Frågestund och diskussion
Sverker Olofsson: Om man har diabetes, jag tänker framför allt på typ 1,
och inte får ordning på sockernivåerna. Vad händer då i kroppen och hur
skadligt är det?
Tommy Olsson: Det som händer vid kraftiga blodsockersvängningar är att
en mängd motmekanismer dras igång, inte minst olika system som släpper
ifrån sig stresshormoner. Det finns flera sådana, till exempel det autonoma
(omedvetna) nervsystemet. Det kan påverka kroppen negativt på sikt. Återkommande episoder med lågt blodsocker kan också påverka hjärnan med
negativa långtidseffekter. Sedan kan bestående höga sockernivåer i sig själv
också vara skadliga.
Sverker Olofsson: Det är viktigt att hålla nivån inom vissa gränser?
Tommy Olsson: Ja, inom vissa gränser och på en jämn nivå.
Sverker Olofsson: Men en enstaka miss kan väl inte spela någon roll?
Tommy Olsson: Nej, bara om det blir upprepat och långvarigt.
Sverker Olofsson: Men det här man brukar tala om med ögonbottnar,
fötter, blodcirkulation, vad händer där?
Tommy Olsson: Det finns många möjliga biverkningar av långvarig diabetes och det är viktigt att försöka hålla sockret i balans för att minska risken
för påverkan på blodkärlen. Men sedan finns det andra faktorer. Blodtryck,
blodfetter och andra faktorer samverkar för att påverka och kan i slutänden
skada kroppens blodkärl. Samtidig rökning kan vare en viktig bov i sammanhanget så vi förordar starkt ett rökstopp.
Sverker Olofsson: Jag fick med mig en fråga med mig från Forskningens
dag i Piteå: Kan man liksom äta sig till en diabetes? ”Min unge har fått så mycket socker att nu kommer det att bli diabetes…” Ligger det någonting i det? Det
är en viktig fråga, den oron har jag känt själv någon gång.
Anna Möllsten: Jag tror att det kan handla om att både socker och fett –
med andra ord ett högt energiinnehåll i maten – ökar risken för diabetes.
Men det är klart att det som barn gärna äter är ju sötsaker. Inte minst mycket
88
Tommy Olsson
läsk, och vi har också kunnat se att typ 1-diabetes ökar parallellt med läskkonsumtionen i vårt samhälle.
Sverker Olofsson: Den ligger på drygt 90 liter per person i genomsnitt.
Margareta Norberg: Läskdrickandet nådde som jag har förstått en toppnivå omkring år 2000 men har sedan minskat lite. I varje fall när det gäller
typ 2-diabetes finns det studier som visar att risken ökar ju mera läsk man
dricker, och det är väl ett svar på frågan.
Sverker Olofsson: När risken ökar, beror det på att vi lägger på oss kilon
eller beror det på själva sockret?
Tommy Olsson: Som Helena Edlund visade kan det ändra ämnesomsättningen med bland annat nybildning av fett som lägger sig på fel ställe, främst
i levern. Det är väldigt påtagligt att just fruktos och andra ”konstruerade”
sockerarter som används i industrin kan ha den effekten, och det tror jag
är en viktig mekanism.
Publikfråga: Jag funderar över det här med inflammation, till exempel
om man har en födoämnesöverkänslighet, och om det kan påskynda förstadiet till diabetes. Forskar man i de banorna nu i Sverige?
89
Tommy Olsson: Bakterier och virus i samband med diabetes är en het fråga. När det gäller typ 1-diabetes är viruspåverkan en ständigt högaktuell
fråga, och bland annat i Göteborg pågår intensiv forskning om huruvida en
ändrad bakterieflora i tarmen kan påverka den metabola balansen. Sedan
vet man att det i förstadier till typ 2-diabetes finns tecken på en låggradig
inflammation i kroppen, vilket vara en utlösande eller försämrande faktor
bakom bristande insulinkänslighet i olika organ. Däremot känner jag inte till
några studier som tyder på att just en födoämneskänslighet kan koppla till
låggradig inflammation och ha som effekt att sätta ner insulinkänsligheten.
Livsföring, samhälle och sjukdom
Sverker Olofsson: Omvänt då: Kan man ”motionera bort” en typ 2-diabetes och bli frisk, också i 65–70-årsåldern?
Margareta Norberg: Ja, i den meningen att värdena blir helt normala.
Sverker Olofsson: Men med normala värden är man väl frisk?
Margareta Norberg: Nja, som läkare tror jag ändå inte att jag skulle avsluta uppföljningen helt. Det är väl läge för att glesa ut kontrollerna och att
vara väldigt nöjd om blodsocker, blodfetter och blodtryck fortsätter att se
bra ut. Det har vi inte sagt så mycket om idag, men de tre hör ju samman
när det gäller typ 2-diabetes. Det är i grunden samma rubbning. men kan
se lite olika ut hos olika personer. Ändå, den här benägenheten, sårbarheten för diabetes, finns ju kvar och man kan nog inte säga ”Nu är du frisk.
Tack och adjö, jag vill inte se dig mera”...
Sverker Olofsson: Kan du som doktor säga att ”Du har typ 2- diabetes och
nu kan du själv välja att gå ner 15 kilo och slippa pillren”?
Margareta Norberg: Ja, helt klart.
Sverker Olofsson: Vad jag vill komma fram till är väl att även om uttrycket
”självvald sjukdom” är lite överdrivet kan man ändå genom stenhård skärpning av sin livsföring bli av med en knepig sjukdom?
Margareta Norberg: Det är ju personen själv som har huvudansvaret,
inte doktorn eller vården. Men vi som är kliniskt verksamma kan verkligen påverka i högsta grad, det har vi nog alla upplevt – patienten gör ofta
som doktorn säger.
90
Margareta Norberg
Anna Möllsten: Man kan ju tillägga att det här är lättare sagt än gjort. Vore
det så enkelt som att bara ”skärpa sig”, då skulle vi nog inte ha så många
sjukdomar...
Sverker Olofsson: Nej, verkligen inte, och det säger inte jag heller, men
det är ändå intressant att veta att man i någon mån har ett val.
Margareta Norberg: Ja, och det lönar sig att välja rätt.
Tommy Olsson: Men återigen är vi inne på individnivån mot samhällsnivån.
Vi måste ha stöd från samhället för att kunna göra riktiga val. Sätt skatt på
läsken och underlätta möjligheten att röra på oss på ett naturligt sätt. I det
samhälle vi har idag kan det vara jättesvårt att komma dithän.
Sverker Olofsson: Men om det finns ett samhällsansvar för hur mycket
folk rör sig, hur tänker du då?
Tommy Olsson: Till exempel att försöka stimulera vardagsrörligheten i våra
utomhus- och inomhusmiljöer. Det handlar om hur vi bygger gator och konstruerar skolor, hur vi tar oss till skolan och från skolan. Idag är inte miljö-
91
erna konstruerade på det sättet, det finns inte som grundtanke att folk ska
röra på sig på ett naturligt sätt. Vi måste ha tänkandet att stimulera rörlighet i alla lägen.
Kristina Lejon: Ett exempel på en försummad möjlighet att röra sig är
den här knappen man ska trycka på för att öppna en dörr. Varför det när
vi har muskler att dra upp dörren med? Jag vet inte hur många kilokalorier
det skulle bränna, men många sådana småsaker gör säkert stor skillnad.
Att bota immunsystemet
Publikfråga: Någon av er sade att man får typ 1-diabetes först när alla insulinproducerande celler är utslagna. Finns det något sätt att bromsa det?
Kristina lejon: Ett av problemen blir då att man måste ”bota immunsystemet” på något sätt, och det har man faktiskt försökt i en av de studier som
jag hänvisade till genom att slå ut de celler som producerar antikroppar.
Då fick man de betaceller som fanns kvar att faktiskt hålla sockernivåerna
nere under relativt lång tid. I upp till två år kunde man förskjuta diabetesdebuten. Men det är ju en väldigt drastisk metod att slå ut en hel grupp av
vita blodkroppar som vi egentligen behöver. Istället måste man nog hitta
en mer finstämd justering av immunsystemet, som ändå ska hålla över tid,
och dit har vi inte kommit än.
Publikfråga: Men vad beror det på att betacellerna kan finnas kvar när
kroppen har en autoimmun reaktion mot dem?
Helena Edlund: Det finns något som kallas regenerering – återskapande –
även om den är begränsad. Levern har en ganska hög kapacitet för att återbilda sig själv, men de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln saknar egentligen samma förmåga. Det pågår försök med att försöka stimulera
återbildning av insulinproducerande celler i en vuxen bukspottkörtel, men
kapaciteten är väldigt låg och det kommer nog aldrig att bli möjligt att tillämpa som behandling. Däremot har du rätt i att när man utvecklar typ 1-diabetes har inte alla celler förstörts ännu. Kanske återstår ändå 10-20 % i det läget.
Sverker Olofsson: Kan man säga att det alltid finns kvar en del insulinproduktion? Finns det sätt att stimulera den? Eller kan det bara gå neråt
medan man möjligen kan bromsa det?
92
Helena Edlund
Anna Möllsten: Vad man har sett är att ju tidigare man upptäcker en typ
1-diabetes och kan ge insulin, desto bättre skyddar man de celler som fortfarande producerar. Man kan rädda dem och behålla lite insulinproduktion.
Publikfråga: Jag funderar över graviditetsdiabetes: Hur stor är risken för
att få det?
Margareta Norberg: Det är en ganska stor risk, särskilt under de första
5-10 åren efter en graviditet. Det är en högriskgrupp som bör få följas upp
i sjukvården.
Sverker Olofsson: Det innebär alltså en ganska hög risk för mamman,
men hur är risken för barnet?
Margareta Norberg: Jag kan inte ge dig någon procentsats men om graviditetsdiabetesen innebär att mamman har gått med höga blodsockernivåer löper barnet en större risk för att vara stort när det föds plus att vi kan
vara ganska säkra på att det ärver en stor del av sårbarheten för diabetes
från sin mamma.
93
Sverker Olofsson: Men finns det en koppling mellan graviditetsdiabetes och de här livsstilsfaktorerna, till exempel övervikt. Är det samma problem om jag får säga så?
Margareta Norberg: Alla graviditeter har ett inslag av nedsatt insulinkänslighet, men man kan väl uttrycka det som att överviktiga gravida löper större risk för att deras sårbarhet ska demaskeras.
Kristina Lejon: Egentligen handlar det väl om att graviditeten så att säga
sätter press på systemet till den grad att den här sårbarheten visar sig. Det
är med andra ord ett slags miljöpåverkan.
Öl och diabetes
Publikfråga: Ni har pratat om läsk, men hur är det med ölet? Idag är det
ju populärt bland ungdomarna att dricka mycket öl. Får de inte i sig mycket socker av det?
Margareta Norberg: Kanske inte så mycket socker, men det blir många
kalorier som sätter sig på magen.
Sverker Olofsson: Vad ska vi då dra för slutsatser? Hur ser kopplingen ut
mellan öl och diabetes?
Margareta Norberg: Jag har inte sett någon studie, men de som dricker
mycket öl riskerar förstås att få ölmage, det vill säga övervikt.
Kristina Lejon: Jag läste nyligen en studie om sambanden mellan både öl
och starksprit och fetma. Egentligen handlar det om hur energität drycken är, alltså hur många kalorier den ger. Spriten är mer kaloririk, men man
kan också diskutera i termer av att den som dricker öl kanske också äter
mindre hälsosamt. Ölmagen skulle ha mer med mathållningen att göra än
med själva ölet.
Hur kontrollerar man sina värden?
Publikfråga: Här i Västerbottens län erbjuds vi en hälsokontroll vid jämna
år där man tar fasteblodsockret. På mig uppmättes högt socker vid 30-årskontrollen och jag fick veta att jag uppfyllde alla kriterier för att få diabetes
om jag inte kunde gå ner i vikt. Jag fick råd om motion och kost, och sedan
sade sköterskan att ”om du nu sköter det här i tio år behöver du inte kollas
94
Kristina Lejon
förrän du blir 40”. Men om jag ändå vill veta om jag har diabetes och faktiskt misstänker det: Vart går jag och vad gör de?
Margareta Norberg: Om man mår dåligt har man ju alla möjligheter att
vända sig till sin hälsocentral och testa blodsockret. Problemet, höll jag på
säga, är att den här processen går så långsamt från normala värden till diabetes att man anpassar sig och i regel inte känner av det förrän blodsockervärdena blivit väldigt höga. Först då visar sig besvären med att man kissar mycket, är törstig och trött och kan få infektioner.
95
Sverker Olofsson: Men då skulle man kunna säga att om man får en sådan signal vid en 30-årskontroll som den här tjejen berättade om, då kanske
man helt enkelt skulle få komma och kolla vartannat år eller något sådant?
Margareta Norberg: Ja, det ingår i programmet. Har man nedsatt sockertolerans ska man faktiskt bli kallad för kontroll inom ungefär två år.
Publikfråga: Det här med fysisk aktivitet, eller inaktivitet, verkar ju ganska klarlagt vid typ 2-diabetes. Skulle ni kunna säga någonting om vad den
fysiska aktiviteten har för roll vid typ 1-diabetes? Skulle fysisk inaktivitet,
oberoende av till exempel övervikt, kunna trigga en typ 1-diabetes? Och
skulle motion och träning kunna förebygga det?
Anna Möllsten: Vad jag kan säga är väl att motion alltid är bra. Barn ska
ju inte heller sitta stilla utan röra på sig, men om man på det sättet kan förhindra typ 1-diabetes är en svår fråga.
Kristina Lejon: Mig veterligen finns det ingen vetenskaplig studie där man
har kunnat särskilja den faktorn, för det är ju vad man måste göra då i så
fall. Det är nog väldigt svårt att åstadkomma på ett odiskutabelt sätt.
Publikfråga: Jag har typ 2-diabetes och använder medicinen metformin.
Hur verkar den? Varför ger den så kraftig gasbildning?
Helena Edlund: Som jag berättade är en av de bra egenskaperna hos metforminet att det aktiverar AMPK och autofagin. Det är väl det mest effektiva läkemedlet vi har mot typ 2-diabetes idag och man ser också en lägre
förekomst av cancer bland dem som får metformin än bland dem som får
andra diabetesläkemedel.
Tommy Olsson: Verkningsmekanismen begrep man inte så mycket av när
man började behandla med metformin, och det är ingenting ovanligt när det
gäller läkemedel. På senare år har man börjat inse hur det egentligen fungerar: Att det ökar insulinkänsligheten, vilket är fantastiskt bra med tanken
på vilken roll den har i bland annat levern, och det hade man inte klart för
sig från början. Frågan gällde också biverkningarna. I början är illamående, oregelbunden tarmverksamhet och liknande relativt vanligt, men det
brukar lugna ner sig och i regel går det att fortsätta med behandlingen efter en besvärlig fas i början.
96
Tommy Olsson och Sverker Olofsson
Visst får man äta sig mätt
Sverker Olofsson: Jag tänkte så här någon gång när jag satt och lyssnade på er: Kan man verkligen leva efter era råd och ändå få känna sig mätt?
Tommy Olsson: Det var bra att du frågade. Svaret är faktiskt ja. I studier
med relativt högre halter av protein, så kallad stenålderskost, har man låtit individer äta fritt av blandningen av protein, kolhydrater och fett. De
äter sig mätta, men lyckas ändå få en viktnedgång och förbättrad metabol balans, åtminstone på kort sikt. Det ligger någonting i det här med kostens sammansättning som vi ännu inte riktigt begriper. Vad är egentligen
kärnpunkten? Om vi vill komma åt en viss mängd protein, måste vi då också samtidigt ha en uppsättning fettsyror som ska vara sammansatta på ett
visst sätt? Det här är väldigt intressanta frågor. Regleringen av mättnad är
fortfarande något som vi förstår väldigt lite av.
97
Sverker Olofsson: Inte för att jag riktigt kan skillnaden men jag hörde en
annan läkare som pratar hel del om medelhavskostens välsignelser. Är den
inte riktigt lika bra, tycker du?
Tommy Olsson: Nja… I dagens läge kan vi nog inte säga att den ena eller
den andra kosten är bättre. Det krävs väldigt mycket mer av studier. Medelhavskosten är också väldigt intressant, inte minst eftersom den verkar ha
en skyddande effekt mot hjärt-kärlsjukdomar. Vi måste koka ner det här till
att hitta de minsta gemensamma beståndsdelarna. Exakt vad i kosten är det
som har störst betydelse?
Övriga diabetestyper
Publikfråga: Jag skulle vilja veta lite mer om de övriga typerna av diabetes.
Kristina Lejon: Det finns en som kallas LADA (förkortning av eng. latent
autoimmune diabetes in the adult). Det är i princip en typ 1-diabetes som man
får i vuxen ålder och sjukdomsprocessen ser lite annorlunda ut. Sen finns
också den typ som kallas MODY (eng. maturity onset diabetes in the young)
och som liknar den typ 2-diabetes som man oftast ser hos äldre men som i
det här fallet börjar i tonåren eller tidig vuxenålder.
Helena Edlund: Det speciella med MODY är att det är en monogen sjukdom, vilket betyder att den orsakas av fel på en enda gen. Det är mutationer i den gen som styr betacellens funktion och sjukdomen är direkt ärftlig. Genen är dessutom dominant så det krävs bara ett anlag hos någon av
föräldrarna för att få sjukdomen.
Tommy Olsson: Barnläkarna är duktiga på att försöka skilja ut de monogena diabetesformerna. En del sådana patienter kan behöva insulin medan andra inte ska ha det. När man ser någonting som inte passar riktigt in
i bilden av ”ren” typ 1-diabetes brukar det kontrolleras väldigt noggrant.
Fett på magen och i maten
Publikfråga: Ni varnar en hel del för fetma och övervikt, men det står ju
väldigt ofta i tidningarna att äldre damer faktiskt ska ha lite vikt och belasta skelettet så att de inte bryter armar och ben. Nu undrar jag på vilket ben
jag stå – utan att bryta det och utan att få typ 2-diabetes?
98
Publik
Tommy Olsson: Det är en mycket bra fråga. Det spelar roll var fettet lägger
sig, och vissa kroppar har en större benägenhet att samla det mera centralt
också i unga år. Det är inte bra när fettet lägger sig runt de inre organen och
då ofta kan ge upphov till leverförfettning och fettöverskott i andra organ.
Men om det hamnar på höfterna har det snarare en skyddsverkan. Kvinnor
har ju en annan fettfördelning, särskilt i yngre år, och man har räknat ut en
kvot mellan hur mycket fett som lagt sig runt magen och hur mycket som
hamnat runt höfterna – och då har det visat sig att den kvoten är ogynnsam
om den skulle vara hög. Det är bra att lägga fettet på rätt ställe, om man uttrycker det så. Men sedan är det ju så att högre upp i åldrarna får kvinnor
en benägenhet att lägga fettet mera centralt och då ändras ämnesomsättningen till ett mera ogynnsamt läge.
Sverker Olofsson: Kan man säga då, om såväl man som kvinna, att när
fettet lägger sig på magen, då ska man passa sig?
Tommy Olsson: Ja, i princip är det ogynnsamt.
99
Publikfråga: Jag har blivit rekommenderad ett glas mjölk om dagen och
inte mer. Gäller det också övriga mjölkprodukter? Fil och ost etc.?
Margareta Norberg: Jag vet inte om jag kan svara på det, jag är inte dietist, men vi behöver ju kalcium och det finns också en gnutta D-vitamin i
både lättmjölk och mellanmjölk. Min uppfattning är väl att vi kan behöva
ett par deciliter, mest för kalciumtillskottets skull. Jag tror inte att det finns
så stor anledning att vara rädd för mjölksockret, men väldigt stora mängder mjölk ska man nog inte dricka. Dessutom finns det laktosfria mjölkprodukter om man nu vill undvika mjölksocker.
Sverker Olofsson: Även om jag kanske vet vad ni tycker, kan någon av
er säga något om LCHF och andra kosthållningar där man inte är särskilt
rädd för fettet?
Tommy Olsson: Ja, det har skapat en oerhört intressant diskussion och
det är bra att den har kommit upp till ytan. Nu måste man verkligen försöka göra studier för att se exakt vad bland alla de olika dietkomponenterna som är viktigt: Vad är bra och vad är mindre bra? Vad skyddar och vad
kan vara farligt på kort och längre sikt? Då måste man också fundera i banor av att vi har unga, vi har äldre, vi har kvinnor, vi har män, vi har patienter med fetma, utan fetma, med lätt övervikt, med bålfetma, med typ
1-diabetes, med typ 2-diabetes… Området är hur komplext som helst. Det
viktiga är att man just nu försöker studera kostfrågorna på ett bra sätt, och
det ska bli jättespännande att följa forskningens utveckling inom området.
Margareta Norberg: Vid hälsokontrollerna ser vi att kolesterolvärdena
har gått upp de sista åren. Vi kan ännu inte med säkerhet säga om det är bra
eller dåligt, men parallellt med den trenden viker också BMI-kurvan uppåt. Det talar ju för att det inte fungerar, om nu befolkningen har anammat
LCHF-dieten för att gå ner i vikt. Och vi kan ändå vara ganska säkra på att
det är inte gynnsamt, vare sig för individen eller befolkningen, med ökande BMI-värden.
Tommy Olsson: Vi behöver flera studier, och vi behöver titta på olika grupper som kan reagera helt olika på samma typ av kost. Här har vi återigen
det här gen-miljöperspektivet. En viss typ av personer kanske reagerar på
ett sätt på kolhydrater och på ett annat sätt på fetter eller vissa fetter. Det
kan bli en väldigt spännande fortsättning när vi kan ställa det vi vet om vår
100
Sverker Olofsson
genuppsättning mot hur vi reagerar på olika kosthållningar – och det gäller ju läkemedel också. Jag väntar mig en fantastisk utveckling inom det
här området.
Mjölkkonsumtion och diabetes
Publikfråga: Jag vill ha er personliga åsikt om mjölkkonsumtion och typ
1-diabetes. Ta inte hänsyn till industrin eller något sådant.
Kristina Lejon: Det finns en studie som talar för att det kan finnas ett protein i komjölk som är väldigt likt ett som finns i de insulinproducerande cellöarna. Rönen kom för kanske 10-15 år sedan och har egentligen inte följts
upp sedan dess. Men man kan ju fundera över hur en autoimmun process
som diabetes över huvud taget kan starta, och en av idéerna är då att vi –
101
antingen vid en infektion eller i det här fallet i form av ett födoämne – får i
oss någonting som är främmande för kroppen men ändå liknar något som
redan finns där. I det läget börjar immunsystemet ge sig på det nya och fortsätter sedan genom att angripa den egna kroppen. Men jag vill understryka
att just i det här fallet finns det ännu så länge bara en studie. Man vill gärna se den upprepad för att verkligen kunna tro på resultaten.
Publikfråga: Hur ser skillnaderna ut mellan typ 1- och typ 2-diabetes vad
gäller långtidsverkningar på nerver och blodkärl?
Anna Möllsten: Egentligen får man samma långtidskomplikationer vid
båda diabetestyperna, men vid typ 1-diabetes får patienterna i regel sin sjukdom när de är väldigt unga. Därför kommer också komplikationerna vid lägre ålder. Å andra sidan kan det ha gått väldigt lång tid innan en person med
typ 2-diabetes upptäcker sin sjukdom. I det läget kan redan vissa komplikationer ha uppstått genom att man gått med hög sockernivå under lång tid.
Sverker Olofsson: Men innebär en riktigt välskött diabetes, om man uttrycker det så, att man kan hålla komplikationerna borta?
Anna Möllsten Ja, det är det bästa sättet att undvika komplikationerna –
gärna tillsammans med att låta bli att röka.
Tommy Olsson: I allt detta finns det också en genetisk faktor. Vi har individer med väldigt olika sockerkontroll och skilda riskfaktorer som klarar
sig bra och andra som råkar sämre ut. Det finns uppenbarligen genetiska
faktorer som vi inte förstår idag men som vi nog kommer att förstå bättre
i framtiden. Sedan har man ju tidigare trott att typ 2-diabetes skulle vara
lindrigare när det gäller komplikationerna, men jag instämmer helt i åsikten att det har att göra med hela bilden. Det handlar om sockerläget under lång tid, riskfaktorer som rökning, blodfetter och blodtryck och mycket annat dessutom.
Margareta Norberg: Man måste ändå säga att typ 2-diabetes har en väldigt tydlig koppling till andra metabola rubbningar, tydligare än typ 1-diabetes. Det gäller då till exempel högt blodtryck och förändrade blodfetter
som påskyndar utvecklingen av åderförkalkning (ateroskleros). Det största hotet vid typ 2-diabetes är ju vanliga artärsjukdomar som hjärtinfarkt,
slaganfall och demens.
102
Anna Möllsten
Publikfråga: För att fortsätta på mjölktemat, om man har typ 1-diabetes
och fortfarande rester av insulinproduktionen, skulle ni då rekommendera att dra ner på eller ta bort mjölken, om nu den här studien stämmer?
Kristina Lejon: Jag skulle vilja säga att när du väl utvecklat en korsreaktivitet mot något kroppseget skulle det inte spela någon roll om du tillför
ytterligare ämnen, för att då har du ändå de drivkrafter som behövs i systemet. Sedan kan det finnas andra anledningar att undvika mjölken, men
inte den du frågar om.
Publikfråga: Det blir inte värre?
Kristina Lejon: Nej, sjukdomen driver sig själv då.
103
Publikfråga: Det verkar ju som om socker- och insulinnivåerna har väldigt
stor betydelse i inledningsskedet till diabetes. Hur gör jag om jag vill veta
vilka nivåer jag har? Vårdcentralerna torde väl knappast vara intresserade
av att jag kommer dit och säger att jag vill kolla insulinnivån?
Margareta Norberg: Visst kan man mäta fasteinsulin och det görs på
vårdcentraler när det är svårt att avgöra om det är fråga om en typ 1- eller
en typ 2 diabetes. Man kan komma väldigt långt genom att mäta fasteblodsocker. Med ett värde över 6,1 är du redan i det här förstadiet och det räcker.
Publikfråga: Ja, men jag vet varken om jag har början till diabetes eller
inte. Om jag i det läget går till vårdcentralen och säger att nu vill jag kolla
insulinnivåerna..?
Margareta Norberg: Jag tror inte att jag kan svara på den frågan. Man
kan mäta det, men någon nämnde också en kostnad för det.
Sverker Olofsson: Men det är ju en enkel fråga: Kan han ringa till vårdcentralen i Vännäs och säga att jag vill komma inom fem dagar och ha koll
på mina nivåer? Ska de då säga att ”Ja, det går jättebra. Kom du…”? Vad
tycker du?
Margareta Norberg: Nja, man måste nog ha klara kliniska riktlinjer och
inte bara kontrollera fasteblodsockret.
Tommy Olsson: Jag tror att vi i framtiden kommer att lära oss väldigt mycket mer om detta, men idag har vi inte riktlinjer för hur vi ska hantera enskilda insulinnivåer.
Helena Edlund: Bara en liten kommentar här: Jag tror att vi också måste få
en enklare och billigare diagnostik, annars har vi inte råd med det här idag.
Margareta Norberg: Och innan vi har kommit dit finns det faktiskt väldigt billiga och enkla sätt att hitta de personer som är på ”det sluttande planet”. Utvecklingen från normala nivåer till diabetesnivåer tar åratal.
Publikfråga: I praktiken finns det alltså ingen möjlighet att kolla dessa
nivåer idag?
Margareta Norberg: Vi kontrollerar alla västerbottningar som tackar ja
till hälsoundersökningen när de fyller 40, 50 och 60 år. Då gör vi en grundligare utredning än ett enkelt fasteblodsocker. Det betyder att invånarna i
Västerbottens län har en bättre chans än nästan alla andra i landet.
104
