Kan mänsKLigheten hantera vår tids stora fråga?

KLimathotet
kan mänskligheten hantera vår tids stora fråga?
Slutsatser från Vattenfalls
klimatkartläggning
Liten ordlista
Koldioxidekvivalenter
Gigaton (Gt)
För att kunna jämföra olika typer av växthusgaser an-
En gigaton är lika med en miljard ton. Det motsvarar
vänds beteckningen ”koldioxidekvivalenter” ­eller CO2e.
ungefär de årliga utsläppen av växthusgaser i Tysk-
CO2e är vikten av ett visst utsläpp multiplicerat med
land under 2005.
gasens ”växthuseffektspotential”.
Inledning
Vattenfall tar klimatutmaningen på största allvar. Dagens utsläpp
måste på sikt sänkas kraftigt samtidigt som världsekonomin och jordens
befolkning växer kraftigt.
I rapporten ”Curbing Climate Change – an outline of a framework
leading to a low carbon emitting society” som publicerades i januari 2006
diskuterar vi hur de nödvändiga reduktionerna av växthusgasutsläpp ska
kunna åstadkommas under detta sekel. Om inte kraftfulla åtgärder vidtas
i globalt samförstånd så kommer utsläppen att öka dramatiskt, långt
utöver de nivåer där effekterna kan hanteras på ett rimligt sätt.
I januari 2007 publicerade Vattenfall slutsatserna av en omfattande
analys beträffande möjligheterna att globalt minska utsläppen av växthusgaser fram till 20301. Studien kartlägger konkreta åtgärder. Analysen täcker hela världsekonomin. Resultatet som finns tillgängligt på
www.vattenfall.com/climatemap är slående, det finns stora möjligheter
till faktiska utsläppsbegränsningar i förhållande till den utveckling som
är trolig om inga insatser görs.
Syftet med denna rapport är att sätta in resultatet från ”Curbing C­limate
Change” och klimatkartan i ett gemensamt sammanhang och dra slutsatser beträffande hur klimatutmaningen kan hanteras. Rapporten tar
upp sex teman:
l
Klimathotet - Vi är på fel spår
l
En kraftfull minskning av utsläppen är möjlig år 2030
l
Utvecklingen efter 2030 - en trendframskrivning till 2070
l
Hur sätter vi den globala ekonomin i rörelse?
innehåll
l Sammanfatting
l Vad
l
kostar det att minska utsläppen?
tmaningen - En skiss till en global
U
dagordning
Möjligheterna finns, nu handlar det om
att förverkliga dem genom framsynta och
kloka beslut.
Arne Mogren
Chef för Vattenfalls klimatkontor
����������������������� s. 4
– vi är på fel spår s. 6
l Möjlighet till åtstramning ����� s. 7
l Kraftsektorn ����������������������� s. 10
l Industrisektorn ������������������� s. 12
l Transportsektorn ����������������� s.14
l Byggnader �������������������������� s. 16
l Skogsbruket ����������������������� s. 18
l Jordbruk och avfall ������������� s. 20
l Utvecklingen efter 2030 ����� s. 23
l Hur sätter vi den globala ekonomin
i rörelse? ������������������������������� s. 24
l Vad kostar det att minska
utsläppen? ����������������������������� s. 28
l En global dagordning ��������� s. 30
l Klimathotet
1
Den inledande datainsamlingen genomfördes tillsammans med McKinsey & Company.
Alla slutsatser och rekommendationer är Vattenfalls arbete och ansvar.
klimathotet
Sammanfattning
Klimatförändringen, vår tids stora utmaning, är
redan en realitet. Kan den bromsas? Svaret är lika
enkelt som utmanande, vi måste få bukt med de
idag till största delen okontrollerade utsläppen av
växthusgaser. Ju längre detta dröjer, desto större
blir kostnaderna. Om inte kraftfulla åtgärder vidtas
i globalt samförstånd så kommer utsläppen att öka
dramatiskt, långt utöver de nivåer där effekterna
kan hanteras på ett rimligt sätt.
En klok hantering av denna utmaning kräver
globalt samarbete på många fronter. Ingen region,
land eller sektor kan hantera utmaningen på egen
hand. Alla har ett långsiktigt intresse av att bidra
eftersom effekterna kommer att drabba oss alla.
Vi behöver minska ökningstakten, stabilisera och
vända utvecklingen för att därefter få till stånd en
kraftfull minskning. Utsläppen från de idag industrialiserade länderna kan i slutet av seklet endast
tillåtas ligga på bråkdelar av dagens nivåer.
ska vara möjlig med en rimlig sannolikhet bör
den uthålliga halten av växthusgaser i atmosfären
begränsas på nivån 450 +/- 50 ppm2. År 2030
måste de totala utsläppen av växthusgaser begränsas
till 31 miljarder ton, alltså måste en minskning på
i storleksordningen 27 miljarder komma till stånd
detta år.
Om detta ska vara möjligt måste världsekonomin
ställas om från en situation där utsläpp kan ske obegränsat till en situation där inga eller mycket låga
utsläpp uppfattas som normaltillståndet.
Vår kartläggning visar att detta är fullt möjligt.
Mer än två tredjedelar av åtgärderna år 2030 kan
genomföras med lösningar som är tillgängliga redan
idag. En avsevärd del, omkring en fjärdedel, ser ut
att kunna genomföras till kostnader som är obefintliga eller negativa givet att lämpliga styrmedel
tillämpas. Ingen enskild teknik eller lösning kan
hantera problemet men summan av alla möjligheter
gör den nödvändiga förändringen genomförbar.
Åtgärderna är till stor del kopplade till nybyggnad
eller större investeringar vilket visar att det inte
finns någon konflikt mellan fortsatt ekonomisk
växt och ökad klimateffektivitet, tvärtom.
Efter år 2030 kan ny teknik ge väsentligt större
effekt. En skattning av en möjlig trend från år
2030 till 2070 visar att kraftsektorn på sikt kan
bli helt utsläppsfri och att utsläppsmängderna från
övriga sektorer kraftigt kan begränsas trots fortsatt
­kraftfull ekonomisk utveckling och befolknings­
tillväxt globalt.
Hur ska omställningen genomföras? Vi måste
Om inget görs kommer de totala årliga utsläppen
att öka från 40 miljarder ton koldioxidekvivalenter
år 2002 till 58 miljarder ton år 2030. Utsläppsnivån
år 1990 var, räknat på samma sätt, cirka 35 miljarder ton. För att en utveckling som begränsar
den totala växthuseffekten till 2 grader Celsius
2
Förkortningen ppm står för “parts per million” = miljondelar
klimathotet
sätta pris på utsläppen och på så sätt använda oss
av marknadernas förändringskraft. Den totala kost­
naden för denna omställning är först och främst
beroende av hur den görs. Tvära kast som ger
chockeffekter i ekonomin och sena åtgärder i form
av nödbromsningar kommer att bli dyrbara. Uthålliga och långsiktiga åtgärder kan reducera de totala
kostnaderna till mycket låga nivåer.
Världens länder måste komma överens om
bindande utsläppsbegränsningar. Om det ska vara
möjligt måste begränsningarna utformas så att de
inte utgör ett utvecklingshinder och inte skapar en
ekonomisk chock för något enskilt land, samtidigt
måste effekterna på internationell konkurrenskraft
vara rimliga och acceptabla för alla inblandade.
Enligt de beräkningar vi genomfört är detta fullt
möjligt men det ställer naturligtvis stora krav på
det internationella samfundets samarbetsförmåga.
Om inte världens ledare förmår hantera utmaningen i tid genom att styra marknaderna åt rätt håll
kommer skadekostnaderna att öka och väsentligt
mera drakoniska åtgärder kommer så småningom
att bli nödvändiga. I förlängningen hotar politikens
yttersta medel, väpnade konflikter.
En tydlig dagordning för det globala klimatarbetet
måste etableras. Om det ska vara möjligt måste den
innehålla ett begränsat antal punkter samtidigt som
den adresserar de centrala problemställningarna.
För det första måste det finnas en gemensam am-
bition, ett gemensamt mål, som i slutänden måste
uttryckas i temperatur. Givet den kunskap vi har
idag är det rimligt att försöka begränsa den globala uppvärmningen mätt som ökning av medeltemperaturen vid jordens yta till 2 grader Celsius
i förhållande till den förindustriella nivån. Detta
innebär att koncentrationer av växthusgaser i atmosfären måste begränsas till 450 +/- 50 ppm.
De överenskommelser som hittills träffats bygger på utsläppsnivåerna 1990 som en gemensam
utgångspunkt och åtaganden formuleras i relation
till dessa. Detta har varit viktigt initialt men det är
nu dags att bli mera framåtblickande och sätta framtidsinriktade mål för vilka utsläppsnivåer som ska
uppnås. En framåtblickande gemensam beräkningsmetod för att beräkna långsiktig volymutveckling
måste tas fram och den måste utformas så att den
går att tillämpa på länder, regioner och globalt.
För det andra måste ett gemensamt ramverk
som möjliggör att reduktioner skapar värde
formas.Värdeskapande är möjligt när trovärdigheten
i prisbildningen för utsläpp når en nivå som
innebär att intäkts- och kostnadsströmmar kan
kapitaliseras. Mekanismer för handel med utsläpp
måste upprätthållas och vidareutvecklas. Marknads­
lösningar måste utformas så att de möjliggör han-
del mellan skilda delar av den globala ekonomin,
såväl geografiskt som sektorsvis. Frågor rörande
design, övervakning och clearing måste lösas på
ett klokt sätt, vunna erfarenheter från den finansiella sektorn bör kunna tas till vara. EU:s utsläppshandelssystem är en bra början men det är nu viktigt
att komma till rätta med de barnsjukdomar som
visat sig efter hand, att
skapa ökad acceptans
För det första
och att hitta former
måste det finnas
för utvidgning.
För det tredje måste
en gemensam ambition,
det göras gemensam- ett gemensamt mål, som
ma satsningar som i slutänden måste
leder till att allt bättre lösningar utveck- uttryckas i temperatur.
las och att dessa görs
tillgängliga globalt. Det handlar om kravställande
på produkter, system för märkning och informationsspridning och satsningar på kunskapsspridning
och kompetensuppbyggnad. Det handlar även om
satsningar som ökar och påskyndar teknikutbudet
genom att stödja utvecklingen av nyckelteknologier och åtgärder som driver på marknadsintroduktionen.
För det fjärde handlar det om att hitta former för ett
gemensamt ansvarstagande för den nödvändiga anpassningen till klimatförändringens konsekvenser.
Klimatfrågan handlar om uthållig välfärdsutveck-
ling och global stabilitet. Det är utifrån denna bas
det givande och tagande som är nödvändigt för att
bygga globalt samförstånd måste göras. Grunden
måste vara gemensamt ansvarstagande och gemensamma åtaganden. Den kartläggning av möjliga
åtgärder som Vattenfall genomfört visar tydligt att
det inte är möjligt att möta klimathotet genom
åtgärder i vissa regioner eller sektorer, hela den
globala ekonomin måste inkluderas.
klimathotet
Klimathotet
- Vi är på fel spår
Sedan industrialiseringen tog fart för mer än
hundra år sedan har medeltemperaturen vid
jordens yta ökat med 0,76 grader Celsius enligt
IPCC3. ­Ökningen fortsätter. Försöker vi överblicka
utvecklingen under detta sekel så blir det tydligt att
mänskligheten står inför en stor utmaning.
Människans aktiviteter leder med nuvarande ­teknik
till ökande utsläpp av växthusgaser som i sin tur leder
till att utsläppen kommer att flerfaldigas under detta
Utsläppen kan komma att
flerfaldigas under detta sekel
Bfc[`fo`[lkjc€gg]i‚e]fjj`cXYi€ejc\e
Dkfebfc[`fo`[]i‚e]fjj`cXYi€ejc\e
.''''
Ki\e[
-''''
,''''
+''''
*''''
)''''
(''''
{ejbm€i[lkm\Zbc`e^
)(''
)'0,
)'/,
)'0'
)'.,
)'/'
)'.'
)'-,
)',,
)'-'
)'+,
)','
)'*,
)'+'
)'),
)'*'
)'(,
)')'
(00'
)'')
'
Klimatförändringen–
Bc`dXk]i€e[i`e^\eÆ
människor i farozonen
år 2080
Det handlar om att reducera risker genom att i
d`cafekXcjd€ee`jbfi`]Xifqfe\e)'/'
Jm€ck#dXcXi`X#
m\ijm€de`e^Xi
d`cafe\i
d€ee`jbfi
`]Xifqfe\e
*,'
*''
D`cafe\i`]Xifqfe\e
g‚)'/'$kXc\k
]
jb
I`
),'
I`j
Yi`jk
kk\e
imX
b]
i `X
XcX
id
*,''
*'''
)'''
(,'
(,''
(''
('''
i
e^ X
m€ck m€de` \e
]ij
[
ij
‚
\
i
m
I`jb

]i `bljkfd
I`jb
'
(%(—:
(%,—:
)%'—:
)%,—:
den mån det är möjligt reducera utsläppen till lägsta
möjliga nivå. I den mån det visar sig att detta inte
är möjligt att åstadkomma kommer anpassningen i
stället att få ske genom att vi lär oss leva med konsekvenserna och genom olika typer av investeringar så långt möjligt mildrar skadorna som en allt
högre medeltemperatur kommer att medföra.
Kopplingen mellan temperaturökning och halten
,''
'
*%'—:
>cfYXck\dg\iXklia€d]ikd\[]i`e[ljki`\cce`m‚—:
3
MXkk\eYi`jk
d`cafe\i
d€ee`jbfi
`]Xifqfe\e
),''
)''
,'
sekel. Samtidigt vet vi att utvecklingen borde gå åt
andra hållet, utsläppen måste sänkas kraftigt om vi ska
ha en möjlighet att begränsa uppvärmningen.
Visserligen finns det en kunskapsmässig osäkerhet, det handlar om komplicerade samband och
gradvisa förändringar under lång tid. Flera olika
för­klaringsmodeller är möjliga men slutsatsen är
entydig, vi är på fel spår.
Den rimligaste förklaringen av tillgänglig information är att de av människan orsakade utsläppen
leder till allt högre medeltemperatur vid sidan av
klimatets naturliga variationer.
Trenden idag är att utsläppen kopplade till mänsklig aktivitet kommer att fortsätta att öka kraftigt
under detta sekel.
Växthuseffekten är ett hot mot mänskligheten,
inte mot jorden som sådan. Hotet riktas mot såväl
enskilda individer som mot en stabil och fredlig
samhällsordning. Redan vid ökning med två grader
Celsius blir effekterna mycket stora, särskilt kraftfull blir effekten på vattenförsörjningen.
Allt högre temperaturer och följdeffekterna av
dessa kommer att minska utrymmet för mänskligt liv
och välstånd. Långa tidsförskjutningar mellan orsak
och verkan gör att det inte är realistiskt att förvänta
sig att hotet kan hanteras genom självreglering.
B€ccX1GXiip)''(
av växthusgaser i atmosfären är inte entydig. Ett
riskresonemang baserat på tillgänglig kunskap ger
vid handen att nivån 450 ppm ger en 50/50 procents riskfördelning att hamna över eller under en
tvågradig temperaturökning. I det analysarbete som
Den totala temperaturökningen mellan 1850 – 1899 till 2001 – 2005 är i genomsnitt 0.76 [0.57 - 0.95]ºC.
klimathotet
Klimathotet är en
utmaning för hela
mänskligheten, var och
ligger bakom denna rapport har 450 ppm använts
som huvudscenario.
Klimathotet är en utmaning för hela mänskligheten, var och en måste bidra till dess lösning
efter sin förmåga. Ingen person, inget land, ingen
region kan uthålligt parera klimathotet på egen
hand, det utgör en utmaning för mänskligheten
som sådan.
en måste bidra till dess
lösning efter sin förmåga.
En kraftfull minskning av
utsläppen är möjlig år 2030
­
Är det möjligt att minska utsläppen av växthusgas-
er utan att detta hotar en fortsatt välståndutveckling
som kan spridas till allt fler eller förutsätter mänskliga aktiviteter fortsatta och ökande utsläpp?
Vattenfall har gjort en omfattande kartlägg­ning
av möjligheterna av att kraftfullt minska utsläppen av växthusgaser under tidsperioden fram
till år 2030.
Ambitionen är att överblicka hela den globala
ekonomins förmåga att minska utsläppen av växthusgaser genom att kvantifiera den realistiska
potentialen och tillkommande kostnader för att
förverkliga denna. Åtgärdskostnaden har mätts
som den årliga tillkommande driftkostnaden plus
avskrivningskostnaden.
Kartläggningen är gjord för att kunna användas
som en grund för att diskutera vilka typer av regleringar och styrmedel som kan stödja den identifierade potentialens förverkligande. Materialet
har därför så långt möjligt rensats från effekter av
klimatrelaterade styrmedel. Endast kommersiellt
tillgängliga tekniker, existerande eller möjliga att
utveckla under tidsperioden, har tagits med.
Den globala ekonomin har delats in i sex sektorer: kraft, industri, transporter, byggnader, jord­bruk
4
5
och skogsbruk och i sex regioner: USA och Kanada, OECD Europa, Östeuropa inklusive Ryssland,
övriga industrialiserade länder4, Kina och övriga
världen5. I studien bedöms det möjliga tillståndet
vid tre tidpunkter, 2010, 2020 och 2030. Studien
bygger på välrenommerat material från i huvudsak IEA och EPA som sedan har kompletterats
och bearbetats. Bedömningar från experter inom
sektorerna och från akademiker utgör en väsentlig
del av underlaget.
Utgångspunkten är att göra en beskrivning av en
trolig utveckling om inga särskilda åtgärder vidtas
och på så sätt fastställa vilka utsläppsnivåer som är troliga vid en spontan utveckling. Basåret för analysen
är 2002, de totala utsläppen av de sex växthusgaserna var då 40 miljarder ton koldioxidekvivalenter
(GtCO2e), av detta var 75 procent koldioxid,
16 procent metan, 8 procent lustgas och övriga
gaser stod för 1 procent. Till år 2030 kommer de
samlade utsläppen att öka till 58 GtCO2e om inga
åtgärder vidtas. År 2010 beräknas de samlade utsläppen vara 45,4 GtCO2e och år 2020 52,9 GtCO2e.
Räknat på samma sätt och med samma källor så var
utsläppen år 1990, basåret i klimatförhandlingarna,
i storleksordningen 35 GtCO2e.
Australien, Nya Zeeland, Japan, Singapore, Sydkorea, Taiwan, Förenade Arabemiraten, Saudi-Arabien, Qatar, Oman, Kuwait, Israel, Bahrain, Mexico.
Afrika, Syd- och Centralamerika exklusive Mexico, Asien exklusive Kina och exklusive övriga industrialiserade länder (se föregående not).
Klimathotet
Därefter har vi undersökt möjligheterna att sänka utsläppen i förhållande till den spontana utvecklingen för respektive sektor och för ­ respektive
­region.
Om det ska vara möjligt att begränsa uppvärmningen till 2 grader Celsius med ett rimligt risktagande måste den långsiktiga halten växthusgaser
i atmosfären begränsas till 450 ppm. För att en
sådan framtida utveckling ska vara fortsatt möjlig
bedömer vi att utsläppen år 2030 måste begränsas till
31 GtCO2e. Det innebär att åtgärder motsvarande
27 GtCO2e måste genomföras, en minskning med
46 procent i förhållande till den utveckling som är
trolig om åtgärder inte genomförs.
I kartläggningen har vi totalt identifierat möjliga
åtgärder på i storleksordningen 35 till 40 GtCO2e
år 2030.
Marginalkostnaden, det vill säga kostnaden för
den sista åtgärden hamnar på 40 EUR per ton koldioxiekvivalent vid en total reduktion på 27 Gt
vilket är en tredjedel högre än det högsta pris som
hittills noterats i den europeiska handeln med utsläppsrätter. En reduktion på 7 Gt har en kostnad
som är noll eller negativ. Det senare innebär att driftkostnaderna (huvudsakligen energikostnader) minskar mer än avskrivningskostnaderna ökar så att den
Global åtgärdskurva
Marginalkostnaden för olika åtgärder - exempel
Cellulosaetanol
Fjärrvärme
Jordvärme
Dyra åtgärder
inom energisektorn
Beskogning
Kärnkraft
Solenergi
Bränslesnåla fordon
Belysningssystem
Bränslesnåla kommersiella fordon
Bättre isolering
Vindkraft
Industriella
motorsystem
Avskiljning
och lagring
Potential att minska
utsläppen, uttryckt i
Gt CO2 per år 2030
Negativa kostnader
för åtgärder
Åtgärder med marginalkostnader under 40/t
klimathotet
Åtgärder med marginalkostnader över 40/t
totala kostnaden faktiskt sänks. Ingen åtgärd dominerar, störst bidrag kan avskiljning och lagring av
koldioxid ge,totalt omkring 3,7 GtCO2e,strax under
14 procent av den nödvändiga totala reduktionen.
I stället handlar det om ett stort antal åtgärder väl
spridda över sektorer och regioner.
klimathotet
Kraftsektorn
Kraftsektorns andel av de totala utsläppen var 24
procent år 2002. Utan åtgärder kommer sektorns
utsläpp att växa med nära 80 procent till år 2030
och utgöra 38 procent av de totala utsläppen detta
år. Fyra typer av åtgärder kan minska utsläppen
med totalt 5,9 GtCO2e år 2030, motsvarande 22
procent av de åtgärder som ligger under 40 EUR
per ton. Avskiljning och lagring bedöms kunna
bli kommersiellt tillgänglig teknik under perioden 2015 till 2020, bidraget till utsläppsminskningen i kraftsektorn år 2030 kan uppgå till 3,0 Gt.
Förnyelsebara källor kan bidra med omkring 15 till
20 procent av kraftförsörjningen år 2030 vilket ger
1,5 Gt år 2030. Den globala kärnkraftkapaciteten
bedöms kunna fördubblas till år 2030 vilket motsvarar 1,1 Gt år 2030. Prissättning av koldioxid gör
att naturgas växer snabbare på bekostnad av andra
fossila bränslen vilket ger lägre totala utsläpp på 0,4
Gt år 2030. Med dessa åtgärder kommer koldioxidintensiteten i kraftsektorn att halveras från 0,59
till 0,29 kg per producerad kilowattimme.
Dessutom kan effektivare energianvändning
i byggnader och industri minska den globala
tillväxten i efterfrågan på kraft från 2,5 till 1,3 procent per år under perioden 2002 till 2030 vilket
leder till en ytterligare minskning av utsläppen från
kraftsektorn på 3,7 GtCO2e år 2030. Effektivare
användning har här räknats in i respektive sektor.
Förutom dessa åtgärder som alla ligger under 40
EUR per ton finns en ytterligare teknisk potential
i prisområdet 55 till 65 EUR per ton. En tillräckligt
hög och trovärdig långsiktig prissignal kan därför
komma att sänka utsläppen ytterligare.
Den största åtgärdspotentialen för kraftsektorn är
i Kina som kan bidra med 29 procent av de 5,9 GtCO2e i kraftproduktionen. USA och Kanada kan bidra
med 22 procent, regionen den övriga världen med
18 procent, övriga industrialiserade länder respektive
OECD Europa kan bidra med 13 procent vardera och
Östeuropa, inklusive Ryssland med 5 procent.
10
klimathotet
effektivare
energi­användning i
byggnader och industri
kan minska den ­globala
tillväxten i efterfrågan
på kraft från 2,5 till
1,3 procent per år under
perioden 2002 till 2030.
KRAFTsektorns minskningar
– regional fördelning
Östeuropa
inkl Ryssland
5%
OECD
Europa
13 %
Kina
29 %
Övriga
industrialiserade
länder
13 %
Övriga
världen
18 %
USA och Kanada
22 %
möjliga minskngar i kraftsektorn
år typer
2030av–åtgärder
5,9 gt*
Fyra
kan minska utsläppen med totalt
5,9 GtCO2e år 2030
Naturgas
0,4 Gt
+/,$)/8)$).4%.3)4%4%.
+!.(!,6%2!3
Kärnkraft
1,1 Gt
!VSKILJNING
OCHLAGRING
3,0 Gt
Förnyelsebara källor
1,5 Gt
*6,0 Gt koldioxidekvivalenter.
Siffrorna är avrundade för att ange storleksordningar
klimathotet
11
Industrisektorn
Industrisektorn stod för en tredjedel av de globa-
la utsläppen år 2002. Utvecklingen fram till 2030
kommer att öka dess utsläpp till 22 GtCO2e trots
en kraftig inneboende effektivitetsförbättring på
1,5 procent per år. Åtgärder under kostnadsgränsen
40 EUR per ton kan minska dessa utsläpp med
6 GtCO2e, varav 1,4 Gt är minskad efterfrågan på
elkraft. Effektivare elektriska motorer kan bidra
med 1,2 Gt, effektivare användning av materialersättning med 1,5 Gt, avskiljning och lagring av
koldioxid med 0,6 Gt, samproduktion av el och
värme och effektivare ångsystem med 0,5 Gt,
bränsleersättning med 0,3 Gt samt en rad åtgärder
som minskar utsläppen av främst de tekniska växthusgaserna vilka kan bidra med 1,9 Gt.
Kina bedöms kunna bidra med 26 procent av den
totala möjliga minskningen år 2030, regionen den
övriga världen med 25 procent, övriga industriländer med 14 procent, USA och Kanada med
13 procent, Östeuropa, inklusive Ryssland med
12 procent och OECD Europa med 10 procent.
12
klimathotet
Åtgärder under
kostnadsgränsen 40
EUR per ton kan minska
industrisektorns utsläpp
med 6 miljarder ton
koldioxidekvivalenter.
LÄNDERS TOTALA MINSKNING
INdustrisektorns
minskningar
industri
– regional fördelning
OECD Europa
10 %
Östeuropa
inkl
Ryssland
12 %
Kina
26 %
USA och
Kanada
13 %
Övriga
industriländer
14 %
Övriga
världen
25 %
FÖRDELNING AV MINSKNINGAR
möjliga minskningar
i industriIndustri
sektorn år 2030 – 6,0 gt*
Samproduktion
av el och värme
och effektivare
ångsystem
0,5 Gt
Bränsleersättning
0,3 Gt
Avskiljning
och lagring
av koldioxid
0,6 Gt
Minskade
utsläpp
av främst
tekniska
växthusgaser
1,9 Gt
Effektivare
elektriska
motordrifter
1,2 Gt
Effektivare användning av material och
materialersättning
1,5 Gt
*6,0 Gt koldioxidekvivalenter.
Siffrorna är avrundade för att ange storleksordningar
klimathotet
13
transportsektorn
Transportsektorns samlade utsläpp uppgick till
5,4 GtCO2e år 2002 varav 75 procent kom från
landvägtrasporter, 12 procent från flyg och resten
från sjöfart och järnväg. Så gott som alla utsläpp
kommer från förbränning av petroleumprodukter.
Utsläppsvolymen bedöms växa till 8, 8 Gt år 2030
främst på grund av kraftig tillväxt av mängden fordon i utvecklingsländerna men åtgärder kan sänka
dessa utsläpp med 2,9 Gt. Alternativa bränslen
kan bidra med 1,5 Gt, effektivare användning av
bränslen kan bidra med 1,2 Gt och åtgärder som
minskar efterfrågan och leder till bättre kapacitetsutnyttjande kan bidra med 0,3 Gt. Hybridfordon
har en stor potential men höga kostnader håller
tillbaka utvecklingen, hybridfordon utan möjlighet
till plug-in ger endast en marginell sänkning av utsläppen. Åtgärdkostnaderna bedöms kunna sänkas
avsevärt över tiden.
Regionen den övriga världen bedöms kunna bidra
med 38 procent av minskningen, USA och Kanada
med 32 procent, OECD Europa med 10 procent,
övriga industriländer och Kina med 8 procent vardera
och Östeuropa, inklusive Ryssland med 4 procent.
14
klimathotet
transportsektorns
Utsläppsvolym bedöms
växa till 8,8 Gt år 2030
främst på grund av kraftig
tillväxt av mängden fordon
i utvecklingsländerna men
åtgärder kan sänka dessa
utsläpp med 2,9 Gt.
Åtgärders fördelning på Trans-
möjliga minskningar
transportportsektorns minskade i
utsläpp
2,9 2030 – 2,9 gt*
sektorn år
Åtgärder som minskar
efterfrågan och leder
till bättre kapacitetsutnyttjande
0,3 Gt
Alternativa
bränslen
1,5 Gt
Effektivare
användning
av bränslen
1,2 Gt
Åtgärders fördelning på Transportsektorns minskade utsläpp
Transportsektorns
minskningar
Regionsfördelning
– regional fördelning
Kina
8%
Östeuropa
inkl Ryssland
4%
Övriga
industriländer
8%
Övriga
världen
38 %
OECD
Europa
10 %
USA och
Kanada
32 %
*2,9 Gt koldioxidekvivalenter.
Siffrorna är avrundade för att ange storleksordningar
klimathotet
15
byggnader
Byggnader. Utsläppen relaterade till byggnader var
år 2002 8,2 GtCO2e vilket utgjorde 21 procent
av totalen. År 2030 beräknas utsläppen vara 14 Gt
men ett antal åtgärder kan minska utsläppen med
3,7 Gt varav 2,3 Gt genom minskad elförbrukning.
Åtgärder kopplade till värme/kyla och ventilation
kan bidra 2,3 Gt, effektivare belysning med 0,3 Gt
och effektivare apparater och minskade standbyförluster kan bidra med 1,1 Gt. Samtliga dessa åtgärder har en kostnad som är noll eller negativ.
Därutöver finns cirka 2 Gt möjliga åtgärder till
en kostnad som är positiv men fortfarande under
40 EUR per ton, dessa är inte inräknade i potentialen.
Regionen den övriga världen beräknas kunna bidra
med 22 procent av åtgärderna, USA och Kanada
med 21 procent, Kina med 20, OECD Europa
med 14, övriga industriländer med 13 procent och
Östeuropa, inklusive Ryssland med 10 procent.
16
klimathotet
ett antal åtgärder
kan minska utsläppen
inom byggnadssektorn med
3,7 Gt.
Åtgärders fördelning på bygg-
nadssektorns minskadei
utsläpp
möjliga minskningar.
byggnadssektorn år 2030 – 3,7 gt*
Effektivare
belysning
0,3 Gt
Värme/kyla och
ventilation
2,3 Gt
Effektivare
apparater
och minskade
standbyförluster
1,1 Gt
Byggnadssektorns
minskningar
Åtgärders fördelning på byggnadssektorns
minskade utsläpp
– regional
fördelning
regioner
Östeuropa
inkl Ryssland
10 %
Övriga
industriländer
13 %
OECD
Europa
14 %
Övriga
världen
22 %
USA och
Kanada
21 %
Kina
20 %
*3,7 Gt koldioxidekvivalenter.
Siffrorna är avrundade för att ange storleksordningar
klimathotet
17
skogsbruket
Nettoutsläppen från skogsbruket var år 2002 5,5
GtCO2e vilket var 14 procent av totalen. Bruttoutsläppen från avskogning i tropiska områden ger
för närvarande upphov till 8,2 Gt varav cirka 50
procent i Asien, främst Indonesien, 30 procent
i Latinamerika, främst Brasilien och 20 procent
i Afrika, främst Kongo. I de tempererade zonerna
sker samtidigt ett nettoupptag på 2,7 Gt.
År 2030 bedöms avskogningen brutto ha minskat
till 6,4 Gt vilket i kombination med ett konstant
nettoupptag ger ett nettoutsläpp från skogsbruket
globalt på 3,7 GtCO2e. Förutom denna förbättring kan en minskning på 6,7 Gt åstadkommas
genom minskad avskogning och återbeskogning.
Minskad avskogning bedöms kunna bidra med
1,9 Gt i Latinamerika, 0,8 Gt i Afrika och 0,6 Gt
inom OECD. Beskogning bedöms kunna ge 2,3
Gt i Latinamerika, 0,9 Gt i Afrika och 0,3 Gt inom
OECD. Vid åtgärdskostnader i intervallet 40 till
80 EUR/GtCO2e finns en potential på ytterligare
4 till 5 Gt till år 2030.Totalt kan dessa åtgärder leda
till att skogsbruket globalt får negativa utsläpp, det
vill säga blir en sänka.
18
klimathotet
MINSKAD AVSKOGnING
OCH BESKOGNINg
KAN bidra med 6,7 GT
KOLDIOXID­EKVIVALENTER
ÅR 2030.
minskad Skogsbruk
avskogning
och
– minskad avskognings bidrag
+ beskognings
beskogning
+ regionsfördelning*
bidrag till minskningen på 6,7 Gt
TOTALT 6,7 GT
OECD Europa
0,6 Gt
Afrika
0,8 Gt
MINSKAD
AVSKOGNING
Latinamerika
1,9 Gt
OECD Europa
0,3 Gt
Afrika
0,9 Gt
BESKOGNING
Latinamerika
2,3 Gt
*Siffrorna är avrundade för att ange storleksordningar
klimathotet
19
jordbruk
och avfall
Jordbruk och avfall. De totala utsläppen år 2002
var 7,2 GtCO2e6. År 2030 beräknas utsläppen ha
ökat till 9,9 Gt. Teoretiskt är minskningspotentialen 5,7 Gt men endast 25 procent av denna
bedöms vara genomförbar år 2030. Regionen den
övriga världen står för 53 procent av denna minskning, Kina för 18 procent, USA och Kanada för
10 ­procent, OECD Europa för 7 procent, övriga industriländer för 6 procent och Östeuropa,
­inklusive Ryssland för 5 procent.
6
Varav 30 procent är lustgas från gödning och 8 procent från
andra källor. Metan från boskap bidrog med 29 procent, avfall
och avloppsvatten bidrog med 18 procent, risodling bidrog
med 9 procent och 6 procent är metan från andra källor.
20
klimathotet
Teoretiskt är
minsknings­potentialen
FÖR JORDBRUK OCH AVFALL 5,7
Gt men ­endast 25 procent av
denna bedöms vara
genomförbar år 2030.
minskade
usläpp
Jordbruk
och avfall.från
Regioners bidrag
till den
möjliga
25-procentiga minskjordbruk
och
avfall*
ningen av 5,7 Gt
Östeuropa
Övriga
industri- inkl Ryssland
5%
länder
6%
OECD
Europa
7%
USA och
Kanada
10 %
Övriga
världen
53 %
Kina
18 %
*Siffrorna är avrundade för att ange storleksordningar
klimathotet
21
Ställer man samman minskningspotentialerna
i samtliga 6 sektorer så fås följande bild:
Möjliga utsläppsbegränsningar PER sektor 2030
Dac`^Xlkjc€ggjY\^i€eje`e^Xig\ij\bkfi)'*'
Dac`^_\kk`cclkjc€ggjY\^i€eje`e^Xile[\i+'<Li&kfe#)'*'>k:F)
<]]\bk`mXi\\cXem€e[e`e^
A€d]ikd\[YXj]Xcc\k
BiX]k
,%0
@e[ljki`
$*,
(%+ -%'
KiXejgfik
$*(
)%0
9p^^eX[\i
$*)
)%* *%.
Ingen enskild sektor eller region kan alltså ge mer
$*)
Jbf^
-%.
Afi[Yilb&Xm]Xcc
$,.`ebc\]]\bk`mXi\
\cXem€e[e`e^
$(/'
(%,
$(,
KfkXck
)-%.
$+-
Den dominerande delen av hela denna
minskningspotential, 70 procent, består av åtgärder
som bygger på tillgängliga lösningar med stabil
kostnadsbild. Endast 30 procent är åtgärder där
lärkurvor och därmed sammanhängande kostnads­
reduktion spelar en viktig roll för att lösningarna
ska kunna tillämpas. I kraftsektorn spelar dock
ALLA SEKTORER OCH REGIONER MÅSTE BIDRA
8ccXj\bkfi\ifZ_i\^`fe\id‚jk\Y`[iXÆ
- GLOBALT SAMARBETE
ÄR VÄGEN FRAMÅT
^cfYXckjXdXiY\k\€im€^\e]iXd‚k
>k:F\#)'*'
)
I\^`fe\i
J\bkfi
BiX]k
LJ8"
BXeX[X
F<:;
<lifgX
{jk\lifgX
`eb%IpjjcXe[
{mi`^X
`e[%c€e[\i !
B`eX
{mi`^X
KfkXck
m€ic[\e !!
(%*
'%/
'%*
'%.
(%.
(%'
,%0
'%/
'%-
'%.
'%/
(%,
(%,
-%'
KiXejgfik
(%)
'%,
'%(
'%+
'%*
'%+
)%/
9p^^eX[\i
'%/
'%,
'%+
'%,
'%.
'%/
*%.
Jbf^jYilb
'%)
'
'
'
'
-%,
-%.
Afi[Yilb
'%)
'%(
'%(
'%(
'%*
'%/
(%,
KfkXck
+%+
)%,
(%-
)%,
+%-
((%(
)-%.
@e[ljki`
! 8ljkiXc`\e#EpXQ\\cXe[#AXgXe#J`e^Xgfi\#KX`nXe#=iXeX[\8iXY\d`iXk\e#JXl[`XiXY`\e#HXkXi#FdXe#
BlnX`k#@jiX\c#9X_iX`e#D\o`Zf
!! 8]i`bX#Jp[$fZ_:\ekiXcXd\i`bXlkfdD\o`Zf#8j`\elkfdB`eXfZ_c€e[\i`È{mi`^X`e[ljki`Xc`j\iX[\
c€e[\iÉj\]i\^‚\e[\efk
22
åtgärder av det senare slaget en väsentligt större
roll för utsläppsminskningarna.
Av de totalt 26,7 GtCO2e möjliga åtgärder som
identifierats till en kostnad under 40 EUR per
ton finns 4,4 Gt i USA och Kanada, 2,5 i OECD
Europa, 1,6 i Östeuropa, inklusive Ryssland, 2,5
i övriga industrialiserade länder, 4,6 i Kina och
11,1 Gt i övriga världen.
De möjliga åtgärderna är väl spridda över den
globala ekonomin oavsett om den indelas i sektorer
eller regioner.
klimathotet
än ett bidrag till den totala minskning som krävs
år 2030 för att ett 2-graders mål ska vara möjligt
på längre sikt. Även parvisa kombinationer, exempelvis USA, Kanada och OECD Europa eller kraft
och industri kan inte ge mer än ett bidrag till vad
som behöver åstadkommas. En viktig slutsats av
detta är att hela den globala ekonomin måste sättas
i rörelse. En lika viktig slutsats är att det faktiskt
är möjligt att åstadkomma kraftiga utsläppsreduktioner. Den globala ekonomin kan leverera lösningar givet att dessa efterfrågas och vi är beredda att
betala kostnaden för de åtgärder som krävs.
Utvecklingen efter 2030
– En trendframskrivning till 2070
Helt nya lösningar och satsningar på ny teknik
De årliga utsläpp som är möjliga om nivån 450
kommer att få ett begränsat genomslag fram till år
2030. I ett längre tidsperspektiv finns en väsentligt
större potential givet att uthålliga satsningar görs
på forskning och utveckling och på program för
att ta till vara de möjligheter till sänkta kostnader
som indikeras av de volymberoende lärkurvor som
är rimliga att anta för nyckelteknologier.
Samtidigt måste de globala utsläppen av växthusgas fortsätta att minska kraftigt om 2-gradersmålet
ska kunna realiseras.
ppm ska kunna upprätthållas indikeras i diagrammet av intervallet mellan de svarta punkterna, en
successiv sänkning av de årliga utsläppen måste ske
under hela perioden.
En trendframskrivning baserad på teknikläget år
2030 visar att även denna fortsatta minskning av
utsläppen är fullt möjlig.
Kraftsektorn skulle globalt kunna bli utsläppsfri i tidsperspektivet 2070. Utvecklingen inom
övriga sektorer kan stabiliseras och minskas
i tillräcklig grad för att
åstadkomma de fortsatta
UTVECKLING TILL ÅR 2070 - ILLUSTRATIV TREND
utsläppsreduktioner som
Lkm\Zbc`e^k`cc‚k)'.'Æ`ccljkiXk`mki\e[
är nödvändiga för att den
Lkjc€ggdfkjmXiXe[\
totala koncentrationen av
+,'ggd:F#>k:F\
)
)
växthusgaser uthålligt ska
>k:F\g\i‚i
)
Dac`^Xki\e[\ig‚c‚e^j`bk
kunna begränsas. SamtiBXikc€^^e`e^
Ki\e[
digt fortsätter den globala
BiX]k1efcce`m‚2G‚c‚e^j`bkjfd
+,
fdXccX]fjj`cXXec€^^e`e^Xi
ekonomin att växa och
lkiljkXjd\[::J
+'
jordens befolkning ökar.
@e[ljki`1JkXY`c2d`ejbe`e^_fjjkfiX
*,
Kombinationen av ekolkjc€ggXi\k\o%#d\[::J lggm€^j
XmepX#jd‚lkjc€ggXi\
nomisk utveckling, befolk*'
ningsökning och successivt
KiXejgfik1JkXY`ck&d`ejbXe[\2d\i
),
Y`fYi€ejc\e#_pYi`[\ifZ_gcl^$`e
minskade utsläpp tycks
lggm€^\i[\kbcXe[\kiXejgfikY\$
)'
alltså vara fullt möjlig att
_fm\k
(,
upp­rätthålla även i ett
9p^^eX[\i1JkXY`ck2bX[\]]\bk`m`k\k
lggm€^\iY\]fcbe`e^j$k`ccm€ok#
('
längre tidsperspektiv.
pkk\ic`^Xi\d`ejbe`e^Xi^\efd
\c\bki`]`\i`e^
,
Afi[YilbXm]Xcc1JkXY`c2
]iY€kkiX[\]]\bk`m`k\klggm€^\i
Y\]fcbe`e^jk`ccm€ok
'
$,
$('
)'')
)'*'
)','
)'.'
Jbf^jYilb1efcc&j€ebX2Xmjbf^e`e^
fZ_Y\jbf^e`e^kXilkmXiXe[iX
klimathotet
23
Hur sätter vi den
globala ekonomin i rörelse?
Det är inte rimligt att tro att den önskvärda för-
I vissa sammanhang har frånvaron av självreg-
ändringen kommer till stånd spontant eller enbart
genom beteendeförändringar hos enskilda aktörer.
För det första finns en kraftig tidsfördröjning mellan det att utsläpp sker och att de skadliga effekterna
blir uppenbara. För det andra är klimatet en allmän
nyttighet, ur de enskilda aktörernas perspektiv är de
åtgärder som leder till minskade utsläpp förenade
med förändringar och därmed sammanhängande
kostnader som inte framstår som meningsfulla
om de inte är en del i ett samfällt agerande. För
det tredje så är den största delen av de möjliga
åtgärder som identifierats förenade med faktiska
högre kostnader vilket gör att dessa lösningar kräver
större investeringar och/eller högre driftskostnader.
­Exempelvis så kommer en elproduktionsanläggning med avskiljning och lagring av koldioxid såväl
att ha en högre kapitalkostnad som en högre rörlig
driftkostnad än en konventionell anläggning.
lering beskrivits som ett marknadsmisslyckande
men grundproblemet är egentligen frånvaron av
de marknadsmekanismer för utsläppsbegränsningar
som är nödvändiga för att marknadens aktörer,
givet att de agerar någorlunda rationellt, ska kunna
förverkliga alla de möjligheter till minskade utsläpp
som faktiskt föreligger.
Den utmaning som ligger framför oss kan förenklat beskrivas som att flytta den globala ekonomin
från ett jämviktsläge till ett annat utan att orsaka
störningar och ingrepp som på ett väsentligt sätt
minskar den globala ekonomins möjligheter att
skapa växt och välstånd.
Den globala ekonomin kan indelas i tre distinkta
grupper med stora skillnader i affärslogik med hög
relevans för vilka styrmedel som kan leda till att
de potentialer som identifierats faktiskt även kan
förverkligas till begränsade kostnader.
Tre skilda typer av marknadsaktörer
Ki\jb`c[Xkpg\iXmdXibeX[jXbki\i
)'*'#dac`^X
lkjc€ggj$
Y\^i€eje`e^Xi
24
>k:F\
)
<LI&kfe
:F\
)
9\jbi`me`e^
BiX]k
`e[ljki`
((%0
(,Æ+'
›K`ccjkijkX[\c\e`e[ljki`Xc`j\iX[\c€e[\i
›C`k\kXekXc#jkfiXlkjc€ggjb€ccfi
›?^XbfjkeX[\i
›9\^i€ejX[bfggc`e^k`ccbfejld\ekY\k\\e[\
›Je\[mi`[e`e^Xmbfeblii\ej\em`bk`^]i‚^X
KiXejgfik\i
Yp^^eX[\i
-%-
3,f]kX
e\^Xk`mX
›@e[ljki`Xc`j\iX[\c€e[\ik`ccjkijkX[\c\e
›D`caXi[\ijd‚lkjc€ggjb€ccfi
›C‚^X&e\^Xk`mXbfjkeX[\i
›JkXibbfggc`e^k`ccbfejld\ekY\k\\e[\
Jbf^jYilb#
afi[YilbXm]Xcc
/%)
('Æ+'
›-'"lkm\Zbc`e^c€e[\i
›D`caXi[\ijd‚lkjc€ggjb€ccfi
›D\[\c&_^XbfjkeX[\i
›JkXibbfggc`e^k`ccjfZ`XcX]i‚^fi
›Bfdgc`Z\iXkXkkd€kXfZ_m\imXbX
KfkXck
)-%.
klimathotet
Kraft och industri består av ett begränsat antal
stora utsläppskällor som till största delen ligger i
industrialiserade länder eller länder som är under
industrialisering. De avgörande besluten fattas av
företagsledningar och styrelser som kan förväntas agera strikt rationellt, kopplingarna till konsumentbeteende är begränsade. Potentialen för
utsläppsminskningar är stor, 44 procent av 26,7
av de GtCO2e som krävs år 2030. Kostnadsnivån
ligger i det övre intervallet.
vara svårt att skapa den nödvändiga besluts- och
genomförandekapaciteten i den offentliga sektorn
att framgångsrikt förverkliga den detaljreglering
som då vore nödvändig. Däremot kan naturligtvis
offentlig finansiering spela en viktig roll som
”smörjmedel” och för att finansiera initiala insatser. Men för att åstadkomma den önskvärda
förflytt­ningen av hela den globala ekonomin från
ett läge till ett annat är det i grunden de många
små besluten som ständigt sker på skilda marknader
som måste påverkas.
Transporter och byggnader består av ett mycket
stort antal små utsläppskällor, huvudsakligen i mera
utvecklade delar av den globala ekonomin. Potentialen är omkring 25 procent av totalen år 2030,
kostnaderna är ofta negativa, dvs. samtidigt som
utsläppen kan minskas kan andra kostnader sänkas.
Att förverkliga denna potential handlar till mycket
stor del om att få konsumenter att bete sig mera
rationellt genom att se till den totala kostnaden
under en vald lösnings livstid och att beakta konsekvenserna av sitt beteende.
Skogsbruk, jordbruk och avfall består av ett myc-
ket stort antal små utsläppskällor som till mer än
60 procent finns i utvecklingsländer. Potentialen
är strax över 30 procent av totalen 2030 och
kostnaderna är spridda i ett intervall från medelnivå till hög nivå. Att förverkliga denna potential
innebär att nya mekanismer måste skapas för att
få till stånd en önskvärd utveckling samtidigt som
det finns komplikationer beträffande mätning
och övervakning men dessa utmaningar bedöms
som möjliga att hantera. Förverkligande av denna
potential har starka kopplingar till sociala frågor
i utvecklingsländerna.
Att sätta den globala ekonomin i rörelse innebär
att regelsystem och styrmedel måste skapas som
ger signaler till marknadsaktörerna att inkorporera klimatkonsekvenserna i sitt beslutsfattande.
Alternativt måste åtgärderna genomföras genom
offentlig finansiering men den genomgripande
omfattningen gör att detta alternativ inte framstår
som realistiskt. Det är svårt att se att det skulle vara
möjligt att mobilisera de nödvändiga finansiella
resurserna och även om detta vore fallet skulle det
Den grundläggande mekanismen måste vara att
minskade utsläpp skapar värde såväl ur ett företagsekonomiskt som ur ett privatekonomiskt perspektiv.
Först då kan ett beteende som leder till att de möjliga
åtgärderna förverkligas komma till stånd.
Mekanismer för värdeskapande kan utformas
på skilda sätt, genom skatter, handel med utsläppsrätter eller direkta administrativa ingrepp med
”skuggpriser” som följd. Gemensamt för samtliga
lösningar är att det måste finnas någon typ av uthållig överenskommelse om att möjligheterna till
att släppa ut växthusgaser kommer att vara begränsade och att det finns en trovärdighet i att dessa
begränsningar kan och kommer att upprätthållas.
Annars kommer inte det värdeskapande som utsläppsreducerande åtgärder kan åstadkomma att
bedömas som tillräckligt trovärdigt.
Den uthålliga trovärdigheten i åtgärdernas värdeskapande är en nödvändig förutsättning för att de
investeringar som måste genomföras ska kunna
finansieras genom beslut av marknadens aktörer.
I januari 2006 publicerade Vattenfall rapporten
”Curbing Climate Change - An outline of a
framework leading to a low carbon emitting society” som behandlar hur en global modell för
utsläppsreduktioner som leder till värdeskapande
ska kunna utformas.
En sådan lösning måste inledningsvis ha en så
vid öppning att en majoritet av världens länder
kan tänka sig att ta del samtidigt som den måste
innehålla mekanismer som på sikt leder till de utsläppsreduktioner som är nödvändiga.
klimathotet
25
åstadkomma ett gemensamt ansvarstagande utan
att detta behöver utgöra ett hot mot något enskilt
lands uthålliga välståndsutveckling.
)(''
)'0,
)'/,
)'.,
Dessa utsläppsbegränsningar måste sedan om-
LJ8
Jm\i`^\
Bfi\X
D\o`Zf
KpjbcXe[
AXgXe
E[m€e[`^
i\[lbk`fe
)'/'
)'.'
)'-,
)',,
)'-'
)'+,
)','
)'*,
)'+'
)'*'
)'),
)')'
)'(,
)'')
B`eX
KXeqXe`X
@iXe
9iXj`c`\e
Jp[Xd\i`bX
@e[`\e
Gfc\e
)'0'
Lkjc€gg&9EG$\e_\kbgjbiX]kjgXi`k\k
“Fish traP model” – en målinriktad
globalKiXkkdf[\cc\eÆ\ed‚c`ei`bkX[jb`cceX[jlka€de`e^
fördelningsmodell
De modellkörningar som rapporten ”Curbing Cli-
mate Change” baseras på utgick från nivån 550
ppm och bygger endast på data beträffande fossil
förbränning. Men samma principiella resonemang
kan tillämpas för nivån 450 ppm även om utmaningarna då blir större i form av snabbare reduktioner. Likaså kan resonemanget utvidgas till andra
utsläppskällor och växthusgaser.
Hur ska en sådan modell kunna etableras? Den
måste bygga på överenskommelser som upplevs
som bindande av de deltagande länderna och lösningen måste upplevas som rimlig och någorlunda
rättvis ur varje lands perspektiv. Länderna måste
långsiktigt ha mera att vinna på att delta än att stå
utanför, i förlängningen finns kopplingar till internationell handel och gemensamt ansvarstagande
som ett led i globaliseringen. Det första kritiska
steget är att etablera en sådan modell med ett tillräckligt stort deltagande. Analysen visar att det är
fullt möjligt att arbeta med en trattformad modell
som tillåter de stora skillnader i utsläppsnivåer per
BNP-enhet som inledningsvis kommer att vara
nödvändiga för att få en överväldigande majoritet
av världens länder att ansluta sig. Det är vidare
fullt möjligt att sedan över tiden pressa ner dessa
inom en gemensam ram till en gemensam uthållig
nivå givet att den applicerade fördelningsmodellen
är tillräckligt långsiktig. På detta sätt går det att
26
klimathotet
vandlas till någon typ av priser. Enligt den analys
som Vattenfall genomfört är handel med utsläpps­
rätter att föredra eftersom det ger en uthållig och
trovärdig arbetsfördelning mellan politik och
marknad. Men beslut om styrmedlens utform­ning
kommer sist och slutligen att tas av varje land.
Fördelarna med internationell handel av utsläpps­
reduktioner är dock så stora att det är rimligt att
förvänta sig att den kommer att utvecklas över
tiden oavsett dess utbredning inledningsvis. Det
viktiga är att gemensamma regler utformas så att
de i största möjliga utsträckning underlättar en
sådan utveckling.
Med utgångspunkt i den genomförda kartläggningen av utsläppsreduktioner och de ovan förda
resonemangen om skilda typer av marknadsaktörer
kan följande generella slutsatser dras om behoven
av styrmedel.
Styrmedel i åtgärdskurvans
skilda delar
Jkpid\[\c`bfjkeX[jblimXejjb`c[X[\cXi
I\[lZ\i`e^jbfjkeX[
<LI&kfe>k:F\
)
,'
'
'
,
('
(,
)'
),
*'
$,'
I\[lbk`fe
>kfe:F\&‚i
)
)'*'
$(''
$(,'
8 Gfc`Z`\j&
jkXe[Xi[\i]i
Yp^^eX[\ifZ_
kiXejgfik\i
Xck\ieXk`mk\kk
Z\ik`]`bXkjpjk\d
9 <ec‚e^j`bk`^kifm€i[`^`ek\ieXk`fe\cc
gi`jj`^eXc]ibiX]kfZ_`e[ljki`
; Gi`jd\bXe`jd]iafi[YilbfZ_
Xmjbf^e`e^jfdXebepk\ik`cc
l$c€e[\ijeXj^cfYXcXX^\e[X
: D\bXe`jd\i
jfd[i`m\i
e\ibfejkeX[\e
]iepZb\c$
k\befcf^`\i
I grunden behövs en prissignal som ger utsläpps­
reduktioner ett uthålligt värde.
Kraft- och industrisektorerna kommer att agera
ekonomiskt rationellt givet att ett trovärdigt värdeskapande i utsläppsminskningar etableras.
För skogsbruk och jordbruk måste en handelsmekanism som överför resurser från de utvecklade
länderna till åtgärdsprogram i mindre välutvecklade
ekonomier skapas. Utformningen av dessa åtgärder
måste utgå från att de ligger i båda parters intresse,
alternativet är dyrare lösningar för att åstadkomma
samma effekt.
För transporter och byggnader är prissignaler
viktiga genom att de skapar förutsättningar men
vi vet samtidigt att de är otillräckliga. Prissignalerna måste kombineras med tydliga minimikrav på
lösningar och med åtgärder som underlättar konsumenternas val. Detta kan åstadkommas på skilda
sätt och dessa lösningar måste inte vara globala.
Det handlar om tydligt kravställande, stöd och/eller
certifikatsystem som möjliggör för kommersiella
aktörer att förverkliga den stora potential som
­uppenbarligen föreligger.
Framväxten av nya tekniska lösningar behöver
stödjas. Går det att skapa värde genom att minska
utsläppen så kommer marknadskrafterna att driva
på denna utveckling men det krävs även offentliga
satsningar i ett inledande skede. Det krävs även
genomtänkta stöd till centrala teknikområden som
kan driva på utvecklingen, exempelvis gäller detta
förnyelsebar energi och avskiljning och lagring av
koldioxid. Här finns även behov av insatser som
påskyndar att nya lösningar görs tillgängliga globalt.
klimathotet
27
Vad kostar det
att minska utsläppen?
Att minska utsläppen handlar om investerin-
gar i lågutsläppande lösningar. Som framgår av
den globala åtgärdskurvan på sidan 8 så har delar av dessa åtgärder en kraftigt negativ kostnad.
Summeras de negativa och de positiva delarna
i åtgärdskurvan så blir den genomsnittliga kostnaden per ton mycket låg men väsentliga delar
saknas i sammanställningen. Dels finns inte transaktions- och informationskostnader med eftersom
de till mycket stor del beror av reglersystem och
styrmedel, exempelvis diskuteras nu i flera länder
att förbjuda konventionella glödlampor efter ett
visst datum vilket drastiskt skulle minska transaktions- och informationskostnaderna. Inte heller
finns någon uppskattning av hur konsumenter skattar värdet av en viss lösning och framförallt finns
inte någon uppskattning av värdet av de framtida
skadekostnader som kan undvikas.
I Stern-rapporten som publicerades hösten 2006
gjordes sådana uppskattningar av skadekostnaderna.
Sterns poäng är att en relativt låg kostnad som tas i
”närtid” innebär att det framtida välståndet kommer
att bli större. Detta synsätt har kritiserats och det har
påpekats att Stern inte tar tillräcklig hänsyn till när
kostnader respektive intäkter inträffar.
Det är dock högst motiverat att ifrågasätta rimligheten av diskontering i detta fall när två helt
olika framtider jämförs och där väsentliga delar
svårligen kan mätas. Diskontering innebär att intäkter idag får ett större värde i förhållande till
framtida intäkter och att kostnader idag blir dyrare
jämfört med senare åtgärder. Ett sådant synsätt är
tillämpbart när det handlar om ett avgränsningsbart
optimeringsproblem, det vill säga att inom en given
ram fördela intäkter och kostnader på ett sådant
sätt att värdet maximeras.
Klimathotet innebär ett vägval och själva grunden
för detta är risken för framtida okontrollerade
konsekvenser i form av skadekostnader och
minskad avkastning genom problem med vatten-
28
klimathotet
försörjning med mera. Att avstå från åtgärder idag,
givet att klimathotet är reellt, innebär att vi endera tvingas till väsentligt större åtgärdskostnader i
framtiden eller att mänskligheten då helt enkelt
tvingas ­acceptera konsekvenserna. En väsentlig
del av problemet är att vi inte vet och inte heller
i förväg kan få veta hur omfattande dessa skador
är och när i tiden de kan komma att inträffa. Att
hantera denna frågeställning som ett optimeringsproblem är därför inte ett rimligt angreppssätt. Ett
mera relevant förhållningssätt är därför att försöka
mäta resursförbrukningen för en global ekonomi
med väsentligt lägre utsläpp. Med den genomförda
kartläggningen som grund kan indikativa skattningar göras.
Sådana beräkningar indikerar att resursförbruk-
ningen är mycket låg och väsentligt lägre än kostnaden för att hantera andra typer av förändringar
och risker. Kartläggningen indikerar att kostnaden
för huvudalternativet 450 ppm hamnar på en mycket låg nivå, 0,6 procent av globala BNP år 2030.
I absoluta belopp så hamnar denna kostnad på nivån
450 miljarder EUR för år 2030. Denna beräkning
bygger på att de möjliga åtgärderna genomförs efter
stigande kostnad, de negativa kostnaderna har satts till
noll. Om vissa typer av åtgärder väljs bort eller inte går
att genomföra så stiger naturligtvis kostnaden.
Den totala
kostnaden kan vara låg
;\ekfkXcXbfjkeX[\ebXemXiXc‚^
LggjbXkke`e^XiXm
^cfYXcX!bfjkeX[\i]i
lkjc€ggjY\^i€eje`e^Xi
Xm^cfYXcX9EG)'*'
A€d]i\cj\kXc
Xm^cfYXcX9EG)'',
*%*
)%-
(%+
(%/
)%'
'%'%*
,,'
ggd
!
'%-
(%'
+,'
ggd
+''
ggd
\]k\ijk`^Xe[\bfjkeX[\ifZ_[\e\^Xk`mXbfjkXe[\ieX
j€kkjk`cc'%;\k_^i\m€i[\ki\gi\j\ek\iXi\e
dXi^`eXcbfjkeX[g‚+'<li&kfe%
!!
'%)
=ijmXij$ =ij€bi`e^j$ {be`e^Xm >cfYXck
lk^`]k\i bfjkeX[\i
fca\gi`j\k Y`jk€e[
LJ;
F;8!!
"*'&YYc
;\kc€^i\m€i[\k^€cc\ifddac`^_\k\ieXlkepkkaXj
F]]\ekc`^klkm\Zbc`e^jjk[]i‚eF<:;$c€e[\ieX#
`ebcl[\iXi`ek\bXkXjkif]_a€cg\cc\igi`mXkX[feXk`fe\i%
En alternativ utgångspunkt är att ta fasta på mar-
ginalkostnaden 40 EUR per ton och multiplicera
denna med volymen vilket ger en kostnad på
1050 miljarder EUR för år 2030 motsvarande 1,4
procent av globala BNP detta år. Denna beräkning ger dock snarare en indikation om den totala
prispåverkan som är nödvändig för att åstadkomma
En omställning av den
den önskvärda förändglobala ekonomin
ringen än en indikation på
resursförbrukningen.
under kontrollerade former
Samtidigt bör det påpekas att dessa beräknin- och givet att tid ges för
gar visar att förändringen anpassning kommer att
av den globala ekonomin
är möjlig att genomföra medföra en mycket
till en mycket begränsad begränsad kostnad ur ett
resursförbrukning, inte att
så nödvändigtvis blir fallet. samhällsperspektiv.
Kortsiktiga politiska beslut,
ryckighet, preferenser för de dyraste alternativen
med mera kan innebära att resursförbrukningen
blir många gånger högre. Det medför väsentligt
större konsekvenser för hur det tillgängliga konsumtionsutrymmet kan disponeras.
Även om dessa beräkningar är grova så ger de
dock en grund för en indikativ slutsats:
En omställning av den globala ekonomin
under kontrollerade former och givet att tid ges
för anpassning kommer att medföra en mycket
begränsad kostnad ur ett samhällsperspektiv.
Troligen är samhällskostnaden så låg att den
inte enkelt går att mäta, det finns egentligen ingen
referenspunkt eftersom denna kommer att flyttas
som en del av förändringen.
klimathotet
29
Utmaningen - En skiss
till en global dagordning
Utsläppen av växthusgaser kan minskas dras-
tiskt om mänskligheten förmår att sätta hela den
globala ekonomin i rörelse så att effektiva och lågutsläppande lösningar blir attraktiva i förhållande till
andra alternativ. Den totala resursförbrukningen för
denna omställning kan begränsas mycket kraftigt.
Utmaningen kan förenklat beskrivas av följande
triangel.
klimatutmaningens
BiX]k]lccgfc`ZpjbXgXi`eZ`kXd\ek
marknadstriangel
]idXibeX[\ejXbki\i
Gfc`k`b
tet måste etableras. Om det ska vara möjligt måste
antalet punkter begränsas samtidigt som de centrala
problemställningarna adresseras.
För det första måste det finnas en gemensam
ambition, ett gemensamt mål, som i slutänden
måste uttryckas i temperatur. Givet den kunskap
vi har idag är det rimligt att försöka begränsa den
globala uppvärmningen mätt som ökning av medeltemperaturen vid jordens yta till 2 grader Celsius
i förhållande till den förindustriella nivån. ­Detta
innebär att koncentrationer av växthusgaser i
atmosfären måste begränsas till 450 +/- 50 ppm.
De överenskommelser som hittills träffats bygger
DXibeX[
K\befcf^`
=`eXej`\i`e^
Redan idag finns tekniska lösningar som till
begränsade kostnader leder till väsentligt lägre
utsläpp, ytterligare lösningar kan utvecklas. Finansieringen kan hanteras av marknader givet att det
finns incitament som gör att utsläppsreduktioner
skapar värde. Den stora utmaningen är politisk. Är
det möjligt att bygga ett samförstånd som är globalt,
långsiktigt och har tillräckligt hög trovärdighet?
Det enkla svaret är att vi måste försöka. I den mån
vi misslyckas, det må gälla den geografiska omfattningen, hur långtgående samförståndet är eller när
det kan etableras, så kommer det att få konsekvenser för avvägningen mellan utsläppsreduktioner respektive anpassning till allt högre temperaturer.
Den politiska utmaningen innehåller två skilda
frågeställningar. Den första handlar om ­innehållet,
vad ska åstadkommas? Den andra handlar om
­processen, hur ska samförstånd kunna byggas?
En tydlig dagordning för det globala klimatarbe-
30
klimathotet
på utsläppsnivåerna 1990 som en gemensam utgångspunkt och åtaganden formuleras i relation till
dessa. Detta har varit viktigt initialt men det är nu
dags att bli mera framåtblickande och sätta framtidsinriktade mål för vilka utsläppsnivåer som ska
uppnås. En framåtblickande gemensam beräkningsmetod för att beräkna långsiktig volymutveckling
måste tas fram och den måste utformas så att den
går att tillämpa på länder, regioner och globalt.
För det andra måste ett gemensamt ramverk som
möjliggör att reduktioner långsiktigt skapar värde
formas. Långsiktigt värdeskapande är möjligt
när trovärdigheten i prisbildningen för utsläpp
når en nivå som innebär att intäkts- och kostnadsströmmar kan kapitaliseras. Mekanismer för
handel med utsläpp måste upprätthållas och vidareutvecklas. Marknadslösningar måste utformas
så att de möjliggör handel mellan skilda delar
av den globala ekonomin, såväl geografiskt som
sektorsvis. Frågor som design, övervakning och clearing måste lösas på ett klokt sätt där vunna erfarenheter från den finansiella sektorn tas till vara. EU:s
utsläppshandelssystem är en bra början men det
är nu viktigt att komma till rätta med de barnsjukdomar som visat sig efterhand, att skapa ökad
acceptans och att hitta former för utvidgning.
För det tredje måste det göras gemensamma
sats­ningar som leder till att allt bättre lösningar
utvecklas och att dessa görs tillgängliga globalt. Det
handlar om kravställande på produkter, system för
märkning och informationsspridning och att satsa
på kunskapsspridning och kompetensuppbyggnad. Det handlar även om satsningar som ökar
och påskyndar teknikutbudet genom att stödja
utvecklingen av nyckelteknologier och åtgärder
som driver på marknadsintroduktionen.
För det fjärde handlar det om att hitta former för ett
gemensamt ansvarstagande för den nödvändiga anpassningen till klimatförändringens konsekvenser.
Om en gemensam dagordning ska kunna leda
framåt måste den kopplas samman med tydliga
och samtidigt realistiska idéer om en global process
som har goda förutsättningar att stegvis konvergera
till ett kraftfullt ramverk.
Den globala klimatpolitiska processen har drivits
under många år. Vi står nu inför nästa steg som ska
träda i kraft från och med år 2013.Världens länder
har redan genom ”the United Nations Framework
Convention on Climate Change” som trädde i kraft
1994 förbundit sig till att hantera klimatförändringen på ett ansvarsfullt sätt. I och med Kyotoprotokollet har ett antal länder därefter förbundit
sig till att minska sina utsläpp under perioden 2008
– 2012 i förhållande till utsläppen 1990. De avtal
som träffats ger en grund för det fortsatta arbetet.
Den utmaning som återstår är att få en majoritet av
jordens länder att gå från ord till handling genom
att göra tillräckligt långsiktiga åtaganden som kan
sätta den globala ekonomin i rörelse.
geografisk utvidgning av åtaganden prioriteras för
att kunna lägga en grund för den stegvis konverge­
rande process som är det enda realistiska alternativet. Nationell prestige och historisk skuld måste
så långt möjligt läggas åt sidan. Klimatförändringen
kommer att beröra hela mänskligheten, nu handlar
det om att använda alla tillgängliga möjligheter för
att åstadkomma nödvändiga förändringar.
Om en sådan process ska vara möjlig måste den
vara öppen i båda ändar. Gemensamma lösningar
måste kombineras med att vissa delar av världen
gör frivilliga åtaganden och på så sätt driver på pro­
cessen ytterligare. En modell som redan tillämpas
vid andra typer av internationella krissituationer
är givarkonferenser. Denna modell bör rimligen
även kunna appliceras på klimatområdet. Därigenom kan det internationella samfundet ställa en
tydlig fråga till varje land om vilka åtaganden landet
i fråga kan göra för att bidra till att minska utsläppen av växthusgaser.
Arbetet med att få till stånd breda frivilliga
åtaganden måste gå hand i hand med att skapa
gemensamma regler så att en sammanhållen väv
kan växa fram. En sådan process måste bygga på
en gemensam verklighetsuppfattning. Om det ska
komma till stånd måste den oberoende kunskaps­
produktionen stärkas. Möjligheterna att åtgärda
utsläppen och hur dessa ska kunna förverkligas
genom lämpliga styrmedel och marknadslösningar
måste sättas i centrum.
Klimatfrågan handlar om uthållig välfärdsutveck-
ling och global stabilitet. Det är utifrån denna bas
det givande och tagande som är nödvändigt för att
bygga globalt samförstånd måste göras. Grunden
måste vara gemensamt ansvarstagande och gemensamma åtaganden. Den kartläggning av möjliga
åtgärder som genomförts visar tydligt att det inte
är möjligt att möta klimathotet genom åtgärder
i vissa regioner eller sektorer. Hela den globala
ekonomin måste påverkas.
I nästa steg måste långsiktighet, framåtblick och
klimathotet
31
VATTENFALLS
KLIMATinitiativ:
n Studie: Klimatkartan 2030
n Bok: Framtiden i våra händer
n Rapport: Curbing Climate Change
n Upprop: Combat Climate Change
– a business leaders’ initiative
n Läs mer på www.vattenfall.com/climate