”En tupp i hönsgården”
- manliga vårdbiträdens och undersköterskors
arbetssituation i äldreomsorgen
Marie Karlsson
Meddelandeserien 2007:1
FoU/Äldreomsorg
Innehållsförteckning
1. Inledning
1
Bakgrund
1
Syfte och frågeställningar
3
Rapportens disposition
3
Genusperspektiv
4
Vad har gjorts för att öka andelen män i vården?
5
2. Tillvägagångssätt
7
3. Yrkesvalet
8
Sammanfattning
12
4. Att vara en manlig brytare
13
Sammanfattning
18
5. Arbetssituationen
19
Sammanfattning
25
6. Vad tillför männen?
26
Sammanfattning
32
7. Varför så få män?
33
Sammanfattning
37
8. Hur kan fler män bli intresserade?
38
Sammanfattning
41
9. Diskussion
42
Källförteckning
Bilagor
Bilaga 1. Projektpresentation inför intervju
Bilaga 2. Intervjuguide (männen)
Bilaga 3. Intervjuguide (kvinnorna)
Bilaga 4. Intervjuguide (arbetsledarna)
Bilaga 5. Fiktiva namn till intervjupersonerna
1 Inledning
Bakgrund
Enligt Nordberg (2001) har Sverige en av de mest könssegregerade arbetsmarknaderna i Europa. De män som börjar
arbeta i kvinnodominerade yrken avancerar ofta till högre
befattningar eller så slutar de och börjar arbeta på mansdominerade arbetsplatser. Historiskt har det varit kvinnor som har
tagit hand om vården av sjuka, gamla och barn, men en
sjuksköterskebrist under 1930-talet gjorde att frågan om manliga
sjuksköterskor började debatteras under 1940-talet (Zetterström
Lagervall et al, 1985, i Jansson, 1994:2)
Vårdbehovet i Sverige har ökat samtidigt som det blivit svårare att
rekrytera ungdomar till omvårdnadsprogrammen. Det har skapat
ett ökat rekryteringsbehov, som till stor del beror på att många
som arbetar inom vården närmar sig pensionsåldern (SOU
2004:19). Dessutom finns det en obalans mellan män och kvinnor
som arbetar inom vården. 2004 utgjorde kvinnorna i vård- och
omsorgsarbete 88 %. I Halland var andelen kvinnor 92 % (SCB,
2006).
Vård- och omsorgsarbete värderas lågt i vårt samhälle, vilket
bland annat visar sig i låga löner. I kvinnodominerade branscher
som vård och undervisning har lönerna fallit under hela perioden
mellan 1960- och 1990-talen. Mellan 1991 och 2000 tappade
anställda inom offentlig förvaltning och vård ca 10 % i lönenivå
jämfört med verkstadsindustrin (Nyberg, 2003). Många har
uppfattningen att ”kan man inte bli något annat, så kan man alltid
jobba inom vården” (Jansson, 1994).
En anledning till att få fler män att intressera sig för vårdyrket är
tillgången till en större grupp att rekrytera ifrån. En annan
anledning till att öka andelen män i vården är att ge vårdtagarna
1
valfrihet, genom att få möjlighet att bli omhändertagna av såväl
kvinnliga som manliga skötare/sköterskor (Sörensdotter, 2005).
Genom en jämnare fördelning av män och kvinnor inom vården
anses vårdtagarnas behov kunna tillgodoses bättre. Andra
argument är att det även behövs ett manligt synsätt i vården, att
arbetsklimatet blir bättre och att könsblandade arbetsplatser sägs
vara mer stimulerande och kreativa (Pingel 2002).
Enligt Dufwa (2004) har forskningen till största delen undersökt
kvinnors inträde i utpräglat manliga yrken. Därför är det intressant
att vända på perspektivet och istället undersöka mannens
arbetssituation inom ett typiskt kvinnligt yrke. När det gäller män
i kvinnodominerade branscher har det skrivits en del om manliga
sjuksköterskor, medan endast ett fåtal har riktat in sig på manliga
vårdbiträden och undersköterskor. Därför kan denna studie ge ett
bidrag, genom att det är männens arbetssituation inom äldreomsorgen som hamnar i fokus.
2
Syfte och frågeställningar
För att få fler män att söka sig till vårdyrket krävs en ökad
kunskap om hur männen upplever sin yrkesroll. Syftet med
studien är att ta reda på hur män som arbetar i det direkta
vårdarbetet upplever sin arbetssituation, vad som lockade dem till
yrket, vad männen tillför och hur man kan få fler män att
intressera sig för vårdyrket, speciellt äldreomsorgen.
Frågeställningar:
Vilka faktorer påverkade männens yrkesval?
Hur upplever män i vården sin arbetssituation?
Vad tillför männen i vårdarbetet?
Hur kan man få fler män intresserade av att arbeta inom
äldreomsorgen?
Rapportens disposition
Studien har ett genusperspektiv som kommer att beskrivas i nästa
avsnitt. Därefter följer exempel på vad som har gjorts för att få in
fler män i vården. I kapitel 2 beskrivs hur studien har gått till och
vilket urval som har gjorts. Sedan har resultaten från intervjuerna
delats in i olika teman som redovisas i kapitel 3 till 8. Kapitel 3
handlar om männens yrkesval och hur omgivningen har reagerat
på deras val. Hur det är att vara en ”manlig brytare” och vilka föroch nackdelar det bär med sig behandlas i kapitel 4. Sedan
berättar intervjupersonerna om arbetssituationen och hur
arbetsuppgifterna i äldreomsorgen upplevs (kap. 5). I kapitel 6
diskuteras om männen tillför något nytt i vården och vad det i så
fall är. Därefter behandlas frågan om varför det är så få män som
söker sig till äldreomsorgen och varför de inte stannar kvar (kap.
7). Hur man ska kunna få fler män intresserade av att arbeta i
äldreomsorgen tas upp i kapitel 8. Rapporten avslutas med en
diskussion om de frågor som kommit upp i studien (kap. 9).
3
Genusperspektiv
Studien kommer att ha ett genusperspektiv genom att belysa de
förväntningar och attityder som finns när det gäller män som
arbetar med omsorgsarbete. Könsmaktsordningen blir extra tydlig
för dem som väljer att arbeta inom kvinno- eller mansdominerade
yrken och därmed bryter mot den traditionella föreställningen vad
det gäller kön och yrke (Robertsson, 2003). Genus är något som
formas i samspelet med andra människor och delas av flera
personer (Ekstrand, 2005). Det är alltså inte ett statiskt tillstånd
utan påverkas även av strukturen i samhället. Det är både
genusnormer, historiska och kulturella normer som påverkar ett
yrkes status (Westberg-Wohlgemuth, 1996). En förklaring till att
utbildning väljs utifrån vilket kön man har betecknas som
könsrollssocialisation. Med det menas det att individerna bl.a.
väljer utifrån uppväxtmiljön, massmedia och den rådande
könssegregeringen på arbetsmarknaden. Valen speglar då hur
individen ”bör” välja beroende på dess kön (Jonsson, J. I Persson
& Wadensjö, 1997).
Det finns både en vertikal och horisontell segregering mellan män
och kvinnor i arbetslivet. Horisontell segregering innebär att det
finns en snedfördelning av män och kvinnor inom olika sektorer
och yrken på arbetsmarknaden. Vertikal segregering betyder att
fördelningen av män och kvinnor på olika positioner inom
sektorer och yrken är ojämn (Persson & Wadensjö, 1997). Dessa
strukturella fenomen anses bidra till att män förväntas gå vidare i
karriären och inte ”bara” nöja sig med att vara undersköterska
eller sjuksköterska. Många killar har stött på frågan om varför de
inte vidareutbildar sig till läkare och flera av dem klättrar också
vidare eller byter bransch (Robertsson, 2003). Det kan vara en
förklaring till varför andelen män inom vård- och omsorgsyrket
ökar ju högre upp i hierarkin man kommer.
4
Manliga sökande till vård och omsorg ökade under 1975-1980 när
feminismen växte fram och det talades om jämställdhet. På 80talet skulle dock männen passa sig för att bli mjukisar och om de
skulle börja arbeta i vården så var det för att tillföra det typiskt
manliga och inte för att utveckla sig själva (Eriksson, 2005-0906). Männens inbrytningar på kvinnodominerade områden under
90-talet har varit färre än kvinnors inbrytande på mansdominerade
områden (SOU 2004:43).
Vad har gjorts för att öka andelen män i vården?
Arbetsmarknadsstyrelsen har arbetat med flera olika brytprojekt
och det är de lokala brytprojekten med inriktning mot vård och
omsorg för män, som har varit mest framgångsrika. Efter
projekten var det 47 procent av deltagarna som sökte ett annat
yrke än före och 19 procent bytte från ett traditionellt manligt till
ett traditionellt kvinnligt yrke (Arbetsmarknadsstyrelsen, 1999:3).
Länsarbetsnämnden har under många år arbetat med olika
”brytprojekt” som har syftat till att få arbetslösa män och kvinnor
att bli mer otraditionella i sina yrkesval. Resultaten har varit olika
och Wetterberg (2002) anser att det behövs en genomtänkt strategi
för att det ska fungera. Bland annat behöver de mottagande
arbetsplatserna fundera över bemötandet och introduktionen för
personerna som kommer. Samtidigt som de som ska komma ut på
arbetsplatserna behöver de en god förberedelse. Wetterberg
skriver att det startats en del nätverk för män som arbetar i vården.
Han menar att det är bra med forum där män kan träffas och
resonera kring angelägna frågor, men att de inte får bli
genuskonserverande.
Örebro läns landsting genomförde ett projekt 1998-2001 som
hette ”Män i hälso- och sjukvård” och som riktade sig till män
som arbetade i det direkta arbetet med patienter vid region5
sjukhuset i Örebro. Syftet var att ”utveckla en större medvetenhet
om genusfrågor och öka mäns delaktighet i jämställdhetsarbetet
för att därigenom förändra strukturerna och öka antalet män i
hälso- och sjukvård”. Tyvärr ledde inte projektverksamheten till
några synbara organisatoriska förändringar, men var till viss del
utvecklande för den enskilde individen (Pingel, 2002).
Flera kommuner har utbildat så kallade kommunambassadörer,
som är ute på skolorna och berättar om hur det är att arbeta i
kommunen. De brukar även delta på arbetsmarknadsmässor och
rekryteringsdagar. Det behövs eftersom kommunerna står inför ett
stort rekryteringsbehov. Många gånger finns det representanter
även från äldreomsorgen.
Hittills har det inte funnits några riktigt bra lösningar för att få fler
män att börja arbeta inom vården. Röger (2005-09-15) på JämO
anser att det har varit svårt att få både fack och arbetsgivare att
engagera sig frågan. De saknar en gemensam lösning för hur de
ska gå tillväga.
6
2 Tillvägagångssätt
För att få ökad kunskap om männens upplevelser och attityder
användes en kvalitativ metod i form av djupintervjuer, vilket är
nödvändigt för en djupare förståelse av situationen. Fokus har
varit män som arbetar inom äldreomsorgens hemtjänst och
boende. Det genomfördes nio djupintervjuer med män som arbetar
i det direkta vårdarbetet som vårdbiträden eller undersköterskor,
fyra intervjuer med kvinnliga medarbetare, två intervjuer med
arbetsledare och en telefonintervju med en manlig undersköterska,
som även verkar som ”kommunambassadör”. Inför intervjuerna
med männen och arbetsledarna så skickades det ut ett brev med
information om studien (se bilaga 1). Kvinnorna som deltog vid
intervjuerna fick jag kontakt med genom männen eller deras
arbetsledare.
Vid intervjuerna användes en halvstrukturerad intervjuguide (se
bilaga 2, 3, 4). Det innebär att guiden bestod av ett antal teman
och förslag till frågor, men ordningsföljden var flexibel och
intressanta frågeställningar följdes upp under tiden (Kvale, 1997).
Intervjuerna tog mellan 30 minuter och 2 timmar. Alla intervjuer
bandades (förutom telefonintervjun) och transkriberades för att
öka materialets tillförlitlighet.
Intervjupersonerna arbetar inom olika kommuner i Halland och
det har varit en blandning av både nyanställda och de som varit
yrkesverksamma inom vården en längre tid. Åldern på
intervjupersonerna har skiftat mellan 24 och 56 år. Intervjupersonerna behandlas konfidentiellt, vilket innebär att de har
fiktiva namn i rapporten (se bilaga 5).
Materialet har sedan analyserats med hjälp av artiklar och
forskningsrapporter som tar upp hur det är att arbeta som man i
vården, hur framtiden ser ut och vad som har gjorts för att få fler
män att intressera sig för att arbeta i vården.
7
3 Yrkesvalet
Vad är det som har gjort att männen i studien har valt att arbeta i
äldreomsorgen och vilka reaktioner har de mött från
omgivningen?
Anledningarna till att männen har börjat i äldreomsorgen är flera.
Vissa menar att de bara halkade in på ett bananskal och att det var
en bransch där det fanns jobb.
”Jag var arbetslös och man fick ta vad som fanns. Jag trodde
absolut inte att jag skulle trivas utan tänkte usch vilket jobb,
men det var jättekul.” (Elias, vårdbiträde)
Andra visste redan från början att de ville jobba med människor
och sökte sig därför till vården direkt efter skolan. Sedan finns det
personer som jobbat inom typiskt mansdominerade yrken, som till
exempel åkeri, träindustrin och verkstadsarbete. Olle, som arbetar
som vårdbiträde, är en av dem som har bytt bransch.
”Det var egentligen min syster som påverkade mig i någon
riktning, när jag inte riktigt orkade med det på andra
arbetsplatser. Det hade jag väl tänkt långt innan att jag ville
sadla om.”
Som Nordberg lyfter fram så straffas män som väljer
kvinnodominerade yrken lönemässigt och de får sämre
karriärmöjligheter jämfört med dem som väljer traditionellt
(2004-05-05). Olle, som tidigare arbetat inom ett traditionellt
manligt yrke, berättar att det är ett kämpande att få ekonomin att
gå ihop med hjälp av olika extraarbeten. Därför blir också steget
att gå in i ett kvinnoyrke svårare att ta.
Trots olika skäl till att börja i äldreomsorgen så har de vissa saker
gemensamt. De flesta har någon i sin närmaste bekantskapskrets
8
som arbetar inom vården. Även om de inte alltid tror att det har
någon betydelse för deras yrkesval, så har det ändå gjort att de har
mer kunskap om området än de som inte har någon bekant som
arbetar inom vården. Enligt Ekstrand (2005) så har goda
förebilder stor betydelse för vilket yrke man väljer.
Det finns fördomar om vården som bygger på okunskap berättar
Jörgen som är undersköterska och även arbetar som ambassadör
för kommunen. Synen på äldreomsorgen är att det mest handlar
om personlig hygien, laga mat och städa. Många män ser det som
ett typiskt kvinnojobb. Även Ekstrand (2005) nämner att
vårdyrket betraktas som ett feminint yrke av samhället, vilket i sin
tur påverkar männens val.
”… att det då bland människor i allmänhet fortfarande finns
den inställningen att det fortfarande är ett typiskt kvinnoyrke.”
(Lars, undersköterska)
Eftersom arbetet i äldreomsorgen har en stämpel på sig att vara ett
kvinnoyrke ses det sällan som ett naturligt val för män. För
Andreas, som arbetar som undersköterska, var jobbet i äldreomsorgen bara en nödlösning när han blev tillfrågad, men
upptäckte att han trivdes riktigt bra.
”Jag gick in med inställningen att detta är bara en kort tid. Det
är en nödlösning, det är över sommaren sen ska jag tillbaka
till barnomsorgen eller börja läsa till förskollärare,
fritidspedagog, lärare eller något sånt. Nej, nej, äldreomsorgen
är ju bara en hållplats. Det blev la inte riktigt så. Jag har
stannat rätt länge vid den hållplatsen.”
Det finns alltså många negativa förväntningar som även de
manliga intervjupersonerna burit med sig in i arbetet. Fördomar
som har förändrats när de fått mer kunskap och ett annat
perspektiv på vad äldreomsorgen faktiskt innebär. Trots olika
9
fördomar när det handlar om att arbeta i äldreomsorgen, så har de
flesta mestadels mött positiva reaktioner när det gäller deras
yrkesval.
”Reaktionerna är väl att de tycker att det är bra gjort. De
skulle inte vilja jobba med detta.” (Magnus, vårdbiträde)
Enligt Jonsson (1997) måste män som går in i kvinnodominerade
yrken förbereda sig på att bli ifrågasatta och misstänkliggjorda i
sin yrkesroll och en del av intervjupersonerna har också fått stå ut
med spydiga kommentarer.
”Åh mina kompisar flabbade första veckan. De tyckte jag var
helt korkad med mitt val. Men jag flabbade åt dem. Jag är så
nöjd med mitt val så det är inget problem.” (Kristoffer,
undersköterska)
Nordberg (2001) anser att det sällan förekommer positiva
beskrivningar av män som trivs och som inte hotas av att deras
maskulinitet ifrågasätts. Det är inte något som framkommer i
denna studie, eftersom de flesta männen verkar trivas bra. Trots
att några av männen har fått negativa reaktioner på grund av sitt
yrkesval, så verkar de inte bry sig särskilt mycket över det. De
säger att det är deras val, vilket tyder på en inre styrka. De flesta
kompisarna har senare ändrat åsikt och har tyckt att det är bra att
de jobbar inom vården.
Det är inte bara den närmaste omgivningen som kan reagera på
ens yrkesval. Även vårdtagarna kan tycka att det är märkligt när
det kommer en manlig undersköterska.
”Jag tror inte jag har fått en enda negativ kommentar
angående då alltså att läsa inom vården och sedan jobba inom
vården. Det var bara brukarna i äldrevården som tyckte det var
10
konstigt. I äldre människors ögon är det att män är läkare och
kvinnor är sköterskor.” (Lars)
Dessutom har han fått kommentarer från kvinnor, där de
ifrågasätter hur han står ut med att arbeta som ensam karl bland en
massa kvinnor. Han menar att kvinnorna själva kan skrämma iväg
männen med sitt eget prat.
Enligt Jansson (1994) finns det en uppfattning att ”kan man inte
bli något annat så kan man alltid jobba inom vården”. Detta
bekräftas även av en arbetsledare i äldreomsorgen.
”En typisk fördom är ju liksom det här att, – nä men kommer
jag inte in på den linjen eller kan jag inte jobba med det så kan
jag i alla fall jobba inom vården.” (Sven)
Så lätt är det dock inte och Kristoffer anser att du måste vara en
viss typ av människa för att passa för arbetet i vården.
”Man ska vara en speciell person en speciell karaktär för att
bli undersköterska. Vem som helst kan inte bli det. /…/ Sina
tankar rent humanistiskt och etiskt och såna saker. Hur lugn
man är, tålamodig.”
11
Sammanfattning
Männen kommer från skilda bakgrunder. Vissa har arbetat lång tid
inom typiskt mansdominerade yrken, medan andra kommer direkt
från skolan. De flesta har någon i sin bekantskapskrets som
arbetar i vården, vilket kan ha betydelse för deras kunskap om vad
det innebär. Reaktionerna från omgivningen har mestadels varit
positiva och de tycker att det har varit bra gjort. Det finns dock en
hel del fördomar om hur det är att arbeta i äldreomsorgen. Även
äldre vårdtagare har svårt att se männen i den rollen. Några har
också fått höra negativa kommentarer. Fast de män som
intervjuats verkar inte bry sig så mycket om det, de står för sina
val. Trots att vårdyrket fortfarande anses vara ett kvinnoyrke.
12
4 Att vara en manlig brytare
Hur är det att vara i minoritet på sin arbetsplats? Hur bemöts du
och finns det både fördelar och nackdelar? Män som arbetar i
kvinnodominerade yrken benämns många gånger av forskare som
manliga brytare. De bryter mot den rådande normen. Enligt
Robertsson hotar killar som går in i dessa områden det skrangliga
manlighetsprojektet och deras manlighet kan ifrågasättas (200405-05).
Det finns dock fördelar med att vara en manlig ”brytare”. Enligt
Pingel (2005-08-29) åker männen snålskjuts på sitt kön i
kvinnodominerade yrken. Hon anser att kvinnor på
mansdominerade arbetsplatser måste kämpa för att ta sig in,
medan männen bemöts med öppna armar. Enligt Henrik, som är
undersköterska, stämmer det:
”Det har aldrig varit några problem, snarare tvärtom, det har
varit positivt att man kommit som kille inom vården, helt
klart.”
På så vis kan det ske en positiv särbehandling av de män som
kommer in. Speciellt inom sjukvården upplever många män att de
får mer uppmärksamhet och att en del patienter vänder sig till dem
bara för att de är män (Jansson, 1994).
”Man har faktiskt ett plus att vara man i vården. /…/ Först och
främst hos vårdtagarna. De flesta, både damer och herrar,
tycker att det är… de blir glada faktiskt. Och även bland
personalen har det bara varit positivt.” (Magnus)
Bland vårdtagarna finns det vissa förväntningar om vad en man
ska göra och inte göra. Det medför att de får extra uppmärksamhet
när de gör typiskt kvinnliga saker. Det är något som Eva, undersköterska, känner igen:
13
”Oja, det är synd om xxx om han står vid spisen, men det är
inte synd om jag står där, så är det.”
All denna uppmärksamhet skulle kunna upplevas som ett hot av
de kvinnliga medarbetarna, men som man i ett kvinnodominerat
yrke måste du även bevisa att du faktiskt klarar av de
arbetsuppgifter som ingår. Enligt Elias har många äldre vårdtagare
föreställningen om att män inte klarar av traditionella
hushållsuppgifter.
”Då när du överbevisade att du kunde städa, du kunde laga
mat, du kunde laga, fixa allting och du var hyfsat trevlig också
då blev det ju så här att du tog bort mycket fördomar hos de
äldre.”
När männen kommer in i kvinnodominerade yrken återskapas
vissa könsrollsmönster och bland annat finns en kvinnlig ”pass
opp-stil” bland en del kvinnliga kollegor (Robertsson, 2004-0505). Speciellt i början kan en del äldre kollegor ta på sig en
”mammaroll”. Erik, undersköterska, berättar följande:
”Det var nog mer… de äldre, det ska inte du behöva göra som
är kille. De tog på sig mammarollen mer, ah det fixar jag det
ska inte du göra, rulla inte håret och gör inte det och såna
saker.”
Nordberg (2001) beskriver att männen har ögonen på sig och att
det inte går att försvinna i mängden. Genom att vara i minoritet så
får männen en speciell uppmärksamhet, men det är inte alltid att
det ses som positivt.
”Första halvåret, fram till i våras tyckte jag det var jobbigt att
jag var så älskvärd, att jag var saknad. – Nu får ni lugna ner
er, tjejerna gör ett precis lika bra jobb som jag gör om inte
14
bättre ibland faktiskt. Man blev liksom höjd på en piedestal
bara för att man är kille. Jag tycker inte om det.” (Kristoffer)
Kristoffer försöker alltså minska ner själva betydelsen av att vara
man, genom att lyfta fram sina kvinnliga kollegor som gör samma
jobb. Eftersom männen märks i mängden så blir det också väldigt
tydligt när de misslyckas med något.
”Som ensam kille så har man ju ögonen på sig från alla håll
va, från arbetskamrater också. /…/ Skulle man göra något fel
eller något sånt där så kan det ju synas väldigt väl liksom va.
Alltså hos vårdtagare och sånt där va.” (Olle)
Jansson (1994) berättar om olika aspekter som är viktiga för hur
de i minoritet bemöts. Den som är i minoritet syns mer och
uppmärksammas om de avviker. Som beskrivits ovan så får
männen extra mycket uppmärksamhet, vilket kan var både positivt
och negativt. Det gör också, som i det här fallet, att kvinnorna
verkar mer lika på grund av den kontrast som männen utgör.
Personer i minoritetsställning har också större risk att bli
förbisedda. I denna studie nämns det att du som man lätt kan bli
nedröstad, men i vissa sammanhang verkar det som om kvinnorna
lyssnar mer på dem bara för att de är män. Om det finns problem i
arbetsgruppen berättar Olle att det är väldigt lätt att man som
ensam kille hamnar mitt emellan två läger. Därför är det av stor
betydelse vilken arbetsgrupp man hamnar i.
Några intervjupersoner drar liknelsen med att vara i minoritet till
att ”vara en tupp i en hönsgård”. David, undersköterska, är ensam
kille bland 17 kvinnliga medarbetare. När han skulle börja på den
nuvarande arbetsplatsen skulle alla presentera sig. Efteråt var det
en äldre kvinna som frågade honom följande:
”– Hur känns det nu egentligen att sitta där som en tupp bland
oss hönor? – Jo det känns jättebra (svarade David). – Ja det
15
sitter du och säger nu, hur tror du det känns om två månader?
– Förhoppningsvis så känns det lika bra om inte bättre (sa
David)”
Det finns alltså en inställning hos kvinnorna att det måste vara
jobbigt att vara ensam man, men David ser det inte som ett
problem att jobba med kvinnor. Inte heller Erik anser att det är
svårt att jobba med kvinnor, även om han skulle vilja ha någon
manlig kollega.
”Det kan vara jobbigt ibland att vara ensam kille. För som jag
sa innan så blir man en tupp i en hönsgård. Sen kan jag ju
vända på det och säga att jag jobbar hellre med kvinnor än
med män.”
Många av männen anser att det är ganska skönt att slippa den
jargong som finns på många manliga arbetsplatser och säger sig
trivas att arbeta med kvinnor. En arbetsledare menar dock att den
jargong som finns på kvinnodominerade arbetsplatser också kan
vara ganska rå.
”Att komma in som ung kille i en grupp medelålders kvinnor,
där det är en ganska tuff jargong, då gäller det nog att… om
man inte har lite skinn på näsan så får man skaffa sig det
alltså.” (Sven)
Enligt Nordberg (2003) har många män valt ett kvinnligt yrke för
att manliga yrken kan upplevas negativa. Trots det märks det att
de skulle önska att det blev några fler män på arbetsplatsen. David
som har jobbat med flera andra män i vården berättar med glädje
om hur de hade sina speciella ”killsnack”.
”… vi hade ju alltid på morgonen innan vi började – nej fan,
kom nu här xxx så få vi köra lite killsnack. Så hade vi fem
minuter killsnack och sen var det bra då va och vi höll på att
16
skoja och skämta och det var högt i tak och det var rått
ibland…”
Enligt Ekstrand (2005) söker sig männen i kvinnodominerade
yrken till varandra och i vissa situationer utesluts de kvinnliga
medarbetarna från gemenskapen. Det kan vara ett sätt att forma
sin yrkesidentitet, men kan också ses som en möjlighet till en
frizon i en påtagligt kvinnlig miljö (Andersson & Gunnarsson,
2003).
Precis som männen har sitt ”killsnack” så har även kvinnorna sitt
”kvinnosnack”. Som ensam man kan de ha lite svårt för det,
speciellt de yngre.
”Det märks, det är så mycket tantspråk. Det är det vanliga om
sina förhållanden och om sina barn och sina sjukdomar och
trallala. Jag är lite less på det nu, men jag går runt med en
MP3 spelare i bakfickan så det är bara att ta upp den och
lyssna på musik så fort det blir för jobbigt på lunchtimmen.”
(Kristoffer)
Man kan dock fråga sig varför männens ”killsnack” uttalas i
positiva termer, medan kvinnornas diskussioner benämns i
negativa termer, av både män och kvinnor.
17
Sammanfattning
Att vara en manlig brytare på en kvinnodominerad arbetsplats kan
ha både sina för- och nackdelar. Som man får de mycket positiv
uppmärksamhet och uppskattning just för att de är män. Samtidigt
så blir det väldigt tydligt när de gör något fel. Några gjorde
jämförelsen att vara en tupp i en hönsgård. De måste också bevisa
att de faktiskt klarar av att städa och rulla hår. Männen säger sig
inte sakna den jargong som finns på manliga arbetsplatser, men de
uppskattar när de får någon manlig kollega som de kan ha
”killsnack” med.
18
5 Arbetssituationen
Hur upplever männen sin arbetssituation och sina arbetsuppgifter.
Finns det situationer som är jobbigare än andra och vad är det
bästa med att arbeta i äldreomsorgen?
Intervjupersonerna verkar trivas bra med att arbeta i
äldreomsorgen och framhåller gärna hur stimulerande kontakten
med de äldre är. Även i Nordbergs studie (2003) framhålls vikten
av att umgås med, i deras fall, patienterna.
”Sen så är det ju jättekul att möta jättemånga otroligt
intressanta människor.” (Elias)
”Jag har alltid tyckt att det är väldigt intressant att umgås med
äldre människor för de har så mycket att berätta. Det ger mig
väldigt mycket. Det är aldrig tyst när jag är hemma hos en
gammal människa för vi har alltid så mycket att prata om.”
(Lars)
De flesta anser att det är viktigt att även kunna sätta sig ner en
stund hos de äldre och prata med dem. Därför försöker de skynda
sig med andra bestyr, så som städning för att kunna få lite tid
över.
”Alltså att… kommer jag hem till någon för att städa så tänker
jag alltid så här att jag försöker skynda mig lite extra med
städningen så kan jag i slutändan kanske få fem minuter då jag
bara kan sätta mig ner på en stol och prata och vara social och
umgås.” (Lars)
”… och så finns det en del som är jättesnabba så att det är
bara in och ut nästan bara. Gör de där snabba grejerna och sen
sticker man igen. Det är inte min grej, lite engagemang måste
man ha när man jobbar med människor tycker jag.” (Olle)
19
Det är ett problem som Blomberg (2006) tar upp att de äldre
många gånger ser personalen i hemtjänsten snabbt komma in och
göra sina bestyr, för att sedan snabbt ge sig av igen. Mest av allt
längtar de äldre efter samtal och umgänge, medan städningen har
en mer underordnad betydelse. De skulle önska att personalen
vågade vara mer spontana. Rent krasst skulle man kunna säga att
det syns att du gjort ditt jobb om det är rent och snyggt, men det
märks inte om du har suttit ner och pratat. Även om det har stor
betydelse för de äldre.
Elias berättar att det finns många regler för vad de får göra och
inte göra, men att han ibland struntar i det bara för att det är roligt
att hjälpa vårdtagaren. Han skulle önska att arbetsgivaren hade
mer tillit till sin personal.
”Det skulle beviljas fler arbetsuppgifter för man blir frustrerad
av att man inte får göra vissa grejer.”
Även i Blombergs (2006) berättelse så är det en manlig personal
som bortser från reglerna. Han hjälper till att hänga ut mattor,
trots att han egentligen inte får det. Att män och kvinnor kan
prioritera olika saker berättar Henrik:
”Det är bl.a. det här med städning, det här med soptunna det är
väl inte så jättenoga tycker jag om det är mycket. – Måste
tömma som här ser ut (kan kvinnliga medarbetare säga).
Mycket såna här smågrejor, om det är ordning, det är inte
jätteviktigt tycker jag. Det är viktigare att patienten mår bra.
Så det skiljer nog rätt så mycket där.”
Även Lena, som är arbetsledare, har märkt att det skiljer sig
mellan män och kvinnor när det kommer till städningen.
”Det finns ju kvinnor som påpekar att det är dåligt städat och
det har jag aldrig hört en man säga. Men sen tror jag inte att
20
männen städar sämre generellt, utan jag tror det ligger i
personligheten.”
Just det här med städning verkar inte vara någon favoritsyssla
bland männen.
”Utbilda en undersköterska till en städkärring. Det finns
städfirmor som tar hand om sånt. Det kan jag känna. Jag vill
lägga kraften på det jag är utbildad till.” (Andreas)
Några intervjupersoner ger exempel på andra kommuner som lagt
ut städningen på entreprenad vilket gjort att de kan ägna mer tid åt
omvårdnadsarbetet. Många upplever det frustrerande när inte
tiden räcker till.
”Man har kanske inte så mycket tid som man egentligen
skulle vilja ge. Så ibland kan man väl känna sig otillräcklig
när man lämnar någon och känner att man egentligen inte är
färdig.” (Erik)
Något som flera utav männen pratar sig varma för är de
sjukvårdande uppgifterna och sårvård.
”En kvinna är kanske lite mer kramande och ömmande. Okej
det varierar ju från person till person. Medan en kille kanske
mer vill ha det där med omläggningar, lyssna lite, ta
blodtryck, ta blodsocker och såna grejer. Det tror jag är lite
mer som en killes... för då upplevs det lite som mer sjukvård i
det.” (David)
Männen verkar också ha lättare att ta för sig när de vill något och
säga ifrån.
”… att nu vill jag lära mer om sårvård eller nu kan jag ta
ansvar för det här såret. /…/ Vi har då framför allt män då
21
som har uttalat att de vill vara såromläggningsansvariga.”
(Lena)
Många av männen säger sig ha ett varierat arbete och det skiljer
sig dem emellan om de tycker bäst om hemtjänst eller boende. I
hemtjänsten anser de sig få variation genom att åka runt, medan
arbetsuppgifterna i sig blir mycket städ.
”Det är en friare roll och sånt och man jobbar själv. Jag tycker
om att jobba självständigt. Jobbar man inne då är man väldigt
beroende av att man har bra arbetskamrater och sånt.” (Olle)
På ett boende får de utöva mer sjukvårdande uppgifter, vilket
många av männen uppskattar. Däremot kan en del tycka att det är
lite enformigt att vara på ett och samma ställe. Bäst tycker de
flesta att det är när det blir variation och när de får göra både och.
”Det är aldrig samma varje dag och så trivs jag med att hoppa
runt. /…/ Jag skulle inte vilja ha det för enformigt, jag skulle
inte kunna gå på en avdelning och vara där alltid.” (Henrik)
Andreas berättar att det är stor arbetspress på boendena numera
och att han aldrig skulle ställt upp på de premisserna idag. Då
tycker han att det är friare i hemtjänsten.
I Janssons (1994) studie, om manliga sjuksköterskor, ansåg vissa
äldre patienter att sjukskötarna inte skulle utföra vissa enklare
uppgifter, det kan ”flickorna” göra istället. Samma reaktion har
även en del av intervjupersonerna stött på. I början när David
arbetade i hemtjänsten hade han följande samtal med en äldre
kvinnlig vårdtagare.
”… det behöver inte du göra det gör mina flickor. – Nej men
jag ska göra det med (David). – Nej det behöver du inte göra
22
det gör mina flickor när de kommer nästa gång (den kvinnliga
vårdtagaren).”
Det finns även män som har märkt att de har fått högre status hos
en del vårdtagare bara för att de är män.
”Det är det här att det är en man, den vågar man inte sätta sig
upp emot lika mycket som kvinnor kanske och så här. Vi har
haft någon brukare en period som var väldigt kinkig med att ta
sina mediciner. Men aldrig mot mig och när mina kollegor
gick dit så sa de att det är Lars som sagt att du ska ta
medicinen och då tog hon den godvilligt när jag fanns
någonstans i bakgrunden så här.” (Lars)
Ekstrand (2005) lyfter fram liknande situationer när patienterna
förutsätter att de manliga sjuksköterskorna är läkare, vilket kan
leda till missförstånd.
Ett problem som alla intervjupersonerna tagit upp är när det är
dags för duschning, vilket även uppmärksammas i Elb och
Johanssons (2006) studie. Då har alltså könet väldigt stor
betydelse.
”Det är väl det här att få duscha äldre människor, det är inte
alla som tillåter det, att få in en kille och visa sig naken, det
är... Likadant att rulla hår, det är inte alla som släpper till
huvudet heller.” (Olle)
Men har de väl gjort det en gång så brukar det gå bra sedan.
Många tror också att det är en generationsfråga. Som flera påpekat
så är det ju inga problem när de är hos doktorn. På så vis skulle
yrkesrollen väga tyngre än könsrollen. Om det inte går så får
någon kvinnlig medarbetare göra det istället.
23
”… då är det ju vi tjejer som får ta det merarbetet faktiskt, för
då visar det sig att de har nekat dusch eller tvätt eller så får vi
ta det nästa.” (Kerstin, vårdbiträde)
Det kan alltså medföra att arbetsbördan blir större för de kvinnliga
medarbetarna. Samtidigt som det är frustrerande för männen att
inte få utföra sina arbetsuppgifter. Det är både män och kvinnor
som vägrat bli duschade av män, men det finns även exempel på
en man som valde att bli duschad av en man.
”Det har varit ett fall som har blivit på andra hållet, då en
man, som när jag började jobba där nere, som sa till mig när
jag kom dit en gång att varför ska jag ha en kvinna med mig i
duschen när du finns. Då skrattade bara mina arbetskamrater
och sa att tänk att männen äntligen har fått en valmöjlighet.”
(Lars)
Det finns även vårdtagare som tar det med humor. Henrik berättar
om när han jobbade i hemtjänsten och hade varit hemma hos en
kvinnlig vårdtagare och hade duschat henne.
”… och så skulle hon ha rullat hår efteråt ju så hon satte sig
vid köksbordet. – Nu ska jag vara med om något jätteroligt
(kvinnlig vårdtagare). – Jaha vadå? (svarade Henrik). – Du
ska rulla mitt hår, sa hon, det vill jag se. Men jag kunde det.”
24
Sammanfattning
Det som främst framkommer är att männen trivs väldigt bra med
att arbeta i äldreomsorgen och de uppskattar kontakten de har med
vårdtagarna. De vill gärna få en möjlighet att sitta ner en stund
hos de äldre. Tyvärr upplever flera intervjupersoner att det ibland
är alltför stor arbetspress och att de märker av nerdragningar. Det
gör att tiden de kan umgås med vårdtagarna är alltför knapp.
Några av männen skulle även önska att det fanns större flexibilitet
och inte så strikta regler om vad de får och inte får göra.
Flertalet av männen tycker det är kul när de får hålla på med mer
sjukvårdande uppgifter och sårvård. De säger sig ha ett ganska
varierat och fritt jobb, även om det ibland blir en del rutinarbete.
Städning är en sådan uppgift som inte är så populär. Ett vanligt
problem är att männen inte alltid accepteras när vårdtagarna ska
duscha. Det kan gälla såväl kvinnliga som manliga vårdtagare.
För det mesta brukar det lösa sig när vårdtagaren har fått vänja
sig.
25
6 Vad tillför männen?
Vad tillför männen när de börjar arbeta i vården? Tillför de något
nytt och annorlunda? Det finns förväntningar om att männens
inträde i vården ska ge många positiva effekter. Men Sörensdotter
(2005) anser att det inte är garanterat att män för in olikheter. Det
finns vissa förväntningar om att männens inträde i yrket också ska
leda till organisatoriska förändringar.
”Om vi fick in män med en annan tanke tror jag att det skulle
se helt annorlunda ut.” (Eva)
I flera av intervjuerna lyfts det fram att det inte alltid handlar om
skillnader på grund av kön. Det handlar också mycket om
personligheten och om generationsskillnader, där det till exempel
kan vara större skillnad på en ung och äldre kvinna än det är
mellan en ung kvinna och en ung man. I Nordbergs (2001) studie
påpekas det att det finns skillnader även mellan män, vilket också
handlar om olikheter i intressen. Frykman (1994) däremot menar
att könet i sig markerar en skillnad. Det är en tillskriven identitet
som finns med från början och som inte behöver förvärvas. Som
en intervjuperson säger så tillför männen något just genom att
vara män. En arbetsledare menar att män som arbetar i
kvinnodominerade grupper till viss del blir androgyna. Enligt
Jorfeldt (2000) visar det sig genom att de utvecklar förmågor och
färdigheter som ofta tillägnas kvinnorna. Det kan medföra att flera
av synpunkterna som männen lyfter fram, även kan gälla för
kvinnorna.
Vid en jämställdhetskonferens i Stockholms läns landsting
fastslogs det olika argument för varför det var viktigt att öka
andelen män i vård och omsorg (Robertsson, 2003)
Arbetsklimatet blir bättre med blandade kön på
arbetsplatserna
26
Med fler män ökar förutsättningarna för att tillsammans
förändra arbetsorganisationen underifrån.
Fördelen med både manligt och kvinnligt synsätt
Kan svara bättre mot vårdtagarnas behov
Detta är argument som också kom fram i denna studie. Alla
intervjupersonerna anser att det behövs fler män i äldreomsorgen
även om det ibland verkar vara svårt att precisera varför och vad
männen tillför. Speciellt är det stämningen på arbetsplatsen som
förbättras när det blir mer blandat.
”Ja det är för att det ska bli mer jämnt mellan könen och
grupperna fungerar bättre om man får in fler killar. Man
tänker kanske ibland lite annorlunda och det kanske blir lite
mindre tjafs om det är killar… om det är några fler killar som
kommer.” (Olle)
Även de kvinnliga kollegorna tycker att det blir en bättre stämning
när fler män kommer in.
”Det är ju mycket mer skämt och skoj, det är raka rör. Det är
skojigare, det blir inte… hur ska jag förklara, men det är
roligt. Det är lite råare attityd.” (Monica, undersköterska)
Olika studier visar att både män och kvinnor mår bättre på
blandade arbetsplatser (Westberg-Wohlgemuth, 1996, Robertsson,
2003). Det lär finnas skillnader i sättet att kommunicera mellan
kvinnor och män och att de samtalar om olika saker. Männen
anses vara mer raka i sin kommunikation och skämtar mycket.
Flera studier visar på samma sak, däribland Ekstrands (2005). Det
bekräftas också av både männen, kvinnorna och arbetsledarna i
denna studie.
27
”Ibland behöver man en man som bara kan säga ifrån att nu
räcker det medan kvinnor tisslar och tasslar och pratar mer
bakom ryggen.” (Lena)
”Det är mycket kärringsnack här. Det är ju så. Män är ju lite
mer annorlunda, det är lite mer raka rör och nu kör vi på.”
(Anita, undersköterska)
”Jag som kille är väldigt rakt på rör /…/ så jag har lyckats
införa det. Säg vad du vill och sluta babbla runt det, bara säg
det rakt ut.” (Kristoffer)
Oftast ses det kvinnliga arbetsklimatet som mer tjafsigt medan
männen kör med raka rör (Pingel, 2005-08-29). Något som många
män tycker är jobbigt är att det ska diskuteras så mycket fram och
tillbaka utan att komma till skott. Elias gav ett exempel på hur
några kvinnliga kollegor kunde ha långa diskussioner om
huruvida de skulle ha den ena eller den andra moppen. En
diskussion som verkade ganska oväsentlig i hans ögon. Flera av
männen anser att män har mer handlingskraft och ser till att saker
händer istället för att bara diskutera.
”Jag upplever nog ofta att man som man kanske ser det lite
lättare, man behöver kanske inte göra det omständligare än
vad det är.” (Henrik)
Frågan är om det inte är så att män och kvinnor fattar beslut på
olika sätt. Det som männen upplever som långdragna
diskussioner, kan för kvinnorna vara ett sätt att låta alla tycka till
om ”problemet”.
Många vill framhålla att män och kvinnor gör samma sak, de har
ju samma uppdrag. Det kryper dock fram att det kan finnas
förväntningar både från de kvinnliga kollegorna och framförallt
hos vårdtagarna att männen är mer tekniska, vilket inte alltid
28
stämmer. Enligt Robertsson (2004-05-05) deltar alla mer eller
mindre i återskapande processer. Bland annat är det vanligt att
männen antas tillföra fysisk styrka och tekniska färdigheter.
”Många äldre är ju såna att vården det är kvinnor, killar kan
ingenting sånt. Det är ju liksom att vi ska stå med skiftnyckeln
och skruvmejseln och svetsen och hålla på. Ja så fort man
kommer hem till en vårdtagare och de har något tekniskt
problem, kunna programmera videon åt dem eller det är någon
lampa som är paj.” (Andreas)
Enligt Nordberg (2004-05-05) hamnar männen lätt i en dubbelhet.
Å ena sidan utför de så kallade kvinnliga sysslorna. Å andra sidan
ska de stå för det manliga.
”… vi har haft ganska mycket strul med våra tv-apparater och
då har det ju blivit så att ni händiga killar får ta det, även om
de kanske inte alls är händigare än tjejerna, men det är en roll
som de har fått för att folk är så vana vid att vända sig till en
man när det gäller något tekniskt.” (Lena)
”Man tar kanske många gånger omedvetet på sig mer
uppgifter med tunga lyft, men kan också be en kvinnlig
kollega om hjälp vid t.ex. hårrullning.” (Erik)
En av arbetsledarna säger sig se att männen har olika
förväntningar på sig själva och tar på sig olika roller, som till
exempel tunga lyft. Även kvinnliga kollegor har ett omedvetet
könsrollstänkande när de arbetar med manliga kollegor.
”Jag har väl lagt märke till vissa, vi säger att man jobbar två
och två, så kanske de säger det att, – okej om du håller den här
personen på sidan och håller så ska jag tvätta och torka, eller
om du håller ett stadigt tag så ska jag torka. Det är det här
kvinnliga då att torka och det manliga, det här stabila. Det har
29
jag lagt märke till att det kommer lite automatiskt från många
tjejer.” (David)
En kvinna menar att männen snarare tillför en psykisk styrka än
en fysisk. Det är kombinationen man och kvinna som blir en
styrka. En del anser också att betydelsen av männens
muskelstyrka är överskattad.
”Det enda många tror är att det är så bra för att du är man och
du är stark och du kan lyfta och du kan det och det, men man
har ju hjälpmedel så det… vi lyfter med liftar och grejer.”
(Magnus)
I Nordbergs (2001) studie, där hon undersöker män i vården,
förskolan och frisören, visar hon att män möter förväntningar om
att agera på ett visst sätt. Till exempel ser manliga vårdtagare en
mans närvaro som en möjlighet till ”manlig gemenskap”. Vid
intervjuerna framkommer det att många manliga vårdtagare kan se
sin chans att prata om ”manliga” saker som till exempel sport, när
det kommer manlig personal.
”… om man är hemma hos en herre ibland så är det så här att
jag tror att de kan prata på ett annat sätt med en kille för de
tycker vad kul, nu kan jag prata fotboll, inte för att jag är så
intresserad av att prata fotboll, men det blir ju direkt så att...
typiska mansidealgrejer då.” (Elias)
Genom att vara både kvinnor och män på arbetsplatsen så kan
man komplettera varandra. David anser att idealet är att vara en
man och en kvinna.
”Det kan ju vara så här att du har boende som är lite känsliga
för killar när de ska duscha. Sen kan det finnas lite aggressiva
gubbar och de kanske går och nyper efter tjejer men då kanske
man sätter in den bredaxlade killen att nu ska vi duscha här.
30
Då muttras det bara och stämning, arbetsmiljön, det blir
annorlunda.”
Andra skillnader mellan män och kvinnor som har diskuterats
under intervjuerna har varit vilka prioriteringar som görs och då
har männen mestadels haft liknande uppfattningar.
”Kvinnorna lägger mer just om vi säger om de har hjälp med
hygien och sånt där. De är görnoga och missar inte en
mikrometer på kroppen och tvättar och sånt. De lägger
energin på hygienen och sånt där. Men sen… okej det är ju
viktigt så där… nu låter det som om jag lämnar vårdtagarna
sketna och de ser ut som fan, men jag kanske inte tvättar sådär
noga. Jag tycker det är viktigare att vårdtagaren kommer upp.
Sen beroende på vilket humör vårdtagaren är på, komma
igång och få en dialog, mer den sociala biten.” (Andreas)
Eftersom olika personer prioriterar olika uppgifter så är det ju en
fördel om man kan komplettera varandra istället.
31
Sammanfattning
Många menade att det inte skilde sig mellan männen och
kvinnorna och de har samma arbetsuppgifter. Det kryper dock
fram att männen faktiskt tillför vissa skillnader. Alla anser att
stämningen på arbetsplatsen blir bättre när det kommer in män.
Dessutom bidrar de till att det blir en rakare kommunikation i
arbetsgruppen.
Det finns också förväntningar, ibland omedveten, från både
kvinnliga kollegor och vårdtagarna att männen är mer tekniska.
De anses också tillföra en styrka som kan vara både fysisk och
psykisk. Männens närvaro gör att det finns en större möjlighet att
tillgodose vårdtagarnas olika behov. Som till exempel möjligheten
till ”manlig gemenskap ” för de manliga vårdtagarna och få prata
om typiskt manliga ämnen. De kvinnliga vårdtagarna får lite
manlig ”fägring”.
32
7 Varför så få män?
Varför är det så få män som söker sig till äldreomsorgen och
varför stannar de inte kvar?
Nordberg (2001) berättar om att män i kvinnodominerade yrken
ofta slutar och istället börjar i mansdominerade områden eller så
går de vidare till högre befattningar. Samtidigt var det flera av
intervjupersonerna i denna studie som inte var intresserade av att
bli sjuksköterskor eftersom de har så mycket pappersarbete. Det är
en reaktion som även Elb och Johansson (2006) stött på. Just
lönen är något som alla intervjupersoner nämner som en orsak till
att så få män börjar arbeta inom vården och även har betydelse för
att så många män väljer att gå vidare eller söker sig till andra
branscher.
”Där så tror jag ju faktiskt att det ganska mycket hänger ihop
med lönen. Alltså att läser man vidare och blir någon form av
sjukvårdare eller sjuksköterska och så här så stiger lönen
automatiskt i takt med det va.” (Lars)
Lönen är en av orsakerna till att några av de yngre männen inte
tänker stanna i äldreomsorgen. Även om lönen har stor betydelse
för valet av yrke så anser Erik inte att den får vara avgörande.
”Jag tycker absolut inte att det ska vara så att man väljer
vårdyrket för att man ska tjäna pengar. För då är man ute och
seglar, för det handlar om så mycket annat. Det är ju
människor man arbetar med. Men visst har lönen en stor
betydelse.”
Rent etiskt får alltså inte lönen vara orsaken till att man väljer att
börja arbeta i vården, men i praktiken väger lönen tungt. En annan
orsak som också är kopplad till lönen är svårigheten att få
heltidstjänster. I Halmstad kommun till exempel erbjuds
33
personalen endast 85 %:iga tjänster, med möjlighet att ”jaga”
timmar upp till heltid.
”Det är ju det här med heltidsanställningar, det måste ju bli
mer. Visserligen om man har en 75% tjänst så får man jobba
upp resterande timmar upp till heltid för att leta och då får
man ofta ta sina fridagar för att få ihop det.” (Olle)
Kombinationen dålig lön och svårigheten att arbeta heltid gör att
männen söker sig till andra yrken där de får bättre betalt. Flera
personer nämner också de obekväma arbetstiderna och dålig
arbetsmiljö hos vissa vårdtagare som en orsak att söka sig vidare.
Enligt Härenstam, Westberg & Wiklund, (2000) är männen i vårdoch omsorgsyrkena oftare missnöjda med sina arbetsvillkor än
kvinnorna. Det kan då medföra att männen lämnar arbetet för ett
bättre i privata sektorn. Mansdominerade yrken har oftare högre
status och lön vilket gör att männen har en ”exitmöjlighet” som
kan erbjuda dem bättre villkor.
Enligt en AMS-rapport (2002) ger den ökade stressen bland
personalen negativa signaler utåt vad det gäller status och
attraktivitet för arbetet i vården. Det är också något som
intervjupersonerna själva tar upp.
”Något som jag kan känna av också som kan avskräcka det är
personalbristen. För killar accepterar inte den arbetssituationen som vi undersköterskor har idag med den höga
stressfaktorn.” (Andreas)
Nordberg (2004-05-05) har märkt att när arbetsmiljön blir för tuff,
bland annat på grund av nedskärningar, så blir många av
kvinnorna sjukskrivna medan männen går vidare till andra jobb
när de har fått nog. En annan orsak som gör att vårdyrket inte är
något naturligt val för många män, är att det är ett traditionellt
kvinnoyrke.
34
”Framförallt att det traditionellt sett är kvinnor som jobbar
inom vården. Först och främst ska man ta det beslutet och ge
sig in på en utbildning med nästan enbart kvinnor och det är
inte alla som vill göra det och sen vårdyrket har ingen hög
status.” (Lena)
Även själva arbetsuppgifterna kan göra att äldreomsorgen inte blir
så attraktivt att söka till.
”När det gäller hemtjänsten kan det nog vara arbetsuppgifterna till viss del som också skrämmer många. Det är ju
rätt mycket städ och så. Det är ju inte så mycket
sjukvårdande” (Erik)
Enligt Jörgen som är ute på skolorna som ambassadör för
kommunen finns det mycket fördomar eller snarare okunskap om
hur det är att arbeta i vården och vilka yrken som finns inom
området och vad de gör. Synen på äldreomsorgen är att det bara
handlar om personlig hygien, laga mat och städa.
Det finns alltså många fördomar kring hur det är att arbeta i
äldreomsorgen som kan verka avskräckande på männen. Det gör
det ju inte lättare att välja ett yrke där man vet att man med hög
sannolikhet kommer att arbeta som ensam kille.
”Vi manipuleras ju dagligen av massmedia, tidningar allting
alltså om att vårdyrket… jag menar när till och med stand-up
komikerna och andra använder kanske det här med att jag
jobbar i vården som en form utav lustighet, lite nedvärderande
kanske inte så mycket värt.” (Sven)
De flesta berättar att många män söker sig vidare till bland annat
ambulans och psykiatrin. Beror det på att det finns fler i männens
omgivning som pushar på dem att gå vidare eller är det helt enkelt
arbetsuppgifter som är mer lockande för männen?
35
”Det är nog från omgivningen tror jag. – Du som är man ska
väl inte stanna där utan du får väl läsa vidare. Medan det för
en kvinna är helt okej att vara vårdbiträde eller
undersköterska. /…/ Det är många som har frågat mig om jag
inte ska läsa vidare.” (Magnus)
Män uppmuntras mer att gå vidare i karriären. Både genom hur
vårt samhälle är uppbyggt idag och dessutom finns det en
förväntan att männen ska gå vidare och inte nöja sig med att vara
undersköterska (Jansson, 1994; Robertsson, 2003). Troligtvis
lever det traditionella tänkandet, om mannen som familjeförsörjare, kvar till viss del.
Både männen och kvinnorna anser att männen vill att det ska
hända mer, att det ska vara lite mer action.
”Men att killarna vill lite längre. De vill mer in i
akutsjukvården, det får vara lite mer som händer.” (Eva)
Det kan dock vara så att vi är i ett generationsskifte nu. Flera
personer anser att även unga kvinnor vill mer och söker sig vidare,
men det märks mer när männen gör det eftersom de är så få.
Frågan är vilken bild personalen i äldreomsorgen ger sina
anhöriga och bekanta. Alla som arbetar i äldreomsorgen är ju
ambassadörer utåt för verksamheten och påverkar på så sätt även
de som skulle kunna tänka sig att arbeta i vården.
”Jag vet många av de äldre som också säger att vården inte är
något framtidsyrke så de går nog ut och säger det till sina
barn, alltså killar att det inte är något att satsa på. Det är lite
synd för jag tycker verkligen att det är ett framtidsyrke för
vårdbehovet kommer att öka.” (Elias)
36
Sammanfattning
Lönen är det första som alla nämner som den främsta orsaken till
att det finns så få män i äldreomsorgen eller att männen letar sig
vidare, men det kommer även fram andra faktorer. Systemet med
att inte erbjuda heltidstjänster medför att personalen måste ”jaga”
timmar. Kombinationen dålig lön och att inte få tillräckligt stor
möjlighet att jobba heltid, kan vara avskräckande. Även de
obekväma arbetstiderna ses som något negativt.
Det finns många fördomar om att jobba i äldreomsorgen, som att
man bara får städa och ta hand om personlig hygien. Dessutom får
vi i medierna ofta höra att det är personalnerdragningar och dålig
arbetsmiljö. Det påverkar de personer som aldrig kommit i
kontakt med äldrevården tidigare negativt. Dessutom har det
stämpeln av ett kvinnoyrke, vilket kan göra att ens manlighet kan
ifrågasättas.
Många av männen har blivit tillfrågade om de inte ska läsa vidare.
Det finns till viss del en omedveten förväntan att männen ska gå
vidare i karriären. Speciellt de yngre männen har planer på att gå
vidare eller att göra något helt annat.
37
8 Hur kan fler män bli intresserade?
”Fler unga män i vård och omsorg behövs för vår status och lön”
skrev Kurt-Åke Andersson, undersköterska i Kalix, på
Kommunalarbetarens debattsida 2002-10-07. Han ansåg att det
behövdes marknadsföring för att få fler män intresserade av att
arbeta inom äldreomsorgen. Frågan är vad som har hänt sedan
dess. Fortfarande verkar det finnas dålig insikt i vad det verkligen
innebär att arbeta i äldreomsorgen och det finns många fördomar
som de flesta intervjupersonerna vittnar om. Elias anser att
intresset för omvårdnad behöver introduceras redan i förskolan.
”Att man försöker göra det lite mer könsneutralt på dagis, att
det är okej att leka med dockor när du är kille och att det är
okej att leka med actionforcegubbar när man är tjej.”
Flera av intervjupersonerna anser att man behöver komma ut mer
och informera i skolorna om hur det är att arbeta i äldreomsorgen.
”Alltså det är ju upplysning. Det är så dålig upplysning vad
det innebär att jobba inom hemtjänst. Alla som hör ordet
hemtjänst så är det städ och putsa fönster.” (Kerstin)
Idag finns det ambassadörer i Halmstads kommun som är ute i
skolorna och informerar om hur det är att arbeta i kommunen och
en av dem är en manlig undersköterska som arbetar i äldreomsorgen. Han menar att det behövs ren information om vad
vården innebär. Tyvärr var det nästan ingen av intervjupersonerna
som kände till att det existerar en sådan verksamhet idag.
Enligt Andersson (2002-03-07) behöver omvårdnadsprogrammet
reformeras för att det ska bli attraktivare och han anser även att
det bör ske en kraftig satsning på utbildning av vuxna. Han får
medhåll av Eva som har följande åsikt:
38
”Men jag tror inte att vi klarar vården i framtiden om vi
kommer att fortsätta med vårdutbildningarna som vi gör idag
och inte samtidigt lägga in företagsutbildningar när det gäller
kooperationen att ta över någonting, att starta upp någonting
själv, att få den här moroten då att jobba utefter.”
För att få fler pojkar/män intresserade för vårdyrken föreslås det i
en rapport att det ska avsättas resurser för att kunna stimulera
deras intresse för den sociala sektorn. Förslaget innebär också att
Skolverket får i uppdrag att utarbeta koncept för män motsvarande
de som använts för kurser i teknik för flickor. De som har lämnat
skolan men som är arbetslösa ska också få möjligheten att delta i
liknande kurser. För att öka intresset för undersköterskeyrket ges
förslag till att kunna inrikta sig på en specialistkompetens för att
höja yrkets status (SOU 2004:43). Sven är inne på samma spår när
det gäller specialistkompetensen.
”Jag tror det handlar mycket ändå om att kunna göra någon
form av karriär, kanske specialisera sig på något vis. Det är
klart att lönebiten också påverkar, självklart. Det är en svår
nöt att knäcka.”
Lönen är en viktig faktor i sammanhanget. I Långtidsutredningen
för SOU anser de att lönerna måste öka om den offentliga sektorn
ska kunna behålla och rekrytera ny arbetskraft (2004:19). Om
bland annat lönen hade ökat så hade chansen varit större att de
yngre männen hade stannat kvar.
”Högre lön, bort med städ, ökade befogenheter inom vad man
får göra.” (Andreas)
Det handlar även om att ta till vara på den kompetens som finns
bland personalen. Genom att lägga ut städet på entreprenad kan de
få lägga krutet på det de är utbildade till.
39
”Om nu äldreomsorgen skulle förändras så skulle man lägga
ut städ på entreprenad och bara använda den utbildade
personalen till omsorgsjobbet.” (Erik)
Som det är idag är oftast de få män som arbetar i äldreomsorgen
utspridda på olika ställen. Även om de säger sig trivas så märks
det att de gärna skulle vilja ha någon manlig kollega att prata med.
På Frennarps äldreboende i Halmstad har de brutit den trenden
och anställt en stor andel män på samma ställe.
”Det kanske är en anledning, att när vi anställer män att vi inte
ska anställa dem på små isolerade öar. Utan de precis som
kvinnorna behöver ha möjlighet att ha arbetskamrater av
samma kön som gör att man kanske stannar.” (Sven)
Möjligheten till att träffa andra män som arbetar i äldreomsorgen
kan ibland vara nätverk som startas speciellt för männen. Det var
inte många som kände till något sådant, men i Falkenbergs
kommun sades det ha påbörjats ett sådant nätverk.
”För det var det att det var någon som stod som kontaktperson
i det här nätverket som skulle ta kontakt med mig och
meddela när det var dags för några träffar men det har jag inte
hunnit få någon kallelse än.” (Lars)
Männen säger sig uppskatta kontakten med de äldre och att det är
det som gör det så roligt att arbeta. Samtidigt talas det om en mer
stressad vardag där de inte alltid hinner sätta sig ner hos
vårdtagarna. Därför skulle det även behövas mer personal.
”Mer personal. Först och främst. Det behövs. Man behöver de
små glädjestunderna också så att man kan göra mycket för de
boende också. Idag, man hinner inte med det.” (Monica)
40
Sammanfattning
Flera av intervjupersonerna anser att det behövs mer kunskap om
vad det verkligen innebär att arbeta i äldreomsorgen. De menar att
förvaltningarna måste arbeta mer aktivt med att nå ut med en
alternativ bild. Idag finns det personer som arbetar som
ambassadörer för Halmstad kommun, men det var nästan ingen
som visste om att en sådan verksamhet existerade.
Några tar upp funderingar om hur utbildningen skulle kunna
förändras mot både företagsutbildning och specialisering inom
området. Lönen anser de flesta behöver öka för att kunna behålla
och rekrytera ny arbetskraft. Det kom även förslag om att lägga ut
städningen på entreprenad så att de kan ägna sig åt det som de har
utbildat sig till. Ökad personalstyrka skulle minska arbetsbördan
vilket skulle göra att fler män, och även kvinnor, skulle välja att
stanna kvar.
Frågan är om möjligheten till mer manlig kontakt behöver öka för
att fler män ska bli intresserade. I så fall kanske inte män ska
anställas på isolerade öar utan någon manlig kollega. Det finns
även försök med att starta nätverk för män i vården.
41
9 Diskussion
Arbetet har fått titeln ”En tupp i hönsgården”, vilket kännetecknar
hur en del män upplever sig. Många gånger arbetar de som ensam
man bland kvinnliga medarbetare. De är män som bryter sig in på
ett traditionellt kvinnligt område och måste ibland försvara sitt
val. Samtidigt visar de på en trygghet i sin roll när de bortser från
negativa kommentarer och står för sitt yrkesval. De trivs med att
arbeta med kvinnor och saknar inte den jargong som finns på
manliga arbetsplatser.
Som man i vården får de extra mycket uppmärksamhet och blir
sedda, vilket av de flesta upplevs som mycket positivt. Såväl de
kvinnliga kollegorna som vårdtagarna anser att det är roligt när
det kommer in fler män och de får mycket uppskattning. Alla trivs
dock inte med att vara i centrum och det syns tydligt om de gör
något fel. Männen utgör alltså en kontrast gentemot kvinnorna,
bara för att de är män. Vilket medför att kvinnorna verkar vara
mer lika än de egentligen är. Att som tuppen vara i minoritet kan
alltså upplevas som både positivt och negativt.
Det finns en föreställning om att det inte finns någon skillnad på
kvinnorna och männen, de gör ju samma arbete. Ändå finns
skillnaderna där om man sätter på sig genusglasögonen. Trots att
männen har tagit steget och utmanat det traditionella
genustänkandet genom sitt val, så upprätthålls det i viss grad av
både kvinnliga kollegor, vårdtagarna och männen själva. Det finns
en omedveten rollförväntan på mannen om vad en man ska klara
av, vilket han också själv tar på sig. Främst handlar det om
förväntningar om att en man ska vara mer teknisk och tillföra
fysisk styrka, vilket inte alltid stämmer. Han ska även tillföra det
manliga perspektivet till såväl arbetsgruppen som vårdtagarna.
Det finns också förutfattade meningar om att en man inte är så
duktig på traditionellt kvinnliga göromål. Därför måste de
överbevisa, speciellt för vårdtagarna, att de faktiskt klarar av sina
42
uppgifter. Det gör att de får desto mer beröm när de visat att de
faktiskt fixar det.
Männen säger sig arbeta på samma villkor som kvinnorna. Det
kan då vara väldigt frustrerande att inte få göra vissa
arbetsuppgifter. Det handlar främst om att flera kvinnliga
vårdtagare inte vill bli duschade av en man. Då blir det ofta de
kvinnliga kollegorna som får ta det jobbet istället. Samtidigt så
handlar det om en ovana att få omsorg av en man, vilket skulle
kunna förändras om fler män börjar arbeta i äldreomsorgen. På så
vis skulle det kunna handla mer om förväntade roller än om
könsroller. Det kan också förändras när det kommer en ny
generation vårdtagare. Flera män berättar om hur de försöker
bygga upp förtroendet med vårdtagaren och vilken vinst det är när
de äntligen får lov att duscha en vårdtagare som tidigare vägrat.
De flesta männen betonar betydelsen av att sitta ner en stund med
vårdtagarna och lägger mindre vikt vid städningen. Ibland drar de
över den tiden de har till förfogande för att vårdtagaren har behov
av att prata. En del anser också att vissa av deras kvinnliga
kollegor är väldigt noggranna med städningen, men det kan ibland
bli snabbt in och snabbt ut. Som en del män tidigare har påtalat så
kan det ibland upplevas jobbigt med allt ”kvinnoprat”. Utifrån det
skulle i så fall kontakten med vårdtagarna kunna vara en fristad
för männen då de får möjlighet att prata om andra saker. För
kvinnorna kan fristaden istället vara personalrummet där man kan
lufta sina tankar och åsikter. Det kan också vara så att männen
inte är lika låsta vid de så kallade ”reglerna” om vad man får göra
och inte göra, som sina kvinnliga kollegor, vilket även uttalanden
från Blombergs (2006) berättelse visar.
Varför ska män då söka sig till äldreomsorgen? Det förs fram
olika argument för detta. Dels är det för att det blir bättre
arbetsstämning i arbetsgruppen. Dels tillför de en större bredd i
diskussionerna med vårdtagarna och kan föra ”killsnack” med de
43
manliga vårdtagarna. Det finns även förväntningar om att de ska
höja statusen och få upp lönen. Det som dock kommer bort i
diskussionen är varför männen ska söka sig till äldreomsorgen för
sin egen skull.
De flesta av oss väljer ju ett yrke som vi tror är roligt,
stimulerande och utvecklande. Det kan ju då gå stick i stäv med
de vanliga fördomarna som präglar äldreomsorgen. Dagligen hör
vi om nerdragningar, stress och dålig lön när du arbetar i
äldreomsorgen. Dessutom har det en kvinnostämpel och det finns
förutfattade meningar om att arbetsuppgifterna till största delen
handlar om personlig hygien, städa och laga mat. Är det då så
konstigt att många män inte ser det som ett förstahandsval?
Någonstans brister det i informationen och kunskapen om att
arbeta i äldreomsorgen. Flera av intervjupersonerna ansåg att
förvaltningarna behöver arbeta mer aktivt för att nå ut med en
alternativ bild. Tidigare i rapporten visade det sig att de flesta män
som arbetar i äldreomsorgen känner någon som arbetar inom
vården. Även om det inte har varit avgörande för deras yrkesval,
så har det medfört att de har viss kunskap om vad det innebär.
Några av männen hade en negativ bild av äldreomsorgen innan de
började, men den bilden ändrades när de väl provade på arbetet.
De män som intervjuades trivdes mestadels mycket bra. Främst
lyfter de fram kontakten med de äldre som stimulerande, lärorik
och att det är kul att träffa en massa intressanta människor med
olika livshistorier. Dessutom säger de sig ha ett relativt
omväxlande jobb. Wikman uttrycker sig på följande sätt: ”Inte
minst det engagemang, som arbetet kan ge upphov till, torde spela
en roll. Just resultatet av arbetet kan vara väsentligt. Inom vård
och omsorg kan t.ex. arbetet motiveras av de människor som tas
om hand.” (2005). Därför är det viktigt att nå ut med vad arbetet
kan tillföra personligen.
44
Som tidigare lyfts fram så är det många män som går vidare till
akutsjukvård, psykiatrin, sjuksköterska eller till helt andra yrken.
Frågan är om det endast är männen som gör detta eller om det inte
är så att det syns mest när männen väljer att gå vidare, för det
finns även många kvinnor som väljer att gå vidare i karriären.
Samtidigt kan det vara en varningsklocka om att det behövs en
förändring i arbetet. När männen tröttnar så går de vidare, medan
kvinnorna i högre grad sjukskriver sig (Nordberg, 2004-05-05).
Om männen går vidare till mansdominerade yrken kan de få såväl
höjd status som lön. Samma valmöjlighet har inte kvinnorna.
Det påtalas ett behov av förändring i äldreomsorgen. Möjligheten
att kunna specialisera sig har varit ett förslag för att kunna höja
statusen. Även att lönen behöver höjas är något som kommit upp
vid de flesta intervjuerna. En del menar också att deras kompetens
inte tas till vara fullt ut. Speciellt städningen hade kunnat läggas ut
på entreprenad, ansåg flera av intervjupersonerna, så att de kan få
ägna tiden åt det som de är utbildade till. Just att inte få använda
sin kompetens i tillräckligt hög grad sågs som en anledning till att
gå vidare.
Frågan är om det är specifikt männen som skulle vilja ha högre
lön, större möjligheter till att gå vidare i karriären och att slippa
att städa. Troligtvis skulle många kvinnliga kollegor vilja
detsamma. Speciellt den yngre generationer kvinnor kan tänkas
ställa samma krav. Det är trots det en hel del kvinnor som inte
aktivt arbetar för dessa förbättringar, utan har förväntningar om att
fler män i vården ska få upp deras löner.
I studien har främst skillnader mellan männen och kvinnorna
diskuterats. Självklart finns det också skillnader mellan män och
män och mellan kvinnor och kvinnor, likaväl som det finns
skillnader mellan olika generationer. Även personligheten spelar
en stor roll. Genusperspektivet är snarare ett perspektiv för att
45
uppmärksamma hur vi omedvetet sätter olika etiketter på varandra
beroende på kön.
Det skulle vara intressant att undersöka vilken bild unga män har
av äldreomsorgen och hur syokonsulenter engagerar sig för att
bryta de könsrollsmönster som finns när vi väljer yrke. Det hade
även varit bra att få reda på vårdtagarnas inställning till fler män i
personalen. Flera intervjupersoner efterlyser en förändring inom
äldreomsorgen. Därför skulle det vara fruktsamt att studera hur
andra omsorgsverksamheter är strukturerade, som till exempel
handikappomsorgen. I rapporten diskuteras vad männen tillför.
Undrar hur det skulle sett ut om man vände på det och tittade på
vad kvinnorna tillför jämfört med männen?
Äldreomsorgen är ett område som behöver rekrytera mycket ny
personal framöver och enligt Johnreden och Wallin (2002)
behöver det även läggas fokus på vuxenutbildningen för att kunna
täcka alla åldersavgångar. Därför är det viktigt att få fler män att
bli intresserade av att arbeta i äldreomsorgen. Ett arbete som ger
mycket tillbaka oavsett kön.
46
Källförteckning
Andersson & Gunnarsson, (2003). Spegling och problematisering
av mansforskning i arbetsliv och organisationer. I T. Johansson &
J. Kuosmanen (red). ”Manlighetens många ansikten”. Malmö:
Liber
Arbetsmarknadsstyrelsen. (1999:3). 1998 års Brytprojekt
Blomberg, M. (2006). En kopp kaffe och ett samtal. Halmstad:
Region Halland.
Dufwa, S. (2004). Kön, lön och karriär. Växjö: Växjö Universitet.
Ekstrand, P. (2005). Tarzan och Jane. Uppsala: Uppsala
Universitet.
Elb, B. & Johansson, P. (2006). Mänsklighetens guider i
ålderdomen. Varför så få män?. Halmstad: Sektionen för hälsa
och samhälle, Halmstad Högskola.
Frykman, J. (1994). Mellan velour och macho – manlighetens
förvandlingar inför sekelskiftet. I G. Thorgren (red). ... å andra
sidan. Om kvinnors och mäns villkor. (s. 61-69). Rabén Prisma
Härenstam, A., Westberg, H. & Wiklund, P. (2000) Hur kan
könsskillnader i arbets- och livsvillkor förstås? Stockholm:
Arbetslivsinstitutet.
Jansson, S. (1994). Män i vården. Lund: Sociologiska
institutionen Lunds Universitet.
Johnreden, A. & Wallin, C. (2002). Den framtida
personalförsörjningen. Tre scenarier till år 2015. Almedalen:
Arbetsmarknadsstyrelsen.
Jonsson, J. (1997). Hur ska vi förklara könsskillnader i
utbildningsval? I I. Persson & E. Wadensjö (red) Glastak och
glasväggar? (s. 16-46). Stockholm:
Arbetsmarknadsdepartementet.
Jorfeldt, I. (2000). Yrke och kön. Stockholm: Lärarhögskolan i
Stockholm.
Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:
Studentlitteratur.
Nordberg, M. (2001). Livet är skönt. Det beror ju på det en gör
det till. I C. Ekenstam, T. Johansson & J. Kuosmanen (red.)
”Sprickor i fasaden” (s. 228-257) Smedjebacken: Fälth & Hässler.
Nyberg, A. (2003). Tillväxt i obalans. Om kvinnors och mäns
sysselsättning, löner och hushållsarbete. I Casten von Otter (red)
” Ute och inne i svenskt arbetsliv”. (s. 77-100). Stockholm:
Arbetslivsinstitutet.
Persson, I. & Wadensjö, E. (red.) (1997). Glastak och
glasväggar? Den könssegregerade arbetsmarknaden. Stockholm:
Arbetsmarknadsdepartementet.
Pingel, B. (2002). Att såga av den gren MAN sitter på.
Stockholm: Arbetslivsinstitutet.
Robertsson, H. (2003). Maskulinitetskonstruktion, yrkesidentitet,
könssegregering och jämställdhet. Stockholm:
Arbetslivsinstitutet.
SCB. (2006). Yrkesstrukturen i Sverige 2004.
SOU. (2004:19). Långtidsutredningen. Stockholm
SOU. (2004:43). Den könsuppdelade arbetsmarknaden.
Stockholm
Sörensdotter, R. (2005). Män som medel för jämställd omsorg?
Falun: Dalarnas forskningsråd.
Westberg-Wohlgemuth, H. (1996). Kvinnor och män märks.
Stockholm: Arbetslivsinstitutet.
Wetterberg, T. (2002) Vill man ha jämställt? Stockholm:
Regeringskansliet.
Wikman, A. (2005). Om arbetsengagemang och andra motiv för
arbetet än ekonomiska. Stockholm: Arbetslivsinstitutet.
Artiklar
Andersson, B. (2002-03-07). Personalbrist inom vården.
http://www.lararforbundet.se/web/papers.nsf/Documents/00505D
58
Andersson, K-Å. (2002-10-07). Fler män på vårdgolvet.
http://www.kommunalarbetaren.com/kadebatt/kadebatt.cfm?artik
el=22191
Eriksson, H. (2005-09-06). ”Skratta inte åt velourmannen”
http://www.suntliv.nu/AFATemplates/Page.aspx?id=4604
Nordberg, M. (2004-05-05). Forskaren: ”Inget jobb att skrävla i
baren om”. http://www.kommunalarbetaren.se/kanyheter/
kanyheter.cfm?artikel=42180
Pingel, B. (2005-08-29). Blandade grupper oftast bäst.
http://www.suntliv.nu/AFATemplates/Page.aspx?id=4506
Robertsson, H. (2004-05-05). Forskaren: ”Inget jobb att skrävla i
baren om”. http://www.kommunalarbetaren.se/kanyheter/
kanyheter.cfm?artikel=42180
Röger, M. (2005-09-15). Få åtgärder för att få in männen.
http://www.suntliv.nu/AFATemplates/Page.aspx?id=4703
Bilaga 1
Hej xxx, och tack för att du vill medverka i den kommande intervjun.
Intervjun med dig syftar till att öka kunskapen om hur manliga vårdbiträden och
undersköterskor inom äldreomsorgen upplever sin arbetssituation och sin yrkesroll. Du
som ställer upp i intervjun kommer att vara avidentifierad. Det vill säga, det ska inte i
den slutliga rapporten gå att identifiera intervjupersonerna.
Bakgrunden till projektet är att vårdbehovet i Sverige har ökat samtidigt som det har
blivit svårare att rekrytera ungdomar till omvårdnadsprogrammet. Eftersom
rekryteringsbehovet ökat har det blivit allt viktigare att få fler män att intressera sig för
yrket. Därför behövs mer kunskap inom området.
Studien utförs på uppdrag av FoU. verksamheten Region Halland och avslutas i slutet
av november 2006.
Vi ses!
Datum: xxx
Tid: xxx
Plats: xxx
Med vänliga hälsningar
Marie Karlsson
Tel.nr: xxx
Postadress
Box 538
301 80 HALMSTAD
Besöksadress
Kristian IV:s väg 1
302 50 HALMSTAD
Telefon
xxx
E-post
[email protected]
Hemsida
www.regionhalland.se
Intervjuguide (männen)
Bilaga 2
Bakgrund
Ålder, utbildning, titel, anställningstid, tidigare erfarenhet,
Berätta om ditt yrkesval?
- avgörande faktorer
- varifrån fick du information?
Hur upplevde du din utbildning?
- positivt resp. negativt
- förbättringsmöjligheter
Egna och andras förväntningar och reaktioner
Vilka förväntningar hade du innan du började arbeta?
- hur väl stämde dina förväntningar med hur det var i praktiken?
- positivt resp. negativt
Hur blev du introducerad på arbetsplatsen?
- vad var positivt resp. negativt
- förbättringsmöjligheter
Omgivningens reaktioner på ditt yrkesval?
- positivt/negativt
Vilka förväntningar har andra personer på dig i din yrkesroll?
- kvinnliga medarbetare
- manliga arbetskamrater
- cheferna
- vårdtagarna etc.
Arbetssituationen
Vad är bäst med ditt yrke?
- berätta om situationer då du trivs på arbetet
Vad är nackdelarna med ditt yrke?
- berätta om situationer då du inte trivs så bra
Vad skulle kunna förbättras?
Hur upplever du dina arbetsuppgifter?
- vad upplever du som svårast/lättast?
- berätta om en situation då det visar sig
- skiljer sig arbetsuppgifterna mellan män och kvinnor?
Fokuserar män och kvinnor på olika saker i arbetet?
Det finns de som menar att män tillför något annat än kvinnor på arbetsplatsen,
medan det finns de som anser att det inte är garanterat att männen för in
olikheter.
- hur ser du på den saken?
- skillnader och likheter?
Positiv/negativ uppmärksamhet genom att vara i minoritet?
Fler män i äldreomsorgen!?
Behövs det fler män inom äldreomsorgen?
- Varför/varför inte?
Vad tror du är orsaken till att det är så få män som arbetar inom äldreomsorgen?
Hur kan man få fler män att söka sig till vårdyrket?
- egna reflektioner
Hur kan man få männen att stanna kvar inom vården?
- egna reflektioner
Framtidsplaner/utbildning
Hur ser du på framtiden?
- framtida mål
Finns det andra förväntningar på dig sig som man än det finns på kvinnorna, när
det gäller att gå vidare i karriären?
- hur visar det sig
Avslutning
Finns det något som du anser att jag missat att ta upp eller om det finns något du
själv vill berätta.
Intervjuguide (kvinnor)
Bilaga 3
Ålder, utbildning, titel, anställningstid, tidigare erfarenhet,
Vilken erfarenhet har du av att arbeta med både kvinnliga och manliga
medarbetare?
- positivt/negativt
Behövs det fler män inom vården?
- varför/varför inte?
Vilka förväntningar har du på de män som arbetar inom vården?
- förväntningar från vårdtagare
Det finns de som menar att män tillför något annat än kvinnor på arbetsplatsen,
medan det finns de som anser att det inte är garanterat att männen för in
olikheter.
- hur ser du på den saken?
- skillnader och likheter?
Skiljer sig arbetsuppgifterna mellan män och kvinnor?
Lägger kvinnor och män fokus på olika saker i arbetet?
Vad tror du är orsaken till att det är så få män som arbetar inom äldreomsorgen?
Hur kan man få fler män att söka sig till vårdyrket?
- egna reflektioner
Hur kan man få männen att stanna kvar inom vården?
- egna reflektioner
Hur ser du på framtiden?
- framtida mål
Finns det något som du anser att jag missat, något du vill tillägga
Intervjuguide (arbetsledare)
Bilaga 4
Ålder, utbildning, titel, anställningstid, tidigare erfarenhet,
Vilken erfarenhet har du av att arbeta med både kvinnliga och manliga
medarbetare?
- positivt/negativt
Vilka förväntningar har du på de män som arbetar inom vården?
- skiljer det sig mot de förväntningar du har på kvinnorna?
Vilka förväntningar har andra personer på dig i din yrkesroll?
- skiljer det sig mellan män och kvinnor?
Hur introduceras nya arbetstagare på arbetsplatsen?
Skiljer sig arbetsuppgifterna mellan män och kvinnor?
- på vilket sätt
Fokuserar män och kvinnor på olika saker i arbetet?
Det finns de som menar att män tillför något annat än kvinnor på arbetsplatsen,
medan det finns de som anser att det inte är garanterat att männen för in
olikheter.
- hur ser du på den saken?
- skillnader och likheter?
Positiv/negativ uppmärksamhet genom att vara i minoritet?
Behövs det fler män inom äldreomsorgen?
- Varför/varför inte?
Vad tror du är orsaken till att det är så få män som arbetar inom äldreomsorgen?
Hur kan man få fler män att söka sig till vårdyrket?
- egna reflektioner
Hur kan man få männen att stanna kvar inom vården?
- egna reflektioner
Finns det andra förväntningar på männen att gå vidare i karriären än det är på
kvinnorna?
- hur visar det sig
Avslutning
Finns det något som du anser att jag missat att ta upp eller om det finns något du
själv vill berätta.
Fiktiva namn på intervjupersonerna
Olle vårdbiträde
Andreas undersköterska
Erik undersköterska
Elias vårdbiträde
Kristoffer undersköterska
David undersköterska
Magnus vårdbiträde
Lars undersköterska
Henrik undersköterska
Jörgen undersköterska/ambassadör
Sven Arbetsledare
Lena Arbetsledare
Monica undersköterska
Anita undersköterska
Kerstin vårdbiträde
Eva undersköterska
Bilaga 5
”En tupp i hönsgården”
Marie Karlsson
Meddelandeserien 2007:1
Region Halland, Box 538, 301 80 HALMSTAD
Besöksadress: Högskolan i Halmstad, K-huset
Tel: 035-17 98 00 Fax: 035-17 98 98
E-post: [email protected]
www.regionhalland.se
