Mot en könsmedveten riskhantering
Hélène Hermansson
Avdelningen för filosofi
KTH
Förord
I den här texten diskuteras riskfrågor utifrån ett genusperspektiv. Syftet med texten är
tvådelat: dels synliggöra att frågor om vilka risker vi utsätts för och vilka risker vi bidrar till i
samhället, på olika sätt, kan kopplas till kön, dels diskutera den teoretiska grunden för vår
förståelse av vad en risk egentligen är eftersom denna på många sätt styr våra uppfattningar
om hur risker bör hanteras.
Målet är att öppna upp för en kritisk diskussion av en
traditionell, könsblind, syn på risker, och närma sig en mer kontextkänslig sådan där
konkreta personer som drabbas av, beslutar om och drar nytta från olika samhällsrisker ges
större utrymme. Syftet är att texten ska utgöra ett bidrag i arbetet mot en jämställd
riskhantering.
Texten är tänkt att fungera som en introduktion till hur genusfrågor, ur ett filosofiskt
perspektiv, kan appliceras på riskområdet för personer som på olika sätt jobbar med
riskfrågor i samhället. Texten utgör även slutrapport för projektet ”På lika villkor?
Jämställdhetsfrågor angående risker i ett föränderligt samhälle” som bedrivits vid
avdelningen för filosofi på KTH.
Jag vill särskilt tacka Sven Ove Hansson (KTH), Charlotte Holgersson (KTH), Lina Holgersson
(Södertörns brandförsvarsförbund), Mona Pütsep (MSB) och Cecilia Uneram (Västra
Sörmlands Räddningstjänst) för kommentarer på texten samt värdefulla diskussioner under
projektets gång.
Stockholm, mars 2014
Hélène Hermansson
Innehållsförteckning
1. Inledning ............................................................................................................................................. 1
2. Bakgrund.............................................................................................................................................. 4
2.1 Vad kan filosofin bidra med till vår syn på risker i samhället? ...................................................... 5
2.2 Kön och risk ................................................................................................................................... 7
3. Ett kvinnligt perspektiv på risker? ..................................................................................................... 12
3.1 Kön, livsstil och riskexponering ................................................................................................... 15
3.2 Kan man tala om ett kvinnligt perspektiv på risker? ................................................................... 17
3.3 Riskanalys – från vems perspektiv? ............................................................................................. 20
4. Den objektiva risken .......................................................................................................................... 24
4.1 Den subjektiva risken .................................................................................................................. 25
4.2 Objektivitet som situerad kunskap.............................................................................................. 30
4.3 Konsekvenser för riskfrågor/riskbeslut ....................................................................................... 34
5. Sammanfattning ................................................................................................................................ 39
Referenser ............................................................................................................................................. 41
1
1. Inledning
Risker drabbar människor olika; yrke, ålder, geografisk lokalisering och social status påverkar
vilka risker vi tar och vilka risker vi utsätts för. Kön är ytterligare en sådan betydelsebärande
faktor i risksammanhang. Män är överrepresenterade i olycksstatistiken och löper större risk
än kvinnor att dö genom exempelvis brand, drunkning och självmord. Män löper generellt
sett större risk än kvinnor att dö i förtid till följd av en skada. För kvinnor före pensionsåldern
orsakar tumörer flest dödsfall. Fler män än kvinnor dör i vägtrafikolyckor varje år men bland
skadade fotgängare är flertalet kvinnor (72 %). Fler flickor än pojkar skadas vid ridning
medan fler pojkar än flickor skadas vid exempelvis cykling, utförsåkning och mopedolyckor
(Räddningsverket, 2007). Kvinnor drabbas inte av olyckor i samma utsträckning som män
men blir i större utsträckning sjuka av sina jobb. En del av förklaringen till detta sägs vara
ökad arbetsbelastning inom traditionellt kvinnliga yrken (Arbetsmiljöverket, 2012).
Det är inte bara med avseende på vilka risker man utsätts för som kön får betydelse. Mäns
och kvinnors livsstilar bidrar på olika sätt till olika risker. Män förbrukar exempelvis mer
energi än kvinnor, de kör mer bil och äter mer kött och påverkar på så vis klimatet mer med
sin livsstil än kvinnor (Carlsson-Kanyama & Räty, 2008; Naturvårdsverket, 2009; Vägverket,
2005).
En annan skillnad när det gäller risk och kön är att män har större inflytande och makt över
riskbesluten än kvinnor eftersom positioner inom organisationer där riskbeslut fattas oftast
innehas av män. Utifrån detta faktum blir fenomenet som går under benämningen ”the
gender gap” inom riskperception särskilt intressant; studier av hur kvinnor och män
resonerar kring, och uppfattar, olika risker har visat att kvinnor ofta är mer riskaversiva, dvs.
mer motvilligt inställda till risker än män. Här uppstår således ett problem om samhällets
riskbeslut till största del fattas av män utifrån mäns perspektiv och intressen.
Syftet med den här texten är att föreslå olika sätt att tänka kring risker, vad de är och
hanteringen kring dessa, utifrån ett könsperspektiv. Genusforskare har alltsedan
genusteorins genomslag vid universiteten på 60- och 70-talet kritiserat teorier som utgett sig
för att vara uttryck för en neutral och objektiv vetenskap för att i själva verket spegla en
könsmaktsordning och en viss grupps perspektiv (vita mäns) vid en given tidpunkt.
2
Objektivitetsbegreppet har också varit föremål för debatt inom riskforskningen. Grovt sett
har man kunnat urskilja två läger; dels en som vidhåller att riskhantering bör ta avstamp i en
rent vetenskaplig process där beslut baseras på fakta om risken, dess sannolikhet och
negativa utfall, och en annan som menar att risker, i första hand, bör ses som kulturella
konstruktioner med resultatet att det inte finns något vi kan kalla ”objektiv risk”. Medan den
förra ofta förespråkas av riskexperter av olika slag och är mer vanlig inom den praktiska
verksamheten som hanterar och analyserar risker, förekommer den senare framförallt bland
kulturantroplogers och sociologers riskforskning.
I föreliggande text analyseras riskhantering och riskanalys ur ett könsperspektiv. Syftet är att
bidra med verktyg för att på olika sätt visa hur man kan göra riskhantering och riskanalys
mer könsmedveten.
Diskussionen som följer har som utgångspunkt tre frågor som rör ojämn fördelning mellan
män och kvinnor när det gäller risker, nyttor och makt:
1) Vad finns det för intressanta skillnader när det gäller risker som främst drabbar
kvinnor respektive män?
2) Hur bör man se på könsskillnader med avseende på riskpercpetion (riskuppfattning)?
3) Hur kan man ur ett genusperspektiv analysera faktorer som makt (vem bestämmer?)
och förtjänst (vem får nyttan av att en viss risk accepteras?) inom riskområdet?
Nedan kommer riskanalys och riskhantering att diskuteras, som angivet neutrala, objektiva
och vetenskapliga projekt med hjälp av verktyg från feministisk teori. Utifrån feministisk
kritik av framförallt traditionella vetenskaps ideal och traditionell moralfilosofi kan man
ompröva och utveckla idéer om vilken slags kunskap om risker vi bör sträva efter
(kunskapsfrågan) och vad som är viktigt i hanteringen av dessa (etikfrågan).
I avsnitt två ges en kort bakgrund till de idéer som diskuteras i de senare kapitlen.
Standardmodellen beskrivs kort och könsskillnader inom riskområdet tas upp, samt vad en
könsmedveten
riskhantering
innebär.
Efter
det
diskuteras
könsskillnader
inom
riskperception samt könsskillnader med avseende på vilka risker man drabbas av och vilka
risker man bidrar till. Frågan om makt diskuteras också utifrån ett könsperspektiv, vem fattar
riskbesluten? Och, spelar det någon roll?
3
I fjärde kapitlet diskuteras begreppet ‘objektiv risk’. Utgångspunkt för diskussionen är att det
finns två olika synsätt på risker: där den ena talar om den objektiva risken som något som
bestäms utifrån objektiva fakta om världen talar den andra om att det enda som finns är
subjektiv risk – allt är upplevd risk. Frågan är om objektivitet nödvändigtvis är bortom
känslor och värderingar eller om dessa delar kan förenas. Sammanfattning och slutsatser
presenteras i kapitel fem.
4
2. Bakgrund
För att förstå vårt tänkande kring risker och våra idéer om vad en risk egentligen är bör man
till att börja med känna till något om historien bakom riskbegreppet. Under antiken och
medeltiden talade man egentligen inte om faror i termer av risk, dvs. något negativt som kan
komma att inträffa, man menade istället att det genom ödet var förutbestämt var och när
oönskade händelser skulle inträffa och vem som skulle drabbas. Men en ny världs- och
livsåskådning tar sin början i och med tiden för den vetenskapliga revolutionen och
upplysningen som följer på den. Upplysningen präglades av en stark förnuftstro och
framstegsoptimism. Man ansåg att det var möjligt att nå en verklig, rationell kunskap om
världen och den mänskliga tillvaron, och att denna kunskap till slut skulle förinta armodet på
jorden. Målet var att skapa en moraliskt och kunskapsmässigt högtstående människa.
Vetenskapliga insikter och tekniska färdigheter betraktas, under den här tiden, som verktyg
för mänsklighetens ökade lycka och frihet. Tron på framsteget och människans förmåga att
själv forma sin framtid var således stark; lite tillspetsat kan man formulera det som att man
istället för att lägga sin lycka i händerna hos högre makter börjar räkna på sannolikheter för
olika utfall och agera utifrån dessa. Det är intressant att det är i denna tidsepok som
riskbegreppet, så som vi känner det, föds (jmfr. Bernstein, 1996).
Idag, lever vi i ett ”risksamhälle”, för att tala med sociologen Ulrich Beck (1992), och vi ägnar
mycket tid och resurser åt att analysera en mängd olika risker för att på bästa sätt hantera
dessa. Strävan efter en rationell, konsekvent och effektiv riskhantering har på många håll
medfört en diskussion där fokus legat på kostnader för olika riskreducerande verksamheter.
Kritiker har menat att riskbesluten och vad en åtgärd får kosta ofta varit godtyckliga och
baserats på allmänhetens irrationella önskningar och rädslor(se t. ex. Morrall, 1986; Viscusi,
1996; Sunstein, 2002). Riskhantering bygger i en sådan modell på professionell riskanalys
som utgår från ett risk-nytto-tänkande som har sin grund i sannolikhetsteori och
planeringsinriktad ekonomisk teori (Hansson, 2004). Tillvägagångssättet är att identifiera alla
möjliga olycks- och skadetyper som en riskgenererande verksamhet kan ge upphov till. För
varje olyckstyp beräknas sannolikheten för den sekvens av händelser som den beror av.
Sannolikhetstalet multipliceras med det förväntade negativa utfallet, exempelvis antal
dödsfall som uppskattas från olyckan. På detta sätt beräknas det statistiska väntevärdet för
antalet dödsfall från varje enskild olyckstyp. Summan av dessa värden, det statistiskt
5
förväntade antalet dödsfall från teknologin i fråga, används som mätetal på risken. Om
andra typer av skadeutfall än dödsfall ska tas med, görs en motsvarande analys för dem. För
att avgöra om en risk kan accepteras eller ej vägs den förväntade nyttan från den
riskbärande verksamheten mot dess förväntade kostnad. Om nyttan överstiger kostnaden
kan risken accepteras. Denna modell som betonar vetenskapliga objektiva fakta som grund
för riskhantering utgör standardmodellen för samhällets riskhantering (Hermansson, 2005).
Förespråkare för modellen betraktar ofta allmänheten som ett hinder för rationella
riskbeslut eftersom man menar att de har en förmåga att blanda in andra (irrelevanta)
aspekter av risken och att de inte förstår sannolikhetsberäkningar och matematiska begrepp.
2.1 Vad kan filosofin bidra med till vår syn på risker i
samhället?
Med hjälp av verktyg från filosofin kan man exempelvis ifrågasätta försanthållanden med
avseende på vad en risk är och vilka principer som bör vägleda samhällets hantering av dem.
Inom standardmodellen för riskhangering tillämpas den tekniska definitionen av risk som
beskrevs ovan, dvs. risk som sannolikhet multiplicerad med förväntad skada. Vidare anges
att det rationella tillvägagångssättet för att avgöra om en risk kan accepteras är att väga
risken mot dess förväntade nytta. Riskhantering framställs därmed idealt som en neutral och
vetenskaplig arena bortom känslor, ideologier och värderingar. Modellen ger sken av att
risker enbart handlar om objektiva fakta om den fysiska världen; Riskbeskrivningar och på
dessa fattade beslut överskrider specifika grupper eller personers perspektiv. En viktig fråga
som dock gör sig påmind här är om det egentligen finns någon risk utanför olika gruppers
och personers perspektiv. Risker är, menar en del kritiker, intimt sammanbundna med dem
som drabbas av risken och dem som räknar med att få del av nyttan från den. En viktig
följdfråga som uppstår handlar om makt: Vems perspektiv ligger till grund för beskrivningen
av olika samhällsrisker? Vilken roll spelar detta perspektiv?
Hur vi bör hantera risker i samhället är en etisk fråga. Vi kan välja att göra det på en mängd
olika sätt. Att väga total kostnad mot total nytta framställs ibland som ett utom-etiskt val,
det är bara vad rationaliteten kräver. Men principen att väga total nytta mot total kostnad är
i högsta grad uttryck för en etisk värderingsprincip vars grund återfinns inom den s.k.
utilitarismen.
Utilitarismen,
den
moralfilosofiska
tradition
som
föds
med
6
upplysningsfilosoferna James Mill, John Stuart Mill och Jeremy Bentham, anger att en
handling är rätt om den leder till större lycka eller lika stor lycka för störst antal människor
som alla andra handlingsalternativ. Detta är en slags konsekvensetik, dvs. det är endast
utifrån en handlings konsekvenser som vi kan avgöra om en handling är rätt eller fel. Från
denna
etik
har
riskhanteringen
formulerat
sin
riskvägningsprincip:
utifrån
en
sammanvägning av olika nyttor och kostnader som tillfaller olika individer avgörs i enlighet
med principen om nyttomaximering vilka risktaganden som bör accepteras och vilka som
inte bör göra det.
En rad invändningar har riktats mot utilitarismen, bl. a. har man kritiserat den för att bortse
från fördelningsfrågor – hur lyckan eller nyttan fördelas är oväsentligt, huvudsaken är att
den totala nyttan blir tillräckligt stor. Utilitarismens opartiskhet, att alla räknas lika, har
också angetts som ett problem för teorin: Vi vill exempelvis kunna ägna oss åt våra egna
barn istället för att lägga den tiden på andras barn även om dessa kanske har större behov.
Inom den feministiska filosofin har man menat att traditionella universalistiska moralteoriers
ideal om opartiskhet och universella principer inte tar tillräcklig hänsyn till situationernas
specifika egenskaper och konkreta personer. Man misstror abstraktionens plats inom
traditionella moralteorier och menar att större hänsyn måste tas till olika situationers
specifika detaljer. En kritisk poäng mot traditionella moralteoriers ideal om att vara
universaliserbara, dvs. att det moralen påbjuder för en person i en viss situation ska gälla för
alla människor som hamnar i samma situation, lyder: hur kan vi avgöra om två situationer är
lika utan att veta något om de inblandade parterna, vilka dessa konkreta personer är? (se
t.ex. Benhabib, 1992).
Omsorgsetiken har setts som ett alternativ till traditionell
moralfilosofi och dessa teoriers fokus på ideal som ”opartiskhet”, ”universalism”, ”regel- och
principföljande”. ”Omsorg” kräver istället kontextkänslighet, den vägleds av relationer och
den styrs av känslor.
Standardmodellen har kritiserats för att bortse från viktiga aspekter som inte enkelt kan
kvantifieras, dvs. som omöjligen eller svårligen kan översättas till det gemensamma mått
(ofta pengar) som krävs för att kunna addera och jämföra olika delar (se bl.a. Hansson,
2007a; Hermansson, 2005). Exempel på sådana aspekter är frivillighet (har jag valt att
utsättas för risken själv eller är den påtvingad?), kontroll (upplever jag att jag har kontroll
över risken eller inte?) och rättvisa (hur är risken och nyttan fördelad?). Dessa aspekter
7
riskerar därför att, på förhand, uteslutas ur analysen. Rättvisefrågor handlar också om hur vi
moraliskt kan rättfärdiga skillnader i omständigheter som olika människor lever under.
Riskhantering påverkar dessa omständigheter genom att fördela risker och nyttor mellan
olika individer och grupper, både geografiskt och över tid. Denna fördelning har ofta varit
ojämn – en del grupper i samhället är alltid utsatta för större och fler risker än andra (se t.ex.
Ringquist, 2000; Minehart & Neeman, 2002; Shrader-Frechette, 2002). Flera aspekter kan
kopplas till denna snedfördelning, t.ex. klass, kön, ålder och etnisk tillhörighet.
2.2 Kön och risk
Kön är, som sagt, en kategori som har betydelse när det gäller vilka risker man utsätts för.
Men det finns andra aspekter som också har betydelse. Vi vet t.ex. att hälsorisker är större
för socialt utsatta grupper som arbetslösa, låginkomsttagare och för grupper som tillhör en
etnisk minoritet. Varför då fokusera på risker som drabbar kvinnor? Och, går det ens att tala
om kvinnor som grupp? Är inte alla människor individer med olika erfarenheter?
Det här är viktiga frågor som diskuterats mycket inom feministisk teori. Förenklat kan man
uttrycka det som att de tidiga feministernas arbete med att synliggöra kvinnans liv och
erfarenheter senare kritiserades av 80-talets postfeministiska tänkare för att, i själva
begreppet ’Kvinna’, förutsätta någon slags enhetlig kärna. Istället för sådana enhetliga
kategorier ville man istället lyfta fram skillnader mellan kvinnor som kommer ur kategorier
som klass, ålder, etnicitet och sexuell identitet. Postmodernistiska feminister har menat att
kategorin kvinna och de erfarenheter som tillskrivs henne speglar vita, heterosexuella
medelklasskvinnor.
Kvinnor är olika och deras erfarenheter skiljer sig åt beroende bl. a. på ovan nämnda
faktorer. Men detta utesluter inte möjligheten att tala om erfarenheter som kvinnor som
grupp har. Lena Gemzöe skriver på tal om detta att ”’kvinnor som grupp’ är en hypotetisk
konstruktion” (2004, s. 169) men likväl menar hon måste ”[d]et utopiska tänkandet inom
feminismen […] utgå från kvinnor som grupp, men samtidigt införliva kunskap om andra
hierarkier än den könsmässiga i sitt tänkande” (s. 171). Även om ett försök att beskriva
kvinnors intressen och erfarenheter på en global nivå inte skulle överensstämma med
specifika individer på olika ställen på jordklotet så är detta meningsfullt och görbart – det
handlar om strukturer i kvinnors villkor som framträder, strukturer som bidrar till kvinnors
8
delade erfarenheter utan att för den skull glömma bort skillnader kvinnor emellan som kan
bero på olika sexualitet eller etnisk tillhörighet.
När man diskuterar skillnader mellan kvinnor och män brukar man göra en åtskillnad mellan
”kön” och ”genus”. Syftet med distinktionen är att tydliggöra skillnaden mellan det
biologiska könet och det kulturella och sociala könet. Genus är således kulturellt förankrade
idéer och föreställningar om kvinnliga respektive manliga egenskaper. Själva begreppet
’genus’ (’gender’ på engelska) myntades på 70-talet av kulturantropologen Gayle Rubin
(Rubin, 1975). Men innebörden, dvs. att vad som räknas som manligt respektive kvinnligt är
något man lär sig, återfinns exempelvis redan hos den franska filosofen Simone de Beauvoir i
det frekvent citerade stycket från 1949: ”Man föds inte till kvinna – man blir det”.
Distinktionen mellan kön och genus uttrycker således att det finns en skillnad mellan det
biologiska könet och det sociala könet. Medan genus betecknar sociokulturellt bestämda
aspekter av maskulinitet och femininitet betecknar kön det som är biologiskt bestämt.
Genom
distinktionen
kunde
man
föra
en
kritisk
diskussion
mot
biologistiska
förklaringsmodeller som menade att skälet till kvinnors underordning stod att finna i deras
kropp eller natur.
Feminister har alltsedan början av 60-talet menat att våra föreställningar om kön får
politiska effekter. Dessa kulturella föreställningar existerar inte som yttre attribut som vi kan
förhålla oss till hur som helst utan är i de flesta fall internaliserade i vår egen
identitetsuppfattning. Föreställningarna om könen bidrar till att upprätthålla en viss
maktordning dem emellan: medan kvinnor är omtänksamma, känsliga och omvårdande är
män handlingskraftiga, beslutsamma och förnuftiga. Dessa föreställningar som kommer ur
ett sätt att ordna världen i binära motsatspar skapar våra idéer om vad som är kvinnligt
respektive manligt.
Senare feminister har dock riktat skarp kritik mot denna distinktion och menat att även
genusbegreppet är problematiskt och kritiken har handlat både om att begreppsparet
förutsätter en slags essentialism och bortser från att även det biologiska könet är socialt
konstruerat, att vi inte kan förstå det biologiska könet utanför våra föreställningar om det
(se exempelvis Butler, 1990). Idag använder sig många forskare inom fältet av endast det ena
9
eller andra begreppet i analysen av våra föreställningar om kön, dess funktioner samt
effekter av dessa föreställningar.
När begreppet kön används i föreliggande text ska detta inte förstås som att det är det rent
biologiska könet som avses utanför våra föreställningar om det. Centralt för analysen är de
livsvillkor som ofta ser olika ut för kvinnor och män och som resulterar i olika erfarenheter.
Dessa erfarenheter har ofta stor betydelse för hur en individ uppfattar en viss situation, för
prioriteringar man gör och beslut man fattar. En del av dessa villkor och erfarenheter är
sociokulturellt bestämda (som vem som sköter hushållet) medan andra kan ha sin grund i
biologin (vem som bär och föder barn).
Hur kan man analysera riskfrågor utifrån kön? Skillnader med avseende på vilka risker män
och kvinnor drabbas av beror till stor del på skillnader när det gäller yrkesval,
fritidssysselsättning och genetiskt arv. Många av de här riskerna förändras med
samhällsutvecklingen. Detta blir exempelvis tydligt när man granskar mäns och kvinnors
möjligheter och levnadsvillkor de senaste hundra åren. Typiskt manliga yrken var betydligt
mer riskfyllda för 100 år sedan än idag och detsamma gäller t. ex. kvinnors barnafödande.
Idag har vi, åtminstone i västvärlden, en situation där kvinnor i nästan samma utsträckning
som män yrkesarbetar utanför hemmet. Trots detta är det fortfarande kvinnor som till
största del tar hand om hem och hushållsarbete. Detta, som brukar kallas kvinnors
dubbelarbete, bidrar till en speciell risk för kvinnor som har att göra med stress – till skillnad
från män vilkas stressnivå sjunker när de går hem efter arbetet stiger kvinnors stressnivå
(Schenck-Gustafsson, 1997; Orth-Gomér et. al., 1997). Ett helt annat område där man funnit
skillnader mellan könen gäller risker från klimatförändringarna. Extrema värmeböljor
drabbar exempelvis kvinnor hårdare än män (Dhainaut et. al., 2004).
Det är inte bara förändringar i livsvillkor som påverkar vilka risker kvinnor och män utsätts
för. Forskning som visat att det inom vissa områden finns kunskapsluckor när det gäller
kvinnors risker. Dessa luckor beror ofta på att kunskapen om en viss risk baserats på mäns
erfarenheter av risken, att männens erfarenheter har varit norm för själva riskbeskrivningen.
Genusforskare har sedan genusteorins stora genomslag vid universiteten på 60- och 70-talen
visat att kunskap som utgetts för att vara universell och objektiv ofta utgått från mäns
erfarenheter och har byggt på idéer om kvinnors underordning. Kunskapen var, menade
10
man, snedvriden (”biased”)(Gemzöe, 2004). Inom arkeologin kunde en arkeolog som hittat
en fornlämning i form av en grav med en kropp som var omgiven av typiska jaktredskap sluta
sig till att kroppen var en manskropp. Ny teknik kunde senare fastställa att flera av dessa
kroppar i själva verket var kvinnokroppar. Inom antropologin visade det sig att antropologen
som under en tid levt i en viss by för att lära sig mer om ett visst folks kultur och traditioner
enbart intervjuat och pratat med männen i byn (Thurén, 2002).
Ett exempel från riskområdet som diskuterats mycket är den större risk att dö som kvinnor
med hjärtinfarkt lider av. En förklaring till detta har varit att symptomen för hjärtinfarkt
beskrivits utifrån mäns symptom medan kvinnors symptom ofta ser annorlunda ut (Rosser,
1994; Beery, 1995). En nyligen utförd studie från Folksam visar att whiplashskydd i bilar
generellt ger bättre skydd för män än för kvinnor samt att den skyddande effekten i var
femte bil var låg eller obefintlig för kvinnor. Ett av skälen till detta anges vara att skydden
utformats utifrån mäns fysiologi (Folksam, 2013). En annan risk rör kvinnors hälsa på typiskt
mansdominerade arbetsplatser. Kvinnors sjukdomar har ofta försummats där och en
förklaring till detta har varit att kvinnor inom t.ex. högriskyrken är så få att de inte syns i
statistiken (Hansson, 1998; Messing & de Grosbois, 2001). Kvinnor och män kan således
drabbas olika av olika risker beroende på vissa riskers osynlighet.
Från ovanstående exempel kan vi se att det finns könsskillnader när det gäller risker som
män och kvinnor drabbas av och listan kan förstås bli väldigt lång. Men, kanske någon
invänder, män lever farligare än kvinnor: män är överrepresenterade i olycksstatistiken
(framförallt yngre män), de dör på sina arbetsplatser och i trafiken och det är framförallt
män som tar livet av sig. Borde inte fokus ligga på män och risker som de utsätts för? Det kan
vara viktigt att påpeka att det inte finns någon motsättning här, viktiga mekanismer bakom
kvinnors risker måste analyseras men det betyder inte att det är tillräckligt. Samhällets
riskhantering bör vara könsmedveten, det betyder att mäns risker och mekanismer bakom
dessa också bör medvetandegöras och analyseras (se t. ex. Joelsson, 2013).
En intressant mekanism när det gäller kvinnors risker och riskuppfattningar handlar om
makt. En viktig distinktion i risksammanhang handlar om frivillighet och tvång att exponeras
för en risk. Det är stor skillnad i hur man upplever en risk om risk tas frivilligt eller om man
känner sig påtvingad risken. Denna distinktion har också att göra med kontroll, har en person
11
tagit en risk frivilligt upplever denna person också ofta att förmågan att kontrollera risken
finns vilket bidrar till en benägenhet att acceptera relativt stora risker. Det är helt enkelt stor
skillnad på hur en och samma risk upplevs beroende på om den är frivilligt vald eller
påtvingad (Slovic, 1999). En intressant aspekt i detta sammanhang är om det är så att
kvinnor i större grad utsätts för risker som de inte kan påverka. Utan att gå in för mycket på
frågan om vad frivilligt risktagande egentligen är bör det ändå påpekas att man kan diskutera
i vilken utsträckning riskbenägna män frivilligt utsätter sig för faror, dvs. hur mycket av våra
kulturella föreställningar och förväntningar kring manlighet som bidrar till att män
”accepterar” större risker.
Att maktfrågan är viktig exempelvis för hur risker uppfattas kan man se i fenomenet som i
risklitteraturen kallas “the white male effect”. Denna visar att vita män upplever samhället
som mycket säkrare än kvinnor och icke-vita män (Flynn et. al., 1994). En förklaring till att
vita män känner sig säkrare i samhället har varit att det oftast är de som fattar beslut i
riskfrågor, som kontrollerar utvecklingen av ny teknik och som skördar vinsterna från dessa.
Så förutom att titta på frågor om vem som får nyttan och vem som utsätts för risken så bör
vi också titta på frågor som: Vem analyserar risken? Och, vem fattar riskbesluten? Med hjälp
av begrepp hämtade från den genusteoretiska litteraturen kan mäns och kvinnors villkor när
det gäller samhällets risktagande analyseras mer djupgående.
Att göra riskhanteringen könsmedveten innebär då att det finns en medvetenhet om att
gruppspecifika erfarenheter finns och att de kan ligga till grund för olika perspektiv på risker.
Det innebär också en medvetenhet om att riskbeslut kan gynna respektive missgynna det
ena eller det andra könet och att man för att undvika att ett kön, på ett strukturellt plan,
missgynnas, inkluderar dessa erfarenheter och perspektiv i riskbesluten. Att mäns
erfarenheter ofta utgör normen i samhället stärker vikten av att aktivt lyfta fram och jämföra
med kvinnors erfarenheter. Om risker i samhället beskrivs utifrån mäns erfarenheter och
villkor kommer många risker som i första hand drabbar kvinnor att osynliggöras. Men för att
man ska kunna ta ställning till en risk och kanske ge sitt informerade samtycke till att bli
utsatt för en risk krävs att risken finns, dvs. att den syns.
12
3. Ett kvinnligt perspektiv på risker?
Studiet av riskperception tog fart under det tidiga 1980-talet och fokus låg främst på
skillnader i riskuppfattning mellan allmänheten och experter. De senare gav ofta uttryck för
en teknokratisk, och vad som ansågs som en vetenskapligt grundad, riskbeskrivning: dvs.
sannolikhet multiplicerad med det negativa utfallet. Lekmän tog fasta på andra faktorer hos
en risk och verkade inte till fullo förstå sannolikheterna. Konsekvensen av dessa olika sätt att
närma sig en risk blev att allmänheten motsatte sig risker som experterna ansåg ofarliga
vilket ofta resulterade i utdragna konflikter mellan parterna (Slovic, Flynn & Layman, 1991).
Studier inom riskperceptionsområdet har också visat att det inte bara är mellan lekmän och
experter som det finns skillnader i riskuppfattning utan man har också sett vissa skillnader
mellan kvinnor och män. Dessa skillnader har bestått i att kvinnor ofta gett uttryck för en
större oro kring vissa risker och att de sett mindre nyttor med risktagande; kvinnor har ofta
gett uttryck för en mer riskaversiv hållning än män. Denna skillnad mellan könen har man
kunnat se kring en mängd olika risker, exempelvis risker i tekniska system (t.ex. risker med
kärnkraftsverk), miljörelaterade risker, risk att råka ut för brott, men även risk att lida
ekonomisk förlust (jmfr. Boholm, 1998; Bord & O’Connor, 1997; Brody, 1984; Cutter,
Tiefenbacher & Solecki, 1992; Davidson & Freudenburg, 1996; Drottz-Sjöberg, 1991; Flynn,
Slovic & Mertz, 1994; Gustafson, 1998; Powell & Ansic, 1997; Slovic, 1999; Warr, 1984).
I allmänhet verkar kvinnor ofta se färre fördelar än män från olika samhällsrisker, de känner
sig ofta mer utsatta för risker, och de visar mindre förtroende än män till institutioner som
reglerar dessa risker. Dessa könsskillnader kvarstår när man studerar riskuppfattningar
mellan riskexperter och forskare och kan därför inte sägas bero på skillnader i kunskap med
avseende på riskerna mellan könen (Barke, Jenkins-Smith & Slovic, 1997; Kraus, Malmfors &
Slovic, 1992; Slovic et. al., 1997). Richard J. Bord och Robert E. O’Connor kommenterar detta
på följande sätt:
[S]urveys that include items triggering risk perceptions […] find women
expressing more concern than men. Furthermore, the variance in responses in
these studies shows a consistent pattern of lower variation for women.
13
Women’s reactions to perceived risk tend to be more homogenous than men’s.
(Bord & O’Connor, 1997:833)
Gene Rowe och George Wright menar att kön är “[p]erhaps the most widely demonstrated
demographic factor related to risk perception” (Rowe & Wright, 2001:348). Enligt Paul Slovic
är kön “strongly related to risk judgements and attitudes. Several dozen studies have
documented the finding that men tend to judge risks as smaller and less problematic than do
women” (Slovic, 1999:692).
Ett fenomen som ofta omnämns när man diskuterar könsskillnader och riskuppfattningar är,
som nämnts ovan, det som kallas “the white male effect” (Flynn, Slovic & Mertz, 1994).
Bakom detta fenomen finns upptäckten att vita män i genomsnitt uppfattar risker som
mycket mindre och oproblematiska än kvinnor och icke-vita män. Upptäckten gjordes i en
undersökning i USA då 1512 personer ombads rangordna folkhälsorisker från olika faror.
Effekten orsakades av en undergrupp av vita män (ca 30 procent) som upplevde riskerna
som extremt låga. Ett förslag till varför dessa vita män känner sig säkrare när det gäller
samhällsrisker är att det oftast är de som fattar riskbesluten, kontrollerar utvecklingen av ny
riskabel teknik, och drar nytta av dem (Ibid; Finucane et. al., 2000).
Eftersom studierna visat att kvinnor i viss mån delar en riskaversiv attityd med män från
olika minoritetsgrupper har en förklaring tagit fasta på frågan om vilken makt man har att
påverka samhället och de egna livsvillkoren: “Women and nonwhite men might see the
world as more dangerous because in many cases they have less power and control over
what happens in their communities and their lives” (Satterfield, Mertz & Slovic, 2004:120).
Kvinnors riskuppfattning har således ofta förklarats vara ett resultat av kvinnors och mäns
ojämlikhet och könsskillnader med avseende på riskuppfattning har således förväntats
försvinna i länder där jämställdhet råder, som exempelvis i Sverige. Ett namn för effekten
som tar fasta på ojämlikhet istället för kön har därför föreslagits som ”the societal inequality
effect” (Olofsson & Rashid, 2011:1030).
Att tillhöra en underordnad och utsatt grupp i samhället bidrar med största sannolikhet till
hur man uppfattar risker av olika slag, men det behöver inte vara den enda erfarenhet som
14
formar en persons eller grupps riskuppfattning. Kvinnor har, som grupp, erfarenheter som
också kan bidra till en riskaversiv attityd. Vi ser exempelvis att det finns stora skillnader i
riskbeteende mellan kvinnor och män, och mellan pojkar och flickor (även i Sverige). Detta
betyda inte att skillnaderna måste vara biologiskt grundade utan dessa kan naturligtvis bero
på olika kulturella och sociala förväntningar och normer kring hur en riktig flicka/kvinna,
pojke/man, ska vara som bidrar till mer riskbenägna män. Deborah Lupton har beskrivit
detta på följande sätt:
While men may engage in risk-taking in the attempt to conform to dominant
forms of masculinity, women’s concepts of risk-taking are also highly related to
assumptions about femininity […] risk-taking is less valorized for the
performance of femininity: indeed, dominant notions of femininity tend to
represent the careful avoidance of danger and hazard as important. Women
are acculturated from an early age to avoid situations of danger and are
represented as particularly vulnerable to such risks as sexual assault and
mugging because of their gender. They are more often portrayed as the passive
victims of risk than as active risk-takers. (Lupton, 1999:161)
Könsskillnaderna inom riskområdet har inte bara handlat om olika riskuppfattningar mellan
kvinnor och män utan också att kvinnor och män ofta föreslår olika lösningar på riskproblem,
medan män tenderar att betona tekniska lösningar har kvinnor ofta fokuserat på sociala
sådana. Kvinnor har också visats vara mer positivt inställda till att förändra sin livsstil än
män, även om det innebär någon form av personlig uppoffring. De är t ex mer villiga att
använda kollektivtrafiken, äta mindre kött, och att sortera avfall (Johnsson-Latham, 2007).
En annan skillnad som man sett är att kvinnor ofta betonar konsekvenser mer än
sannolikheten för en risk; de använder ofta ett bredare riskbegrepp som inte bara tar fasta
på kvantitativa uppskattningar för att känna att ett korrekt riskbeslut kan fattas (DrottzSjöberg, 1991).
Ett av problemen när man talar om kvinnor som mer riskaversiva är att det ofta betraktas
som något negativt. Uppfattningen bakom är att man måste kunna ta risker om man ska
verka ute i samhället och fatta viktiga samhällsbeslut. Riskbeslut som fattas på samhällsnivå
betraktas som rationellt och vetenskapligt grundade utan inblandning av känslor som
15
exempelvis rädsla och oro. Men det vi har sett är att traditionell riskhantering ofta varit
alltför snäv och förutom att bortse från aspekter som inte ryms i en kostnads-nyttokalkyl,
som exempelvis fördelning av risk och nytta mellan olika individer, så har även alltför stora
risker i samhället accepterats, både vad gäller ekonomiska risker men även miljörelaterade
risker som lett till en ohållbar klimatutveckling. Istället för att betrakta en riskaversiv hållning
som något oönskat borde den istället ges utrymme och analyseras utifrån effekter på
riskbesluten.
3.1 Kön, livsstil och riskexponering
När det gäller frågor om könsskillnader och risker bör man också lyfta fram de skillnader i
levnadsvillkor och livsstil som ofta finns mellan kvinnor och män och som ofta bidrar till att
de som grupper utsätts för olika risker. En sådan risk har att göra med att kvinnor generellt
har färre resurser än män och tjänar mindre än män samtidigt som de lever längre vilket
medför en ökad risk för fattigdom för kvinnor på ålderns höst (Bernasek & Schwiff, 2001).
Kvinnors huvudansvar för hushållsarbetet som nämndes ovan hör också hit (Hersch &
Stratton, 1994), och ses som en bidragande orsak till att kvinnor är sjukare och mer
deprimerade än män (SCB, 2010).
Inom transportområdet finns välkända könsskillnader som bidrar till olika levnadsvillkor:
kvinnor reser till exempel i större utsträckning med kollektivtrafiken än män och de har inte
tillgång till egen bil i samma utsträckning som män (Polk, 2004). Kvinnor och män beter sig
också olika som bilförare. Män bidrar till fler risker inom trafiken eftersom det i stor
utsträckning är män som kör för fort, kör rattfulla och generellt överskattar sin körförmåga.
Att män är överrepresenterade inom statistiken över trafikolyckor kan inte enbart förklaras
med att de kör bil i större utsträckning än kvinnor (Vägverket, 2005; ETSC, 2013).
Kvinnors rörelsefrihet är mer begränsad i det offentliga rummet. Kvinnor är ofta rädda för
att gå ut efter mörkrets inbrott. I en undersökning svarade 6 procent av männen att de
kände sig otrygga och 24 procent av kvinnorna. Mer än 41 procent av dessa kvinnor kände
sig så otrygga att de avstod från att gå ut ensamma på kvällen i deras bostadsområde (BRÅ,
2011). Men rörelsefriheten begränsas inte bara av rädsla för att bli utsatt för brott. Eftersom
staden i första hand planerats efter massbilismens ideal har barriärer från vägbyggen i olika
16
nivåer uppstått som en bieffekt för gående och cyklister. Eftersom det är fler kvinnor som
går och cyklar begränsas deras rörlighet av dessa barriärer i större utsträckning än mäns. En
annan konsekvens av massbilismen är att fler och fler människor har längre avstånd till
närmaste stormarknad. Eftersom kvinnor fortfarande är de som sköter de flesta matinköp till
hushållen drabbas de i större utsträckning av detta än män (se statistik från SCB, 2003).
Mäns livsstil och konsumtionsmönster gör att de generellt sett förorenar miljön mer än
kvinnor (Carlsson-Kanyama & Räty, 2008), men kvinnor är ofta mer känsliga för effekterna
från klimatförändringarna. Kvinnor i fattiga länder är ofta mest utsatta men det har även
visats att kvinnor i allmänhet är känsligare för värmeböljor än män. Detta gäller även
översvämningar eftersom kvinnor ofta, framförallt i vissa kulturer, inte är simkunniga
(Hansson, 2007b).
Ett annat problem inom riskområdet som är relevant ur ett könsperspektiv är den brist på
kunskap som finns när det gäller vissa risker som drabbar kvinnor. Ofta har forskningen kring
en viss riskrelevant fråga baserats på mäns erfarenheter. Män har setts som normen med
påföljden att kvinnor och deras specifika risker har förbisetts. Ett exempel på detta är
forskning kring hjärtinfarkt som till största del baserats på undersökningar gjorda på män.
Följden av detta var att det tog längre tid att upptäcka en hjärtinfarkt hos en kvinna
eftersom de typiska symptomen för kvinnor skiljer sig från de typiska symptomen för män
(Rosser, 1994; Beery, 1995).
Risker som drabbar kvinnor kan också förbises om man anammar ett alltför generellt
synsätt. Ett exempel handlar om kvinnors hälsa på typiskt mansdominerade arbetsplatser:
Om en risk beskrivs enbart utifrån aggregerad statistik kan riskfaktorer som bara drabbar
kvinnliga arbetare komma att exkluderas eftersom dessa mindre tal försvinner i statistiken
(Hansson, 1998; Messing & Grosbois, 2001).
Kvinnor har dessutom färre möjligheter att påverka riskbesluten än män. Det är fortfarande
männen som dominerar som beslutsfattare inom myndigheter och näringsliv medan kvinnor
i allmänhet saknar denna befogenhet. Kvinnor är mycket få på poster och vid olika styrelser
som reglerar risker och saknar således även makt att fatta beslut kring riskfrågor (CarlssonKanyama & Räty, 2008). Dessutom saknar kvinnor ofta befogenhet att fatta beslut på lokal
nivå. Detta gäller för många kvinnor inom kulturer där kvinnans plats är i hemmet, men det
17
gäller inte bara där, även i västerländska samhällen där kvinnor förväntas delta i det
offentliga livet har man kunnat se att kvinnor inte deltar i lokala möten eller i arbetet med
räddningsinsatser i samma utsträckning som män (jmfr. Enarson & Scanlon, 1999). Att
kvinnor inte deltar i lokala möten leder också till att de inte får tillgång till riskinformation i
samma utsträckning som män får.
3.2 Kan man tala om ett kvinnligt perspektiv på risker?
När man talar om skillnader mellan kvinnors och mäns sätt att resonera och bedöma olika
situationer brukar man förr eller senare komma in på den amerikanske utvecklingspsykolgen
Carol Gilligans forskning från 1982. Hennes bok In a Different Voice var utgångspunkten för
en ny feministisk debatt om kvinnors särart. Utgångspunkten för hennes teori var en
empirisk undersökning av pojkars och flickors moraliska utveckling som utförts av hennes
kollega, professor Lawrence Kohlberg (1981). Kohlberg menade att flickor i allmänhet är på
en lägre nivå av moralisk utveckling än pojkar. Studien baserades på ett antal intervjuer med
barn, där uppgiften var att svara på ett antal hypotetiskt formulerade moraliska dilemman.
Svaren analyserades utifrån en skala som bestod av sex nivåer av moralisk utveckling. Den
högsta nivån innebar ett abstrakt, logiskt och juridiskt tänkande där svaren motiveras utifrån
allmänna principer och regler. Från detta test visade det sig att flickor tenderade att
motivera moraliska beslut med hänvisning till föreställningar om relationer, omsorg och
ansvar. Därmed kom flickorna sällan högre än till nivå tre, medan pojkarna nådde den högsta
nivån.
Gilligan sökte en förklaring till flickornas dåliga resultat på Kohlbergs test och utformade ett
antal studier där hon, förutom diskussioner om hypotetiska moraliska dilemman, intervjuade
gravida kvinnor som övervägde abort. Hennes upptäckt låg i linje med Kohlbergs resultat.
Kohlberg hade dock misstagit sig, menade hon, då han utvärderade flickornas svar från ett
regel- och principorienterat paradigm, därav deras "dåliga" resultat. Kohlbergs test är,
menade Gilligan, formulerat utifrån manliga idéer om moraliskt rättfärdigande. Gilligan
ansåg vidare att den traditionella teorin om moralisk utveckling endast hade beaktat en idé
om moral, en som fokuserar på begreppen rättvisa och rättigheter, och som, enligt henne är,
typisk för män. Utan att ägna för mycket plats åt Gilligans teori här och utan att säga att den
inte är problematisk på många sätt är den ändå viktig att nämna.
18
Gilligan är inte heller den enda som uppmärksammat könsskillnader med avseende på
moraliskt tänkande och resonerande. I en senare studie hävdas att dessa skillnader blir
särskilt tydliga för situationer som innebär personliga dilemman av något slag: i sådana
situationer tenderar män att resonera utilitaristiskt, medan kvinnor oftare resonerar mer
intuitivt (Fumagalli et. al., 2010).
En annan könsskillnad som man kunnat se och som skulle kunna påverka hur man bedömer
och upplever en viss situation (eller risk) är att kvinnor ofta har andra emotionella
kompetenser än män. I psykologiska studier om emotionell intelligens, d.v.s. ”the ability to
perceive, understand and manage emotions” (Ciarrochi, Chan & Caputi 2000:539), har
kvinnor klarat sig bättre än män och anses vara “better than men at perceiving emotions”
(ibid:557) (jmfr. Enarson & Scanlon, 1999; Mayer, Caruso & Salovey, 1999; Mayer & Geher,
1996; Rosenthal, 1978; Sjöberg, 2008). Emotionell medvetenhet är viktigt för en persons
empatiska förmåga, det vill säga, för att förstå hur en person skulle känna i en viss typ av
situation (Barrett et. al., 2000).
Det är inte helt okomplicerat att tala om könsskillnader med avseende på exempelvis hur
man agerar och hur man ser på sin omvärld. Historiskt har sådana resonemang använts för
att rättfärdiga det faktum att kvinnor inte skulle delta i den offentliga sfären på samma sätt
och på samma villkor som män. Det kvinnliga förnuftet var helt enkelt inte gjort för att tänka
utifrån ett samhällsperspektiv utan fungerade bäst när det upptogs av hemmets uppgifter:
att mätta hungriga magar och hålla barn hela och rena. I risksammanhang har farhågorna
varit att om kvinnor tenderar att vara mer empatiska och riskaversiva än män, är de då
mindre lämpade att hantera risker? Kräver inte rationellt beslutsfattande att man lösgör sig
från exempelvis känslor? Att kvinnor skulle vara mer riskaversiva har dessutom använts som
förklaring till att kvinnor inom finanssektorn inte anförtros högriskprojekt och därmed går
miste om att ta hem de största vinsterna vilket ofta ger en långsammare karriärklättring än
deras manliga kollegor (för en kritisk diskussion se Schubert et.al., 1999).
Inom den feministiska filosofin har man menat att begreppen objektivitet och rationalitet
inte är värdeneutrala utan baserats på ideal som traditionellt förknippas med män, och
alternativa tolkningar av termerna har föreslagits (jmfr. Lloyd, 1993). Känslor har i dessa
alternativa tolkningar inkluderats istället för att, som traditionellt gjorts, exkluderats och ses
19
istället som en omistlig del av rationalitetsbegreppet. I samhällsdebatten kring olika
riskgenererande verksamheter anklagas allmänheten ofta för att vara irrationell och för att
styras av känslor snarare än att grunda sina argument på vetenskapliga fakta. Men känslors
betydelse för vår riskuppfattning och för vår förståelse av vad en risk egentligen är har visat
sig vara intimt sammanbundna. Känslors kognitiva innehåll har också diskuterats inom
risklitteraturen, och känslor har förespråkats som nödvändiga för rationellt beslutsfattande
om risker (Roeser, 2006).
Att tala om skillnader mellan kvinnor och män som olika grupper kan också vara
problematiskt ur en annan aspekt. Kvinnors erfarenheter ser olika ut beroende på klass,
etnicitet, sexuell läggning osv. Detta gäller också för män. Men på ett strukturellt plan kan vi
se att män som grupp och kvinnor som grupp ofta har olika erfarenheter från livet, och
frågan är om inte dessa färgar vårt sätt att se på, och tänka om, världen. Om man
exempelvis tillbringar mycket av sin tid med att ta hand om de som inte kan ta hand om sig
själva: barn, sjuka och gamla, kommer det förmodligen att forma ens uppfattning och sätt
att tänka om världen. Denna koppling mellan det man gör och hur man tänker har kanske
bäst formulerats av Sara Ruddick som beskrev principen bakom mödrars tänkande (med
mödrar avser hon inte bara kvinnor utan menar alla som ägnar sig åt de aktiviteter som
mödrande inbegriper) som att det arbete en person gör bidrar till den personens tänkande
(jmfr. Ruddick, 1995). Så, oavsett om resonemang om skillnader mellan kvinnor och män har
använts på, för kvinnor, ofördelaktiga sätt och även om det förstås finns individuella
skillnader mellan kvinnor och mellan män så är det inte i sig skäl nog att sluta tala om
skillnader mellan könen överhuvudtaget.
En annan aspekt som är relevant här har att göra med att vi ofta omedvetet eller medvetet
uppfostrar flickor och pojkar utifrån idéer om hur flickor respektive pojkar ska vara och vad
de ska bli när de är vuxna. Flickor ska vara omhändertagande, försiktiga och ansvarsfulla.
Detta som är vår idé om kvinnlighet är inte biologiskt bestämd men likväl införlivas den ofta i
det egna jaget. Att pojkar ska vara modiga och att deras busighet och äventyrlighet
uppmuntras kan vara del i förklaringen till varför det är unga män som är
överrepresenterade i olycksstatistiken. Det verkar underligt att å ena sidan erkänna att
flickor och pojkar uppfostras och bemöts olika utifrån kulturellt förankrade idéer om hur
20
pojkar respektive flickor ska vara utan att å andra sidan se att dessa idéer också kommer att
påverka deras förhållningssätt till omvärlden.
Problemet är att det genus som varit typiskt för flickor och kvinnor nedvärderats och man
har ansett att detta är något kvinnor måste frigöra sig ifrån för att uppnå jämställdhet mellan
könen. Men den omvårdande inställning som flickor förväntats uppvisa från tidig barndom
borde istället uppmuntras hos bägge könen, särskilt i en värld där män förväntas dela
hushållsarbetet och ta hand om barnen i samma utsträckning som dagens kvinnor gör. Den
omvårdande inställningen bör som ett led i detta också lyftas upp till en sfär utanför den
egna privata. Hur skulle exempelvis riskbeslut i samhället inom exempelvis områden som
klimat och finans se ut utifrån ett omsorgsinriktat perspektiv? Skulle en mer riskaversiv
hållning tillåtas?
3.3 Riskanalys – från vems perspektiv?
Om olika grupper i samhället upplever risker på olika sätt beroende på deras erfarenheter så
bör det perspektiv utifrån vilken en risk analyseras och bedöms granskas närmare.
Standardmodeller för samhällets riskhantering är oftast utformade i överensstämmelse med
en kostnads-nyttoanalys där den totala kostnaden från en riskverksamhet vägs mot dess
totala nytta: om den totala nyttan överstiger den totala kostnaden kan verksamheten
accepteras (jmfr. Breyer, 1999; Sunstein, 2002; Graham, 1996; Hahn, 1996). Men dessa
modeller som definierar risker som det sannolikhetsvägda väntevärdet ger intryck av att
risker är fristående objekt som mäts och analyseras vetenskapligt med hjälp av dessa
faktorer (sannolikhet och negativt utfall). Denna uppfattning är vilseledande eftersom en
viktig aspekt av alla risker är det som vi inte vet om dem. Ibland vet vi inte om vi har
beräknat sannolikheter rätt, andra gånger kan vi inte vara säkra på att vi har förstått alla
negativa utfall, och, ännu värre - vi kan vara helt okunniga om risken som sådan.
Utmärkande för risker är att de representerar något negativt som kan hända i en nära, eller
avlägsen, framtid. Som sådana är det upp till oss att försöka uppskatta vilka riskerna är och
deras allvarlighetsgrad. I detta arbete måste vi förlita oss på information och data om
världen som vi känner den idag - men detta är inte tillräckligt. Vi måste också ta hjälp av vår
egen erfarenhet och fantasi för att förutse händelser som kan gå fel i framtiden.
21
Dessutom finns det flera etiskt relevanta aspekter att diskutera kring samhällets
riskhantering och ett sådant problem med standardmodellen för riskhantering är att den
inte respekterar skillnader mellan individer (Hansson, 2003). Det är väsentligt att sådana
skillnader respekteras för att undvika orättvisa riskbeslut som kan skilja sig från
kostnadseffektiva sådana. Ett exempel på ett orättvist riskbeslut är t.ex. när den enda
motiveringen för att acceptera att någon utsätts för en riskexponering är att någon annan får
en något större fördel. Ett steg mot att analysera risker etiskt är att analysera följande
frågor: Vem utsätts för risken? Vem får fördelarna från den? Och, vem fattar beslutet?
(Hermansson & Hansson, 2007).
Att analysera risker från dessa tre frågor är också relevant när det gäller genusfrågor och
risk. Vem är beslutsfattaren: Män eller kvinnor? Vem får fördelarna: Gynnas kvinnor och
män i samma utsträckning från den riskfyllda verksamheten? Vem utsätts för risken: Drabbas
kvinnor och män olika? Med hjälp av denna trepartsmodell kan mäns och kvinnors villkor när
det gäller risker utvärderas, men den utelämnar en viktig part, nämligen: Vem analyserar
risken? Riskanalytikern har på många sätt tolkningsföreträde, eftersom analysen ligger till
grund för hur en specifik risk bör hanteras. Därför bör även riskanalytikern ses som en etiskt
relevant part i risksammanhang.
Flera studier har visat, som diskuterats ovan, att kvinnor som grupp ofta tenderar att
uppfatta risker annorlunda än män som grupp. Generellt sett uttrycker kvinnor ofta större
oro för, och ser färre fördelar från, vissa risker. I andra studier där man undersökt kvinnors
och mäns sätt att argumentera moraliskt har man också kunnat se vissa könsskillnader och
när det gäller psykologiska studier har kvinnors empatiska förmåga ofta varit starkare än
mäns. En intressant fråga här är om dessa skillnader i perspektiv och resonerande även kan
resultera i olika riskanalyser beroende på om de utförs av män eller kvinnor.
Standardsynsättet inom riskanalys domineras dock av ett ingenjörsmässigt och tekniskt
sådant i en miljö som ofta domineras av män. Merritt Polk som analyserat transportsektorn
ur ett genusperspektiv ställer frågan: “could there be any grain of truth in saying that the
current transportation system in Sweden is designed by men to fulfil the needs of men?”
(Polk, 2004:194). Denna fråga understryker nödvändigheten av att, ur ett genusperspektiv,
granska relationen mellan parterna som berörs av en risk. Hur ser könsfördelningen ut
mellan riskanalytiker och beslutsfattare? Hur ser den ut mellan riskanalytiker och
22
förmånstagare?
Och,
mellan
Riskgynnad
riskanalytiker
och
riskutsatt?
Beslutsfattare
Riskanalytiker
Riskutsatt
Figur 1: En utvidgning av tre-parts-modellen (Hermansson & Hansson, 2007) med en fjärde
part: riskanalytikern (som även inkluderar riskforskaren): Ur vems synvinkel är risken
analyserad?
Man bör öppna upp för en diskussion om vilket perspektiv det är som ligger bakom en viss
riskanalys och om det finns alternativa sådana och, i så fall, vilket bidrag dessa skulle ge till
riskanalysen. Intressanta områden att börja med kunde vara traditionellt mansdominerade
sådana. Ett exempel inom riskområdet är den mansdominerade brandkåren. Myten om
brandmannen som hjälten som räddar kvinnor och barn från lågorna har på många sätt
bestämt vår uppfattning om vem brandmannen är och vad brandmannen gör (jmfr.
Chetkovich, 1997). Ur vilket perspektiv analyseras risker där och finns det alternativa sådana
som inte getts tillräckligt utrymme?
Naturligtvis är det inte bara kvinnor som har erfarenheter som bör inkluderas i analysen och
hanteringen av risker. Det är bland annat därför det är viktigt att de som analyserar risker
representerar en heterogen grupp människor med olika bakgrund och erfarenheter (t.ex.
grupper som är förtryckta eller marginaliserade på grund av etnicitet, klass och/eller
sexualitet). Att olika grupper i samhället kommer att ha olika perspektiv, eller, som Donna
Haraway kallar det ”the situatedness of knowledge”, kommer ur olika livserfarenheter, som
23
ofta är olika för män och kvinnor och för människor med olika social bakgrund (Haraway,
1988).
Att ställa dessa frågor kring riskparterna ur ett jämställdhetsperspektiv bidrar till en mer
kontextnära syn på riskfrågorna - till ett försök att situera risken (jmfr. Boholm, 2003).
Genom att ställa dessa frågor i analysen av olika risker kommer vi att lämna idén om ett
allmängiltigt helhetsgrepp som kan appliceras på alla risker och istället betona varje
risksituations specifika särdrag.
Men detta betyder inte att vi måste förkasta objektivitetsidealet med avseende på risker
(Hermansson, 2012). I enlighet med feministiska ståndspunktsteoretiker kan man
argumentera för att objektivitet är förenlig med situerad kunskap (se t. ex. Haraway, 1988;
Harding, 1996). Därför blir en av de viktigaste uppgifterna för riskanalys och riskhantering att
möjliggöra en offentlig diskussion där bakgrundsantaganden och skälen för dessa lyfts fram
och utsätts för kritisk granskning. Mer om detta följer nedan.
24
4. Den objektiva risken1
Inom risklitteraturen kan man ofta se en polarisering mellan begrepp som "fakta" och
"värderingar", "kunskap" och "tro", "objektiva" och "subjektiva", "rationella" och
"irrationella", "förnuft" och "känslor", "vetenskaplig expertis" och "allmänhet". Det första
begreppet i varje begreppspar associeras vanligen med riskbedömning medan det andra
förknippas med riskhantering. Det första begreppet har också ofta ansetts som bättre än det
andra begreppet i varje par (Jasanoff, 1993). På 1980-talet framfördes mycket kritik mot
detta synsätt framförallt via kulturantropologers, psykologers och sociologers bidrag till
riskforskningen som hade det gemensamt att de avfärdade idén om att riskbedömning
någonsin kan vara rent vetenskaplig och, i den meningen, objektiv. Experter och
vetenskapsmän är, menar de, lika mycket styrda av känslor, konventioner och kulturella
fördomar som den breda allmänheten när det gäller att hantera risker (Wynne, 1992).
Utifrån detta kan man säga att det uppstod två olika perspektiv inom riskforskningen
(Jasanoff, 1993; Hansson, 2010; Krimsky & Golding, 1992; Kunreuther & Slovic, 1996; Rosa,
1998). Enligt den första av dessa innebär riskanalys en objektiv och rationell bedömning av
verkliga risker utförd av experter. En risk definieras som väntevärdet av en möjlig negativ
händelse, dvs. produkten av händelsens sannolikhet och skada. Riskens väntevärde
representerar enligt detta perspektiv den objektiva risken och beskrivs enbart utifrån
objektiva fakta som rör den fysiska världen (Hansson, 2010). Den objektiva risken, eller den
verkliga risken, ställs ofta mot allmänhetens riskuppfattning som till skillnad från den förra
beskrivs som rent subjektiv eftersom den grundas i känslomässiga och irrationella
antaganden om risken och inte i vetenskapliga fakta. Dessutom hävdas ofta att allmänhetens
irrationalitet bidrar till att samhällets riskhantering blir snedvriden eftersom den leder till
riskbeslut som grundas på rädslor. Istället bör riskbeslut avgöras utifrån en risk-nytto modell,
dvs. en modell som ställer väntevärdet mot riskens förväntade nytta (se t.ex. Breyer, 1999 ;
Sunstein, 2002; Viscusi, 1996).
Enligt det andra perspektivet ses risker i första hand som skapade av mänskliga kulturer och
likställs med våra uppfattningar om dem – det finns inget utanför våra riskuppfattningar. På
detta sätt är risker väsentligen subjektiva. Risker är inte fritt flytande entiteter som existerar
1 Texten i detta avsnitt utgör i huvudsak en översättning av min artikel ”Defending the conception of ’objective risk’” som
publicerades i Journal of Risk Analysis, 2012.
25
oberoende av mänskligt medvetande, och det finns ingen verklig, objektiv risk. De finns
många namnkunniga förespråkare för detta synsätt. Flera av dessa återfinns bland
kulturantoropologer som exempelvis Mary Douglas och Aron Wildavsky som angående
denna fråga skriver att: “Thinking about how to choose between risks, subjective values
must take priority. It is a travesty of rational thought to pretend that it is best to take valuefree decisions in matters of life and death” (Douglas och Wildavsky, 1982:73). Och enligt
psykologiprofessorn och den världsledade riskperceptionsforskaren Paul Slovic finns det inte
någon objektiv risk, bara subjektiva beskrivningar av den (Slovic, 1999).
Förespråkare för det andra perspektivet har lämnat många avgörande bidrag till
riskforskningen. Några av de viktigaste bidragen får nog sägas vara deras karaktärisering av
risk som ett flerdimensionellt begrepp och att riskanalys och riskhantering behöver förstås
utifrån andra områden än de rent tekniska och vetenskapliga (för en kritisk studie av
kulturteoretikerna se exempelvis Boholm, 1996). Dock är förkastandet av objektivitetsidealet
olyckligt, eftersom det kan leda till en relativistisk inställning av sorten "anything goes",
vilket gör det omöjligt att rangordna olika riskbeskrivningar. Istället bör dessa beskrivningar
utvärderas efter hur välgrundade och rimliga de är givet vissa aspekter som bedöms
väsentliga för en analys och hantering av risker. Frågor som måste behandlas öppet när vi
har att göra med samhälleliga risker är bl. a.: Vilket riskperspektiv är korrekt i denna
situation, och varför?
I denna artikel kommer jag utforska begreppet objektivitet som det används av förespråkare
för båda riskperspektiven, nämligen som en opartisk, universell och värde-fri analys, ”a view
from nowhere” för att tala med filosofen Thomas Nagel (1986). Etiska, sociala och politiska
aspekter är nödvändiga för riskanalys och riskhantering, men innebär det att vi med
nödvändighet måste förkasta objektivitet? Debatten om objektiv och subjektiv risk var
kanske mest levande för tio år sedan, men många av de argument som lades fram då, har
dröjt sig kvar som sanningar om risker. Mitt bidrag här är att ge en alternativ uppfattning om
vad objektiv risk innebär.
4.1 Den subjektiva risken
Kritiker av ett alltför slumpartat riskhanteringsförfarande har hävdat att riskbeslut måste
göras utifrån ett vetenskapligt underlag, i syfte att undvika irrationella och godtyckliga
26
riskbeslut. Risker skall hanteras konsekvent, det vill säga vetenskapligt och rationellt (jmfr. t.
ex. Breyer, 1999; Morrall, 1986; Viscusi, 1996). En teknologisk diskurs om risker ger ofta
intryck av att konsekvent riskhantering bäst uppnås genom att använda modeller som utgår
från kvantitativa beräkningar. Men sådana beräkningar bygger ofta på att man avgränsar de
relevanta aspekterna av en viss risk till en eller två separata delar, som exempelvis
sannolikhet och skada, eller kostnad och nytta. En sådan begränsning av aspekterna gör
riskerna lättare att hantera, men bidrar till en ökad risk att vi får riskbeslut som ignorerar
andra viktiga aspekter som exempelvis huruvida risken är rättvist fördelad (Hermansson,
2005; 2007). Risker bör därför inte bara analyseras utifrån ett rent teknokratiskt perspektiv
som enbart mäter sannolikheter och skador. Det är också viktigt att veta vem som är utsatt
för risken, vem som drar nytta av den, och vem fattar riskbesluten. Risker bör således också
analyseras etiskt (Hermansson & Hansson, 2007).
Risker är per definition något negativt som kan komma att ske, detta innebär att många
risker är genomsyrade av osäkerheter, eftersom vi inte kan ha fullständig kännedom om
framtida händelser, framförallt inte komplexa sådana. På grund av detta måste vi också inse
vetenskapens begränsningar när det gäller att hantera risker. När vi exempelvis introducerar
en ny substans eller teknologi på marknaden kan vi inte förutse alla risker som följer av den
eller hur den kommer att reagera när den kombineras med andra ämnen eller teknologier.
Det är främst tre aspekter hos risker som brukar lyftas fram som argument för deras
inneboende subjektivitet. Den första rör riskbeskrivningar, den andra handlar om vilken roll
känslor spelar i olika personers riskuppfattningar, och den tredje fokuserar på värderingar
inom riskanalys och riskhantering.
Argumentet som handlar om riskbeskrivningar går ut på att en risk kan beskrivas på flera
olika sätt beroende på vem som gör beskrivningen och den personens eller organisationens
intressen. Det är ett välkänt faktum att det sätt varpå en risk presenteras kommer att
påverka en persons beslut om risken. Om ett förslag beskrivs på två olika sätt, som en risk att
dö eller en chans att leva, kommer många att uppfatta den senare som bättre - även om
resultatet blir detsamma (Tversky & Kahneman, 1986). Kunreuther och Slovic (1996) menar
att riskbeskrivningar alltid sker utifrån ett visst perspektiv eftersom de saknar ontologisk
objektivitet, dvs. de existerar inte som fristående entiteter bortom våra uppfattningar om
dem. Riskbeskrivningar är därför alltid kontextbundna på så vis att de reflekterar den
27
persons synvinkel som beskriver risken. Från detta konstaterar Kunreuther och Slovic att:
“there are often no right frames or wrong frames – just different frames” (1996:121).
Men att det ofta finns en mängd alternativa sätt att beskriva en och samma risk betyder inte
att alla är lika bra. För att ge ett exempel, ibland bortser man i ett riskscenario från
effekterna för utsatta grupper som barn och äldre (jmfr. Jasanoff, 1993). En riskbeskrivning
kan således vara relevant för en majoritet men bortse från eller försumma effekterna på en
minoritet. Om till exempel en risk på en mansdominerad arbetsplats enbart beskrivs utifrån
aggregerad statistik, kan riskfaktorer som endast påverkar de kvinnliga arbetarna försvinna
eftersom dessa mindre tal inte kommer att synas i statistiken (Hansson, 1998).
Dessutom är riskforskningen ibland snedvriden på ett sådant sätt att den behandlar en viss
grupps erfarenheter som normen för alla människor. Ett sådant exempel som ofta lyfts fram
är forskning om hjärtinfarkt som åtminstone tidigare huvudsakligen utförts på män (Rosser,
2004). Som en följd av detta symtom som är typiska för kvinnor med hjärtinfarkt inte varit
kända, eftersom deras symtom skiljer sig från mäns. Att beskriva risken utifrån mäns
symtom som norm och därigenom blunda för könsskillnaderna, är naturligtvis inte lika bra
som en beskrivning som tar fasta på dessa skillnader. Därför är det viktigt att sträva efter att
inkludera alla berörda grupper i riskbeskrivningen. I annat fall riskerar personer som tillhör
vissa minoritetsgrupper av olika slag att vara mindre skyddade mot vissa risker än personer
som ingår i majoriteten.
Således kan man konstatera att risker må sakna ontologisk objektivitet, dvs. de existerar inte
oberoende av oss, men detta betyder inte att de även saknar epistemologisk objektivitet
(jmfr. Aven & Renn, 2009). Det är viktigt att vi har kriterier för att kunna analysera
konkurrerande beskrivningar av vissa risker, så att de som, till exempel, är för snäva kan
bytas ut mot mer inkluderande sådana. Att kritisera olika riskbeskrivningar verkar svårt utan
att förhålla sig till något slag av bedömningskriterier. Sådana kriterier bör tas fram i en
öppen och offentlig debatt om vilka värden och mål vi vill främja när det gäller samhällets
riskbeslut (Hermansson, 2010).
Den andra aspekten angående riskers subjektivitet gäller den roll som känslor spelar för
riskuppfattningar. Känslor som individer kan ha inför en risk är ofta avgörande för hur de
uppfattar risken och för deras inställning till risken. Förespråkare för riskernas subjektivitet
28
menar att eftersom risker genomsyras av känslor är riskerna subjektiva i sig. Genom
historien har känslor betraktats som något som bör hållas utanför områden där man kan tala
om rationalitet och objektivitet (Held, 1990). Inom moralfilosofin har känslor ofta
exkluderats från moralens område. Handlingar som drivs av känslor och instinkter har typiskt
placerats utanför moralens sfär, som exempelvis en mamma som vårdar och tar hand om sin
nyfödda bebis agerar inte moraliskt utan instinktivt. Men det finns också filosofer som har
försvarat känslornas roll inom etiken. Många av dessa återfinns bland de feministiska
filosofer som har ifrågasatt uppdelningen mellan förnuft och känslor och som vidare hävdat
att “morality requires the development of the moral emotions” (Held, 1990:331).
Känslors kognitiva innehåll har också lyfts fram inom risklitteraturen, där det har hävdats att
känslor är nödvändiga för att fatta rationella riskbeslut (Roeser, 2006). I ett komplext
samhälle där allmänheten ställs inför flera invecklade frågor som rör risker av olika slag är
information och argument inte tillräckligt för att fatta besluten utan dessa baseras även till
stor del på känslor (Baird, 1986; O’Neill, 2002). Eftersom fakta ofta är mycket specialiserade
måste allmänheten välja vilka experter de känner att de kan lita på och vilka experters råd de
kommer att följa. Känslorna som ligger till grund för ett sådant val saknar inte rationell grund
som förklaras i följande stycke:
[E]motions are open to the appraisal of reason […] because the emotions are
partially constituted by beliefs […] They can be appropriate or inappropriate,
felt at the right time, of the right things, for the right reasons or not […]
emotions are not deaf to reason, but open to rational persuasion. (O’Neill,
2002:265)
Den tredje aspekten som rör riskers subjektivitet är att riskanalys och riskhantering är intimt
sammankopplade
med
värderingar.
Även
om
vetenskapen
utgör
grunden
för
riskbedömningar är det inte frågan om en strikt vetenskaplig process. Detta hävdades redan
i den klassiska NAS Red Book (NRC, 1983). Eftersom vi inte kan ha full kunskap om risker
som per definition är något negativt som kan hända blir de vetenskapliga bedömningarna
ofta osäkra. För att klara denna vetenskapliga osäkerhet, måste riskbedömare förlita sig på
antaganden som bygger på värderingar. I NAS Red Book hävdades det att riskbedömning och
29
riskhantering är "analytiskt separata" men att de inte bör ses som strikt åtskilda eftersom
“they do – and must – interact” (NRC, 1983:152). Ironiskt nog fick detta motsatt effekt och
oppositionen mellan de två verksamheterna stärktes eftersom “[t]he implied distinction
between risk assessment and risk management inspired many risk assessors to believe that
the two were separated by an inviolate ‘Chinese Wall’ (Williams, 2001:130).
Värdeomdömen genomsyrar således både bedömningen och hanteringen av risker (jfr.
Hansson, 2010). Dessa omdömen är av social, etisk och politisk karaktär. Denna tredje
aspekt angående riskers subjektivitet är naturligtvis nära relaterad till argumentet som
fokuserar på själva beskrivningen av risker – att det alltid finns en alternativ beskrivning. När
det gäller värderingar menas vidare att alla är lika giltiga, och att vi inte har något sätt att
rangordna dem objektivt. Att själva riskbedömningen involverar värdeomdömen lyfts därför
fram som bevis på riskernas subjektiva natur (jfr. Slovic, 2001). Men värderingar behöver
inte nödvändigtvis vara subjektiva, och därmed behöver inte förekomsten av värderingar
nödvändigtvis leda till relativism. Värderingar kan vara mer eller mindre objektiva, eller
objektiva på ett visst sätt. Vissa värderingar är rent personliga som exempelvis vilken typ av
efterrätt jag föredrar. Men andra värderingar uttrycker ett värde relaterat till ett visst mål
som t.ex. argumentet att det är bättre att åka tunnelbana än buss om du vill vara i tid.
Sådana värderingar är objektiva på ett sådant sätt att: “whoever agrees on the goal to be
achieved should also agree on the values used when choosing between possible options”
(Wandall, 2004:266). Inom filosofins historia har dessutom objektiva moraliska värderingar
förespråkats av moraliska realister sedan antiken. Vi kommer att återkomma till frågan om
huruvida objektivitet nödvändigtvis kräver en värdefri analys.
Vår förståelse av risker inbegriper ofta värdeomdömen och styrs till stor del av känslor och
för varje riskbeskrivning finns alternativ. På sätt och vis kan det vara korrekt att påstå att
risker är socialt konstruerade - utan människor skulle det inte finnas några risker, eftersom vi
definierar och hanterar dem. Men det betyder inte att riskbeskrivningar till sin natur måste
vara subjektiva och relativism råda. Till exempel är det ingen social konstruktion att arsenik
kan döda dig, eller att rökning kan skada din hälsa. Härnäst, ska vi granska ett alternativ till
den traditionella synen på objektivitet som ett värde-fritt och opartiskt ”perspektiv från
ingenstans”.
30
4.2 Objektivitet som situerad kunskap
Kunreuther och Slovic (1996) argumenterar för en kontextualistisk uppfattning om risker och
hävdar att vetenskapliga bedömningar inte räcker för att definiera risker utan att dessa även
vilar på politiska, sociala och kulturella bedömningar. Fördelen med denna hållning är att
den försöker utvidga en annars alltför snäv definition av riskbegreppet. Problemet är att den
inte beaktar huruvida en kontextnära riskuppfattning även är förenlig med en föreställning
om objektiv risk. Enligt deras kontextnära uppfattning av risk finns det ingen essentiell
egenskap som kännetecknar alla risker. Precis som olika spel sägs sakna en väsentlig
gemensam kärna, har olika risker vissa gemensamma drag, men inte andra: “there is no
universal set of features for describing risk. The characterization depends on which risk game
is being played” (s. 122). Utan en standard eller kriterium utanför dessa riskspel, som spelet
kan utvärderas och bedömas utifrån, kommer denna hållning farligt nära relativism.
Problemet med relativism i det här sammanhanget är att den kan få till följd att alla riskspel,
eller riskbeskrivningar, behandlas som lika giltiga. Men alla riskbeskrivningar är inte lika
giltiga och det är viktigt att kunna urskilja sämre beskrivningar från bättre. Innan idén om
objektivitet inom riskhantering och riskanalys avfärdas bör därför dess innebörd ses över.
I Oxford English Dictionary förklaras begreppet ’objektivitet’ på föjande sätt: “The quality or
character of being objective; (in later use) esp. the ability to consider or represent facts,
information, etc., without being influenced by personal feelings or opinions; impartiality;
detachment” (http://www.oed.com). Det är en utbredd uppfattning att objektiv analys är
liktydig med opartisk (’unbiased’) analys. I stora delar av risklitteraturen kan man hitta
uttryck för att objektivitetsidealet är oförenligt med de etiska, sociala och politiska
ställningstaganden som genomsyrar riskfrågor (jmfr. Douglas & Wildavsky, 1982). Jasanoff
skriver att:
[H]umanistic and culturally grounded studies have added a handful of widely
accepted precepts to our shared repertoire of information about risk. So, most
31
risk analysts […] would probably agree that risk assessment is not an objective,
scientific process. (1993:123)
Mary Douglas beskriver målet med riskanalys som att komma åt “the real essence of risk
perception before it is polluted by interests and ideology”. Hon fortsätter: “The risk analysts
have a good reason for seeking objectivity. Like all professionals, rightly and properly, they
do not wish to be politically biased” (1994:11). Men måste objektivitet vara den
Archimediska, opartiska, och värdefria utsikten från ingenstans? Idealet av en värdefri
objektivitet har diskuterats och ifrågasatts under en lång tid inom vetenskapsteorin och
kanske särskilt av feministiska kunskapsteoretiker. Dessa har argumenterat för ett situerat
objektivitetsbegrepp, dvs. ett begrepp som inkluderar värderingar och känslor och som är
kontextkänsligt. Begreppet om objektiv risk kan därför grundas på idéer från feministisk
kunskapsteori om vetenskaplig objektivitet.
Under 1970- och 1980-talet, när feministisk teori slog igenom i den akademiska världen,
kritiserades mycket av den traditionella vetenskapen för att vara androcentrisk och partisk
medan den förespråkade objektivitet. Den konventionella uppfattningen om vetenskaplig
kunskap som objektiv i meningen universell och neutral, bortom någon specifik grupps eller
persons perspektiv, förkastades efter att flera av de vetenskapliga disciplinerna granskats.
Istället visade det sig att kunskap om ”människan” ofta byggde på manliga erfarenheter; i
några vetenskapliga undersökningar intervjuades och undersöktes bara män medan
slutsatserna gällde människor generellt. Män och manlig erfarenhet behandlades således
som normen för människor i allmänhet. Dessa män var mestadels från en viss kultur, klass
och etnisk bakgrund (se bl. a. Anderson, 1995; Harding, 1995; Longino, 1999; Saul; 2003).
Denna upptäckt utgjorde startpunkt för en massiv debatt bland feminister om hur man ska
förstå objektivitetsbegreppet och huruvida objektiv kunskap alls var möjlig.
Den traditionella synen på objektiv kunskap beskrivs ofta som "a view from nowhere".
Feministiska teoretiker hävdar att traditionell vetenskap har ignorerat kvinnors och andra
minoritetsgruppers erfarenheter och att begrepp som "objektivitet" och "förnuft" har
reflekterat manliga värderingar och erfarenheter vid en viss historisk tidpunkt. Medan vissa
feminister har hävdat att objektivitetsidealet i sig är patriarkalt och bidrar till förtryck av
32
kvinnor och därmed måste överges, har andra hävdat att det bara är idéerna om vad
objektivitet innebär som måste ändras. Istället för att eftersträva värde-neutralitet och
universalitet, hävdar dessa att värderingar är en nödvändig del av vetenskapen, och att alla
vetenskapliga teorier uttrycker sin skapares perspektiv och ideal – dvs. all kunskap är
situerad och, även om snedvridningar (på eng. ”biases”) inte kan undvikas, är vissa
snedvridningar bättre än andra.
Därför kan vi enligt denna ståndpunkt fortfarande värdera uttalanden av kunskaps- och
vetenskapskaraktär och urskilja de som är bättre från de sämre. Ett sådant synsätt verkar
fruktbart att utveckla inom riskområdet och utgör den väsentliga skillnaden från den mer
relativistiska hållning som hävdar att det inte finns några rätt eller fel sätt att beskriva och
avgränsa risker på.
Att feministiska filosofer har kritiserat idealet om en värdefri objektivitet och istället hävdat
att all vetenskap med nödvändighet genomsyras av både värderingar och fördomar av något
slag, betyder inte att de i allmänhet har förespråkat relativism. Många har kritiserat idén att
det enda alternativet till det konventionella objektivitetsbegreppet, dvs. objektivitet som
något som nödvändigtvis är opartiskt, värde-fritt och känslolöst, är relativism.
Enligt dessa är objektiv kunskap möjlig, men vår förståelse av den, och våra metoder för att
nå den måste förändras. Det största problemet med traditionell vetenskap är att
bakgrundsantaganden ignoreras. I stället bör dessa antaganden lyftas fram och öppnas upp
för kritisk granskning. Dessutom är det nödvändigt att inkludera ett antal olika perspektiv för
att undvika vetenskaplig inskränkthet. Ett kontextkänsligt tillvägagångssätt förespråkas
därmed, inte relativism. Det är detta teoretiska angreppssätt som är av intresse här.
Det alternativa objektivitetsbegrepp som jag vill använda inom riskområdet har mycket
gemensamt med feministisk ståndpunktsteori. Ståndpunktsteorin härstammar från den
marxistiska teorin. Marx hävdade att proletärerna, genom sitt arbete, fick tillgång till en
särskild synvinkel som skiljer sig från kapitalisternas synvinkel. Genom denna kunde
proletären ”see social reality for what it is” (Fricker, 1999:194). Inspirerade av Marx teori,
hävdade vissa feminister att kvinnors arbete var ”like male proletarian labour only more so”
(Ibid:195), och därmed hade de tillgång till en "feministisk synvinkel" (”a feminist
standpoint”). Betoningen på kvinnors arbete kritiserades senare för att bortse från sociala
33
skillnader mellan kvinnor. Fokus riktades istället till likheterna i den sociala upplevelsen av
att vara kvinna, nämligen kvinnors status som maktlösa ”outsiders” (Saul, 2003). Denna
status ligger till grund för en epistemiskt privilegierad synvinkel. Naturligtvis är det inte bara
kvinnor som har denna erfarenhet, utan synvinkeln är tillgänglig för grupper som är allmänt
förtryckta eller marginaliserade på grund av etnicitet, klass, sexualitet eller kön. Ett begrepp
som ska förstås som ett alternativ till konventionell objektivitet och relativism återfinns hos
Donna Haraway i det hon kallar “embodied objectivity” (1988:581). Feministisk objektivitet
innebär enligt henne ett slags situerade kunskaper (“situated knowledges”). Istället för att
förespråka en Guds synvinkel, eller en synvinkel från ingenstans “a view from nowhere”,
som både traditionella objektivistiska och relativistiska teorier anklagsas för, förespråkas
inom den feministiska kunskapsteorin synvinklar från någonstans “views from somewhere”
(Ibid:590).
Men vad betyder egentligen ”situerad kunskap”? Sandra Harding använder begreppet stark
objektivitet (“strong objectivity”) vilket ska förstås som ett alternativ till den opartiska,
värdefria objektiviteten och till den subjektiva relativismen (Harding, 1995; 1996). Istället för
att ignorera värderingar kräver hennes objektivitetsbegrepp att värderingar och intressen
som utgör bakgrundsantaganden lyfts fram så att ett aktivt val kan göras med avseende på
vilka av dessa som främjar vetenskapen och vilka som inte gör det: “When values and
interests constitute conceptual frameworks in the first place, one can come to identify them
and then decide which to retain and which to discard only by starting off thought from
outside those dominant frameworks” (Harding 1995:27). För Harding är den epistemiskt
priviligierade ståndpunkten inte bunden till en specifik samhällsgrupp eller roll utan är
tillgänglig för vem som helst som tar de förtryckta och marginaliserade gruppernas
erfarenheter och liv som utgångspunkt för sitt tänkande.
Det är dock inte alla feministiska kunskapsteoretiker som har förespråkat idén om en
epistemiskt priviligerad ståndpunkt som både Harding och Haraway gjort. Men precis som de
har många uttryckt ett behov av större integration av differentierade ståndpunkter och
nödvändigheten av en öppen kritisk diskussion av bakgrundsantaganden. Elisabeth Anderson
hävdar exempelvis att:
34
[T]he objectivity of science demands that the background assumptions of
research programs be exposed to criticism. A scientific community composed
of inquirers who share the same background assumptions is unlikely to be
aware of the roles these assumptions play in licensing inferences from
observations to hypotheses, and even less likely to examine these assumptions
critically. […] [T]he scientific community [should therefore] include a diversity
of inquirers who accept different background assumptions. (Anderson,
1995:79)
Vi kan således enligt vissa feministiska kunskapsteoretiker förkasta dikotomin objektiv –
relativ
eftersom
objektivitet
är
förenlig
med
situerad
kunskap.
Feministiska
kunskapsteoretiker kopplar samman objektivitetsbegreppet med värderingar, känslor och
det specifika/partikulära – aspekter som traditionellt har associerats med det subjektiva och
relativa. Detta objektivitetsbegrepp bör också vara förenligt med det begrepp om situerad
risk (‘situated risk’) som Boholm (2003) förespråkat, ett begrepp som hos henne “utgör en
sammanslagning av objektivitet och subjektivitet” (s. 165).
4.3 Konsekvenser för riskfrågor/riskbeslut
Vilka blir följderna av att tillämpa ett situerat objektivitetsbegrepp inom riskområdet? Till att
börja med kan vi konstatera att riskområdet rymmer vetenskapliga och teknologiska data. En
rent teknisk diskurs kring risker ger intrycket av att de väsentliga aspekterna enbart är av
vetenskaplig och teknologisk karaktär. Men ren vetenskap räcker ofta inte till för att beskriva
en risk eller för att fatta beslut om risken. Samhälleliga, etiska, kulturella och politiska
värderingar är minst lika viktiga för dessa syften. Trots detta är en vanlig uppfattning att
riskanalys utförs av experter/vetenskapsmän som avtäcker fakta, medan riskhanteringen i
huvudsak utförts av politiker som ofta följer allmänhetens irrationella önskningar (jmfr.
Wynne, 1992). En sådan uppdelning mellan fakta och värderingar kan inte och bör inte
upprätthållas. För det första, känslor och värderingar är nödvändiga delar både för analysen
av risker men också värdefulla för riskbesluten och därför bör de lyftas fram och deras
rimlighet bli föremål för en öppen diskussion. I en sådan diskussion bör förespråkare för
olika ståndpunkter och perspektiv ges möjlighet att uttrycka sina preferenser. Olika
35
perspektiv på risker och på relationen mellan experter och allmänhet har exempelvis
resulterat i olika uppfattningar angående mål och syfte för riskkommunikation (se Wardman,
2008).
Av ovan nämnda skäl bör en teori som bygger på den om deliberativ demokrati vara fruktbar
att utveckla inom riskområdet. John Rawls (2002) och Jürgen Habermas (1996) är två
huvudförespråkare för deliberativa teorier. Deliberativ teori kontrasteras ofta mot en
aggregerande demokratiuppfattning (se ex. Cohen, 1997; Young, 2000). Medan förespråkare
för en aggregerande demokratiuppfattning betonar preferenser och omröstningsförfarandet
som demokratins kärna, lyfter förespråkare för den deliberativa demokratin istället fram den
föregående diskussionen och transformering av preferenser innan en omröstning
genomförs.
Det demokratiskt giltiga beslutet är enligt förespråkare för den aggregerande modellen det
förslag som föredras av flest personer. Att värdera en preferens inom en sådan modell görs
genom att räkna antalet personer som ger uttryck för preferensen. Inom en sådan modell
betraktas alla preferenser som likvärdiga, och är därför uttryck för en relativistisk hållning
(Young, 2000).
Inom modellen för den deliberativa demokratin väljs istället ett förslag utifrån de skäl som
anges för det. Preferenser måste motiveras utifrån skäl som varje medlem av det
demokratiska samhället rimligen kan acceptera. Sådana villkor förhindrar vissa typer av
resonemang, exempelvis sådana som enbart kommer ur egenintresse. Deliberativa
teoretiker skiljer sig åt med avseende på huruvida det finns ett gemensamt gott (”a common
good”) som alla ingående parter är överens om, om överläggningen (”the deliberation”) bör
sluta i konsensus, och om överläggningen måste vara faktisk eller om den kan vara
hypotetisk.
Att olika ståndpunkter representeras i en öppen kritisk diskussion är nödvändigt för att
undvika riskbeskrivningar där vissa minoritetsgruppers erfarenheter ignoreras. I annat fall
riskerar vi att acceptera risker som innebär att dessa grupper orättvist utsätts för en större
del av kostnaden från risken. Fenomenet “miljörasism” (från engelskans “environmental
racism”) är ett exempel på att sådan orättvis riskfördelning (se t.ex. Bryant & Mohai, 1992;
Ringquist, 2000; Shrader-Frechette, 2002).
36
Att inkludera de berörda i riskbesluten är också viktigt för att bryta den beslutsprocedur som
ofta karaktäriserats som att den går uppifrån och ner, och har formen “besluta-informeraförsvara”, en procedur som ofta har bidragit till känslor av misstro och missnöje bland
allmänheten (O’Hare, Bacow & Sanderson, 1983; Shrader-Frechette, 1991 ). Ett förslag för
att stävja den negativa trenden hos allmänheten med ett ständigt minskande förtroende
gentemot riskexpertisen har varit just att inkludera allmänheten i riskbesluten (Löfstedt,
Ikeda, & Thompson, 2000; Beierle, 2002).
Ett mer kontextnära objektivitetsbegrepp medför behovet av att inkludera olika perspektiv
och nödvändiggör på så vis för beslutsfattare att i analysen av en viss risk ta med den
specifika riskutsatta personens ståndpunkt. På detta sätt förhindras ett opartiskt synsätt (”a
detached approach”) där endast sannolikhet och möjlig skada, uttryckt exempelvis i
förväntat antal döda, uppskattas och sedan vägs mot total nytta (jmfr. Keeney & von
Winterfeldt, 1991). Ett situerat objektivitetsbegrepp signalerar också en tydligare
ansvarsfråga när det gäller beslutsfattare i riskfrågor – varje riskbeslut drabbar någon och
dessa drabbade personer har en central roll att fylla i analysen och beslutet av risken – de
har en rättighet att delta i riskbesluten.
Visst finns det problem med att engagera allmänheten i olika samhällsbeslut, exempelvis har
man menat att det är för krävande för dem som förväntas delta, att kostnaderna blir för
stora, och att det bara är en viss grupp personer som vill engagera sig (Coglianese, 1997;
Rossi, 1997; Campbell & Townsend, 2003). Man har också menat att den deliberativa
modellen inte ger någon vägledning med avseende på vad man ska göra om det är så man
inte kan enas (jmfr. Pellizzoni, 2001). Dessa praktiska problem måste man försöka lösa i ett
senare skede (jmfr. Hermansson, 2010).
Utifrån feministisk kunskapsteori kan man således argumentera för att kunskap som är
situerad i ett antal olika perspektiv tillsammans bidrar till en mer objektiv riskbild. Även om
man inte går med på idén att marginaliserade grupper kan uppnå en epistemiskt priviligierad
ståndpunkt, som tillhandahåller en sannare bild av verkligheten, så verkar det rimligt att
säga att marginaliserade grupper kan ha erfarenheter som skiljer sig väsentligt från andra
grupper och att de därför kan bidra med viktiga aspekter i en riskfråga. Dessa aspekter
riskerar i annat fall att förbises. Personer med olika sociala erfarenheter kommer att plocka
ut och urskilja olika delar av ett riskscenario som viktiga. När erfarenheter från personer som
37
tillhör vissa sociala grupper utesluts ur ett riskscenario kan vi därför hamna i en alltför snäv
inramning av risken. För Harding, som hävdar att en epistemiskt priviligierad ståndpunkt kan
uppnås av vem som helst som för sitt tänkande utgår från de marginaliserade och förtrycktas
perspektiv, blir det inte nödvändigt att inkludera de berörda grupperna direkt i riskbesluten.
Enligt henne skulle det således vara tillräckligt om en grupp riskexperter själva försökte att
inkludera så många olika gruppers perspektiv som möjligt genom att utgå från dessa i
tankeprocessen innan ett riskbeslut fattas. Men det finns praktiska problem med detta
förslag. För som Helen Longino har påpekat så är det svårt att veta om man verkligen har
tagit de förtryckta gruppernas perspektiv som utgångspunkt för sitt tänkande (Longino,
1999). Dessutom, om dessa perspektiv har ignorerats tidigare så finns en fara att de kommer
att fortsätta vara det. Så, om de drabbade grupperna direkt kan inkluderas i
beslutsprocessen bör de ges möjlighet till detta. Det blir även viktigt att olika grupper bjuds
in till att diskutera olika riskscenarier. Visserligen kan en snävare beskrivning av risken ha
fördelen att den lättare kan tillämpas än en vidare och mer komplex sådan. Men denna
fördel erhålls ofta till priset av en defekt och orättvis beskrivning av risken.
Värderingar och bakgrundsantaganden måste således identifieras istället för att förbises.
Bakgrundsantaganden bör offentliggöras och utsättas för kritisk granskning. Frågor som bör
diskuteras i ett sådant forum är exempelvis: Hur väljer vi och mäter risker? Vilka effekter
testas för, och med vilka metoder? Finns det drabbade grupper som har förbisetts eller som
är mer sårbara för en viss risk? Vilka värden skall prioriteras och varför? Vilka känslomässiga
reaktioner är inblandade? Sociala, kulturella, ekonomiska och politiska intressen kommer att
påverka svaren på dessa frågor (jmfr. Longino, 1983; Tuana, 2006). Detta faktum
understryker vikten av att hantera dem öppet och kritiskt.
Olika mått, beskrivningar och uppfattningar om risker kan och bör rangordnas, alla är alltså
inte likvärdiga. En öppen diskussion behövs om hur och varför en risk bör beskrivas eller
hanteras på ett eller annat sätt. De skäl som ligger bakom dessa val skall redovisas och
granskas offentligt. Alla som berörs av risken ska, om möjligt, erbjudas att delta i
diskussionen. Det är alltså inte bara upp till experter eller industrin, eller någon annan grupp
eller organisation att välja det alternativ som enligt dem understöds av de bästa skälen. En
öppen offentlig debatt behövs, där de som är berörda av risken ges möjlighet att delta.
Genom att tillämpa det situerade objektivitetsbegreppet med avseende på ’objektiv risk’
38
betonas dessutom det moraliska ansvar som beslutsfattare har i riskfrågor att
uppmärksamma och inkludera de riskutsatta i beslutsprocessen.
39
5. Sammanfattning
Vid studier som gjorts av hur människor uppfattar olika risker i samhället har man kunnat se
vissa skillnader mellan män och kvinnor. Ofta har man sett att kvinnor är mer riskaversiva än
män, dvs. de är mer motvilliga att ta risker och ser färre fördelar med risktagande än män.
Att män och kvinnor kan uppfatta risker på olika sätt blir särskilt intressant när man besvarar
frågor som: Vem fattar riskbesluten i samhället? Vem analyserar riskerna? Vem får
fördelarna från de riskfyllda aktiviteterna? Och, vem utsätts för risken?
I många undersökningar har kvinnor och män gett uttryck för olika uppfattningar om vad en
acceptabel risk är och vad som bör göras åt de risker som inte kan accepteras. Eftersom män
och kvinnor ofta exponeras för olika risker är det viktigt att olika perspektiv tas med i
besluten och analysen av risker. Det är ett demokratiskt problem om riskexpertisen består
enbart av män som uppfattar risker på ett sätt, och som inte påverkas av samma risker som
andra, mer marginaliserade, grupper i samhället, som exempelvis kvinnor och olika
minoritetsgrupper.
Kvinnor bör dessutom ha inflytande över riskbesluten eftersom de ofta har erfarenheter som
skiljer sig från mäns, och eftersom dessa erfarenheter är relevanta för samhällets perspektiv
på risker. Att hörsamma kvinnors och olika minoritetsgruppers röster med avseende på hur
vi bör se på olika risker i samhället skulle sannolikt leda till andra beslut och prioriteringar
inom många områden i samhället än de vi sett hittills.
Att erkänna värderingars och känslors roll för riskanalys och beslutsfattande måste inte
nödvändigtvis leda till ett förkastande av objektivitetsbegreppet i detta sammanhang. Vi
behöver kriterier för att bedöma huruvida en viss riskbeskrivning kan bedömas som bättre
eller sämre än en annan. Ett bättre sätt att beskriva risker på kan uppnås då riskerna är
representerade från flera olika ståndpunkter, när andra dimensioner än sannolikhet och
skador ingår, när riskbeskrivningens bakgrundsantaganden är öppna för kritisk granskning,
och när värderingar och känslor argumenteras för och tas på allvar, dvs. när de inte
automatiskt förpassas till det subjektivas sfär. Detta alternativa sätt att förstå objektivitet i
riskfrågor betonar beslutsfattarnas ansvar att inkludera olika ståndpunkter, och på så vis
undvika blinda fläckar, och lägger stor vikt vid marginaliserade och sårbara gruppers
erfarenheter. En av riskanalysens och riskhanteringens huvuduppgifter ligger i att få till stånd
40
en offentlig diskussion där de ingående vetenskapliga, etiska, politiska och sociala
aspekterna argumenteras för öppet, så att de skäl som ligger bakom varje förslag kritiskt kan
granskas från olika ståndpunkter utan att ge upp om objektivitetsidealet.
41
Referenser
Anderson E. (1995) Feminist epistemology: An interpretation and a defense. Hypatia 10(3),
50-84.
Arbetsmiljöverket (2012) http://www.av.se/dokument/statistik/sf/Af_2012_01.pdf
Aven, T. & O. Renn (2009) On risk defined as an event where the outcome is uncertain.
Journal of Risk Research 12(1), 1-11.
Baird, B.N.R. (1986) Tolerance for environmental health risks: The influence of knowledge,
benefits, voluntariness, and environmental attitudes. Risk Analysis 6(4), 425-35.
Barke, R.P., H. Jenkins-Smith, & P. Slovic (1997) Risk perceptions of men and women
scientists. Social Science Quarterly 78(1), 167-76.
Barrett, L.F., R.D. Lane, L. Sechrest, & G.E. Schwartz (2000) Sex differences in emotional
awareness. Personality and Social Psychology Bulletin 26(9), 1027-35.
Beck, U. (1992) Risk Society: Towards a New Modernity. Övers. M. Ritter. London: Sage
Publications.
Beery, T.A. (1995) Gender bias in the diagnosis and treatment of coronary artery disease.
Heart & Lung: The Journal of Acute and Critical Care 24(6), 427-35.
Beierle T.C. (2002) The quality of stakeholder-based decisions. Risk Analysis 22(4), s. 739-49.
Benhabib, S. (1992) Situating the Self. Gender, Community and Postmodernism in
Contemporary Ethics. Cambridge: Polity Press.
Bernasek, A. & S. Shwiff (2001) Gender, risk, and retirement. Journal of Economic Issues
35(2), 345-56.
Bernstein, P.L. (1996) Against the Gods: The Remarkable Story of Risks. N.Y.: John Wiley &
Sons, Inc.
Boholm, Å. (1996) Risk perception and social anthropology: Critique of cultural theory.
Ethnos 61(1),64-84.
42
Boholm, Å. (1998) Comparative studies of risk perception: A review of twenty years of
research. Journal of Risk Research 1(2), 135-63.
Boholm, Å. (2003) The cultural nature of risk: Can there be an anthropology of uncertainty?
Ethnos 68(2), 159-78.
Bord, R.J., & R.E. O'Connor (1997) The gender gap in environmental attitudes: The case of
perceived vulnerability to risk: Research on the environment. Social Science Quarterly 78(4),
830-40.
Breyer, S. (1999) Breaking the Vicious Circle: Toward Effective Risk Regulation. Cambridge:
Harvard University Press.
Bryant, B. & P. Mohai (red) (1992) Race and the Incidence of Environmental Hazards.
Boulder: Westview Press.
BRÅ (Brottsförebyggande rådet) (2011) NTU: Om utsatthet, trygghet och förtroende, by Anna
Frenzel, Åsa Irlander and Annika Töyrä. Rapport 2011:1.
Brody, C.J. (1984) Differences by sex in support for nuclear power. Social Forces 63(1), 20928.
Butler, J. (1990) Gender Trouble: Feminism and the Subversion of Identity. New York:
Routledge.
Campbell, S. & E. Townsend (2003) Flaws undermine results of UK biotech debate. Nature
425(6958), s. 559-559.
Carlsson-Kanyama, A. & R. Räty (2008) Women, men and energy: A study of power
distribution in energy companies and energy use by women and men. Report: Swedish
Defence Research Agency, FOI-R-2513-SE.
Chetkovich, C. (1997) Real Heat: Gender and Race in the Urban Fire Service. London: Rutgers
University Press.
Ciarrochi, J.V., A.Y.C. Chan & P. Caputi (2000) A critical evaluation of the emotional
intelligence construct. Personality and Individual Differences 28(3), 539-61.
43
Coglianese C. (1997) Assessing consensus: The promise and performance of negotiated
rulemaking. Duke Law Journal 46(6), s. 1255-1333.
Cohen, J. (1997) Procedure and substance in deliberative democracy. I J. Bohman & W. Rehg
(red.) Deliberative Democracy: Essays on Reason and Politics, 407–437. Cambridge, MA: MIT
Press.
Cutter, S.L., J. Tiefenbacher, & W.D. Solecki (1992) En-gendered fears: Femininity and
technological risk perception. Organization & Environment 6(1), 5-22.
Davidson, D.J. & W.R. Freudenburg (1996) Gender and environmental risk concerns: A
review and analysis of available research. Environment and Behavior 28(3), 302-39.
Dhainaut, J-F., Y.E. Claessens, C. Ginsburg & B. Riou (2004) Unprecedented heat-related
deaths during the 2003 heat wave in Paris: consequences on emergency departments.
Critical Care 8:1-2.
Douglas, M. (1994) Risk and Blame: Essays in Cultural Theory. London: Routledge.
Douglas, M. & A. Wildavsky (1982) Risk and Culture: An Essay on the Selection of Technical
and Environmental Dangers. Berkeley: University of California Press.
Drottz-Sjöberg, B-M. (1991) Perception of Risk: Studies of Risk Attitudes, Perceptions and
Definitions. Stockholm: Stockholm School of Economics.
Enarson, E. & J. Scanlon (1999) Gender patterns in flood evacuation: A case study in Canada's
Red River Valley. Applied Behavioral Science Review 7(2), 103-24.
ETSC (European Transport Safety Council), (2013) http://www.etsc.eu/documents/
PIN_Annual_report_2013_web.pdf
Finucane, M.L., P. Slovic, C. K. Mertz, J. Flynn & T.A. Satterfield (2000) Gender, race, and
perceived risk: The white male’ effect. Health, Risk & Society 2(2): 159-72.
Flynn, J., P. Slovic & C.K. Mertz (1994) Gender, race, and perception of environmental health
risks. Risk Analysis 14(6), 1101-08.
44
Folksam, 2013. http://media.folksam.se/sv/2013/11/16/ny-forskningsstudie-whiplashskyddi-bilar-mer-effektiva-for-man-an-kvinnor/ (2013-11-20)
Fricker M. (1999) Epistemic oppression and epistemic privilege. Canadian Journal of
Philosophy 25, s. 191-210.
Fumagalli, M., R. Ferrucci, F. Mameli, S. Marceglia, S. Mrakic-Sposta, S. Zago, C. Lucchiari,
D. Consonni, F. Nordio, G. Pravettoni, S. Cappa & A. Priori (2010) Gender-related differences
in moral judgments. Cognitive Processing 11(3), 219-26.
Gemzöe, L. (2004) Feminism. Stockholm: Bilda Förlag.
Gilligan, C. (1982) In a Different Voice: Psychological Theory and Women’s Development.
Cambridge: Harvard University Press.
Graham, J.D. (1996) Making sense of risk: An agenda for congress. I R.W. Hahn (red.) Risks,
Costs, and Lives Saved: Getting Better Results from Regulation, 183–207. New York: Oxford
University Press.
Gustafson, P.E. (1998) Gender differences in risk perception: Theoretical and methodological
perspectives. Risk Analysis 18(6), 805-11
Habermas J. (1996) Between Facts and Norms: Contributions to a Discourse Theory of Law
and Democracy. Trans. by Rehg W. Cambridge: MIT Press.
Hahn, R.W. (1996) Regulatory reform: What do the government’s numbers tell us? I R.W.
Hahn (red.) Risks, Costs, and Lives Saved: Getting Better Results from Regulation, 208–53.
New York: Oxford University Press.
Hansson, S.O. (1998) Women receive less protection: The neglect of women in occupational
toxicology. I Å. Kilbom, K. Messing & C. Bildt Thorbjörnsson (red.) Women’s Health at Work,
267-78. Stockholm: National Institute for Working Life.
Hansson, S.O. (2003) Ethical criteria of risk acceptance. Erkenntnis 59, 291–309.
Hansson, S.O. (2004) Philosophical perspectives on risk. Techne 8(1), 10-35.
Hansson, S.O. (2005) Seven myths of risk. Risk Management 7(2), 7–17.
45
Hansson, S.O. (2007a) Philosophical problems in cost-benefit analysis. Economics and
Philosophy, 23, 163-83.
Hansson, S.O. (2007b) Gender issues in climate adaptation. Report: Swedish Defence
Research Agency, FOI-R-2351-SE.
Hansson, S.O. (2010) Risk: Objective or subjective, facts or values. Journal of Risk Research,
13(2), 231-38.
Haraway, D. (1988) Situated knowledges: The science question in feminism and the privilege
of partial perspective. Feminist studies 14(3), 575-99.
Harding S. (1995) Can feminist thought make economics more objective? Feminist Economics
1(1), 7-32.
Harding, S. (1996) Rethinking standpoint epistemology: What is ‘strong objectivity’? I E.F.
Keller & H.E. Longino (red.) Feminism and Science, 235–48. Oxford, UK: University Press.
Held V. (1990) Feminist transformations of moral theory. Philosophy and Phenomenological
Research 1, 321-44.
Hermansson, H. (2005) Consistent risk management: Three models outlined. Journal of Risk
Research 8(7–8), 557-68.
Hermansson H. (2007) The ethics of NIMBY conflicts. Ethical Theory and Moral Practice
10(1), 23-34.
Hermansson H. (2010) Towards a fair procedure for risk management. Journal of Risk
Research 13(4), 501-15.
Hermansson, H. (2012) Defending the conception of “objective risk”. Risk Analysis 32(1), 16–
24.
Hermansson, H. & S.O. Hansson (2007) A three-party model tool for ethical risk analysis. Risk
Management 9(3), 129-44.
Hersch, J. & L.S. Stratton (1994) Housework, wages, and the division of housework time for
employed spouses. The American Economic Review 4(2), 120-25.
46
Hirdman, Y. (2001) Genus: Om det stabilas föränderliga former. Malmö: Liber.
Jasanoff, S. (1993) Bridging the two cultures of risk analysis. Risk Analysis 13(2), 123-29.
Joelsson, T. (2013) Space and Sensibility: Young Men’s Risk-Taking with Motor Vehicles.
(Doctoral dissertation). Linköping: Linköping University Electronic Press.
Johnsson-Latham, G. (2007) A study on gender equality as a prerequisite for sustainable
development. Report to the Environment Advisory Council, Sweden 2007:2.
Keeney, R.L. och D. Winterfeldt (1991) A prescriptive risk framework for individual health
and safety fecisions. Risk Analysis 11(3), s. 523-33.
Kraus, N., T. Malmfors & P. Slovic (1992) Intuitive toxicology: Expert and lay judgments of
chemical risks. Risk Analysis 12(2), 215-32.
Kohlberg, L. (1981) Essays on Moral Development: Vol I: The Philosophy of Moral
Development. San Francisco: Harper and Row.
Krimsky, S. & D. Golding (1992) Reflections. I S. Krimsky & D. Golding (red.) Social Theories of
Risk, 355-63. Westport, CT: Praeger.
Kunreuther, H & P. Slovic (1996) Science, values and risk. Annals of the American Academy of
Political and Social Science 545, 116-25.
Lloyd, G. (1993) The Man of Reason: 'Male' and 'Female' in Western Philosophy. London:
Routledge.
Longino H. (1983) Beyond “bad science”: sceptical reflections on the value-freedom of
scientific inquiry. Science, Technology and Human Values 8(1), s. 7-17.
Longino H. (1999) Feminist epistemology. I J. Greco & E. Sosa (red.) The Blackwell Guide to
Epistemology, s. 327-53. Oxford: Blackwell.
Löfstedt, R.E., S. Ikeda, M. Thompson (2000) Risk management across the globe: Insights
from a comparative look at Sweden, Japan, and the United States. Risk Analysis 20(2), s. 15761.
47
Mayer, J.D. & G. Geher (1996) Emotional intelligence and the identification of emotion.
Intelligence 22(2), 89-113.
Mayer, J.D., D. Caruso & P. Salovey (1999) Emotional intelligence meets traditional standards
for an intelligence. Intelligence 27, 267-98.
Messing, K. & S. de Grosbois (2001) Women workers confront one-eyed science: Building
alliances to improve women's occupational health. Women & health 33(1-2), 125-41.
Minehart, D. & Neeman, Z. (2002) Effective Siting of Waste Treatment Facilities. Journal of
Environmental Economics and Management 43, 303-24.
Morrall, J.F. (1986) A review of the record. Regulation 10, 25–34.
Nagel, T. (1986) The View from Nowhere. New York: Oxford University Press.
Naturvårdsverket, 2009. Genusperspektiv på allmänhetens kunskaper och attityder till
klimatförändringen. Rapport P1075.
NRC (National Research Council (US.)) (1983) Committee on the Institutional Means for
Assessment of Risks to Public Health. Risk assessment in the federal government: Managing
the process. Washington, DC.: National Academy Press.
O’Hare M., L. Bacow, & D. Sanderson (1983) Facility Siting and Public Opposition. New York:
Van Nostrand Reinhold Company Inc.
Olofsson, A. & S. Rashid (2011) The white (male) effect and risk perception: Can equality
make a difference? Risk Analysis 31(6), 1016-32.
O’Neill J. (2002) The rhetoric of deliberation: Some problems in kantian theories of
deliberative democracy. Res Publica 8, 249-68.
Orth-Gomér, K., V. Moser, M. Blom, S.P. Wamala, K. Schenck-Gustafsson (1997) Kvinnostress
kartläggs: Hjärtsjukdom hos Stockholmskvinnor orsakas i lika hög grad av stress i familjen
som i arbetet. Läkartidningen 94(8), 632-38.
Pellizzoni, L. (2001) The myth of the best argument: Power, deliberation and reason. The
British Journal of Sociology 52(1), s. 59-86.
48
Polk, M. (2004) The influence of gender on daily car use and on willingness to reduce car use
in Sweden. Journal of Transport Geography 12(3), 185-95.
Powell, M. & D. Ansic (1997) Gender differences in risk behaviour in financial decisionmaking: An experimental analysis. Journal of Economic Psychology 18(6), 605-28.
Rawls J. (2002) The Law of Peoples. Cambridge, Mass: Harvard University Press.
Renn, O. (1992) Concepts of risk. I S. Krimsky & D. Golding (red.) Social Theories of Risk, 53–
79. Westport, CT: Praeger Publishers.
Ringquist, E.J. (2000) Environmental Justice: Normative Concerns and Empirical Evidence. I
N.J. Vig & M.E. Kraft (red.) Environmental Policy: New Directions for the Twenty-First Century.
Washington, D.C.: CQ Press, 232-56.
Roeser, S. (2006) The role of emotions in judging the moral acceptability of risks. Safety
Science 44(8), 689-700.
Rosa, E.A. (1998) Metatheoretical foundations for post-normal risk. Journal of Risk Research
1(1), 15-44.
Rosenthal, R. (1978) Sensitivity to Nonverbal Communication: The PONS test. Baltimore:
Johns Hopkins University Press.
Rosser, S.V. (1994) Women's Health – Missing from US Medicine. Indiana Univ Pr.
Rossi, J. (1997) Participation run amok: The costs of mass participation for deliberative
agency decisionmaking. Northwestern University Law Review 92(1), s. 173-250.
Rowe, G. & G. Wright (2001) Differences in expert and lay judgments of risk: Myth or reality?
Risk Analysis 21(2), 341-56.
Rubin, G. (1975) The traffic in women: Notes on the ‘political economy of sex’”. I R. Reiter
Rapp (red.) Toward an Anthropology of Women, 157-210. New York: Monthly Review Press.
Ruddick, S. (1995) Maternal Thinking: Toward a Politics of Peace. Boston: Beacon Press.
Räddningsverket (2007) Olyckor i siffror. Karlstad.
49
Satterfield, T.A., C. K. Mertz & P. Slovic (2004) Discrimination, vulnerability, and justice in the
face of risk. Risk Analysis 24(1), 115-29.
Saul, JM. (2003) Feminism: Issues and Arguments. Oxford: University Press.
SCB. (2003) Tid för vardagsliv: Kvinnors och mäns tidsanvändning 1990/91 och 2000/01.
Rapport 99.
SCB (2010) På tal om kvinnor och män - Lathund om jämställdhet 2010.
Schenck-Gustafsson, K. (1998) Kvinnlig hjärtsjukdom, stress och hormoner, Stockholm:
Pharmacia & Upjohn.
Shrader-Frechette, K.S. (1991) Risk and Rationality: Philosophical Foundations for Populist
Reforms. Berkeley: University of California Press.
Shrader-Frechette, K.S. (2002) Environmental Justice: Creating Equality, Reclaiming
Democracy. Oxford: University Press.
Schubert, R., M. Brown, M. Gysler & H.W. Brachinger (1999) Financial decision-making: Are
women really more risk-averse? The American Economic Review 89(2), 381-85.
Sjöberg, L. (2008) Emotional intelligence and life adjustment. I J.C. Cassady & M.A. Eissa
(red.) Emotional Intelligence: Perspectives on Educational & Positive Psychology, 169-84.
New York: Peter Lang Publishing.
Slovic, P., J.H. Flynn & M. Layman (1991) Perceived risk, trust, and the politics of nuclear
waste. Science 254(5038), 1603-07.
Slovic, P., T. Malmfors, C.K. Mertz, N. Neil & I.F.H. Purchase (1997) Evaluating chemical risks:
Results of a survey of the British toxicology society. Human & Experimental Toxicology 16(6),
289-304.
Slovic, P. (1999) Trust, emotion, sex, politics, and science: Surveying the risk-assessment
battlefield. Risk Analysis 19(4), 689-701.
Slovic, P. (2001) The risk game. Journal of Hazardous Materials, 86, 17-24.
50
Sunstein, C.R. (2002) Risk and Reason: Safety, Law and the Environment. Cambridge, UK:
Cambridge University Press.
Thurén, B-M. (red.) (2002) Genusvägar – en antologi om genusforskning. Malmö: Liber.
Tuana, N. (2006) The speculum of ignorance: the women’s health movement and
epistemologies of ignorance. Hypatia 21(3), s. 1-19.
Tversky, A. & D. Kahneman (1986) Rational choice and the framing of decisions. The Journal
of Business. Part two: The Behavioural Foundations of Economic Theory, 59(4), S251-S278.
Viscusi, W.K. (1996) The dangers of unbounded commitments to regulate risk. I R.W. Hahn
(red.) Risks, Costs, and Lives Saved: Getting Better Results From Regulation, 135–66. New
York: Oxford University Press.
Vägverket (2005) Res jämt – Tankar kring ett jämställt transportsystem. Vägverket,
publikation 2005:100.
Wandall, B. (2004) Values in science and risk assessment. Toxicology Letters 152(3), 265-72.
Wardman J.K. (2008) The constitution of risk communication in advanced liberal societies.
Risk Analysis 28(6), s. 1619-37.
Warr, M. (1984) Fear of victimization: Why are women and the elderly more afraid. Social
Science Quarterly 65(3), 681-702.
Williams, C. (2001) Evolution of the risk paradigm. I K.A. Frantzen (red.) Risk-Based Analysis
for Environmental Managers, 127-58. Boca Raton, FL: Lewis Pub.
Wynne, B. (1992) Risk and social learning: Reification to engagement. I S. Krimsky & D.
Golding (red.) Social Theories of Risk, 275-97. Westport, CT: Praeger.
Young I.M. (2000) Inclusion and Democracy. University Press: Oxford.
