Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ och samhälle
Examensarbete
15 högskolepoäng
Tvångssyndrom i skolan
Hur kan man arbeta med elever med ett tvångssyndrom i skolan?
OCD in school
How can one work with students with OCD in school?
Emily Nilsson
Dragana Radovanovic
Lärarexamen 210hp
Handledare: Ange handledare
Examinator: Bodil Liljefors
Persson
Handledare: Torsten Janson
Religionsvetenskap och lärande
Datum för slutseminarium 2010-01-13
1
Sammanfattning
Nilsson, Emily & Radovanovic, Dragana (2009). Tvångssyndrom i skolan – en diskursiv
studie om hur kan man arbeta med elever i skolan som har ett tvångssyndrom
Lärarutbildningen, Malmö: Lärarutbildningen: Malmö högskola.
I arbetet undersöks lärarrollens yrkesroll inom skolans värld hur man arbetar med elever som
drabbats av OCD. OCD står för ”obsessive compulsive disorder” och det innebär människor
som lider av ett tvångssyndrom och tvångstankar.
Frågor som arbetet ämnar besvara är: Hur märker man om ett barn lider av OCD? Vilka är de
utmärkande symptomen? Finns det någon koppling kring OCD och andra psykiska
sjukdomar? Hur bemöter skolan de elever som lider av OCD? Finns det någon specifik
handlingsplan för dessa elever? Hur bör skolan bemöta dessa elever? Vilka hjälpmedel finns?
Hur kan man anpassa undervisningen efter behov?
Arbetet består i att ta reda på vilka symptom elever som drabbats av OCD kan ha, hur Barn
och ungdomspsykiatri (BUP) arbetar för att bota och lindra syndromet, hur skolan och lärare
jobbar för att gynna elevernas utveckling och lärande samt hur man kan känna sig om man
lider av syndromet.
Vi har använt oss av en kvalitativ metod när vi har intervjuat människor som vi anser har haft
en stor relevans för undersökningen. Vår slutsats har varit att vi har fått reda på vad man ska
ha i åtanke när man arbetar med barn som har OCD och psykisk ohälsa samt vad det innebär
att lida av syndromet.
Nyckelord: bemötande, yrkesetik, psykisk sjukdom, skola, tvångstankar.
2
Innehållsförteckning
1. Inledning………………………………………………………………………… 4
1.1 Syfte och frågeställning…………………………………………………………...6
1.2 Litteraturöversikt………………………………………………………………... 7
2. Teoretisk bakgrund………...……………………………………………………...8
2.1 Historisk bakgrund………………………………………………………………. .8
2.2 Ångest, Social fobi, depression…………………………………………………...9
2.3 OCD-tvångssyndrom……………………………………………………………..13
2.4 Hur vet man att man lider av OCD?.......................................................................15
2.5 Behandlingssätt…………………………………………………………………...17
2.6 Hur arbetar skolan?................................................................................................18
3 . Metod...……………………………………………………………………………21
3.1 Urval………………………………………………………………………………21
3.2 Genomförande…………………………………………………………………....22
3.3 Intervjupersoner…………………………………………………………………..23
3.4 Etiska övervägande…………………………………………………………….....23
4. Resultat…...………………………………………………………………………...24
4.1 Intervju med ”kvinna, 23”………………………………………………………..24
4.2 Intervju med ” lärare 55”………………………………………………………...26
4.3 Intervju med ”psykolog på BUP”………………………………………………..27
4.4 Analys av resultat………………………………………………………………...30
5. Slutdiskussion………………………………………………………………………33
5.1 Slutord……………………………………………………………………………..36
6.Referenser…………………………………………………………………………….37
3
1. Inledning
Vi har valt att undersöka hur vi som pedagoger kan arbeta med barn som lider av
tvångssyndromet OCD vilket innebär att man har tvångstankar. Vi vill undersöka vilka
eventuella hinder som står i vägen för dem. Tvångstankar och ångest har oftast förkortningen
OCD som man har hämtat från engelskan och det står för Obsessive Compulsive Disorder.
Tvångsbeteende kan vara av två olika slag; tvångstankar och tvångshandlingar. En
tvångstanke är ofta en startsignal eller orsak till tvångshandlingar eller till andra tvångstankar.
I de allra flesta fall uppträder också undvikanden i samband med tvånget. Tvångstankar kan
vara upprepande idéer, tankar, bilder eller föreställningar som är påträngande. (Wadström
Olle, Tvång 1998)
För att kunna ge en helhetsbeskrivning av sjukdomen så kommer vi även att titta närmre på
andra barndoms psykoser och deras teoretiska bakgrund. Anledningen till detta valda ämne
beror på till största del av egna erfarenheter det vill säga en närstående familjemedlem lidit av
denna sjukdom. Svenska OCD-förbundet Ananke är en rikstäckande ideell förening som
grundades 1989 med uppgift att stödja människor med tvångssyndrom. (Riksföreningen
Ananke)
Som blivande pedagoger vill vi kunna bemöta våra elever väl och främja deras skolgång
genom att fördjupa oss i frågor och få en kunskap kring ämnet. En av oss har upplevt att
en person i närheten har lidit av OCD och det har väckt ett större intresse för detta ämne. Hon
kände sig orättvist behandlad i skolan eftersom läraren inte ville skilja på henne och de andra i
klassen. Hon har därför upplevt sin skoltid som komplicerad och har haft svårt för att känna
någon trygghet hos sin lärare. Vi vill ta reda på hur en pedagog bör förhålla sig och vilka
metoder som är de bästa.
Det kan vara värt att veta att 25-30 % av barnen med OCD har förälder/syskon som ofta har
tics eller tourette syndrom och liksom att vissa patienter ofta har depression i släkten.
OCD gör debut vanligen i puberteten när det gäller flickor och strax före puberteten när det
gäller pojkar. (http://www.agrenska.se/Global/Nyhetsbrev/OCD-tv%C3%A5ngssyndrom.pdf
09-11-14)
4
I boken Ungdomar, stress och psykisk ohälsa begreppet ”psykisk ohälsa”. Det finns olika
problem som uppfattas vara psykiska, allt från trötthet, oro till förvirring. Uppfattningen om
var gränsen går mellan det normala och det abnorma påverkas av hur olika situationer tolkas.
Hur (Statens offentliga utredningar 2006 Edita Sverige AB Stockholm).
Det finns olika och flera teorier om orsaken till att människor lider av OCD. Det senaste
årtiondet har hjärnans signalsubstans serotonin väckt stort intresse. Troligtvis handlar inte
detta bara om ett överskott eller brist på serotonin i hjärnan utan det kan rör sig om störningar
i ett besvärligt samspel mellan olika nervbanor där serotonin är en av de viktiga faktorerna.
(http://www.attention-riks.se/images/stories/dokument/61%20Attention_Tvngssyndrom_OCD_dec2008_HR_WEB.pdf 09-11-16)
Utveckling av barns och ungas lärande är förskolans och skolans huvudgift. Den ökade
psykiska ohälsan bland unga visar att förskolans och skolans insatser för att utveckla lärande
inte fullt ut motsvarat de ökade krav som finns i dagens individualiserade samhälle. Det
sociala livet i familjen är en av de främsta orsakerna till ohälsa. Det finns en social skillnad
bland barn och dessa kan visas redan vid fyra års ålder. Skolan försöker arbeta emot dessa
tendenser genom att föreslå en hög och jämn kvalitet för alla elever. (Statens offentliga
utredningar 2006)
I läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet står det att:
”Ingen skall i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion
eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder eller för annan kränkande
behandling. Tendenser till trakasserier och annan kränkande behandling skall aktivt
motverkas”.(Lpo 94). Lärarna ska ta hänsyn till dessa elevers förutsättningar och kunna
planera undervisningen och skapa goda utvecklingsstrategier som gynnar alla elever. Det är
en skola för alla och utifrån det borde man lägga upp sin strategi.
För att kunna få svar på våra frågor ska vi använda oss utav intervjuer med lärare som har
mött elever med syndromet, psykolog på BUP samt en kvinna som lidit av syndromet. Vi ska
också använda oss av relevant litteratur och internetsidor för att kunna besvara våra
frågeställningar samt uppnå vårt syfte med undersökningen.
5
Psykisk ohälsa är ett växande problem i samhället och det är viktigt med ökad kunskap.
Psykisk sjukdom är ett tydligt begrepp som innefattar såväl svåra väl definierade
sjukdomstillstånd, t.ex. psykoser såsom depressioner och ångesttillstånd. Att ha en psykisk
sjukdom betyder att en person har en psykologisk eller en beteendemässig omställning och
fungerar sämre rent socialt. Psykisk ohälsa kan vara ett besvärligt begrepp eftersom
definitionen varierar i olika studier och sammanhang vilket gör jämförelser svåra.
(http://www.folkhalsoguiden.se/upload/Psykisk%20H%C3%A4lsa/Psykisk%20oh%C3%A4lsa%20hos
%20unga.pdf 09-11-20)
1.1 Syfte & frågeställning
Syftet med denna undersökningen är att få kunskap om hur man kan hantera problem som
innefattar psykisk ohälsa med fokus på OCD. Vi är båda intresserade av barn med särskilda
behov och är nyfikna på vad psykisk ohälsa kan bero på men även hur man bemöter dessa
elever.
Elever som lider av psykiska sjukdomar behöver lärare som har en förståelse och som förstår
elevens tankar. Lärare som möter elever som lider av någon typ av psykisk ohälsa har en stor
ansvarighet för att hela klassen ska fungera som grupp. Vi vill veta hur man i framtiden ska
kunna ta emot elever med OCD och veta hur man kan ge stöd till dessa elever
•
Hur märker man om ett barn lider av OCD? Vilka är de utmärkande symptomen?
•
Vad finns det för kopplingar kring OCD och andra psykiska sjukdomar?
•
Hur skall skolan och lärare bemöta elever som lider av OCD enligt våra informanter?
6
1.2 Litteraturöversikt
För att få svar på våra frågeställningar så har vi valt relevant litteratur som vi anser vara
viktiga för vårt huvudämne.
Den första boken som heter Tvångssyndrom/OCD nycklar på bordet (2002) är skriven av
Susanne Bejerot (leg. Psykoterapeut) som är överläkare och specialist i psykiatri. Hon har
arbetat med att försöka bota barn och ungdomar som lider av tvångssyndromet. Boken
beskriver vad tvångstankar (OCD) innebär och varför människor drabbas av det. Även hur
människors beteende kan se ut. Boken ger läsaren en förförståelse för sjukdomen och är
avsedd för alla.
Arne Öhman är professor i psykologi vid Karolinska Institutet. Öhman beskriver olika
symptom och dess påverkan av människors liv i boken Rädsla, ångest och fobi (1994). Han
lyfter fram olika varianter av rädslor och i vilka situationer de förekommer.
Per Hove Thomsen är barnpsykiater och har i många år arbetat med forskning och
behandlingar av barn och ungdomar med tvångstillstånd. Hove Thomsen beskriver olika
behandlingsmetoder och olika symtom hos bl.a. barn och tonåringar. Boken som heter När
tankar blir till tvång (1994) är skriven till föräldrar, sjuksköterskor, lärare och andra anhöriga
som är intresserade av tvångssymtom.
Danuta Wasserman är professor i psykiatri och presenterar olika orsaker till depressioner och
vad som är utmärkande för depression hos barn och vuxna. Hennes bok heter Depression –en
vanlig sjukdom (1998).
7
2. Teoretisk bakgrund
Följande avsnitt kommer att bestå utav grundlig fakta om psykisk ohälsa och en beskrivning
kring den historiska bakgrunden. Vi kommer sedan att göra en utförlig beskrivning om
sjukdomen OCD och där kommer vi att beskriva hur sjukdomen framträder, vad den innebär
och framför allt berätta hur skolorna bör arbeta med sjukdomen.
Vi kommer att titta närmre på de tre stora psykiska besvären; depression, social fobi och
ångest och dra paralleller till OCD.
2.1 Historisk bakgrund
Runt om i världen så finns det barn som väntar på att få en diagnos. Någon i deras närhet har
upptäckt att beteendet inte är som andras. Det kan vara en förskollärare, en lärare, en släkting
eller kanske en familjemedlem som börjat misstänka att något inte står rätt till?
Vad psykisk ohälsa råder det skilda meningar om. Förr i tiden så trodde man att barn som led
av psykisk störning bottnade i en olämplig uppfostran men idag vet man bättre
(Riksföreningen Ananke).
Vi tänker här presentera de olika psykiska symptomen som förknippas och kopplas till OCD.
Om vi tar en snabb genomgång på de vanligaste symptomen som framför allt unga kan lida av
så finns det exempelvis:
•
Ångest
•
Social fobi
•
Depression
(http://sjukvardsguiden.se/psykiskasjukdomar.html 09-11-20)
8
2.2 Ångest
Ångestkänslor hos människan är medfött och har alltid funnits i syfte att skärpa våra olika
sinnen. Om man tänker sig urtidsmänniskan och de faror som hotade så är det lättare att förstå
kroppens reagens. Att fysiskt reagera vid hot handlar därför ursprungligen om liv och död.
Många människor som drabbas av ångest har ofta höga krav på sig själva. Att reagera med
ångest och panik inför olika former av känslomässig stress är lika överensstämmande som att
reagera med panik inför ett vilddjur.
Att få ångest kan bero på olika anledningar. Det finns de som kan ha upplevt något
traumatiskt i sitt liv såsom separationer eller dödsfall respektive befinner sig en person
möjligtvis i en stressig miljö som gör att situationen inte längre blir hållbar och då utlöses
ångest attacker. (http://www.angest.se/riks/node/3 09-11-20)
Människor som lider av ångest och får ångestattacker brukar oftast undvika ställen där de
lättast kan få ångest. Därför hittar de också oftast på ursäkter till de närstående så att de
slipper utsätta sig själva för det obehagliga som kan uppstå.
Enligt Arne Öhman som är professor i psykologi vid Karolinska Institutet beskriver i sin bok
Rädsla ångest fobi (1994) att ångest kan jämföras med en ständig oro för att saker och ting
ska hända. Enligt vissa studier så har det visat sig att patienter som lider av ångest ältar
samma sak om och om igen. Risken att det som de fruktar verkligen kan hända är minimal.
Ångest kan bero på allt från att man inte hinner betala tillbaka ”det där lånet” till att känna
stress över sitt jobb eller privata liv enligt Öhman (1994).
Vanliga tecken på ångest är svettningar i händer, hjärtat dunkar snabbare och man kan få svårt
för att andas.
Christer L. Nordlund är fil.dr och legitimerad psykolog och beskriver i boken Ångest (2004)
att det finns olika uppfattningar om vad ångest är och vad som förorsakar ångest. Det finns de
som ser ångesten som en sjukdom, som beror på kemiska förändringar i hjärnan medan det
finns andra som ser ångest som en effekt av något som har hänt mycket tidigt i vårt liv. Det
innebär att det ligger som ett tryck som sedan ”blossas” upp senare i livet och det är då vi
upplever ångest. Med detta synsätt anser man därför att ångesten finns där hela tiden oavsett
om vi känner av den eller inte.
9
Enligt Olle Wadström som är legitimerad psykolog med beteendeterapeutisk inriktning
skriver i sin bok Tvång (1998)att personer som drabbas av ångest kan försöka bli av med
ångesten genom tvångstankar och tvångshandlingar. Vanliga tecken på reaktioner i kroppen
hos människor som lider av ångest kan få svettningar i händer, hjärtat dunkar snabbare, kan få
svårt för att andas och blodtrycket kan öka. Kraftig ångest kan variera och upplevas olika och
kan exempelvis vara darrningar, hjärtklappningar, andnöd och koncentrationssvårigheter i
enlighet med Wadström (1998). En tvångsepisod kan förorsakas av obehag gällande någon
händelse som ger ångest och behöver inte ha något med tvånget att göra. Det är däremot inte
bara ångeststörningar som ger upphov till tvångshandlingar men är i hög grad kopplade till
tvångssyndromet.
Social fobi
Att ha social fobi innebär att en person kan få ångest när han/hon befinner sig i centrum bland
andra människor och då fokusen och uppmärksamheten läggs på dem. De är då rädda för att
göra bort sig och att risken finns att osäkerheten ökar. Man kan misstänka att personer som
lider av social fobi är blyga, men så är inte fallet och det måste man ha i åtanke när man hör
social
fobi.
(http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-
besvar/Social-fobi/ 09-11-20)
Social fobi visar sig ofta i samband med skolstarten eller i puberteten då kraven på att vara
duktig ökar. Redan på förskolan är vissa barn mer än ”vanligt blyga” inför främmande
personer. Forskning visar att vissa personer har anlag för den här typen av ångest och att den
kan utlösas av påfrestningar.
Känslan av att inte kunna kontrollera och styra sin ångest i situationer som andra finner
vardagliga påverkar den drabbades själsliv. För dessa människor blir det ett stort störmoment
i tillvaron och de tycker exempelvis att det är komplicerat att ringa upp en okänd person eller
behöva utsätta sig för att prata med okända människor. (http://www.sps.nu/socialfobi/ ) 0911-20
Varför drabbas vissa av social fobi? Social fobi uppstår vanligtvis vid 12-17 års ålder. Ofta
ses ångestreaktioner som något som har lärts in genom associationer. De negativa
erfarenheterna leder oftast till dåligt självförtroende och dålig självkänsla. Man litar inte på
10
sin egen duglighet att man ska hantera en viss situation på ett bra sätt och man överdriver
riskerna att något ska gå på tok. Grundkänslan som människor har när de lider av social fobi
utgörs av rädsla eller ångest. De drabbade menar också att man inte kan leva livet fullt ut och
tappar livsglädjen. (Andersson, Carlbring, Furmark, Holmström, Sparthan, Social fobi 2006)
Om man ska dra en parallell till OCD och social fobi så finns det en liten koppling och den
kopplingen heter ”selektiv mutism”. Det innebär att barn slutar att prata i vissa situationer
trots att de kan prata i övrigt. De flesta barn pratar hemma men så fort de vistas utanför
hemmet så sluta de. Detta påverkar naturligtvis inlärningen i skolan och även den sociala
utvecklingen. Barn som har selektiv mutism är extremt blyga och skygga inför människor och
en del av dem tvångsformat beteende dvs. att vissa saker måste göras på ett visst sätt och att
vanor och rutiner ska följas. Hos vissa av barnen så finns en uttalad tvångsmässighet att
kriterierna för diagnos på tvångssyndrom med tvångstankar är uppfylld. Med andra ord så
visar detta att de barn som lider av selektiv mutism har en diagnos som anses vara i likhet
med de som lider av OCD som Per Hove Thomsen förklarar i sin bok När tankar blir tvång
(1997).
Depression
Depression har många upplevt någon gång i livet. Per Hove Thomsen (1997) som är
barnpsykiater och har arbetat i många år med behandlingar av tvångstillstånd hos barn och
ungdomar skriver i sin bok När tankar blir till tvång att Depression är vanligt att det
förekommer i samband med tvångstankar. Ett kännetecken för depression är att känna ångest
över något och vara pessimistiskt men inte veta varför. Hos de yngre barnen är detta inte
vanligt enligt Danuta Wasserman som är professor i psykiatri där hon förklarar sjukdomen i
sin bok Depression -en vanlig sjukdom (1998). Hon nämner även att depressionen är lika
vanlig hos pojkar som hos flickor innan puberteten då 0,2 % - 2 % unga utvecklar en sorts
depression. Efter puberteten är depressionen vanligare hos flickor då 3 % - 4 % lider av
depressionen i Sverige. Man undrar varför detta är vanligare hos flickor än hos pojkar, detta
kan nämligen bero på att flickors självkänsla minskar som är kopplad till kroppen. Flickor
försöker ofta efterbilda deras skönhetsideal, möjligtvis från media, vilket gör att de kan känna
sig otillräckliga och kan känna osäkerhet som sedan leder till depression. Flickor grubblar
även mer än pojkar över sina motgångar och kan känna en förtvivlan mycket lättare. Pojkars
depressioner upptäcks heller inte lika ofta då pojkar inte uppvisar sina symtom lika tydligt.
Depressionerna börjar upptäckas först när de tappar intresset för vanliga aktiviteter.
11
Wasserman (1998) förklarar att fickors deprimerande inte brukar störa omgivningen utan de
är mer tystlåtna och blyga. Hos pojkar däremot kan depression framvisas genom deras bråkiga
beteende och de presterar sämre i skolan. Som vuxen lägger man mer igenkänningstecken till
pojkar då man ofta måste gripa in i situationer och ägna mera tid åt deras beteendestörningar
och skolprestationer. Som lärare har man här enligt Wasserman (1998) en viktig uppgift att
tillföra dessa elever. Vi ska vara ett stöd till dessa elever eftersom lärare har en annan relation
till barnen än vad föräldrarna har och på så sätt kan lärare lättare uppmärksamma förändringar
kring barnens prestationer och beteende. Vuxna som möter ungdomar som är besvärliga eller
ledsna förstår inte alltid att det är en depression som ligger bakom. Wasserman (1998)
beskriver i sin bok att barn och ungdomar som lider av en depression har även
koncentrationssvårigheter och uppmärksamhetsstörningar som är vanliga symtom.
Irritabilitet och nedstämdhet är ett vanligt symtom hos barn och unga när de drabbas av en
depression skriver Wasserman (1998). Symtomen kan pågå i veckor och kan variera ifrån dag
till dag. Barn som befinner sig i en depression kan exempelvis förlora glädje och inte känna
nöje i de vanliga aktiviteterna. Ungdomar kan däremot sitta på sitt rum som Wasserman
(1998) beskriver och de kan hålla igång samma syssla länge utan att känna engagemang.
Ungdomarna kan även isolera sig från sin omgivning och inte vela vara tillsammans med
någon människa utan trivs främst när de är själva. Barn och unga som hamnar i en depression
kan även bli slöa och senfärdiga. Hos ungdomar är det vanligt att de känner sig deprimerade
pga. att de har låg självkänsla och detta drabbar mest unga flickor då de känner dåligt
självförtroende.
Det kan även vara svårt att skilja mellan depression och tvångssyndrom när det inträffar under
ungdomsåren som Hove Thomsen (1997) klargör. Han belyser att depressiva symptom har
ökat i barndomen då han menar att det finns odiagnostiserade deprimerade barn som borde
erbjudas stöd och få behandling. I en depression kan ungdomar känna en skyldighet till att
vissa händelser inträffar. Barnen kan anklaga sig själv att de inte förhindrade att vissa olyckor
sker och de kan inte få ut hemska tankar ur huvudet som Hove Thomsen (1997) förklarar.
Enligt Hove Thomsen (1997) kan deprimerade tonåringar få självmordstankar och
självmordsrisken är högre än ungdomar som lider av tvångssyndrom. Wasserman (1998) talar
om att självmordstankar är mycket vanligt hos barn och ungdomar och att 60 % -70 % som är
drabbade av depression har självmordstankar någon gång under depressionens period.
Självmordsförsök är dock inte lika vaniga som självmordstankar. Wasserman (1998) nämner
även orsakerna till depressionen är en multifaktoriell sjukdom och risken kan vara högre att
12
ett barn eller en ungdom drabbas av depression ifall en förälder har haft sjukdomen. Barn och
ungdomar kan även utvecklas till lyhörda personer och bli starka individer senare i livet. En
annan orsak till depression kan även vara förluster av personer i ens närhet, desillusioner eller
traumatiska livshändelser. Ungdomar kan även bli deprimerade ifall föräldrarna har för höga
krav på de och de kan få en dålig självkänsla. Som vuxen eller som lärare är i enlighet med
Wasserman (1998) viktigt att man stöttar barnen eller ungdomen som lider av en depression.
Man ska tydligt visa att man bryr sig om de och försöka uppmuntra dessa barn, de ska samt ha
förtroende för sina lärare för att kunna öppna sig. Gällande behandlingen av depressionen ska
barn behandlas av barn- och ungdomspsykiater. Men de flesta som är drabbade kan bli friska
genom samtalsbehandlingar enligt Wasserman (1998). De vanliga behandlingsformerna kan
även vara kognitiva psykoterapier och interpersonell psykoterapi men trots allt kan det ta tid
att deprimerande personer förändrar sitt beteende. När det gäller skolan är det viktigt att
skolan samarbetar med barnets föräldrar för att kunna lägga upp en behandling som främjar
barnet. Behandlar man inte barnets depressioner kan depressionen återkomma och blir
kroniskt deprimerat som Wasserman (1998) förklarar.
2.3 OCD – tvångssyndrom
Utifrån våra frågeställningar har vi valt att fördjupa oss om OCD. Tvångssyndromet är indelat
i två olika kategorier – tvångstankar och tvångshandlingar. Vi kommer att beskriva mer
djupgående om vad OCD innebär och vad som är utmärkande för syndromet.
OCD är förkortningen på engelskan obsessive compulsive disorder. Frågor som man kan
ställa till en person som misstänker att denne lider av OCD är bland annat; ”tvättar du dig om
och om igen fastän att du vet att du är ren?”, ”kollar du så att du har stängt av spisen
upprepande gånger” eller ”måste du göra vissa saker ett visst antal gånger?”. Får man ett
jakande svar på dessa frågor så kan det tyda på att man lider av sjukdomen OCD. Susanne
Bejerot jobbar som överläkare och är specialist inom psykiatrin och har behandlat både vuxna
och barn som har sjukdomen. Hon har skrivit boken Tvångssyndrom/OCD Nycklar på bordet
(2002) där hon berättar att man kan känna sig otrygg trots att förnuftet säger att situationen är
ofarlig.
Bejerot (2002) menar att tvångssyndrom inte är en ny diagnos utan de olika symptomen har
funnits sen årtionden. Man kan dra paralleller till Lady Macbeth som tvättade sina händer
13
överdrivit många gånger för att försöka få bort blodet från sina händer. Det betyder att de
iakttagelser Shakespeare har gjort och fört vidare i sin pjäs, fanns redan för 400 år sedan.
Var går gränsen mellan ett normalt beteende och tvångstankar? Vi tvättar exempelvis alltid
händerna innan vi äter mat fastän vi vet att vi kanske är rena. De flesta människorna
kontrollerar också att man stängt av spisen eller strykjärnet en extra gång fastän vi vet att vi
gjort det. Bejerot (2002) menar att detta är ”säkerhetshandlingar” och att man gör detta för att
det känns tryggt men i sin förlängning så är det tvångstankar. Bejerot (2002) fortsätter och
berättar att 90 % av alla människor har upplevt någon gång under sin livstid, obehagliga
tankar som de helst skulle vilja slippa.
Det är viktigt att kunna se skillnad på OCD och de vanliga rutinerna man följer. Barn är ett
bra exempel på detta. De har en förmåga att vilja följa ett visst schema och ritualer och det är
bara ”nyttigt” för barn att ha rutiner. Det kallas ”vanliga rutiner” och behöver inte alls vara
OCD betingat. Med ”vanliga rutiner” menar Bejerot (2002) att barn exempelvis endast vill gå
på de vita strecken när de passerar ett övergångsställen till att ha kvällsrutiner; borsta
tänderna, kamma håret, be en bön, läsa en saga och sedan släcka lampan vid läggdags.
(Bejerot 2002).
Bejerot (2002) drar också jämförelser med ”kulturbetingade” fenomen. Det finns människor
som är skrockfulla och har sina olika rutiner för att undvika olycka. Att exempelvis lägga
nycklarna på bordet är ett sådant fenomen och även siffran 13 har hängt med oss sedan
århundraden. Det finns många hotell som inte har siffran 13 för att det bringar otur men även
där försöker Bejerot (2002) betona att detta inte alls behöver ha med OCD att göra. Man
måste se skillnaden mellan ett kulturellt arv och ett tvångsmässigt beteende enligt Bejerot
(2002).
Man trodde förr att depression och tvångssyndrom var samma sak, alltså att människor som
hade tvångstankar automatiskt led av depression. Det dröjde ända till början av 1900-talet då
man slutade jämföra dessa två enligt Bejerot (2002).
14
2.4 Hur vet man att man lider av OCD?
Bejerot (2002) berättar att det finns människor som är extra försiktiga och gör saker med
noggrannhet men sedan finns det människor som inte fungerar i vardagen och att dessa tankar
förstör det sociala livet – det är den sistnämnda gruppen som lider av syndromet OCD. Man
ska uppleva tankarna som påträngande och att man spenderar en stor del av tiden av att tänka
på alla de saker man ”bör göra” för att ha sjukdomen. Man fungerar inte normalt på sitt jobb
och man kan inte heller umgås med sina vänner utan att bli störd av dessa tankar. Bejerot
(2002) berättar också att det finns de som lider av OCD som är medvetna om sina
tvångstankar men inte tror att det de tänker ska bli verklighet, men sen finns det alltså de som
är i sämre skick rent psykiskt som tror att det de tänker ska bli verklighet. Därför måste de
göra tvångshandlingarna för att undvika faran. (Bejerot 2002).
De vanligaste tvångstankarna:
•
Du är rädd att du ska tappa ditt spädbarn i golvet.
•
Du är rädd för att vara oaktsam och utföra en katastrof.
•
Du har en rädsla för smuts eller bakterier.
•
Du är rädd för att bli sjuk och tvättar händerna så ofta du kan.
•
Du undviker att stå på en bro eller uppe på ett tak för att du kan trilla ner eller få
impulsen att hoppa.
(Bejerot 2002).
OCD innebär alltså att du upprepar saker som du gör. Varför människor gör vissa ritualer som
betraktas som tvångstankar kan helt enkelt bero på att man vill minska ångesten eller
obehagskänslorna. Människor som måste göra sin ”kontrolleringsrunda” i hemmet kan vara
säker till en början men utsätts för en s.k. ”frestelse” där hon tvunget måste gå en runda till för
att verkligen försäkra sig om att allt är avstängt och säkert. (Bejerot 2002).
Hjärnan har en inlärning i autonoma nervsystemet som vi inte kan behärska över och beteende
bestäms av det autonoma nervsystemet enligt Wadström (1998). Under århundrade har olika
beteckningar kopplats ihop med det som vi idag kallar för tvångssyndrom enligt författaren
Hove Thomsen (1997). Sjukdomen har haft olika beteckningar såsom skrupulösitet, folie de
15
doute (tvivlandegalenskap), psykasteni (ett svagt psyke) och slutligen tvångsneuros men trots
detta har tillståndet inte ändrats. Hove Thomsen (1997) skriver att man har funnit historisk
litteratur ur 1500-talet av tvångssundrom där beskrivningarna är de samma. Författaren tar
även upp Freuds beskrivningar av tvångssyndrom som Freud beskriver att tvångssyndromet är
bortträngda eller aggressiva impulser som kan ge rubbningar exempelvis ”Om jag inte gör så
eller så kommer någon att straffa mig och då får jag göra detta och detta”. Enligt Freud
betyder detta att patienten är kapabel till att med sina tvångstankar kunna döda någon eller ta
till skada. De senaste årtiondena har många hyst tvivel och ifrågasatt den psykoanalytiska
teorins förklaringar till psykiatriska tillstånd. Tvångssyndromet har även varit omöjligt att
behandla med psykoanalys men under den senaste tiden enligt Hove Thomsen (1997) har man
koncentrerat sig på biologiska orsaksfaktorer. Vi kommer att återgå till de olika behandlingar
som finns och som utförs av psykologer och läkare.
Tvångssyndromet kan komma till uttryck hos olika barn och ungdomar. 40% är tvångstankar
som handlar om rädslan för orenlighet och smitta och det förekommer hos både pojkar och
flickor. Hove Thomsen (1997) påpekar att de flesta unga som lider av tvångssyndrom har
både tvångstankar och tvångshandlingar men det finns individuella fall där barn eller
ungdomar lider bara av tvångstankar men utan tvångshandlingar. Enligt Wadström (1998)
skriver i sin bok Tvång är en tvångstanke en startsignal till tvångshandlingar.
Tvångstankar är när idéer, tankebilder och impulser som dyker upp i huvudet regelbundet.
Tvångstankar upplevs ofta skrämmande då personer som lider av tvångstankar är rädda att
skada andra eller fruktar att döda sitt barn eller någon i sin närhet. Människor som är drabbade
av tvångstankar kan tvinga sig själv att tänka bort obehagliga tankar. Enligt Wadström (1998)
kommer detta då de vill neutralisera sin ångest genom att tänka bort hemska föreställningar
och det kan ses som en ”skyddande funktion”.
Tvångshandlingar är en sorts reaktion på obehagliga tvångstankar som dyker upp som
Wadström (1998) beskriver. Tvångshandlingar kan ses som ett beteende som personer som
lider av tvångssyndrom måste utföras enligt vissa regler och exempel på detta kan vara
tvättningsritualen där tvålningen måste göras ett antal gånger osv. För att kunna neutralisera
känslorna av ångesten och obehag använder tvångspersonerna sitt tvångsbeteende.
På Riksförbundet ”Attention” hemsida ger de olika tips och råd för de anhöriga till personer
med OCD som man kan ta del av och som kan finnas som hjälp:
16
• Skaffa kunskap om sjukdomen och lär dig känna igen symtomen.
• Ställ inte för stora krav på den sjuke under ”dåliga dagar”. Den som ätit eller sovit dåligt har
svårare att stå emot sitt tvång.
• Ge stöd och beröm framstegen. Att motstå tvånget är en oerhörd prestation.
• Använd humor som ett hjälpmedel att skaffa distans till påfrestningarna.
• Var rak och ge klara budskap samtidigt som du förmedlar medkänsla och omtanke.
(http://www.attention-riks.se/index.php/tvangssyndrom-ocd.html 09-11-16)
2.5 Behandlingssätt
Det finns en skala, som en del specialister använder sig av för att mäta graden av OCD.
Genom detta test så kan en terapeut utgå från patientens sinnesställning Den har
benämningen BOCS =Yale-Brown Obsessive Compulsive Scale (se bilaga 4)
Denna skala som är nämnd ovan, används runt om i landet och OCD-teamet på Drottning
Silvias barn- och ungdomssjukhus i Varberg, använder sig bland annat av ”Yale-Brown
Obsessive Compulsive Scale, vid diagnosticering av OCD. Det finns även andra skalor som
mottagningar kan använda sig av och här nedan kommer några exempel:
•
Screening för andra psykiska problem (CBCL,YSR, KSADS)
•
Depressionskala (ex DSRS, CDI)
•
Begåvning (WISC III)
Dessutom så skall man titta närmare på ärftlighet, hur äktenskapet fungerar samt föräldrarnas
sätt att hantera OCD-symptomet. (http://www.agrenska.se/Global/Nyhetsbrev/OCD-tv
%C3%A5ngssyndrom.pdf 09-11-14)
Människor som lider av OCD ska behandlas med kognitiv beteendeterapi. Det kan förkortas
med KBT. Med kognitiv beteendeterapi innebär att man utgår från hur individen ser på sig
själv och sin omgivning och det kallas därför ett ”kognitivt perspektiv”. Terapin går ut på att
man skall försöka förändra negativa uppfattningar och beteenden. Man skall göra personen
medveten om sina problem och prata mycket om de mål som man sätter upp för att bli bättre.
Man kommer även överens med sin terapeut om ett behandlingsprogram.
17
KBT är också effektiv vid ångestsyndrom, depressioner, ätstörning och missbruk för att dra
några exempel. Den viktigaste punkten vid en KBT behandling ligger på samspelet mellan
patient och omgivning. Även vilka bekymmer och olika erfarenheter patienten har.
Terapeuten försöker finna lösningar och försöker hjälpa patienten genom insikt, kunskap och
träning och den drabbade kan då förändra sina tankar och beteende. Terapeuten försöker hitta
andra
sätt
hur
man
kan
handskas
med
problemen
i
vardagen.
(http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Behandlingar/Kognitivbeteendeterapi/) 09-11-20
Genom att förstå sitt beteende så kan man lättare ändra på sitt beteende och uppleva saker
annorlunda. Man ska förstå sina tankar, känslor, sitt agerande för att nå det mål som man
sätter upp tillsammans med sin terapeut. Den mest framgångsrika behandlingsmetoden har
visat sig vara kognitiv beteendeterapi. Den kan bota eller lindra många olika tillstånd. Det är
också vanligt att man kombinerar KBT med medicinering. (http://www.kbtt.se/) 09-11-21
Det finns dock ingen garanti att patienten blir av med sina symptom helt och hållet oftast blir
de mycket bättre och kan uppleva att livet kan fortsätta på ett normalt sätt.
(http://www.attention-riks.se/index.php/tvangssyndrom-ocd.html) 09-11-16
Bejerot (2002) beskriver att kognitiv terapi är ett lysande exempel på metod eftersom den
grundar sig i att patienten är medveten om sina problem, och med det menar Bejerot (2002)
att människor med tvångstankar oftast är insiktsfulla. Bejerot (2002) förklarar att det bästa
sättet att bli kvitt sin sjukdom är att man ska i samband med KBT också använda sig utav
medicinering. Hon menar att hon har uppfattat en snabb effekt och tycker att man ska använda
medicinen i minst ett år. De mediciner som visat sig effektiva vid OCD är SSRI eller
Klomipramin och det är de som påverkar systemet som ställer in seretoninhalterna i våra
hjärnor. Den kan också användas i behandling av depression.
Beteendeterapi går ut på att patienten ska trotsa tvånget och utsätta sig för de rad olika
situationer som kan kännas skrämmande. Patienten ska även trotsa tvånget och avstå från sina
ritualer. (http://www.attention-riks.se/index.php/tvangssyndrom-ocd.html) 09-12-01
2.6 Hur arbetar skolan?
18
”En skola för alla är en skola där man har förmåga att tillfredsställda elevernas grundläggande behov och
erbjuda dem utvecklingsmöjligheter i form av aktiviteter, roller och relationer”
(Andersson Inga, Samverkan för barn som behöver 1999: 69)
I skolan kan vissa elever upplevas som problem och då sätts olika hjälpinsatser till. En
förklaringsmodell sätts in som åtgärd för dessa elevers problem och man vill skapa en
förståelse. Förklaringsmodellen går ut på att avslöja olika värderingar hur man ser på
samspelet mellan individ och miljö. Enligt fil. Dr Inga Andersson som har skrivit boken
Samverkan för barn (1999) beskriver att eftersom en elev ingår i ett skolsystem samt
klasssystem tillsammans med lärare och kamrater måste man först och främst komma tillrätta
med problemen som eleven lider av för att kunna förändra elevens situation.
Om ett barn har fått diagnosen att det finns aspekter i barnets upplevelser, det vill säga i
barndomen så problem är något som händer i en relation i ett samspel mellan miljö och
individ.
Enligt Sven Bremberg som skriver boken Elevhälsa – teori och praktik (2004) anser att det
finns tydliga anknytningar mellan elevens psykiska hälsa och lärandet. Det är vanligt att lärare
betraktar att frågor om psykisk ohälsa i skolan är en uppgift som ligger utanför skolans ramar.
Har man en sådan uppfattning så blir det svårt för elevhälsovården att kunna göra några
insatser för att främja psykisk ohälsa.
Tittar vi på läroplanen för det obligatoriska skolväsendet Lpo 94 står det att:
En likvärdig utbildning
Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar
och behov. Den skall med utgångspunkt i elevernas bakgrund,
tidigare erfarenheter, språk och kunskaper främja elevernas
fortsatta lärande och kunskapsutveckling. Lpo94:.4
Normerna för likvärdigheten anges genom de nationella
målen. En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen
skall utformas på samma sätt överallt eller att skolans
resurser skall fördelas lika. Hänsyn skall tas till elevernas
olika förutsättningar och behov. Lpo94:4
Nilsson, Lena som har skrivit boken Hälsoarbetets möte med skolan i teori och praktik (2003)
ställer sig frågan om psykisk ohälsan beror på att man inte klarar skolans krav eller motsatsen
19
dvs. att man misslyckas i skolan vilket leder till att man utvecklar en psykisk ohälsa. Hon tror
även att psykisk ohälsa är förknippat med de problem som kan uppstå i skolan.
I alla skeden kan man uppleva en viss svårighet hos elever som har psykiska problem eller
som kommer från andra kulturer samt har andra sociala värderingar än i skolan. Det är olika
förhållanden hos elever och i deras hemmiljö som i enlighet med lärarna kan inverka på
eleverna integration i skolan enligt Andersson (1999).
För att en elev enligt Bremberg (2004) ska utveckla sina kompetenser förutsätter det att
skolbarnet ska bli positiv inställd till skolan och lärande. Om en elev och skolan inte har
samma inställningar kan det förekomma konflikter vilket kan leda till destruktiva påföljder på
elevens utveckling av kompetenser. Detta kan senare leder till negativ inverkan på elevens
psykiska hälsa.
Enligt författaren Bremberg (2004) kan hälsan befrämjas på olika sätt. I skolans arbete gör
man värderingar av det som är önskevärt för att kunna hjälpa eleven. Vi ska klarlägga vilka
värderingar som är viktiga för att kunna främja skolans arbete. Insatserna ska vara bra och
inte skada till någon, vilket betyder att man ska utgå från att alla människor har lika värde.
20
3. Metod
Vi har valt att använda oss av intervju istället för enkät eftersom vi anser att vi får ett mer
utförligare svar och det blir på ett mer personligt plan. Det blir lättare att ställa följdfrågor och
därför har vi också valt att använda oss av kvalitativa metoder. När man använder sig av
enkäter så finns det enligt oss en risk att svaren inte blir ärliga eller personliga, detta är också
en av de främsta anledningarna till att vi inte har valt denna metod.
Enligt Holme & Solvang (1997) beskriver de att skillnaden mellan den kvalitativa och den
kvantitativa metoden är att den kvantitativa metoden omvandlar informationen till data och
statistik.
3.1 Urval
Vi skall genomföra intervjuer med en lärare, en psykolog på BUP och även en kvinna som
lidit av OCD. Vi ville göra en intervju med en lärare på grund av att det är vårt yrke och vi
ansåg att det var relevant för vår uppsats. Det var dessutom viktigt att få med en psykolog från
BUP som kunde ge oss en bakgrundsfakta om sjukdomen samt det viktigaste av allt, en
person som haft sjukdomen och kunde ge oss en bild på hur hon kände sig.
Vårt syfte med den kvalitativa metoden är att genom vår analys kunna få en tillförlitlig
framställning av de strukturer och undersökningar som vi har funnit hos deltagarna som vi har
används oss av som även Holme & Solvang som har skrivit boken Forskningsmetodik- om
kvalitativa och kvantitativa metoder (1997) beskriver. Med det menar vi att vi ville ha en
trovärdig och äkta intervjumetod och med hjälp av den kvalitativa metoden så uppnådde vi de
krav som vi satte för oss själva.
Vi valde att göra en intervju med någon som lidit av sjukdomen. Nu råkade det vara så att en
av oss författare hade en närstående som drabbats. Vi valde därför att låte den av oss som inte
hade en relation med henne, genomföra intervjun.
21
I den kvalitativa metoden är det forskaren som uppfattar och tolkar informationen av
referensramar. Genom den kvalitativa undersökningen kan vi få en djupare förståelse kring
sjukdomen och utöka vår egen kunskap för att kunna bemöta de elever med detta syndrom.
Kvalitativ metod är en av utrustningarna vi kan ha till hjälp för att vi ska ta itu med vårt
problemområde enligt Holme & Solvang (1997). Vi använder oss av relevant litteratur som
hjälper oss även med det väsentliga kring sjukdomen. Intervjupersonerna kommer att förbli
anonyma och de kommer att få fiktiva namn.
Staffan Stukat som skrivit boken Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap (2005)
beskriver hur man lägger metoden i examensarbetet. Han skriver att man ska förklara hur
tillvägagångssättet har gått till och hur man kan presentera frågeställningarna. Han skriver
också att man ska klargöra specifikt varför man valt just de frågor som man har valt.
3.2 Genomförande
Genom att ha läst våra litteraturböcker och fått en bredare kunskap om ämnet tog vi kontakt
med en kvinna som levt med sjukdomen. Vi ansåg att det blev mer intressant och personligt
om vi använde oss utav en person som har haft sjukdomen. Det kompletterar resterande
intervjupersoner som vi har valt det vill säga en psykolog från BUP och en lärare.
Vi kontaktade BUP och bad om ett möte. Vi fick snabb respons via mail från en psykolog
som var insatt och hade bred kunskap kring sjukdomen. Hon hade en positiv inställning och
tog mer än gärna emot oss på sin mottagning. Mötet skulle ske tre veckor innan intervjun
skulle äga rum.
Kvinnan med sin historia av OCD bestämde vi en träff med på ett café för att skapa en
avslappnad atmosfär. Som vi skrivit ovan så var en av oss en närstående till kvinnan och den
av oss som genomförde intervjun hade aldrig träffat henne förut. Innan intervjun sattes igång
så bekantade de sig med varandra för att hon skulle känna en pålitlig och trygg inställning.
Med hjälp av en diktafon placerat på bordet, kom frågorna att ställas så småningom. Hon
svarade med en avslappnad ton och verkade inte vilja försköna sin före detta sjukdom.
Intervjun fortlöpte med en smidighet och vi fick de svar som vi hade hoppats på. Intervjutiden
tog ca 60 minuter.
22
Läraren fick vi kontakt via mail. Vi mailade olika skolor och fick respons efter en vecka. Hon
hade erfarenhet av en elev med OCD och kunde därför berätta om situationen och det
ställningstagande hon fick stå inför. Vi bokade tid med läraren som var en kvinna på 55 år. Vi
kom till hennes arbetsplats och satte oss i avskilt rum. Denna gång använde vi oss inte utav en
diktafon då hon ansåg sig bli nervös av det. Vi skrev därför ner svaren i ett anteckningsblock
som fungerade lika smidigt. Vi kände att vi fick den responsen som vi var ute efter och
behövde för att kunna fullfölja vår uppsats. Intervjutiden tog ca 40 minuter.
3.3 Intervjupersoner
De frågor som vi tog upp med läraren var framförallt hur hon planerar undervisningen för de
som har OCD, hur man kan bemöta de eleverna samt hur klassen påverkas som grupp.
Läraren var 55 år och hade jobbat som lärare i över 30 år. Hon älskade sitt arbete och kunde
inte tänka sig att jobba med något annat.
De frågor vi tog upp med psykologen på BUP var hur behandlingen ser ut, vilka aspekter som
är viktigast när man märker att man har ett barn som lider av sjukdomen samt sjukdomens
symptom. Psykologen var 50 år och hade jobbat på BUP i 11 år. Hon hade varit med och
startat olika projekt och teman i Malmö kommun och kände en stark arbetsvilja.
De frågor som vi tog upp med kvinnan som haft sjukdomen var hur hon upplevt sin skolgång
med OCD, hur hon blivit bemött samt allmänna råd om hur man tar sig ur sjukdomen. Hon
berättade även hur OCD har påverkat henne som vuxen. Kvinnan var 23 år och
arbetssökande. Hon hade en dotter på 2 år och levde ensam i en liten tvåa.
3.4 Etiska övervägande
De frågor som vi hade valt att ta upp med ”kvinna, 23” anser vi inte var provocerande men
däremot så fanns det en viss misstänksamhet om att kvinnan kunde bli känslomässigt berörd
eftersom detta handlade om hennes liv med den besvärliga sjukdomen. Vi lade märke till att
kvinnan skruvade på sig emellanåt och fick tänka till en extra gång för att minnas tiden i
skolan. Hon beskrev själv intervjun som ”upprivande” men ”nyttig och nödvändig” för att gå
vidare i livet.
23
4. Resultat
4.1 Intervju med ”kvinna, 23”
De frågor som vi tyckte var väsentliga för vår uppsats har vi valt att redovisa här i
resultatdelen. När vi satte oss ner med kvinnan som vi har valt att kalla Anna och samtalade
allmänt för att få en avslappnad stämning, inledde vi intervjun genom att fråga hur hon
upptäckte att hon hade tvångstankar. Hon berättade för oss hur allt började. Anna gick i fjärde
klass då hennes föräldrar upptäckte att hon betedde sig underligt. Hennes mamma undersökte
om sjukdomen och tog kontakt med en arbetskollega. Det var då hon började mer och mer
inse att dottern led av tvångstankar. Hon visste hela tiden att det var något som var fel på
henne. Anna berättade för oss att hon alltid varit väldigt ängslig och var rädd för mycket. Det
var siffran 3 som blev det nummer som hon fruktade mest för. Hon försökte undvika den
siffran så mycket det gick. Vi frågade henne om vad som skulle kunna hända ifall hon råkade
göra någonting tre gånger, att hon råkade räkna fel. ”Råkade det bli att jag räknade fel så
tänkte jag att någon av de som jag älskade mest, min ena syster och min pappa, skulle dö. Jag
älskar så klart hela min familj men de som var närmst var jag mest orolig för”, sa Anna och
skakade på huvudet. Hon fortsatte: ”Det var inte bara att jag var rädd för att de skulle dö utan
också att det då skulle vara mitt fel”.
Vad gällde hennes skolgång så berättade Anna att hon hade gott om vänner och skötte sig
men att tvångstankarna gjorde att hon inte alltid passade tiderna och att hon ibland ville vara
för sig själv för att kunna uträtta sina rutiner. Det gjorde inte heller saken bättre att Annas
klassföreståndare låste dörren varje morgon trots att han kände till hennes sjukdom och att
hennes mamma bedja till honom att låta henne komma in ändå. ”Det ska vara lika för alla, jag
kan inte se skillnad på eleverna”, berättade Anna att läraren sagt.
Anna berättar att ingen lade märke till hennes beteende. ”Det var ingen som visste att jag hade
det. Jag gjorde oftast inte rutinerna i skolan men det fanns säkert de som tyckte att jag var
konstig. Hade jag en dålig dag så kunde jag mycket väl börja göra mina små rutiner…”. Hon
24
fortsätter och berättar om hur lidandet blev värre. ”Man skämdes ju inför sina kompisar och
då sa man bara att man hade en dålig dag men…det var ju bara jag som blev utelåst och ska
jag bli straffad för att jag har tvångstankar?”, säger hon.
Anna berättar att hon utöver undvikandet av siffran tre, även hade tvångstankar om knark.
Hon vågade inte ta i vita saker för då fick hon för sig att det var knark. Rädslan för knark
gjorde också att hon fick gå omvägar till skolan för att slippa behöva ”hoppa runt som en
tosse” eftersom det låg en massa tuggummi på marken som hon trodde kunde innehålla knark.
På grund av rädslan för knark började också Anna tvätta sina händer frenetiskt. Till en sån
hög grad att hon blev torr och sårig om händerna. Hon berättar: ”Rädslan för skit kom också
så då började jag tvätta mina händer överdrivet mycket. Jag ville tvätta bort möjliga ”knarkgrejor” som jag kanske fått på mig under dagen”.
Vi bad Anna berätta om behandlingen som hon fick och även hur hon tyckte att de hjälpte
henne på mottagningen. ”Jag fick gå och prata någon gång i veckan och sedan fick jag även
en medicin som jag tog. Mina föräldrar var också med mig då och då. Det kändes ibland som
om de tog över och jag bara satt och lyssnade så det var inte alltid så bra. Det var mest de som
pratade med läkarna så hade jag fått göra om det idag så hade jag velat prata mer med dem
själv”, säger hon. Anna skakar på huvudet när vi frågar henne om hon tyckte att BUP var till
någon hjälp. ”Det som hjälpte mig mest var nog att min yngsta syster blev äldre och då avtog
oron för henne. Då kunde jag förklara för henne om mina tankar och då förstod hon också
eftersom hon blev äldre. Sen tyckte jag inte att BUP hjälpte mig så mycket. Jag fick olika
läkare hela tiden och fick börja om från ruta ett och berätta om mina tvångstankar… och det
blev drygt även om en del av behandlingen”.
Vi ville veta hur Anna kunde tipsa andra blivande lärare om hur man skulle kunna underlätta
det för de barn som lider av psykisk ohälsa. ”Man ska absolut inte ignorera det. Även om den
personen som mår dåligt inte visar det, så kan den faktiskt må dåligt. Man märkte kanske inte
så mycket på mig att jag mådde dåligt men det gjorde jag. När de väl fick veta så var det
precis som om de hade svårt att acceptera det. Det är viktigt för dem att förstå att man inte är
mycket mer annorlunda än de andra även om man har en sjukdom”, förklarar hon. ”Han såg
mig för den jag var och var väldigt hjälpsam. Han var själv rätt så speciell och väldigt sprallig
person så han kanske kände en gemenskap med mig!”
Vi frågade henne hur hon trots sin sjukdom kunde ta sig igenom sin skolgång. ”Jag vet inte
om det har med sjukdomen att göra men folk tyckte ofta att jag var unik på något sätt. Även
25
om jag alltid hade kompisar i perioder och var kompis med alla i klassen så var jag ändå
mycket ensam och gick mycket och pratade med mig själv. Idag kan de säga att de trodde att
jag ville vara ensam… att jag inte ville vara med dem för att jag tyckte att de var mesiga”.
4.2 Intervju med ”lärare, 55”
Vi har valt att kalla ”lärare, 55” för Eva. Hon har jobbat inom skolomsorgen i över 30 år och
har erfarenhet av barn med OCD. Första gången hon upptäckte att en elev led av OCD började
hon misstänka att något inte stod rätt till då denna elev ofta kom försent till lektionerna. ”När
jag frågade henne vad som gjorde att hon alltid kom försent så svarade hon med att hon var
tvungen att ”göra en massa” innan hon kunde komma. Det var då hon berättade om sina
rutiner och det var i det ögonblicket som jag förstod att hon led av tvångstankar eftersom hon
blev tvungen att utgöra tvångshandlingarna”, berättar Eva. Eva fortsätter att förklara att det
inte blev någon som helst belastning för henne utan hon såg det mer som en utmaning att
försöka förstå sjukdomen. Hon började därför leta fakta på internet och hon kontaktade även
föräldrarna när hon misstänkte att flickan led av OCD.
När vi frågade Eva hur hon tycker skolan bemöter elever med OCD så berättar hon att hon
tror att det skiljer sig från skola till skola. Hon tycker att man ska slå larm så fort man
misstänker, att man inte ska dra ut på tiden. ”Det finns ingen direkt handlingsplan för dessa
elever att utgå ifrån utan man får anpassa skolmiljön efter elevens behov som det även står i
styrdokumenten om”, svarar hon på frågan huruvida det finns en handlingsplan för elever med
OCD.
Eva fortsätter berätta när vi frågar hur skolan ska bemöta elever med OCD: ”Skolan ska
bemöta dem med en förståelse. Det man kan göra är att ta upp det på föräldramöte så att de
andra föräldrarna får veta och på så sätt kan de gå hem och prata med sina barn om det”.
Vi frågar henne om hon någon gång stött på lärare som inte velat göra ett samarbete med
BUP. ”Jodå, det finns även de som har svårt för att ”ta in” och inte vill skilja på eleverna.
Man måste i den situationen som exempelvis jag hamnade i för några år sedan då en flicka led
av OCD, kunna skilja elever och elever. Alla är olika och har olika behov. De lärare som
oftast har svårt för att se och förstå det, borde upplysas mera och ändra sin inställning. Jag
hade till och med ett föräldrapar som erbjöd sig att komma med psykolog från BUP för att ge
information till klassföreståndaren, men han vägrade tyvärr och påstod att han inte var
intresserad av sånt där”, berättar hon och skakar på huvudet. Anna menar att det är det är
26
hemskt och man vill ju göra sitt yttersta för att föräldrar och elever ska känna en trygghet och
pålitlig i skolan.
Vi frågade Anna om det funnits orosmoment i klassrummet och det erkänner hon att det har
uppstått. ”Vissa barn i klassen kan inte riktigt förstå och då kan de känna en viss orättvishet.
Ibland kan det till och med gå så långt att ett barn blir utsatt och mobbat för att de andra
märker att det är något som inte stämmer”, säger hon.
På frågan hur man kan arbeta med hela klassen för att bygga en förståelse och respekt för de
elever som har särskilda behov så svarar Anna att det är viktigt att man har diskussioner i
klassen och att man pratat med barnen om vad det innebär att ha OCD. Hon anser att just
”pratet” är det viktigaste och om eleven själv vill berätta för sin klass, så går detta också bra.
Man kan även ha olika övningar som man gör gemensamt för att öka förståelse”, avslutar hon.
4.3 Intervju med psykolog på BUP
Vi tyckte att det var intressant att höra intervjupersonernas olika åsyn och få ta del av deras
erfarenheter av tvångssyndrom. Här följer nu resultaten av en psykolog som jobbar på BUP.
När vi hade tagit plats och berättat syftet med vår uppsats började vi ställa inledande frågor
om BUP och vad de har för mål. Psykologen som vi kommer kalla för Lena tyckte att det var
en stor fråga men berättade kort att BUP arbetar både för att förebygga men även bota eller
lindra psykiatriska tillstånd hos unga. För att kunna få ett helhetsperspektiv jobbar de även
med familjer och skolor. Vår följdfråga blev därför hur skolan samarbetar med föräldrar och
BUP då hon ansåg att de samarbetar ofta med skolan. Lena berättade att man kan bjuda in
lärarna från skolan vilket leder till att man har barnet i fokus. Hon påpekade även att lärarna
på skolan och föräldrarna blir då deras co-terapeuter.
Vi började efter detta komma in på OCD och vilka symtom som är utmärkande samt hur man
kan märka om ett barn lider av OCD. Lena tyckte att det finns många olika tecken som
exempelvis kan vara att barn kan ha svårt för att passa tider, missar alltid bussen, kommer
jämt försent. De kan lida av tvivelsjuka som Lena kallar det då barnen ofta tänker ” stängde
jag nu av alla saker där hemma?” Det gemensamma tankarna för barn som har tvångssyndrom
är den ständiga tanken som kallas ”Katastroftanken” vilket betyder ”Om jag inte gör detta så
kommer så kommer detta och detta hända och då är jag skuld till att detta händer”. Det som
Lena tyckte var viktigt för oss som lärare är att vi måste se varje barn. Det kan annars gå
27
åratal innan man lägger märke till ett barn och detta är en sjukdom som är skamlig för de som
har sjukdomen och barnen kan känna sig att det är de mot hela världen. Det finns barn som
knappt orkar ta sig ur sängen på morgnarna och de blir ständigt försenade. De måste kolla
skolväskan 20,000 gånger, nudda vid lyktstolpar och vissa måste gå på ett visst sätt. Sen finns
det barn som fastar i duschen, måste tvätta sina händer, skrubba sig. Dessa barn tappar också
mycket humöret och kan bli upp stressade i olika situationer. De blir lätt aggressiva och kan
vara sura etc. Som en lärare är det därför viktigt enlig lena att man kollar och iakttar för att
lägga märke till vissa barn som kan lida av tvångssyndrom. Vidare pratade vi med Lena om
hon anser att lärarna ute på skolorna har tillräcklig kunskap och erfarenhet kring barn med
OCD och om hon ansåg att det behövs en större upplysning kring sjukdomen. Hon tyckte att
det absolut borde upplysas mer och att de hade haft många fler patienter om man hade
upptäckt sjukdomen i tid. Det är inte ofta föräldrar lägger märke till sjukdomen och då kan det
enligt Lena ha pågått i flera år utan att någon har upptäckt det. Skolorna behöver upplysas mer
och det var därför BUP gjorde info-träffarna på skolor med lärarna och skolkuratorer för att
upplysa mer om sjukdomen. Om det skulle inträffa problem i skolan så har barnen kontakt
med nyckelpersonerna som vet hur man ska tänka och göra. Lena berättar att ofta bestäms det
av dessa nyckelpersoner att de ska ta emot vissa barn så att barnen kan öppna sig och prata.
Det vi vidare undrade över om det finns någon koppling kring OCD och några andra psykiska
sjukdomar. ”Då är vi inne på någonting som är jättesvårt att beskriva och det kallas för
differsial diagnostik. Det vore väldigt enkelt om alla diagnoser vore ”nu är det detta här och
sen är det ingenting mer” men så är det ju sällan”. Depression utlöser inte tvångssyndromet
men däremot så är barn som har tvångssyndrom ofta blir nedstämda eftersom det är en
påfrestande situation. Det kan sedan utvecklas och leda till en slags ångest. Lena berättar även
att: ”Om barn kanske känner att de inte klarar någonting, kanske drar sig undan för
kompisarna, kommer ur sociala sammanhang och jag är inte som andra”. Det som vi härefter
ville få reda på var vilka behandlingar BUP utför vid OCD. Lenas svar blev ”Vi använder oss
av kognitiv beteende terapi och det är den metoden som man vet fungerar bäst. Medicin kan
ju lindra men inte enbart medicinering”. Lena förklarade att om märker att kognitiv
behandling inte ger någon framgång kan barnen få medicinering men det är en sista utväg
eftersom man inte vill ge medicinering till barn. Det Lena ansåg som ger bäst effekt är
kognitiv behandling oavsett om det är med medicinering eller utan. ”Behandlingen går ut på
att börja på en låg nivå, du kan inte utmana Kebnekaise utan du börjar på Oxiebacken brukar
jag säga, för annars är risken att man trillar ner rätt så hårt om du ger dig på det här svåra
28
först”. Hon berättar vidare att man kartlägger det som man anser är rimligt sedan tar man steg
för steg. Är man då lärare på en skola och märker att ett barn ”mm gick hon inte på toa för 10
minuter sen? eller att barnet måste kolla skolväskan flera gånger om dagen för att försäkra sig
om att alla saker är där. Tänk om jag missar något? Dessa barn går oftast och bär på en himla
massa fram och tillbaka”. Dessa barn kan bli rädda för att glömma exempelvis en bok vilket
gör att de måste titta många gånger och detta kallar man för ett slags säkerhetsbeteende. Vi
ställde en följdfråga om man kan koppla det till social fobi ”Skulle man kunna säga, ja. Det
går hand i hand. Då måste kunna behandla själva tvångssyndromet och hitta strategier och
hård träning”.
Hon påpekade även att föräldrarna tar kontakt med BUP när de börjar bli bekymrade över sina
barn eftersom de märker att något inte stämmer riktigt. Föräldrarna kan märka att det är
ingenting som de kan klara av själva och då ringer de till BUP för mer hjälp. Det BUP gör
först är en intervju med föräldrarna ”då kartlägger vi och föräldrar får komma hit och då får
man en bild av barnets problem”. Vår sista fråga var hur vanligt det är att barn lider av OCD
och om antalet har ökat samt vad det kan bero på. ”2-3 % av befolkningen lider av
tvångssyndrom så har du en klass på 100 elever så har åtminstone 2-3 elever syndromet. Och
när man väl börjat analysera kring hur många det är så kommer fler och fler på att det kan
finnas fler, ”ja men jag vet en som…” exempelvis”. Lena berättade även om den rikstäckande
förbundet Ananke som har upplyst tvångssyndromet och hon tror att medvetenheten om
syndromet gjort att man idag kan anse att det finns flera som lider av sjukdomen än vad det
gjorde för 10 år sen. ”Kort och gott så handlar det om en medvetenhet”.
29
4.5 Analys av resultat
I följande avsnitt kommer vi att diskutera författarnas slutsatser kring sjukdomen samt drar
paralleller till vad våra informanter berättar. Vi försöker finna likheter kring dessa två källor
och titta på våra bakgrundsfakta för att kunna göra en analys av resultatet.
Psykologen från BUP som vi intervjuade, påtalade det rikstäckande förbundet Ananke och
vilken påverkan de har gjort om sjukdomen OCD. Medvetenheten har gjort att man vet mer
om sjukdomen och fler och fler träder fram vilket leder till att procentantalet ökar. I vårt
tidigare upplägg har vi nämnt att man förr i tiden trodde att barn som lider av psykisk störning
bottnar i olämplig uppfostran men att man idag vet bättre (Riksföreningen Ananke).
Bejerot (2002) skriver i sin bok att de flesta människorna kontrollerar saker och ting en extra
gång, fastän de vet att de har gjort det. Bejerot (2002) menar att detta är ”säkerhetshandlingar”
och att man gör detta för att det känns tryggt men i sin förlängning så är det tvångstankar.
Samma sak berättar ”Lena från BUP” att man kan få katastroftankar och tvivelsjuka det vill
säga ”OM jag inte gör detta så kommer detta och detta händer och då är jag skuld till att detta
händer”.
Kvinnan som lidit av OCD, ”Anna”, berättar att nummer 3 var hennes fara och hon gjorde allt
för att undvika den siffran. Råkade det bli att hon räknade fel så tänkte hon att någon av de
som hon älskade mest, hennes ena syster och hennes pappa, skulle dö. ”Det var inte bara att
jag var rädd för att de skulle dö utan också att det då skulle vara mitt fel. Så om jag gick på tre
eller hamnade på siffran tre så skulle JAG vara den anledningen till något skulle hända de”,
säger hon. Man kan då dra paralleller och jämförelser med Bejerot (2002) och ”Lena” som
berättar om katastroftankarna och säkerhetshandlingarna.
Bejerot (2002) skriver att de vanligaste tvångstankarna är bland annat att man har en rädsla
för smuts eller bakterier och man blir rädd för att bli sjuk och tvättar händerna så ofta du kan.
”Anna” var jätterädd för att hon skulle få knark i sig och därför började hon tvätta sina händer
överdrivet mycket. Hon blev också rädd för bakterier och smuts och anledningen till att hon
30
skrubbade sina händer fördärvade var för att tvätta bort de eventuella bakterierna och
”knarket” som hon samlat på sig under dagen.
Vi frågade ”Lena” om vilka behandlingar de utförde och hon svarade kognitiv beteendeterapi,
även kallad KBT. Hon berättade att det var den metoden som hittills fungerat bäst eftersom
man samtalar med patienten om problemen och kartlägger de mål man sätter upp och som
man vill ska uppfyllas, steg för steg.
På vårdguidens hemsida står det att människor som lider av OCD skall behandlas med
kognitiv beteendeterapi. Det innebär att man, precis som ”Lena” sade, utgår från hur
individen ser på sig själv, sin omgivning och samtalar om sjukdomen. Terapin går ut på att
man skall försöka förändra negativa uppfattningar och beteenden. Man kommer också
överens med sin terapeut om ett behandlingsprogram –man kartlägger alltså de mål som man
satt upp, som ”Lena” berättade för oss.
Läraren som vi intervjuade, ”Eva”, berättar att man ska försöka nå eleven på bästa sätt genom
att försöka förstå sjukdomen och ge sitt fulla stöd. Enligt ”Eva” så ska man anpassa
skolmiljön och utgå från elevernas behov. Hon har också upplevt att det uppstått ett visst
orosmoment när ett barn haft en avvikelse men att man ska försöka diskutera med klassen och
göra övningar så att klasskamraterna kan få en förståelse för sjukdomen. Andersson (1999)
skriver att vissa elever i skolan upplevas som problem och då sätts olika hjälpinsatser till. En
förklaringsmodell sätts in som åtgärd för dessa elevers problem och man vill skapa en
förståelse. Förklaringsmodellen går ut på att avslöja olika värderingar hur man ser på
samspelet mellan individ och miljö. Andersson (1999) beskriver att eftersom en elev ingår i
ett skolsystem samt klassystem tillsammans med lärare och kamrater måste man först och
främst komma tillrätta med problemen som eleven lider av för att kunna förändra elevens
situation.
Vi går tillbaka och reflekterar över våra frågeställningar. Vi kommer fram till att vi har fått de
svar vi ville få fram med hjälp av våra informanter och vår litteratur. Till exempel så har vi
tagit reda på vad som är de utmärkande symptomen för OCD. Här är några av de vanligaste
tankarna en person som lider av OCD har:
31
•
Du är rädd att du ska tappa ditt spädbarn i golvet.
•
Du är rädd för att vara oaktsam och utföra en katastrof.
•
Du har en rädsla för smuts eller bakterier.
•
Du är rädd för att bli sjuk och tvättar händerna så ofta du kan.
(Bejerot 2002).
Psykologen på BUP berättar också om de utmärkande symptomen. Hon menar att det finns
olika tecken. Det kan vara svårt att passa tider. Många missar bussen och kommer jämnt
försent.
Informant ”kvinna, 23” berättar att man inte ska ignorera sjukdomen och hon varnade även
andra lärare för att vissa barn inte alltid visar att de mår dåligt, men att de kan må dåligt ändå.
Hon menar att lärare ska ha ögonen öppna för alla.
Vår tredje informant ”lärare, 55” berättar att skolan ska bemöta elever med OCD med en
förståelse. ”Det man kan göra är att ta upp det på föräldramöte så att de andra föräldrarna får
veta och på så sätt kan de gå hem och prata med sina barn om det”, säger hon.
32
5. Slutdiskussion
Det vi vill ha åstadkommit med denna undersökning är att veta hur man kan hantera problem
som innefattar psykisk ohälsa med fokus på OCD. Vi är båda intresserade av barn med
särskilda behov och är nyfikna på vad psykisk ohälsa kan bero men även hur man bemöter
dessa elever.
Anledningen till att vi valde att fördjupa oss kring OCD var ett allmänt intresse för syndromet
och att vi utöka vår kunskap om hur man kan arbeta med de barnen i skolan. Om vi tar en
överblick på de frågeställningar vi lade fram i början av vår uppsats:
•
Hur märker man om ett barn lider av OCD? Vilka är de utmärkande symptomen?
•
Vad finns det för kopplingar kring OCD och andra psykiska sjukdomar?
•
Hur skall skolan och lärare bemöta elever som lider av OCD enligt våra informanter?
Har vi fått svar på våra frågor? Fick vi fram kunskapen vi var ute efter i litteraturen respektive
intervjuerna? Anser vi att det saknas något eller är vi nöjda med det vi åstadkommit?
I litteraturen så skriver Bejerot (2002) att man kan ställa frågor till den person som man
misstänker har OCD. Hon nämner bland annat att man tvättar sig om och om igen fastän att
man vet att man är ren, man kollar så att man har stängt av spisen upprepande gånger eller
man måste göra vissa saker ett visst antal gånger. Om dessa saker stämmer in så kan det tyda
33
på att man lider av sjukdomen OCD. Kvinnan som led av OCD, ”Anna”, beskrev sin sjukdom
att hon tyckte att hon började bete sig underligt och att det första hon lade märke till var att
hon var tvungen att göra olika saker tre gånger. Hon tvättade sig åtskilda gånger fastän att hon
visste att hon var ren. När vi gjorde intervjun med psykologen på BUP, ”Lena”, så berättade
hon att det fanns olika symptom och tecken. Exempelvis så kan den drabbade ha svårt för att
passa tider, kommer jämt försent, de måste checka sin väska 20 000 gånger, nudda vid
lyktstolpar och gå på ett visst sätt och de kan även fastna i duschen, de måste tvätta händerna
och skrubba sig etcetera.
Man kan ha tankar som att ”stängde jag nu av alla saker där hemma. Det finns ju vissa som
knappt orkar ta sig ur sängen på morgonen. De blir försenade till skolan då.
En av våra viktigaste punkter som vi ville betona i vår frågeställning var hur skolan kan arbeta
och bemöta barn med OCD och psykisk ohälsa. Enligt författaren Bremberg (2004) kan
hälsan underlättas på olika sätt. I skolans arbete gör man värderingar av det som är önskevärt
för att kunna hjälpa eleven. Insatserna ska vara bra och inte skada till någon, vilket betyder att
man ska utgå från att alla människor har lika värde. Om vi tittar på styrdokumenten så står det
att vi som lärare ska ordna så att eleven får en likvärdig utbildning. Undervisningen ska
anpassas till varje elevs förutsättningar och att hänsyn skall tas till elevernas olika
förutsättningar och behov (Lpo94:4).
Läraren, ”Eva”, berättar att skolor arbetar på olika sätt och att det kan skilja sig från skola till
skola. Hon menar att rent generellt så ska man slå larm när man misstänker och man ska
kontakta föräldrar och försöka komma fram till en lösning. Hon berättade även att det inte
fanns någon speciell utformning av handlingsplan men att man måste anpassa skolmiljön efter
elevens behov som det även står i styrdokumenten om.
Eftersom ”Anna” själv har erfarenhet från skolan när hon hade OCD så menar hon att man
absolut inte ska ignorera syndromet. Hon påpekar att det är viktigt för lärare att förstå att man
inte är mycket mer annorlunda än de andra eleverna även om man lider av en sjukdom. Hon
ville också betona att man måste acceptera syndromet och att försöka se mellan fingrarna.
Med det menar hon att även om man inte visar att man mår dåligt, så kan man må dåligt.
Om vi tar en titt på de olika kopplingarna mellan OCD och de tre vanligaste psykiska
syndromen så skriver exempelvis Wadström (1998) att personer som drabbas av ångest kan
försöka bli av med ångesten genom tvångstankar och tvångshandlingar. Alltså kan man dra en
34
koppling mellan ångest och OCD. Han menar också att det däremot inte bara är
ångeststörningar som ger upphov till tvångshandlingar men är i hög grad kopplade till
tvångssyndromet.
Om man ska dra en parallell till OCD och social fobi så finns det en liten koppling och den
kopplingen heter ”selektiv mutism” som Thomsen (1997) beskriver i sin bok. Det innebär att
barn slutar att prata i vissa situationer trots att de kan prata i övrigt. Barn som har selektiv
mutism är extremt blyga och skygga inför människor och en del av dem tvångsformat
beteende dvs. att vissa saker måste göras på ett visst sätt och att vanor och rutiner ska följas.
Hos vissa av barnen så finns en uttalad tvångsmässighet att kriterierna för diagnos på
tvångssyndrom med tvångstankar är uppfylld. Med andra ord så visar detta att de barn som
lider av selektiv mutism har en diagnos som anses vara i likhet med de som lider av OCD.
”Lena” på BUP berättar att det finns kopplingar mellan andra psykiska sjukdomar (som vi
nämnt det vill säga ångest, social fobi och depression). Hon säger att man då är inne på något
som kan vara svårt att beskriva och det kallas för differsial diagnostik. Hon menar att det inte
är så att en depression utlöser ett tvångssyndrom men däremot så är det så att de som har ett
tvångssyndrom blir ofta nedstämda för det är en sån pass jobbig situation. Hon fortsätter: De
får ju sedan i sin tur en slags ångest om det inte går som de kanske känner de att de inte klarar
någonting, kanske drar sig undan för kompisarna, kommer ur sociala sammanhang och jag är
inte som andra. Vi frågade henne om man också kunde dra en koppling mellan social fobi och
OCD och hon tyckte at det gick hand i hand med varandra. Hon avslutar: Då måste kunna
behandla själva tvångssyndromet och hitta strategier och hård träning.
35
5.1 Slutord
Förr visste man inte vad OCD var för någonting. Om vi går tillbaka 20 år så fanns det säkert
folk som blev misstänksamma mot denna sortens beteende. Än idag kan människor tycka att
psykiska sjukdomar är skrämmande och man vill gärna inte kännas vid det. ”Knäppgökar” är
ett ord som många använder när man pratar om människor med psykisk störning. För oss
handlar detta om en brist på kunskap och möjligtvis en fientlighet.
Det som känns underlättande för människor med OCD är att hjälp finns och att det oftast inte
pågår under en hel livstid. Vissa människor kanske aldrig blir av med syndromet, men kanske
kan den mildras med åren. Det var så psykologen på BUP menade när vi frågade henne om
man kunde bota sjukdomen.
Vi kom i vår undersökning fram till vad de utmärkande symtomen var, hur man kan bemöta
elever i skolan som har OCD samt vilka kopplingar sjukdomen har med annan psykisk ohälsa.
Vi är mycket nöjda och belåtna med våra val av informanter och anser att vi inte hade kunnat
få en bättre information.
Den främsta anledningen till att vi har valt att skriva om OCD var för att vi båda två har ett
stort intresse för barn med psykiska problem. Vi anser att detta är en stor problematik inom
skolans värld och därför ville vi också ta reda på hur man kan arbeta med dessa barn.
Det är med en stolthet vi presenterar vårt arbete och vi är lättade över att genomförandet har
gått vägen och att vi inte har stött på något problem, varken vad det gäller litteratur eller
intervjuer.
36
Vi vill tacka alla som har bidragit till denna uppsats samt för det tålamod som våra familjer,
arbetskollegor, kurskamrater har visat oss. Vi är mycket tacksamma för all den hjälp och stöd
vi har fått genom dessa intensiva månader av studier.
Referenslista
6. Referenser
Andersson Inga, (1999) Samverkan för barn som behöver Jönköping: Tabs
Bejerot Susanne (2002) Tvångssyndrom/OCD Nycklar på bordet Cura bokförlag och
utbildning AB
Bremberg Sven (2004) Elevhälsa – teori och praktik Lund: Studentlitteratur
Furmark. T, Holmström. A, Sparthan. E, Carlbring. P, Andersson. G (2006) Social fobi
Stockholm: Liber
Holme Idar Magne och Solvang Bernt Krohn (1997) Forskningsmetodik- om kvalitativa och
kvantitativa metoder Lund: Studentlitteratur
Nilsson, Lena (2003) Hälsoarbetets möte med skolan i teori och praktik Örebro: Örebro
universitet
Nordlund Christer L (2004) Ångest Örebro: Victus AB
Riksföreningen Ananke
Stukat Staffan (2005) Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap Lund:
Studentlitteratur
37
Statens offentliga utredningar (2006) Stockholm: Edita Sverige AB
Thomsen Hove Per (1997) När tankar blir till tvång Stockholm : NoK
Wadström Olle (1998) Tvång Linköping: Psykologinsats
Wasserman Danuta (1998) Depression en vanlig sjukdom Bokförlaget: Natur och kultur,
Borås: Centraltryckeriet
Öhman Arne (1994) Rädsla ångest fobi Stockholm: Scandinavian University Press
Elektronisk översikt
http://www.agrenska.se/Global/Nyhetsbrev/OCD-tv%C3%A5ngssyndrom.pdf 2009-11-14
http://www.attention-riks.se/images/stories/dokument/61%20Attention_Tvngssyndrom_OCD_dec2008_HR_WEB.pdf) 2009-11-16
http://www.folkhalsoguiden.se/upload/Psykisk%20H%C3%A4lsa/Psykisk%20oh
%C3%A4lsa%20hos%20unga.pdf 2009-11-20
http://www.attention-riks.se/index.php/tvangssyndrom-ocd.html 2009-11-16
http://www.brainphysics.com/ybocs.php2009-12-16
http://www.agrenska.se/Global/Nyhetsbrev/OCD-tv%C3%A5ngssyndrom.pdf 2009-11-16
http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Behandlingar/Kognitivbeteendeterapi/ 2009-11-20
http://www.kbtt.se/ 2009-11-21
http://www.attention-riks.se/index.php/tvangssyndrom-ocd.html2009-12-01
http://www.angest.se/riks/node/3 2009-11-20
http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Socialfobi/)2009-11-20
38
http://www.sps.nu/socialfobi/ 2009-11-20
Bilaga 1
Resultat
Intervjufrågor och svar, ”kvinna, 23”
•
Hur upptäckte du att du hade tvångstankar?
Det gjorde jag inte, utan det var mina föräldrar som gjorde det. Mamma hade lite
kontakter och tog väl den fakta och såg att det fanns symptom på mig. Sen tog hon i
kontakt med läkarna. Jag märkte ju att det var något fel på mig, att det var något
dåligt jag gjorde men jag visste inte att det var tvångstankar. Jag tror jag gick i fyran
när detta kom fram.
•
Berätta kortfattat om dina rutiner, dina tvångshandlingar och saker som du kände dig
tvungen till att göra för att undvika fara.
Jag är väldigt ängslig av mig själv och det är jag fortfarande. Jag var rädd för mycket
men det mesta handlade om döden. Det var siffran 3 som var den siffra som jag
fruktade mest. Nummer 3 var en fara för mig och jag gjorde allt för att undvika den
39
siffran. Fanns det rutor på gatan så var jag tvungen att räkna så jag kunde undvika
den siffran. Råkade det bli att jag räknade fel så tänkte jag att någon av de som jag
älskade mest, min ena syster och min pappa, skulle dö. Jag älskar så klart hela min
familj men de som var närmst var jag mest orolig för. Det var inte bara att jag var
rädd för att de skulle dö utan också att det då skulle vara mitt fel. Så om jag gick på
tre eller hamnade på siffran tre så skulle JAG vara den anledningen till något skulle
hända de.
De rutinerna jag hade fanns där från morgon till kväll och värre blev det med siffror.
Jag fick reda på att det fanns knark i världen och då blev det av någon konstig
anledning nummer fyra. Så undvek jag nummer tre så kunde jag inte ta fyra heller
utan fick skutta fram ännu mer. Jag var jätterädd för att jag skulle få knark i mig för
mina föräldrar hade sagt att man blev konstig i kroppen av knark och att man kunde
dö. Jag vågade inte gå eller ta i vita grejor för då fick jag för mig att det var knark, så
då blev det också en grej utöver det andra. Vita tuggummi på marken fick jag för mig
att det var knark så då fick jag hoppa över de bitarna som låg på marken på väg till
skola och där var det jättemånga gamla tuggummi! Man kan skratta åt det nu men då
var det riktigt hemskt.
Sen kom rädslan för skit så då började jag tvätta mina händer överdrivet mycket.
Jag ville tvätta bort möjliga ”knark-grejor” som jag kanske fått på mig under
dagen.
•
Varför tror du att du drabbades av OCD?
Det är för att jag har ADHD. Den diagnosen fick jag när jag var 18 år och det föds
man med och kan därför utveckla andra psykiska ”störningar”. Man har ett annat
tankesätt. Det fattas ett ämne i min hjärna som gör att jag kan tänka så här. Många
har sådana här tankar men eftersom jag fattas detta ämne så blir det värre för mig.
40
•
Hur tyckte du att du blev bemött i skolan och av lärare när de fick reda på att du hade
OCD?
Det var ingen som visste att jag hade det. Jag gjorde oftast inte rutinerna i skolan men
det fanns säkert de som tyckte att jag var konstig. Hade jag en dålig dag så kunde jag
mycket väl börja göra mina små rutiner… Man skämdes ju inför sina kompisar och då
sa man bara att man hade en dålig dag. Min lärare gjorde ingen skillnad på mig och
de andra och jag vill inte påstå att jag fick det stödet som jag behövde. Han låste ju
dörren när jag kom försent och han vill att det skulle vara lika för alla. Saken var ju
den att det var ju nästan alltid bara jag som kom försent. Hade det varit ett stort
problem i klassrummet så kan jag förstå att man måste gränsen någonstans men…det
var ju bara jag som blev utelåst och ska jag bli straffad för att jag har tvångstankar?
•
Berätta kortfattat om den behandling som du fick genomgå.
Jag fick gå och prata någon gång i veckan från BUP och sedan fick jag även en
medicin som jag tog. Mina föräldrar var också med mig då och då. Det kändes ibland
som om de tog över och jag bara satt och lyssnade så det var inte alltid så bra. Det
var mest de som pratade med läkarna så hade jag fått göra om det idag så hade jag
velat prata mer med dem själv.
•
Hur tycker du att BUP hjälpte dig? Hjälpte det dig alls?
Det som hjälpte mig mest var nog att min yngsta syster blev äldre och då avtog oron
för henne. Då kunde jag förklara för henne om mina tankar och då förstod hon också
eftersom hon blev äldre. Sen tyckte jag inte att BUP hjälpte mig så mycket. Jag fick
olika läkare hela tiden och fick börja om från ruta ett och berätta om mina
tvångstankar… och det blev drygt även om en del av behandlingen
•
Hur kände du dig i din klass? Lade de märke till ditt beteende och om ja, hur tog de
det då?
41
De tyckte mest att jag var lite speciell… att jag var en tjej som ville vara mycket själv
och skötte mig själv. Eftersom jag oftast inte gjorde mina tvångshandlingar i skolan,
bara ibland, så märkte de väl inget?
•
Fanns det en förståelse för din sjukdom bland andra lärare? Någon som du kunde ty
dig till?
Nej faktiskt inte. Jo den enda jag tyckte om var min mattelärare! Han såg mig för den
jag var och var väldigt hjälpsam. Han var själv rätt så speciell och väldigt sprallig
person så han kanske kände en gemenskap med mig!
•
Vilka råd och tips skulle du vilja ge till lärare i skolan idag? Hur tycker du att man ska
bemöta elever med psykisk ohälsa?
Man ska absolut inte ignorera det. Även om den personen som mår dåligt inte visar
det så kan den faktiskt må dåligt i alla fall. Man märkte kanske inte så mycket på mig
att jag mådde dåligt men det gjorde jag. När de väl fick veta så var det precis som om
de hade svårt att acceptera det. Det är viktigt för dem att förstå att man inte är mycket
mer annorlunda än de andra även om man har en sjukdom.
•
Och avslutningsvis, hur tog du dig igenom skolgången trots din sjukdom?
Jag vet inte om det har med sjukdomen att göra men folk tyckte ofta att jag var unik
på nåt sätt. Även om jag alltid hade kompisar i perioder och var kompis med alla i
klassen så var jag ändå mycket ensam och gick mycket och pratade med mig själv.
Idag kan de säga att de trodde att jag ville vara ensam… att jag inte ville vara med de
för att jag tyckte att de var mesiga.
42
Bilaga 2
Intervjufrågor och svar, psykolog på BUP
•
Vad arbetar BUP med och vad har ni för mål?
Det är en stor fråga men för att göra den enkel så arbetar BUP både för att förebygga
men också för att bota och lindra psykiatriska tillstånd. Vi jobbar med familjer och
skolor för att få ett helhetsperspektiv.
•
När tar föräldrar kontakt med BUP?
De tar kontakt när de är bekymrade givetvis över sina barn och när de märker att
något inte står rätt till. När föräldrarna har försökt tillräckligt länge men att det inte
räcker så söker man ju här. När de märker att det är ingenting de klarar av själva så
ringer de hit. Vi försöker ju i första hand göra en intervju med föräldrarna och då
kartlägger vi och föräldrar får komma hit och då får man en bild av barnets problem.
•
Vilka behandlingar utför BUP vid OCD? Allmän psykisk ohälsa?
Vi använder oss av kognitiv beteende terapi och det är den metoden som man vet
fungerar bäst. Medicin kan ju lindra men inte enbart medicinering. Om man märker
att kognitiv behandling inte får den framgången man är ute efter så blir det en sista
utväg. Det som ger störst effekt på längre sikt är kognitiv behandling. Oavsett om det
är med medicinering eller ej. Behandlingen går ut på att börja på en låg nivå, du kan
inte utmana Kebaniekeise utan du börjar på Oxiebacken brukar jag säga, för annars
är risken att man trillar ner rätt så hårt om du ger dig på det här svåra först. Man
kartlägger det man tycker är rimligt sen tar man det, steg för steg. Är man då lärare
på en skola och märker att ett barn ”mm gick hon inte på toa för 10 minuter sen?”,
eller att barnet måste kolla skolväskan flera gånger om dagen för att försäkra sig om
att alla saker är där. Tänk om jag missar något? Dessa barn går oftast och bär på en
himla massa fram och tillbaka. De är rädda för att de ska glömma en bok i skolan och
tänk då om de kommer hem och det fattas en bok. Då går de hellre och konkar på en
massa, det blir ett slags säkerhetsbeteende.
43
•
Hur märker man om ett barn lider av OCD? Vilka är de utmärkande symptomen?
Det finns olika tecken… svårt att passa tider. Missar alltid bussen, kommer jämt
försent. Stängde jag nu av alla saker där hemma? Man kan kalla det för en
tvivelsjuka. De gemensamma tankarna som de tvångssyndrom drabbade har är den
ständiga tanken, ”katastroftanken” dvs ”OM jag inte gör detta så kommer detta och
detta händer och då är jag skuld till att detta händer”. Det är ju jätteviktigt. En lärare
som ser barnet varenda dag och inte har den där lilla misstanken i huvudet, det kan ju
gå åratal för det här är ju en sjukdom som är skamlig för de som har den och de
känner ju att det är de mot hela världen. Samtidigt som det är fruktansvärt lidande för
dem. Det finns ju vissa som knappt orkar ta sig ur sängen på morgonen. De blir
försenade till skolan då de måste checka sin väska 20 000 gånger, nudda vid
lyktstolpar och gå på ett visst sätt. De kan fastna i duschen, de måste tvätta händerna
och skrubba sig etc. Frågar man då omgivningen ”nej det har jag inte märkt” och då
har då det här barnet haft det fruktansvärt. Därför är det så viktigt med er lärare att
ni kollar och iakttar ”när skulle jag kunna tänka att det skulle kunna vara
tvångstankar”. Dessa barn tappar också mycket humöret och kan bli upp stressade i
olika situationer. De blir lätt aggressiva och kan vara sura.
•
Finns det någon koppling kring OCD och andra psykiska sjukdomar?
Då är vi inne på någonting som är jättesvårt att beskriva och det kallas för differsial
diagnostik. Det vore väldigt enkelt om alla diagnoser vore ”nu är det detta här och
sen är det ingenting mer” men så är det ju sällan. För det är inte så att en depression
utlöser ett tvångssyndrom men däremot så är det så att de som har ett tvångssyndrom
blir ofta nedstämda för det är en sån pass jobbig situation. De får ju sedan i sin tur en
slags ångest om det inte går som de kanske känner de att de inte klarar någonting,
kanske drar sig undan för kompisarna, kommer ur sociala sammanhang och jag är
inte som andra.
44
•
Skulle man då kunna koppla det till social fobi?
Skulle man kunna säga, ja. Det går hand i hand. Då måste kunna behandla själva
tvångssyndromet och hitta strategier och hård träning.
•
Hur tycker du att skolan samarbetar med föräldrar och BUP? Finns det en stor
samverkan? Räcker tid och intresse till för att försöka få elever med psykisk ohälsa att
bli friska?
Vi samarbetar ofta med skolan och då kan man bjuda in lärarna från skolan vilket är
jättebra för då har man barnet i fokus. Lärarna på skolan och föräldrarna blir då
våra co-terapeuter.
•
Tycker du att lärare har tillräcklig kunskap och erfarenhet kring barn med exempelvis
OCD eller behövs det en större upplysning kring denna sjukdom på skolor runt om i
Sverige?
Jag tycker att det borde upplysas mer, absolut. Jag tror att vi hade haft många,
många fler patienter om man hade upptäckt det tidigare. Största delen debuterar i den
åldern som ni kommer att ha hand om. Föräldrar lägger inte märke till det men då
kan det ha pågått i flera år utan att någon har upptäckt det. Mer upplysning runt
omkring på skolorna behövs och det var ju också mycket därför vi gjorde de här infoträffarna på skolor med lärarna och skolkuratorer. Om det är något problem i skolan
så får ju barnen kontakt med nyckelpersonerna som vet hur man ska tänka och göra.
Oftast så kan man bestämma att vissa av dessa personer tar emot vissa barn, ”kan
inte ex Pelle komma till dig och prata?”.
•
Hur vanligt är det att barn lider av OCD? Om ni jämför med för 10 år sedan, har
antalet ökat och om ja, vad tror du är den största orsaken till det?
45
2-3 % av befolkningen lider av tvångssyndrom så har du en klass på 100 elever så har
åtminstone 2-3 elever syndromet. Och när man väl börjat analysera kring hur många
det är så kommer fler och fler på att det kan finnas fler, ”ja men jag vet en som…”
exempelvis. Det rikstäckande förbundet Ananke startade för snart 10 år sedan har ju
upplyst tvångssyndromet och jag tror att det är en medvetenhet och en större kunskap
om syndromet som gjort att man idag kan anse att det finns fler som lider av det, än
vad det kanske gjorde för ca 10 år sedan. Kort och gott så handlar det om en
medvetenhet.
Bilaga 3
Intervjufrågor och svar, ”lärare, 55”
•
Hur länge har ni arbetat i skolan? Vad har ni för erfarenhet av barn med OCD?
Jag har arbetat i skolomsorgen i över 30 år. Jag har haft erfarenhet av barn som lidit
av OCD. Jag lade märke till denna flicka i tidigt skede och det började med att hon
oftast kom försent till skolan. När jag frågade henne vad som gjorde att hon alltid
kom försent så svarade hon med att hon var tvungen att ”göra en massa” innan hon
kunde komma. Det var då hon berättade om sina rutiner och det var i det ögonblicket
som jag förstod att hon led av tvåmgstankar eftersom hon blev tvungen att utgöra
tvångshandlingarna.
•
Hur har ni reagerat när ni fått reda på att er elev lidit av OCD eller någon annan
psykisk sjukdom? Rädsla eller utmaning? Intresse eller uppgivenhet?
Jag såg det inte alls som en belastning eller uppgivenhet som ni beskriver utan jag
tyckte att det blev en sorts utmaning på ett positivt sätt och även intresset för
sjukdomen ökade.
•
Hur bemöter skolan de elever som lider av OCD? Finns det någon specifik
handlingsplan för dessa elever?
46
Det skiljer sig nog från skola till skola hur man bemöter de barn som har psykisk
ohälsa men rent generellt så ska man slå larm när man misstänker. Man skall
kontakta föräldrar och försöka komma fram till en lösning. Man skall även tipsa om
BUP och försöka göra ett samarbete med dem. Nej, det finns ingen direkt
handlingsplan för dessa elever att utgå ifrån utan man får anpassa skolmiljön efter
elevens behov som det även står i styrdokumenten om.
•
Hur bör skolan bemöta dessa elever? Vilka hjälpmedel finns?
Skolan ska bemöta dem med en förståelse. Det man kan göra är att ta upp det på
föräldramöte så att de andra föräldrarna får veta och på så sätt kan de gå hem och
prata med sina barn om det.
•
Hur kan man anpassa undervisningen efter behov?
Som jag sa tidigare så ska man anpassa undervisningen efter behov så att det gynnar
eleven förutsättningar så att det utvecklar elevens kunskaper.
•
Har ni någon gång stött på lärare som inte velat samarbeta med föräldrar eller
exempelvis BUP eller vice versa?
Jodå, det finns även de som har svårt för att ”ta in” och inte vill skilja på eleverna.
Man måste i den situationen som exempelvis jag hamnade i för några år sedan då en
flicka led av OCD, kunna skilja elever och elever. Alla är olika och har olika behov.
De lärare som oftast har svårt för att se och förstå det, borde upplysas mera och
ändra sin inställning. Jag hade tillochmed ett föräldrarpar som erbjöd sig att komma
med psykolog från BUP för att ge information til klassföreståndaren, men han
vägrade tyvärr och påstod att han inte var intresserad av ”sånt där”. Det är hemskt
och man vill ju göra sitt yttersta för att föräldrar och elever ska känna en trygghet och
pålitlig i skolan.
47
•
Hur har den övriga klassen påverkats av att en viss elev har särskilda behov? Finns det
en förståelse eller blir det ett orosmoment i klassrummet?
Jag måste erkänna att det har uppstått ett visst orosmoment i klassrummet. Vissa barn
i klassen kan inte riktigt förstå och då kan de känna en viss orättvishet. Ibland kan det
tillochmed gå så långt att ett barn blir utsatt och mobbat för att de andra märker att
det är något som inte stämmer.
•
Hur skulle man kunna arbeta med hela klassen för att bygga upp en förståelse och
respekt för de elever som har särskilda behov?
Det man kan göra är att ha en diskussion i klassen och prata med barnen om vad det
innebär att ha OCD. Att prata är väldigt viktigt. Eleven kan även själv få berätta, om
den vill. Man kan även ha olika övningar som man gör gemensamt för att öka
förståelsen.
48
![F2 Ångestsyndrom [Compatibility Mode]](http://s1.studylibsv.com/store/data/000751384_1-e299ecd5abfba3f38522d2f76eeb7c00-300x300.png)
