Innehållsförteckning
Sida:
Inledning................................................................................................ 2
Syfte........................................................................................................................... 2
Vad säger styrdokumenten?................................................................................... 3
Metod, material och avgränsningar....................................................................... 4
Historieläromedel........................................................................................ 4
Styrdokument...............................................................................................5
Forskningsläge och teoretiska redskap.................................................................. 5
Läroboksrelaterad forskning........................................................................ 5
Genusperspektivet........................................................................................6
Genusforskning om välfärdsstatens Sverige................................................7
Sammanställning av teoretiska redskap....................................................... 11
Frågeställning........................................................................................................... 12
Analys..................................................................................................... 13
Läroboksförfattarna................................................................................................ 14
De sociala reformerna..............................................................................................14
Perspektiv på historien................................................................................ 14
Epos............................................................................................................. 17
Kvinnans uttåg på arbetsmarknaden.................................................................... 17
Perspektiv på historien................................................................................ 17
Epos............................................................................................................. 22
Bilder......................................................................................................................... 23
Perspektiv på historien................................................................................ 23
Epos............................................................................................................. 24
Slutdiskussion........................................................................................................... 25
Saklighet och allsidighet.............................................................................. 25
Komparation................................................................................................ 27
Avslutning.............................................................................................. 28
Sammanfattning....................................................................................................... 28
Slutord och egna kommentarer.............................................................................. 29
Källförteckning........................................................................................................ 31
Inledning
I skolvärlden och i synnerhet historieämnet talas det idag ofta om ”kvinnohistoria” och
genusperspektiv. Men vad innebär dessa begrepp? Om man ser tillbaka i tiden har
historieskrivare oftast sett mannen som norm, vilket har gjort att kvinnan hamnat i
skymundan. Men under de senaste åren har vissa forskare med den vetskapen i bagaget lagt
till ett såkallat genusperspektiv på historieforskningen. Detta perspektiv skall synliggöra både
det manliga och det kvinnliga genuset, det vill säga de båda sociala könen. Detta har lett till
att man funnit en nästintill outforskad historia om kvinnor och deras liv. På den befintliga
historian har man sedermera applicerat den nya historian, det vill säga kvinnohistorian.
Enligt läroplanen skall undervisningen i gymnasieskolan vara ”saklig och allsidig”,
och i skollagen står det att jämställdhet mellan könen skall främjas.1 Denna uppsats ämnar
undersöka hur det är ställt med den saken.
Syfte
Syftet med denna uppsats är att undersöka två läroböcker i historia och om de når upp till
styrdokumentens krav på saklighet och allsidighet.
Jag tror de flesta kan hålla med om att kvinnor deltagit i uppbyggandet och
formandet av det svenska samhället lika mycket som männen. Detta framgår dock inte alltid i
historieskrivningen. Är det så att den ”vanliga” historien tillhör männen medan kvinnorna får
nöja sig med en egenbetitlad tilläggshistoria? Jag vill utifrån denna uppfattning därför endast
inrikta mig på styrdokumentens krav utifrån ett genusperspektiv, där brister på saklighet och
allsidighet i form av eventuella jämställdhetsbrister skall synliggöras.
Werner, Lars (2003), Gymnasieskolans regelbok 2003/2004 : Bestämmelser om gymnasial utbildning.
Stockholm: Nordstedts Juridik AB. Upplaga 4:1. ISBN91-39-10642-X. s. 14, 131.
1
2
Vad säger styrdokumenten?
Jag vill tydliggöra syftet med uppsatsen genom att ta upp de stycken ur styrdokumenten som
berör undervisningens saklighet och allsidighet rörande jämställdhet. De tre styrdokumenten
är skollagen, 1994 års läroplan för de frivilliga skolformerna och kursplanen för historia A på
gymnasiet.
I skollagen går det läsa att den som verkar inom skolan särskilt skall ”främja
jämställdhet mellan könen [...]” och att ”[d]et åligger rektorn att särskilt verka för att
utbildningen utvecklas.”2 Den rådande läroplanen för gymnasieskolan tydliggör att
undervisningen skall vara saklig och allsidig, men också spegla både manliga och kvinnliga
perspektiv. Skolan skall alltså främja män och kvinnors lika rättigheter och möjligheter. För
att möjliggöra dessa grundläggande värden krävs bland annat att läromedlen motsvarar målen
för jämställdhet. Även enligt läroplanen är det rektorns ansvar att läromedlen håller god
kvalitet och lärarens uppdrag att innehållet i undervisningen upprätthåller ett
genusperspektiv.3
Detta belyser vikten av att läromedlen är korrekt utformade. Det största ansvaret
borde därmed ligga hos läromedelsförfattarna, eftersom det är de som skriver ner historien.
De bör medvetet främja jämställdheten genom att upprätthålla styrdokumentens standard,
aktuell forskning samt undvika slentrianmässigt skrivande efter den mer traditionella
historiesynen.
I kursplanen för historia A går det läsa att ett av målen att sträva mot är att eleven
”utvecklar kunskaper om historiska strukturer, utvecklingslinjer och förändringsprocesser som
ger ett sammanhang och bakgrund för individ och samhälle”.4 Eleven skall alltså lära sig hur
historien är uppbyggd och hur den utvecklas och förändras, vilket skall hjälpa dem att förstå
både samhället och individerna som utgör det.
Slutligen, min personliga och fullständiga definition av saklig och allsidig
undervisning innebär en objektiv och mångsidig sådan. Undervisningen skall ske utan politisk
eller religiös andemening, efter en ovästerländsk-centrerad världsbild och utifrån ett
mångfacetterat perspektiv där varken genus, etnicitet, ursprung, klass, sexualitet, et cetera
osynliggörs eller diskrimineras.
2
Ibid., s. 14, 17.
Ibid., s. 131f, 141.
4
Kursplanen för historia A på gymnasiet.
3
3
Metod, material och avgränsningar
Jag skall i denna uppsats använda mig av en kvalitativ hypotetisk-deduktiv metod. Utifrån ett
genusperspektiv skall jag deducera styrdokumenten och historieläromedlens historieskrivning
rörande män och kvinnor under perioden 1945-1989. Denna specifika tidsperiod är vald efter
läroböckernas kapitelindelning, där denna epok ses som välfärdsstatens uppgång och
tillfälliga fall världen över och i synnerhet i Sverige.
I analysdelen vill jag verifiera eller falsifiera om dagens historieläromedel följer
styrdokumentens krav på saklighet och allsidighet som de borde. Efter det kommer jag även
att komparera de båda läromedlen för att undersöka vilken som kan anses mest användbar för
undervisning.
Historieläromedel
Jag vill undersöka de läromedel som används till A-kursen i historia på några av
gymnasieskolorna här i Växjö. Jag e-postade de sju skolorna5 och fick som svar, från alla
utom två av dem, att Perspektiv på historien A, Epos: Historia: för gymnasieskolans kurs A
och Alla tiders historia A var de läroböcker som användes för tillfället. Utav dessa väljer jag
att endast analysera de två nyare läroböckerna och välja bort den något äldre Alla tiders
historia, på grund av uppsatsens begränsade storlek. De två utvalda böckerna var också dem
som flest skolor angav att de använde. Här följer en kort presentation av dem:
Perspektiv på historien A är skriven av Hans och Örjan Nyström. Denna bok är
kronologiskt indelad i tio huvuddelar. Jag kommer att fokusera på den näst sista delen: ”Kallt
krig och kolonial frigörelse”, vilken omfattar tiden från andra världskrigets slut 1945 till kalla
krigets slut 1989. De huvudkapitel jag analyserat rubriceras ”Det svenska välfärdssamhällets
framväxt” (s. 432-438) och ”Välfärdssamhället i kris och omvandling” (s. 439-446), vilka sig
är indelade efter underrubriker.6
Epos: Historia: för gymnasieskolans kurs A är skriven av Robert Sandberg, Per-Arne
Karlsson, Karl Molin och Ann-Sofi Ohlander. Denna bok är precis som den föregående
indelad kronologiskt, dock under nio huvuddelar. Jag skall fokusera på de två sista
Esaias Tegnérgymnasiet, Kungsmadskolan, Teknikum, Växjö design- och konstskola, Växjö fria gymnasium,
John Bauergymnasiet och Katedralskolan. Det var de två sistnämnda skolorna som inte svarade.
6
Nyström, Hans och Örjan (2001), Perspektiv på historien A. Malmö: Gleerups Utbildning AB. Upplaga 1.
ISBN 91-40-62732-2.
5
4
huvuddelarna: ”En mångtydig värld, 1945-1965” och ”Kriser och omprövningar 1965-2000”.
Under dessa huvuddelar har jag i synnerhet analyserat huvudkapitlen ”Västvärlden: välfärd
för alla” (s. 305-308) och ”Europa: välfärdsstater vacklar, diktaturer faller” (s. 345-348).7
Dessa huvudkapitel är också de indelade efter underrubriker.
Styrdokument
De styrdokument jag kommer att använda mig av är: skollagen, 1994 års läroplan för de
frivilliga skolformerna (Lpf 94) och kursplanen för historia A på gymnasiet. I Lars Werners
Gymnasieskolans regelbok (2003) finns de utdrag från skollagen som jag skall använda mig
av samt läroplanen. Från Skolverkets hemsida kommer jag att hämta kursplanen, vilken
innefattar ämnets syfte, kursmål och betygskriterier.8
Forskningsläge och teoretiska redskap
Angående forskningsläget kring genus och svensk välfärdsstat i relation till styrdokument, så
finns det inte överdrivet mycket material att röra sig med. Genusforskningen i sig är ganska
ung, vilket gör att en sådan granskning av både välfärdseran i Sverige och läromedel är ännu
yngre. Jag har dock funnit några för min uppsats intressanta titlar som berikat ämnet jag
skriver om. Den styrdokumentrelaterade forskning jag funnit, det vill säga Tomas Englunds
Läroplanens och skolkunskapens politiska dimension (2005), har varken underlättat eller
bistått med något användbart material till min uppsats. Fokus ligger där nämligen på
undervisningen om samhälle och historia, och förklarandet av en kunskapssociologiskt
förankrad läroplansteori.
Läroboksrelaterad forskning
För en bakgrund om tidigare forskning av historieläromedel följer här en kort presentation av
de få granskningar som jag funnit.
Sandberg, Robert, Karlsson, Per-Arne, Molin, Karl och Ohlander, Ann-Sofi (2000), Epos: Historia: för
gymnasieskolans kurs A. Stockholm: Liber AB. Upplaga 1. ISBN 91-21-17913-1.
8
www.skolverket.se (2006-05-09)
7
5
Sture Långström skrev 1997 Författarröst och lärobokstradition, vilken är en
historiedidaktisk studie.9 Han vill genom att intervjua 17 historieläroboksförfattare undersöka
om deras personliga åsikter lyser igenom i läroböckerna. Långströms resultat pekar på att
både styrdokument, statliga granskningar, markandens efterfrågan, historielärobokstraditionen
och egna erfarenheter kan märkas av i det de skriver.
En annan granskning skriven av Anne Marie Berggren heter Kvinnoperspektiv på
läromedlen i historia, religionskunskap och konst- och musikhistoria samt i ämnet social- och
familjekunskap.10 Berggren har granskat de historiska ämnenas läromedel för gymnasieskolan,
med avseende på kvinnors villkor och insatser inom olika områden. Resultatet visar att
männen som grupp befinner sig i en överordnad och normgivande position både kulturellt,
politiskt, samhälleligt och konstnärligt.
1998 skrev Sissel Annette Marthinsen Kvinneliv i lærebøker. Det är en analys av
historieböcker för gymnasiet och högskolan skrivna under perioden 1950 till 1990.11 Hennes
resultat visar att graden av ”kvinnoliv” har ökat samtidigt som man ser att mycket av
materialet placeras i egna avskilda avsnitt, något som inte harmoniserar med gällande
rättningslinjer.
Genusperspektivet
Med en förklaring av genusperspektivets innebörd och synen på kvinnan i forskningen, vill
jag förtydliga delar av syftet till min uppsats.
Yvonne Hirdmans Genus – om det stabilas föränderliga former problematiserar och
teoretiserar genusbegreppet. Den vill också få upp ögonen hos dem som är låsta i
könsrollsmönster. Hon förklarar genussystemets uppkomst och mekanismer, begreppet genus,
men resonerar också om det såkallade genuskontrakt som existerat i vårt samhälle under
1900-talet.12
Långström, Sture (1997), Författarröst och lärobokstradition : en historiedidaktisk studie. Umeå Universitet.
ISBN 91-7191-297-5. Långström är lektor vid Institutionen för svenska och samhällsvetenskapliga ämnen, Umeå
universitet.
10
Berggren, Anne Marie (1992), Kvinnoperspektiv på läromedlen i historia, religionskunskap och konst- och
musikhistoria samt i ämnet social- och familjekunskap. Stockholm: Skolverket. ISBN 9920708135.
11
Marthinsen, Sissel Annette (1998), Kvinneliv i lærebøker : en analyse av historiebøker for gymnaset og den
videregående skolen i perioden 1950 til 1990. Trondheim: Norges teknisk-naturvitenskaplige universitet. ISBN
82-7923-002-5. Marthinsen är fil. kand. och lektor vid humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteten,
Norges teknisk-naturvitenskaplige universitet.
12
Hirdman, Yvonne (2001), Genus – om det stabilas föränderliga former. Malmö: Liber AB. Upplaga 2:2. ISBN
47-07294-6. Hirdman är professor vid Arbetslivsinstitutet och Historiska Institutionen, Stockholms Universitet.
9
6
Hirdman förespråkar ett dualistiskt tänkande, där män och kvinnor både har ett
biologiskt kön och ett socialt kön (genus).13 Genus- och könsrollsbegreppet handlar alltså om
en social och kulturell konstruktion genom vilken människan skapat mönster om hur män och
kvinnor skall vara (stereotyper). Yvonne Hirdman skriver att ”[k]vinnounderordningen är en
generell problematik. Det är ett så envist och konsistent mönster att de flesta inte ser det –
eller inte bryr sig.”14 Vi föds in i rollen att vara man eller kvinna och fostras enligt gamla
obevekliga mönster. Hirdman förklarar även att genuskontraktet, där mannen
förvärvsarbetade och kvinnan var hemmafru, under 1960-talets början sedermera byttes ut
mot ett jämlikhetskontrakt. Sedermera har även detta kontrakt bytts ut mot dagens
jämställdhetskontrakt.15
Agneta Ljungh skrev 1999 avhandlingen Sedd, eller osedd?, vilken är en skildring av
kvinnor i den svenska historieforskningen mellan åren 1890 till 1995. Hon visar att det
successivt blivit vanligare att uppmärksamma kvinnor och deras delaktighet i det förflutna,
trots att privatsfären tillägnats lite utrymme. Hon påstår att kvinnorna själva har stor del i den
ökade uppmärksamheten, men att den växande forskarkåren dock haft störst betydelse.16
Gudrun Andersson skrev 1997 artikeln ”Kvinnans underordning: axiom eller öppen
fråga? ” som bland annat behandlar kvinnoforskning. Enligt Andersson har den svenska
forskningen idag många belägg för att kvinnorna hade mycket större handlingsutrymme under
tidigmodern tid än vad både lag och ideologi föreskrev. Vidare frågar hon sig om kvinnans
handlande skall ses som ett undantag eller som ett tecken på att underordningen inte är
internaliserad.17
Genusforskning om välfärdsstatens Sverige
Jag vill genom en fördjupning av genusforskning under välfärdseran ge insikt i hur mannen
och kvinnans arbetsförhållanden och möjligheter sett ut.
Jämför med engelskans ”sex” för biologiskt kön och ”gender” för socialt kön.
Hirdman 2001, s. 5.
15
Ibid, s. 163.
16
Ljungh, Agneta (1999), Sedd, eller osedd? : kvinnoskildringar i svensk historieforskning, mellan åren 1890 till
1995. Malmö: Team offset & media. ISBN 91-628-3813-X. s. 220f. Ljungh är fil. dr vid Historiska institutionen,
Lunds Universitet.
17
Andersson, Gudrun (1997), Kvinnans underordning: axiom eller öppen fråga? Historisk Tidskrift 1997:3.
Stockholm. ISSN 0345-469X. s. 454. Andersson är projektforskare, forskarassistent, Fil. dr. vid Uppsala
Universitet 1998.
13
14
7
Katarina Larssons doktorsavhandling Andrahandskontrakt i folkhemmet handlar om
maktrelationer mellan könen i efterkrigstid. Hon undersöker hur närmiljön planerades utifrån
specifika idéer om kvinnor och mäns roller i samhället.18
Larsson redogör i sin inledning för sociologen Dorothy Smiths syn på kvinnans
underordning. Smith menar att det är ett problem att forskningens intresseområden domineras
av män med privilegierade positioner gällande samhällsinflytande, både demokratiskt och
forskningsetiskt. Hon menar att männen har övertaget för att de har störst tillgång till ”the
ruling apparatus”, vilket är mer än ett politiskt maktcentrum och innefattar exempelvis: stat,
parlamentarisk politik, medier, informationsspridning, vetenskap och utbildningssystem. Det
är endast partiellt oberoende av könstillhörighet och eftersom samhället idag tillskriver
kvinnor en snäv roll, innebär det att deras tillträde till ”the ruling apparatus” begränsas. Smith
påpekar att: ”The institutionalized practices of excluding women from the ideological work of
society are the reason why we have a history constructed largely from the perspective of men,
and largely about men.”19
För att synliggöra kvinnorna måste man dock enligt Katarina Larsson undvika det
klasspolitiska systemet och istället fokusera på vardagslivet. För att inte riskera att
osynliggöra kvinnors verksamheter måste man som sociologen Aino Saarinen (enligt
Larssons tolkning) säger, resa frågor om kvinnors möjligheter att lyfta fram frågor och på
vilka arenor kvinnor verkat på samt fokusera politikens innehåll och agenda. Historikern Inger
Humlesjö anförs också i Larssons avhandling, och hon menar att det är på grund av en ”dold
manlighetskonstruktion” med mäns formuleringar om kvinnor, kvinnlighet och dess reella och
formella underordning, som männen fortfarande härskar.20
Walter Korpi har i sin artikel ”Ojämlikhetens ansikten” analyserat både genus och
klass i samverkan med olika typer av välfärdsstater. Han menar att både inom ”[...]
samhällsvetenskap och historia har på senare tid feministiska forskare kritiserat de
traditionella analyserna av ojämlikhet och välfärdsstat för att ha bortsett från
genusaspekter.”21 Vid fokusering på ojämställdhet i välfärdsstaten anser Korpi att man främst
Larsson, Katarina (2004), Andrahandskontrakt i folkhemmet : Närmiljö och kvinnors förändringsstrategier.
Örebro: Universitetsbiblioteket. ISBN 91-7668-377-X. Larsson är f.d. lärare i kvinnovetenskap vid Institutionen
för samhällsvetenskap, Örebro Universitet. Numera är hon fakultetssekreterare vid utbildnings- och
forskningsavdelningen, Örebro Universitet.
19
Ibid., s. 20.
20
Ibid., s. 20f.
21
Korpi, Walter (1999), ”Ojämlikhetens ansikten: Genus, klass och ojämlikhet i olika typer av välfärdsstater”.
Välfärdsstat i brytningstid : historisk-samhällsvetenskapliga studier om genus och klass, ojämlikhet och
fattigdom. Örebro: Sociologisk forskning, Högskolan i Örebro, Institutionen för samhällsvetenskap. ISSN 00380342. s. 40. Korpi är professor vid Institutet för social forskning (SOFI), Stockholms Universitet.
18
8
bör uppmärksamma skillnaderna mellan betalt arbete (förvärvsarbete) och obetalt arbete
(hushållsarbete, äldrevård och barnomsorg) samt den privata sfären (hemmet) och den
offentliga sfären (utanför hemmet).
För att ange i vilken utsträckning politiska åtgärder utgår från mannen som
huvudförsörjare i familjen myntade Korpi begreppet ”the male breadwinner model”. Det
fäster uppmärksamheten på den centrala roll som skillnader i arbetskraftsdeltagande har för
ojämställdhet. För att fördela betalt och obetalt arbete mellan könen räcker inte social service
eller andra program av allmän betydelse för kvinnor och barn. Man måste också beakta
konsekvenserna som de kan medföra i fördelningen av det obetalda arbetet. Det allmänna
familjestödet22 inom den offentliga politiken utgår från att kvinnan har det främsta ansvaret
för det obetalda arbetet inom familjen och att hon bara tillfälligt försörjer familjen sekundärt.
Stöd för tvåförsörjarfamiljen23 främjar dock kvinnors kontinuerliga deltagande i arbetskraften
och möjliggör det kombinerade föräldraskapet med yrkesarbete så att det obetalda arbetet kan
omfördelas inom familjen. Länder med tvåsörjarmodell anses ha lägst ojämställdhet eftersom
det stimulerar kvinnors förvärvsarbete.24
Yvonne Hirdman har även utvecklat sitt genusperspektiv på välfärdserans historia.
Redan på 1950-talet säger Hirdman att LO-ekonomen Per Holmberg tog upp vikten av
”könsdemokrati” på arbetsmarknaden medan fler och fler kvinnor besatt poster inom den
offentliga sfären. Dessa kvinnor formulerade under 1960- och 1970-talen krav rörande
exempelvis bättre yrkesutbildning för kvinnor, lika eller bättre lön, införandet av
särbeskattning, satsningen på barnomsorg och utökandet av social service. Hirdman menar att
den nya synen på genuskontraktet gjorde att äktenskapet helt plötsligt sågs som ett fängelse
för kvinnan med mannen som en ofrivillig slavägare.
I och med forskningsrapporten Kvinnors liv och arbete 1962, artikulerades med klara
anvisningar dess mål, nämligen ”jämlikhet mellan könen”. Hirdman påstår att i och med
”upptäckten” av genuskontraktet (försörjaren och hans hustru) skapades under 1960-talet ett
jämlikhetskontrakt. Förföriska berättelser om kvinnans ”valfrihet” mellan arbete i privat eller
offentlig sfär fördömdes och framställdes som en social skam. I och med visionerna om den
könsrollsfria människan skulle den nya mannen vara mjuk och visa sina känslor. Kvinnorna
skulle ”friges” och männen skulle förändras. 1968 överlämnade Sverige rapporten om
”kvinnans ställning” till FN, där det bland annat sades att: ”Föreställningen om att kvinnor bör
Kontanta barnbidrag, familjerelaterade skattelättnader och offentlig barntillsyn för något äldre barn.
Offentlig barntillsyn, betald mödraledighet, offentlig hemhjälp till äldre och betald pappaledighet.
24
Korpi 1999, s. 53ff, 65.
22
23
9
försörjas genom äktenskapet måste effektivt motarbetas – även i lagstiftning, eftersom den är
ett direkt hinder för kvinnans ekonomiska självständighet och hennes möjligheter att
konkurrera på lika villkor på arbetsmarknaden.”25
De allmänna familjestöden skulle under 1970-talet utvidgas för att hemarbete och
barnafostran skulle avlastas, från familjen till ”samhället”. Det visar sig alltså att de
institutioner som byggts upp för att skapa genuskontraktet blir förutsättningen för
jämlikhetskontraktet. Det förra bistod mannen och det senare möjliggjorde kvinnans frigörelse
från mannen som försörjare. Det nya tvåförsörjarsamhället innebar ett minskande av
skillnaderna mellan familjerna med barnet som den främsta mottagaren.26
Klas Åmark har i artikeln ”Arbetarrörelsen, socialförsäkringssystemet och
genusordningen 1932-1970” undersökt hur genusordningen påverkat arbetarrörelsen och
socialförsäkringssystemet.27
Vid påståendet om att ”Sverige är världens mest jämställda land” är det enligt Åmark
lätt att snabbt peka på företeelser som ”den svenska modellen” och vår starka
välfärdsstatshistoria. Men då ska man vara medveten om att den svenska arbetarrörelsen och i
synnerhet LO inte gjort sig känd för en konsekvent driven jämställd politik. Åmark märker
snarare socialförsäkringssystemet som en arena där tidigare idéer om olikheter mellan män
och kvinnor levt kvar länge.
Helena Bergman skrev 2003 avhandlingen Att fostra till föräldraskap.28 Hon vill
genom en analys av barnavårdsmannainstitutionen29 under 1900-1950 ta reda på hur kön
konstruerats.
Bergman citerar sociologen R. W. Connell, som förklarar genus som ”[...]ett
symboliskt system som utgår från könsskillnader.”30 Det innefattar både kvinnor och män och
genomsyrar samhällets olika plan: tankesystem, ekonomi, politiska program och politisk
praktik, men även familj, lagstiftning, sociala institutioner och kulturella uttryck. Connell
påpekar följande att i uppbyggandet av statsapparaten, offentliga institutioner, byråkratier och
25
Hirdman 2001, s. 162ff.
Ibid., s. 168ff.
27
Åmark, Klas (1999), ”Arbetarrörelsen, socialförsäkringssystemet och genusordningen 1932-1970”.
Välfärdsstat i brytningstid : historisk-samhällsvetenskapliga studier om genus och klass, ojämlikhet och
fattigdom. Örebro: Sociologisk forskning, Högskolan i Örebro, Institutionen för samhällsvetenskap. ISSN 00380342. Åmark är professor vid Historiska Institutionen, Stockholms Universitet.
28
Bergman är historiker vid Historiska institutionen, Stockholms universitet.
29
Dessa institutioner grundades på 1910-talet för att hjälpa och övervaka föräldrar till utomäktenskapliga barn,
utreda faderskap och driva in underhållsbetalning.
30
Ibid., s. 28.
26
10
professioner är genus ett grundläggande element. Statlig politik och lagstiftning regelfäster
tankar om kön och skapar ramar för män och kvinnors handlingsutrymme och möjligheter.
Connell menar även att det är staten som reproducerat den genusordning där kvinnor
är underordnade männen. Staten är dock att betraktas som komplex och föränderlig som både
agerar aktör, arena, mål och medel i genuspolitiken. Statens förmåga att förändra genom sin
politik har dock nästan alltid bara tillvaratagit mäns intressen.31
Vårt land – den svenska socialstaten av Hans L Zetterberg och Carl Johan Ljungberg
är en slutrapport från ett tvärvetenskapligt forskningsprogram.32 Det ger en bild av den
svenska socialstaten, dess historia, bärande principer, olösliga konflikter och bristande
anpassning till verkligheten.
Under välfärdsstatens utveckling har enligt författarna intressentgrupperna som
mottagit favörer från den svenska socialstaten över tid ändrats från: bönder industrialister
arbetarklassen medelklassen kvinnor offentliganställda.33 Kvinnor framstås dock
mer än ofta som de nordiska välfärdsstaternas målgrupp. Men här finns det en hake, kvinnor
ses i realiteten endast som målgrupp om de tillhör en eller flera välfärdspopulationer. När man
inom forskning idag talar om ”kvinnor i välfärdsstaten” bör man skilja på kvinnor som
välfärdsstatens målgrupper och kvinnor som intressentgrupper.34
Sammanställning av teoretiska redskap
Här nedan har jag sammanställt olika forskares teorier, begrepp och terminologier. De
kommer att utgöra mina teoretiska verktyg, med vilka jag tillsammans med styrdokumenten
senare kommer att deducera läromedlen med.
Inledningsvis var det Gudrun Anderssons artikel som öppnade ögonen på mig
rörande osynliggörandet kvinnor i forskningen, vilket ledde till uppsatsens motiv. Jag har
använt mig av hennes tanke om kvinnan som inte själv inser osynliggörandet av kvinnan och
kvinnans underordning, och därför självt hindrar jämställandet mellan könen.
Jag har även använt mig av Yvonne Hirdmans syn på genus, det vill säga genus som
ett socialt och kulturellt kön skilt från de biologiska könen. Jag kommer att använda mig av
Hirdmans terminologi kring de olika kontrakten samt hennes mekanism kring välfärdsstaten
sett ur ett genusperspektiv.
31
Ibid., s. 16f, 28.
Zetterberg är professor och sociolog och Ljungberg är statsvetare.
33
Det tilläggs också att man bör skilja dessa från de ”speciella välfärdspopulationerna” som: barn, sjuka, äldre,
arbetslösa, utblottade, flyktingar et cetera. Välfärdsutvecklingen motsvarar hela 1900-talet.
34
Zetterberg, Hans L och Ljungberg, Carl Johan (1997), Vårt land – den svenska socialstaten : slutrapport från
ett forskningsprogram. Stockholm: City University Press. ISBN 91-7562-069-3. s. 76f, 170f.
32
11
Katarina Larssons avhandlings inledningsdel har kommit till stor nytta för min
uppsats, eftersom den belyser genuskontrakten i det svenska folkhemmets utbyggnad. Den ger
många goda infallsvinklar i kvinnornas privata sfär rörande bland annat kollektivhus och
barnomsorg. Larssons tolkning av Dorothy Smiths begrepp har absolut använts i analysen,
eftersom hon mycket väl redogör för orsakerna till mannens överordning i samhället samt
vissa åtgärder för jämställning och historieskrivningen. För förståelsen av kvinnans
synliggörande har jag även anammat Saarinens påståenden om vikten av att undersöka på
vilka arenor kvinnor verkat samt fokus på politikens innehåll och agenda. Humlesjös tankar
och begrepp om den ”dolda manlighetskonstruktionen” har också kommit till nytta.
Korpis beskrivningar av betalt och obetalt arbete i privat och offentlig sfär är
begreppsmässiga förklaringar som beskriver essensen i hela min uppsats. Jag kommer även att
använda de båda politiska begreppen ”allmänt familjestöd” och ”tvåsörjarfamiljestöd”, för att
förklara den ekonomiska situationen i familjen. ”Male breadwinner model” är en bra term
som jag fått användning för.
Helena Bergmans bok har också gett mig nya inslag och tankar kring genuspolitikens
utveckling i Sverige, trots att hennes avhandling skildrar barnavårdsmannainstitutionens
historia mellan 1900-1950. Det är hennes välgjorda inledning har varit givande i
uppbyggnaden av min egen uppsats. Hennes tolkning av Connells syn på genus och politik
har varit användbar för mig. Begrepp som ”the ruling apparatus” och synen på orsakerna till
kvinnans underordning i samhället har brukats.
Jag har enbart använt mig av Zetterberg och Ljungbergs kapitel: ”Kvinnor i
socialstaten”. Frekvent har jag återkommit till resonemanget kring ifrågasättandet om kvinnan
som välfärdens målgrupp, och om kvinnans frigörelse verkligen gynnade kvinnan främst.
Utöver detta utvalda kapitel är boken i stort sett ointressant för min uppsats eftersom den är så
pass tvärvetenskapligt lagd helt utan ett genusperspektiv.
Frågeställning
Jag vill undersöka om historieskrivningen i dagens historieläromedel är saklig och allsidig
utifrån ett genusperspektiv. Ges en jämställd bild av historien eller är kvinnan osynliggjord
eller underordnad i böckerna?
12
För att precisera underordningsfrågan ännu litet mera, vill jag ta reda på om mannen
och kvinnans arbete värdesatts lika i historieskrivningen. Är det obetalda arbetet i den privata
sfären (hemmet – hushållsarbete, äldrevård och barnskötsel) lika betydelsefullt som det
betalda arbetet i den offentliga sfären (allt utanför hemmet – förvärvsarbete och politisk
aktivitet)? Jag vill följaktligen i denna studie undersöka:
Rättar sig de nutida historieläromedlen för historia A på gymnasiet efter styrdokumentens
krav och mål på saklighet och allsidighet ur ett genusperspektiv?
o Hur gestaltas den arbetande mannen respektive kvinnans arbete i läromedlens
historieskrivning?
Vilket av de båda läromedlen kan te sig lämpligast för undervisning?
Analys
Jag skall analysera hur mannen respektive kvinnans arbete gestaltas under perioden 19451989. Tematiseringen är gjord efter perioden före och efter 1960. Det var efter 1960 som
kvinnan klev in på lönearbetsmarknaden. Detta har troligtvis betytt mycket för jämställdheten
i Sverige. Den första perioden rubriceras ”De sociala reformerna”, eftersom de möjliggjorde
den svenska välfärden och började lagfästas under efterkrigstiden. Den andra perioden
benämns ”Kvinnans uttåg på arbetsmarknaden”, eftersom det möjliggjorde kvinnans
ekonomiska frigörelse från mannen och betydde mycket för jämställdheten. Jag kommer
också att undersöka läromedlens bildmaterial, vilket i slutet tillsammans med textanalysen
deduceras med styrdokumenten. Efter enskilda analyser av de båda läroböckerna kommer jag
även att komparera dem, detta för att ta reda på vilken bok som kan anses bäst lämpad för
undervisningen i skolan.
Inledningsvis vill jag redogöra för vilka läroboksförfattarna är och vem som skrivit
vad. Jag har sedan valt ut tre olika stycken samt bilder ur boken Perspektiv på historien A
som berör kvinnor och mäns arbetssituation för granskning. Ur Epos: Historia: för
gymnasieskolans kurs A har jag valt ut två stycken samt några bilder som är intressanta ur
mannen och kvinnans arbetssituation under välfärdseran.
13
Läroboksförfattarna
Jag vill här presentera läroboksförfattarna eftersom det kan ha betydelse för hur
historieskrivningen är formad.
Perspektiv på historien är skriven av bröderna Hans och Örjan Nyström. Hans
arbetar som gymnasielärare och Örjan som utredare på LO i Göteborg och författare (ibland
under pseudonymen Per Forsman). Epos är skriven av Robert Sandberg (ansvarig), Per-Arne
Karlsson, Karl Molin och Ann-Sofi Ohlander. Det står på kartonnagets insida att det i kapitlen
om historien efter 1945 är Ohlander som skrivit om kvinnofrågor och familjepolitik, och
Molin som skrivit resten. Ohlander är professor i historia vid Örebro Universitet och Molin är
docent i historia vid Stockholms Universitet.
De sociala reformerna
Detta kapitel granskas de sociala reformerna eftersom de var en del av välfärdsstaten. Jag
skall undersöka hur de påverkat män och kvinnors arbetsförhållande och hur de båda
läroböckerna ser på det.
Perspektiv på historien
I Perspektiv på historien beskrivs arbetarrörelsens efterkrigsprogram, vilket innefattade full
sysselsättning och en rad sociala reformkrav. Med de allmänna bidragen såsom bättre
pensioner, statligt finansierade försäkringar och barnbidrag, fick den svenska
välfärdsmodellen enligt Perspektiv på historien en generell inriktning istället för den selektiva
som bara syftade på fattiga. Detta skulle finansieras via skatterna och på så vis skulle
resurserna omfördelas från de rika till de fattiga. Sverige, vilka undsluppit krigens
ekonomiska ödeläggelse, hade stora konkurrensfördelar och kunde satsa på modernisering av
produktionen.35
Enligt mig berör detta stycke ur läroboken nästintill endast män. Efter krigen satsade
man på full sysselsättning, eftersom massarbetslöshetskrisen lett till socialdemokratisk
misstro till det privata näringslivet. Med ”rättvis fördelning” infördes en rad sociala
reformkrav: bättre pensioner, statligt finansierade försäkringar samt fler bostäder till
rimliga hyror och barnbidrag. Den nya ekonomiska politiken som ville skapa full
35
Nyström och Nyström 2001, s. 432. (Perspektiv på historien)
14
sysselsättning syftar på den offentliga sfären, eftersom varken kvinnor eller det obetalda
arbetet nämns. Den fulla sysselsättningsprincipen syftade alltså på männen, eftersom det var
de som i de flesta fall försörjde familjen. Bättre pensioner och statligt finansierade
försäkringar syftar på dem som tjänar pengar, det vill säga männen. Barnbidragen och billiga
bostäder gynnade i och för sig hela familjen, men mannen hade ansvaret för ekonomin och
kvinnan fick ännu fler anledningar till att inte behöva lämna den privata sfären. De sociala
reformerna och välfärden finansierades via skatterna, det vill säga av de män som tjänade
pengar och därmed betalade skatt.
Kan det vara så att dessa manliga läroboksförfattare ser mannen som norm och därför
inte uttalar sig om reformer som betytt mer för kvinnan än för mannen? Enligt vissa av
forskarna har osynliggörandet av kvinnorna i historieskrivningen påverkas av i stort sett en
faktor: att männen sitter på de höga posterna i samhället. Historikern Helena Bergman tolkar
till exempel sociologen R. W. Connell som att man kan skönja tillvaratagandet av mäns
intressen genom statens politiska förändringsförmåga, eftersom männen dominerade ”the
ruling apparatus”.36 Också historikern Inger Humlesjö påpekar (enligt Larssons tolkning) att
manligheten inom den historiska forskningen har konstruerats genom att mannen setts som
det försörjande och politiska könet.37
Det ovannämnda stycket ur Perspektiv på historien utgår underförstått från att
mannen är försörjaren och den enda förvärvsarbetaren i familjen. Professor Klas Åmark anser
att genuskontraktet inom de fackliga regelverken, rörande avgifter och ersättningar,
bekräftade mannens försörjningsansvar och bara i viss utsträckning gynnade de arbetande
kvinnorna (eftersom de jämfört med männen kunde få höga ersättningar och lägre avgifter).38
Till och med standardformuleringen i LO:s normalstadgar rörande fackföreningsavgifter
underströk männens försörjarroll: hel avgift betalade nämligen bara ”fullgoda manliga
arbetare som fyllt 18 år”. Sitter denna gamla syn orubbat kvar då lärobokförfattarna skriver
sin historia?
Katarina Larsson menar att efterkrigstidens välfärdspolitik resulterade i att
människors, inte minst kvinnors, vardagsliv förändrades. Ett centralt problem i politiken var
relationen mellan mor – barn – hushåll – arbete. Folkhemspolitikens mål och medel blev helt
enkelt hemmen, och i dess socialpolitiska reformarbete kom kvinnans roll i samhället att bli
mycket betydelsefull. Utan att kvinnorna själva fick föra sin talan reformerades deras
36
Bergman 2003, s. 17.
Larsson 2004, s. 21.
38
Åmark 1999, s. 259, 265.
37
15
ansvarsområden för att den demokratiska människan skulle skapas. Detta skulle ske genom ett
utopiskt tänkande om att ”lycka kunde planeras”.
För att kvinnorna skulle vilja stanna hemma underlättade man enligt Larsson
kvinnans arbete genom att bygga hemmen mer lättskötta. Man gav därmed kvinnorna skulden
för förhållandena i hemmen - sköttes hemarbetet dåligt blev hon tvungen att utbilda sig.
Familjernas ställning förbättrades då man rationaliserade arbetet i den privata sfären. Med den
starka tilltron till ny teknik i form av centralvärme, badrum, välutrustat kök och så vidare, fick
kvinnan mer fritid över. Denna ”fritid” skulle hon använda till att fostra ”den nya talrikare
generationen till goda medborgare” och delta i så kallad medborgerlig verksamhet. Larsson
understryker att barnomsorgen från början inte var till för att ge kvinnan en chans att börja
förvärvsarbeta utan för att ge extra tid för hemmets fostran. Funktionalismen blev därmed ett
medel för politik och i synnerhet jämställdhet, så att kvinnan skulle kunna ”välja livsstil”.
Anmärkningsvärt är att det inte finns några studier som berättar om kvinnan verkligen kunnat
påverka sin egen situation.39
På den tiden sågs välfärdspolitiken som något gott av de flesta människorna,
kvinnorna fick det ju ändå bättre än förr. Kan det vara därför läroboksförfattarna tagit upp
exempelvis barnbidraget som representabelt för underlättandet av kvinnans arbete? Idag kan
jag nog med all rätta kritisera ”det allmänna familjestödet” och allt vad det innebär för
konserverandet av hemmafrun. Barnbidraget, menar professor Walter Korpi, är neutralt med
avseende på makarnas deltagande på arbetsmarknaden. Men eftersom det allmänna
familjestödet är utformat utifrån den offentliga politiken, blir kvinnan ändå underordnad.
Politikens institutionella egenskaper utgår nämligen från att kvinnan har det främsta ansvaret
för arbetet inom den privata sfären och ser henne som en tillfällig sekundär arbetare i den
offentliga sfären.
Att de sociala reformerna skulle betalas med skattemedel måste betyda att det var
männen som bekostade välfärden, då det var de som fick betalt för sitt arbete.
Skattelättnaderna, en del av det allmänna familjestödet, innebar enligt Korpi dock att den
hemarbetande kvinnan förmodligen uppmuntrades att inte förvärvsarbeta, vilket också ses
som könssegregerande.40
39
40
Larsson 2004, s. 14, 24ff, 42.
Korpi 1999, s. 53, 55.
16
Epos
I läroboken Epos beskrivs Sveriges reformpolitik, vilken inleddes 1946. Då beslutades det
enligt Sandberg med flera om höjda folkpensioner, fria skolmåltider, allmän
sjukhusförsäkring och sedermera allmänna barnbidrag, arbetarskydd och förlängd semester.
Obligatorisk sjukförsäkring och en moderskapsförsäkrning som gav barnledighet för
yrkesarbetande mödrar infördes 1955. Även familjer med små inkomster fick genom en social
bostadspolitik tillgång till moderna lägenheter.41
Här ser vi en helt annan beskrivning av de sociala reformerna än den som finns i
Perspektiv på historien, eftersom man nämnt reformer som både är riktade till män och
kvinnor. Som nämnts innan gynnade de allmänna familjestöden kvinnan i allmänhet och
mannen i synnerhet. Sandberg med flera nämner dock bostadsreformen i samma andetag som
de reformer som gynnade mödrarna nämns, vilket kan tolkas som ännu ett element av
kvinnans-frigörelse-som-gynnat-männen. Kvinnan fick det obetalda arbetet underlättat men
inte det lättare, vilket inte tas upp i boken. Mannen främjades dock både av reformer rörande
arbetssituationen och av de allmänna familjestöden. Den sociala bostadspolitiken
konserverade kvinnan i den privata sfären och mannen som familjeförsörjare, samtidigt som
det nämns att yrkesarbetande kvinnor ändå förekom. Detta tyder på vidsynthet och allsidighet
hos läroboksförfattarna. Den oundvikliga frågan blir därmed: är det på grund av att författaren
är kvinna eller för att författaren helt enkelt besitter mer kunskap om genuskontrakten och
jämställdhetssträvan i styrdokumenten?
Kvinnans uttåg på arbetsmarknaden
I detta kapitel behandlas tiden efter 1960, då kvinnorna gick ut i arbetslivet. Denna process
har beskrivits mer eller mindre i de både läroböckerna och skall därför härmed analyseras.
Stycket under Perspektiv på historien kan te sig litet längre och fylligare än det under Epos.
Detta beror på att jag i den förstnämnda boken valt ut två stycken som berör kvinnans
arbetsroll i det offentliga, och endast ett ur den sistnämnda (på grund av för knapphändigt
textmaterial). Perspektiv på historien kan även verka fått en fylligare analys, detta beror på att
jag inte vill upprepa mig alltför mycket i Epos analys då samma ämne berörs.
41
Sandberg m fl 2000, s. 305. (Epos)
17
Perspektiv på historien
I läroboken Perspektiv på historien diskuteras kvinnans arbete inom den offentliga sfären.
Under 1960-talet byggde man enligt läroboken ut vård, skola och omsorg för skatteintäkterna,
vilket ledde till att framförallt kvinnor tog anställning i den växande offentliga sektorn.
Viktiga beslut fattades i riksdagen för att underlätta kvinnans inträde på arbetsmarknaden och
frigörelsen från den manliga försörjaren. 1970-talets särbeskattningsreform42, daghemmens
och åldringsvårdens utbyggnad skulle underlätta kvinnans arbete i den privata sfären. Det
fördes även en debatt om att männen borde ta sitt ansvar för hemarbetet, vilket bland annat
ledde till att fadern fick samma rätt som modern att ta ut ersättning för att stanna hemma med
barnen.43
Hela stycket ur läroboken beskriver enligt mig den underordnade kvinnan och statens
kamp för att underlätta kvinnans arbete i den privata sfären. Kravet på mäns deltagande i det
obetalda arbetet nämns inte alls. Läroboken snuddar vid frågan men vidareutvecklar det inte.
De skriver endast att det pågick en debatt om männen och deras ansvar för hemarbetet och att
ett resultat blev att männen fick samma rätt som kvinnan att stanna hemma med barnen. Detta
är enligt mig dock ingen garanti för att det obetalda arbetet verkligen delades upp. Många
fäder tar inte ens idag ut sin ”pappaledighet” och gör de det så betyder inte det att de
automatiskt genomför det obetalda arbetet. Den ”dolda manlighetskonstruktionen” ger
männen ännu en rättighet för att kvinnan i teorin skall få det bättre. Alla dessa reformer som
bildat det allmänna familjestödet har skapats inte endast för att ge kvinnorna en möjlighet att
förvärvsarbeta, utan också för att hon samtidigt skall kunna fortsätta utföra det obetalda
arbetet.
Jag tror att läroboksförfattarna är omedvetna om att de benämner kvinnan som
underordnad mannen, och att de istället tror att de gör något gott genom att nämna kvinnor
alls. Genom okunskap om genusordningen leder en sådan ytlig tanke om att de ”fått med
kvinnan” till osaklighet och ensidighet. Visst hade särbeskattningen och utbyggnaden av
barnomsorg och åldringsvård stor betydelse för kvinnorna och deras möjlighet att över huvud
taget kunna förvärvsarbeta, men dessa reformer var samtidigt betungande. Författarna skulle
istället ha problematiserat hur ett underlättande genom uppdelning av det obetalda arbetet
inom familjen skulle ha inneburit för kvinnans betalda arbetskarriär. Att Perspektiv på
historien inte ser kvinnans dubbelarbete och hur detta hindrat henne från att satsa fullt ut på
Vid tidigare sambeskattning slogs makarnas inkomst ihop och gav mannen ”bonus” om kvinnan inte jobbade.
Detta gynnade även familjer framför ensamstående.
43
Nyström och Nyström 2001, s. 436.
42
18
lönearbetet är helt klart en begränsning i upprätthållandet av både ett manligt och kvinnligt
perspektiv.
Professor Yvonne Hirdman påpekar att drygt en miljon kvinnor registrerades som
lönearbetande mellan 1960 och 1990 i och med utbyggnaden av den offentliga sektorn. Olof
Palme berättade i ett tal 1972 om det nya samhället där både män och kvinnor skulle arbeta
(för lön). Han talade även om för kvinnorna att det var inom den offentliga sektorn de skulle
arbeta, exempelvis i den nyutbyggda sjukvården, daghemmen och åldringsvården. Motståndet
mot kvinnor på ”männens arbetsarena” var under 1970-talet ungefär lika stort som dagens
motstånd mot kvinnor inom det sekreta näringslivet.44 Och visst märker man tydligt av både
mannens dominans över ”the ruling apparatus” samt den ”dolda manlighetskonstruktionen” i
det ovannämnda stycket från läroboken.
Nyström och Nyström kan inte vara medvetna om den kvinnounderordning som
arbetena inom den offentliga sektorn inneburit, eftersom de inte problematiserar det. Enligt
Palmes föreskrifter skulle kvinnan ta de lågavlönade nya arbetena inom den offentliga sektorn
då de skulle ta sig in på arbetsmarknaden, allt för att inte konkurrera med männens arbeten.
Det är konstigt att läroboksförfattarna inte alls nämner kampen för jämlikhet mellan könen,
utan endast påstår att en debatt om att mannen skulle hjälpa till i hemmet pågick under 1970talet.
Redan på 1950-talet säger Hirdman att LO-ekonomen Per Holmberg tog upp vikten
av ”könsdemokrati” på arbetsmarknaden. Kvinnorna formulerade under 1960- och 1970-talen
också krav på exempelvis bättre yrkesutbildning för kvinnor, lika eller bättre lön, införandet
av särbeskattning, satsningen på barnomsorg och utökandet av social service. I och med
forskningsrapporten Kvinnors liv och arbete 1962 artikulerades med klara anvisningar dess
mål, nämligen ”jämlikhet mellan könen”. Dåtidens skarpa kritik avspeglas i Eva Mobergs
broschyr Kvinnans villkorliga frigivning (1962):
[k]vinnan har givits fri endast under den outtalade förutsättningen att hon alltjämt ser sin
huvuduppgift i att vårda och fostra barnen och skapa deras uppväxtmiljö.[---] Det
[äktenskapet] skall inte kunna fungera som social frestelse, som utväg, ännu mindre som
huvudmålsättning. [... F]ullt arbetsföra kvinnor skall inte kunna bli försörjda i och med
äktenskapet och fullt arbetsföra män skall inte heller kunna hålla sig med oavlönad, nitisk
och oegennyttig hushållerska. Var och en sköter sin del av hemarbetet och försörjer sig
genom ett yrke.45
44
45
Hirdman 2001, s. 176ff.
Ibid., s. 158ff, 163, 176ff.
19
Tage Erlander, som redan 1960 tillsatt en ”kvinnokommitté”, var inte sen med att
använda sig av dessa krav i socialdemokraternas framgångsrika politik, påstår Hirdman.
”Kvinnornas rätt till arbete” blev ett hjälpmedel inom arbetsmarknadspolitiken.46 1979
infördes jämställdhetslagen med den feministiskt klingande sloganen ”halva makten och hela
lönen”.47
Vad gäller jämställdhetskampen har kvinnan idag ungefär halva makten i riksdagen
(45,3 % kvinnor och 54,7 % män) 48, men hela lönen har hon definitivt inte än. Idag tjänar
kvinnor i genomsnitt 90 % av de kommunalanställda männens lön mot 74 % för trettio år
sedan. I landstingen tjänade kvinnorna 1973 drygt 80 % av männens genomsnittslön, idag har
den siffran sjunkit till 71 %. I den privata sektorn har en kvinnlig tjänstemännen en
genomsnittslön på 76 % av den manliga, medan de kvinnliga arbetarna i genomsnitt når upp
till 88 % av den manliga genomsnittslönen.49 Detta stora misslyckande i välfärdens
jämlikhets- och jämställdhetssträvande tas inte alls upp i läroboken, trots det är otroligt
relevant för kvinnans arbetssituation. ”Upptäckten” av genuskontraktet belyses inte heller,
trots att det skapade heta debatter både inom politiken och i det privata. Kvinnans kamp för
ekonomisk frigörelse från mannen och rätten till arbete negligeras alltså, vilket tyder på
ensidighet och ett osynliggörande av kvinnan.
I nästa utvalda stycket i Perspektiv på historien behandlar läroboken Olof Palme och
beskriver hur han benämnt Sveriges demokratiska utveckling i tre steg. Den första var enligt
läroboken den ”politiska demokratin” verkställd med den allmänna rösträtten. Den andra var
den ”sociala demokratin” genomförd via efterkrigstidens välfärdsreformer. Den tredje och
sista steget som man då ville kämpa för var den ”ekonomiska demokratiseringen”, de
anställdas inflytande i företagen. Man gav genom lagar de fackliga organisationerna
medinflytande och utmanade arbetsgivarna med en starkare förhandlingsposition.50
Det här stycket försummas nästan helt kvinnorna. Visst har vi allmän rösträtt där
både män och kvinnor får rösta, men vilka röstar vi på? På den offentliga sfärens gräddhylla,
”the ruling apparatus”, dominerar männen och styr utifrån den dolda
manighetskonstruktionen. Visst har kvinnorna fått chansen att lönearbeta precis som männen,
men de sliter fortfarande med det obetalda arbetet i hemmet. Kvinnorna får oftare än männen
46
Ibid., s. 164ff.
Hirdman 2001, s. 175ff.
48
http://www.riksdagen.se/templates/R_PageFull____7724.aspx (2006-05-17)
49
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=410&dok_id=GR02A302&rm=2003/04&bet=A302 (200605-18)
50
Nyström och Nyström 2001, s. 440.
47
20
nöja sig med att arbeta deltid istället för heltid samt med en lägre lön bara för att de inte är
kvinnor.
Om man ser till välfärden och den sociala demokratins utveckling under 1900-talet
anser Åmark att politiken förstärkte ekonomiskt familjer med män som försörjare. Samtidigt
stärktes kvinnans ställning gentemot mannen. Särskild betydelse för kvinnan som ekonomiskt
oberoende männen hade bidragsförskotten, moderskapspenningen, barnbidragen,
änkepensionen och folkpensionen. Det blev också lättare för kvinnan att klara sig utan
mannen ”[...] vare sig frånvaron berodde på dödsfall, skilsmässa eller uteblivet giftermål. [...
P]olitiken stärkte kvinna[n] både i hennes roll som hemmafru och som självständig och
självförsörjande kvinna.”51 Socialministern Gustav Möllers politik under 1940-talet har haft
stor betydelse för genusordningen menar Åmark. Den innebar en förstärkning av
husmorskontraktet i och med att kvinnans sociala rättigheter stärktes samtidigt som männens
försörjningsansvar begränsades.52 Korpi påpekar att det allmänna familjestödet, vilken
välfärdsstaten är uppbyggd på, och den offentliga politiken är utformad att stödja
kärnfamiljen. Dess institutionella egenskaper utgår dock ifrån att kvinnan har det främsta
ansvaret för det obetalda arbetet och enbart fungerar som en sekundär försörjare.53
Att den sociala demokratin bara genomförts halvvägs är inget som Nyström och
Nyström ifrågasätter eller tar upp. De allmänna familjestöden ligger helt klart till grund för
dagens jämställdhetsmöjligheter, men det förstärkte också kvinnans husmoderskontrakt.
Denna begränsning har läroboksförfattarna inte alls forskat i, utan slentrianmässigt sett både
män och kvinnor som socialt demokratiskt berättigade.
Kvinnor deltar alltså fortfarande inte i den sociala demokratin fullt ut. Ett socialt
demokratiskt samhälle måste innebära ett jämlikt och jämställt samhälle där alla människor är
lika mycket värda och har lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Kvinnans roll i
samhället har absolut stärkts under välfärdseran, men männen har också fått fler fördelar. Det
är här som Zetterberg och Ljungberg frågar sig om inte kvinnans frigörelse gynnat mannen
mer än kvinnan och de citerar Anita Lignell Du Rietz. Hon menar att kvinnorna efter de
sociala reformerna tog över en nygammal modell av mansrollen, vilken lades ovanpå den
gamla hemmafrurollen.54 Då social demokrati införts bland alla, borde män och kvinnor dela
det obetalda hemmafruarbetet precis som de idag delar det betalda försörjningsarbetet.
Åmark 1999, s. 275f.
Ibid., s. 280.
53
Korpi 1999, s. 53.
54
Zetterberg och Ljungberg 1997, s. 167f.
51
52
21
Epos
Läroboken Epos beskriver att allt fler kvinnor under 1960-talet fick självständiga betalda
arbeten och rätt till pension. 1961 ingicks också ett avtal om att män och kvinnor skulle få lika
lön. Synen på mannens familjeroll ändrades enligt Sandberg med flera, och allt fler pappor
deltog i exempelvis vården om sina barn. Mannen började bli far, precis som kvinnan alltid
varit mor och männen drog barnvagnar, bytte blöjor och matade sina barn. Detta beskriver
läroboksförfattaren som ”[...] historiskt sett något alldeles nytt.”55 På 1960-talet drev
kvinnliga politiker igenom att mannen också skulle ha rätt till föräldraledighet, eftersom han
borde ta samma ansvar för barnet som kvinnan. 1974 ändrade man således namn på
moderskapsförsäkringen till föräldraförsäkring.56
Stycket i läroboken beskriver mannen som deltagare i det obetalda arbetet efter
kvinnans förvärvsanställning. Jag anser att det är positivt att mannen både i texten och i
rubriken är subjektet, istället för att understryka kvinnans frigörelse från mannen. Detta ger
intrycket att mannen är den som bär ansvaret för ett större ansvarstagande av det obetalda
arbetet. Kvinnans rättighet till pension i och med betalt arbete nämns också, vilket är ett av
elementen till ekonomisk självständighet utan mannen. Det är också intressant att ett avtal om
lika lön mellan män och kvinnor uppkom redan 1961, och har fortfarande inte lagfästs. Man
avdramatiserar det obetalda arbetet bland män genom att ordagrant beskriva män som byter
blöjor och kör barnvagn, utan några konstigheter. Författaren hade likväl kunnat sammanfatta
det med att ”mannen började ta sitt ansvar som far”, utan vidare detaljer. Att män börjat
agerat pappor var historiskt sätt något alldeles nytt, vilket är bra att påpeka.
Det är anmärkningsvärt att författaren betonar att det var unga kvinnliga politiker
som kämpade för mannens föräldraledighet. Det kan både betyda att den politiska världen,
”the ruling apparatus”, börjades fyllas på med kvinnor och att de manliga politikerna själva
aldrig skulle kämpa för någonting rörande den privata sfären. I och med namnbytet från
moderskapsförsäkring till föräldraförsäkring markeras det dock att både mannen och kvinnan
är föräldrar. Detta ger också en symbolisk innebörd i läroboken i form av mannens inträde i
den privata sfären och kvinnans möjlighet till utträde i den offentliga sfären.
55
56
Sandberg m fl 2000, s. 307.
Ibid., s. 307.
22
Bilder
Perspektiv på historien
Den första bilden i Perspektiv på historien visar ”Söndagslediga svenskar” som ”flanerar i
vårsolen utanför Cirkus på Djurgården, Stockholm” 1950.57 På bilden syns två kostymklädda
herrar och en välklädd dam samtala, herrarna är vända mot varandra och damen är vänd mot
de båda herrarna. En kvinna syns också skjutandes en barnvagn framför sig. Den ger en typisk
bild av genuskontraktet - kvinnan ansvarar för barnen medan männen samtalar (politik?) med
varandra.
På den andra bilden ser man utmed en väg två flotta kvinnor med varsin resväska och
i bildtexten står det ”1950-talet var uppbrottets tid, från landet in till staden – och ut ur
världen.”58 De två ”bondtösernas” namn, platsen där de står och resmålet förklaras. Bilden
beskriver alltså kvinnans frigörelse och uppbrott, men inte från mannen utan från
landsbygden. Anmärkningsvärt är att läroboken visar två kvinnor på 1950-talet utanför
hemmets sfär och för att gestalta början av strukturomvandlingen inte valde två före detta
bönder istället.
På den tredje bilden sitter fyra barn i femårsåldern och en kvinna avslappnat på ett
golv läsandes en bok. Bilden beskrivs som ”sagostund på ett daghem i Solna i början av 1970talet”.59 Det står också att byggandet av daghem förenklade kvinnornas förvärvsarbetande och
skapade arbetstillfällen för dem. Det tilläggs att Sverige har utmärkande många kvinnor som
förvärvsarbetar och att vi har en ovanligt könsuppdelad arbetsmarknad. ”Kvinnorna arbetar
framförallt inom offentlig vård, omsorg och service, medan männen dominerar i produktionen
och i privat sektor.” Detta är också en tidstypisk och stereotyp bild. Den beskriver kvinnans
rätt till arbete och gestaltas här i arbetslivet, självfallet inom den offentliga sektorn, och inte
en manlig barnskötare eller en kvinnlig industriarbetare.
Sedermera finnes en faktaruta, rubricerad: ”Strejken i malmfälten” med en fjärde bild
på en massa smutsiga manliga gruvarbetare.60 Bildtexten återger berättelser från gruvstrejken
i Svappavaara 1969. Männens dominans i ”the ruling apparatus”, arbetet inom den privata
sektorn och den politiska handlingen gestaltas karakteristiskt av en bild med bara en massa
män.
Nyström och Nyström 2001, s. 432.
Ibid., s. 434.
59
Ibid., s. 436.
60
Ibid., s. 441.
57
58
23
Nästa bild visar ett vackert gladlynt ungt par ståendes i en cabriolet iklädda likadan
klädsel: ljusa byxor, varsin ljus stickad polotröja och varsitt ljust bälte i midjan.61 Bildtexten
beskriver 1970-talets unisexmode och de nya värderingar kring manligt och kvinnligt som det
skulle ge uttryck för. Detta representerar den tidens feministiska våg och jämlikhetskontraktet,
då män och kvinnor skulle vara jämlika till och med i klädseln.
Alla bilder på politiker och politiska sammanhang i läroboken åskådliggör endast
män framtill 1980. Den sjätte bilden visar dock ett podium med slagorden ”Atomkraft? Nej
tack” och ett tiotal män och kvinnor som sjunger och spelar musik tillsammans.62 I tillhörande
text står det om kärnkraftsmotståndarna som propagerade för förnyelsebara energikällor inför
folkomröstningen 1980 samt Miljöpartiet – de Grönas bildande och ingång i riksdagen 1988.
Kvinnan som politisk aktiv visar läroboken alltså inte i bild förrän 1980, vilket inte känns
realistiskt. Efter 1980 visas kvinnor som politiskt aktiva bildligt i läroboken, dock alltid med
manligt sällskap.
Epos
På den första bilden visar ett antal mödrar med sina barn uthämtandes sitt barnbidrag genom
en lucka på posten 1950.63 I bildtexten beskrivs det allmänna barnbidraget. Detta är bilden av
den kvinnliga stereotypen av genuskontrakterade hemmafrun bistådd av det allmänna
familjestödet. Skötandet av barnen ingick i kvinnans obetalda arbete medan mannen
lönearbetade för att kunna försörja familjen.
Sedan följer en faktaruta rubricerad ”Den svenska modellen” med tillhörande bilder
från 1960-talet. En av bilderna visar en kvinna liggandes i en sjukhusbädd och bakom står en
manlig och tre kvinnliga sjuksköterskor eller läkare. Bildtexten lyder: ”sjukvård för alla”. 64
Detta karaktäriserar tiden då kvinnan började förvärvsarbeta och givetvis är tre av fyra i
personalen kvinnor, eftersom kvinnan skulle arbeta inom den offentliga sektorn.
Alla bilder som andas politik speglar äldre aktiva män i höga positioner. Inte förrän
en bild från 1981 visas en politisk aktiv kvinna, här i och för sig den norska statsministern,
men den representerar ändå lärobokens val av bilder.65
61
Ibid., s. 442.
Ibid., s. 443.
63
Sandberg m fl 2000, s. 305.
64
Ibid., s. 306.
65
Ibid., s. 347.
62
24
Slutdiskussion
I detta kapitel förs en deduktiv diskussion med styrdokumenten och analysresultaten samt en
komparerande diskussion av de båda läroböckerna.
Saklighet och allsidighet
Perspektiv på historien utgår flest gånger från att mannen är normen och kvinnan undantaget.
Hela arbetarrörelsens efterkrigsprogram beskrivs genom de sociala reformer som utgick och
gynnade mannen i första hand. Författarna utgår ifrån att mannen är familjeförsörjaren och
den enda förvärvsarbetande i familjen. Kvinnan framställs enbart som obetald hemmafru och
eventuella lönearbetande kvinnor nämns inte alls. Att de sociala reformer som tas upp i
läroboken verkade för konserverandet av kvinnan som hemmafru utvecklas inte heller. Detta
ser jag som bristfälligt och ensidigt.
Kvinnans frigörelse från mannen beskrivs i samma bok, men mannens deltagande i
det obetalda arbetet som en förutsättning för kvinnans roll som förvärvsarbetare synliggörs
inte alls. Kvinnan förväntas både utföra arbetet i den privata sfären (utan mannens hjälp) samt
förvärvsarbeta (därmed hjälpa mannen med försörjningen). Det reflekteras heller inte över att
kvinnans enda plats i det offentliga arbetslivet synes vara i den lågavlönade offentliga sektorn.
Genom uppmålandet av Palmes bild av Sverige som ett socialt demokratiskt land, negligeras
kvinnorna totalt. Sett ur ett manligt perspektiv kanske detta är mer överensstämmande, men
man bortser helt från ett av välfärdens största mål: jämlikhet. Sverige är fortfarande inte ett
mellan könen jämlikt land. Denna bild främjar inte alls jämställdheten mellan könen och tar
inte upp båda genusens perspektiv.
Jag menar att Perspektiv på historiens historieskrivande rörande perioden 1945-1989
inte är sakligt och allsidigt. Visst är det så att perioden i fråga var ojämställt och såg kvinnan
som underordnad, men det betyder inte att läroboken skall återge detta utan förklaring. För
allsidighet skulle det föras ett väl utvecklat resonemang kring mannens fördelar och kvinnans
nackdelar med exempelvis de välfärdsliga sociala reformerna. Synen på mannen och kvinnan
som arbetande är även ytterst stereotyp. Då inte dåtidens förvärvsarbetande kvinnor nämns
betyder det att de inte existerade. Mannen ses också som en person som inte rört det obetalda
arbetet över huvud taget, vilket förmodligen är osant.
I Epos ses generellt mannen som familjeförsörjaren och kvinnan som den
hemarbetande hemmafrun. Den yrkesarbetande kvinnan existerar dock, eftersom hon
25
benämns i samband med de sociala reformer som gynnat kvinnans arbete inom den offentliga
sfären. Detta ger ett intryck av både saklighet och allsidighet hos läroboksförfattarna.
Sandberg med flera lyfter fram stereotyperna som var de vanligast förkommande, men
glömmer därmed inte bort undantagen, det vill säga den yrkesarbetande kvinnan. Man
utvecklar dock inte diskussionen kring konserverandet av kvinnan i den privata sfären i och
med det allmänna familjestödet. De sociala reformerna förklaras inte ha gynnat mannen mest
utan enbart givit kvinnan chansen till frigörelse. Detta ger ett minus i kanten gällande
främjandet för jämställdheten.
Synen på mannen som medhjälpare av arbetet inom den privata sfären ges stort
utrymme i Epos. Det är mannen som nämns och det anses vara han som skall ändra sig och ta
sitt ansvar för hemmet. Läroboksförfattarna ger intrycket av att det är mannen som skall
möjliggöra kvinnans arbete inom den offentliga sfären genom hans insats i det privata. Likalön-debatten synliggörs för att man skall kunna dra slutsatser att det fortfarande inte råder
jämställdhet på arbetsmarknaden. Kvinnans roll i mannens ansvarstagande av arbetet i den
privata sfären beskrivs ej, vilket gör det till enbart hans skyldighet att agera. Sandberg med
flera belyser även mannens perspektiv på den privata sfären, vilket har visat sig ganska
ovanligt. Det främjar också synen på jämställdhet samt på ett sakligt sätt.
Bildmaterialet bekräftar hos Perspektiv på historien det stereotypa tänkandet om
manligt och kvinnligt arbete. Kvinnan syns inte i politiska sammanhang förrän på 1980-talet
och inte heller som en arbetare inom den privata sektorn. Mannen dominerar de politiska
talarstolarna, förvärvsarbetar och syns inte till i någon privat sfär. Även i Epos följer bilderna
den stereotypa synen på män och kvinnors arbete. Kvinnan syns inte heller här i något
politiskt sammanhang förrän in på 1980-talet. Hon visas också antingen som hemmafru eller
längre fram som arbetande inom den offentliga sektorn. Mannen dominerar varenda bild som
berör politisk aktivitet.
Läroboken Perspektiv på historien återger kanske historiska strukturer,
utvecklingslinjer och förändringsprocesser som kursplanen i historia eftersträvar, dock över
lag endast ur ett manligt perspektiv. Jämställdhet främjas inte nämnvärt. Manliga och
kvinnliga perspektiv skildras verkligen inte lika, utan ger istället ett ganska osakligt,
konservativt och fördomsfullt uttryck. Jag menar alltså att Perspektiv på historien inte
uppfyller styrdokumentens krav på saklighet och allsidighet ur ett genusperspektiv.
Undervisningen måste kompletteras och kan inte enbart följa läroboken. Detta ställer höga
krav på läraren, vilken måste vid användning understryka bokens ”felaktigheter” som innebär
att normen är lika med en svenskfödd, fullt frisk, förvärvsarbetande familjefar. Jag skulle
26
istället helst se läraren utveckla ett eget undervisningsmaterial och kanske bara använda bitar
av läroboken vid behov.
Jag godtar läroboken Epos som återgivande av historiska strukturer, utvecklingslinjer
och förändringsprocesser ur ett genusperspektiv. Man strävar kanske inte fullt ut för
jämställdhet, men är på god väg. Bildligt har läroboken mycket som kan förbättras. Rörande
texten skildras annars både manliga och kvinnliga perspektiv och dessutom ganska sakligt och
allsidigt. Man skall dock aldrig förlita sig helt på boken, eftersom det uppkommer nya rön
inom genusforskningen hela tiden, och eftersom mångsidighet också är ett föredöme.
Komparation
Perspektiv på historien A är den nyast utgivna läroboken (2001), och kan därför tros vara den
mest överensstämmande med styrdokumentens krav och nya forskningsresultat. Fem år
gammal är den ändå ganska inaktuell med tanke på jämställdhetsutvecklingens unga ålder.
Epos: Historia: för gymnasieskolans kurs A är ett år äldre än den ovannämnda läroboken men
ses av mig ändå som ett bättre undervisningsmaterial.
Anledningen till att jag föredrar Epos framför Perspektiv på historien är på grund av
dess ovannämnda resultat. Sandberg med flera får i Epos med både ett kvinnligt och ett
manligt perspektiv, därmed inte sagt att de båda är lika omfattande. Genom att framhäva
mannens betydelse inom den privata sfären och hans delaktighet i det obetalda arbetet främjas
enligt mig jämställdheten. Bara det faktum att mannen beskrivs som en blöjbytande,
barnvagnsdragande pappa, gör att eleverna naturligt kan se mannen lika delaktig som kvinnan
i föräldrarollen. Jag tycker att detta ”avmachofierar” papparollen och gör att det före detta
”kvinnogörat” idag kan ses som manligt.
Perspektiv på historien lyfter emellertid varken fram ett kvinnligt eller manligt
perspektiv som kan ses som jämställt. Nyström och Nyström följer istället för det mesta de
klassiska stereotypa könsrollerna och bekräftar och reproducerar därmed dess existens, vilket
jag inte alls anser främja jämställdhet. Mannen ses som en hårt arbetande familjeförsörjare
och kvinnan som en enkel hemmafru. Visst använder sig även Epos av dessa stereotyper för
att förklara majoriteten, men de för också fram undantagen som till exempel lönearbetande
kvinnor i mitten av 1900-talet. Genom att inte belysa dessa undantag ges eleverna det
budskapet att mannen skall ”bringa mat på bordet” och att kvinnan skall ”stå vid spisen”,
vilket är förödande för jämställdhetsarbetet.
Frågan är då varför Epos är ”bättre” än Perspektiv på historien. Kan det vara så
enkelt att det beror på att det är en kvinna som skrivit de stycken jag lyft fram ur Epos? Beror
27
det på att författarna till Perspektiv på historien är män? Det kan vara ett sammanträffande
eller istället bero på att Epos författare är mer insatta i genusfrågan och medvetet accentuerat
det. Jag undrar dock om det bara är kvinnan som skrivit just styckena om kvinno- och
familjehistoria efter 1945 som har denna medvetenhet, eller om hennes kollegor som skrivit
resten av boken också anammat detta.
Jag ser inte mig själv hänge mig helt åt någon av dessa läroböcker, eftersom de båda
är långt ifrån fulländade rörande saklighet och allsidighet ur ett genusperspektiv. Jag kan dock
tänka mig att använda delar av Epos eftersom den har kommit en bra bit rörande främjandet
av jämställdhet. Det ser ändå ut som om man ett tag till framöver får skapa det mesta av sitt
undervisningsmaterial själv, för att kunna tillgodose kraven från styrdokumenten.
Avslutning
Sammanfattning
I denna uppsats har historieläromedel på gymnasiet undersökts utifrån styrdokument och ett
genusperspektiv. Med utgångspunkt från läroplanens krav om saklighet och allsidighet har
historieskrivningens gestaltning av män och kvinnors arbete granskats, både inom den
offentliga och privata sfären. Utifrån styrdokumentens krav på ett främjande av jämställdhet
har sedan läroböckernas förmedlande av män och kvinnors arbetes betydande i historien
mellan 1945-1989 tolkats.
Genom en kvalitativ hypotetisk-deduktiv metod har tidigare forskning om genus,
välfärd och historia samt styrdokument deducerats med Perspektiv på historien och Epos, två
nutida läroböcker för gymnasiets historia A-kurs. Analysen av läromedlen har gjorts var för
sig, både av böckernas text och av bildmaterial.
Det visade sig att den förstnämnda boken ej kan ses som saklig och allsidig ur ett
genusperspektiv, vilket den sistnämnda nästintill kan. Den första ser mannen som norm och
reproducerar den manliga och kvinnliga stereotypen. Den andra lyfter fram de båda
stereotyperna fast understryker också undantagen. Den lyfter dock både fram ett manligt och
kvinnligt perspektiv.
28
Slutord och egna kommentarer
Idag har kvinnor en egen liten hylla i biblioteket betitlat kvinnohistoria, eftersom hon inte
tillhör den ”riktiga” historien. I strävan för jämställdhet tycker jag att man istället borde skriva
om all historia och väva in kvinnohistorian i den såkallade manshistorian. Först då kan vi säga
att vi har en riktig och saklig historia, och först då kan synen på jämställdhet mellan män och
kvinnor upplevas naturligt. Då kan heller inte kvinnans historia uteslutas eller betraktas som
något ”onormalt”. För visst har både män och kvinnors mormödrar, farmödrar, systrar, fruar
och mammor skapat historia, likväl som alla männen i familjen har det?
Sverige som välfärdsstat har ofta omnämnts som: ”Det lilla fattiga landet i Europas
norra utkant svingade sig upp till en plats i välfärdsligans topp och kunde göra anspråk på att
vara ett världspolitiskt alternativ, en tredje väg mellan kapitalism och socialism, präglad av
pragmatism och förnuft, en unik förening av jämlikhet och frihet.”66 Bilden av denna
framgångssaga är nog allmänt utbredd och ganska väl förankrad i historieskrivandet. Det sägs
att Sverige idag är världens mest jämställda land. Jag skulle istället vilja vända på det och
säga att Sverige är världens minst ojämställda land, just för att belysa att det är långt ifrån
jämställt. Kvinnor och män har fortfarande inte lika lön och arbetet i den privata sfären är i
stort sett fortfarande kvinnans ansvar. Precis som Connell och de andra tror jag att det är
staten, med män på de högsta positionerna, som reproducerar den rådande och förlegade
genusordningen. För att bryta denna syn på Sverige som välfärdsbringare åt alla, har
historieskrivare ett stort ansvar att genom ett genusperspektiv klargöra att vårt land inte är
jämlikt eller jämställt. För en mer överensstämmande och jämställdhetsfrämjande syn på
historien bör både män och kvinnors livssituation och historiebyggande beskrivas, och det
normbärande och stereotypa dissekeras.
Jag tror att det är viktigt att just fokusera på vardagslivet om man vill lära känna
kvinnans historia. Det är där nästan alla kvinnors arbete varit lokaliserat. Hushållsarbetet och
barnskötningen har tyvärr setts som oviktigt för historieskrivandet, vilket har lett till att det
inte finns lika mycket material att tillgå om kvinnor. De få kvinnor som har arbetat och varit
delaktiga i fackrörelser eller haft höga politiska positioner, har haft inflytande över viktiga
beslut men ändå kommit i skuggan av den manliga majoriteten. Denna manliga dominans i
historien gör att den ”dolda manlighetskonstruktionen” lever vidare, kanske slentrianmässigt
eller på grund av den manliga dominansen inom historieskrivandet. Om det är statens politik
66
Almqvist, Kurt (2001), Den svenska framgångssagan? Stockholm: Fischer & Co. ISBN 91-7054-945-1. s. 11.
29
(där männen har mest makt) som reproducerar rådande genusordning, krävs en förändring i
männens attityd för att vi skall kunna överge kvinnounderordningen. Jag tror att först när
männen bryter denna konstruktion kan vi närma oss jämställdhet.
Jag tror absolut på att genom en särartstrategi höja det obetalda arbetets status. Man
har länge försökt likställa och få kvinnorna att delta i arbetslivet på samma villkor som
männen. Det är bara det att kvinnorna kommer ut i offentligheten och arbetar på männens
villkor utan att männen kommer hem till det privata och arbetar på kvinnornas villkor. Det
råder en viss obalans och för att få männen till den privata sfären måste det obetalda arbetets
status höjas markant. Trots tappra försök till kvotering och dylikt har männen ändå
exempelvis flest VD-poster inom den privata sektorn. Eftersom historieskrivare över det stora
hela har skrivit historien utifrån den offentliga sfären, blir konsekvensen att kvinnornas
historia hamnar i skuggan av männens. Jag tror också att kvinnans ”ovetande” om
underordningen, vilket Gudrun Andersson påpekar har färgat hämmandet av
jämställdhetsutvecklingen. Hade fler kvinnor insett osynliggörandet och underordningen av
dem, så hade kanske fler protesterat och kämpat för en bättre tillvaro.
För att möjliggöra ett jämställt samhälle måste också läromedlen granskas och
utformas korrekt enligt rådande styrdokument. Genom till exempel läromedlen andas skolans
värdegrund vilken ger elever och lärare den syn som anses vara riktig, moraliskt och etiskt
sett. Som lärare har man därför ett stort ansvar för att bryta reproduktionen av exempelvis
kvinnans underordning och den manliga normen samt synliggöra och öppet diskutera
fördomar. Det är skolan tillsammans med föräldrarna som skall fostra Sveriges ungdomar till
goda samhällsmedborgare, vilket lägger ett tungt ansvar på den enskilde lärarens axlar. Det är
i skolan de nya rönen och upptäckterna inom forskning kan indoktrineras, eftersom föräldrar
ibland kan ha en traditionell och förlegad syn i vilken de själva är uppfostrade efter.
30
Källförteckning
Referenser
Almqvist, Kurt (2001), Den svenska framgångssagan? Stockholm: Fischer & Co. ISBN 917054-945-1.
Andersson, Gudrun (1997), Kvinnans underordning: axiom eller öppen fråga? Historisk
Tidskrift 1997:3. Stockholm. ISSN 0345-469X.
Berge, Anders (1999), Välfärdsstat i brytningstid : historisk-samhällsvetenskapliga studier
om genus och klass, ojämlikhet och fattigdom. Örebro: Sociologisk forskning,
Högskolan i Örebro, Institutionen för samhällsvetenskap. ISSN 0038-0342.
Berggren, Anne Marie (1992), Kvinnoperspektiv på läromedlen i historia, religionskunskap
och konst- och musikhistoria samt i ämnet social- och familjekunskap. Stockholm:
Skolverket. ISBN 9920708135.
Bergman, Helena (2003), Att fostra till föräldraskap : barnavårdsmän, genuspolitik och
välfärdsstat 1900-1950. Stockholm: Acta Universitatis Stockholmiensis. ISBN 9122-02034-9.
Bergström, Börje (1996), Alla tiders historia A. Malmö: Gleerup. Upplaga 1. ISBN 91-4062048-4.
Englund, Tomas (2005), Läroplanens och skolkunskapens politiska dimension. Göteborg:
Daidalos. ISBN 91-7173-214-4.
Hirdman, Yvonne (2001), Genus – om det stabilas föränderliga former. Malmö: Liber AB.
Upplaga 2:2. ISBN 47-07294-6.
Korpi, Walter (1999), ”Ojämlikhetens ansikten: Genus, klass och ojämlikhet i olika typer av
välfärdsstater”. Välfärdsstat i brytningstid : historisk-samhällsvetenskapliga studier
om genus och klass, ojämlikhet och fattigdom. Örebro: Sociologisk forskning,
Högskolan i Örebro, Institutionen för samhällsvetenskap. ISSN 0038-0342.
Larsson, Katarina (2004), Andrahandskontrakt i folkhemmet : Närmiljö och kvinnors
förändringsstrategier. Örebro: Universitetsbiblioteket. ISBN 91-7668-377-X.
Ljungh, Agneta (1999), Sedd, eller osedd? : kvinnoskildringar i svensk historieforskning,
mellan åren 1890 till 1995. Malmö: Team offset & media. ISBN 91-628-3813-X.
Långström, Sture (1997), Författarröst och lärobokstradition : en historiedidaktisk studie.
Umeå Universitet. ISBN 91-7191-297-5.
31
Marthinsen, Sissel Annette (1998), Kvinneliv i lærebøker : en analyse av historiebøker for
gymnaset og den videregående skolen i perioden 1950 til 1990. Trondheim: Norges
teknisk-naturvitenskaplige universitet. ISBN 82-7923-002-5.
Nyström, Hans och Örjan (2001), Perspektiv på historien A. Malmö: Gleerups Utbildning
AB. Upplaga 1. ISBN 91-40-62732-2.
Sandberg, Robert, Karlsson, Per-Arne, Molin, Karl och Ohlander, Ann-Sofi (2000), Epos:
Historia: för gymnasieskolans kurs A. Stockholm: Liber AB. Upplaga 1. ISBN 9121-17913-1.
Werner, Lars (2003), Gymnasieskolans regelbok 2003/2004 : Bestämmelser om gymnasial
utbildning. Stockholm: Nordstedts Juridik AB. Upplaga 4:1, s. 131f. ISBN91-3910642-X.
Zetterberg, Hans L och Ljungberg, Carl Johan (1997), Vårt land – den svenska socialstaten :
slutrapport från ett forskningsprogram. Stockholm: City University Press. ISBN 917562-069-3.
Åmark, Klas (1999), ”Arbetarrörelsen, socialförsäkringssystemet och genusordningen 19321970”. Välfärdsstat i brytningstid : historisk-samhällsvetenskapliga studier om genus
och klass, ojämlikhet och fattigdom. Örebro: Sociologisk forskning, Högskolan i
Örebro, Institutionen för samhällsvetenskap. ISSN 0038-0342.
Web-adresser
http://home.student.uu.se/malu5554/ (2006-05-09).
http://www.riksdagen.se/templates/R_PageFull____7724.aspx (2006-05-17).
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=410&dok_id=GR02A302&rm=2003/04&b
et=A302 (2006-05-18).
http://www.skolverket.se (2006-05-09).
http://www.statsvet.su.se/publikationer/premfors/bok_premfors_deliberativ_dem.htm (200605-16).
32
