Projektinriktad tillsyn av villkorad läkemedelsanvändning på gårdsnivå i kombination med
djurskyddskontroll
Länsstyrelsen i Västra Götaland har under hösten 2010
genomfört ett projekt med syfte att få en bild av hur den
villkorade läkemedelsanvändningen fungerar i praktiken ute hos
djurhållarna. Resultaten från dessa besök var sedan tänkta som
underlag för kontroll av ansvariga besättningsveterinärer. I
projektet ingick enbart kontroll av läkemedelsanvändning i
grisbesättningar. I samband med besöken genomfördes också
en rutinkontroll av djurskyddet. Den främsta orsaken till detta
var att försöka minimera antalet besök hos lantbrukaren.
Vad säger lagen?
Så kallad villkorad läkemedelsanvändning får ske efter sjukdomsutredning av
veterinär på plats och om veterinären bedömer att det är lämpligt. Endast
personer som har genomgått kurs i läkemedelsanvändning för de djurslag som
behandlingen avser får utföra behandlingen.
Det är endast följande djurslag som djurägaren själv kan få möjlighet till själv
behandla symtom eller förebygga sjukdomar i dennes besättning:
1. nötkreatur som bara hålls för produktion av kött
2. gris
3. får, get, fjäderfä, ren eller pälsdjur som hålls för produktion av kött, ägg, ull, skinn
eller päls
4. odlad fisk
Veterinär får endast förskriva läkemedel till djurhållaren om veterinären väl
känner till djurhållningen i besättningen. Djurhälsoläget och djurskyddet i
besättningen är viktiga parametrar som veterinären ska ta med i bedömningen
om besättningen är lämpad för villkorad läkemedelsanvändning.
Förskrivningen får endast ske för en beräknad förbrukning av högst åtta veckor,
och endast av de läkemedel som behövs för det aktuella sjukdomsläget på
gården.
Veterinären ska i samband med att han/hon medger att aktuell
person/personer får utföra villkorad läkemedelsanvändning upprätta
noggranna skriftliga instruktioner om användning och hantering av
läkemedlen, samt specificera de symtom, åtgärder och läkemedel som den
villkorade läkemedelsanvändningen avser. Om förskrivningen avser djurslaget
gris ska veterinären dessutom vid varje besättningsbesök utföra en s.k.
djurskyddsdeklaration av besättningen.
Veterinären ska årligen anmäla de djurhållare som han/hon har godkänt för
villkorad läkemedelsbehandling till Länsstyrelsen.
•
Jordbruksverkets föreskrifter om operativa ingrepp samt
skyldigheter för djurhållare och för personal inom djurens hälso- och
sjukvård, Saknr D8
•
Jordbruksverkets föreskrifter om läkemedel och
läkemedelsanvändning, Saknr D9
Veterinären ska besöka besättningen minst var femte vecka för kontroll.
Tidsintervallet får utökas till ett besök minst var åttonde vecka för besättningar
där läkemedelsanvändningen är ringa och sjukdomsläget gott. För
grisbesättningar gäller dessutom att det ska bedrivas strikt omgångsuppfödning
för att intervallet ska kunna utökas.
Veterinären ska vid varje besök försäkra sig om att de grundläggande
förutsättningarna för förskrivningen uppfyllda. Veterinären ska också
kontrollera att skriftliga uppgifter i djurhållarens journalföring är korrekta och i
överensstämmelse med de instruktioner som har lämnats och den förskrivning
som gjorts. Kontrollen ska dokumenteras i veterinärens egen journal som
skriftligen ska lämnas till ansvarig djurhållare. Veterinären ska omedelbart
upphöra med förskrivning av läkemedel för villkorad läkemedelsanvändning
om utfärdade instruktioner inte följs eller om djurskyddet inte är godtagbart.
Detta ska också anmälas till Länsstyrelsen. Anmälan – upphörande av villkorad
läkemedelsanvändning.
Enligt bestämmelserna ska djurhållaren som har livsmedelsproducerande djur
dokumentera följande.
1. datum för behandlingen
2. klockslag för behandlingen om karenstiden är kortare än 24 timmar
3. djurets identitet
4. diagnos
5. läkemedlets namn och dosering
6. behandlingstidens längd
7. karenstid
8. namn på förskrivande veterinär
9. namn på den som utfört behandlingen.
Avsaknad av journalföring eller allvarliga brister i journalföringen är
tvärvillkorsbrister. Om djurhållaren har sökt jordbruksstöd kan en
tvärvillkorsbrist komma att innebära avdrag på stöden. Då brister kan
härledas till veterinären kan kontrollmyndigheten förelägga om rättelse och
även ett vite kan kopplas till beslutet. En anmälan till Ansvarsnämnden för
djurens hälso- och sjukvård kan också bli aktuell.
SvDHV i samråd med Lidgris utanför Lidköping har tagit fram ett förslag
på stalljournal som ni kan använda. Ni hittar stalljournalen i högerspalten
under Relaterat.
Resultat av projektet
Läkemedelskontroll
Totalt har 38 grisbesättningar besökts. Vid två av dessa fanns det ingen
ansvarig besättningsveterinär som godkänt den villkorade
läkemedelsanvändningen. Vid den ena besättningen sprutades inga grisar
utan lantbrukaren hade endast använt sig av flytande antibiotika som
blandats i dricksvattnet till en mindre grupp grisar vid ett tillfälle. Preparatet
hade skrivits ut året innan av en veterinär vid dennes besök då samma
problem hade funnits. I den andra besättningen, som var en mycket liten
slaktsvinsbesättning, hade några få grisar getts antibiotika via injektion vid
två tillfällen under senaste året. Preparatet hade skrivits ut av en veterinär
vid besök under 2009. Vid en tredje besättning utfördes ingen behandling
av grisarna. Uppstod problem avlivades grisarna.
Vid övriga besättningar fanns det en ansvarig veterinär som godkänt den
villkorade läkemedelsanvändningen. Totalt i projektet var de 35
besättningarna fördelade på 11 ansvariga besättningsveterinärer.
Veterinärens besöksfrekvens varierade kraftig mellan ett fåtal veckor på
besättningar med ett högt sjukdomsläge till besättningar som inte hade fått
besök på flera månader. Dessutom var det så att vid några besättningar så
hade inte den veterinär som godkänt den villkorade läkemedelsbehandlingen
gjort de sista besöken utan några av dennes kollegor.
Dokumentationen från veterinär varierade kraftigt allt från endast muntlig
till en bra skriftlig dokumentation. Under projektet gång märktes en stor
förbättring av detta från veterinärerna.
Journalföringen var överlag bra vid besättningarna. I projektet fann vi
endast en besättning som inte skriftligt dokumenterade
läkemedelsanvändningen kontinuerligt. Man verkade dock ha bra koll på sin
läkemedelsanvändning ändå och förbrukningen i besättningen var relativt
liten. Man hade sporadiskt utfört detta tidigare, men förstod nu varför det
var viktigt att göra detta kontinuerligt Direkt efter kontrollbesöket noterades
att rutinerna skärptes upp och man började föra journal. Vid en annan gård
hade journalföring först påbörjats under året. I övrigt fanns brister i
uppgifter om vem som utförde behandlingen och utfallet av behandlingen. I
flertalet besättningar noterades inte karenstiden vid varje enskild behandling
i journalen. Lantbrukarna tyckte dock att man hade bra koll på detta ändå
utan att behöva skriva upp det i journalen vid varje behandling. De flesta
färgmarkerade sin grisar vid behandlingsperiodens början. När behandling
med längre karenstider krävdes noterades detta i journalen. I
slaktsvinsbesättningarna undvek man i det längsta att behandla grisarna
strax innan hämtning. Skulle någon gris behöva behandling fick de grisarna
vänta på en senare transport.
Ett problem som noterades var att man inte sammanställde
läkemedelsförbrukningen efter varje omgång. Detta syftar ju till att ge både
djurhållare och veterinär en bra bild av den omgångens sjuklighet och
läkemedelsförbrukning och även möjlighet att jämföra hur sjuklighet och
läkemedelsförbrukning korrelerar och varierar över tid. Djurhållarna tyckte
att man ändå hade en känsla för hur mycket läkemedel man använde och hur
stor sjukligheten var i besättningen. Problemet är ju att det blir svårt att
jämföra och se trender och effekter av förbättringar i miljön,
ombyggnationer av stallbyggnader etc. Totalt var det 15 av de 35
besättningarna som inte sammanställde sin läkemedelsförbrukning efter
varje omgång.
Läkemedelsanvändningen var i 23 besättningar låg, i 11 besättningar normal
och i två besättningar hög. I besättningarna med hög läkemedelsanvändning
fanns det en förklaring till den höga läkemedelsanvändningen, och man
jobbade där aktivt med att lösa problemet med det höga sjukdomsläget. Den
vanligaste orsaken till behandling med antibiotika var hälta i någon form.
Antibiotikabehandlingen kombinerades många gånger med ett
smärtstillande- och antiinflammatoriskt preparat. Flertalet av de besökta
besättningarna försökte jobba förebyggande för att minska
antibiotikaförbrukningen, vilket är lovvärt. Detta gagnar ju djurskyddet och
minskar risken för utvecklingen av antibiotikaresistenta bakteriestammar.
I slaktsvinsbesättningarna användes ett fåtal preparat och hos
smågrisproducenter ett tiotal preparat. Inga otillåtna preparat upptäcktes.
Dock kunde i vissa besättningar en trend skönjas att ansvarig veterinär
förordade behandling med bredspektrumantibiotika före
smalspektrumantibiotika även i fall där detta inte är påkallat.
Specifika behandlingsrutiner för den aktuella besättningen saknades för 10
besättningar. Veterinären hade lämnat mycket generella rutiner för antingen
slaktsvin eller för smågrisar och suggor.
I fyra besättningar noterades att djurskötare som inte genomgått kurs i
läkemedelsanvändning för gris behandlade grisarna. I två av dessa
besättningar var det djurskötare som någon enstaka gång i halvåret rykte in
som helgvikarie. I den tredje besättningen var denne person anmäld till
kursen och i den fjärde hade ansvarig person inte hittat en djurskötare med
kurs som snabbt kunde hoppa in och hjälpa till då övrig personal sprutade
grisarna i en avdelning med högt smitttryck. Man avsåg att snarast anmäla
denna person till kurs.
Alla veterinärer som har fått någon av sina gårdar besökta har i efterhand
informerats om vad som konstaterades vid besöken. Veterinärerna var fullt
medvetna om att man i vissa fall inte klarar kraven på besöksfrekvensen
men har lovat bättring. Man framförde själv att ibland är det djurägarna
själva som inte vill ha besök så ofta då det kostar pengar.
Djurskydd
Rörande djurskyddet konstaterades inga allvarliga problem. Den vanligaste
bristen var avsaknad av larm som varnar för övertemperatur m.m. i stallar
med mekanisk ventilation, noterades vid 12 av de 37 besättningarna (på en
av gårdarna kontrollerades inte djurskyddet). I fem av besättningarna hade
man problem i någon avdelning med att några boxar var smutsiga och blöta.
I dessa besättningar arbetade man aktivt med att försöka lösa problemet
samt minska konsekvensen av problemet. I fyra besättningar påpekades att
strömängderna borde ökas till slaktsvinen. Det fanns tecken på att det kunde
bli så att grisarna inte hade tillgång till strö(berikning) hela dagen i
tillräcklig mängd. Samtliga grisar hade tillgång till strö vid kontrollbesöken.
Sammanfattning
De största problemen generellt som konstaterades var avsaknad av notering
av karenstiden i stalljournalen vid varje behandling och veterinärernas
besöksfrekvens.
På en femgradig skala låg medelvärdet på 3,6 för hur bra kontroll ansvarig
djurhållare och hur veterinärerna kontroll av gården fungerade. Graderingen
var följande:
• 1: Ingen dokumentation alls
• 2: Någon form av dokumentation
• 3: Dokumenterar men den kan bli bättre
• 4: Bra dokumentation men rutiner kan förbättras
• 5: Mycket god kontroll
De flesta djurhållarna och veterinärerna uppskattade projektet. Det märktes
efter en tid att både veterinärer och djurhållare kände till att vi var ute på
kontroll då förhållandena runt läkemedelshanteringen förbättrades under
projektets gång, framför allt journalföringen hos djurhållaren och
veterinärens dokumentation efter besöket. Även besöksfrekvensen
förbättrades. Djurskyddet på de besökta besättningarna
