BAKGRUND En persons tro på sin förmåga att klara de utmaningar som han/hon ställs inför anses ha en inverkan på hur aktiviteter utförs. Orealistiskt hög eller låg tro kan begränsa en persons aktivitetsutförande [1]. Psykiskt störda lagöverträdare (PSL) har ofta en orealistisk tro på sin aktivitetsförmåga och sin förmåga att klara att leva ett gott liv i samhället [2]. Det är därför viktigt att undersöka PSL’s aktivitetsutförande, se hur de skattar sin förmåga att leva ett gott liv och även se om det finns samband mellan dessa faktorer. Rättspsykiatri Rättspsykiatri är en specialitet inom psykiatrin [3]. Rättspsykiatrisk vård har idag det dubbla syftet att vårda brottslingen och samtidigt skydda samhället från fortsatta brott [4]. Målet med vården är att patienten förbättras psykiskt så att han/hon inte längre är allvarligt psykiskt störd och inte bedöms kunna förbättras av ytterligare vård. Om detta är uppfyllt men patienten har en kvarstående risk för att återfalla i allvarlig kriminalitet ska tvångsvården fortsätta [4]. Lidberg och Wiklund (2004) [5] menar att utifrån Lagen (1991:1129) [6] om rättspsykiatrisk vård (LRV), behöver dessa patienter få vård vid specialklinik [5]. Detta på grund av samhällsskyddsaspekten och behovet av att kunna ge kvalificerad vård utifrån patientens behov och de speciella förutsättningar som gäller för dessa individer. Lidberg och Wiklund [5] anser vidare att endast på dessa kliniker finns ett tillräckligt underlag av patienter för att kunna utveckla den specialkompetens som krävs för denna vård [5]. Rättspsykiatri som arbetsområde ställer särskilda krav på den personal som arbetar där gällande bland annat säkerhetsrutiner och patientens farlighet [7, 8]. Sedan långt tillbaka i tiden har psykiskt sjuka som begått brott tillerkänts en straffrättslig särställning. En av de gamla skandinaviska lagarna, Västgötalagen, stadgade reducerad mansbot för ”galen man” som dräpt någon [9, 5]. Från medeltiden och framåt har synen på om och hur kriminella och psykiskt sjuka ska behandlas och eller straffas skiftat [9]. Den medicinsk-kriminologiska forskningen, bland annat om huruvida behandling kan vara framgångsrik eller inte, har sedan 1960-talet fört en tynande tillvaro [9]. LRV-lagen [6] beskriver hur proceduren är vid rättspsykiatrisk undersökning samt vilka kriterier som gäller vid allvarlig psykisk störning [10]. Lagen beskriver de centrala bestämmelserna om hur straff och vård ska avvägas. Beslut som fattas enligt LRV kan i de flesta fall överklagas och särskilda regler gäller för handläggningen i domstol av dessa mål. Utskrivning från rättspsykiatrisk vård sker genom beslut av förvaltningsdomstol eller chefsöverläkare [4]. I -1- Sverige döms varje år mellan 300-400 personer till rättspsykiatrisk vård. Behandlingstidens längd varierar och en lokal undersökning i Vadstena visar att medelvårdtiden varierar mellan 3 till 4 år [10]. Andel kvinnor bland de som är dömda till rättspsykiatrisk vård är ca 8% [11]. Psykiskt störda lagöverträdare Allvarlig psykisk störning kan vara tillstånd av psykotisk karaktär med symtom av vanföreställningar, hallucinationer och förvirring. En hjärnskada kan leda till en psykisk funktionsnedsättning av allvarlig art med störd realitetsuppfattning och svårigheter att orientera sig i tillvaron. Andra exempel på allvarlig psykisk störning är allvarliga depressioner med självmordstankar, svårartade personlighetsstörningar som vissa invalidiserande neuroser samt personlighetsstörningar med impulsgenombrott av psykoskaraktär. Hit hör även alkoholpsykoser samt psykoser som kan drabba narkotikamissbrukare [12]. Många psykiskt störda lagöverträdare (PSL) har även missbruksproblem [5]. När en person är i den akuta fasen av en psykisk störning sätts för det mesta funktionsförmågan ner eller inskränks. Efter behandling i det akuta skedet behöver en bedömning göras av vad som är funktionssvårigheter som inte kan påverkas genom behandling och som leder till en kvarstående funktionsnedsättning. Efter en psykossjukdom kan detta vara initiativlöshet och apati, överkänslighet och psykisk sårbarhet, oförmåga att tillämpa kunskaper i nya situationer m.m. Funktionsnedsättning förekommer ofta som en följd efter olika psykiska sjukdomar [13]. Många PSL har låg sjukdomsinsikt och trots att de skattar sin förmåga som hög klarar de inte av att utföra många vardagssysslor [11]. Det finns få studier som mäter sambandet mellan hur PSL skattar sin förmåga att leva ett gott liv och deras aktivitetsutförande. Det finns dock tidigare studier som mäter sambandet mellan livskvalité och självskattat aktivitetsutförande hos personer med allvarlig psykisk störning. I en sådan studie av Boyer, Hachey och Mercier (2000) [14] konstateras ett positivt samband mellan klienters uppfattning av aktivitetsutförande, vad gäller arbete, och livskvalité. Aktivitetsutförande hos psykiskt störda lagöverträdare Psykiskt störda lagöverträdare (PSL) skall ges alla möjligheter att återfå ett så självständigt liv som möjligt, detta kan bland annat ske genom att få stöd i att praktiskt öva på dagliga aktiviteter [15]. Lloyd (1995) [16] fastslår att denna patientgrupp ofta uppvisar funktionsnedsättningar inom en eller flera aktivitetsområden till exempel personlig hygien, arbete och fritid [16]. Arbetsterapeuten har enligt Lloyd (1987) [17] en viktig roll i behandlingsarbetet. För att kunna ge en optimal behandling måste arbetsterapeuten göra en -2- bedömning av PSL’s funktionsnivå [17]. Denna bedömning kan t ex ske med hjälp av Assessement of Motor and Process Skills (AMPS) [18]. AMPS har sin teoretiska grund i Kielhofners (1985) [19] the Model of Human Occupation (MOHO). Människan ses där som ett öppet system som tar in information och sedan handlar utifrån denna information för att producera resultat i form av utförande av sysselsättningar. Kielhofner menar att människans öppna system har tre undersystem som är relaterade och därmed påverkar varandra. De tre systemen benämns vilja, vane och sinne-hjärna-kropputförandesystemet [19]. Kielhofner [19,20] beskriver de tre undersystemen på följande vis: Viljesystemet inkluderar värderingar, personligt förorsakande och intressen [19]. Viljemässiga faktorer inverkar på kvaliteten i utförandet av en aktivitet. När en person väljer och kan utföra en aktivitet som stämmer överens med hans/hennes önskan och intresse blir resultatet maximerat [20]. Vänjadesystemet organiserar ”vad vi gör” och ”när vi gör det” till rutiner. Inom vänjande systemet finns två komponenter, rollmanus och vanekartor. Vänjandesystemet är framför allt relevant för hur aktiviteter organiseras över tid och ger möjlighet för personen att organisera utförandet av aktiviteten i identifierbara roller och vanor [19]. Sinne-hjärnakropp-utförandesystemet består av de strukturer som används av muskuloskeletala, neurologiska, kardiopulmonära och kognitiva delar [19]. Enligt Lloyd (1987) [17] har psykiskt störda lagöverträdare, utifrån Kielhofners modell, störningar inom samtliga tre undersystem. Emotionella störningar och en känsla av att vara missnöjd med sin livssituation kan hindra individen från att utöva sina tidigare intressen eller att intresset förloras för de aktiviteter som dagligen utövas. De dagliga rutinerna störs och individen upplever svårigheter att planera sin tid och får svårt att klara sin personliga hygien och sin hemsituation [17]. Förmågan att leva Ett gott liv Lloyd (1995) [2] menar att psykiskt störda lagöverträdare (PSL) ofta har livserfarenheter som lett till att de mottagit många negativa budskap om sig själva och sitt beteende [2]. Lloyd anser att ett resultat av detta kan medföra att de ofta känner sig otillräckliga, oönskade, oaccepterade, att de inte passar in och att de inte klarar av att göra saker. Om personen sedan mottager ytterligare negativa budskap från omgivningen är dessa endast en bekräftelse på det som individen redan vet, att han/hon är värdelös [2]. Varje rehabiliteringsprogram som riktar sig till lagöverträdare förutsätter en föreställning om att det finns en möjlighet att personen klarar att leva ett gott liv [21]. -3- I Wards teori (2002) [21] definieras termen ”Ett gott liv” som ett sätt att leva som är välgörande och meningsfullt för individen. Ward anser att möjligheterna att leva ett gott liv påverkas av graden av utveckling hos individen gällande tre delar. Kropp innefattar fysiologiska behov som sex, hunger, törst osv. Psykologisk funktion innefattar psykologisk kapacitet att fungera i världen. Socialt liv kännetecknas av det sociala stöd som underlättar för individen att utföra meningsfulla handlingar [21]. Vidare menar Ward att ett skäl till att begå kriminella handlingar kan vara att individen uppnår en belöning, att de genom sitt kriminella liv tillfredställer sina primära behov. Det är inte troligt att individen kommer att upphöra med sina kriminella handlingar så länge hans/hennes liv karaktäriseras av en frånvaro av ickekriminella, för individen, högt värderade aktiviteter. Lagöverträdaren behöver själv komma fram till vad som är viktigt just för honom/henne och till grund ligger då en föreställning om vad ett gott liv innebär. Det måste också finnas en tro hos individen att det är möjligt att leva ett sådant liv [21]. Teorin Self-Efficacy [22] innefattar en persons tro på sin förmåga att organisera och genomföra handlingar under specifika omständigheter. En person utvecklar förväntningar inför situationer och på resultatet av sitt handlande innan de faktiskt befinner sig i situationen. Motivation, känslor och handlande påverkas mer av tron på sina förmågor än den faktiska vetskapen om vad personen objektivt klarar av. Orealistiskt hög eller låg tro kan begränsa en persons aktivitetsutförande. Self-efficacy tros även ha olika effekter på den psykosociala funktionen. Den avgör hur stor ansträngning som krävs och hur stor uthållighet som behövs för att övervinna de hinder som individen möter. Det påverkar även sårbarhet gällande känslomässiga problem [22, 23]. Arbetsterapi och rättspsykiatri Chacksfield (1997) [7] menar att arbetsterapeuten har en viktig roll inom behandlingen av psykiskt störda lagöverträdare (PSL). I Eklunds (1999) [24] studie av långvarigt psykiskt stördas upplevelse av behandlingsresultat av arbetsterapi visades skillnader av upplevda förbättringar före och efter behandling av bland annat aktivitetsförmåga, detta gällde dock ej för livskvalité [24]. Chacksfield (1997) [7] föreslår vidare att det som skiljer arbetsterapeuten från de övriga teammedlemarna är dess fokus på de praktiska aktiviteter och sysslor som formar PSL’s dagliga liv [7]. Forward et al (1999) [3] beskriver att arbetsterapeutens ansvar sträcker sig från grundläggande arbete i bedömning och behandling av dagliga aktiviteter till -4- rekommendationer vid rättpsykiatrisk prövning och undersökning som underlag till domstol [3]. Arbetsterapeuten inom en rättspsykiatrisk enhet måste enligt Lloyd (1995) [16] tänka på att standardutrustning även kan användas som vapen och måste därför ha en ökad medvetenhet om risk för våldsamhet och aggressivitet [16, 15, 25]. Lloyd menar även att det är viktigt att all personal på en rättpsykiatrisk enhet måste analysera sina egna värderingar om människor som begått våldsbrott och hur de ska behandlas [16]. Inom området saknas kunskap och litteratur angående rättspsykiatri och arbetsterapi och det finns få bedömningsinstrument inom detta specifika område vilket ytterligare försvårar arbetet [15, 25]. Problemformulering Under de senaste årtiondena har inställningen till behandling av psykiskt störda lagöverträdare (PSL) ändrats. Tidigare ansågs inte behandlingsinsatser ha någon brottsförebyggande effekt. Nu har det framkommit att vissa behandlingsformer har effekt på PSL’s återfall i brott [26]. Utifrån detta är det intressant att undersöka vilka behandlingsformer som är framgångsrika. Tidigare forskning beskriver att tron på sin förmåga att klara utmaningar i vardagen har en inverkan på hur aktiviteter utförs [1]. En person som inte tror sig om att ha kontroll över sitt liv har sämre förmåga att vara välanpassad, socialt kompetent och uppleva tillfredställelse med sitt liv [17]. Ur en arbetsterapeutisk synvinkel är det därför viktigt att undersöka om arbetsterapeuters bedömning och behandling av motoriska och processfärdigheter i vardagliga aktiviteter har en påverkan på PSL’s tro på sin förmåga att leva ett gott liv Syfte Syftet med studien är att beskriva psykiskt störda lagöverträdares (PSL) självrapporterade förmåga att leva ett gott liv och deras observerade aktivitetsutförande. Syftet är även att studera sambandet mellan självrapporterad förmåga att leva ett gott liv och observerat aktivitetsutförande hos PSL. Frågeställningar I vilken grad uppfattar PSL sin förmåga att leva ett gott liv. Vilken nivå av processfärdigheter har PSL. Vilken nivå av motoriska färdigheter har PSL. -5- Vilket samband finns mellan processfärdigheter och förmåga att leva ett gott liv hos PSL. Vilket samband finns mellan motoriska färdigheter och förmåga att leva ett gott liv hos PSL. METOD Design För att besvara syftet har vi valt en beskrivande och jämförande design där sambandet mellan förmåga att leva ett gott liv och aktivitetsutförande undersöks. Urval Urvalet var ett bekvämlighetsurval. Inklusionskriterierna för undersökningsgruppen var samtliga patienter, inskrivna på en rättspsykiatrisk klinik i mellansverige, som bedömts med instrumentet Asessement of Motor and Process Skills (AMPS) (bilaga 1) mellan september 2003 och november 2004. Tidsskillnaden mellan AMPS-bedömningen och självskattningen av ”Ett Gott Liv” (bilaga 2) fick inte uppgå till mer än ett år för den enskilde patienten. Med dessa inklusionskriterier var 22 personer aktuella för medverkan i undersökningen, 20 personer deltog. Två personer hade lämnat kliniken på grund av förflyttning till annan klinik. Beskrivning av gruppen Gruppens medelålder var 40 år (SD 13,2) den yngsta var 21 år och den äldsta 78 år. Den tid de hade vårdats inom rättspsykiatrisk vård sträckte sig från 2 månader till 13 år, medelvårdtiden i gruppen var 4,3 ( SD 4,6) år. I tabell I redovisas gruppens diagnoser, boendesituation och hur ofta de utövar någon form av fritidsintressen. Diagnosredovisningen visar att en stor andel av personerna hade någon form av utvecklingsstörning som t ex autism eller mental retardation. Flera andra hade psykiatriska tankestörningar t ex schizofreni eller andra psykoser. Affektiva psykiatriska diagnoser förekom också, där ingår bland annat maniska tillstånd och andra affektiva sjukdomar. Bland de som hade personlighetsstörningar förekom t ex borderline och schizoid personlighetsstörning. I tabell I redovisas endast personernas huvuddiagnos, samtliga deltagare hade ytterligare en eller ett par diagnoser. Åtta personer (40 %) av den totala gruppen hade dessutom missbruksproblem. -6- Tabell I. Presentation av undersökningsgruppens huvuddiagnoser och demografiska data, n =20. n % Diagnoser Autism Schizofreni Personlighetsstörning Mental retardation Bipolär sjukdom Andra psykoser Depression Ospec. psykisk sjukdom 5 4 3 2 2 2 1 1 25 20 15 10 10 10 5 5 Boendesituation Utan fast bostad Eget boende Boende med stöd 11 7 2 55 35 10 Utövande av fritidsintressen varje dag 1 gång/veckan 17 3 85 15 Boendesituationen (Tabell I) var bekymmersam för många av personerna i gruppen. Mer än hälften av personerna var i dagsläget utan fast bostad. Alla utom en var ensamstående. Samtliga deltagare i gruppen rapporterade att de utövade något fritidsintresse (Tabell I). Exempel på de fritidsintressen som kunde utövas var att lyssna på musik, spela spel och gå på promenader. Personerna i undersökningsgruppen (n=20) tillfrågades även om hur meningsfullt de ansåg att det var att utföra vardagssysslor såsom att sköta sin hygien eller sköta olika sysslor i hushållet. Fjorton personer (70 %) ansåg det var mycket meningsfullt att utföra vardagssysslor, fem personer (25 %) ansåg det var ganska meningsfullt och en person (5 %) ansåg inte att det var så meningsfullt att utföra vardagssysslor. Datainsamling Data samlades in med hjälp av observationsbedömningen Assement of Motor and Process Skills (AMPS) [18] (bilaga 1) och självskattnings instrumentet Ett Gott Liv (EGL) [27] (bilaga 2). Demografiska fakta om gruppen samlades in med ett frågeformulär (bilaga 3) som konstruerats av författarna (JB, GN). Diagnoserna sattes utifrån AMPS diagnoskategorier som grundar sig på International Classification of Disease (ICD-10) [28] och Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-IV) [29]. ”The Assessement of Motor and Process Skills” (AMPS) [18] är en observationsbedömning som undersöker motoriska färdigheter och processfärdigheter och dess inverkan på en -7- individs förmåga att utföra aktiviteter i dagliga livet [18]. Flera studier visar att AMPS är ett lämpligt instrument att använda vid bedömning av personer med psykiatriska sjukdomar [30, 31]. AMPS-bedömningen kan skilja ut en grupp personer med psykiatriska åkommor från en grupp utan psykiatriska besvär [30]. Andra studier visar att det med hjälp av AMPS även går att skilja psykiatriska diagnosgrupper åt [31]. I AMPS bedöms kvaliteten på utförandet av aktiviteter i dagliga livet i 16 motoriska och 20 processfärdighetsmoment. Motoriska färdigheter är observerbara handlingar som används när en person rör sig eller rör vid aktivitetens föremål under utförandet av alla aktiviteter. Processfärdigheter är de färdigheter som används för att klokt organisera och anpassa aktivitetsutförandet allteftersom processen utvecklas över tid [18]. Skalan i AMPS sträcker sig från 1 till 4 där 1 betyder att kvaliteten på utförande är bristande och med 4 menas att kvaliteten på utförande är kompetent [18]. Poängen bearbetas sedan i AMPS dataprogram. Där vägs flera delar in såsom svårigheten hos färdighetsmomentet, aktivitetens krav och personens förmåga men även strängheten hos den bedömare som poängsätter utförandet. Detta innebär att resultatet inte påverkas av att det är olika personer som genomför bedömningarna [18]. Resultatet blir två olika poäng ett för motorik och ett för processfärdigheter. Poängen sätts på två skalor som båda sträcker sig mellan –3 till 4, ju högre poäng desto bättre förmåga. Det finns gränsvärden uträknade, 2,0 för motorik och 1,0 för processfärdigheter. Dessa värden anger att om en person har under dessa poäng så finns det troligen begränsningar som inverkar på antingen motorisk förmåga respektive processförmåga. AMPS processfärdighetsskala kan bättre än AMPS motoriska skala skilja ut personer som behöver assistans för att leva i samhället. En undersökning som redovisas i AMPS manual [18] anger att 93 % av personerna med processförmågemått under 1,0 behövde assistans för att bo i samhället [18]. ”Ett gott liv”(EGL) är ett bedömningsinstrument som är baserat på teorin om Self-Effiacy [22] och teorin om ”Ett gott liv” [21]. Self-Efficacy Scale enligt Bandura (2000) [22] har använts som förlaga vid konstruktionen av EGL. Bedömningsinstrumentet består av tjugo frågor som besvaras på en värderingsskala med fasta svarsalternativ. Personen ombeds ringa in den siffra som bäst beskriver hur säker han eller hon är på att utföra den handling som står beskriven i frågan. Skalan är graderad från 0-10, där 0 betyder att ”Du är inte alls säker på Din förmåga att genomföra handlingen” och 10 betyder att” Du är mycket säker på Din förmåga att genomföra handlingen”. Svaren adderas och den totala maxpoängen är 200. Bedömningsinstrumentet EGL är utformat av Helena Lindstedt, doktorand vid Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet. Forskning avseende EGL’s validitet pågår. Det finns början till begreppsvaliditet men det kvarstår att undersöka innehålls och -8- kriterierelaterad validitet för att bedömningsinstrumentet kan sägas vara helt tillförlitligt [27]. EGL kan skilja mellan grupperna friska medelålders män och psykiskt störda lagöverträdare (PSL) avseende ålder, däremot kan EGL inte skilja mellan PSL och unga manliga studenter i samma avseende [27]. Tillvägagångssätt Verksamhetschefen på den aktuella kliniken tillfrågades om tillstånd att genomföra undersökningen och samtliga patientansvariga läkare och avdelningsföreståndare informerades. Behandlande arbetsterapeut frågade personligen de personer som var aktuella om de ville medverka i undersökningen. Efter informerat samtycke (bilaga 4) bokades en tid med deltagarna. Vid varje bedömningstillfälle medverkade någon av författarna förutom vid ett tillfälle då personkännedom var särskilt viktig. Författare JB medverkade vid sju tillfällen, författare GN vid 12 tillfällen och vid ett tillfälle medverkade en patientansvarig arbetsterapeut som inte var någon av författarna. Av säkerhetsskäl var även annan vårdpersonal närvarande vid ett tillfälle. De medverkande besvarade först ett antal demografiska frågor som ligger till grund för beskrivningen av gruppen och sedan bedömningsinstrumentet EGL (bilaga 2, 3). Tre deltagare behövde hjälp med att läsa frågorna. Data analys Dataprogrammet SPSS (Statistical Package for the Social Science software, 2000) används för att analysera sambanden mellan förmåga att leva ett gott liv och motoriska färdigheter samt processfärdigheter. Eftersom materialet inte var normalfördelat och en av skalorna var på ordinalnivå valdes icke-parametrisk analys, Spearman’s rankorder correlation coefficient analys [32]. Den valda signifikansnivån bestämdes till p<0,05. Etiska aspekter Konfidentialitet i undersökningar är alltid viktigt att tänka på. Då den totala populationen psykiskt störda lagöverträdare (PSL) är förhållandevis liten blir detta dilemma extra påtagligt. Eftersom de medverkande personerna är dömda till rättspsykiatrisk vård är de i beroendeställning av vård och behandlingspersonal och de är därför särskilt utsatta. För att minska riskerna för att personerna i undersökningen kommer till skada söktes muntligt och skriftligt tillstånd av verksamhetschefen för att genomföra undersökningen. Personerna fick information om att medverkan i undersökningen var frivillig och att de kunde avbryta deltagandet utan att detta påverkade det fortsatta omhändertagandet på sjukhuset. Anonymitet -9- i studien försäkrades och ingen identifikation med hjälp av numreringen på frågeformuläret var möjlig att göra [33]. En positiv etisk aspekt är att resultatet av undersökningen kan leda till framtida förbättringar i behandlingen av PSL. En annan positiv aspekt är den reflektion på sitt eget liv och sin situation som frågorna kan leda till. RESULTAT Psykiskt störda lagöverträdares uppfattning om sin förmåga att leva ett gott liv. Undersökningsgruppens medelvärde för hur de uppfattar sin förmåga att leva ett gott liv var 155 poäng (SD=27,4). Gruppen skattar sin förmåga att leva ett gott liv högt med tanke på den situation de befinner sig i. Den person som skattat sig lägst hade 71 poäng och den som hade skattat sin förmåga högst hade 194 poäng. Denna stora spridning visar att gruppen är heterogen i detta avseende. Psykiskt störda lagöverträdares processfärdigheter Undersökningsgruppens medelvärde för processfärdigheter var 0,9 poäng (SD=0,55). Medelvärdet för gruppen är under det gränsvärde (1,0) som finns på AMPS skala för processfärdigheter. Detta värde innebär att gruppen har begränsningar som inverkar på processförmågan i utförandet av aktiviteter. Det innebär även att de troligtvis behöver assistans för att leva i samhället. Den person som hade lägst förmågemått i processfärdigheter hade 0,03 poäng och den som hade högst hade 2,2 poäng. Denna stora spridning visar att gruppen är heterogen avseende processfärdigheter. Psykiskt störda lagöverträdares motoriska färdigheter Undersökningsgruppens medelvärde för motoriska färdigheter var 2,2 (SD=0,76). Medelvärdet för gruppen är över det gränsvärde (2,0) som finns på AMPS skala för motoriska färdigheter. Gruppen har, trots att de ligger över gränsvärdet, begränsningar som inverkar på den motoriska förmågan i utförandet av aktiviteter men inte så allvarliga att det påverkar deras förmåga att leva självständigt i samhället. Den person som hade lägst förmågemått för motorik hade 1,1 poäng och den som hade högst hade 4,0 poäng vilket är högsta möjliga poäng för motorik. Denna stora spridning visar att gruppen är heterogen avseende motoriska färdigheter. - 10 - Samband mellan processfärdigheter och förmåga att leva ett gott liv hos psykiskt störda lagöverträdare Det finns inget signifikant samband mellan processfärdigheter och förmåga att leva ett gott liv hos psykiskt störda lagöverträdare (rs= -0,40; p =0,07). Däremot visar resultatet en tendens till att de personer som har goda processfärdigheter skattar sin förmåga att leva ett gott liv lågt. Det innebär även att personer som har låga processfärdigheter har en tendens till att ha en hög tro på sin förmåga att leva ett gott liv. Samband mellan motoriska färdigheter och förmåga att leva ett gott liv hos psykiskt störda lagöverträdare Det finns inget samband mellan motoriska färdigheter och förmåga att leva ett gott liv hos psykiskt störda lagöverträdare (rs= -0,07; p=0,74). DISKUSSION Syftet med studien var att beskriva psykiskt störda lagöverträdares (PSL) självrapporterade förmåga att leva ett gott liv och deras observerade aktivitetsutförande. Syftet var även att studera sambandet mellan självrapporterad förmåga att leva ett gott liv och observerat aktivitetsutförande hos PSL. De viktigaste resultaten som framkom i studien var att gruppen skattade sin förmåga att leva ett gott liv högt samt att deras värde för processfärdigheter var så låga att de troligtvis behöver assistans för att leva i samhället. Ett annat viktigt resultat var att personer med låga processfärdigheter har en tendens till att ha en hög tro på sin förmåga att leva ett gott liv och personer med höga processfärdigheter har en tendens till att ha en låg tro på sin förmåga att leva ett gott liv. Det är även viktigt att notera den stora spridningen av poäng inom de undersökta variablerna vilket visar att PSL är en heterogen grupp. Detta påvisar vikten av behandlingsinsatser på individnivå. Metoddiskussion En aspekt som kan ha påverkat resultatet vad gäller sambandet mellan AMPS bedömningen och personernas självskattning av ett gott liv, är att det i vissa fall gått nästan ett år mellan bedömningarna. Det är möjligt att det under denna tid har skett förändringar hos personerna som påverkade hur de skattade sin förmåga att leva ett gott liv. Förändringar i den psykiska - 11 - hälsan sker dock långsamt vilket bland annat kan avläsas i de långa vårdtiderna. Resultatet kan därför utifrån denna aspekt anses trovärdigt. Undersökningar med kvantitativ ansats syftar till att generalisera resultatet till den totala populationen, det är därför viktigt att urvalet görs så att gruppen blir representativ [34]. Urvalsmetoden i denna undersökning är en icke-randomiserad metod och det innebär begränsningar eftersom det ofta leder till ett icke representativt urval [34]. Undersökningsgruppen förefaller inte överensstämma med den totala gruppen psykiskt störda lagöverträdare och resultatet är därför inte generaliserbart. En skillnad gäller t ex fördelningen av diagnoser. Autism var den största diagnosgruppen i undersökningen och enligt Lidberg, Viklund (2000) [5] uppgår andelen psykiskt utvecklingsstörda endast till någon procent av alla som vid en rättspsykiatrisk undersökning bedöms lida av någon form av psykisk störning [5]. Enligt Prentice och Wilsson (2003) [35] har arbetsterapeuten kunskap om dessa personers funktionsnedsättningar och hur det påverkar praktiskt utförande av aktiviteter [35]. Det kan därför vara så att arbetsterapeuten ofta kommer i kontakt med dessa personer. Den stora andelen personer med autism diagnos kan ha påverkat resultatet när det gäller motorik och processfärdigheter eftersom de ofta har problem inom dessa områden [36]. Vid insamling av data till undersökningen användes två metoder. Självrapportering var den metod som användes vid ”Ett gott liv” (EGL) och vid insamlingen av vissa demografiska data, AMPS bedömningen var en observation. Självrapportering är en stark metod på grund av dess direkthet och dess förmåga att samla in information som är svårfångad. Metodens svaghet ligger i om undersökningspersonen verkligen är ärlig i sina svar [34]. Vad som är ett gott liv är dessutom svårt att mäta. EGL grundar sig på Ward’s definition av ett gott liv [21]. Ward (2002) [21] understryker att det är viktigt att varje person identifierar vilka faktorer som skapar ett gott liv för just honom/henne. Det kan dock vara så att personer som skattar sig högt utifrån de faktorer som Ward definierat ändå inte upplever att de har ett välgörande och meningsfullt liv. Det kan finnas personer med god ekonomi, bra familjeliv, känsla av medbestämmande och ett meningsfullt arbete som ändå känner sig deprimerade [27]. Insamlingen av data gjordes av arbetsterapeuter som var anställda vid den berörda kliniken. I 15 fall av 20 var det även så att den undersökande arbetsterapeuten var den som var ansvarig för den arbetsterapeutiska behandlingen för undersökningspersonen. De deltagande personernas position i förhållande till undersökaren kan påverka deras beteende och sätt att svara på frågorna [34]. I denna undersökning kan det t ex ha påverkat på ett sådant sätt att det - 12 - inte finns något bortfall och att det ur undersökningspersonens synvinkel skulle kunna gynna hans/hennes framtida vård om en högre siffra fylldes i på EGL’s skala. Att vara två undersökare som båda är aktiva i processen att dela ut och medverka vid bedömningar kan leda till problem med objektivitet. Det är svårt att, även om insamlingsproceduren är noga planerad, göra på exakt samma sätt för att få fram data. Det kan innebära att resultatet kan påverkas av personliga känslor eller inställningar [34]. Det fanns en risk för olika tillvägagångssätt då undersökningspersonerna fyllde i EGL vid de tillfällen då undersökningspersonerna behövde hjälp med att läsa och förstå frågorna. Då det gäller AMPS bearbetas poängen i ett särskilt dataprogram. Där vägs flera delar in, bland annat strängheten hos den bedömare som poängsätter utförandet. Resultatet av detta blir ett bedömarfritt mått, detta värde bör därför inte ha påverkats av att det är flera olika undersökare som utfört bedömningarna [18]. Resultatdiskussion I vår undersökning av hur psykiskt störda lagöverträdare (PSL) uppfattar sin förmåga att leva ett gott liv var medelvärdet 155 av max 200. Detta överensstämmer med Lindstedts (2004) [11] uppfattning att många PSL har begränsad medvetenhet om sina förmågor. De har dålig sjukdomsinsikt och överskattar sin förmåga att utföra vardagliga aktiviteter. Personerna i denna grupp kan även ha en tendens att manipulera och ljuga [11]. Lloyd (1995) [16] beskriver att PSL har funktionsnedsättningar inom flera områden samt är i behov av mycket stöd och uppföljning [16]. I en annan artikel beskriver Lloyd (1995) [2] att många PSL har mottagit flera negativa budskap om sig själva och känner sig otillräckliga och oförmögna att göra saker [2]. Orealistiskt hög eller låg tro på sin förmåga kan begränsa en persons aktivitetsutförande [11]. Detta överensstämmer delvis med det resultat som framkom i föreliggande studie där det finns tendens till samvariation mellan självskattning av tro på sin förmåga att leva ett gott liv och processfärdigheter. Föreliggande undersökningsgrupp visade ett medelvärde 0,9 gällande processfärdigheter strax under det gränsvärde som Assessment of Motor and Process Skills (AMPS) [18] anger. Girard et al. (1999) redovisar ett värde för processfärdigheter för personer med schizofreni (0,5) och depression (1,1) [30]. Där påvisas en skillnad mellan friska personer och personer med schizofreni eller depression. De friska personerna har ett högre värde gällande processfärdigheter jämfört med de övriga [31]. AMPS manual redovisar att personer med processförmågemått under 1,0 i stor utsträckning behöver assistans för att bo i samhället [18]. Medelvärdet för PSL’s processfärdigheter visar - 13 - att det finns funktionsnedsättningar som skulle kunna leda till svårigheter för PSL att leva självständigt i samhället. Denna patientgrupp är dock negativ till att ta emot hjälp på grund av sin begränsade förmåga till insikt om sina svårigheter [11]. Enligt Katz et al (2002) [37] har personer med nedsatt insikt svårighet att motivera sig till att medverka i olika behandlingar eller tillgodogöra sig kompensatoriska strategier. Förnekelse kan fungera som copingstrategi för att minska rädsla förknippad med nedsatt medvetenhet om förlorad funktion. Förnekelse är inte ett hinder att komma förbi utan en process för personen som skyddar mot den smärta som följer med att bli medveten om sina funktionshinder [37]. De personer i vår undersökningsgrupp som skattat sig högt på EGL samt har låga processfärdigheter kan ha låg insikt och förneka sina funktionshinder. För att lyckas med rehabiliteringen av dessa personer måste stor vikt läggas vid att göra dem medvetna om sina funktionsnedsättningar. Detta kräver enligt Katz et al. en trygg och säker relation mellan patient och arbetsterapeut [37]. Undersökningsgruppen visade ett värde gällande motorik strax över det gränsvärde som AMPS skalan anger. Girard et al (1999) [31] har jämfört den motoriska förmågan hos friska personer och personer med schizofreni och depression. Resultatet av den studien visar ett högre värde för gruppen friska personer jämfört med de två andra grupperna [31]. Det motoriska värdet för grupperna med psykiska diagnoser ligger nära det värde som framkom i vår studie för PSL. Flera av personerna i vår undersökningsgrupp hade någon form av utvecklingsstörning. Dessa diagnoser kan medföra olika motoriska störningar [36]. Vår kliniska erfarenhet är att PSL´s motoriska problem yttrar sig bland annat i nedsatt koordination, svårigheter att nå och böja sig samt skakningar. Detta bekräftas även i resultat av de AMPS bedömningar som gjorts i undersökningen. Orsaker till dessa problem med motorik kan vara övervikt, medicinpåverkan och/eller symtom från personens grundsjukdom. Få bedömningsinstrument har tagits fram för att kunna undersöka den motoriska förmågan hos personer med psykiska sjukdomar. Detta kan bero på att fysiska problem inte har ansetts leda till så stora problem som störningar i kognition och tänkande. Eftersom den fysiska förmågan interagerar med kognitionen i utförandet av aktiviteter leder det till en begränsad syn på personer med psykiska problem om den fysiska förmågan inte räknas med [31]. Det finns en tendens till ett samband mellan självrapporterad uppfattning om sin förmåga att leva ett gott liv och processfärdigheter. Denna samvariation är negativ och tyder på höga poäng på ”Ett Gott Liv” (EGL) och låga på processfärdigheter. En sådan person kan t ex ha svårt med efterkontroll och organisation och planering av aktiviteter. Detta kan t ex yttra sig i - 14 - svårigheter att sköta sin hygien, hålla ordning på sitt rum eller passa tider. Dessa personer tror trots dessa svårigheter att de klarar att leva ett självständigt liv. Det finns även tendens till att personer kan ha låga poäng på EGL och höga poäng på processfärdigheter. Dessa personer kan klara de vardagliga aktiviteterna men kan t ex ha dåligt självförtroende och tror därför inte att de skulle klara att leva ett självständigt liv. Bandura (1997) [22] anser att individers handlande grundar sig på vad de tror att de kan göra. Individens tro på sin förmåga behöver dock inte överensstämma med den objektiva sanningen. Boyer, Hachey och Mercier, [14] fann, hos en grupp personer med schizofrenidiagnos, ett negativt samband mellan observerat aktivitetsutförande och upplevt aktivitetsutförande hos de personer som var yngre än 40 år. Detta samband fanns ej för de personer i gruppen som var äldre än 40 år. De äldre har varit lång tid på sjukhus och blivit hospitaliserade, har lägre förväntningar samt är kanske mer realistiska. De yngre kan tro att de har mer makt och självbestämmande vilket kan leda till att de har större förväntningar och att de därför är mindre nöjda med hur de utför aktiviteter [14]. Denna grupp påminner i vissa avseenden om gruppen PSL i vår undersökning vad gäller åldersspridning och långa vårdtider. Resultaten av självrapporterad uppfattning om sin förmåga att leva ett gott liv, processfärdigheter samt motoriska färdigheter visar en stor spridning mellan högsta och lägsta värdet. Denna stora spridning mellan individer överensstämmer med tidigare studier där aktivitetsutförande hos psykiskt störda har undersökts [31]. Det är därför viktigt med behandlingsplanering på individnivå. Vi anser att det är en mycket viktig arbetsterapeutisk uppgift att undersöka psykiskt störda lagöverträdares (PSL) tro på sin förmåga att leva ett gott liv och deras aktivitetsutförande. Om dessa förmågor jämförs och det finns en tendens till ett samband liknande det som framkommit i föreliggande studie kan det tyda på att PSL har en nedsatt insikt om sina förmågor. Detta kan hindra PSL i sin förbättring av sitt aktivitetsutförande och sin förmåga att klara ett liv utanför en institution. Nedsatt insikt kan även leda till problem med motivation till behandling. Denna kunskap om vad nedsatt insikt kan bero på, enligt Katz et al. (2002) [37], kan leda till en ökad förståelse hos behandlande arbetsterapeut då patienten till synes är motvillig att ta emot den behandling som erbjuds. Arbetsterapeuten kan med sin holistiska människosyn bedöma varje individs förmågor och utifrån detta ”locka” PSL till att utföra aktiviteter. För att PSL genom arbetsterapeutisk behandling ska kunna öka sin förmåga gällande aktivitetsutförande och insikt är det viktigt att välja en aktivitet på rätt nivå. Detta - 15 - innebär att aktiviteten med sina olika delmoment innefattar en utmaning som är möjlig för individen att klara. De förändringar som sker är ofta små och förbättringsprocessen innefattar även möjligheter att befästa varje ny färdighet, detta tar tid och kräver tålamod av både PSL och arbetsterapeut. Arbetsterapeuten har även en viktig del i att förmedla att det fortfarande finns hopp trots långa vårdtider och många misslyckanden för den psykiskt störde lagöverträdaren. Slutsats Resultatet i undersökningen medför en större förståelse och kunskap om dessa personers komplexa problembild vad gäller en del av de faktorer som påverkar deras förmåga att leva ett självständigt liv i samhället. De arbetsterapeutiska behandlingsinsatserna kan förbättras utifrån denna nya kunskap. Det krävs ytterligare studier, med en större grupp samt utan tidsskillnad mellan bedömningarna, för att bekräfta den tendens till samband som framkom. Det vore även intressant att undersöka människans förmåga till insikt och vilka arbetsterapeutiska åtgärder som kan påverka PSL’s insiktsbearbetning angående sin egen aktivitetsförmåga. - 16 - REFERENSER 1. Steffen AM. McKibbin C. Zeiss AM. Gallaghager-Thompson D. Bandura A. The Revised scale for Caregiving Self-efficacy: reliability and validity studies. Journals of Gerontology. Series B: Pshycological Sciences and Social Sciences 2002, 57B(1) 2. Lloyd C. Forensic psychiatry for Health professionals. First edition. London: Chapman & Hall. 1995. 3. Forward MJ, Lloyd C, Trevan-Hawke J. The Occupational Therapist in the forensic psychiatric setting. British Journal of Therapy and Rehabilitation 1999; 6(9): 442-6. 4. Psykiatrins Juridik 2004. Juris AB och skribenterna; Stockholm 2004. 5. Lidberg L. Wiklund N. Svensk Rättspsykiatri, Psykisk störning, brott och påföljd. Andra upplagan. Lund: Studentlitteratur. 2004. 6. Socialdepartementet. Lag (1991:1129) om Rättspsykiatrisk vård, Stockholm Socialdepartementet. 7. Chacksfield JD. Forensic occupational therapy and forensic addictive behaviours. British Journal of Therapy and Rehabilitation 1997; 4(7): 381-6. 8. Neeson A, Kelly R. Security issues for occupational therpists working in a medium secure setting, in Forensic Occupational Therapy, pp. 126-138. London: Whurr Publishers Ldt; 2003. 9. Belfrage H. Brottsligheten, Psykiatrin och Samhället. 1a upplagan. Falköping: Författaren och Liber Utbildning AB; 1995. 10. Dernevik M. Mentally disordered offenders in Sweden, in Blauuw E. Hoeve M. Van Marle H. & Sheriadan L. Mentally disordered offenders, pp. 127-145, Amsterdam, Elsevier. 2002. 11. Lindstedt H, Söderlund A, Stålenheim G, Sjödén P-O. Mentally disordered offenders´abilities in occupational performance and social participation. Scandinavian Journal of Occupational Therapy 2004; 11(3): 118-127. 12. Psykansvarskommittén (Ju 1999: 08). Psykisk störning, brott och ansvar (SOU 2002: 3). Stockholm: Graphium/Norstedts AB; 2002. 13. Lundin L, Ohlsson O. Psykiska funktionshinder –stöd och hjälp vid kognitiva funktionsstörningar. Riga: Cura bokförlag; 2002. 14. Boyer G, Hachey R, Mercier C. Perceptions of Occupational Performance and Subjective Quality of Life in Persons with Severe Mental Illness. Occupational Therapy in Mental Health 2000; 15(2): 1-15. 15. Flood B. An introduction to occupational therapy in forensic psychiatry. British Journal of Therapy and Rebilitation 1997; 4(7): 375-80. - 17 - 16. Lloyd C. Trends in forensic psychiatry. British Journal of Occupational Therapy 1995; 58(5): 209-13. 17. Lloyd C The role of occupational therapy in the treatement of the forensic psyciatric patient. Australian Occupational Therapy Journal 1987; 34(1):20-5. 18. Fisher, A.G. AMPS, Assement of Motor and Process Skills, fifth edition, volume 1Development, Standardization, and Administration Manual. Fort Collins, Colorado USA; 2001 19. Kielhofner, G. A model of human occupation: Theory and application. 2nd edition. Baltimore: Williams & Wilkins; 1995. 20. Kielhofner, G. Model of human occupation. Baltimore: Williams & Wilkins; 1985. 21. Ward T. Good lives and the rehabilitation of offenders: promises and problems. Aggression & Violent Behavior 2002; 7(5), 513-528. 22. Bandura A. Self-efficacy The exercise of control. Fourth printing. Freeman and company. USA; 2000. 23. Glanz K, Rimer B, Lewis F. Health behavior and health education. Third edition. San Francisco: Jossey-Bass; 2002. 24. Eklund M. Outcome of Occupational Therapy in a Psychiatric Day Care Unit for Long-Term Mentally Ill patients. Occupational Therapy in Mental Health 1999; 14(4): 21-45. 25. Taylor E, Brintnell E, Shim, Wilson S. Forensic practice for occupational therapists: The Alberta Experience. World Federation of Occupational therapists bulletin 1997; 36:6-10 26. Ward T, Brown M. The good lives model and conceptual issues in offender rehabilitation. Psychology, Crime & Law, 2004; 10(3): 243-257. 27. Johansson Å. Kejonen L. Begreppsvaliditet hos bedömningsinstrumentet ”Ett Gott liv”. (C-uppsats 10 p, opubliserad). Uppsala: Uppsala universitet; 2004. 28. World Health Organisation (WHO). International classification of diseases (ICD-10) 1990. (Available: http://www.who.int/classifications/icd. 29. Mini-D IV: Diagnostiska kriterier enligt: DSM-IV (Diagnostic and statistical manual of mental disorders). American Psychiatric Association, (svensk översättning Herlofsson J) Danderyd: Pilgrim press; 2002. 30. Ay-Woan Pan, Fisher AG. The assessement of motor and process skills of persons with psychiatric disorders. The American Journal of Occupational Therapy 1994; 48(9): 775780. 31. Girard C, Fisher AG. Occupational Performance Differences Between Psychatric Groups. Scandinavian Journal of Occupational Therapy 1996;6 119-126. - 18 - 32. Ejlertsson G. Grundläggande statistik med tillämpning inom sjukvården. Lund: Studentlitteratur; 1992. 33. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. Etisk kod för arbetsterapeuter. Stockholm: Globalt företagstryck AB; 2005. 34. Polit D & Hungler B. Nursing research. Principles and methods, Sixth edition. Washington DC: JP Lippincott Company; 1995. 35. Prentice R, Wilson K.Forensic occupational therapy within learning diability services, in Forensic Occupational Therapy. London: Whurr Publishers Ldt; 2003. 36. Allgulander C. Introduktion till klinisk psykiatri. Lund: Student litteratur; 2005. 37. Katz N, Flemming J, Keren N, Lightbody S, Hartman-Maeir a. Unawereness and/or denial of disability: Implications for occupational therapy intervention. Canadian Journal of Occupational Therapy 2002; 69: 281-92. - 19 - - 20 - Ett gott liv Bilaga 2 Nr Människor kan vara osäkra på sin förmåga att klara av att leva ett gott liv. Vi är intresserade av att få veta hur säker Du är på Din förmåga att kunna leva ett gott liv som att sköta Din hälsa, tänka på Dig själv så att Du mår bra och umgås med andra människor. Här nedanför finns tjugo handlingar som beskriver ett gott liv. Ringa in den siffra på skalan efter varje påstående som bäst beskriver hur säker Du är på Din förmåga att genomföra handlingarna. Om Din förmåga varierar från dag till dag, ringa in den siffra som beskriver hur det vanligen är. 0 betyder att Du inte alls är säker på Din förmåga att genomföra handlingen 10 betyder att Du är mycket säker på Din förmåga att genomföra handlingen. Hur säker är Du på Din förmåga att: 1. Äta varierad mat på regelbundna tider? 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 2. Motionera regelbundet? Ex. promenera 30 min / dag. 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 3. Aldrig använda alkohol? 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 4. Aldrig använda tobak, cigaretter eller snus? 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 5. Aldrig använda narkotika? 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 6. Leva ett lagligt liv? 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 7. Medicinera efter föreskrifter? 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 8. Söka hjälp hos doktorn om Du blir sjuk? 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 9. Sköta Din ekonomi? 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 10. Göra saker så att både Du och Din omgivning blir nöjda? 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Fortsättning nästa sida! - 21 - Ett gott liv som att sköta Din hälsa, tänka på Dig själv så att Du mår bra och umgås med andra människor. 0 betyder att Du inte alls är säker på Din förmåga att genomföra handlingen 10 betyder att Du är mycket säker på Din förmåga att genomföra handlingen. Hur säker är Du på Din förmåga att: 11. Lära Dig nya färdigheter som t ex matlagning, dansa, ett nytt motionssätt eller skriva kassabok? 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 12. Göra saker för att Du måste fast det är tråkigt? 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 13. Hjälpa andra om de frågar? 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 14. Göra saker på fritiden som Du mår bra av? 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 15. Sysselsätta Dig med något som är meningsfullt? 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 16. Vara beredd att anpassa Dig till nya livssituationer? 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 17. Planera Ditt liv så att Du hinner med att göra det Du vill? 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 18. Träffa människor som Du trivs med? 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 19. Om något går på tok, rätta till felet så att Du och omgivningen blir nöjda? 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 20. Fråga om hjälp av en god vän om det behövs? 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 - 22 - Bilga 3 Nr. Ålder______år Hur länge har Du varit inom rättspsykiatrisk vård_________år Kryssa för det svarsalternativ som du tycker passar Din situation bäst. Hur bor du? ( ( ( ( ( Vem bor du tillsammans med (om någon)? ( ( ( ( ( ) Eget boende ) Eget boende med stöd ) Gruppboende ) Utan fast bostad ) Annat______________ ) Bor ensam ) Med partner ) Med förälder ) Med barn ) Annan ______________ Utövar du några fritidsintressen, t ex lyssna på musik eller motionera? Aldrig 1 gång/mån 1 gång/veckan Varje dag Hur meningsfullt tycker du att det är att utföra vardagssysslor, t ex personlig hygien eller sköta hushållet? Inte alls meningsfullt Lite meningsfullt Ganska meningsfullt - 23 - Mycket Bilaga 4 Vill du vara med i en undersökning om aktivitet och att leva ett gott liv? Vi skriver detta brev till Dig med anledning av att vi vill fråga om Du vill medverka i en undersökning om sambandet mellan aktivitetsförmåga och förmåga att leva ett gott liv hos personer dömda till rättspsykiatrisk vård. Verksamhetschefen och Din behandlande läkare vid Skönviks psykiatriska klinik är informerade om undersökningens innehåll. Att just Du blir tillfrågad beror på att Du är en av flera som tidigare bedömts med instrumentet AMPS där en arbetsterapeut har observerat din förmåga att genomföra vardagliga aktiviteter. Hur vardagslivet fungerar är en viktig grund för att leva ett gott liv för oss alla människor. Kunskap om hur vardagslivet fungerar för Dig och Dina medpatienter är inte så känd. Därför skulle en undersökning som grundar sig på Din och Dina medpatienters direkta åsikter och det som handlar om Era egna vardagsliv kunna bidra till att vård och behandling förbättras. Att delta i undersökningen är helt frivilligt. Du kan säga nej när som helst utan att förklara varför. Medverkan kommer inte att påverka Din pågående vård. Dina svar kommer att behandlas konfidentiellt. Om Du väljer att medverka i undersökningen kommer det att innebära att: Du kommer att få fylla i ett frågeformulär som handlar om Din egen uppfattning om din förmåga att leva ett gott liv, det tar ca 10 min att fylla i frågeformuläret. Resultatet från ovanstående formulär kommer sedan att jämföras med redan befintligt resultat från AMPS. För att få reda på om Du vill medverka i denna studie eller inte, ber vi Dig fylla i medföljande svarstalong. Med vänliga hälsningar Jenny Börjesson och Gunilla Nilsson ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------Jag har tagit del av informationen i brevet från Jenny Börjesson och Gunilla Nilsson angående undersökningen om sambandet mellan aktivitetsförmåga och att leva ett gott liv och tagit ställning till att: jag vill delta i undersökningen jag inte vill delta i undersökningen Om Du valt att delta kommer jag att kontakta Dig för att avtala tid när vi kan träffas. Om Du valt att inte delta kommer jag att förstöra denna svarstalong. Ort och datum____________________________ Namn___________________________________ Förfrågan om tillstånd att genomföra en undersökning - 24 - - 25 -