan
Hallsberg-Mjölby ca 2,5 km söder om
Hallsberg. Området utgörs till största delen av
en äldre grandominerad barrskog. Ett mindre
del av området har en rikare flora med arter
som hassel, ask, blåsippa, ormbär och
ögonpyrola. Skogen är naturskogsartad och de
äldsta träden är ca 200 år gamla. Det finns gott
om både stående och liggande död ved i
området. Vägbommar både från norr och söder
kan göra det svårt att ta sig ända fram till
reservatet med bil.
SKÅLE
Hallsbergs socken
Naturen utgörs här främst av artrika torra –
friska gräsmarker. Det finns även mindre
inslag av fuktängar och några små vattendrag
som flyter fram genom landskapet. Denna
hävdade del av reservatet är även natura 2000område. Nere vid gården finns också en damm
där större vattensalamander och bred
gulbrämad dykare har påträffats.
Hela Skåleområdet har en rik flora. Vid berget
växer arter som blodnäva, vippärt, backvial,
lövbinda, gullpudra och sårläka, och nere vid
betesmarkerna har hävdgynnade arter som
slåttergubbe, smörbollar, grönvit nattviol,
kattfot och hartmansstarr påträffats.
Skåle ligger vid Tisarförkastningen och utgörs
delvis av ett större berg som brant reser sig
upp nära intill Tisarens östra strand. Högsta
punkten är belägen 95 meter ovanför Tisarens
vattennivå. Området är i huvudsak
barrskogsbeklätt men har bitvis också
lövinslag i form av bl.a. björk, hassel och asp.
Vid några av de brantare partierna går berget i
dagen. Tofsmes, svartmes, talltita, mindre
korsnäbb, sparvuggla, större hackspett,
spillkråka, järpe och orre är exempel på
fågelarter som rör sig i skogarna. Under
sommarnätterna kan man även höra spelande
nattskärra i området.
Utsikt över Tisaren från Skåle klint. Foto: Björn Olsson.
Nedanför berget ligger en gård med tillhörande
betesmarker som också ingår i reservatet.
22
HERRFALLSÄNG
Hallsbergs socken
Herrfallsäng är beläget intill en kalkrik
förkastningsbrant och ligger ca 6 km rakt öster
om Hallsberg. Herrfallsäng är ett värdefullt
område ur botanisk synvinkel. Nära 300
kärlväxtarter har påträffats i området. Det är
den kalkrika jorden tillsammans med rika
grundvattenflöden som utgör
grundförutsättningarna för den rika floran.
Reservatet rymmer bl.a. slåtterängar,
betesmarker, lundartad lövskog och rikkärr.
Det mosaikartade lanskapet i Herrfallsäng
utgör även värdefulla miljöer för flera andra
organismgrupper. Ett 30-tal rödlistade
svamparter är kända från området. Däribland
kan nämnas t.ex. praktvaxskivling,
scharlakansvaxskivling, sepiavaxskivling,
lundticka, vågtick, liten ekkremla, violett
fingersvamp, slöjröksvamp, saffransspindling
och gult porskinn. Bland mossor och lavar kan
nämnas vedsäckmossa, parkhättemossa, mörk
husmossa, trubbfjädermossa och klosterlav.
Herrfallsäng har också ett rikt insektsliv. På
senare år har fjärilsarter som
åkerväddsantennmal, sexfläckig
bastardsvärmare, almsnabbvinge, mindre
blåvinge, violettkantad guldvinge och
skogspärlemorfjäril uppehållit sig regelbundet
i området.
Exempel på fågelarter man kan få se eller höra
i området är svartvit flugsnappare, grå
flugsnappare, mindre flugsnappare,
härmsångare, grönsångare, stenknäck,
skogsduva, mindre hackspett, större hackspett,
gröngöling, spillkråka, göktyta, nötkråka och
kattuggla.
Sexfläckig bastardsvärmare är en av de sällsyntare
fjärilsarter som förekommer i Herrfallsängs
ängsmiljöer. Foto: Björn Gunnarsson
23
KVISMAREN (DEL AV)
Sköllersta socken
Kvismaren är beläget i kommunens
nordligaste spets norr om Sköllersta. Det är
dock bara en liten del av reservatet som ligger
i Hallsbergs kommun, större delen av området
hör till Örebro kommun.
Bland häckande fågelarter kan nämnas brun
kärrhök, gråhakedopping, svarthakedopping,
smådopping, grågås, småfläckig sumphöna,
sothöna, enkelbeckasin, fisktärna,
svarttärna, skrattmås, snatterand, gräsand,
årta, skedand, knipa, vigg, ortolansparv,
pungmes, stenskvätta, trastsångare, sädesärla
och gulärla. Vid Öby kulle, i områdets
centrala del, finns det gott om både huggorm
och snok på våren.
Kvismaren är en av Sveriges mest kända
fågellokaler och är ett mycket värdefullt
område både för häckande och rastande
fåglar. Reservatet omfattar idag 732 ha. Stora
arealer utgörs av grunda öppna vattenytor,
vassbälten och betade fuktängar. Det finns
även en del mindre lövskogsdungar och
torrare betesmarkspartier.
Våtmarkerna och fuktängarna ger också goda
förutsättningar för ett rikt insektsliv. Några
intressanta arter som har påträffats i Kvismarområdet är vassmosaikslända, grön
mosaikslända, piltecknad fältmätare,
gräselefant, vaxgul lavspinnare och
vinkelprytt rörfly.
Kvismaren är också ett värdefullt område för
friluftslivet som lockar många besökare såväl
från närliggande trakter som mera långväga
besökare. Det finns ett väl utbyggt stigsystem
i området och flera fågeltorn. Flera av
besöksanläggningarna är
handikappanpassade.
24
SKÖLLERSTA PRÄSTÄNG
Sköllersta socken
Sköllersta prästäng är belägen i direkt
anslutning till Sköllersta. Större delen av
reservatet utgörs av en betad ekhage med
gamla grova ekar. En lite mindre del i norr har
fått växa igen till en sluten ädellövskog.
Floran innehåller arter som vitsippa, skogsviol,
kattfot, rödkämpar, gullviva, jungfrulin,
blåsuga och grönvit nattviol. I buskskiktet
finns bl.a. hassel och brakved. Ekticka och
korallticka är två lite ovanligare svamparter
som påträffats på de gamla ekarna.
Exempel på fågelarter som setts och hörts vid
reservatet på senare år är stenknäck,
trädkrypare, steglits, stjärtmes, härmsångare,
mindre hackspett, större hackspett, gröngöling
och sommargylling.
SOTTERNS SKÄRGÅRD (DEL AV)
Svennevads socken
Sotterns skärgård är ett 710 ha stort reservat
beläget vid sjöns centrala norra del som är
relativt grunt och har många små öar, holmar
och uppstickande stenblock. Området har
främst skyddats för sitt rika sjöfågelliv. Flera
fågelarter häckar eller uppehåller sig tillfälligt
i området. Några vanligt förekommande arter
är t.ex. storlom, storskrake, småskrake, vigg,
knölsvan, fiskmås, fisktärna, skäggdopping,
storskarv, lärkfalk, fiskgjuse, gråhäger och
strandskata.
Reservatets västra delar ligger i Hallsbergs
kommun och de östra delarna i Örebro
kommun. Området är till stora delar
oexploaterat och ute på några av öarna växer
äldre tall.
Under perioden 15 april - 15 juli är det
förbjudet att vistas i delar av reservatet, för att
häckande fåglar inte ska bli störda. Mer
information om det finns på länsstyrelsens
hemsida.
25
STENÖN
Svennevads socken
Naturreservatet Stenön ligger ca 2,5 km norr
om Haddebo och innefattar delar av
Tärnmossen samt en skogsbevuxen
moränholme ute på mossen som kallas Stenön.
Mossen är till stora delar bevuxen av småväxta
tallar. Våtare, torrare och rent oframkomliga
delarna avlöser varandra i en mosaik.
Skogen på Stenön består av grandominerad
barrnaturskog med inslag av björk. Det finns
gott om äldre träd och mycket död ved. Detta
tillsammans med att området har en hög och
jämn luftfuktighet ger goda förutsättningar för
flera sällsynta svampar och lavar. Några arter
som förekommer är violettgrå tagellav,
garnlav, skuggblåslav, kortskaftad ärgspik,
svart taggsvamp, motaggsvamp, skrovlig
taggsvamp, ulltticka, tallticka, vedticka och
kötticka.
Bland fåglar förekommer skogslevande arter
som sparvuggla, orre, tjäder, spillkråka, talltita
och tofsmes.
HJÄRTASJÖNS SKÄRGÅRD (DEL AV)
Naturreservatet Hjärtasjöns skärgård omfattar
dels ett stort område i själva Hjärtasjön där
Hjärtaön och många andra små öar och holmar
finns och dels ett skogsbevuxet område på
fastlandet öster om Hjärtasjön. Skogen i
reservatet är äldre och delvis naturskogsartad.
Längs sjöns stränder växer det mycket lövträd.
Den östra fastlandsdelen av reservatet är
däremot mera barrdominerad. Naturvärdena i
reservatet ligger dels i sjöns skärgårdsmiljö
vilken utgör en fin biotop för många häckande
fågelarter och dels den äldre skogen som
erbjuder lämpliga substrat för några lite mera
krävande arter av mossor och svampar.
Svennevads socken
Några signalarter och rödlistade arter som
förekommer i reservatets skogar är
långfliksmossa, vedtrappmossa, fällmossa,
veckticka, rävticka, korktaggsvamp och
kandelabersvamp.
Hjärtasjön är näringsfattig med brunfärgat
vatten. Sjöns pH är måttligt surt. Gädda,
abborre och mört är tre vanliga fiskarter i sjön.
Exempel på fågelarter som har häckat vid sjön
är kricka, skrattmås, fiskmås, fisktärna, häger,
fiskgjuse, lärkfalk, småskrake och storlom.
26
Biotopskyddsområden
SKOG NORR OM KARSTORP
Biotopskyddsområdena har inte tilldelats några formella
områdesnamn men har däremot objektsnummer som
Skogsstyrelsens gett områdena då de bildats.
Objektsnummer: SK 156-1996
Viby socken
Foto: Björn Gunnarsson
Bäckbräsma, gullpudra, lunglav och sotriska är
några intressantare arter som är kända i från
området.
Detta biotopskyddsområde utgörs av ett litet
område på 0,8 ha med äldre lövdominerad
skog. Här växer mycket asp, björk, hassel och
gran. Det finns även inslag av lövträdsarter
som skogslönn och fågelbär.
SKOG VID GALLABERGSBÄCKEN
Objektsnummer: SK 381-2005
Viby socken
Spår från tretåig hackspett har setts i området
och i bäcken finns öring. Exempel på växter
som växer i området är bäckbräsma, gullpudra,
blåsippa, missne, ormbär, myskmadra,
dvärghäxört, lundarv, skärmstarr, repestarr,
korallrot och strutbräken. Området är
lättillgängligt och används som friluftsområde
bland annat på grund av de många stigar som
går genom skogen i närheten.
Längs med Gallabergsbäcken, nedströms
Gallabergssjön ligger detta och nedanstående
biotopskyddsområde. Bäcken har här ett
naturligt meandrande lopp och långa sträckor
av bäckfåran är nedsänkta i en ravin. Skogen
längs bäcken utgörs av en grandominerad
barrblandskog. Skogen är äldre men har bitvis
påverkats av skogsbruk. På ett flertal av träden
växer gammelgranslav.
Foto: Björn Gunnarsson
27
SKOG VID GALLABERGSBÄCKEN
Objektsnummer: SK 382-2005
Viby socken
Detta avsnitt på 1,3 ha längs med
Gallabergsbäcken ligger strax nedströms (norr
om) ovanstående beskrivna
biotopskyddsområde och utgörs av liknande
naturtyp.
SKOG NO OM GÅRDEN LINDESBERG
Objektsnummer: SK 11-1995
Viby socken
Strax väster om Vretstorp ligger detta 3,5 ha
stora område med äldre lövskog. Skogen är
naturskogsartad och utgörs av blandad ädeloch triviallövskog. Några rödlistade arter och
signalarter som påträffats i området är
desmeknopp, underviol, bäckbräsma, svart
trolldruva, aspfjädermossa, vågticka,
hasselticka, trådticka, luddticka, läderskål, stor
aspticka, tårkragskivling, rosenporing och
kruskantarell. Skogen här ingår även i natura
2000-området Orrkulla.
SKOG VID BJÖRKÅ
Objektsnummer: SK 229-1996
Strax utanför sydvästra delarna av Vretstorp
ligger detta biotopskyddsområde. Området
utgörs av ett 1,2 ha litet lövskogsområde längs
med ett mindre vattendrag. Skogen domineras
av klibbal, men har även inslag av t.ex. gran,
björk, ask och hägg. Några rödlistade arter och
signalarter som är kända från området är
lundbräsma, blåsippa, ormbär, skogshakmossa
och scharlakansvaxskivling.
28
Viby socken
EKDUNGE VID VAKTEN
Objektsnummer: SK 443-2006
Viby socken
Dryga kilometern norr om Vibysjön vid
Vakten ligger en biotopskyddad ekdunge om
0,4 ha. Vid de äldre ekarna har flera arter av
vedlevande småkryp påträffats i samband med
en skalbaggsinventering år 2000. Bland dessa
återfinns bl.a. de sällsynta arterna
dvärgklokrypare samt fuktbaggen
Cryptophagus quercinus.
SKOG VÄSTER OM BRATTHÄLLEN
Objektsnummer: SK 313-2001
Viby socken
Ca 2 km sydväst om Östansjö ligger ett litet
biotopskyddsområde på 0,8 ha. Skogen utgörs
av äldre naturskogsartad barrskog samt partier
med lövsumpskog. Gran är det vanligaste
trädslaget men det växer även mycket tall,
björk och klibbal i området.
SKOG 350M NORR OM ÖGONAKÄLLAN
Alldeles sydväst om korsningen riksväg 50 –
länsväg 529, mellan Östansjö och Hallsberg
ligger detta 3,3 ha stora biotopskyddsområde.
Området är bevuxen med äldre barrskog med
ungefär lika mycket tall som gran. Detta objekt
ligger tillsammans med nedanstående
biotopskyddsområde och naturminnet
Ögonakällan och Finnakällan intill varandra på
en större sandås. Genom området rinner också
det lilla vattendraget Finnabäcken fram i
nordgående riktning. Några intressantare
växtarter som påträffats inom dessa områden
är bäckbräsma, gullpudra, spindelblomster och
dunmossa.
29
Objektsnummer: SK 333-2002
Viby socken
SKOG NORR OM ÖGONAKÄLLAN
Objektsnummer: SK 334-2002
Viby socken
Detta 3,2 ha stora biotopskyddsområde
påminner till stora delar om ovanstående
område. Möjligen är andelen tall något högre i
detta område som ligger lite högre upp på
sandåsen.
SKOG VID GROPADALEN (DEL AV)
Söder om Tisaren på gränsen mellan
Askersunds- och Hallsbergs kommun ligger
detta 3,4 ha stora biotopskyddsområde.
Området har, trots sin begränsade yta, bitvis
urskogskänsla. Det långsmala området går
längs med en djup sprickdalsravin. Dalgången
börjar vid Tisarens sydstrand och slutar vid
Kroksjön. Skogen är till stora delar bevuxen
med gammal granskog men det finns även en
del lövinslag. Nere i ravinen rinner en liten
bäck, vilken bidrar till att ge området en hög
luftfuktighet.
Objektsnummer: SK 473-2001
Hallsbergs socken
Mänsklig aktivitet har skett i området tillbaka i
tiden, vilket syns i form av ett antal
vattenfyllda gruvhål. Flera skogsytor har
slutavverkats i närheten av området och
ravinens båda sidor är bevuxna med yngre
skog.
Området innehåller relativt mycket död och
döende ved, vilket gynnar flertalet sällsynta
arter av mossor, lavar och svampar. Flera
rödlistade arter finns i området. En av dessa är
den sällsynta arten liten havstulpanlav som
främst är knuten till hassel som växer i lokaler
med fuktigt och kallt lokalklimat. Andra
rödlistade arter och signalarter som setts vid
Gropadalen är skogssvingel, svart trolldruva,
vätteros, repestarr, korallrot, jungfru marie
nycklar, grönpyrola, skuggmossa, västlig
hakmossa, vågig sidenmossa, krushättemossa,
långfliksmossa, stor revmossa, vedtrappmossa,
mörk husmossa, havstulpanlav, korallblylav,
liten blekspik, gulnål, grovticka, vedticka,
gränsticka och gransotdyna.
30
SKOG SO OM HJÄLMSÄTTER
Objektsnummer: SK 228-2004
Hallsbergs socken
Sydost om Hjälmsätter i nordöstra delen av
Hallsbergs socken ligger detta 1,6 ha stora
biotopskyddsområde. Skogen utgörs av äldre
naturskogsartad barrblandskog. Gran och tall
är vanligaste trädslagen. Inslag av löv finns
främst i form av klibbal och vårtbjörk. På de
gamla träden växer bl.a. kattfotslav och
gammelgranslav.
SKOG SO OM ULLAVI
Objektsnummer: SK 187-1998
Detta område utgörs av en 3,0 ha stor ekskog.
Flera av ekarna är äldre och grova. Andra
lövträd som asp, björkar och klibbal
förekommer också här. En viss
naturvårdsgallring utförs i området så de
gamla ekarna står relativt luftig och
solexponerat.
Rödlistade arter och signalarter som har
påträffats i området är storrams, lundelm,
blåsippa, svart trolldruva, ormbär,
stubbspretmossa, rödbrun blekspik, gulpudrad
spiklav, brun nållav, kornig nållav,
skuggorangelav, oxtungssvamp, rostfläck,
kantarellmussling, blekticka och korallticka.
Foto: Björn Gunnarsson.
Skogen ingår även i natura 2000-området
Ullavi.
31
Sköllersta socken
SKOG VID ÖSBY
Objektsnummer: SK 188-1998
Sköllersta socken
Detta biotopskyddsområde utgörs en 1,8 ha
stor ek- och hasseldominerad skog. En del av
ekarna är grova. Inslag av andra lövträd som
asp, björk och klibbal finns också. Genom
områdets norra del rinner en liten bäck. I
fältskiktet växer bl.a. mycket blåsippor,
vitsippor, stinksyska och harsyra.
Några rödlistade arter och signalarter som
påträffats i området är tibast, bäckbräsma,
svart trolldruva, storgröe, ormbär, lundelm,
gulpudrad spiklav, skuggorangelav, lönnlav,
brun nållav, gulnål, rosa skärelav, sotlav,
kandelabersvamp, ekticka, hasselticka,
brödmärgsticka och oxtungssvamp (gemensam
artlista med nedanstående objekt).
Foto: Björn Gunnarsson.
SKOG VID ÖSBY
Objektsnummer: SK 320-2005
Söder om ovanstående område ligger detta
2,3 ha stora lövskogsparti. Skogen är här mera
sluten och domineras av asp, hassel och björk.
Inslag finns även av bl.a. gråal, ek, lönn och
hägg. Marken är även här kalkpåverkad med
arter som blåsippa och skogstry.
I beskrivningen av ovanstående objekt finns en
gemensam lista med rödlistade arter och
signalarter som påträffats inom dessa
intilliggande områden (se SK 188-1998).
32
Sköllersta socken
SKOG VID PRÄSTEBO
Objektsnummer: SK 152-2008
Sköllersta socken
Foto: Björn Gunnarsson.
Detta 4,6 ha stora område utgörs av en
blockrik kulle som är bevuxen av dels lövträd
som asp, rönn, björk, hassel och ask, men även
har barrinslag i form av en del äldre granar.
Marken är relativt rik på baskatjoner. I buskoch fältskikten växer bl.a. skogstry, blåbär,
blåsippor, vitsippor och skelört.
SKOG VID SVENNEVADSMOSSEN
Objektsnummer: SK 55-2007
I västra kanten av Svennevadsmossen, norr om
Källhagen ligger detta 6,3 ha stora
biotopskyddsområde. Skogen utgörs av en
naturskogsartad barrblandskog med mycket
gran, tall, asp och björk. Det finns ganska gott
om både liggande och stående död ved. Gran
är det vanligaste trädslaget i större delen av
skogen, men den östra delen som ligger ute vid
Svennevadsmossen är glest trädbevuxen och
domineras av tall. Inne i den grandominerade
skogen står enstaka grova aspar.
Foton: Björn Gunnarsson.
33
Svennevads socken
SKOG VID VÄKTARSTUGAN VID BO
Objektsnummer: SK 236-1997
Bo socken
Detta 3,2 ha stora område utgörs av ett äldre
naturskogsartat bestånd av barrträd. Här finns
både gamla grova granar och tallar. En del
inblandning av lövträd av yngre ålder finns
också i form av bl.a. björk och asp. Död ved
förekommer främst i form av omkullblåsta
barrträd, men även enstaka torrakor
förekommer i skogen. Grovticka och tallticka
är två sällsyntare svamparter som påträffats i
området.
SKOG SYDOST OM BO
Objektsnummer: SK 237-1997
Bo socken
Strax norr om Tålamodsbackarna, intill
viltvattendammen vid Bo ligger ett litet
lövskogsområde på 0,8 ha. Asp, hassel, björk
och sälg hör här till de vanligare trädslagen.
Skogen är förhållandevis ung men enstaka
grövre träd och död ved finns i området. I
fältskiktet växer arter som svart trolldruva och
tvåblad. Veckticka och kandelabersvamp är
två sällsyntare svamparter som är kända från
området.
SKOG SYDOST OM BO
Objektsnummer: SK 235-1997
Bo socken
Vid Oxhagsberget sydost om Bo ligger ett
3,6 ha stort ädellövskogsområde. I skogen
finns bl.a. en stor förekomst av gamla lindar.
Asp, björk och rönn är andra vanliga trädslag.
En del död ved finns i området i form av lågor
och högstubbar. Enstaka hålträdsaspar
förekommer också.
Några signalarter som påträffats i området är
springkorn, blåsippa, svart trolldruva, platt
fjädermossa, fällmossa, krushättemossa,
lindskål, kruskantarell, veckticka, mandelriska,
kandelabersvamp och guldkremla.
34
Naturvårdsavtal
HJORTKVARNSÅN
Objektsnummer: SK 19-2011 och SK 20-2011
Bo socken
Detta naturvårdsavtal omfattar ett 21,5 ha stort
avsnitt längs med Hjortkvarnsån, sträckan
Hjortkvarn-Hampstocken. Förutom själva ån
ingår även en strandnära zon som är bevuxen
av främst klibbal men även andra lövträd som
asp, björk, lönn, viden och hägg. Skogen är
nyckelbiotopsklassad och flera av träden som
växer där är gamla och murkna. I fältskiktet
växer fuktkrävande växtarter som strutbräken,
skavfräken, gullpudra, bäckbräsma och
springkorn.
Nere vid ån kan man med lite tur få se forsärla
som brukar kunna hålla till i området. Andra
fågelarter som rört sig i området är bl.a.
svartvit flugsnappare, grå flugsnappare,
mindre flugsnappare, tornseglare, spillkråka,
större hackspett, gröngöling och trädkrypare.
Foto: Björn Gunnarsson.
TORPÄNGSBÄCKEN, BROSTUGUBÄCKEN
Ett 5,9 ha stort område längs med två mindre
vattendrag belägna väster om Kårtorp, ca 3 km
norr om Hjortkvarn ingår i det här
naturvårdsavtalet. Den strandnära skogen är
nyckelbiotopsklassad och utgörs främst av
lövträd såsom klibbal, asp, björkar, viden och
fågelbär.
35
Objektsnummer: SK 404-2012
Bo socken
Naturminnen
utgörs av enstaka punktobjekt såsom grova
träd eller block tas inte upp i denna rapport.
Nedan beskrivs de naturminnesområden i
Hallsbergs kommun som har en
ytutsträckning. Övriga naturminnen som
HÄSSLEBERG
Viby socken
Strax norr om Hässleberg i västra delarna av
Viby socken ligger ett litet
naturminnesskyddat område på 0,5 ha.
Naturen utgörs av en äldre naturskogsartad
barrskog. Flera anmärkningsvärda gamla tallar
finns inom området.
GERÅSEN
Viby socken
Naturminnet vid Geråsen är ett komplement
till de omgärdande ekhagarna som skyddas
som naturreservat och natura 2000-område.
Naturminnet omfattar flertalet grova ekar som
växer på gårdens mark. Vid området finns det
flera sällsynta arter av bl.a. skalbaggar, lavar
och svampar som lever i och på de gamla
träden.
KALVSLÄTT
Viby socken
Ca 1,5 km öster om Vretstorp vid Ekebacken
ligger ett litet naturminne på 0,8 ha. Naturen
utgörs av äldre lövskog med stora inslag av
ädellövträd. Området har tidigare använts till
slåtter och betesmarker.
36
ÖGONAKÄLLAN OCH FINNAKÄLLAN
Området består av tre källor i kanten av en
åsrygg. Vattnet från källorna rinner samman
och vidare ner i det lilla vattendraget
Finnabäcken. Naturminnet är endast ca 0,5 ha
stort men i direkt anslutning norrut finns också
två biotopskyddsområden (se objekt SK 3332002 och SK 334-2002). För att ta sig till
området med bil svänger man av från riksväg
50 mot Östansjö och tar av direkt första vägen
till vänster. En parkering finns söder om
naturminnet.
Åsen vid Ögonakällan och Finnakällan är
bevuxen med gammal barrskog. Flera grova
granar och tallar växer där. Det finns också en
del inslag av död ved främst i form av
omkullvälta barrträd. Lamellsnäcka och
nattsländan Philopotamus montanus är två
sällsyntare småkrypsarter som har påträffats i
området.
Foto: Annica Johansson.
37
Viby socken
Natura 2000-områden
Majoriteten av natura 2000-områdena i
Hallsbergs kommun omfattas även av något
annat slags områdesskydd (se tabell 2).
Information om dessa områden finns under
rubrikerna Naturreservat respektive
Biotopskyddsområden. Nedan följer
beskrivningar över de natura 2000-områden
som inte omfattas av något annat formellt
skydd.
Tabell 2. Natura 2000-områden i Hallsbergs kommun.
Socken
Viby
Viby
Viby
Viby
Natura 2000-område
Orrkulla
Viby ekäng
Geråsen
Broby äng
Övrig skyddsform
Biotopskyddsområde
Naturreservat
Naturreservat
Naturreservat
Viby
Nalavibergs ekäng
Naturreservat
Viby
Viby
Hallsberg
Hallsberg
Hallsberg
Hallsberg
Sköllersta
Sköllersta
Sköllersta
Svennevad
Svennevad
Svennevad
Svennevad
och Bo
Bo
Dovrasjödalen
Lindhult
Tomta hagar
Skåle
Herrfallsäng
Stora Kortorp
Kvismaren
Sköllersta prästäng
Ullavi
Sotterns skärgård
Svennevadsån
Prästgården
GlottrakärretVenerna
Bo
Naturreservat
Naturreservat
Naturreservat
Naturreservat
Naturreservat
Naturreservat
Naturreservat
Biotopskyddsområde
Naturreservat
biotopskyddsområde
STORA KORTORP
Övrig information
Se objekt SK 11-1995.
Naturreservatet heter Stommens ekäng.
Utgörs av naturreservaten Broby äng
och norra delen av Nalavibergs ekäng.
Utgörs av naturreservaten Oxaryggen
och södra delen av Nalavibergs ekäng.
Se objekt SK 187-1998.
Se objekt SK 235-1997.
Hallsbergs socken
Stora Kortorp utgörs till stora delar av artrika
gräsmarker som hävdas genom bete. Floran
innehåller hävdgynnade arter som kattfot,
fältgentiana, slåttergubbe, blåsuga, ormrot,
liten blåklocka, ögontröstar, brudbröd,
slåtterfibbla, sommarfibbla, prästkrage,
nattviol, jungfrulin, gullviva, ängsskallra och
mandelblom.
Några småvatten ingår också i området. Där
lever bl.a. större- och mindre
vattensalamander, åkergroda och vanlig groda.
Hasselsnok har också rapporterats från
området.
38
SVENNEVADSÅN
Svennevads socken
Skogaån rinner från Tisaren till Skogasjön,
övergår där i Svennevadsån och passerar
Lillsjön för att slutligen rinna ut i Sottern.
Vattnet rinner mestadels genom skogslandskap
men passerar vid Skogaholm ett småbrutet
odlingslandskap och ett kulturlandskap vid
Lagmansbacka. Vid Lagmansbacka finns åns
kanske finaste forssträcka och där syns ofta
strömstare vintertid. Fiskens vandring i
systemet hindras av bland annat två dämmen
mellan Tisaren och Skogasjön. Utmed ån finns
en hel del lövträd, vilket är en tillgång i det i
övrigt barrdominerade landskapet.
I Svennevadsån-Skogaån lever den sällsynta
arten tjockskalig målarmussla. Lokalen är den
enda kända ifrån Örebro län. Arten är känslig
mot olika typer av miljöstörningar och har
också minskat starkt i stora delar av Europa.
Den tas upp i habitatdirektivets bilaga 2, vilket
innebär att medlemsländerna har ett ansvar att
skydda områden där den förekommer. I ån
finns även större dammussla, spetsig
målarmussla, flat dammussla och allmän
dammussla. Utter har också noterats längs ån.
Tjockskalig målarmussla.
Foto: Cecilia Journath Pettersson.
39
PRÄSTGÅRDEN
Svennevads socken
Natura 2000-området Prästgården är ett
ca 15 ha stort öppet betat område som är
beläget söder om Svennevadsån, mellan
Lillsjön och Sottern. Stora delar av
betesmarken är fuktig till våt och delar av
området översvämmas ibland. Floran är artrik.
Ormrot, sumpmåra, gökblomster, ängsvädd
och smörbollar är exempel på örter som växer
i området. Områdets fuktängar utgör också en
relativt fin fågellokal där arter som
enkelbeckasin, brun kärrhök och buskskvätta
uppehållit sig.
GLOTTRAKÄRRET-VENERNA
Svennevads socken
Glottrakärret-Venerna är ett stort
sammanhängande våtmarksområde som breder
ut sig längs med Haddeboåns stränder. Ån är
uppdämd nedströms vid Hjortkvarn vilket gör
att kärret har en större utbredning än naturligt.
Själva kärret är till stora delar öppet utan träd
och är mycket svårframkomligt. Glottrakärret,
som är den nordvästra delen av
våtmarksområdet, består till stora delar av
gungflyn, medan Venerna i sydöstra delen har
fastare mark. I västra delen av Glottrakärret
ligger tre holmar med äldre tall och i västra
kanten av Venerna ligger en liten tallmosse
med en del döda träd.
Området hör till de mera spännande
fågellokalerna i trakterna kring Hjortkvarn.
Bland häckande arter finns t.ex. sångsvan,
gräsand, kricka, knipa, trana, tofsvipa,
skogssnäppa, grönbena, storspov,
enkelbeckasin, buskskvätta och sävsparv.
Många fåglar utnyttjar också området till att
födosöka och rasta i.
Områdets vegetation domineras av
fuktkrävande arter som vitmossor, starr och
tåg. Några växter som är kända från området
är bl.a. sotvitmossa, källpraktmossa,
kärrkrokmossa, hästsvans, bläddror, missne,
fläcknycklar och korallrot.
40
Riksintresseområden för
naturvården
DRUMLINOMRÅDET VID HACKVAD (DEL AV)
Viby socken
Mellan Fjugesta och E20 i höjd med
Östansjö ligger ett ca 59 km2 stort avsnitt
av jorbrukslandskapet som är ovanligt rikt
på drumliner. Inom området har det sedan
en lång tid tillbaka funnits en kontinuerlig
förekomst av gamla grova ekar, vilket gjort
att området har utvecklat höga naturvärden
och idag hör till de finaste trädbärande
miljöerna i Örebro län. Inom området finns
det även flera ängs- och betsmarksobjekt
med värdefull flora.
Under 1990-talet och 2000-talet
genomfördes flera inventeringar av
vedlevande skalbaggar i
ädellövträdsmiljöer runt om i Örebro län på
uppdrag av Länsstyrelsen. Inom de lokaler
som undersöktes i drumlinområdet
påträffades en ovanligt rik skalbaggsfauna
innehållande bl.a. 17 olika rödlistade
skalbaggsarter, vilket är ovanligt mycket
för länets förhållanden.
Vid de gamla träden växer även flertalet
sällsynta lav- och svamparter. Flera av de
värdefullaste delarna av drumlinområdet
omfattas idag av någon form av områdesskydd.
Större delen av området ligger i Lekebergs
kommun, ungefär en fjärdedel ligger i
Hallsbergs kommun. Här ligger bl.a.
naturreservaten Geråsen, Broby äng,
Nalavibergs ekäng och Oxaryggen.
Gammal ek i närheten av Värnsta. Foto: Björn Gunnarsson.
41
TISARFÖRKASTNINGEN (DEL AV)
Hallsbergs socken
Riksintresseområdet Tisarförkastningen är ett
ca 9 km långt segment av en längre
förkastningsbrant som sträcker sig längs med
Tisarens södra strand i öst-västlig riktning. I
området stiger berggrunden kraftigt uppåt
söder om Tisaren och höjdskillnader på upp
till ca 130 m förekommer. Förutom den
intressanta geologin finns det inom området
inslag av äldre naturskogsartade skogspartier
med höga naturvärden och hävdade områden
med artrik flora. I Hallsbergs-delen av
riksintresseområdet ligger bl.a. naturreservatet
Skåle, ett biotopskyddsområde vid Gropadalen
samt flera nyckelbiotoper.
STORA KORTORP
Hallsbergs socken
Stora Kortorp är skyddat som natura 2000område. Se s. 38.
HERRFALLSÄNG
Hallsbergs socken
Herrfallsäng är skyddat som naturreservat och
natura 2000-område. Se s. 23.
KVISMAREN (DEL AV)
Sköllersta socken
Kvismaren är skyddat som naturreservat och
natura 2000-område. Se s. 24.
Riksintresseområdet omfattar även en zon
runtom själva kärnområdet.
42
SOTTERNS SKÄRGÅRD (DEL AV)
Svennevads socken
Sottern är med sina 26,75 km2 Hallsbergs
kommuns största sjö. Sottern är en måttligt
näringrik sjö med nära neutralt pH. Sjön är
främst utpekad som riksintresse på grund av
sitt rika sjöfågelliv. I riksintresseområdet ingår
förutom själva sjön också ett mestadels
skogsbeklätt område norr om sjön, där bl.a.
några fina partier av lövstrandskog och kärr
finns. I sjön lever flera fiskarter. Abborre,
gädda, mört, gers, braxen, benlöja, lake,
björkna, gös, stensimpa och nissöga har
påträffats i sjön i samband med provfisken.
Delar av riksintresseområdet ingår i
naturreservatet Sotterns skärgård, vilket även
är skyddat som natura 2000-område. Mer
information om denna del av sjön finns på
s. 25.
PRÄSTGÅRDEN
Svennevads socken
Prästgården är skyddad som natura 2000område. Se s. 40.
KAMPERHULTKÄRRET
Svennevads och Bo socknar
Riksintresseområdet Kamperhultkärret ligger
väster och norr om Bjurhultasjön i Svennevads
socken. Området utgörs bl.a. av sjömad och
lövsumpskog. Precis väster om sjön ligger ett
7,5 ha stort rikkärr (Kamperhultkärret). Floran
innehåller flera typiska rikkärrsarter. Här växer
bl.a. korvskorpionmossa, röd skorpionmossa,
fetbålmossa, ängsnycklar, snip och flera
starrarter.
GLOTTRAKÄRRET OCH VENERNA
Svennevads och Bo socknar
Glottrakärret och Venerna är skyddat som
natura 2000-område. Se s. 40.
43
STENKULLA
Bo socken
Ca 4 km norr om Hjortkvarn, strax öster om
riksväg 51 vid Stenkulla, finns ett samlat
område på ca 50 ha med artrika
naturbetesmarker. I jordbrukslandskapet finns
också rätt stora inslag av åkerholmar,
stenblock och små träddungar. I floran finns
hävdgynnade kärlväxtarter som ormrot,
svinrot, kattfot, stagg och brokförgätmigej.
KÄRNSKOGSMOSSEN
Bo socken
skuggblåslav, nästlav, garnlav, motaggsvamp,
blåfotad taggsvamp, skrovlig taggsvamp,
dropptaggsvamp, svart taggsvamp och
svartvit taggsvamp.
Kärnskogsmossen är en stor torvmosse som är
belägen sydväst om Hjortkvarn, på gränsen
till Askersunds- och Motala kommun. Stora
delar av mossen ligger på Östergötland-sidan
och är idag skyddade som naturreservat och
natura 2000-område. I Östergötland består
mossen till stora delar av öppen torvmosse
medan delarna i Örebro län är mera
mosaikartade och trädbevuxna.
De fuktiga miljöerna vid mossen lockar också
till sig mycket insekter. Trollsländearter som
större rödögontrollslända, pudrad
kärrtrollslända, gulfläckad glanstrollslända
och mindre glanstrollslända rör sig i området.
Exempel på fjärilsarter som setts i området är
tallgräsfjäril, torvmossetaggmätare,
torvmossemetallfly, högmossestamfly,
myraftonfly samt den sällsynta nattflyarten
treuddtecknat aftonfly.
Orre, tjäder, korp, större hackspett, grönbena,
ljungpipare, storspov, trana, sångsvan,
tofsmes, kungsfågel, mindre korsnäbb,
sparvuggla och pärluggla är exempel på
fågelarter som regelbundet förekommer i
området.
Många fuktkrävande växtarter såsom
myggblomster, kärrspira, dystarr, trådstarr,
flaskstarr, dybläddra, tuvull, rosling och
hjortron växer i området. Ute på mossen
växer även de ”köttätande” växterna tätört och
sileshårs-arterna. I de fuktpåverkade skogarna
runtom mossen växer flera sällsynta lav- och
svamparter. Däribland kan nämnas
kortskaftad ärgspik, dvärgbägarlav,
44
Övriga naturområden
Nedan beskrivs ett urval av fina naturområden
i kommunen som inte omfattas av något
formellt områdesskydd.
STAVÅN
Viby socken
Stavån är belägen i Hallsbergs kommuns
västligaste spets ca 4 km öster om Laxå.
Endast en mindre del av ån går genom
Hallsbergs kommun men den sträckan omges
av finare natur i form av väluppvuxen skog
och sumpigare marker. Ån är till stora delar
nedskuren i landskapet och har ett naturligt
meandrande lopp. I ån finns bl.a. en sparsam
öringstam och gädda.
300 meter
SKOG VID LÖVÅSEN
Viby socken
Väster om Karstorp vid Lövåsen i Viby socken
ligger en 6,2 ha stor nyckelbiotop. Skogen
utgörs av en äldre lövdominerad skog med
bl.a. mycket asp, björk, klibbal, gran och
hassel. Det finns inslag av både stående och
liggande död ved och signalarter som blåsippa,
trubbfjädermossa, lunglav, stor aspticka och
kantarellmussling har påträffats här. Mindre
flugsnappare och spillkråka är två fågelarter
som trivs i den gamla skogen. Denna
nyckelbiotop ligger också inom nära avstånd
från ett befintligt biotopskyddsområde med
liknande skog beläget strax norr om Karstorp
(se objekt SK 156-1996).
45
VRETSTORPS RENINGSVERKSDAMM
Viby socken
Likt många andra reningsverksdammar så dras
många fåglar även till Vretstorps
reningsverksdamm. Tillgången på näring i den
ca 2 ha stora dammen gör att vissa typer av
insekter frodas i området. Några av de
fågelarter som setts vid dammen är
smådopping, svarthakedopping, brunand och
knölsvan.
L
SÅGEBO
SÅGEBOL
Sågebol
100 meter
Ugglekällan
’
VÄLAKÄRRET
Viby socken
Foto: Björn Gunnarsson.
törnsångare och sånglärka. Vid Välakärret
brukar också många rovfåglar hålla till.
Havsörn, Ormvråk, fjällvråk, tornfalk,
pilgrimsfalk, brun kärrhök och blå kärrhök har
setts återkommande vid området. Även rödoch brun glada har setts vid området på senare
år. Ett fågeltorn och en provisorisk
parkeringsyta finns i östra änden av området
bredvid vägen.
Välakärret ligger strax väster om Vibysjöns
södra del och utgörs av en fuktig sänka i
jordbrukslandskapet. Många fåglar, bl.a. gäss,
änder och vadare brukar rasta vid våtmarken.
Exempel på arter som brukar ses och höras är
sångsvan, knölsvan, grågås, sädgås, kricka,
gräsand, bläsand, tofsvipa, grönbena,
gluttsnäppa, brushane, enkelbeckasin, stare,
46
VIBYSJÖN
Viby socken
Vibysjön är en drygt 2 km2 stor näringsrik
slättsjö som mestadels omges av ett öppet
jordbrukslandskap. Sjön har breda vassbårder
och runt stora delar av sjön växer också en
frodig strandskog med bl.a. björk, asp, al, ek,
ask och viden. Runt sjön finns även en del
öppna betade partier.
Sjöns har ett rikt fågelliv. Bl.a. brun kärrhök,
rördrom och häger brukar kunna häcka i
området. Sjön utnyttjas också i hög grad som
rastplats av flyttande fåglar. T.ex. brukar
många andfåglar och gäss rasta vid sjön. Flera
sällsynta arter har under årens lopp observerats
vid sjön, bland annat svarthuvad mås,
skräntärna och svarthalsad dopping.
I den lövdominerade strandskogen väster om
sjön har en del sällsynta svampar hittats. Bland
annat stinknagelskivling, koralltaggsvamp och
luddticka. Floran består delvis av fuktkrävande
arter som springkorn, missne och kärrbräken,
men blir successivt torrare då en del av
Askersundsåsen går längs med sjöns västra
strand. Ute vid sjön växer arter som andmat,
säv, dyblad, hornsärv och trubbnate. Ett
fågeltorn finns i sjöns sydvästra del nära intill
länsväg 518.
Foto: Björn Gunnarsson.
47
VÄRNSTA
Viby socken
Ca 5 km nordväst om Östansjö på Närkeslätten
ligger Värnsta gård. Runt gården finns
värdefulla lövträdsmiljöer i form av
betesmarker, mindre skogspartier samt en allé
med många gamla träd i. Området har även en
rik flora med många arter som växer i
kvävefattiga miljöer. En del av vegetationen
växer på avlånga drumlinåsar som går genom
området.
Bland träden finns flera olika arter lövträd
såsom ek, ask, alm, rönn, lönn, lind, fågelbär,
popplar och hägg. Buskskiktet innehåller arter
som vägtorn, hassel, olvon och hallon. Knutet
till de äldre träden finns flera sällsynta svampoch lavarter. Exempel på arter som påträffats i
området är oxtungssvamp, ekticka,
jättekamskivling, koralltaggsvamp,
brun nållav, lönnlav samt gulvit blekspik.
Området har också en rik skalbaggsfauna med
sällsynta arter som läderbagge, orange
rödrock, kardinalfärgad rödrock och
sprängtickgnagare.
Några kärlväxtsarter som är kända från
området är källgräs, svart trolldruva,
stinksyska, vätteros, lungört, underviol,
blåsuga, grönvit nattviol, rödkämpar och
svinrot. Här växer också flera arter
vaxskivlingar.
ODENSVI
Viby socken
Odensvi är beläget mellan Vretstorp och
Östansjö, strax söder om E20. I närmiljöerna
kring gården finns några värdefulla ek- och
lövträdspartier där flera sällsynta arter har
påträffats. En del av träden i området är sedan
lång tid tillbaka skyddade som naturminnen.
Nio olika rödlistade skalbaggsarter påträffades
i området i samband med en inventering år
2000, vilket är ovanligt mycket för ett så pass
litet område. Skeppsvarvsfluga, smalknäppare,
kardinalfärgad rödrock och svart
barkglansbagge är exempel på arter som
hittades. På de gamla träden växer bl.a.
allémossa, oxtungssvamp, brödmärgsticka och
korallticka.
48
HÖGERÅSEN
Viby socken
Ca 2 km nordväst om Östansjö, öster om
naturreservatet Oxaryggen, ligger Högeråsen.
Naturen utgörs här av hagmiljöer som varierar i
öppenhet, från ganska slutna skogspartier till
helt öppna gräsmarksytor. Bland träden märks
bl.a. ek och ask. En del av träden är äldre och
signalarter som brun nållav, kornig nållav,
parasitsotlav, rostfläck, lönnlav och ekticka
förekommer i området. Betesmarkerna har
också en rik kärlväxtsflora med arter som
källgräs, bäckbräsma, sötvedel, vårfingerört,
tiggarranunkel, bäckveronika och olika violarter.
TRIPPHULTSMON
Viby och Hallsbergs socken
Tripphultsmon ligger öster om Tripphultssjön.
Området är en del av Hallsbergsåsen som
sträcker sig genom kommunen i nord-sydlig
riktning. Naturen utgörs främst av hedtallskog
som växer på magra sandmarker. Knutet till
denna naturtyp finns de sällsynta och hotade
växtarterna mosippa, cypresslummer och
mellanlummer i området. För att dessa inte
med tiden ska konkurreras ut av andra
växtarter behöver växtplatserna utsätts för
återkommande störningar av marktäcket och
skogen bör hålls relativt öppen. Det kan t.ex.
åstadkommas genom en kombination av
naturvårdsbränningar och gallringar som gör
att mineraljorden blottas och skogen blir mera
ljusöppen. Trädlärka och nattskärra är två
exempel på fågelarter som förekommer i
området.
49
BLÅBERGAMON
Hallsbergs socken
Blåbergamon är belägen strax öster om
ovanstående område och är av liknande
natyrtyp. Området utgörs av ett stort fält med
isälvssediment som är uppsplittrat av
hällmarker. Skogen är talldominerad med
inslag av gran. Lövinslaget är knappt.
Vegetationen är hedartad och de sällsynta
växtarterna cypresslummer och mellanlummer
förekommer även i detta område.
Någon form av aktiv skötsel av skogen som
inkluderar störning av marktäcket skulle
troligen vara optimalt för att bevara och
utveckla områdets värden knutna till de öppna
och halvöppna sandmiljöerna.
Även faunan innehåller flera hed- och
sandmarksarter. Trädlärka, tofsmes, rödstjärt,
spillkråka och större hackspett är exempel på
fågelarter som setts i området på senare år.
Bland småkrypsfaunan märks bl.a. flera arter
bin och marklevande skalbaggar. Längs
blomrika vägkanter med getväppling
förekommer mindre blåvinge.
GAMMAL TÄKT SV OM BLÅBERGA
Ca 0,5 km sydväst om Blåberga ligger en
gammal sandtäkt som fortfarande är relativt
öppen. Norra delen av täkten ligger i
Hallsbergs kommun medan den större södra
delen ligger i Askersunds kommun. I samband
med en större inventering av gaddstekelfaunan
i Örebro län som genomfördes 2008
inventerades Hallsbergs-delen av täkten. Där
påträffades bl.a. 136 olika arter gaddsteklar,
däribland de rödlistade arterna virvelvägstekel
och kantsmalbi.
Från kraftledningsgatan som går i västra
kanten av området är bl.a. bibagge och
ljungsnabblöpare kända sedan tidigare.
För att naturvärdena ska kunna bevaras i
området behöver sandmiljöerna på något sätt
hålls öppna och träd som är på väg att etablera
sig behöver hållas efter med jämna mellanrum.
Mindre partier med sälg och tall anses dock
vara gynnsamt att spara enligt de
skötselförslag som föreslås i stekelrapporten.
50
Hallsbergs socken
LÖVSKOG VID ULVSÄTTER
Hallsbergs socken
Detta ca 0,6 ha stora område är beläget vid
Ulvsätter i nordvästra delen av Hallsberg.
Skogen är lövdominerat med inslag av
ädellövträd. Området har inte röjts på länge
vilket gett upphov till att mycket av träden har
självgallrats och det finns gott om död ved i
allt från klena dimensioner upp till grövre
stammar. Ett fåtal granar i olika åldrar står
insprängda bland lövträden. Om våren
blommar det mycket vitsippor i skogen. Här
växer även kalkgynnade arter som tibast, svart
trolldruva och blåsippa. Områdets naturvärden
ligger främst i den rika mängden död ved samt
förekomsten av vissa trädslag och den rika
floran.
Ulvsätter
100 meter
STOCKSÄTTERSSKOGEN
Hallsbergs socken
Stocksättersskogen är belägen vid nordvästra
delen av Hallsberg och sträcker sig vidare bort
mot Ulvsätter, Stora Älberg och Äspsätter.
Bland djurlivet märks bl.a. en rik förekomst av
reptiler. Skogsödla, kopparödla, snok och
huggorm brukar kunna ses i området.
Kattuggla, större hackspett, trädkrypare,
nötvecka, domherre, grönsiska och stenknäck
är exempel på fågelarter som kan hålla till i
området.
De östra delarna av skogen vid Hallsberg
utgörs till stora delar av en lövrik blandskog
men varierar från rena lövskogsområden till
mera gran- eller talldominerade bestånd. Björk
och gran hör till de vanligaste trädslagen. Det
finns även rikligt med asp, sälg, hassel och
gråal. Bland ädellövträden finns det ganska
gott ek och lönn, främst i yngre ålder. Enstaka
tysklönn, fågelbär förekommer också i skogen.
Ett klibbalkärr finns i skogens västra del och
tall är det dominerande trädslaget vid några
uppskjutande grusåsar, bl.a. öster om Ahlsells
industriområde. Skogen är till stora delar inte
speciellt gammal, men börjar ändå nå en
intressant ålder och det finns inslag av bl.a.
äldre tall, björk, gran, asp och sälg.
Floran är i delar av skogen relativt rik med
arter som blåsippa, vitsippa och gullpudra.
51
HÄSSLEBERGSDAMMEN
Hallsbergs socken
Denna damm ligger strax norr-nordost om
Stocksättersskogen och har anlagts för att ge
förutsättningar för biologisk mångfald samt att
ta hand om dagvatten. Dammen är ca 1,5 ha
stor. Söder om dammen har också en några
hektar stor grönyta avsatts. Runt dammen
finns en gångslinga anlagd och på norra kanten
finns ett kombinerat vind- och silhuettskydd
uppfört.
Vattnet leds in till dammen via ett dike från
koloniområdet och går sedan ut i större diken
och gravar som så småningom rinner ner i
Ralaån. Runt dammen har också ett antal
mindre åtskilda groddammar grävts fram.
Vadarfåglar som gluttsnäppa, grönbena,
drillsnäppa, enkelbeckasin och mindre
strandpipare har setts nyttjar dammen som
rastplats under flytten.
DAMM ÖSTER OM TOMTA
Hallsebergs socken
Detta område på ca 1,8 ha är beläget öster om
Tomta vid ett skogsparti som sticker ut i det
öppna åkerlandskapet. Dammen är nästan
rektangulär och relativt grund med mycket
lövförna på botten. I damman finns bl.a.
grodor och en del fåglar brukar också kunna
uppehåller sig där. Delar av dammen är
igenvuxen med vattenväxter medan andra
delar är mera öppna. Skogen runt dammen
utgörs av lövskog med bl.a. al och björk. Vissa
partier är sumpsskogsartade. Det finns relativt
gott om död ved. Inne bland björkarna växer
grönvit nattviol.
Åmanstorp
RÖSÄTTER
200 meter
52
GRÖNSTRÅK KRING EKOLOGISKA PARKEN
Hallsbergs socken
Området utgörs delvis av en ekopark som
skapades av Hallsbergs kommun i slutet av
1990-talet. Huvudsyftena var att skapa ett
attraktivt ströv- och friluftsområde nära skolor
och bebyggelse, gynna djur- och växtlivet
samt att ta hand om dagvatten och vara en
buffertzon mot översvämningar.
I området finns det tre grävda dammar utefter
Kvarnbäcken och Storån samt ett omväxlande
landskap med både öppna partier och små
skogsdungar. Flera promenadstigar finns i
området. Träd och kärlväxter har planterats för
att ge ett variationsrikt landskap rikt på arter.
Vid dammarna brukar flera fågelarter
uppehålla sig. Några exempel är gräsand,
knipa, rörhöna, gulärla, häger och olika arter
av vadare. I dammarna lever också grodor
samt många olika insektsarter.
LÖVSJÖKÄRRET-BLÄCKKÄRRET
Hallsbergs socken
Skogen domineras av gran men har också
inslag av tall, björk, asp och klibbal.
Luftfuktigheten vid området är hög. Terrängen
är blockig och död ved finns främst i form av
enstaka granlågor av klenare dimension.
Detta område ligger längs en sprickdal som
går i sydöstlig riktning. Norra delarna ligger
strax sydöst om Skåle. Naturen utgörs nere i
dalen mestadels av öppen kärrmark och
mosse. Högre upp övergår den successivt till
sluten skog.
Mycket av skogen runt dalen är avverkad men
enstaka partier av äldre skog med högre
naturvärden finns kvar. Några signalarter som
påträffats i myrmarkerna och omkringliggande
skogar är missne, korallrot, fläcknycklar,
spindelblomster, vedtrappmossa, mörk
husmossa, kattfotslav och kortskaftad ärgspik.
53
LÖVSKOG VID NORRA HAMRA
Hallsbergs socken
Längs med Tisarförkastningen, strax öster om
Tisaren ligger Norra Hamra. Vid
förkastningsbranten norr om byn finns ett
lövskogsparti som skapats efter att åkrar och
lövängar som hörde till torpet Skagerstorp
vuxit igen. Av torpet återstår idag endast
grunderna men en hel del kulturväxter lever
fortfarande kvar så som fågelbär, brunbär och
syren. Lövängarna är idag helt igenvuxna med
bl.a. hasselbuskar, ask, asp och björk. I
buskskiktet växer bl.a. tibast och skogstry.
Marken har en typisk lundartad flora med vitoch blåsippor, liljekonvalj, nattvioler, lundarv,
hässleklocka och stinksyska. Väster om
grusvägen, där det tidigare funnits mera öppna
partier växer bl.a. ett stort bestånd av tvåblad.
Härifrån finns även äldre fynd av myskmåra
och granspira. Men dessa är idag troligen
utgångna från området, som numera delvis är
granplanterat.
RIKKÄRR SYDVÄST OM ÄMTSÄTTER
Mellan Skogaholm och Herrfallsäng, i
närheten av Ämtsätter finns ett område med
flera mindre rikkärr. I närheten av kärren finns
också en del äldre nyckelbiotopsklassad skog,
bl.a. i form av lövsumpskog och granskog.
Rikkärren utgörs av medelrikkärr och är
mestadels ganska trädbevuxna, men det finns
även en del öppna partier. Exempel på
kärlväxtsarter som förekommer i området är
korallrot, ormbär, missne, kärrbräken och flera
olika starr-arter. Bland mossfloran finns arter
som blåmossa, fetbålmossa, myruddmossa och
olika arter skorpionmossor.
I områdets västra del växer den sällsynta arten
hållav. Hållav är knuten till fuktiga miljöer och
växer främst på lövträd som klibbal och björk.
54
Hallsbergs och Svennevads socken
LÖVSKOG VID RUDSÄTTER
Sköllersta socken
På gränsen mot Örebro kommun vid Rudsätter
ca 5 km sydost om Sköllersta ligger ett ca
10 ha stort lövskogsområde. Skogen har
relativt stora inslag av ädellövträd. I träd- och
buskskiktet finns bl.a. mycket hassel och asp.
Björk, ek, ask, alm, gråal, klibbal, skogstry
och tibast förekommer också.
Skogen har en rik flora innehållande många
signalarter. Exempel på kärlväxtsarter som
växer i området är blåsippa, vätteros,
underviol, svart trolldruva, vårärt, mörk
lungört, storrams, ormbär, tandrot, gullpudra,
tvåblad, nattviol och grönvit nattviol.
Bland lavar och svampar kan nämnas lönnlav,
klotterlav, jaguarfläck, svavelriska och
hasselticka. Den relativt sällsynta gnagaren
buskmus är sedan tidigare också känd ifrån
området.
FJÄRILSÄNG VID ÖVRE SKRUKEBACKEN
Sköllersta socken
Vid Övre Skrukebacken 4-5 km sydost om
Sköllersta finns ett öppet hävdat område som
hyser en rik fjärilsfauna. Över 40 arter
dagfjärilar har setts i området under de senaste
åren och flera rödlistade arter förekommer här
i relativt stora antal. Bland de intressantare
arterna kan nämnas åkerväddsantennmal,
allmän metallvingesvärmare, mindre
bastardsvärmare, svartfläckig glanssmygare,
violettkantad guldvinge, eldsnabbvinge,
eksnabbvinge, almsnabbvinge,
skogspärlemorfjäril, storfläckig pärlemorfjäril,
aspfjäril, berggräsfjäril och vägtornsmätare.
En värdekärna i området utgörs av en mindre
ängsyta där det bl.a. växer syror och åkervädd.
Bredvid ängen finns det betesmarker och
blomrika vägrenar där det bl.a. växer mycket
ärtväxter. Här växer bl.a. backklöver.
De sällsynta arterna i området gynnas av att
ingen näring, t.ex. i form av konstgödsel
tillförs marken. Flera av arterna gynnas också
av en extensiv hävd och en slåtter som sker så
sent som möjligt på säsongen.
Violettkantad guldvinge. Foto: Björn Gunnarsson.
55
EKBACKE VID ULLAVI
Sköllersta socken
I närområdet strax norr om Ullavi gård ligger
en mestadels ekbevuxen sluttning. På träden
har flera sällsynta lav- och svamparter som
parasitsotlav, brun nållav, gul dropplav,
snöbollslav, rostfläck, kornig nållav, ekticka
och korallticka påträffats.
Området har också en tämligen rik,
kalkpåverkad flora med arter som
hässleklocka, smånunneört, blåsippa, rödklint,
åkervädd, gullviva, midsommarblomster,
ormbär, svart trolldruva och grönvit nattviol.
OMHÄLLSBERG
Berga
Hagstugan
Sköllersta socken
Ca 2 km nord-nordväst om Pålsboda, mellan
Berga och Stentorp ligger Omhällsberg.
Området består av en granitknalle som reser
sig nästan 20 meter över omgivande terräng.
Från toppen har man fin utsikt över
omgivningarna åt nord och nordväst. På
Stentorp bergets topp finns också rester av en fornborg
Fornborg
från yngre järnåldern. Floran innehåller bl.a.
Omhällsberg
några typiska hällmarksarter. Vårspärgel,
berggröe, kärleksört, äkta johannesört,
harklöver, stensöta, gulmåra, ljung, bergsyra,
100 meter
klofibbla och lövbinda är exempel på arter
som förekommer. Den sällsynta örten
hällebräcka är också känd ifrån området.
Berget gränsar i söder till grandominerad skog,
medan området norrut mot vägen och österut
utgörs av öppnare marker.
56
SKOG SYDVÄST OM ROSTORP
Sköllersta socken
Intill länsväg 633 mellan Hallsberg och
Pålsboda ligger ett litet skogsområde på ca
1 ha som hyser en värdefull flora. Skogen
består delvis av ett antal grövre äldre tallar.
Det finns också inslag av ask, oxel, hassel och
brakved. Floran innehåller bl.a. orkidéerna
skogsknipprot, nästrot, tvåblad, knärot,
nattviol och jungfru Marie nycklar. Bland
övriga växter kan nämnas blåsippa, gullviva,
vitpyrola, ormbär, darrgräs och smultron.
Rostorp
Marielund
100 meter
GAMMAL TÄKT VID PÅLSBODA
Sköllersta socken
I norra delarna av Pålsboda, väster om riksväg
51 i höjd med idrottsplatsen, ligger en f.d.
grustäkt där flera arter som är knutna till öppna
sandmiljöer förekommer. Bland arter som har
påträffats i området kan nämnas smygstekellik
glasvinge, sexfläckig bastardsvärmare,
pärlcitronbi, bivarg, bibagge samt flera olika
arter jordlöpare. Det finns rikliga förekomster
av ärtväxter som getväppling och käringtand
vid den gamla täkten vilket är gynnsamt för
många insektsarter som lever i sand- och
grusmiljöer. För att området ska kunna behålla
sin ljusöppna karaktär behöver uppväxande sly
hålls efter med jämna mellanrum.
Bivarg är en rovstekelart som lever i öppna sand- och
grusmiljöer. Arten lever bl.a. av nektar och pollen, men
honan är också en skicklig jägare av bin. De fångade
bytena som blivit paralyserade av gaddstick förs med
tillbaka till bohålan där de används som föda till
larverna. Foto: Björn Gunnarsson.
57
IGELN
Sköllersta och Svennevads socknar
Foto: Jonas Engzell
sothöna, skogssnäppa, trana och sångsvan
häckar regelbundet i området. Igeln nyttjas
också som rastplats för flera arter flyttfåglar.
Ett fågeltorn finns uppfört vid sjöns nordöstra
strand, till vilken det även går en stig från
grusvägen norr om sjön.
Igeln är belägen ca 3 km sydväst om Pålsboda
och är en grund och bitvis igenvuxen sjö som
förses med vatten från flera skogsdiken.
Utloppet sker genom den delvis dikade
Igelbäcken som senare rinner ut i
Svennevadsån. Sjöns stränder utgörs mest av
myrmark, där bl.a. flera starrarter växer. De
följs i tur och ordning av vass, sjösäv,
näckrosor och vattenaloe. Den sistnämnda
utgör något av en specialitet för sjön. Några
andra växter som växer ute vid sjön är
bandnate, trubbnate, oxstarr, slokstarr,
svärdslilja, sprängört, storandmat, kransslinga,
samt den vattenlevande mossarten
vattenstjärna.
Igeln har också ett rikt fågelliv. Sjön har under
en lång tid varit en viktig lokal för bland annat
svarthakedopping. Arter som knipa, gräsand,
58
MATSTORPAKÄRRET
Svennevads socken
Ca 2 km norr om Skogaholm, längs med
Matstorpabäcken, ligger rikkärret
Matstorpakärret. Tidigare var bäcken uppdämd
vid kärret men numera har området börjat växa
igen. Kalkhaltig morän ger
grundförutsättningarna för den rika floran.
Kärret hyser stora mängder ängsnycklar och
arter som kärrspira, majviva, smörbollar,
tvåblad, brudsporre, tibast, låsbräken och
hårstarr. För att området ska kunna behålla
sina nuvarande naturvärden skulle det behöva
omfattas av någon slags aktiv skötsel såsom
röjning av sly med jämna mellanrum.
Matstorp
Tjärframställningsplats
Matstorpa-
Rosendal
damm
Storängen
SKOGAHOLM
Mats
b
torpa
n
äcke
400 meter
Ämta
nne
Sv e
VILTVATTEN VID SKOGAHOLM
Svennevads socken
Intill vägen som går norrut mot Ämta har ett
ca 2,5 ha stort viltvatten skapats genom
vallning och dämning. Våtmarken utgör en fin
fågellokal och mycket insekter rör sig också i
området. Gräsand och knipa hör till de
vanligaste arterna i dammen. Trana, häger,
kricka, trastsångare, rörsångare, härmsångare,
skogssnäppa och sparvuggla är några andra
fågelarter som har setts eller hörts kring
våtmarken.
59
sån
vad
SKEPPHULTABESTÅNDET
Svennevads socken
a
ult
ph
ep
Sk
d
ttle
flo
Skepphultabeståndet är ett ca 5 ha stort
skogsbestånd beläget strax söder om
Skogaholm. Området ligger i sluttningen till
vad som tidigare var Ancylussjöns strand och
marken domineras av sandigt svallgrus.
Skogen är ovanligt högvuxen och dominans av
tall och gran i olika dimensioner.
SKOGAHOLM
Skogsbestånden har hög ålder och lång
kontinuitet vilket gynnar många sällsynta
svamparter. Exempel på rödlistade arter som
påträffats i skogen är tallticka, svart
taggsvamp, svartvit taggsvamp, gul
taggsvamp, dofttaggsvamp, brödtaggsvamp
och rutspindling.
Skepphultaklint
200 meter
Vegetationen under träden består av den lite
frodigare blåbärsskogens arter så som
örnbräken, hultbräken, ekorrbär, skogsfibbla,
kruståtel och linnea. Knärot hör till de mera
sällsynta arterna som påträffats vid området.
VILTVATTEN NORDOST OM GILLBERGA
Svennevads socken
I närheten av gården Gillberga norr om Sottern
fanns tidigare ett sumpigt område innan det
1995 iordningställdes till ett ca 5 ha stort
viltvatten. Våtmarkens storlek är troligen en
förklaring till att många fåglar såsom
sångsvan, grågås, gräsand, knipa, sothöna och
olika vadare dras till området. Småfläckig
sumphöna är en sällsyntare art som har
rapporterats från lokalen.
60
LILLSJÖN
Svennevads socken
Norrängen
Segermon
Östra kärret
Svennevad
SVENNEVADSBY
Sörgården
SVENNEVADSBY
Månsagården
Svennevadsby
Österkvarn
Kvarsholmarna
Pellagården
Svenstorp
Källsätter
Fridsta
SVENNEVADSBY
Billsgården
Hemängen
Björkelund
Viken
Svennevadsån
Lillsjön
Lillsjön
SKOGAHOLM
SÖRBERG
Kullen
NORRBERG
500 meter
Sörberg
Högby
Norrberg
Adeleberg
Åmhällsberget
SÖRBERG
Sörberg
n
cke
Diamantberget
abä
SÖRBERG
Sarvebäcken
hult
Mörk
Innan Svennevadsån rinner ut i Sottern
passerar vattnet Lillsjön. Trots att själva sjön
inte är så stor har den och dess växlande
omgivningar höga naturvärden. I öster och
väster omges sjön av sumpskog där häckning
av bl.a. mindre hackspett har noterats. Några
andra fågelarter som brukar hålla till i och
kring sjön är brun kärrhök, trana, rördrom,
enkelbeckasin, skäggdopping, stare,
gröngöling, trastsångare, rörsångare,
sävsångare samt olika änder, gäss och svanar.
Bland ryggradsdjur är bl.a. bäver, utter och
snok kända från området. Runt delar av sjön
ligger artrika betade gräsmarker med växter
som kattfot, knägräs, darrgräs, revfibbla, stagg,
harstarr, liten blåklocka, ängsskallra,
ängsvädd, jungfrulin, bockrot, prästkrage och
ögontröstar.
BARRSKOG VID BOTTENRIKEN
Svennevads socken
Ca 4 km sydväst om Svennevad, intill
skogssjön Bottenriken ligger ett äldre
nyckelbiotopklassat skogsområde. Skogen är
till stora delar grandominerad men inslagen av
bl.a. tall och glasbjörk är fläckvis stora. Flera
sällsynta svampar såsom rotfingersvamp,
motaggsvamp, svart taggsvamp,
zontaggsvamp, skarp dropptaggsvamp och
grangråticka är kända ifrån området.
61
LÖVTRÄDSMILJÖER VID BO
Bo socken
I miljöerna kring Bo slott finns det rikligt med
äldre lövträd i form av parkartade partier,
betesmarker, skogspartier och små träddungar.
Här växer bl.a. ädellövträden ek, bok, lönn och
lind. Knutna till de trädbärande miljöerna finns
sällsynta lav- och svamparter som brunskaftad
blekspik, vedspik, fransig ockraporing,
skinntagging, jättekamskivling, rävticka,
brödmärgsticka, almsprängticka,
koralltaggsvamp och druvfingersvamp. Även
floran är tämligen rik med hävdgynnade arter
som svinrot, gökblomster, vitmåra,
svartkämpar, blåsuga, åkervädd, klasefibbla,
gullviva, grönvit nattviol, tvåblad,
skogsklocka och stinksyska. I markskiktet
finns också flera arter vaxskivlingar.
STRANDSKOG VÄSTER OM AVERN
Längs med sjön Averns västra strand finns ett
långsmalt stråk med äldre skog. Skogen
domineras mestadels av triviallövträd som asp,
klibbal och björkar. Det finns även inslag av
bl.a. gran, tall, rönn, sälg, ask och ek. Stora
partier utgörs utav sumpskog. Bitvis finns det
ganska gott om död ved, bl.a. i form av
högstubbar med bohål i. Signalarter som tibast,
underviol, blåsippa, svart trolldruva, ormbär,
tvåblad, fällmossa, grynig filtlav,
kandelabersvamp, hasselticka och läderskål är
kända från området.
62
Bo socken