Tankesmedja och nätverk - på kvinnors villkor
Om boende på kvinnors villkor – vad behöver förändras?
En resumé av Kirsti Kolthoff, projektledare, Swe Q
I Uppsala den 7 mars 2015 arrangerade Swe Q en workshop med ett 15-tal deltagare. Arrangemanget
var en del av MR – nätverkets (MR-nätverket består av kvinno-, freds- och mänskliga rättigheters organisationer i
Uppsala och stödjs av Sensus) firande av internationella kvinnodagen (den 8 mars) och ägde rum i
Missionskyrkans lokal Utsikten parallellt med fler andra aktiviteter av olika organisationer.
Efter det att Gret-Lis Grönlund från Swe Q informerat om Swe Q:s projekt presenterade Irene Molina
sig och framhöll vikten av att bygga en stad för alla varefter hon beörde forskningsprojektet, som hon
arbetat med, ”En planering för segregation? Social och etnisk separatism i den svenska staden.”
Irene Molina är professor i Kulturgeografi vid Institutet för bostads- och urbanforskning (IBF) på
Uppsala Universitet sedan 2011 och har forskat från mitten av 80-talet med maktfrågan i centrum med
utgångspunkt från ett genusperspektiv - inte om kvinnor och män - utan genus ur et bredare perspektiv.
Hon menade dock att det är naturligt att kvinnor lyfts upp beroende på att kvinnor haft en underordnad
roll jmf med män.
I ett samhällvetenskapligt perspektiv, fortsatte Irene Molina, finns konstruktioner som skapar social
ojämlikhet och orättvisa i rummet och de intersektionella relationerna mellan dessa. Med vidare
glasögon ser man också att det kan vara en fälla om vi enbart utgår ifrån att vi är enbart kvinnor.
Kvinnor har även etnicitet och man kan även tala om rasism som kan påverka kvinnornas situation. Ras
ingen kategori utan det finns rasism. Kulturrasism drabbas både kvinnor och män av. Vi ser med en
bredare lins att maktsystemet har försatt oss i en särskild situation.
Några punkter som togs upp
Bor vi i samma stad?
Frågan är om hur vi upplever den stad vi bor i. Boendet är olika från individ till individ.
Det har alltid funnits en manlig prägel på stadsplaneringen.
Forskningen om stadsplanering: planering och effekter av den är eftersatt.
Beslut om medel ges inte till bostadsplanering. Här kan jämförelse göras med situationen som
motiverade miljonprogramsplaneringen. Visserligen närmar oss en sådan situation. Det finns inte siffror
men det finns uppskattningar. Bostadsbristen närmar sig en miljon.
Behovet av bostäder varierar och stort behov finns i vissa regioner.
Problem är numera med trångboddhet – något som inte går att mäta. Tidigare fanns folk- och
bostadsräkning fram till 1990. Exempelvis finns nu socialassistenter, som säger att de hittar 15 personer
som bor i en tvåa eller trea. Vi vet inte heller bostadssituationen för kvinnor eller för män.
Förhoppningarna på IBF är att man har fått pengar från Vetenskapsrådet där fem forskare finns med.
Från andra länder vet vi hur kvinnor och män ockuperar det offentliga rummet. Carina Listeborn forskat
om Kvinnors rädsla. Hon kom fram till mycket myter. Hela bevakningsindustrin har byggts upp att
kvinnor ska vara rädda! Vad som skulle behövas är t ex belysning, men man gör inte något!
Föreställningar i rummet intressant särskilt i Sverige Yvonne Hirdman. – vad som skulle vara bra för
kvinnor och män. Man tror att när man underlättar för kvinnor att vara hemma gör man något bra.
Konsekvensen då visar sig bli det motsatta nämligen att man underlättar för män.
Statistik är ej uppdaterad – man vill ej ge underlag till forskarna. Män pendlar och rör sig mycket längre
sträckor än kvinnor. Kvinnor arbetar oftare deltid än män samt jobbar mera i service och omsorg. Vi
reproducerar livsmönster för kvinnor och män.
Vi har inte prövat annan modell. Det är en fälla i många länder. Hemmet reproduktiv och offentliga
produktiva.
Bostadsproduktion, bostadskonsumtion och bostadsfinansiering vet vi inte mycket om.
När par separerar har ofta männen den största inkomsten med 13 % högre lön. När man bott bra ska man
fatta beslut om vem som ska behålla bostaden.70% av fallen behåller männen bostaden och kvinnorna
flyttar med barnen till oftast ett sämre boende.
Konsumtion och finansiering
Mäklare menar att ensamstående kvinnor har mycket svårare att få lån även om de har bra inkomster.
Därför föreslås de att skaffa sig en medsökande. Man utgår från tvåsamhetsnormen. Bankerna vill ha par
som låntagare. Män kan få lån lättare. Vi har inte lika villkor.
Diskrimineringsmekanismerna måste vi veta mera om.
Vi behöver ha en attitydförändring, som kan komma till stånd, om vi pekar problemen på lagändring
mot diskriminering att t ex få lån.
Nya visioner behövs.
Normförändringen måste synliggöras. Ensamståendehushållen är normen. Kärnfamiljen är inte det som
gäller.
Segregationen har skapats av det sättet man hade att tänka stad 60-70-talet, som ledde till politiska
beslut. Man kunde ha byggt bort segregationen från början.
Vi kan inte förneka att det finns klasskillnader, som visar sig i boendeformer.
Frågan ställdes om vad förändringarna i bostadsområdet Gränby ledde till och var de boende blev av då
de drabbades av stora hyreshöjningar. Hur många var de och var tog de vägen.
Många frågor kom upp och måste diskuteras vidare på kommande möten!
-------
”
* E-post: [email protected]
Telefon: 018-471 6517; Mobiltelefon: 070-4057483
Besöksadress: Trädgårdsgatan 18, 753 09 UPPSALA
Postadress: Box 514, 751 20 UPPSALA
-------
