________________________________________________________
Ett informationshäfte
_____________________________________________
Namn:_________________________
Ordklasser
Substantiv
Singular/Plural
Bestämd/Obestämd
Verb
Tempus
Adjektiv
Komparera
Preposition
Räkneord
Grundtal
Ordningstal
Pronomen
Konjunktioner
Samordnande
Underordnande
Interjektioner
Adverb
Huvudsats och bisats
Satsdelar
Substantiv
"Substantiv" är ord som är namn på personer, grupper, platser, naturföreteelser, djur,
växter, saker, ämnen, tillstånd, känslor och aktiviteter.
Olle, bord, päron, glädje och Malmö är alla exempel på substantiv.
Vi använder dessa ord för att kommunicera med andra människor.
Substantiv som är namn på personer
•Olle
•Kalle
•Greta
•Nils
•Stina
Substantiv som är namn på växter
•tulpan
•buske
•träd
•gräs
•maskros
Substantiv som är namn på grupper av
människor
•familj
•släkt
•skolklass
•fotbollslag
•klubb
•publik
•Anderslövs Boik
•Olle Svensson AB
Substantiv som är namn på saker
•bok
•väska
•bord
•stol
•tavla
Substantiv som är namn på platser
•Malmö
•Sverige
•USA
•Söderåsen
•Borstahusen
Substantiv som är namn på grupper av saker
•möblemang
•frimärkssamling
•bestick
•utrustning
•bibliotek
Substantiv som är namn på naturföreteelser
•flod
•Nilen
•sjö
•Vänern
•Stilla Havet
•berg
•Alperna
Substantiv som är namn på ämne
•syre
•vatten
•kol
•koppar
•järn
•luft
•väte
Substantiv som är namn på djur
•häst
•hund
Substantiv som är namn på tillstånd
•överflöd
•sömn
•Kim
•katt
•ål
•apa
•godhet
•trötthet
•feber
Substantiv som är namn på känslor
•glädje
•sorg
•lycka
•lättnad
•apati
Substantiv som är namn på aktiviteter
•bröllop
•tävling
•fotbollsmatch
•städning
•studier
Substantiv som är namn på högtider
•jul
•påsk
•midsommar
•pingst
•nyår
Substantiv som är namn på riktningar
•höger
•vänster
•öster
•väster
•norr
Substantiv kan vara skrivet både i singular (en) och plural (flera). Ett substantiv kan
också vara skrivet i obestämd eller bestämd form. Sätt in följande substantiv i
tabellen:
Singular
Plural
Obestämd
Bestämd
Obestämd
Bestämd
Penna
Pennan
Pennor
Pennorna
Kärlek
Kanin
Flicka
Regn
Jacka
Verb
Verb är saker man kan göra som att tuta och köra.
Verb har olika tempus. När du skriver en berättelse är det bra och bestämma vilket tempus
berättelsen ska vara skriven i.
Tempus
Infinitiv
Imperfekt/
Preteritum
presens
perfekt
pluskvamperfekt
futurum
(att)
(då-tid)
(nu-tid)
(har)
(hade)
(framtid)
hoppa
Hoppade
Hoppar
Hoppat
Hoppat
Hoppa
Dansa
Dansade
Dansar
Dansat
Dansat
Dansa
Köra
Körde
Kör
Kört
Kört
köra
Fyll i verben som saknas i rutorna. Var noga med att
skriva dem i rätt form.
NUTID=presens nu, idag
DÅTID=imperfekt/
preteritum då, igår
skrattar
Åt godis
visste
kan
skulle
är
hoppar
springer
surfade
ritar
Adjektiv
"Adjektiv" är ord som beskriver hur någon eller något är eller ser ut.
Ordet adjektiv kommer från början från ett ord som betyder "ord som kan läggas till".
När du vill berätta hur någon eller något är eller ser ut, använder du ord från ordklassen
adjektiv.
Du beskriver alltså en person eller sak med ett adjektiv.
En röd ros. Pojken är stark.
Adjektiven står alltid tillsammans med ett substantiv eller pronomen.
Exempel på olika adjektiv: Stor, liten, röd, sur, gul, tjock, kraftig, glad och svart.
Komparera adjektiven nedan:
Komperation
Positiv
Komperativ
Superlativ
Grön
Grönare
Grönast
Vacker
Trött
Farlig
lång
Stor
Större
Störst
Prepositioner
"Prepositioner" är ord du använder för att beskriva olika förhållanden mellan personer,
platser, saker.
Prepositioner är oböjliga ord, som man oftast placerar före ord från ordklassen substantiv
och pronomen.
Prepositioner som består av ett ord
Exempel på hur de används:
•I
Bollen finns i lådan.
•på
Saxen ligger på bordet.
•till
Han sprang till Trelleborg.
•framför
Stina står framför Pär.
•åt
Muraren bar trettio tegelstenar åt
gången.
•vid
Vi rastade vid bäcken.
•ur
Man utvinner bensin ur olja.
•om
Vi frågade henne om vägen till Stockholm.
•mot
Han sprang mot Trelleborg.
•av
Kniven är gjord av stål.
•för
Jag var vikarie för Sture igår.
•före
Klassen kom tillbaka före läraren.
•genom
Sture och Ulla gick genom tunneln.
•utan
Ni kan inte resa utan Kalle.
•efter
Det kom en lastbil efter oss på
landsvägen.
•över
Mattan ligger över fläcken på golvet.
•bakom
Olle står bakom Nils och syns inte på
fotot.
•under
Hunden låg under bordet.
•från
Hon gick från stranden och hit.
•bredvid
Kajsa går bredvid Greta.
•mellan
Kan du gå mellan bilarna?
•igenom
Vi körde igenom tunneln.
Prepositioner som består av flera
ord
Exempel på hur de används:
•i stället för
I stället för bilen får du ta tåget.
•på grund av
Han stängde affären på grund av
bröllopet.
•med anledning av
Med anledning av festen är ni lediga
imorgon.
•för – sedan
De gifte sig för många år sedan.
•för – skull
De åkte till Gotland för hennes skull.
Räkneord
"Räkneord" är ord som är namn på antalet av någonting
eller en plats i en ordning.
Det finns två olika sorters räkneord: grundtal och ordningstal.
Grundtal
"Grundtal" är ord som är namn på antalet av någonting.
Exempel på ord som kallas grundtal är en, fem, tjugo, tio och femton.
Meningar med olika grundtal:
Jag fick upp fem fiskar.
Nils hade tjugo kronor i fickan.
Pär köpte tio läsk i affären.
Olle gick tillsammans med tre kompisar till partyt.
Kajsa har två husdjur.
Ordningstal
"Ordningstal" är ord som är namn på en plats i en ordning.
Exempel på ord som kallas ordningstal är första, åttonde, fjärde, andra och tredje.
Meningar med ordningstal:
Jag kom på första plats.
Det var den tredje bilen på gatan.
Han hade femte bästa tiden.
Stina rökte sin tionde cigarett den dagen.
Det var mitt sjunde misstag den veckan.
Pronomen
"Pronomen" är ord man använder istället för namn på en person, sak, djur eller växt för att
variera språket.
Ordet pronomen betyder ursprungligen "istället för namn".
Alla ord som man använder istället för ett substantiv kallas pronomen.
Pronomen används för att språket inte skall bli fullt av upprepningar.
Personliga pronomen
Grundform
jag
du
han
hon
den/det
vi
ni
de
Objektsform
mig
dig
honom, sig
henne, sig
den, det, sig
oss
er
dem
Possessiva
pronomen
Genitiv (ägande)
min, mitt, mina
din, ditt, dina
hans, sin, sitt, sina
hennes, sin sitt, sina
dess, sin, sitt, sina
vår, vårt, våra
er, ert, era
deras, sin, sitt, sina
Relativa
pronomen
Som
Vilken
Vilket
Vad
vars
Konjunktioner
"Konjunktioner" är ord som binder samman ord eller grupper av ord och beskriver
förhållandet mellan dem.
Ordet konjunktion betydde från början "förening".
Konjunktioner är oböjliga ord, som man använder för att binda samman ord eller grupper av
ord.
I vissa fall kan konjunktioner inleda meningar, men binder då ihop dessa med tidigare
meningar.
Samordnande konjunktioner
Nedanstående är de vanligaste "samordnande konjunktionerna" i svenskan.
Exempel på hur de används:
•och
Per och Stina åkte till Malmö.
•eller
Greta eller Sture får laga middag.
•utan
Per var inte sjuk utan trött.
•men
Han gick ut men glömde att låsa dörren.
•för
Nils sprang hem, för han ville möta henne.
•ty
Olle var trött, ty han hade gått långt.
•samt
Jag skall bada samt spela tennis.
•fast
De kom till festen, fast det var sent.
•både – och
Både Nils och Stina städade.
•varken – eller
Berit kunde varken måla eller snickra.
•antingen – eller
Antingen får du läsa eller sova.
•dels – dels
Dels sprang han, dels gick han längs stranden.
•såväl – som
Såväl Ylva som Ulla skulle till Sälen.
Underordnande konjunktioner
De kallas ibland också för subjunktioner.
Nedanstående är de vanligaste "underordnande konjunktionerna" i svenskan.
Exempel på hur de används:
•så
Olle skämtade, så alla skrattade.
•att
Han ville gärna, att vi skulle hälsa på.
•så att
Hon frös så att hon skakade.
•för att
Stina gick till stranden för att bada.
•medan
Medan Karl skalade potatis, dukade jag.
Sture åkte till Göteborg, medan Berit väntade i Stockholm.
•då
Jag kom hem, då programmet började.
Nils gav mig en fin present, då jag fyllde år.
•fastän
Bilen startade, fastän det var så kallt.
•därför att
Vi gick hem, därför att festen var tråkig.
•om
Jag kommer, om du lovar att vara snäll.
•ifall
Ifall du ger mig pengar, kan jag handla.
•under det att
Anna var flitig, under det att Lisa var lat.
•när
När han kom hem, var det kallt i huset.
•innan
Berit anlände från Stockholm, innan det blev mörkt.
•eftersom
Eftersom Sture var i Spanien, höll vi festen själva.
•emedan
Jag tog bussen till jobbet, emedan det regnade.
•sedan
Sedan Berit hade åkt, körde jag in till stan för att handla.
Ivar tvättade bilen, sedan barnen hade gått till skolan.
•som
Sven kör som en galning.
Hon är dubbelt så gammal som lillan.
Karl jobbar som lärare.
•som (tillsammans med ordet "just")
Just som Bertil gick in i affären, ropade Ulla högt.
Nu vet du vad konjunktioner är och hur de används!
Interjektioner
"Interjektioner" är ord du använder när du vill uttrycka en stark känsla, hälsa på någon eller
kommunicera andra ljud.
När man skriver en interjektion i en mening sätter man ofta ett komma ( , ) eller ett utropstecken ( ! ) efter.
•Aj! skrek mannen högt.
•Aj, jag slog mig.
•Hej, hur går det för dig?
•Usch! Det var verkligen kallt ute.
•Skål!
När man vill uttrycka en stark känsla
•fy
Fy, inte bitas!
•usch
Usch, vilken äcklig film!
•oj
Oj! Du var verkligen bra i höjdhopp!
•aj
Aj, jag slog mig!
•nej
Nej! Du får inte ta min dator!
•ja
Ja, vi vann!
•hurra
Hurra, vi fixade det!
•bravo
Bravo! Ni klarade det!
•hu
Hu, du skrämde mig!
•skål
Skål för brudparet!
När man vill hälsa på någon
•hej
Hej! Hur är det?
•god dag
God dag! Hur står det till?
•hallå
Hallå, hur är det?
•adjö
Adjö! Vi ses imorgon.
•farväl
Farväl! Ha en trevlig resa.
•god natt
God natt, önskar jag dig.
När man vill uttrycka andra ljud
•tick-tack
Tick-tack, lät klockan.
•kuckeliku
Kuckeliku! Tuppen gol från gödselstacken.
•krax krax
Krax krax, lät det högt från trädet.
•vov
Vov! Hunden skällde argt.
•mjau
Mjau, jamade kattungen.
•bom
Bom! Man sköt från skjutbanan.
•pang
Pang! Du är död.
•bing bång
Bing bång! Kyrkklockorna ringde.
ADverb
Adverben är svåra att definiera, men ofta kan man få fram adverbet genom att fråga "hur",
eller "hur ofta". I regel är adverb bestämning till verb – det beskriver hur verbet är.
Hur mår barnen i dag? - De mår fint.
Man kan också säga att det är ett adverb om det inte tillhör någon annan ordklass.
Det finns lite olika typer av adverb. Vanliga adverb är sådana som: inte, alltid, aldrig, ofta,
ibland, sällan...
Hassan jobbar inte idag.
Pappan är alltid arg.
Skillnaden mellan adverb och adjektiv
Adjektivet beskriver hur substantivet är.
Adverbet däremot beskriver hur ett verb, adjektiv eller annat adverb är. Dessa adverb slutar
ofta på –t, till exempel fint, vackert, väldigt...
Jämför:
Hunden är fin. (adjektiv)
Hunden går fint. (adverb)
Adverbet beskriver hur hunden går, inte hur hunden är.
Jämför:
Kalle har en bra lön. och Han får bra betalt.
Många adverb förstärker adjektivet eller verbet.
Hunden har väldigt fina ögon.
Hon är väldigt lycklig.
Lägenheten är otroligt fin.
Tygerna är fantastiskt vackra.
Rumsadverb, tidsadverb, sättsadverb och gradadverb
För att känna igen och hitta ord från ordklassen adverb i en mening kan man ställa
nedanstående frågor.
Adverb används då i svaret till frågorna.
Dessa olika adverb kallas rumsadverb, tidsadverb, sättsadverb och gradadverb.
•var?
Boken finns hemma. Adverbet kallas då rumsadverb.
•vart?
Han sprang bort. Adverbet kallas då rumsadverb
•varifrån?
Hon kom därifrån. Adverbet kallas då rumsadverb
•när?
Gästerna gick nu. Adverbet kallas då tidsadverb
•hur?
Fredrik sprang snabbt! Adverbet kallas då sättsadverb
•på vilket sätt?
Hon dansade barbent. Adverbet kallas då sättsadverb
•i vilken grad (hur mycket)?
Nils betalade mycket. Adverbet kallas då gradadverb
Huvudsats och bisats
Huvudsats
"Huvudsats" är den viktigaste satsen i en mening. Den kan oftast ensam bilda en förståelig
mening.
En huvudsats innehåller för det mesta både subjekt och predikat.
En huvudsats kan vara:
Han kör bilen.
Vi är lyckliga.
Du kan dansa.
Bisats
Du kan lägga till en bisats till huvudsatsen. En bisats är en kommunikation, som är ett tillägg
eller en förklaring till huvudsatsen.
En huvudsats som följs av en bisats:
Jag satt och skrev, när Nils kom in i rummet.
Vi är lyckliga, när våra barn är friska
De skall gå på bio senare, om de hittar en bra film.
Meningar med två huvudsatser
Ibland har man två eller flera huvudsatser i en mening.
Du binder då samman dem t. ex. med bindeorden både – och, varken – eller, men, och,
samt, eller, för, utan.
Man skiljer huvudsatserna åt med ett kommatecken.
Exempel:
•De spelade hög musik, och tanterna rensade trädgården.
•De ville spela fotboll, eller så ville de åka till stranden.
•Måns och Kristina ville inte gå på festen, utan de skulle stanna hemma.
•Pelle kan inte komma imorgon, för han känner sig inte bra.
Satsdelar
Satsdelar är någonting helt annat än ordklasser. När ord står för sig själva eller i en lång lista
är de ingen satsdel alls. Ord blir en satsdel först när man använder dem i en mening. De blir
olika satsdelar beroende på sammanhanget
När man ska lista ut vilken satsdel ett ord är tittar man på sammanhanget. Vad är det som
händer? Vem är det som gör något? Vem är det som blir utsatt för något? Vem får något?
Det finns speciella hjälpfrågor som man använder när man listar ut satsdelar. Man frågar sig
fram i en särskild ordning. De viktigaste satsdelarna är:
predikat
subjekt
dativobjekt
ackusativobjekt
predikatsfyllnad
pre-di-kat
sub-jekt
da-tiv-ob-jekt
ack-u-sa-tiv-ob-jekt
pre-di-kats-fyll-nad.
PREDIKATET
Predikatet (p) är alltid verb. Man hittar predikatet genom att fråga: Vad gör någon eller Vad
händer? Svaret på frågan är satsens predikat.
Exempel:
Hunden skäller.
Vad gör någon? Någon skäller.
Skäller är predikat.
SUBJEKT
Subjektet (s) är den som gör något. Man börjar sin fråga med Vem/Vad/Vilka och avslutar
med det ord som var predikat. Svaret på frågan är satsens subjekt.
Exempel:
Hunden skäller?
Vem skäller? Hunden.
Hunden är subjekt.
ACKUSATIVOBJEKT
Man hittar ackusativobjektet (ao) genom att fråga:
Vad
Vem + predikat + subjekt?
Vilka
Svaret på frågan är satsens ackusativobjekt.
Exempel:
Kören sjöng en sång.
Vad sjöng kören?
En sång. En sång är ackusativobjekt.
Använder vi oss av de tre satsdelarna vi har gått igenom kan det se ut så här:
1. Vad händer? Någon sjöng. Sjöng är predikat.
2. Vem sjöng? Kören sjöng. Kören är subjekt
3. Vad sjöng kören? En sång sjöng kören. En sång är ackusativobjekt
Kören sjöng en sång
S
p
ao
DATIVOBJEKT
Man hittar dativobjektet (do) genom att fråga:
Till vem
För vad+ predikat + subjekt ( + ackusativobjekt)?
Åt vilka
Svaret på frågan är satsens dativobjekt.
Exempel:Robin Hood gav åt de fattiga.
Åt vilka gav han något? Åt de fattiga. Åt de fattiga är
dativobjekt.
PREDIKATSFYLLNAD
Predikatsfyllnaden är en utfyllnad efter vissa verb:
vara
Hade varit
Har varit
Var
är
heta
Heter
Hette
Har hetat
Hade hetat
Bli
Hade blivit
Har blivit
Blev
Blir
Kallas
Kallas
Kallades
Har kallats
Hade kallats
Du ställer samma frågor som vid ackusativobjekt men innehåller predikatet något av orden
ovan så är det en predikatsfyllnad istället för ett ackusativobjekt.
Exempel:
Nora har varit sjuk.
Vad har nora varit? Hon har varit sjuk.
Sjuk är en predikatsfyllnad.
