Ordförande har ordet
Kära medlemmar!
Ä
n kan vi njuta av soliga dagar efter en härlig
sommar samtidigt som Riksföreningens sty­
relse redan har kommit igång med ­höstens
arbete. Terminens första styrelsemöte ägde rum i
Stockholm och det var många punkter som avhand­
lades.
En av de viktigaste punkterna som diskuterades
var vår kommande konferens som byter skepnad och
får en annan karaktär. Vi har gjort om konferensen
till fortbildningsdagar, vilket innebär att vi kommer
att ha färre men längre föreläsningar. Innehållet foku­
serar huvudsakligen på omvårdnad och kvalitets­
register och vårt mål är att konferensdeltagarna ska
ta med sig nya kunskaper till sina verksamheter som
kan användas praktiskt i omvårdnadsarbetet. En stor
utmaning inom äldrevården och äldreomsorgen är
att många äldre lider av psykisk ohälsa, även detta
område berörs på konferensen. Anteckna datumen
redan nu, vår kommande konferens äger rum den­
12–13 mars 2015 i centrala Stockholm.
En annan fråga som engagerar styrelsen och som
leder till livliga diskussioner är politikernas avsikt att
slussa in 32 000 arbetslösa ungdomar i vården och
omsorgen. Avsikten är säkerligen god och vid en för­
sta anblick kan till och med verka som en bra lösning
– vi får in våra ungdomar i arbetslivet på samma gång
som vi löser personalbristen inom äldreomsorgen.
Samtidigt vittnar det om en massiv okunskap om de
komplexa behov äldre har som bor på våra vård- och
omsorgsboenden eller får hjälp av hemtjänsten i sitt
ordinarie boende. Komplexa behov som kräver kom­
petens. En annan fråga som man kan ställa är: Vem
vill bli vårdad av någon som inte aktivt valt att arbeta
med svårt sjuka äldre utan blivit inslussad i brist på
annat? När jag samtalar med äldre är det många som
uttrycker sin oro över att personalen som vårdar dem
inte valt sitt yrke utan har hamnat inom äldreomsor­
gon eftersom de inte fått något annat arbete. Man
kan ställa frågan till sig själv. Skulle jag vilja bli vår­
dad av någon som helst vill arbeta med något annat?
Följdfrågorna blir många och den äldre människans
sårbarhet går inte att förneka. Vill jag visa mig naken
inför vem som helst när jag får hjälp med att duscha?
Vill jag få hjälp med mina toalettbestyr av någon som
inte förstår innebörden av att vara beroende? Och om
jag drabbas av oro och ångest eller känner bitterhet,
finns det någon som förstår vikten av att våga stå kvar
vid min sida så att jag inte blir övergiven och ensam i
mitt lidande? Att vårda på ett sådant sätt att den äldre
människans värdighet bibehålls kräver självfallet tid
men även utbildning, intresse och engagemang.
En fråga som borde diskuteras oftare är hur vi kan
skapa en äldreomsorg som är en attraktiv arbetsplats?
En arbetsplast som lockar unga, ambitiösa och kom­
petenta medarbetare? Att arbeta med äldre är intres­
sant, meningsfullt och utvecklande, så förutsättning­
arna finns!
Kristina Iritz Hedberg
kristina Iritz-Hedberg
Ordförande och ansvarig utgivare
[email protected]
4
