Solen
Copernicus hävdade att jorden roterar i en bana kring solen, något som
vi idag utan vidare håller för sant. Solen är klotrund och har en massa på
1,993 gånger 10 33 g. Dess inre temperatur brukar angivas till 13- 18
miljoner ° C.
Varje sekund omvandlas 564 miljoner ton av solens väte genom fusion
till helium. Den dubbla proportionen ger en åttafaldig volym men bara en
fyrfaldig yta. För solen har ändå en yttemperatur på 5414 ° C.
Planetsystemet
I omloppsbanor kring solen kretsar nio huvudplaneter med sina månar
samt ett stort antal asteroider, kometer och meteoriter.
De nio huvudplaneterna går i nästan cirkulära banor och delas för det
mesta upp i två grupper: Terresta och Joviska, dvs. de jordliknande och
de Jupiterliknande jätteplaneterna, Jupiter, Saturnus, Uranus och
Neptunus.
Asteroider
Asteroiderna (småplaneterna) är betydligt mindre än huvudplaneterna.
De största är Ceres, Pallas, Juno och Vesta de upptäcktes i början av
1800-talet. Ungefär 10000 asteroider har bestämda banor och de flesta
rör sig i banor mellan Mars och Jupiter.
Planeterna
Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus,
Pluto.
Merkurius: Merkurius är en liten planet. Diameter är endast 4880 km.
Den är ungefär en tredjedel så stor som Jorden.
Venus: Venus är döpt efter kärleksgudinnan. Den kan ses på himlen en
timme före solnedgången eller solnedgången. Venus liknar en strålande,
blåvit stjärna.
Venus har en diameter på 12104 km.
Jorden: Jorden, eller Tellus som vi kallar den är den enda planet i
universum som vi vet att det finns liv på.
Mars: Mars yta är 6778 km, med andra ord en liten planet. Den är
ungefär hälften så stor som Jorden. Det finns inte några hav på mars.
Jupiter: Jupiter är den största planeten i vårat solsystem. Dess diameter
är hela 142600 km och är mer än 11 gånger större än Jorden.
Saturnus: Saturnus är den näst största planeten i solsystemet. Dess
diameter är 120 200 km.
Uranus: Uranus har en diameter på 51800 km och är fyra gånger så stor
som
Jorden och hälften så stor som Saturnus.
Neptunus: Neptunus har en diameter på 49500 km och är nästan fyra
gånger
så stor som Jorden.
Pluto: En teori är att planeten är en måne som har rymt från Neptunus.
Dess diameter är 3000 km i diameter och med dessa är Pluto den minsta
planeten i solsystemet.
Meteorer och Meteoriter
Varje dygn träffas jordens atmosfär av en stor mängd grus och
stoftpartiklar. Dessa kallas meteorer eller i som vi i vanliga fall brukar
säga: "stjärnfall".
Meteoriter är material från rymden som faller ned på jorden. Det är
många av dem (94%) som är stenar, resten består av nickelhaltigt järn
samt en mindre andel sten/järnblandningar.
Jorden
Jorden (Tellus på latin) är den tredje planeten i solsystemet om man
räknar från solen. Jorden är den hittills enda kända planeten som det
finns liv på. Jordens yta är till cirka 70 % täckt av vatten, vilket är indelat i
olika hav.
Landytan är till största delen befolkad av människor, och indelas i olika
världsdelar. Jordens befolkningsmängd ligger på drygt 6 miljarder
personer.
Årstiderna
Jorden snurrar runt solen, och samtidigt roterar den runt sin egen axel
(Jordaxeln). Den sträcker sig från nordpolen till sydpolen. Om norra
delen av jordklotet är riktat mot solen så är det sommar här, och om
södra delen av jordklotet är riktat mot solen så är det vinter här.
Dag och Natt
Dagen är dygnets ljusa del och ordet används även som synonym till
dygn.
På dagen så är de flesta människor vakna och jobbar/går i skolan.
Kring jul här uppe i norr så är det mörkt även dagtid.
Men på sommaren så är det ljust hela dygnet.
Natt är den tid på dygnet då det är mörkt, och då ska människor
egentligen ska sova. Människor verkar ha missuppfattat vilken tid på
dygnet som natten är efter som det är nu mera möjligt att jobba natt. Natt
behöver inte längre betyda sömn.
Månen
Månen har i alla tider fascinerat oss människor. Hon är nattens
härskarinna, där hon hänger på himlavalvet och blickar ner på oss.
Månens latinska namn är Luna. Den har en diameter på ca 3476 km.
Ebb och Flod
Månens dragningskraft blir större på den sidan av jorden som pekar mot
månen. Och mindre på den sida som pekar från månen. Denna skillnad
ger den tidvattenbildande kraften. När vattnet dras mot månen blir det
flod. Jorden roterar runt sin egen axel på ett dygn och därför upprepar
sig ebb och flod.
Eget:
Norrsken
I den kalla vintern på den norra delen av jordklotet så kan man se
norrsken och på den södra delen så ser man ett likadant sken fast det
kallas sydsken. Tillsammans kallas det polarsken. Det samiska namnet
för norrsken är guovsahas, och det latinska namnet är Aurora Borealis.
Båda namnen kan man förknippa med gryningsljus.
Partiklarna som skapar norrskenet kommer ifrån Jonosfären, men har
fått en enorm hastighet men hjälp av energi från solen.
Partikeln fångas in av jordens magnetfält och styrs mot jordens poler.
När partikeln når atmosfären så krockar den med någon av atomerna
där.
När partikeln krockar med en atom tar atomen över lite av den energi
som fått partikeln att röra på sig. Partikeln fortsätter att röra sig, med lite
lägre hastighet eftersom den blivit av med lite energi, och krockar snart
med en ny atom. Atomen som tagit över energin från partikeln från
rymden har nu lite för mycket energi. Atomen släpper iväg energin som
bildar ett ljus. Nästa atom som krockar med partikeln tar också åt sig en
del av rörelse energin och partikeln rör sig ännu långsammare. Även den
nya atomen kommer att släppa ifrån sig energin som ljus. När partikeln
rör sig längre ner genom atmosfären ligger atomerna allt tätare och
partikeln krockar allt oftare. Varje gång partikeln krockar rör den sig lite
långsammare och nytt ljus bildas.
Camilla Wennberg År 7
