Måns Håkanson, Pål Swendsén
Kärande: Credit Agricole Indosuez
Svarande: Muslim Commercial Bank Ltd.
Bakgrund
Ihsan Cotton Products köpte bomull och tillhörande frakt av Forbess Reiss. På köparens
begäran utfärdade Muslim Commercial Bank (MCB), en lokal bank i Pakistan, en remburs för
köpet. Den bekräftande banken, Credit Agricole Indosuez (CA), var placerad i London.
Enligt rembursen hade respektive bank en skyldighet att betala vid uppvisande av angivna
dokument. Rembursen hade gjorts föremål för Uniform Customs and Practise (UCP). Enligt
art.5 UCP (1995) skulle det tydligt framgå av rembursen vilka dokument som krävdes för
betalning.
CA mottog alla nödvändiga uppgifter och dokument från säljarna och betalde därför ut önskat
belopp. När MCB mottog dokumenten från CA invände MCB att dokumentationen inte var i
enlighet med de krav som ställdes upp i rembursen. Bland annat saknades en vikt- och
måttlista samt ursprungscertifikat. Med anledning av detta vägrade MCB att betala och
dokumenten skickades tillbaka till CA.
Yrkanden, bestridanden och grunder
CA yrkade full ersättning för det utbetalade beloppet eller skadestånd, från MCB.
MCB bestred yrkandet och hävdade att rembursen inte var att klassificera som otydlig. De
framförde också att det varit möjligt för CA att kommunicera med MCB om de varit osäkra
på innehållet.
CA framförde att eventuella oklarheter i en remburs ska tolkas till fördel för den bekräftande
banken. Angående kommunikation menade CA att det inte fanns tid att kontrollera med MCB.
Den avgörande rättsfrågan
Rättsfallet huvudfråga var att utreda om avsaknaden av vissa dokument medförde att
rembursens villkor inte vara uppfyllda. Skulle CA vägrat utbetalning till säljarna givet den
aktuella rembursen?
Domskäl
Den frågan domstolen hade att ta ställning var om villkoren för krediten föreskrev att de
dokument som inte lämnats in var nödvändiga för att en utbetalning skulle ske. Domstolen
slog till att börja med fast att det uttryckligen inte framgick om dokumenten var nödvändiga
eller inte, utan att en tolkning fick göras av villkoren i sin helhet. Efter en genomgång av
villkoren för krediten fann domstolen att det inte framgick att dokumenten utgjorde ett krav
för utbetalningen av krediten. Då Credit Agricole enligt domstolen i övrigt handlat enligt
branschpraxis tolkades villkoren till fördel för dem.
Angående MBC:s invändning om avsaknad av kommunikation från CA:s sida konstaterade
domaren att CA kunde ha begärt ett förtydligande av rembursens innehåll. Det hade dock
krävts en mängd frågor för att reda ut de aktuella klausulerna. Även om ett sådant
förtydligande faktiskt resulterat i tydliga svar hade det enligt domaren tagit för lång tid.
Domstolen fann således att CA inte skulle lastas för bristfällig kommunikation.
Som obiter dicta gjorde domstolen en analogi till agentförhållanden. Domstolen hävdade att
då den banken som betalar ut krediten handlar å den bankens vägnar som utfärdare krediten,
d.v.s. som en form av agent, kan den bank som betalar ut krediten inte hållas ansvarig för en
feltolkning av ”huvudmannens” instruktioner som tolkningen varit rimlig.
Prejudikat
Vid den typ av kreditavtal som var för handen i målet ska villkoren kring kreditens
utbetalning tolkas till fördel för den part som betalar ut krediten, förutsatt att villkoren är
otydliga.
Svensk rätt
Vad gäller den princip som domstolen utgår från i det engelska avgörandet finns det ingen
direkt motsvarande i svensk rätt. Mot bakgrund av andra tolkningsregler framstår emellertid
utgången som rimlig enligt svensk rätt. Då dokumenten inte var av särskild betydelse för
utlämnandet av krediten samt att svaranden upprättat otydliga villkor verkar ett avgörande till
kärandens fördel rimligt.
