PINEAL GLAND
En synnerligen belysande skrift af fru Martha Pickens
Följande text är tänkt att sammanfatta mina studier så långt rörande människans
inre. Mitt tack går till Helena Blavatsky för ovärderlig hjälp genom upplåtande av
delar av sin boksamling, inte minst hennes egna skrifter.
Vad känt är om tallkottkörteln
Inuti vår mänskliga hjärna finns en liten oval kropp vilken betecknas
tallkottkörteln, lat. Pineal gland. Det stora flertalet av vår tids så kallade
vetenskapsmän finner ingen som helst förklaring till denna körtels funktion. En
liten skara menar, blott intet att tallkottkörteln förvisso inte är någon körtel, utan
yttermera enbart är en rest från en svunnen tid – en utvecklingsprocessens
avfallsprodukt. De i mitt tycke ytterst vaga för att intet säga otillräckliga bevisen för
detta skulle gå att finna i
jämförelser med vissa låga
reptiler, vars hjässben utrustats med ett fjäll som
täcker en lucka, ledande till
det så kallade hjässögat.
Detta öga kan hos dessa
varelser förnimma såväl ljus
som värme. Människans tallkottkörtel skulle motsvara
detta organ, överbyggt av
bättre utvecklade delar av
hjärnan och vara oss till ingen nytta. Min övertygelse är
emellertid att så icke är fallet.
Tallkottkörteln rymmer mer
Tallkottkörteln
än vetenskapen kan ana –
själva
essensen
av
människan!
Själens säte
Enligt Descartes är tallkottkörtelns andans säte, kopplingen mellan de två skilda
ting som kallas kropp och själ. Det är min tro att den gode Cartesius i detta har
blottlagt den felande länken mellan det fysiska och det esoteriska, dörren mellan
kroppen och anden som i årtusenden eftersökts av stora tänkare, präster,
vetenskapsmän och filosofer. i Genom tallkottkörteln kommunicerar vi med de
övriga sex plan som existerar i jämbredd med vårt fysiska, nämligen det gudomliga,
det andliga, det intellektuella, det emotionella, det vitala och det astrala. Den värld
vi upplever med våra fysiska sinnen är alltså blott en av de sju dimensioner i vilka
alla människor existerar samtidigt. Tallkottkörteln blir vår portal, vår förbindelse till
Gud, vår länk till andevärlden, vår förmedlare av kunskap, vår förmedlare och
förnimmare av känslor, vår livgivare och vår dörr till den astrala världen, där
kroppen inte längre begränsar våra göranden utan vår vilja får spritt spelrum.
Det inre ögat
Kanske har vetenskapsmännen genom sin vansinniga degradering av
tallkottkörteln till resterna av ett reptilöga hamnat nära sanningen utan att själva
begripa det. Ty det är med visshet jag konstaterar att det i sanning rör sig om ett
öga, men ett inre sådant. Tallkottkörteln består så vitt man vet av samma sorts
vävnad som det vanliga ögat, men står alltså i ett helt annat förhållande till det
esoteriska än det förra.
Med hjälp av detta öga kan vi blicka in i de fördolda planen. Med blick menar jag
inte den vanliga synen, ty det seende som det inre ögat erbjuder är av en annan
karaktär. När vi blickar in på det gudomliga planet gör vi det genom bönen och Den
helige andens hjälp. Alla goda kristna vet att använda ögat på detta sätt, även om
de själva knappast är medvetna om hur det gudomliga samtalet kan bli till och
förmedlas. När vi ser in på andeplanet uppfattar vi det med våra vanliga sinnen,
men de styrs då inte längre av kroppens funktioner utan av Pineal gland, vars
portar öppnar sig mot spiritii och tar betraktarens lekamen i besittning.ii När vi
betraktar ett svårt problem, eller ett simpelt likväl, kommer lösningen inte från
tjockt blod eller en gammal hjärna, utan snarare från intellektets boning, via
tallkottkörteln. Sammaledes då känslorna svallar. Hjärtats bultande och hettan i
blodet är blott symptom på den sjukdom som drabbar oss via det emotionella
planet. Även viljekraften kan dras ur Pineal gland, den dörr som står vidöppen mot
det vitala planet för alla som dit låter sig färdas, medvetet eller ej. Ävenledes det
astrala planet kan nås av människan, men detta är trots allt det svåraste att färdas
till, ity det förutsätter ett totalt fjärmande från den fysiska bur som fjättrar oss och
kräver ett fullständigt kliv ut genom portalen till det astrala Ab-Soo: en portal som
givetvis återfinns i tallkottkörteln.
Vägen
Tallkottkörteln är mycket mer än ögat, ity det är själva porten till Vägen! Vägen
är den förmåga som mer än någon annan låter människan finna de dolda
dimensionerna av tillvaron, utöver den fysiska i vilken våra kroppar och vi med dem
valt att ty oss till. Vägen är förmågan att samtala med Gud och med andarna,
Vägen är styrkan att bekämpa våra drifter och sprida kärlek, Vägen är vad som ger
oss styrka och kraft och som erbjuder oss en förbindelse till det mystiska.
Att finna Vägen är ingen lätt sak, och skall så heller inte vara. All kunskap som
kan missbrukas bör och skall hållas hemlig. Vi vet dock att det enligt vår åstundan
och andras förväntningar efter någon tid kommer en allmän reformation av både
gudomliga och mänskliga ting. Ty innan solen går upp, upplyses himlen av
morgonrodnandens ljus. Bhi me Beidh me.
i
Decartes valde emellertid att ta det hela längre och föreslog att människan inuti
tallkottkörteln har en homunculus, en liten människa som förkroppsligar vårt medvetande.
Detta faller på sin egen orimlighet. Denna homunculus skulle i sådana fall vara i behov av
en egen hjärna, med en egen tallkottkörtel, med en egen homunuclus och så vidare, in
absurdum.
ii
Hur många gånger har ni inte mot bättre vetande öppnat era ögon under en seans och i
lönndom betraktat hur andetalaren verkat såsom besatt, med ögonen bakåtrullade och
kroppen skakande av konvulsioner.
