Integrationsbegreppet

Integration och den mångkulturella demokratin
Vad menas med integration?
Det finns ingen enhetlig allmän vedertagen definition på begreppet integration. Betecknande är kanske att
Integrationsverket inte heller verkar ha en klar definition av begreppet. De menar istället att begreppet under
många år har förknippats med frågan om delaktighet och deltagande i samhällsgemenskapen.
Det är också vad de flesta statsvetare menar. Bäck och Soininen menar t ex att en individ eller en grupp
människor är integrerade i samhället i samma utsträckning som de deltar i olika sociala samspel med andra
människor i samhället. Ordet integration kan också användas, menar de, för att beteckna en egenskap hos
samhället. Det måste förekomma sociala samspel i samhället.1
Lars Dencik menar att integrationsprocessen har en tvåsidighet. Han anser att integration betecknar den process
genom vilken en person kommer att ingå i en social helhet som likvärdig deltagare, samtidigt som personens
egen integritet (t ex personliga eller kulturella) bevaras. 2
Hans Ingvar Roth hävdar att de flesta är överens om att integration betecknar delaktighet. Däremot, menar han,
råder det oenighet om är vad som skall menas med termen delaktighet och vilka åtgärder som är lämpade för att
förbättra delaktigheten. Skall delaktighet stå för en delaktighet i majoritetskulturens institutioner eller skall
delaktigheten även ha mer systemförändrande konsekvenser?3
Helt kort kan vi till sist konstatera att socialdemokraterna anser integration vara så viktigt att de har ett eget
integrationsverk, medan däremot moderaterna menar ”integrera vem till vad?”.
Ovanstående uppräkning visar att det är ett svårdefinierbart ord. Definitionen är beroende av vilken
utgångspunkt man använder sig av, även om de flesta verkar dela uppfattningen att deltagandet är en viktig
ingrediens. Vidare är det svårt att definiera ett ord som snarare betecknar en process än ett statiskt fenomen.
Denna process anser vi vara ett viktigt kännetecken för det mångkulturella samhället. Integrationsbegreppet
måste därför ses i sitt sammanhang – integration kommer till sin rätt först när det mångkulturella samhället tas på
allvar.
Vad är då ett mångkulturellt samhälle?
Det mångkulturella samhället
Micheletti ställer upp fem kriterier för det mångkulturella samhället. Kriterierna utgör kärnan i den moderna
demokratiteorin. Det som däremot särskiljer den mångkulturella demokratin från dessa teorier, menar hon, är den
medvetna satsningen på att underordnade grupper skall spela en aktiv roll i samhället. 4
De fem kriterierna är deltagande, tolerans, ansvar, demokratins självförsvar och lyhördhet.
Innan vi går igenom dessa kriterier, vill vi dock nämna Taylor.
Taylor är en av de få som på allvar diskuterar det mångkulturella samhället. Han anser att alltfler samhällen visar
sig vara mångkulturella i den mening att de har mer än en gemenskap som vill överleva. Han menar att handla
rättvist och jämlikt gentemot varandra, vilket är de liberala demokratiernas honnörsbegrepp, snabbt kan bli
opraktisk i morgondagens värld.5
1
2
Bäck, Soininen 1996, sid 7
SOU 1999:8, sid 133
3
SOU 1999:8 sid 89
4
Micheletti 1996, sid 14
Taylor 1999, sid 64
5
Istället måste människor erkännas utifrån sin egen särart, t ex språk, kultur, grupp. Staten kan då gå in och stödja
en viss grupp, t ex de fransktalande i Quebec genom lagstiftning, utan att tänka på att samma erkännande måste
ges till alla de övriga grupperna i samhället. På så vis erkänns gruppen. Den erkänns inte för att gruppens kultur
har ett värde för andra kulturer, utan för att kulturen har ett värde för dess egna bärare.
Hos Taylor innebär delaktigheten (och därmed integrationen) något som får systemförändrande konsekvenser,
för att använda Hans Ingvar Roths terminologi ovan.
Deltagande
Deltagande innebär att varje samhällsmedborgare ges möjlighet att bli aktiv. Olikheterna bör räknas som ett
viktigt inslag. För att åstadkomma detta måste de underordnade grupperna beredas plats i politiken, t ex genom
kvotering eller vetorättigheter, menar Micheletti. Taylor menar också att dessa åtgärder är en lösning, även om
han inte uttrycker det explicit.
Kritikerna menar emellertid att det är svårt att kvotera utifrån olika etniska grupper. Det är lättare med ett
avgränsat område som könstillhörighet. 6 Bäck och Soininen tror inte heller att kvotering är en lämplig åtgärd.
De menar att det kan leda till att majoriteten inte sätter sig in i, förstår eller värnar om minoriteternas intressen.
Vidare finns det ett praktiskt problem i form av en ”kritisk massa”. 7
Tolerans
Tolerans är respekt för självständiga, självbeslutande människor och grundad i ömsesidig respekt, menar
Micheletti. Även minoritetsgrupperna måste därför delta i utvecklingen mot ökad tolerans. Men eftersom
toleransen är en egenskap som måste lockas fram, fortsätter hon, ska samhällets institutioner aktivt stödja dess
utveckling. Taylor är inne på samma sak. Han menar att vi är någon i relation till någon annan, t ex invandrare
blir vi först i relation till majoritetssamhället. Ett erkännande gör att individer och grupper blir tolerantare mot
varandra.
Ansvar
Ansvarstagandet kräver att samhällsmedborgarna är självständiga och har en utvecklad integritet, menar
Micheletti. Intressant är att Lars Denciks ena definition av integrationen i ovanstående avsnitt, är just
bevarandet av individens egen kulturella integritet. I så fall blir vi ansvarsfulla endast om vi får vara den vi är
och behålla vår kulturella identitet. Det är också vad Taylor hävdar.
Grunden för solidariteten i samhället, menar Micheletti, är en känsla av ansvar för familj, vänner och de
obekanta samhällsmedborgarna. Såväl stat som det civila samhället spelar här en roll. Hon hävdar att
ansvarstagandet gör människor delaktiga i samhällsprocessen.
Därmed skulle cirkeln kunna vara sluten. Men vi har två viktiga kriterier kvar, demokratins självförsvar och
lyhördheten.
Demokratins självförsvar
De mångkulturella demokratierna måste handskas med de människor som motarbetar demokratin. Självförsvaret
innefattar en rad åtgärder. T ex sanktioner mot enskilda och grupper som fortsätter att underordna andra
människor, institutioner som förebygger underordningen samt hjälper de som blivit underordnade och
institutioner som sanktionerar de som gör sig skyldiga till diskriminering. Micheletti nämner även folkrörelser,
nätverk, film och skönlitteratur som får oss att medvetet fundera över de diskriminerade gruppernas situation.
Gutman, som för Taylors debatt vidare, är till viss del inne på samma spår, när hon diskuterar vikten av en
mångkulturell kursplan inom utbildningsväsendet. Det är förvisso viktigt med litteratur som beskriver olika
kulturer och deras uppfattning av att tillhöra en underordad grupp 8. Viktigare är ändå att inte låta debatten vara
en maktkamp mellan olika intressen, utan att inta en lyhörd inställning och visa varandra och de olika åsikterna
respekt.
Därmed kommer vi in på det sista kriteriet.
6
7
SOU 1999:8, sid 93
Bäck Soininen 1996, sid 127
8
Taylor 1999, sid 30
Lyhördhet
Micheletti menar att lyhördheten är en konstruktiv dialog mellan grupper och individer. Alla bör få ut något av
diskussionen, dvs alla bör på något sätt vara representerade. Det är en konstruktiv diskussion där problem löses
genom offentlig debatt och inte genom maktkamp. Huvudförutsättningen är att alla medborgare betraktar det
institutionella ramverket för offentliga diskussioner som legitimt, med andra ord får ingen underordning råda.
Annars kan det snarare bli en intressekamp där politisk styrka och politiska resurser bestämmer utfallet, menar
Micheletti.
Om ett samhälle bestämmer sig för att införa en lyhörd dialog, kan det komma att betyda politiska reformer, t ex
nya representationsformer samt helt nya politiska beslutsformer, avlutar hon.
Även i den demokratimodell vi har valt framträder dialogen som den enda möjliga lösningen. Demokratin måste
vara arrangerad så att vi lyssnar och därefter deltar i den politiska dialogen. Dialogen medför att vi blir mer
toleranta och upplysta. Detta medför att besluten blir bättre, dvs mera allmänorienterade. När argumenten tvingas
upp på bordet blir det svårt för aktörerna att hävda att ”min grupp ska ha mer” 9
Litteratur:
Bäck Henry, Soininen Maritta (1996)”Invandrarna, demokratin och samhället” Förvaltningshögskolan ,
rapport nr 2
Micheletti Michele (1996) ”Den mångkulturella demokratin” sid 9-27 i SOU 1996:55
Taylor Charles (1999) ”Det mångkulturella samhället och erkännandets politik” Daidaols
SOU 1999:8 ”Invandrare och medborgarskap”
9
Rothstein (red) 1996, sid 20ff