SÖDERMANLANDS LÄNSMUSEUM
Översiktlig inventering av tätorten Västerljung, mars 1986
TOPOGRAFI
Samhället Västerljung ligger på en ganska flack rullstensås med ungefärlig nord-sydlig
sträckning i en lerfylld dalgång som löper mellan sjön Sillen och havsvikarna Hållsviken och
Tureholmsviken. Dalgången är till större delen uppodlad och utgör den cnetrala
odlingsbygden i Västerljungs socken. På impediment i åkern ligger utspridda gårdar och
mindre byar, bl a Ävlingeby, Skällberga, Tuna, Hillesta och godset Erikslund m fl.
I öster och väster gränsar tätbebyggelsen till högre liggande delvis skogklädda partier, i norr
till öppen åkermark och i söder till järnvägen.
Utanför bebyggelsekärnan finns några mindre hussamlignar med friliggande villor - väster om
kyrkan vid Anneborg och Norrbystugan, söder om järnvägen vid Ekebonäs och utmed vägen
till Björke gård samt norr om kyrkan utmed vägen till Hillesta.
2. KORTFATTAD BEBYGGELSEHISTORIA
2.1 Förhistoria.
De uppgrundade havsvikar som nu bildar den centrala odlingsbygden i Västerljung har varit
befolkade alltsedan yngre stenålder (ca 3000 f Kr - 1500 f Kr). Boplatsfynd såsom härdar,
olika stenverktyg och lerskärvor har påträffats vid Djupvik och Sköttedal från människor som
livnärde sig här på 2000-talet f Kr på sannolikt jakt och fiske.
I en skogsklädd nordsluttning sydväst om Tuna gård (somligger söder om samhället),
undersökte arkeologer år 1963 ett gravfält i samband med den nya dragningen av vägen
Studsvik-Vagnhärad. Under ett tikll synes normalt vikingatida gravfält fann man
boplatslämningar som kunde dateras till bronsålderns slut (ca 800 - 500 f Kr). Hällristningar i
form av s k skålgrupar, vilka bruka dateras till bronsålder men kan vara yngre, finns på tre
kända platser i området, bl a vid Gillberga. Havet gick då betydligt högre upp än i dag och
Tureholm- och HÅllsviken möttes öster om Erikslund. Den nutida åkermarken var alltför sank
att bruka, men på strandängarna växte rikligt med olika gräsarter. Dessa marker vlev attraktiva
för en troligen stadigvarande bosättning under äldre järnålder (ca 500 f Kr - 500 e Kr).
Klimatet hade då blivit kallare än under bronsåldern, vilket medförde att boskapen behövde
stallas under vintern. Bönderna började använda järn till redskap och bland de viktigaste fanns
skäran som användes till att slå vinterfoder på strandängarna. Boskapsskötsel var den mest
betydelsefulla näringsgrenen och åkrarna var små och låg i självdränerande sluttningar på lätta
jordar. I dess alägen återfinns också den äldre järnålderns gravar och här låg sannolikt även
boplatserna. I jämförelse med den yngre järnålderns gravar ligger de som regel högre i
terrängen, men det är inte ovanligt att samma gravfält använts under både den yngre och den
äldre järnåldern. Så är fallet t ex på Malmåkersbacken nordväst om Tuna och i björkhagen
öster om kyrkan, där två stora gravfält om 90 respektive 150 lämningar ligger. Främst
innehåller de runda stensättningar och högar, men åckså mer ovanliga gravformer som tre
skeppssättningar och två triangulära stensättningar. Vidare finns en rest sten och en
runristning i fast häll.
Cirkel5.doc NDt åååå-07/15
1
SÖDERMANLANDS LÄNSMUSEUM
Översiktlig inventering av tätorten Västerljung, mars 1986
I samband med landhöjningen torrlades mark och bygden utvidgades. Framförallt var
vikingatiden, från 800-talet fram till tidig medeltid, en expansiv period med
befolkningstillväxt och nyodlingar. De flesta fornlämningarna tillhör just vikingatiden.
Åkerbruket fick större betydelse och ny teknik och nya odlingsformer togs i bruk. Under
denna period togs de gårds- och bylägen i anspråkk som präglade odlingslandskapet fram till
det sena 1800ötalets och tidiga 1900-talets omvandling av samhället med laga skiftet,
industrialisering, järnvägens tillkomst mm.
Mycket tyder exempelvis på att Norrby på åsen vid kyrkan fick sin första bosättning under
vikingatid. Själva namnet med efterleden -by kan härledas till dena period. Dessutom finns
mellan kyrkan och byn ett gravfält, som i sin helhet torde vara från denna tid.
2.2 Medeltid.
Vid 1100-talets början var Sverige kristnat och landet började framstå som en politisk
riksenhet. Troligtvis var det kyrkan som tog initiativ till en sockenindelning av landet, men
vilka gränser Västerljungs socken hade vid bildningen vet vi inte.
I de nybildade socknarna hade bönderna till uppgift att uppföra en församlingskyrka. I
Västerljung påbörjades byggnads arbetet med den nuvarande kyrkan omkring 1200. Om det är
den första kyrkan eller om den föregåtts av en träkyrka vet man inte. Kyrkan lades högt på en
ås i socknens norra del, den centrala järnåldersbygden. Övriga delar av socknen kom att ligga
långt från kyrkan och var vid medeltidens början glest befolkade. Valet av plats kan ha att
göra med den näraliggande Tunagården. Tuna tillhör våra äldsta ortnamn och gårdar med detta
namn hade en central betydelse i bygden och ingick i en förhistorisk administativ
organisation. I detta sammanhang kan nämnas att det var vid Tuna som man 1774 gjorde det
hittills största guldfyndet någonsin i Sverige. Fyndet omfattade 12,5 kg rent guld och har
daterats till ca 500 e Kr, som var en oroperiod. Av detta finns bara en liten del bevarad, en
vackert sirad halsring och några praktfulla filigransarbeten, resten smältes ned till tackor.
Som de flesta andra medeltidskyrkor har också Västerljungs kyrka en lång och ganska
komplicerad byggnadshistoria. Redan under 1200-talets andra hälft tillbyggdes långhuset och
fick då sin nuvarande storlek med rakt avslutat kor. Vid 1400-talets mitt uppfördes torn och
sakristia och som i så många andra kyrkor vid denna tid, slogs också valv. År 1719 härjades
kyrkan av en omfattande brand som bara lämnade murarna och valven kvar. Kyrkan
återuppbyggdes och senare under 1700-talet gjordes kyrkorummet ljusare genom att större
fönsteröppningar togs upp. Det nuvarande utseendet härrör från en omfattande restaurering
1889 då bl a tornhuven, fönstren och portalen byggdes om. Tornhusets klockvåning murades
då i rött tegel, men har sedan 1937 varit vitputsad.
2. 3 Byar och gårdar
En karta från 1679 ger den tidigaste kunskapen om byarnas storlek. De flesta av byarna i
odlingsbygden kring kyrkan, t ex Norrby, Hillesta, Dalby och Gillberga, omfattade tre gårdar.
Enbart Tuna, där prästgården låg, var större med sina fem gårdar. Torpet, intill kyrkan, liksom
Björke och Hammarby, var ensamgårdar.
Under en kortare period under 1600-talets andra hälft hade en av Dalbygårdarna
säteriprivilegier, d v s gården var befriad från normala skatter och utskylder och skulle ha en
Cirkel5.doc NDt åååå-07/15
2
SÖDERMANLANDS LÄNSMUSEUM
Översiktlig inventering av tätorten Västerljung, mars 1986
ståndsmässig bebyggelse. Troligen saknas en säteribyggnad eftersom privilegierna snart drogs
in.
Många av gårdarna har varit landbohemman (arrendegårdar) under olika säterier t ex
Hammarby, Björke och Ävlingeby under Tureholm och Torpet under Örboholm. På 1770-talet
förvärvade Erik Skjöldebrand, sedermera landshövdning i Nyköping, flera gårdar i trakten, bl
a Gillberga och Dalby och bildade godset Erikslund, som fortfarande med sina stora
ekonomibyggnader och arbetarebostäder sätter sin prägel på landskapet.
Odlingslandskapet karaktäriseras i övrigt av små sammanhållna gårds- och byklungor. 1800talets hemmansklyvningar och laga skiften fick en relativt begränsad effekt här, sannolikt till
stor del beroende på ägoförhållandena. Laga skifte förättades i Hillsta 1858, Norrby 1858
(endast skogen), Tuna 1865 och Skällberga 1875. Störst spridande verkan, med flera utflyttade
gårdar, fick skiftet i Tuna och Hillsta byar.
2. 4 Samhället bildas
När järnvägslinjen Järna-Åby drogs via Västerljung och en station uppfördes i kyrkans närhet
innebar det inledningen till dagens Västerljung. Platsen var då en traditionell kyrkby med
skolhus, klockarebostad samt några gårdar i Norrby och Hästbjörke. Socknens kommersiella
centrum låg vid Hållsviken där post, lanthandel och ångbåtsbrygga för kusttrafiken fanns.
Hamnen hade också varit utskeppningsplats för Årendals bruk. I samband med järnvägens
tillkomst behövdes en del vägomläggningar. Den gamla Trosavägen som korsade banvallen,
gick från kyrkan via Gillberga, där en runsten står, och vidare mot Tuna. Vid skolan delade
den sig i en västlig sträckning mot Erikslund. Ny anlades till stationen parallellt med
banvallen och den gamla s k Norrbygatan och gick sedan vidare under viadukten mot Trosa.
Stationen blev ett nytt centrum ik bygden. Posten flylttade från Hållsviken till stationshuset.
Intill detta byggdes också en personalbostad för flera familjer och ungefär mittemot, utmed
Västerleden, uppfördes 1916-1917 ett mejeri. Samhället har sedan dess kontinuerligt byggts ut
med friliggande en- och tvåfamiljshus, så att idag ungefär hälften av byggnadsbeståndet är
från före respektive efter 1950. Till institutionella byggnader hör ålderdomshemmet
Björkbacken uppfört på 1920-talet söder om banvallen, pensionärshemmet vid skolan uppfört
1945 samt församlingshemmet och sockenstugan uppförd på 1960-talet. Någon mer
omfattande industri har inte funnits. Förutom mejeriet fanns öster om kyrkan på den s k
sågverkstomten en träullsfabrik. Två lanthandlar fanns utmed Västerleden, den ena mittemot
pensionärshemmet och den andra intill mejeriet.
3. OMRÅDESBESKRIVNINGAR
3.1 Kyrkomiljön
Området har bevarat sin karaktär av historiskt framvuxet sockencentrum med medeltida
kyrka, kyrkogård, gårdsbebyggelse med intilliggande förhistoriska gravplatser samt
institutionella byggnader - skola, pensionärshem och samlingslokal. I söder gränsar
villabebyggelsen till området och i övriga riktningar åkermark. Mellan kyrkan och skolan
bikldas en öppen plats.
Cirkel5.doc NDt åååå-07/15
3
SÖDERMANLANDS LÄNSMUSEUM
Översiktlig inventering av tätorten Västerljung, mars 1986
Kyrkans byggnadshistoria har ovan kortfattat beskrivits. Den omges av en muromgärdad
kyrkogård på vilken bl a en märklig runsten är uppsatt. Runstenen låg tidigare i tornhusets
grund och togs fram och lagades år 1959. På en sida finns en vacker runslinga medan övriga
två ristningssidor är rikt ornerade med olika figurer. Inskriften lyder : "Hunnäv (Honäv) reste
efter Germar sin fader. Han är ändad i Tjust. Skamhals högg dess runor".
Kyrkogården har utvidgats åt norr och en ny begravningsplats anlades på 1920-talet på andra
sidan kyrkvägen. I den norra utvidgningen finns ett gravmonument över familjen von Hallwyl,
som i Västerljung ägde gården Erikslund. Monumentet utgörs av en stenpyramid och är ritat
av den kände arkitekten I G Clason. Denne ritade också åt familjen det s k Hallwylska
palatset, i dag museum, på Hamngatan i Stockholm. Jordfästningskapellet på kyrkogården,
väster om kyrkan, uppfördes 1941 efter ritningar av arkitekt Robert Berghagen.
Cirka 300 meter öster om kyrkan ligger i en björkhage ett vårdat gravfält (fornlämning 21).
Det innehåller cirka 90 gravar bl a tre skeppssättningar, från yngre och äldre järnålder.
Gravfältet är en del av ett större fornlämningsstråk som går i ungefär nordväst-sydostlig
riktning. Ytterligare ett gravält finne mellan kyrkan och Norrby (fornlämning 38) samt två
enstaka lämningar och en rest sten i det parkliknande området vid kyrkskolan (fornlämning 6).
Norrby gård har både äldre och yngre bebyggelse i mangården och i den på andra sidan vägen
liggande fägården. Samtliga hus är målade i falurött med vita snickerier och ger som helhet ett
traditionellt intryck.
Kyrkskolan uppfördes 1907 och bevarar flera tidstypiska drag som fönster, taklister och
planlösning. Fasaden hade ursprungligen en ljust färgad spontpanel, men har likksom
pensionärshemmet från 1940-talet, klätts med eternitplattor. Sockenstugan från 1960-talet i
vitt mexitegel anvädns som samlingslokal för församlingen och olika förenignar.
3.2 Stationsmiljön
Området omfattar stationen, villorna utmed Västerleden och Dalbyvägen samt en del av vägen
mot Vagnhärad.
Kyrkan kan sägas representera centrum för den historiskt framvuxna odlingsbygden kring
Västerljung, medan stationen kan stå som representant för samhällets framväxt.
Stationsbygganderna uppfördes 1913 i en nationalromantiskt präglad arkitektur med fasade i
rött tgel. Mönstermurningen i gavelrästet och fönstren som är placerade i fasadliv är
tidstypiska detaljer. Åtskilliga likanden stationshus finns utmed järnvägslinjen, alla uppförda
efter typritningar signerade av dåvarande chefsarkitekten vid SJ, Folke Zettervall.
Stationshuset innehöll expeditionslokaler och post i undervåningen. I ovanvåningen fanns
stationsmästarens lägenhet medan övrig personal bodde i det intilliggande bostadshuset.
Stationshuset används nu för andra ändamål, men båda byggnaderna uttrycker exteriört sin
tidsprägel och ursprungliga funktion.
Mitt emot stationshuset ligger det tidigare mejeriet (Västerljungs Dalby 2:10). Byggndaden
uppfördes 1916-1917 och är ett 1 1/2-våningshus med frontespiser och sadeltak. Fasaderna är
ljust putsade, gatufasaden har en farstukivst med träräcke och övervåningen har låga
Cirkel5.doc NDt åååå-07/15
4
SÖDERMANLANDS LÄNSMUSEUM
Översiktlig inventering av tätorten Västerljung, mars 1986
halvvåningsfönster strax under takfoten. Det intilliggande huset, Västerljungs-Dalby 2:11,
som varit affär, är numera klätt med vit eternit.
Villorna utmed Västerleden domineras av 1930- och 40-talshus med enstaka yngre inslag, bl a
en modern villa i mexitegel. Många av villorna har tillbyggts och även förändrats i fråga om
fasadmaterial och färgsättning. Västerljungs-Dalby 2:8, med gatunumret 18, en låg, kvadratisk
byggnad med tälttak och bruna snickerier, är ett exempel på en byggnad som trots allt
bibehållit en ursprunglig karaktär.
3.3 Området utmed Hammarbygägen och Björkevägen
Bebyggelsen består utan undantag av villabebyggelse, i huvudsak från 1960-talet och senare.
Äldre villor från 1920- och 30-talen finns vid skolan samt utmed Hammarbyvägen nära
sågverkstomten. Hästbjörke 7:1 (Valsborg), i anslutning till kyrkomiljön är den som bäst
bevarat sin ursprungliga prägel. Huset är uppfört i 1 1/2 våning under brutet tegeltäckt tak
med små takkupor, troligen under 1920-talets första hälft. Tidstypiska detaljer är den ljust
målade spontade träpanelen, den vitmålade våningslisten och fönstrens tättspröjsade övre
rutor. Tomten är stor med uppvuxen trädgård och ett par uthus.
3.4 Området norr om tätorten
Området norr om tätorten övergår i ett småkuperat odlingslandskap. På den flacka, skogiga
höjdryggen i väster, med vägen mot Vagnhärad, finns några timrade, små byggnader samt fem
villor uppförda under 1900-talet. Vid Sörgårdsvägens västligaste del ligger tre 1920-talshus på
rad. Exteriört har de närmast identisk utformning med faluröda panelfasader, förstukvistar och
brutna tak men varierar bl a i storlek.
Hillesta har trots genomfört laga skifte fortfarande en bykaraktär med de två gårdarna på ömse
sidor om vägen och rumsbildande ekonomilängor. Manbyggnaderna i faluröda träpaneler har
om- och tillbygges men helheten gör ett traditionellt intryck. Bebyggelsen ligger väl samlad
och mycket högt, vilket gör den väl synlig och därför känslig för förändringar.
3.5 Området söder om järnvägen
Järnvägens banvall bildar gräns mot odlingslandskapet i söder. I hagmarker vid Björke gård
finns en fornlämningskoncentration med sammanlagt cirka 225 lämningar (fornlämningar 6,
7, 8, 9). Övervägande antalet utgörs av traditonella gravformer från järnåldern men här finns
också ett par treuddar, en runristning i fast häll samt skålgropar från bronsålder. Björke gård,
där nu ridskola drivs, omges av lövbevuxna hagmarker. Med undantag av en 1920-talsvilla i
gul träpanel är gården tradionellt bebyggd, bl a märks en timrad, delvis förändrad parstuga.
Norr härom vid järnvägen ligger en timrad enkelstuga med ett par bodar. Övrig bebyggelse i
området är uppförd från 1920-talet och framåt och saknar anknytnikng till jordbruket. Många
av dessa byggnader har ombyggts. Björkbacken, det f d ålderdomshemmet är tämligen
välbevarat och har kvar karaktären från den ursprungliga funktionen.
4. REKOMMENDATIONER
Det stora antalet fornlämningar i området gör det särskilt känsligt för utbyggnader. Ett stråk
från kyrkan österut och vidare söderut mot Björke, bör helt undantas från ny bebyggelse pga
Cirkel5.doc NDt åååå-07/15
5
SÖDERMANLANDS LÄNSMUSEUM
Översiktlig inventering av tätorten Västerljung, mars 1986
av det stora antalet kända fornlämningar och trligen förekomst av ytterligare lämningar i
anslutning till dessa.
Den äldre bebyggelsen kring stationen och kyrakn bör underhållas och vårdas på ett sådant
sätt att dess tidstypiska karaktär ej förvanskas.
Hillesta i norr, med tät och traditionell, rödfärgad bebyggelse bör omfattas av BS 38§. Därvid
skall extra omsorg gälla t ex i fråga om placering av ev ny bebyggelse och vid förändring av
volymer, material och färgsättning. Det väl synliga, höga läget gör att förändringar av olika
slag kan få kraftigt störande effekter och gör at t de bör utföras med särskild hänsyn.
Cirkel5.doc NDt åååå-07/15
6
