Henoks bok
version 01
Henoks bok : version 01
Some rights reserved
Detta verk är licensierat under Creative Commons
Erkännande-Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige licens.
För att se en kopia av denna licens, besök
http://creativecommons.org/licenses/by-nc-sa/2.5/se/ eller
skicka ett brev till Creative Commons, 171 Second Street,
Suite 300, San Francisco, California, 94105, USA.
2
Innehåll
Förord
Henoks bok
Väktarnas bok 1-36
Inledning
Berättelsen om väktarna
Väktarnas böneskrift
Henoks första resa
De heliga vakande änglarna
Henoks andra resa
Liknelsernas bok 37-71
Inledning
Första liknelsen
Andra liknelsen
Inledning till tredje liknelsen
Tredje liknelsen
Tredje liknelsen ‒ Noas bok
Henoks slutliga förflyttning
Den astronomiska boken 72-82
Himlakropparnas omväxlingar
Solens omväxlingar
Månens omväxlingar
Månåret
3
De tolv vindarna
De fyra väderstrecken, etc
Solens ljus ingjuts i månen
Förmedlingen av visdomen till jorden
De fyra anförarna och de fyra årstiderna
Drömboken 83-90
Inledning
Första drömmen
Andra drömmen ‒ djurapokalypsen
Avslutning
Henoks brev 91-108
De tre sista veckorna
Förmaningsbrevet till sina barn
De sju första veckorna
De rättfärdiga och syndarna
Metuselas bok – del av Noas bok
Avslutande förmaning
Bilaga
Referenser
4
Förord
Denna Henoks bok är den Henoks bok som finns i den etiopiska
bibeln placerad före Jobs bok1. Den kallas även för Första
Henoksboken eller den Etiopiska2 Henoksboken i akademisk
litteratur när boken behöver skiljas från annan Henokslitteratur.
Denna utgåva av Henoks bok på någorlunda modern
svenska gjordes utifrån nätutgåvor av 1826-års översättning från
engelskan och 1901-års översättning från tyskan (se referenser).
Jag har utgått från 1901-års översättning och har fyllt igen de
stora luckorna, som den översättningen uppvisar, med 1826-års
översättning. (För en uppräkning av luckorna, se under
referensen för 1826). Vid ett ställe, 60:22(11 sista orden)-23, täckt
varken av 1826- eller 1901-års översättningar, har jag varit
tvungen att själv översätta till svenska från en engelsk
översättning Sedan har jag försökt uppdatera stavningen och
dylikt till vad som känns som ”1917-års” bibelsvenska..
Jag har även stämt av med tre engelska översättningar
(Laurence, Charles, och Knibb; se referenser) och har följt dessa
när jag har bedömt dessa översättningar vara rimligare. Ibland
har jag angett en alternativ läsning från dessa källor i fotnoterna.
Då fungerar förkortningarna ”1826”, ”1901”, ”Laurence”,
1 placerad före Job enligt (Fortner) som citerar från förordet till 1883-
utgåvan av översättningen på Henoks bok av Laurence
2 Även om delar av boken senare hittades på även grekiska och
arameiska
5
”Charles”, och ”Knibb” i fotnoterna som källkoder, som kan
hittas i referensdelen.3
Gorden Sandberg har utgivit en svensk parafras av
Henoksboken.4 Men hans parafrasering är, i mitt tycke, mer en
kärnfull tolkning än en översättning (vilket märks speciellt
tydligt när han ibland utelämnar hela verser); och därför har jag
inte refererat till Sandbergs parafrasering. Kanske gör jag det i en
eventuell kommande upplaga.
Jag har även vetat att det har funnits en dansk översättning
i antologin ”De gammeltestamentlige pseudepigrafer”, vilket har
utnyttjats av http://bibeltemplet.net/henoch1.html i sin
översättning av de luckor som utelämnats av 1901-översättning
från tyskan.
Benämningarna Gs respektive Gg i fotnoterna anger de
grekiska versionerna bevarad i Syncellus respektive i Gizeh
museum i Cairo. Detta synliggörs i Charles översättning.5
Det framgår ovan, att en direkt svensk översättning från
originalspråken saknas i dagsläget. Tills det sker, är denna
svenska version en hjälplig ersättning, men det finns mycket
kvar att önska även för en sådan hjälpkrycka som denna. Jag
välkomnar därför andras initiativ, och det är fullt möjligt att
utgå från denna text eftersom boken har en DelaLika-licens
genom Creative Commons. Speciellt med tanke på sådana
ställen i fotnoterna där påståenden görs utan hänvisning till
någon källa, (m.a.o. likställda med min personliga åsikt) kan
förbättringar göras med rättningar, preciseringar, eller
utvidgningar. Rött text markerar sådant som måste åtgärdas.
Det förekommer i huvudsak två olika kapitel- och
versindelningar för Henoks bok och denna upplaga följer den
3 Kodord som anger källan sätts alltid inom parantes. Detta behöver
appliceras konsekvent genom hela dokumentet.
4 Vilka källor utgår han ifrån?
5 Min ambition är att när grekiskan skiljer sig från etiopiskan nämnvärt
anger jag detta ibland i texten men alltid i fotnoterna.
6
mer moderna kapitel- och versindelning som återfinns i t ex
Knibbs översättning. Det har även varit mycket populärt att
ordna om texterna till vad utgivaren har trott varit den
ursprungliga ordningen. Denna utgivning har inga sådana
omordningar i sin huvudtext, men kan ange sådana
omordningsförslag i fotnoterna.
I formateringen av poetiska och prosaistiska stycken har jag
följt huvudsakligen Charles utgåva. Ibland kan jag ange källan
för styckeformateringen i fotnoterna.
Boken är intressant av åtminstone tre skäl: dels, som jag redan
nämnt, att den ingår i åtminstone en bibel, den etiopiska; dels för
att boken var tämligen känt under Jesu tid, och med all
sannolikhet bidrog till att forma den tidens religiösa ordval,
begrepp, och världsbild, inklusive synen på vem Messias skulle
vara; dels är boken intressant för innehållet i sig.
Allt detta sammantaget kan uppfattas överväldigande. Men
framför allt kan boken vara en viktig pusselbit för att förstå vårt
eget kristna arv.
Som ett exempel på hur Henoks bok kan öppna nya perspektiv
genom sitt innehåll, så vill jag exemplifiera hur uttrycket togo sig
hustrur, som vi finner i vers 7:1, kan kasta nytt ljus över Jesu egen
förkunnelse.
Observera att termen att ta sig en hustru
förekommer i Bibeln första gången i det promiskuösa
sammanhanget i 1 Mos 6:2, såsom Henoks bok tolkar det; och i
Luk 20:34-36 myntar termen att ta sig en hustru ett karaktäristiskt
beteende hos den nuvarande tidsålderns barn i motsats till de som
bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen
(1917-års översättning). Termen män togo sig hustrur, och hustrur
gåvos åt män är på samma sätt karaktäristiskt för hur just
relationen mellan man och kvinna perverteras till samma nivå
som när människorna åto och drucko (Luk 17:27, 1917-års
7
översättning), dvs. att äta kött och dricka blod6 som är bland de
stora vidrigheterna som påskyndade syndafloden enligt Henoks
bok, … ända till den dag då Noa gick in i arken; då kom floden och
förgjorde dem allasammans, (Luk 17:27).
I kontexten Noas flod, får alltså uttrycken ”tog sig hustrur”,
”hustrur gavs åt män”, ”äta”, ”dricka”, en helt annan innebörd
än den vanliga vardagliga innebörden ”gifta sig”, ”äta”,
”dricka”. Därför kan vi inte dra slutsatsen att man inte alls
kommer att ”gifta sig” i den kommande tidsålder, utan det är
det promiskuösa i att ”ta sig en hustru” och ”bli given en
hustru” som kommer att försvinna, som exemplifierades av
saducéernas promiskuösa attityd när de frågade: ”Vilken av dem
skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru? De hade ju alla
sju tagit henne till hustru.” (Luk 20:33). Att det är avsaknad på
promiskuitet som menas understryks av parallelltexterna i
Matteus och Markus som använder uttrycket ”såsom änglarna i
himmelen”7 i stället för bara ”såsom änglarna”, vilket mellan
raderna antyder ”inte såsom de promiskuösa änglarna på
jorden”.
M.a.o. antyder Henoks bok att uttrycket män togo hustrur
som Jesus använde var troligen redan ett känt och laddat
uttryck, och förstods mer specifikt än bara betydelsen gifta sig
som är det mer gängse uttrycket i modernare översättningarna.
Med Henoks bok som bakgrund, är det därför mycket möjligt att
tänka sig att Jesus kan ha menat följande: att just den
promiskuösa relationen mellan man och kvinna som änglarna på
jorden besmittade människosläktet med inte kommer att
överleva uppståndelsen; i motsats till en ren relation mellan man
och kvinna (som inte nödvändigtvis kommer att upphöra vid
uppståndelsen), och lik änglarna i himlen kommer människorna
på jorden inte falla för promiskuitet.
6 Jag märkte denna detalj hos (Dankenbring).
7 Matt 22:30 och Mark 12:25
8
För att kärnfullt sammanfatta Henoks bok i en enda mening:
Om människans fall i Edens lustgård beskriver hur synd kom in i
världen, så beskriver änglarnas fall hur ondskan kom in i
världen;8 … men mirakulöst det finns en … …
… Låt mig här nu bara flika in med följande två citat9 från filmen
The Fellowship of the Ring för att illustrera denna vår världs
tillstånd:
Filmen börjar med följande ord av Galadriel:
I amar prestar aen. (The world is
changed.)10
Han mathon ne nen. (I feel it in the
waters.)
Han mathon ne chae. (I feel it in the
earth.)
A han noston ned 'wilith. (I smell it in
the air.)
Much that once was is lost. For none now
live who remember it.
Senare i filmen när Gandalf och Elrond ser i vitögat hur
ondskan håller på att totalt ta över hela Midgård (där
människorna bor), samtalar de med varandra:
Gandalf: It is in Men that we must place
our hope.
Elrond: Men? Men are weak. The race of
Men is failing. …
8 Var hittade jag denna sentens? Jag vet inte om den är min egen eller
någon annans.
9 Citaten är tagna från websidan
http://www.generationterrorists.com/quotes/lotr_fotr.shtml, 2009-01-18
10 Innehållet inom parenteserna finns i filmen som over-voice, och är
dessutom en översättning av det som föregås av parenteserna.
9
Nu för att fortsätta min sammanfattning av Henoks bok i en
enda mening innan jag gjorde inflikningen:
Om människans fall i Edens lustgård
beskriver hur synd kom in i världen, så
beskriver änglarnas fall hur ondskan kom in i
världen, … men mirakulöst finns det en
rättfärdighet som inte ondskan rår på,
…
… och den rättfärdighet finns bland människor!
10
Henoks bok
Väktarnas bok 1-36
Inledning
1 1 Henoks välsignelseord, varmed han välsignade de utvalda
och rättfärdiga, som skola vara tillstädes på bedrövelsens dag,
då alla onda och ogudaktiga varda avlägsnade. 2 Och då sade
Henok11, en rättfärdig man, vars ögon Gud hade öppnat, så att
han såg en helig syn i himlarna, vilken änglarna visade mig, och
av dem hörde jag allt, och jag visste vad jag såg; men det är icke
11 Henok betyder inviga eller invigare (Shand som citerar General Albert
Pike från Morals and Dogma)
11
för detta släkte, utan för de framtida släkten, som skola
komma.12 3 Om de utvalda talade jag och rådplägade om dem13
med den Helige och Store, vilken skall framträda ur sin boning,
med världens Gud. 4 Och därifrån skall han nedstiga på Sinai
berg
och synas med sina härskaror och visa sig på himmelen i sin
makts starkhet.
5
Och alla skola förskräckas,
och väktarna skola bäva,
och stor fruktan och räddhåga skola fatta dem intill jordens
ändar.
6
De höga bergen skola skälva
och de höga kullarna sänka sig
och smälta likt honung i eld.
7
Jorden skall sjunka,
och allt som är på henne skall förgås,
och dom skall utgå över allting och över alla rättfärdiga.
8
Men de rättfärdiga skall han beskära frid
och beskydda de utvalda,
och nåden skall härska över dem.
Alla skola de bliva Guds barn,
och det skall gå dem väl,
och de skola varda välsignade,
och Guds ljus skall lysa för dem.
12 men det är icke för detta släkte, utan för de framtida släkten, som skola
komma: jämför 1 Petrus 1:12 Det uppenbarades för dem att det inte var sig
själva utan er som de tjänade med sitt budskap
13 och rådplägade om dem eller and took up my parable concerning them
(Charles)
12
9
Och se, han kommer med sina14 myriader heliga
för att hålla dom över dem
och förgöra alla15 ogudaktiga
och gå till doms med allt kött
för alla de gudlösa verk16 de gudlösa hava gjort
och alla de hårda ting som syndarna hava talat mot17 honom.18
2 1 Jag iakttog allt som försiggår på himmelen, huru dess ljus
icke ändra sina banor, huru de alla gå upp och gå ned efter
ordning, vart och ett på sin tid, och icke överträda sina lagar. 2
Betrakten jorden och iakttagen vad som föregår på henne, från
det första till det sista, huru varje Guds verk regelbundet
framkommer. 3 Sen på sommaren och vintern, huru då hela
jorden är full av vatten, och moln och dagg och regn lägra sig
över henne.
3 1 Jag iakttog och såg huru då alla träd se ut, som om de
vore torra, och alla deras blad äro avfallna, utom på fjorton träd,
som icke avlövas, utan vänta två eller tre år, tills det nya
lövverket framkommer.
4 1 Och åter iakttog jag sommarens dagar, huru då solen
över henne står mitt emot henne. Men I söken svala platser och
skugga för solens brännande strålar, och även jorden bränner av
glödande hetta, men I kunnen icke trampa på jorden, ej heller på
en klippa för hennes brännande hetta.
5 1 Jag iakttog huru träden betäcka sig med bladens grönska
och bära frukt. Och I, given dock akt på allting och inse, att han,
som lever evigt, gjort allt detta för eder,
14 sina finns i Gg (Charles)
15 alla finns i Gg (Charles)
16 allt vad (1901) är sålunda i Gg alla de gudlösa verk (Charles)
17 vad syndarna … begått emot (1901) är sålunda i Gg för allt de hårda ting
som syndarna hava talat mot (Charles)
18 Vers 9 är återgivet (citerat enligt Moore) i Judas brev 14 och 15.
13
2
att hans verk äro inför honom varje nytt år och alla hans
verk tjäna honom och icke förändras, utan så, som Gud ordnat
det, sker allt.
3 Och sen huru haven och floderna allesamman fullgöra sin
uppgift.
4
Men I haven icke hållit ut och icke uppfyllt Herrens lag,
utan överträtt den och med högmodiga, hädiska ord
ur eder orena mun smädat hans storhet.
I hårdhjärtade, I skolen icke finna någon frid.
5
Och därför skolen I förbanna edra dagar,
och därför skola eder levnadsår förgås.
Stor skall den eviga fördömelsen vara,
och I skolen icke finna nåd.
6
I de dagarna skolen I lämna ifrån eder all frid för att vara en
evig förbannelse för alla rättfärdiga,
och de skola städse förbanna eder såsom syndare,
eder tillsammans med de andra syndarna.
Och alla de … skall fröjda sig,
och det skall finnas förlåtelse för synd,
och varje nåd och frid och fördragsamhet:
det skall finnas frälsning för dem, ett gott ljus.
Och för alla ni syndare skall ingen frälsning finnas,
men på er skall vila en förbannelse.19
7 Men de utvalda skola få ljus och fröjd och frid,
och de skola ärva jorden20 21;
19 Fjärde till nionde raden i vers 6 finns bara i G g (Charles). Min egen
översättning från (Charles)
20 jorden (Knibb) eller landet (1901)
21 Matt 5:5
14
— men eder, I gudlösa, skall förbannelse tillfalla. 22
8
Även skall vishet då förlänas åt de utvalda,
och de skola alla leva och icke åter synda,
varken av obetänksamhet eller av övermod,
utan de skola vara ödmjuka, de som då hava vishet,
utan att åter synda.
9
Och under hela sitt liv skola de icke bliva straffade,
icke heller skola de dö genom plågor eller vredesdomar,
utan talet på deras levnadsdagar skall fullbordas,
och de skola åldras i frid,
och deras lyckas år varda många
i evig fröjd och frid
hela deras liv.
Berättelsen om väktarna (sektion 2)
6 1 Och det begav sig, att sedan människobarnen i de dagarna
förökat sig föddes åt dem vackra och täcka döttrar. 2 Och
väktarna23, himmelens söner24, sågo dem och fingo begär till
dem och sade sinsemellan: Välan, vi vilja utvälja hustrur åt oss
bland människobarnen och föda barn åt oss.
3 Och Semjasa, deras furste, talade till dem: Jag fruktar, att I
ej viljen utföra denna gärning, och då skall jag ensam hava att
22 (Charles) placerar denna rad efter 6:e versens 3:e rad; därav det
långa bindestrecket.
23 väktarna på arameiska (Pratt1 hänvisar till (Milik)), men de övriga
översättningar behåller ordet änglarna här.
24 För en diskussion om vem dessa väktare och himmelens söner var, se
artikeln Väktarnas identitet på adressen
http://pataphysicsofsimulacra.wordpress.com/henoks-bok-pasvenska/vaktarnas-identitet/.
15
försona denna stora synd. 4 Då svarade de honom och sade: Vi
vilja alla svärja en ed och förplikta oss ömsesidigt genom
förbannelser att icke uppgiva denna plan, utan bringa den till
utförande. 5 Då svuro de alla och förbundo sig därtill
sinsemellan genom förbannelser. Och de voro inalles två hundra.
6 Och de nedstego på Ardis25, det är berget Hermons topp, och
de kallade det Hermons berg26, emedan de där svurit och
sinsemellan utstött förbannelser.
7
Och detta är namnen på deras furstar: 27
Semjasa, deras ledare,
Urakiba,
Rameel28,
Akibeel,
Tamiel29,
Ramuel,
Danel,
Esekeel,
Sarakujal,
Asael,
Armers,
Batraal,
Anani,
30
Sakebe ,
Samsaveel,
Sartael,
Tummiel31,
Turel,
Jomjael
och Arasjal.
25 på Ardis eller på Jareds dagar där dagar endast finns på grekiskans Gg
(Charles)
26 Hermon kommer av ordet herem på hebreiska, vilket betyder svära
(Fortner hänvisar till Charles)
27 De arameiska namnformerna anses vara äldre (källa?) och dessa
återfinns i bilagan Namnen på väktarna tillsammans med namnens
betydelser.
28 Urakiba och Rameel skrevs ihop till Urakibarameel i de äldre utgåvorna
29 Namnet återfinns inte i den arameiska versionen. Betydelsen osäker;
kanske Gud är klokhet/deras ljus.
30 Laurence och (1826) har här namnet Zavebe
31 I etiopiska är bara efterledet -iel på detta namn läsbar (källa?), men i
arameiska finns namnet Tummiel i denna plats i listan.
16
8
Detta är de tvåhundra änglarnas furstar, och alla de andra voro
med dem.
7 1 Och de togo sig hustrur, och var och en utvalde en åt
sig,32 och de begynte gå in till dem och plägade umgänge med
dem och lärde dem trollmedel och besvärjelser och att skära
rötter och olika träslag 33. 2 Och de blevo havande och födde
jättar.34 3 Dessa förtärde all människornas näring, tills
människorna ej längre mäktade livnära dem. 4 Då vände sig
jättarna mot människorna själva för att uppäta dem. 5 Och de
började försynda sig på fåglarna och djuren på marken och det
som rör sig och fiskarna35 och förtära deras36 kött och dricka
deras blod. 6 Då klagade jorden över de orättfärdiga.
8 1 Och Asasel37 lärde människorna att tillverka svärd och
knivar och sköldar och pansar och att se vad som var bakom
dem38 och att göra konstverk: armringar och andra smycken, och
lärde dem att bruka smink och försköna ögonbrynen och
begagna de dyrbaraste och utsöktaste stenar och alla färgämnen
och metallerna i jorden. 2 Och det vart stor ogudaktighet och
32 För en utläggning av uttrycket togo sig hustrur, se förordet.
33 skära rötter kan vara en benämning för genetisk manipulering (källa?)
34 Se 1 Mos 6:4 där jättar omnämns – (på hebreiska: nefilim, som betyder
de fallna; på grekiska: gigantes, som betyder jord-född (Missler)) – vilket
även omnämns i 4 Mos 13:34. Även 5 Mos 2:10-12,20-23, 3:11, 9:2, Jos
12:4, 13:12, 1 Sam 17:4-7, 2 Sam 21:16,20, 1 Krön 20:4-8 omnämner
högväxta och mäktiga folk (Companion Bible notes and appendix),
(Gregory), och (GiantstheBibleandEnoch).
35 Jämför 1 Mos 6:12-13 (Dankenbring)
36 deras eller varandras, dvs en grupp jättar mot en annan grupp, enligt
(Fortner) som hänvisar till Charles.
37 För stavningen på Asasel, se bilagan Namnen på väktarna. För
betydelsen hos namnet, se sidan Semjasa och Asasel på adressen
http://pataphysicsofsimulacra.wordpress.com/henoks-bok-pasvenska/semjasa-och-asasel/
38 betyder göra speglar enligt (1901)
17
mycket horeri, och de syndade, och alla deras vägar blevo
fördärvade.
3 Semjasa undervisade alla besvärjare och örtskärare;
Armaros39 lärde besvärjelsernas lösning;
Barakal40 undervisade stjärntydarna;
Kokabel41 upplyste om himmelens tecken
och Tamiel42 om stjärntydningen,
och Asradel43 om månens lopp.
4 Och när människorna förgingos, ropade de, och deras stämma
trängde till himmelen.
9 1 Då blickade Mikael, Gabriel, Suriel och Uriel ned från
himmelen och sågo det myckna blod, som utgöts på jorden, och
all den orätt, som förövades på henne. 2 Och de sade
sinsemellan: Människornas klagan kommer den öde jorden att
genljuda ända till himmelens port. 3 Och för eder, I himmelens
heliga, klaga nu människornas själar och säga: Skaffen oss rätt
hos den Högste! 4
Och de talade till sin Herre, Konungen: Herrarnas Herre,
gudarnas Gud, konungarnas Konung,44 din härlighets tron
och ditt heliga, ärofulla namn bestå genom världens alla
släkten; prisad och högtlovad är du! 5 Du har skapat allt,
och herraväldet över allting är hos dig. Allt är avtäckt och
uppenbart för dig, och du ser allt, och intet förmår dölja sig
för dig. 6 Så se då vad Asasel45 har gjort, hur han på jorden
undervisat om all orättfärdighet och uppenbarat för
39 Armaros är med all sannolikhet densamma som Armers i vers 6:7
40 Barakal är med all sannolikhet densamma som Sarakujal i vers 6:7
41 Kokabel är med all sannolikhet densamma som Akibeel i vers 6:7
42 Namnet Tamiel saknas i min (1901)-källa, men jag antar att den
glömdes i avskriften
43 Sammanhanget tyder på Asradel är densamma som Sartael i vers 6:7
44 Herrarnas Herre … konungarnas Konung: jämför en så gott som
identisk titulering i Upp 17:14 och 19:16 (Aland)
45 För stavningen på Asasel, se bilagan Namnen på väktarna.
18
världen de himmelska hemligheterna. 7 Och besvärjelserna
har Semjasa kungjort, han, som du givit makten att vara en
furste bland sina likar. 8 Och de hava tillsammans gått till
människornas döttrar och sovit hos dem, kvinnorna, och
orenat sig och uppenbarat för dem dessa synder. 9 Men
kvinnorna hava fött jättar, och därigenom blev hela jorden
full med blod och orättfärdighet. 10 Och nu, se hur de
hädangångna själarna ropa och deras klagan når fram till
himmelens port, och deras suckan stiger uppåt.
Människorna förmå icke undfly den orättfärdighet, som
förövas på jorden. 11 Och du vet allt, innan det sker, och du
känner detta och deras angelägenheter, och likväl talar du
icke till oss. Vad skola vi nu fördenskull göra med dem?
10 1 Då talade den Högste, Store och Helige och sände
Arsayalalyur46 till Lameks son, sägande: 2 Säg honom i mitt
namn: Göm dig! Och uppenbara för honom den förestående
änden. Ty hela jorden skall förgås, och en vattuflod är nära att
komma över henne, och det som är på henne skall förgöras. 3
Och upplys honom, på det att han må fly undan och hans säd
varda behållen för hela jorden.47
4 Och åter sade Herren till Rafael: Bind Asasel till händer
och fötter och kasta honom i mörkret. Gör en öppning i den
öken, som är i Dudael, och förflytta honom dit. 5 Och lägg på
honom ohuggna och kantiga stenar och betäck honom med
mörker, att han må stanna där för alltid, och överhölj hans
ansikte, så att han icke skådar ljuset.48 6 Och på domens stora
46 Arsyalalyur (Knibb) återges Uriel hos en grekisk text (Fortner), vilket
följs av (1901).
47 hans säd varda behållen för hela jorden: Jämför Visheten 14:6
48 Läs på sidan Semjasa och Asasel om den parallella ritualen med ”geten
för asasel” i 3 Mos 16. Sidans adress:
http://pataphysicsofsimulacra.wordpress.com/henoks-bok-pasvenska/semjasa-och-asasel/
19
dag skall han kastas i eldsjön. 7 Och gör jorden helbrägda49,
vilken änglarna hava fördärvat, och förkunna henne, att jag skall
hela henne och att icke alla människobarnen skola förgås genom
de hemligheter, som väktarna yppat för sina söner och lärt dem.
8 Och hela jorden blev fördärvad genom kunskapen om Asasels
verk. Tillskriv honom alla synderna.50
9 Och till Gabriel sade Gud: Drag ut mot de i synd avlade 51,
och de förkastade och otuktens söner52, och utrota otuktens
söner och väktarnas barn ibland människorna. För dem ut och
släpp lös dem, att de må själva genom mord förgöra varandra, ty
långt liv skola de icke få. 10 Och deras fäder skola alla bedja dig
om förbarmande, men intet kunna utverka, ehuru de vänta sig
ett mycket långt liv och hoppas, att var och en av dem skall leva
femhundra år.53
11 Och till Mikael sade Gud: Kungör detta för Semjasa och
hans stallbröder, som förenat sig med kvinnorna till att fördärva
sig med dem i all deras orenhet. 12 När alla deras söner dräpa
varandra och de skådat sina käras undergång, så fastbind dem
under jordens kullar för sjuttio släktens tid54, ända till deras
doms och fullbordans dag, tills den yttersta domen hålles för all
evighet. 13 I de dagarna skall man föra dem till den brinnande
avgrunden. I pinan och fängelset skola de instängas för all
evighet. 14 Och genast skall avgrunden brinna och sedan
förstöras jämte dem. Tillsammans skola de vara bundna till alla
släktens ände. 15 Och förgör alla vällustiga själar och väktarnas
barn, emedan de misshandlat människorna. 16 Och utrota allt
övervåld från jordens yta, och varje ont verk skall taga slut, och
49 Jämför Rom 8:19-21 (Moore)
50 Jämför Asasel i 3 Mos 16 som också befann sig i öknen.
51 de i synd avlade är mer ordagrant bastardarna enligt (Fortner) som
hänvisar till Charles och Knibb.
52 otuktens söner (Knibb); även senare i versen.
53 Jämför Syrak 16:7 (neagle) och (Dankenbring)
54 Se Luk 3:23-37, och Matt 24:34
20
rättfärdighetens och rättvisans planta skall synas, och arbetet
skall lända till välsignelse. Full av fröjd, skall man i evighet
plantera rättvisa och rättfärdighet.
17
Och nu skola alla rättfärdiga tillbedja i ödmjukhet
och förbliva vid liv, tills de fött tusen barn,
och alla sina ungdomsdagar och sin sabbat skola de genomleva i
frid.
18
I de dagarna skall hela jorden bebyggas i rättfärdighet och
planteras med träd och varda uppfylld med välsignelse. 19
Allehanda ljuvliga träd och vinstockar skall man plantera på
henne. Och vinstocken skall bära frukt i ymnighet, och av all säd,
som utsås, skall ett mått bära tiotusen, och ett mått oliver skall
giva tio pressar olja. 20 Och du, rena jorden från allt övervåld och
all orättvisa och all synd och all gudlöshet och all orenhet och se
till, att de försvinna från henne. 21 Och alla människobarnen
skola vara rättfärdiga, och alla folk skola ägna mig sin dyrkan
och prisa och tillbedja mig. 22 Och jorden skall vara ren från allt
fördärv och all synd och allt straff och alla kval. Och jag skall
aldrig mer sända en vattuflod över henne, från släkte till släkte
evinnerligen.
11 1 Och i de dagarna skall jag upplåta välsignelsens
förrådskamrar, som äro i himmelen, för att låta välsignelse
komma ned på jorden över människobarnens verk och arbete. 2
Frid och rätt skola förena sig under världens alla dagar och
genom jordens alla släkten.
Väktarnas böneskrift (sektion 3)
12 1 Och innan allt detta skedde, vart Henok fördold, och ingen
bland människobarnen visste var han blivit förborgad och var
han uppehöll sig och vad som blivit av honom. 2 Och all hans
verksamhet under hans levnad var med de heliga och med de
vakande änglarna.
21
3 Och
jag, Henok, höll just på att lovprisa världens store
Herre och Konung, då de vakande änglarna kallade mig, Henok,
skrivaren, och sade till mig: 4 Henok, du rättfärdighetens
skrivare, gå och delgiv väktarna — som lämnat den höga
himmelen, och den heliga, eviga orten och fördärvat sig med
kvinnor och gjort så, som människobarnen göra, och tagit sig
hustrur och nedsjunkit i stort fördärv — 5 att de icke skola hava
frid på jorden ej heller erhålla förlåtelse för sina synder, ty de
skola icke få glädja sig över sina barn. 6 Sina käras förgörelse
skola de åse, och över sina barns undergång skola de jämra sig,
och de skola bedja i evighet, men icke finna barmhärtighet och
frid.
13 1 Och Henok gick åstad och sade till Asasel55: Du får
ingen frid. En sträng dom har utgått över dig, att man skall
binda dig, 2 och lindring, förbön och barmhärtighet skola icke
tillfalla dig för det övervåld, som du lärt människobarnen, och
för alla de hädelsens, våldets och syndens verk, som du visat
dem. 3 Då gick jag vidare och talade till dem samtligen, och de
blevo förfärade, och fruktan och skräck överföllo dem. 4 Och de
bådo mig skriva en böneskrift för dem, på det att de därigenom
måtte erhålla förlåtelse, och att frambära den till himmelen inför
Gud. 5 Ty själva kunde de icke längre tala med honom, icke
heller upplyfta sina ögon mot himmelen, av blygsel över sin
syndaskuld, för vilken de straffades. 6 Då avfattade jag deras
böneskrift för deras ande och för varje särskild gärning av dem
och för det varom de bådo, att de därigenom måtte vinna tillgift
och röna långmodighet.
7 Och jag gick åstad och satte mig vid Dans vattendrag i
Dan, söder om Hermons västra sluttning,56 och läste deras
böneskrift, tills jag somnade. 8 Och se, jag hade en dröm och såg
syner. Och i en syn såg jag en straffdom, som jag skulle kungöra
55 För stavningen på Asasel, se bilagan Namnen på väktarna.
56 I närheten av Ceasarea Philippi, som ligger i riktning mot Hermons
sydvästra slutning, ägde Petrus bekännelse rum, Mark 8:27-30 (PBL)
22
himmelens söner, tillrättavisande dem. 9 Och när jag uppvaknat,
gick jag till dem, och de sutto alla församlade i Ublesjael, mellan
Libanon och Seneser57, sörjande, med övertäckta ansikten. 10
Och jag omtalade för dem alla de syner jag sett under min sömn
och begynte tala rättfärdighetens ord och bestraffa himmelens
väktare.
14 1 Vad som här i det följande står skrivet är rättfärdighetens
ord och de eviga väktarnas tillrättavisning, såsom den Helige
och Store befallt genom den synen. 2 Under min sömn såg jag
vad jag nu skall berätta med min lekamliga tunga och min anda,
som den Store givit människorna, att de skola tala därmed och
förstå det med hjärtat, 3 Liksom han skapat människorna och
skänkt dem förmåga att fatta förståndets ord, så har han skapat
även mig och förlänat mig makt att bestraffa väktarna,
himmelens söner.
4 Jag hade uppskrivit eder bön, men i min syn såg jag, att
den icke i all evighet58 skall varda hörd och att domen över eder
är uttalad och att ingenting skall beviljas eder. 5 Och hädanefter
skolen I icke i all evighet mera uppstiga till himmelen, och till
jorden är den domen utgången, att man skall binda eder för alla
världens dagar. 6 Men först skolen I åse edra älskade söners
undergång, och I skolen icke få äga dem, utan de skola falla för
svärd inför edra ögon. 7 Eder bön för dem varder icke uppfylld,
icke heller eder bön för eder själva. Och ehuru gråtande och
bedjande, skolen I intet erhålla av det var om jag i min böneskrift
bett för eder.
8 Och sålunda tedde sig min syn. Se, molnen och en dimma
inbjödo mig, och stjärnornas och blixtarnas lopp drev och jagade
mig, och vindarna gåvo mig vingar och förde mig bort. 9 De togo
57 mellan Libanon och Seneser dvs nära Damaskus (Fortner)
58 under evighetens alla dagar (Knibb) heter i all evighet enligt (1901). Det
kan också översättas med under världens alla dagar (Fortner som
hänvisar till Laurence)
23
mig upp till himmelen, och jag kom till en mur, byggd av kristall
och omgiven av eld. Och jag begynte varda förfärad. 10 Och jag
steg in i lågan och närmade mig ett högt hus med väggar och
golv av kristall. 11 Dess tak liknade stjärnornas och blixtarnas
bana, med flammande kerubim däremellan på en vattenklar
himmel. 12 Lågande eld omgav dess väggar, och dess dörr brann
av eld. 13 Och jag inträdde i den boningen. Den var het som eld
och kall som is. Intet ljuvligt och intet liv funnos där. Fruktan
överföll mig, och bävan fattade mig, 14 och förskräckt och
skälvande, föll jag på mitt ansikte.
Och jag såg i min syn, 15 och se, där var en annan byggnad,
större än den förra, av eldslågor, och alla dess portar stodo
öppna inför mig. 16 Och allt var så översvinneligt härligt och
stort och praktfullt, att jag icke mäktar giva eder en beskrivning
på dess härlighet och storlek. 17 Men dess golv var av eld, och
därovan blixtars och stjärnors bana, och även dess tak var
flammande eld. 18 Och jag upplyfte mina ögon och såg därinne
en hög tron, till utseendet såsom rimfrost, och runt omkring den
liksom strålande sol och stämmor av kerubim. 19 Och nedanför
den höga tronen runno eldströmmar fram, så att man icke kunde
se på den. 20 Och han, som är stor i härlighet, satt på den tronen,
och hans klädnad sken klarare än solen och var vitare än den
rena snön. 21 Ingen av änglarna kunde träda ditin, icke heller
någon varelse av kött59 skåda själve den härlige och majestätiske
Gudens anlete.60 22 Flammande lågor omgåvo honom, och en
stor eld brann inför honom, så att ingen av dem som voro
omkring honom kunde närma sig tronen. Tio tusen sinom tio
tusen61 stodo inför honom, men han hade intet behov av det
heliga rådet. 23 Och de heliga i hans närhet avlägsnade sig
varken natt eller dag och lämnade honom aldrig. 24 Och jag hade
59 någon varelse av kött enligt Charles och Knibb; en dödlig enligt (1901)
60 Jämför 1 Tim 6:16 (Moore)
61 … tronen. Tio tusen sinom tio tusen stodo inför honom: Jämför Upp 5:11
änglar som stod runt tronen … deras antal var myriaders myriader (Aland)
24
dittills haft ett täckelse över mitt ansikte, ty jag bävade. Då
kallade mig Herren med egen mun och sade till mig: Kom hit,
Henok, och hör mitt heliga ord! 25 Och han lät mig stiga upp och
komma fram ända till porten, men jag böjde ned mitt ansikte.
15 1 Och han sade till mig med sitt ord: Hör, frukta icke,
Henok, du rättfärdige man och rättfärdighetens skrivare, utan
träd fram och hör mitt ord! 2 Och gå åstad och säg till himmelens
väktare, Som hava sänt dig att bedja för dem: I borden bedja för
människorna och icke de för eder. 3 Varför haven I lämnat den
höga, heliga, eviga himmelen och sovit hos kvinnorna och orenat
eder med människornas döttrar och tagit eder hustrur och gjort
såsom jordens barn och fött jättesöner? 4 Medan I voren andliga
och heliga, i åtnjutande av de eviga livet, haven I orenat eder
med kvinnors blod62 och fött barn, haft begärelse till människors
blod63 och avlat kött och blod, såsom de dödliga och förgängliga
pläga göra. 5 Fördenskull har jag också givit dem hustrur, att de
må befrukta dem och att barn må födas genom dem, på det att
inget skall fattas dem på jorden.64 6 Men förut voren I andliga, i
besittning av det eviga, odödliga livet under världens alla
släkten. 7 Därför har jag icke skapat hustrur åt eder, ty de
andliga hava sin boning i himmelen.
8 Och jättarna, som äro födda av kött och blod, skola på
jorden kallas onda andar, och där skall deras hemvist vara. 9
Onda väsenden framkomma ur deras länder. Emedan de äro
ovanefter och deras begynnelse och ursprung var ifrån de heliga
väktarna, skola de vara onda andar på jorden, och onda andar
skola de kallas. 10 Och himmelens andar hava sin boning i
62 kvinnors blod (Charles) i stället för kvinnor (1901-?-). Knibb återger
denna passage med … orenat eder på kvinnorna, och fött barn genom köttets
blod, och haft …
63 människors blod efter (Knibb) i stället för människor (1901)
64 på det att inget skall fattas dem på jorden (Charles) i stället för såsom det
sker på jorden. (1901). Knibb återger denna passage med så att gärningar
må utföras på jorden.
25
himmelen, men jordens andar, som föddes på jorden, hava sin
boning på jorden. 11 Och jättarnas andar, som skola bliva likt
molnen65, skola vålla fördärv och störta ned och föröva våldsdåd
och anställa förödelse och anstifta olyckor på jorden. Och de
skola vara osynliga och varken behöva äta eller dricka. 66 12 Och
dessa väsenden skola uppresa sig mot människobarnen och mot
kvinnorna, emedan de härstamma från dem.
16 1 I de dagarna, då jättarna skola mörda varandra, gå
under och dö och när deras andar gått ut ur deras kroppar, skall
deras kött hemfalla åt förgängelsen. Och sedan skola de utan
dom anställa fördärv, ända tills den dag kommer, då den stora
domen fullbordas över den stora världen, över väktarna och de
ogudaktiga.67
2 Och säg nu till väktarna, som sänt dig att bedja för dem,
vilka förut varit i himmelen, säg dem nu: 3 I haven varit i
himmelen, och visserligen voro alla de förborgade tingen eder
ännu icke uppenbarade; men flera hemligheter haven I vetat, och
dem haven I uti edert hjärtas hårdhet meddelat kvinnorna, och
därigenom anstifta män och kvinnor mycket ont på jorden.
4
Säg dem alltså: I haven ingen frid.
65 skola bliva likt molnen (Laurence) heter hava sitt tillhåll i molnen enligt
(1901). Charles rättar meningen till … jättarnas andar hemsöker, vållar
fördärv … och (Knibb) gör på liknande sätt. Grekiskan har här ordet
nephelas vilket möjligen gömmer på en äldre version på ordet:
Napheleim (Fortner)
66 och varken behöva äta eller dricka: (Charles) har här och intager ingen
föda, men, även så, hungrar och törstar.
67 Jämför Matt 8:29 (Moore)
26
Henoks första resa (sektion 4)
17 1 Och de togo mig bort till ett ställe, där det fanns skepnader,
som liknade flammande eld och som, när som helst de ville,
visade sig i människogestalt. 2 Och de förde mig till
stormvindens hemvist och upp på ett berg, vars spets räckte upp
i himmelen. 3 Och jag såg skinande platser och åskan vid deras
gränser och i djupet en brinnande pilbåge och pilar och ett koger
och ett flammande svärd och alla blixtarna. 4 Och de förde mig
ända till levande vatten som talade68 och ända till västerns eld,
som upptager varje solnedgång. 5 Och jag kom till en brinnande
ström med eld flytande såsom vatten, vilken utgjuter sig i ett
stort hav i väster.
6 Och jag såg alla de väldiga floderna och anlände till ett
stort mörker och gick in däri, dit alla dödliga vandra.
7 Och jag såg Vintertidens svarta molns berg och den ort,
där hela djupets vatten utgjuter sig.
8 Och jag såg djupets mynning och mynningen av alla
jordens floder.
18 1 Och jag såg jordens grundvalar och alla vindars
förvaringsrum och såg hur han därmed utrustat hela skapelsen.
2 Och jag såg jordens hörnsten och de fyra vindarna, som
bära både henne och himmelens fäste.
3 Och jag såg huru vindarna spänna ut himmelens valv och
sväva mellan himmel och jord; de äro himmelens pelare.
4 Och jag såg de vindar, som kringvrida himmelens valv
och komma solen och stjärnorna att gå ned.
5 Och jag såg jordens vindar, som bära molnen, och såg
änglarnas vägar och vid jordens ände himmelens fäste därovan.
6 Och jag gick vidare, mot söder. Det brinner natt och dag
där, varest det finnes sju berg av ädla stenar, tre i öster och tre i
söder. 7 Och av dem i öster var ett av färgade stenar och ett av
pärlstenar och ett av antimon, och de i söder voro av röda stenar.
68 to water of life, which spoke (Fortner hänvisar till Laurence)
27
8
Men det mellersta berget räckte ända upp i himmelen, liksom
Guds tron, och var av alabaster och dess övre del av safir. 9 Och
jag såg i alla bergen brinnande eld. 10 Och på andra sidan om det
stora landet såg jag en ort, där vattnet samlade sig. 11 Och jag såg
i jorden en djup klyfta med pelare av himmelsk eld, och jag såg
andra pelare av himmelsk eld, vilka varken kunde räknas uppåt
eller nedåt, falla ned bland dem.
12 Och över den klyftan såg jag en ort, som icke hade något
himmelens fäste ovan och ingen jordens grundval under sig, och
där fanns intet vatten och inga fåglar, utan det var allenast en
öde plats. 13 Och förskräckligt var det jag där såg: sju stjärnor,
som liknade höga, brinnande berg, och de voro såsom andar och
anropade mig.
14 Och ängeln sade till mig: Här sluta himmel och jord.
Denna ort tjänar till fängelse för himmelens stjärnor och dess
härskara. 15 Och de stjärnor, som kretsa över elden, äro de som
före sin uppgång överträdde Guds befallning, emedan de icke
kommo på sin bestämda tid. 16 Och han vredgades på dem och
band dem och håller dem bundna ända till den tid, då deras
skuld bliver fulländad, under hemlighetens år.
19 1 Och Uriel sade till mig: Här skola de änglars andar bo,
vilka förenat sig med kvinnorna och, antagande mångahanda
gestalter, orenat människorna och förfört dem, så att de dyrkat
demonerna såsom gudar och offrat åt dem69 — nämligen när
den dag kommer, då den stora yttersta domen skall hållas över
dem. 2 Och även deras hustrur, som förförde himmelens änglar,
skall det gå på samma sätt.
3 Och jag, Henok, allena har sett alltets gränser70, och ingen
annan människa har skådat detta utom jag.
69 Jämför 1 Kor 10:20 (Silverbristle)
70 alltets gränser: jämför 1 Pet 4:7 slutet på allting (Moore)
28
De heliga vakande änglarna
20 1 Och detta är namnen på de heliga vakande änglarna.
2
Uriel, åskans och jordbävningens ängel;
Människoandarnas ängel;
4 Raguel, som verkställer hämnden på världen och ljusen;
5 Mikael, som är satt över den bästa delen av människorna,
nämligen folket71;
6 Sarakael, som vakar över de människobarns andar, som förleda
andarna till synd;
7 Gabriel, som är satt över ormarna72 och paradiset och
keruberna.
3 Rafael,
21 1 Och jag vandrade runt omkring och kom till en ort, där
ingenting hände. 2 Och jag såg någonting förskräckligt: ingen
hög himmel och ingen fast grundad jord, utan ett tomrum, högt
och rysligt. 3 Och där såg jag sju stjärnor från himmelen blunda,
liknande stora berg och liksom brinnande i eld.
4 Denna gång sade jag: För vilken synd äro de bundna, och
varför äro de utstötta hit?
5 Då sade Uriel, vilken var hos mig såsom min ledare:
Henok, vad forskar du efter, och vad söker du få veta, och vi
frågar du och är nyfiken? 6 Detta är de stjärnor, som hava
överträtt den högste Gudens befallning, och de ligga bundna
här, ända till dess tio tusen världar, talet på deras skulds dagar,
varda fullbordade.
7 Och därifrån gick jag till ett annat ställe, som var ännu
sydligare än det förra, och såg någonting förskräckligt. En stor
eld fanns där, som flammade och lågade, och hade inskärningar
71 folket är Israel enligt (1901)
72 ormarna eller Ikisat som enligt (Fortner som hänvisar till Laurence)
verkar vara ett egennamn.
29
och nådde ända bort i73 en riktig avgrund, och stora pelare av
eld kastades ditned. Men dess utsträckning och storlek kunde
jag icke skönja, ej heller var jag i stånd att se dess begynnelse.
8 Då sade jag: Hur förfärlig är icke denna ort, och huru
plågsamt är det ej att se på den!
9 Då svarade Uriel och sade: Henok, varför uppstå sådan
fruktan och fasa hos dig för denna rysliga ort och vid åsynen av
denna pina? 10 Och han sade vidare till mig: Denna plats är
änglarnas fängelse, och här skola de hållas fångna i evighet.
Henoks andra resa (sektion 5)
22 1 Därifrån gick jag till en annan ort. Och han visade mig en
stor, hög bergsträcka i väster, hårda klippor och fyra vida
platser. 2 Och bland dem fanns det djupa och breda och alldeles
släta orter, så släta som någonting som rullar, och dystra att se
på.
3 Denna gång svarade Rafael, som var med mig, och sade:
Dessa rymliga platser äro ämnade till att andarna, de avlidnas
själar, skola församla sig på dem; de äro skapade för att församla
alla människobarnens själar. 4 De platserna hava danats till
uppehållsorter för dem ända till dagen för deras dom och ända
till deras bestämda tid, och den tiden är lång, tills den stora
domen övergår dem. 5 Och jag såg andar av människobarn, som
då voro döda, och deras röster trängde klagande ända fram till
himlens port.
6 Denna gång frågade jag ängeln Rafael och sade: Vems
ande är den där, vars stämma tränger uppåt och klagar?
7 Och han svarade mig: Det är den ande, som gick ut ur
Abel, som dödades av sin broder Kain, och han klagar på
73 nådde ända bort i följer Charles och Knibb
30
honom, till dess Kains säd varder utrotad från jordens yta och
försvinner bland människors barn.74
8 Då frågade jag om honom och om allas dom och sade:
Varför är den ena skild från den andra?
9 Och han svarade mig: Dessa trenne avdelningar äro
gjorda för att åtskilja de dödas andar. 75 Och så äro de övriga
rättfärdigas själar avsöndrade, och de hava en vattukälla, och
ovan den är ljus. 10 Likaså finnes en avdelning för syndarna, dit
de komma, när de dött och begravas på jorden, utan att domen
utgått över dem under deras livstid. 11 Här dväljas deras själar
åtskilda i den stora pinan, tills domens, straffets och plågans
stora dag kommer för hädarna och hämnden över deras själar,
då man här binder dem för evigt. 12 Och denna avdelning är
danad för deras själar, som klaga över sin undergång, då de
blevo dödade i syndarnas dagar. 13 Således är den skapad för de
människors själar, som icke voro rättfärdiga, utan syndare,
fulländade i skuld. De skola vara hos de skyldiga, dem lika, men
deras själar varda icke dödade på domens dag, icke heller skola
de uttagas härifrån.
14 Då prisade jag härlighetens Herre, och sade: Prisad vare
min Herre, härlighetens och rättvisans Herre, som regerar över
allting i evighet!
23 1 Därifrån gick jag till ett annat ställe västerut, intill yttersta
ändarna av jorden. 2 Varest jag såg en lågande och oupphörligt
framströmmande eld, vilken varken dag eller natt avbröt sitt
lopp, utan fortfor beständigt på samma sätt.
3 Jag frågade, sägande: vad är detta, som aldrig upphör?
4 Då svarade Raguel, en av de helige änglar, som voro med
mig, 5 Och sade: Denna lågande eld, som du ser strömma
västerut, kommer från alla himmelens lysande kroppar.
74 Jämför Upp 6:9-10
75 Jämför Luk 16:26 (Pratt2)
31
24 1 Därifrån gick jag till en annan trakt av jorden, och han
visade mig en bergsträcka av eld, som flammade natt och dag. 2
Och jag gick fram och såg sju ståtliga berg av praktfulla, vackra
stenar, det ena olikt det andra, alla präktiga och av ett härligt
utseende och ett skönt yttre, tre i öster och tre i söder, och det
ena reste sig högre än det andra, och mellan dem slingrade sig
jämsides löpande djupa dalar. 3 Och det sjunde berget var i
mitten, och dess spets liknade en tron, omgiven av välluktande
träd. 4 Och bland dem fanns ett med en doft, vars like jag ännu
aldrig hade känt och vars blad och blommor icke vissna i evighet
och vars ved aldrig multnar och vars frukter äro sköna och likna
palmdruvor.
5 Denna gång sade jag: Se vilket skönt träd, härligt att
skåda, och ljuvligt äro dess blad och välbehagligt är åsynen av76
dess frukt!
6 Då svarade mig Mikael, en av de heliga och ärade
änglarna, vilken var satt över de bergen och de träden. 25 1 Och
han sade till mig: Henok, vad önskar du få veta om detta träds
doft?
2 Då svarade jag, Henok, honom och sade: Om allting
skulle jag vilja veta något, men i synnerhet om detta träd.
3 Och han svarade mig och sade: Det höga berg, som du sett
och vars topp liknar Herrens tron, är också hans tron, där den
Helige och Store, härlighetens Herre, den evige Konungen, skall
sitta, när han stiger ned för att bringa jorden det gott är. 4 Och
detta träd med den ljuvliga lukten är det icke någon enda dödlig
tillåtet att vidröra förrän på den stora domens tid. När allt
varder vedergällt och fullbordat för evigheten, skall det trädet
överantvardas åt de rättfärdiga och ödmjuka. 5 Och av dess frukt
skall liv beskäras åt de utvalda. Och i norr skall det omplanteras,
76 välbehagligt är åsynen av följer 1826, Laurence, Charles, och Knibb
32
på den heliga orten, och bliva Herrens, den evige Konungens,
tempel.77
6
Då skola de fröjda sig och jubla
i den Helige.
De skola låta dess doft intränga i sina ben
och leva ett långt liv på jorden,
såsom dina fäder levat,
och i deras dagar skola ingen sorg och intet lidande,
ingen möda och ingen plåga komma vid dem.
7
Då prisade jag härlighetens Herre, den evige Konungen, därför
att han berett detta åt de rättfärdiga människorna och skapat det
och lovat att giva dem det.
26 1 Och därifrån gick jag till jordens medelpunkt78 och såg en
välsignad och fruktbar äng, där grenar från ett avhugget träd
slogo rot och sköto skott. 2 Och där såg jag ett heligt berg79 och
nedanför detta, öster därom, ett vattendrag80, som flöt åt söder. 3
Och jag såg i öster ett annat berg81 av samma höjd och mellan
dem båda en djup, men icke bred dal82, varest ett vatten flöt
invid berget. 4 Och väster om detta var ett annat berg, lägre än
det förra, och där nedanför mellan dem båda var en dal, och
andra, djupa och torra dalar funnos vid de trenne bergens fot. 5
Och alla dalarna, i den hårda klippan, voro djupa och smala. Och
träd voro planterade på höjderna. 6 Och jag förundrade mig över
klipporna och över dalen83 och undrade storligen.
77 Jämför Upp 22:2 (Moore)
78 Palestina (Jerusalem) påpekar (1901)
79 Sion påpekar (1901)
80 Siloa påpekar (1901)
81 Oljeberget påpekar (1901)
82 Kidron (Josafats dal) påpekar (1901)
83 Gehenna (Hinnom) påpekar (1901)
33
27 1 Då sade jag: Vartill äro de ämnade, detta välsignade
land, uppfyllt med träd, och denna fördömda dal 84?
2 Då svarade mig Uriel och sade: Den fördömda dalen är
bestämd för dem som varda för evigt fördömda. Här måste alla
de samlas, vilka föra otillbörligt tal mot Gud och tala oförsynt
om hans härlighet. Här samlar man dem, och här är deras
straffort. 3 I den yttersta tiden skall skådespelet av en rättvis dom
för all evighet över dem beskäras de rättfärdiga.85 Fördenskull
skola de som funno förbarmande prisa härlighetens Herre, den
evige Konungen. 4 Och när de dagar komma, då domen fälles
över dem, skola de prisa honom för den barmhärtighet, varmed
han sänkt dem deras arvedel. 5 Då prisade även jag härlighetens
Herre och talade till honom och ihågkom såsom sig bör, hans
storhet.
28 1 Därifrån begav jag mig öster ut till mitten av berget i öknen,
vars jämna yta jag allenast blev varse. 2 Den var full av träd av
det omtalta fröet, och vatten rann hastigt nedför detsamma. 3 Där
syntes ett vattenfall, sammansatt likasom av många vattenfall
både västerut och österut. På ena sidan voro träd, på den andra
vatten och dagg.
29 1 Då gick jag till ett annat ställe, från öknen öster ut om
det berget, vilket jag hade nalkats. 2 Där såg jag träd av bestämt
värde, i synnerhet dem, som frambringa välluktande droger,
rökelse och myrra, och trän olika varandra.
30 1 Och över detsamma bortom dem höjde sig det östra
berget på icke stort avstånd. Jag såg likaledes ett annat ställe
med dalar av vatten, vilka aldrig uttorkade. 2 Varest jag märkte
ett praktfullt träd, vilket i lukt liknade Zasakinon86. 3 Och emot
sidorna av dessa dalar blev jag varse kanelträdet med en söt lukt.
84 Gehenna (Hinnom) påpekar (1901)
85 Jämför 2 Petr 2:6 (Fortner)
86 Charles har här ordet mastic vilket är ett namn på ett träd på engelska
34
Vidare gick jag österut. 31 1 Då såg jag ett annat berg,
bevuxet med träd, varifrån vatten flöt likasom Niketro. Dess
namn var Sazira och Kalboneba,87 2 och uppå detta berg blev jag
varse ett annat berg, varpå voro träden Alva. Dessa träd voro
fulla likasom mandelträd och starka, 3 och då de frambragte
frukt, överträffade densamma all vällukt.
32 1 Och när jag blickade åt norr88, bort över höjderna, såg
jag sju berg, fulla med ypperlig nardus och välluktande träd och
kanel och peppar.
2 Därifrån gick jag över de bergens toppar, fjärran mot
öster, och drog vidare över Erythreiska havet89 och kom långt
bort ifrån detta och svävade över ängeln Sutel 90. 3 Och jag kom
in i rättfärdighetens lustgård och såg mångahanda träd, höga,
välluktande, vackra och härliga, och även vishetens träd, som
förlänar dem som äta därav mycken visdom. 4 Och det liknar
johannesbrödträdet91, och dess frukter äro mycket goda och
likna vindruvor, och dess doft sprider sig vitt omkring.
5 Och jag sade: Skönt är detta träd, och hur härlig och
ljuvlig är ej dess anblick!
6 Och den helige ängeln Rafael, som var med mig, svarade
och sade: Detta är vishetens träd, varav dina stamföräldrar, din
åldrige fader och din gamla moder, hava ätit. Och de funno
vishetens kunskap, och deras ögon öppnades, och de sågo, att de
voro nakna, och så blevo de utdrivna ur lustgården.
33 1 Därifrån gick jag till yttersta gränserna av jorden,
varest jag såg stora djur, olika varandra, och fåglar, skiljaktiga
till utseende och skapnad samt begåvade med läten av olika ljud.
87 I stället för namnen Niketro, Sazira, och Kalboneba har Knibb orden
nektar, styrax, och galbanum här
88 norr: i den grekiska Gg står det nordost (Charles)
89 Röda havet hos Knibb
90 Sutel är Zotiel hos Knibb
91 Samma träd som går under namnet carob eller karob
35
2
Öster om dessa djur märkte jag yttersta gränserna av jorden,
varest himmelen upphörde. Himmelens portar stodo öppna, och
jag såg de himmelska stjärnorna komma ut. Jag räknade dem, då
de framkommo genom porten, och uppskrev dem alla, så fort de
kommo ut, den ena efter den andra, enligt deras antal. Jag
uppskrev jämväl deras namn, deras tid och deras omlopp, såsom
ängeln Uriel, vilken var med mig, utvisade dem för mig. 3 Han
visade dem alla för mig, och uppskrev en berättelse om dem. 4
Han uppskrev även för mig deras namn, deras ordning och
deras verkningar.
34 1 Därifrån gick jag norr ut till yttersta gränserna av
jorden. 2 Och där såg jag ett stort och härligt under vid yttersta
gränserna av hela jorden. 3 Jag såg där himmelska portar
öppnade uti himmelen, tre av dem voro tydligen åtskilda; de
nordliga vindarna framkommo från dem, blåsande köld, hagel,
dagg, snö, frost och regn. 4 Från en av portarna blåste de milt;
men då de blåste från de två andra portarna, var det med
häftighet och styrka. De blåste hårt över jorden. 35 1 Därifrån
gick jag till de yttersta gränserna av världen västerut, varest jag
blev varse tre portar öppna, likasom jag sett norrut; portarna och
gångarna genom dem voro av lika storlek.
36 1 Då begav jag mig till yttersta gränserna av jorden
söderut, varest jag såg tre portar öppna mot söder, från vilka
framkommo dagg, regn och blåst. 2 Därifrån gick jag till de
yttersta gränserna av himmelen öster ut, varest jag såg tre
himmelska portar öppna mot öster, vilka hade smärre portar
inom sig. 3 Genom varje av dessa små portar framgingo
himmelens stjärnor och framskredo mot väster på en väg, som
sågs av dem, och det vid varje period av deras synligblivande.
4
Då jag såg dem, välsignade jag var stund, och så prisade jag
varje gång härlighetens Herre, som gjort de stora och härliga
undertingen för att visa änglarna och människornas själar sitt
verks storhet, att de må lovprisa hans verk och att all hans
36
skapade varelser må se hans makts gärningar och lova hans
händers stora verk och prisa honom i evighet.
Liknelsernas bok 37-71
Inledning (sektion 6)
37 1 Vishetens andra syn, vilken Henok såg, Jereds son,
Mahalaleels son, Kenans son, Enos' son, Sets son, Adams son.
2 Detta är början av vishetens tal, som jag begynte tala, sägande
till dem som bo på jorden: Hören, I gamla, och förnimmen, I
efterkommande, de heliga ord, som jag skall tala inför andarnas
Herre. 3 De gamla bör man först nämna, och även de kommande
släktena skola vi icke undanhålla vishetens begynnelse. 4 Och
hittills har aldrig av andarnas Herre sådan visdom förlänats,
som den jag mottagit efter mitt förstånd, efter andarnas Herres
behag, av vilken det eviga livets lott blivit mig beskärd. 5 Trenne
liknelser92 visades mig, och jag började berätta dem för dem som
bo på marken93.
92 liknelser (Laurence, Charles, Knibb) eller syner (1901)
93 marken efter Knibb i stället för fästet (1901)
37
Första liknelsen
38 1 Första liknelsen94.
När de rättfärdigas församling skall visa sig
och syndarna dömas för sina synder
och bortdrivas från jordens yta
2
och den Rättfärdige varder uppenbarad inför de utvalda
rättfärdigas ögon,
vilkas verk blivit vägda av andarnas Herre.
Och ljuset skall synas för de rättfärdiga och utvalda, som bo på
jorden.95
Var skall då syndarnas boning vara
och deras vistelseort, som hava förnekat andarnas Herre?
Det vore bättre för dem, om de aldrig blivit födda. 96
3 Och
när de rättfärdigas hemligheter varda uppenbarade, då
bliva syndarna dömda
och de ogudaktiga bortjagade från de rättfärdigas och utvaldas
ansikte.
4 Och från den stunden skola ej längre de som besitta jorden vara
mäktiga och höga97
och skola icke kunna skåda de heligas ansikte,
ty andarnas Herres ljus skiner
på de heligas och rättfärdigas och utvaldas anlete.98
5
Och de mäktiga konungarna skola på den tiden omkomma
och lämnas i de rättfärdigas och heligas händer.
6 Och från den stunden skall ingen kunna anropa andarnas
94 liknelsen (Laurence, Charles, Knibb) eller synen (1901)
95 Jämför Joh 1:5-9
96 Jämför Matt 26:24 (Pratt2)
97 Jämför 1 Kor 2:6 den här världens härskare, som går mot sin undergång.
(Moore)
98 Jämför 2 Kor 3:18 (Moore)
38
Herre om nåd,
ty deras liv har tagit en ände.
39 1 Och det skall ske i de dagarna, att de utvalda och de heliga
barnen skola nedstiga från de höga himlarna och förena sig med
människobarnen. 2 I de dagarna erhöll Henok nitälskans och
vredens och orons och förvirringens böcker.
Barmhärtighet skall icke vederfaras dem, sade andarnas Herre.
3 Och i samma stund ryckte ett moln och en stormvind mig upp
och bort från jorden
och förde mig till himlarnas ände.
4
Och där såg jag en annan syn: de rättfärdigas boning
och de heligas lägerställen.
5
Där skådade mina ögon deras boningar hos änglarna
och deras lägerplatser hos de heliga
och sågo huru de bådo och anropade och bönföllo för
människobarnen.
Och inför dem flöt rättfärdighet såsom vatten,
och barmhärtighet såsom dagg på jorden.
Så är det ibland dem från evighet till evighet.
6
Och i de dagarna skådade mina ögon den ort, där de
rättfärdiga och troende utvalda vistas,
och sågo hur rättvisan härskar i deras dagar.
Och oräknelig är de rättfärdigas och utvaldas skara inför honom
från evighet till evighet.
7 Och jag såg deras boningar under vingarna på andarnas
Herre99
och såg huru alla de rättfärdiga och utvalda inför honom äro
övergjutna liksom av eldens glans.
99 Charles placerar denna rad efter den första raden i v 6
39
Och deras mun är full av lov,
och deras läppar prisa andarnas Herres namn,
och rättfärdigheten upphör icke inför honom.
8
Jag önskade bo där,
och min själ hade lust till den boningen.
Där har min del redan från begynnelsen varit,
ty så är det bestämt om mig inför andarnas Herre.
9
Och i de dagarna lovade och upphöjde jag med välsignelse och
pris andarnas Herres namn, emedan han bestämt välsignelse och
härlighet åt mig efter sitt välbehag. 10 Länge betraktade mina
ögon den orten, och jag prisade Gud, sägande: Pris vare honom,
och lovad vare han från begynnelsen och i evighet! 11 För honom
finnes intet slut. Innan världen är skapad, vet han vad den är och
vad som skall ske i den från släkte till släkte. 12 Dig prisa de som
icke sova. De stå inför din härlighet och prisa, lova och ära dig,
sägande: Helig, helig, helig är andarnas Herre! Han uppfyller
jorden med andar. 13 Och här sågo mina ögon alla dem som icke
sova, huru de stå inför honom och lovprisa och säga: Prisad vare
du, och prisat vare Herrens namn från evighet till evighet!
14 Och mitt anlete vart förvandlad, ty jag kunde icke längre
skåda.100
40 1 Och sedan såg jag tusen sinom tusen och tio tusen sinom tio
tusen,101 otaligt och oräkneligt många, vilka stå inför andarnas
Herres härlighet. 2 Jag såg, och på de fyra sidorna om andarnas
Herre varseblev jag fyra ansikten, olika de andra, som funnos
där, och deras namn fick jag veta, ty den ängel, som gick med
mig, sade mig dem och visade mig alla de förborgade tingen.
100 Och mitt anlete … icke längre skåda enligt Charles, i stället för Och
mina ögon vordo bländade hos (1901)
101 Jämför Upp 5:11 (Silverbristle)
40
3 Och
jag hörde de fyra ansiktenas röster, när de lovsjöngo inför
härlighetens Herre.
4 Den första rösten prisar andarnas Herre från evighet till
evighet.
5 Och den andra rösten hörde jag lova den Utvalde och de
utvalda, vilka blivit vägda av andarnas Herre.
6 Och den tredje rösten hörde jag bedja och bönfalla för
dem som bo på jorden och anropa i andarnas Herres namn.
7 Och den fjärde rösten hörde jag avisa satanerna och
hindra dem att träda inför andarnas Herre för att anklaga dem
som bo på jorden.
8 Sedan frågade jag fridens ängel, som gick med mig och
som visade mig allt det fördolda, och sade till honom: Vilka äro
dessa fyra ansikten, som jag sett och vilkas röster jag hört och
skrivit om?
9 Och han sade till mig:
Den förste är den barmhärtige och långmodige helige
Mikael.
Och den andre, som är satt över människobarnens alla
sjukdomar och sårnader, är Rafael.
Och den tredje, som härskar över alla krafterna, är den
helige Gabriel.
Och den fjärde, som är satt över deras ånger och hopp, som
skola ärva det eviga livet102, är Fanuel.
10 Och de äro den högste Gudens fyra änglar, och de fyra
rösterna hörde jag i de dagarna.
41 1 Och därefter såg jag himlarnas alla hemligheter och såg hur
riket varder fördelat och människornas gärningar vägda på våg.
2 Där såg jag de utvaldas och heligas boningar,103 och mina ögon
skådade där huru alla de syndare, som förneka andarnas Herres
namn, jagas därifrån och hur man släpar dem bort och att de icke
102 Samma ordalydelse i Matt 19:29 (Pratt2)
103 Jämför Joh 14:2 (Moore)
41
få stanna där i följd av den straffdom, som utgår från andarnas
Herre.
3 Där sågo även mina ögon blixtens och åskdånets
hemligheter och vindarnas hemligheter, huru de äro fördelta
såsom de blåsa över jorden, daggens och molnens hemligheter.
där märkte jag det stället, varifrån de utgingo och blevo mättade
med jordens stoft.
4 Där såg jag skogarnas samlingsställen, utanför vilket
vindarna åtskildes, haglets samlingsställe, snöns samlingsställe,
molnens samlingsställe och själva det moln, vilket fortfor över
jorden före världens skapelse.
5 Jag såg även månens tillhåll, varifrån månarna kommo,
varthän de framgingo, deras härliga återgång, och huru den ena
blev mer lysande än den andra. Jag gav akt på deras präktiga
tilltagande, deras oföränderliga tilltagande, deras avsöndrande
och oförminskade tilltagande, deras ömsesidiga trohet vid en
obrottslig ed; 6 deras framskridande före solen och deras
benägenhet för den väg, som blivit bestämd för dem, med
lydnad för andarnas Herres befallning. Väldigt är hans namn
från evighet till evighet. 7 Härefter märkte jag, att månens både
dolda och uppenbara väg, likasåväl som dess vägs framgång,
fulländades därstädes genom dag och genom natt, under det alla
med varandra sågo emot Andarnas Herre,
prisande och lovande utan uppehåll,
emedan lov för dem är vila,
8 ty i den lysande solen är där en beständig övergång till
välsignande och till förbannelse.
Loppet av månens väg till de rättfärdige är ljuset,
men till syndare är det mörker, i Andarnas Herres namn,
som skapade en skillnad emellan ljus och mörker,
och åtskiljande människornas andar
förstärkte de rättfärdigas andar,
i sin egen rättfärdighets namn.
42
9
Och ängeln hindrar icke detta, ej heller är han begåvad med
makt att hindra det, ty domaren ser dem alla och dömer dem alla
i sin närvaro.
42 1 Visheten fann intet rum, där hon kunde bo;
då fick hon sin boning i himlarna.
2
Visheten kom för att bo bland människobarnen,
men fann ingen bostad;
då vände hon åter till sitt hem
och intog sitt säte bland änglarna.
3 Och
orättfärdigheten kom fram ur sitt gömsle
och sökte icke, men fann ändå en boning åt sig
och bodde ibland människorna,
liksom regnet i öknen
och liksom daggen i ett törstande land.
43 1 Och åter såg jag blixtar och himmelens stjärnor och hörde
hur han ropade dem alla, var och en, vid namn, och de lydde
honom. 2 Och jag såg hur de vägdes med riktig våg efter sina
ljusmassor och sina rums vidd och tiden för sitt framträdande
och sitt omlopp och huru den ena blixten frambringar den andra
och huru deras omlopp är efter änglarnas tal och huru de bevara
troheten mot varandra. 3 Och jag frågade ängeln, som gick med
mig och visade mig det förborgade: Vilka äro dessa? 4 Och han
sade till mig: En bild av dem har andarnas Herre visat dig. Detta
är namnen på de rättfärdiga, som bo på jorden och som i all
evighet tro på andarnas Herres namn.
44 1 Jag såg även ett annat ting, rörande skenet, att det utgår
från stjärnorna och blir sken, varande icke i stånd att övergiva
dem.
43
Andra liknelsen (sektion 7 eller 8)
45 1 Och detta är den andra liknelsen104 rörande dem som
förneka de heligas boning och andarnas Herres namn.
2
Till himmelen skola de icke uppstiga,
och till jorden skola de icke komma.
Så blir de syndares lott,
som förneka andarnas Herres namn
och vilka skola bevaras till lidandets och bedrövelsens dag.
3 På
den dagen skall den Utvalde sitta på härlighetens tron
och göra urval bland människornas gärningar
och deras rum utan tal,
och deras ande skall bliva stark i dem, när de få se min Utvalde
och dem som hava åkallat mitt heliga och härliga namn.
4 Och på den dagen skall jag låta min Utvalde bo ibland dem,
och jag skall omdana himmelen och göra den till en evig
välsignelse och ett evigt ljus.
5 Och jag förvandla jorden och göra den till en välsignelse
och låta min Utvalde bo på henne.
Men de som göra synd och missgärning skola icke beträda
henne.
6
Ty jag har sett och med frid mättat mina rättfärdiga
och ställt dem inför mig;
men syndarna förestår en dom hos mig,
att jag må utrota dem från jordens yta.
46 1 Och där såg jag en, som hade ett dagarnas huvud,
och hans huvud var105 vitt som ull,
104 liknelsen (1826, Laurence, Charles, Knibb) eller synen (1901)
105 Lagt till och hans huvud var (Charles)
44
och hos honom var en annan, vars anlete var såsom en
människas,
och ljuvligt var hans ansikte106 och likt de heliga änglarnas.
2
Och jag frågade en av änglarna, vilken gick med mig och
visade mig alla de förborgade tingen, om den Människosonen,
vem han var och vadan han kommit och varför han gick med
dagarnas Huvud. 3 Och han svarade mig och sade:
Detta är Människosonen, som äger rättfärdigheten
och hos vilken rättvisan bor
och som uppenbarar alla det förborgades skatter,107
emedan andarnas Herre har utvalt honom,
och vars del inför andarnas Herre har överträffat allting genom
hans rättfärdighet i evighet.
4
Och denne Människoson, som du har sett,
skall uppjaga konungarna och de mäktiga från deras läger
och de väldiga från deras troner
och lösa de väldigas tyglar
och krossa syndarnas tänder.
5
Och han skall störta konungarna från deras troner
och driva dem ut ur deras riken,
emedan de icke prisa och lova honom
och icke heller med tacksägelse erkänna av vem riket blivit dem
förlänat.
6 Och de väldigas ansikte skall han förskjuta,
och blygselns rodnad skall betäcka det,
mörker skall vara deras boning
och maskar deras läger,
106 Lagt till hans ansikte (Charles)
107 Människosonen … som uppenbarar alla det forborgades skatter: jämför
Col 2:3 i honom finns … alla skatter gömda (Aland)
45
och de skola icke hava något hopp att få uppstå från sina läger,
emedan de icke lovprisa andarnas Herres namn.
7
Och det är de som mästra himmelens stjärnor
och lyfta sina händer mot den Högste
och förtrampa jorden och bo på henne,
och deras gärningar äro idel orättfärdighet och uppenbara
orättvisa,
och deras makt är grundad på deras rikedom,
och de tro på de gudar, som äro deras egna händers verk,
och de hava förnekat andarnas Herres namn.
8
Och de varda utdrivna ur hans församlings och de troendes
hyddor,
ur deras som blivit vägda i andarnas Herres namn.
47 1 Och i de dagarna stiga de rättfärdigas bön
och deras blod från jorden upp inför andarnas Herre.
2
I de dagarna skola de heliga, som bo ovan i himlarna,
samfält, med en röst108,
åkalla och bedja och prisa
och tacka och lova andarnas Herres namn
för de rättfärdigas blods skull, som blev utgjutet,
och för de rättfärdigas bön, att den icke måtte vara fåfäng inför
andarnas Herre
och att domen måtte verkställas
och de ej evigt nödgas vänta.
3 Och
då såg jag dagarnas Huvud, när han satte sig på sin
härlighets tron
och de levandes böcker vordo uppslagna inför honom,
108 Lagt till med en röst (Charles)
46
och all hans här, som är ovan i himlarna och omkring honom,
stod inför honom.109
4
Och de heligas hjärtan blevo fulla av fröjd
över att rättfärdighetens tal var fyllt
och de rättfärdigas bön hörd
och deras blod försonat inför andarnas Herre.
48 1 Och på den orten såg jag en rättfärdighetens källa,
som var outtömlig
och omgiven av flera vishetens brunnar,
och alla törstande drucko därur
och blevo uppfyllda med visdom110
och hade sin boning hos de rättfärdiga och heliga och utvalda.
2 Och på den tiden vart Människosonen nämnd hos andarnas
Herre
och hans namn inför dagarnas Huvud.
3 Och
innan solen och stjärnbilderna voro skapade,
innan himmelens ljus voro danade,
vart hans namn nämnt inför andarnas Herre.
4
Han skall vara en stav för de rättfärdiga och heliga, att de må
stödja sig därpå och icke falla,
och han skall vara folkens ljus111
och de i hjärtat bedrövades hopp.
5
Alla som bo på jorden skola nedfalla inför honom och tillbedja
honom
och lova och prisa och lovsjunga andarnas Herres namn.
109 Jämför Upp 20:12 (Silverbristle)
110 Jämför Joh 4:14
111 Jämför Jes 49:6 ett ljus för folken
47
6
Och därför vart han utvald och förborgad inför honom,
innan världen skapades,112 och i evighet skall han vara inför
honom.
7
Och andarnas Herres vishet har uppenbarat honom för de
heliga och rättfärdiga,
ty han bevarar de rättfärdigas del,
emedan de hava hatat och försmått denna orättfärdighetens
värld
och hatat alla dess verk och vägar, i andarnas Herres namn,
ty i hans namn varda de frälsta,
och han blir deras livs hämnare.
8
Och i de dagarna skola jordens konungar slå ned blicken,
ja, de väldiga, som besitta marken113, för sina händers verk,114
ty på sin ängslans och nöds dag skola de icke rädda sina själar.
9 Och jag skall överantvarda dem i mina utvaldas händer.
Liksom halm i eld skola de brinna inför de rättfärdigas ansikte,
och liksom bly i vatten skola de nedsjunka inför de heligas
anlete,
och intet spår skola de lämna efter sig.
10
Och på deras bedrövelses dag skall det bliva frid på jorden.
Inför honom skola de falla och icke åter uppstå,
och ingen skall taga dem i sina händer och upplyfta dem,
ty de hava förnekat andarnas Herre och hans Smorde.
Prisat vare andarnas Herres namn!
49 1 Vishetens ande är utgjuten såsom vatten,
och härligheten upphör icke inför honom från evighet till
evighet.
112 Jämför Ef 1:4
113 marken efter Knibb i stället för fästet (1901)
114 Ordföljden i de två första raderna i v 8 följer Charles för att bevara
paralellismen
48
2
Ty han är mäktig i alla rättfärdighetens hemligheter,
och orättvisan skall försvinna likt en skugga
och ej längre äga bestånd
emedan den Utvalde är uppstånden inför andarnas Herre
och hans härlighet varar från evighet till evighet
och hans makt från släkte till släkte.
3I
honom bor vishetens ande
och dens ande, som giver förstånd,
och kunskapens och kraftens ande,
och deras ande, som äro avsomnade i rättfärdighet.
4
Och han skall döma det förborgade,
och ingen skall kunna föra fåfängt tal inför honom,
ty han är utvald inför andarnas Herre efter hans välbehag.
50 1 Och i de dagarna skall ett omslag äga rum för de heliga och
utvalda.
Dagarnas Ljus skall bo över dem,
och härlighet och ära skola tillfalla dem.
2 Och på nödens dag skall olyckan hopa sig över syndarna,
men de rättfärdiga skola segra i andarnas Herres namn,
och han skall låta de andra se det,
att de må ångra sig
och lämna sina händers verk.
3 De
skola icke hava någon ära inför andarnas Herre;
men i hans namn varda de frälsta,
och han skall förbarma sig över dem,
ty hans barmhärtighet är stor.
4
Och rättvis är han i sin dom,
och inför hans härlighet och i hans dom skall intet orätt bestå.
Den som icke ångrar sig inför honom, han skall förgås.
5 Från denna stund vill jag icke längre förbarma mig över dem,
säger andarnas Herre.
49
51 1 Och i de dagarna skall jorden återlämna det som blivit
henne anförtrott115,
och dödsriket skall giva tillbaka vad det emottagit,
och helvetet skall gälda vad det är skyldigt.116
2
Och han skall bland dem utvälja de rättfärdiga och heliga,
ty den dag är kommen117, då de varda frälsta.118
3 Och
i de dagarna skall den Utvalde sitta på sin tron,
och alla vishetens hemligheter skola framströmma ur hans muns
tankar,
ty andarnas Herre har förlänat honom detta och förhärligat
honom.
4
Och i de dagarna skola bergen hoppa såsom vädurar,
och kullarna såsom lamm, mättade med mjölk,
och de rättfärdiga skola alla varda lika himmelens änglar. Deras
anleten skola skina av fröjd,119
5
— emedan den Utvalde stått upp i de dagarna,120
och jorden skall glädjas
och de rättfärdiga bo på henne
och de utvalda gå och vandra på henne.
115 Eller jorden föda fram ur sitt sköte (Laurence)
116 Jämför Upp 20:13 (Silverbristle)
117 har närmast sig (Charles) i stället för är kommen (1901-?-).
118 ty d en dag har närmast sig, då de varda frälsta: jämför Luk 21:28 ty er
befrielse närmar sig (Aland)
119 (Laurence) markerar i sin utgåva att de rättfärdiga är
utfyllnadsord; och (Charles) markerar alla som en interpolation.
Ordet lika saknas hos (1826) och (Knibb). Möjligtvis därför denna rad
lyder, enligt (Charles): Och alla de himmelska änglarnas
anleten skola skina av fröjd
120 (Charles) flyttar första raden på vers 5 upp mellan vers 1 och vers 2.
Därav det långa bindestrecket på och högerställningen av denna rad
50
52 1 Och efter de dagarna och på den orten, där jag hade sett alla
synerna rörande det förborgade — jag blev nämligen uppryckt i
vindens virvel och förd åt väster — 2 där sågo mina ögon
himmelens förborgade ting och allt som skall ske på jorden och
ett berg av järn, ett av koppar, ett av silver, ett av guld, ett av
droppmetall121 och ett av bly.
3 Och jag frågade ängeln, som gick med mig, och sade: Vad
är det för ting, som jag sett i det fördolda? 4 Och han sade till
mig: Allt detta, som du skådat, tjänar hans Smordes herravälde,
på det att han må vara mäktig och väldig på jorden.
5 Och fridens ängel svarade mig och sade: Vänta litet, så får
du se och skall dig uppenbaras allt det som är förborgat och som
andarnas Herre har planerat.
6
Och de berg, som du har sett, av järn, koppar, silver,
guld, droppmetall och bly,
de skola alla varda inför den Utvalde
likt honung i eld
och likt det vatten, som ovanifrån nedströmmar över de bergen,
och bliva svaga inför hans fötter.
7 Och i de dagarna skall ske, att man varken skall kunna rädda
sig
med silver eller guld;
hava i sin makt att finna säkerhet,122 ej heller fly undan.
8 Och det skall icke finnas något järn för kriget,
ej heller någon pansarskrud.
Koppar skall till intet gagna,
icke heller tenn, och icke värderas,
och bly skall icke åstundas.
9 Alla dessa ting skola försvinna och utrotas från jordens yta,
när den Utvalde synes inför andarnas Herres ansikte.
121 Övers. veterligt finnes ingen nöjaktig förklaring av detta ord,
påpekar (1901) (Kanske kvicksilver? Dag B:s anm.) (1901)
122 Följer i stället (1826) och (Laurence) i denna fras.
51
53 1 Och där sågo mina ögon en djup dal, vars mynning var
öppen, och alla som bo på marken123 och i havet och på öarna
skola bringa honom gåvor och skänker och hyllningstecken, men
den djupa dalen varder ändå icke fylld.
2
Och syndarna begå förbrytelser med sina händers verk
och förtära brottsligen frukten av de frommas arbete;
därför skola de omkomma inför andarnas Herres ansikte
och bortjagas från hans jords yta för all evighet.
3 Ty
jag har sett straffänglarna, hur de gingo och tillredde alla
verktygen åt Satan. 4 Och jag frågade fridens ängel, som gick
med mig: För vem beredas dessa verktyg? 5 Och han sade till
mig: Dem bereda de för denna jordens konungar och mäktige,
att de må förgöras därmed.
6 Och därefter skall den Rättfärdige och Utvalde låta se sin
församlings hydda, ty från den stunden skall han ej längre
hindras, i andarnas Herres namn.
7
Och dessa berg varda inför hans anlete såsom jorden,
och kullarna såsom en vattukälla,
och de rättfärdiga skola få frid och ej mera förtryckas av
syndarna.
54 1 Och jag upplyfte mina ögon och vände mig åt en annan trakt
av jorden och varseblev där en djup dal med brinnande eld. 2
Och dit förde de konungarna och de mäktiga och lade dem i den
djupa dalen. 3 Och där sågo mina ögon hur man gjorde redskap
åt dem, järnkedjor av ej bestämbar vikt. 4 Och jag sporde fridens
ängel, som var med mig, och sade: För vem varda dessa kedjor
beredda? 5 Och han sade till mig: De varda beredda för Asasels
skaror till att fängsla dem med och lägga dem i helvetets djup.
Och med ohuggna stenar skall man betäcka deras ansikten,
såsom andarnas Herre befallt.
123 marken efter Knibb i stället för fästet (1901)
52
6
På den stora dagen skola Mikael och Gabriel, Rafael och
Fanuel gripa dem och kasta dem i den brinnande eldsugnen, på
det att andarnas Herre må utkräva hämnd på dem för deras
orättfärdighet, för att de voro Satan underdåniga och förförde
dem som bo på jorden.
7
Och i de dagarna skall andarnas Herres straffdom frambryta
och alla de vattens förvaringsrum, som äro ovan i himlarna, och
de källor, som äro nedan i jorden, varda öppnade. 8 Och alla
vattensamlingarna skola förena sig med de vattendrag, som äro
ovan i himlarna. Men det vatten, som är ovan i himmelen, är det
manliga, och det vatten, som är nedan på jorden, är det
kvinnliga. 9 Och alla som bo på jorden och under himmelens
ändar skola förgöras. 10 Och därigenom lära de inse den orätt de
förövat på jorden, och för den omkomma de.
55 1 Och därefter ångrade sig dagarnas Huvud och sade:
Förgäves har jag förgjort alla som bo på jorden. 2 Och han svor
vid sitt stora namn: Hädanefter skall jag icke mer göra så med
alla som bo på jorden, och ett tecken skall jag sätta på himlarna.
Det skall vara mellan mig och dem en trohetens underpant
evinnerligen, så länge himmelen är över jorden.
3 Och
då sker det efter min befallning, när jag beslutar gripa dem
genom änglarnas hand på bedrövelsens och lidandets dag inför
denna min vrede och min straffdom, att min vrede och min
straffdom skola förbliva över dem, säger Gud, andarnas Herre.
4 I mäktiga konungar, som skolen bo på jorden, det förestår eder
att skåda min Utvalde, huru han sitter på min härlighets tron och
dömer Asasel och hans anhang och alla hans härskaror i
andarnas Herres namn.
56 1 Och där såg jag straffänglarnas härskaror gå med
kedjor av koppar och järn i händerna. 2 Och jag sporde fridens
ängel, som gick med mig, och sade: Till vem gå de som bära
kedjorna? 3 Och han sade till mig: Var och en till sina utvalda
och kära, att dessa må kastas i dalens djupa klyfta.
53
4 Och
genast skall den fyllas med deras utvalda och kära,
och deras levnads dag ändas,
och deras förförelses dagar skola från den stunden icke mer
varda räknade.
5
Och i de dagarna skola änglarna församla sig
och vända sina huvuden åt öster, mot parter och meder
för att anställa oro, att en orons ande må komma över dem,
och skola uppjaga dem från deras troner,
så att de likt lejon frambryta ur sina läger
och störta likt hungriga vargar in bland deras hjordar.
6 Och de skola framtåga och beträda deras utvalds land,
och hans utvaldas land skall vara för dem såsom ett loggolv och
en gångstig.
7 Men mina rättfärdigas stad skall varda ett hinder för deras
hästar,
och de skola begynna strida mot varandra,
och deras högra hand skall bliva stark emot dem själva,
och ingen skall känna sin närmaste och sin broder,
icke heller sonen sin fader och sin moder,
förrän många blivit dödade
och straffdomen kommer över dem.
8
Och i de dagarna skall dödsriket öppna sitt svalg,
och de skola sväljas124 däri.
Och deras förstörelse kommer vid slutet;125
Dödsriket skall uppsluka syndarna inför de utvaldas ansikte.
57 1 Och det begav sig därefter, att jag ånyo såg en mängd
vagnar, vari människor åkte, och de foro på vindens vingar från
östan och västan ända till dagens mitt. 2 Och man hörde rasslet
124 sväljas (Charles), nedsjunka (1901)
125 (Charles) har denna rad här; översättningen från engelska min.
Helvetet skall förstöra … enligt (1826) och (Laurence)
54
av deras vagnar, och detta larm märkte de heliga i himmelen,
och jordens pelare flyttades från sina rum, och man förnam det
på en enda dag från jordens till himmelens ändar. 3 Och de skola
alla nedfalla inför andarnas Herre och tillbedja honom.
— Detta är slutet på den andra liknelsen126.
Tredje liknelsen – inledning (sektion
9)
58 1 Och jag begynte tala om den tredje liknelsen127, rörande de
rättfärdiga och utvalda.
2
Saliga ären I, rättfärdiga och utvalda,
ty härlig varder eder lott.
3 De
rättfärdiga skolen bo i solens ljus,
och de utvalda i det eviga livets sken.
Ingen ände taga deras levnads dagar,
och de heligas dagar äro utan tal.
4
Och de skola söka ljuset och finna rättvisan hos andarnas
Herre.
Frid skola de rättfärdiga hava hos världens Herre.
5
Och därefter varder det sagt åt de heliga i himmelen,
att de skola söka128 rättfärdighetens hemligheter,129 trons
arvedel,
ty det har blivit ljust, liksom solsken, på jorden,
och mörkret är förgånget.
126 liknelsen (Laurence, Charles, Knibb) eller synen (1901)
127 liknelsen (Laurence, Charles, Knibb) eller synen (1901)
128 Ordföljden enligt Charles i stället för heliga, att de skola i himmelen
söka (1901)
129 Jämför Ef 3:8-10 (Moore)
55
6
Och ljuset skall aldrig upphöra,
och deras dagars tal varder oräkneligt,
ty dessförinnan skall mörkret förintas,
och ljuset skall vara mäktigt inför andarnas Herre,
och rättfärdighetens sken varder mäktigt i all evighet inför
andarnas Herre.
59 1 I dessa dagar sågo mina ögon blixtarnas och skenens
hemligheter och domen, hörande till dem. De blixtra till
välsignelse och till förbannelse, i följd av Andarnas Herres vilja.
2 Och där såg jag åskdånets130 hemligheter, när det bullrar
ovanefter i himmelen och dess ljud höres. Även jordens
boningar blevo visade för mig. åskans ljud är till fred och
välsignelse, så väl som till förbannelse, i följd av Andarnas
Herres ord. 3 Sedermera blev varje hemlighet av skenen och
blixtarna synlig för mig. Ty de blixtra för välsignelse och
fruktbarhet.
Tredje liknelsen – en del av Noas bok131
(sektion 10)
60 1 På fjortonde dagen i det femhundrade årets sjunde månad
av Henoks liv. I den liknelsen132 såg jag huru himlarnas himmel
våldsamt skakades och den Högstes härskara och tusen sinom
tusen och tiotusen sinom tiotusen änglar erforo en häftig bävan.
2 Och genast såg jag dagarnas Huvud sitta på sin härlighets tron
och änglarna och de rättfärdiga stå omkring honom.
130 i stället för åskans och thordönets (1826) följer jag Laurence, Charles,
och Knibb
131 (Charles) har rubriken ”Book of Noah – a Fragment” på kapitel 60
132 liknelsen (Laurence, Charles, Knibb) eller synen (1901)
56
3
Och bävan fattade mig,
och fruktan grep mig.
Min höft krökte sig och domnade133,
och hela mitt väsen smälte samman,
och jag föll på mitt ansikte.
4
Då sände den helige Mikael en annan helig ängel, och denne
reste mig upp, och då återkom min ande, ty jag hade icke
förmått uthärda åsynen av den skaran och min bävan och
himmelens skakning.
5 Och den helige Mikael talade till mig: Vad har du sett,
som så har uppskakat dig? Ända till idag har hans
barmhärtighets tid räckt, då han varit misskundsam och
långmodig mot dem som bo på jorden. 6 Men när Guds dag och
makten och straffet och domen komma, vilket allt andarnas
Herre har berett åt dem som böja sig för den rättvisa domen och
åt dem som förneka den och åt dem som missbruka hans namn
— och den dagen är beredd till ett beskärm för de utvalda och
till rannsakning för syndarna.
7
På den dagen134 skola tvenne vidunder skiljas åt, det
ena kvinnligt, kallat Leviatan, för att ligga i havets djup
över vattnens källor; 8 men det manliga heter Behemot,
och han135 upptager med sin bröst en öken, kallad
Dendain136, öster om lustgården, där de utvalde och
rättfärdiga bo och varest min137 farfar blev upptagen,
133 domnade enligt 1826, blev slappt enligt 1901.
134 syndarna. På den dagen skola enligt Charles och Knibb. syndarna — då
skola hos (1901)
135 De manliga och kvinnliga personliga prenomena används som hos
Knibb: han, och sin i vers 8, och den ena, och den andre i vers 9
136 Stavat Dûidâin hos Charles
137 min skall betyda Noas enligt (1901)
57
den sjunde från Adam,138 den första människa, som
andarnas Herre skapat.
9 Och jag bad den andre ängeln, att han skulle visa
mig de vidundrens betydelse och säga mig varför de
blevo åtskilda på en enda dag och varför den ena lades i
havets djup och den andre på öknens fastland.
10 Och han sade till mig: Du människoson, åstundar
här att veta vad som är förborgat.139
11
Och den andra ängeln som gick med mig
och visade mig det förborgade, det första
och det sista, vad som finnes i den höga
himmelen och på den låga jorden och vid
himmelens ändar dess grundvalar och i
vindarnas förvaringsrum. 12 Han visade
mig, huru deras andar voro delade, huru de
voro hållna i jämvikt, och huru både
vindarna och deras rörelsekrafter vore
räknade i förhållande till styrkan av deras
ande. Han visade mig kraften av månens
sken, att dess kraft är avpassad, så väl som
stjärnornas indelningar, efter varderas
namn; Att varje fördelning är delad;
13 att blixten flammar; Att dess härar
omedelbarligen lyda, 14 och att ett uppehåll
äger rum, under det åskans ljud fortfar. Ej
heller äro åskdånet och blixten åtskilda, ej
heller röra de sig bägge med en ande; men
likväl äro de icke åtskilda. 15 Ty då blixten
blixtrar, ljuder åskan, och andan gör
uppehåll vid en passande tidpunkt, delande
138 sjunde från Adam: samma benämning används i Jud 14: sjunde från
Adam (Aland)
139 vv 11-23 verkar vara ett inskott
58
lika emellan dem, ty det förvaringsrum,
varpå deras perioder bero, är löst såsom
sand. Vardera av dem är vid passande tid
tillbakahållen med ett betsel, och omvändes
genom andans makt, vilken sålunda
fortdriver dem i förhållande till jordens
rymliga vidd.
16 Havets ande är likaledes stark och
mäktig; och likasom en stark makt driver
vattnet att falla ut, så bliver det även drivet
framåt och jagat emot jordens berg. 17
Frostens ande har sin ängel, i haglets ande
är en god ängel; 18 sjöns ande upphör i sin
styrka; en enslig ande är däri, vilken
uppstiger därifrån, likasom ånga, och kallas
avkylning.
19 Även dimmornas ande bor med dem
i deras förvaringsrum; men den har ett
förvaringsrum för sig själv; ty dess fortgång
är i glans, i ljus och i mörker, i vinter och i
sommar. Dess förvaringsrum är klart, och en
ängel är inuti det.
20 Daggens ande har sin boning i
yttersta gränserna av himmelen i förening
med regnets förvaringsrum, och dess
fortgång är i vinter och i sommar. Det moln,
som frambringas därigenom, och dimmans
moln bliva förenade; det ena giver till det
andra; 21 och då regnets ande är i rörelse
från dess förvaringsrum, komma änglarna
och framskaffa det, sedan de öppnat dess
rum. Då det likaledes stänkes över hela
jorden, bildar det en förening med varje slag
av vatten på marken; 22 ty vattnet kvarbliver
på jorden, emedan regnet tillför detsamma
59
näring från den Allrahögste, som är i
himmelen. Därför finns ett bestämt mått för
regnet och änglarna greppar detta.
23
Alla dessa ting såg jag borta mot
rättfärdighetens lustgård.140
24
Och fridens ängel, som var med mig, sade till mig:
Dessa tvenne vidunder, förberedda enligt Guds storhet,
skola utfodra åt dem Guds dom.141 Och barnen skola
dödas med sina mödrar och sönerna med sina fäder.
25
När andarnas Herres straffdom vilar över dem, skall den
förbliva vilande på det att den icke må vara förgäves. Sedan skall
domen äga rum efter hans barmhärtighet och hans tålamod.142
140 Därför finns ett … rättfärdighetens lustgård saknades i någon befintlig
svensk översättning och därför är detta min egen översättning
141 (Lauarence) har skola utfordras på det att Guds dom
icke må vara förgäves.
142 vv 24-25 enligt Knibbs översättning. (1901) återger vv 24-25 på
följande vis: Han, fridens ängel, sade till mig: Dessa tvenne vidunder äro
skapade till att utfodras enligt Guds storhet, på det att Guds dom ej må vara
förgäves, och sönerna skola dödas med sina mödrar och barnen med sina fäder.
När andarnas Herres straffdom kommer, skall den förbliva över dem, att den
icke må vara förgäves. Sedan skall domen äga rum efter hans barmhärtighet och
tålamod. Charles kastar om texten i vv 24b-25 på följande sätt: När
andarnas Herres straffdom kommer att vila över dem, kommer det att vila på
det att andarnas Herres straffdom icke må komma förgäves, och den skall döda
barnen med sina mödrar och barnen med sina fäder. Sedan skall domen äga
rum efter hans barmhärtighet och hans tålamod. vilket Charles dessutom
flyttar och lägger mellan v 6 och v 7. Laurence flyttar på hela vv 24-25
och lägger dem mellan v 10 och v 11
60
Tredje liknelsen - fortsättning
61 1 Och i de dagarna såg jag huru långa snören gåvos åt de
änglarna, och de togo vingar och flögo till norden.
2 Och jag frågade ängeln och sade: Varför fingo de långa
snören och foro bort? Och han sade till mig: De foro bort för att
mäta.
3
Och ängeln, som gick med mig, sade:
De medföra de rättfärdigas mått
och snören, att dessa för alltid och evigt
må stödja sig vid andarnas Herres namn.
4
De utvalda skola begynna bo hos de utvalda,
och dessa mått skola beskäras tron
och stadfästa rättvisans ord.
5
Och dessa mått skola uppenbara allt det i jordens innandöme
förborgade
och dem som hava omkommit i öknen
och dem som blivit uppätna av fiskarna i havet
och djuren på marken,
att de må vända åter och förlita sig
på den Utvaldes dag,
ty ingen skall förgås inför andarnas Herre,
och ingen skall kunna förgås.
6
Och alla som äro ovan i himmelen erhöllo befallning; och
samma kraft och samma röst och samma sken, likt eld, gåvos åt
dem alla.
7
Och i vishet prisade de först den Utvalde
och upphöjde och lovade honom och tedde sig visa i sitt tal
och i det eviga livets ande, som blivit dem given.
8
Och andarnas Herre satte den Utvalde på sin härlighets tron,
och alla de heliga i himmelen: deras verk skall han döma
och väga deras gärningar med våg.
61
9
Och när han upplyfter sitt anlete
för att döma deras fördolda vägar genom ordet i andarnas
Herres namn,
och deras fortgång på vägen till den allrahögste Herrens
rättfärdiga dom,143
så skola de alla samfält tala och lova och prisa
och upphöja och berömma andarnas Herres namn.
10
Och alla himlarnas här och alla heliga därovan och Guds
härskara, kerubim, serafim och ofanim, och alla maktens och
väldigheternas änglar och den Utvalde och de andra makterna,
på marken144 och ovan vattnet, 11 skola på den dagen
samstämmigt begynna prisa och lova och berömma och upphöja
Gud i trons och vishetens och tålamodets och barmhärtighetens
och rättvisans och fridens och godhetens anda och skola alla
säga med en röst: Pris vare honom, och lovat vare andarnas
Herres namn från evighet till evighet!
12
Alla som icke sova, ovan i himmelen, skola prisa honom,
och alla hans heliga, som äro i himmelen,
och alla utvalda, som bo i livets lustgård,
varje ljusets ande, som mäktar prisa och lova och upphöja och
helga ditt heliga namn,
och allt kött, som skall översvinneligt prisa och lova ditt namn i
evighet.
13
Ty stor är andarnas Herres barmhärtighet, och han är
långmodig,
och alla sina verk och hela sin makt, allt vad han har skapat har
han uppenbarat för de rättfärdiga och utvalda,
i andarnas Herres namn.
143 I dessa två rader verkar (1901) försöker kasta om fraseringen. Jag
har återställt ordningen på fraserna med stöd av (1826), (Laurence), och
(Knibb).
144 marken efter Knibb i stället för fästet (1901)
62
62 1 Och sålunda befallde Herren konungarna och de mäktiga
och de höga och dem som besitta jorden och sade: Slån upp edra
ögon och upplyften edra horn, om i det förmån, för att erkänna
den Utvalde!
2
Och andarnas Herre satt på sin härlighets tron,
rättvisans ande var utgjuten över honom,
och hans muns tal dödade alla syndare145
och alla orättfärdiga, och inför hans ansikte förgingos de.
3 Och på den dagen skola alla konungar och mäktiga
och höga och de som besitta jorden146 stå
och se och erkänna honom, då han sitter på sin härlighets tron,
och de rättfärdiga dömas i rättfärdighet
och intet fåfängt tal hållas inför honom.
4
Då skall en smärta komma över dem, lik kvinnans smärta i
födslovånda,
då hon har svårt att föda.147
5
Och de skola se på varandra
och förskräckas
och nedslå sitt anlete,
och smärta skall fatta dem,
när de se kvinnans Son sitta på sin härlighets tron.148
6
Och konungarna, de mäktiga och alla som besitta jorden skola
lova och prisa och upphöja honom, som härskar över allting och
som var förborgad.
7
Ty förut var han förborgad, Människosonen,
och den Högste har försvarat honom inför sin makt
och uppenbarat honom för de utvalda.
145 Jämför Upp 19:15 (Moore) och 2 Thess 2:8 (Silverbristle)
146 jorden efter Knibb i stället för fästet (1901)
147 Jämför Mark 13:8 (Moore)
148 Jämför Matt 25:31 (Moore)
63
8
Och de heligas och utvaldas församling varder sådd,
och på den dagen skola alla utvalda stå inför honom.
9
Och alla de mäktiga konungarna och de höga och de som
härskat över marken149
skola nedfalla på sitt ansikte inför honom
och tillbedja honom och sätta sitt hopp till Människosonen
och anropa honom och bedja honom om barmhärtighet.
10
Och då skall andarnas Herre visa bort dem,
så att de hastigt gå bort inför hans anlete.
Och deras ansikten skola betäckas med blygsel,
och mörker skall hopas därpå.
11 Och straffänglarna skola mottaga dem
för att öva vedergällning på dem, därför att de misshandlat
Guds barn och hans utvalda.
12 Och de varda ett skådespel för de rättfärdiga och för hans
utvalda,
som skola fröjda sig över dem,
emedan andarnas Herres vrede förbliver över dem
och hans svärd blir rusigt av deras blod.
13 Och på den dagen varda de rättfärdiga och utvalda frälsta
och skola från den stunden icke mer skåda syndarnas och de
orättfärdigas ansikten.
14
Och andarnas Herre skall bo ibland dem,
och med Människosonen skola de bo samman och äta
och lägga sig till vila och stiga upp från evighet till evighet.
15
Och de rättfärdiga och de utvalda hava höjt sig från jorden
och hava upphört att slå ned sitt ansikte
och hava iklätt sig livets klädnad.
149 marken efter Knibb i stället för fästet hos (1901)
64
16
Och det skall vara en livets klädnad hos andarnas Herre.
Och edra kläder skola icke föråldras
och eder härlighet icke avtaga inför andarnas Herre.
63 1 I de dagarna skola de mäktiga konungarna, som besitta
marken150, anropa Guds straffänglar, åt vilka de antvardades, att
förunna dem något uppskov och låta dem nedfalla och tillbedja
inför andarnas Herre och bekänna sina synder för honom. 2 Och
de skola lova och prisa andarnas Herre och säga:
Prisad vare han, andarnas Herre och konungarnas
och de mäktigas och härskarornas
och härlighetens och vishetens Herre!
Och varje hemlighet är uppenbar. 3 Och din makt varar från
släkte till släkte
och din härlighet från evighet till evighet.
Djupa äro alla dina hemligheter och utan tal,
och din rättvisa är oberäknelig.
4
Nu hava vi insett, att vi böra lova
och prisa konungarnas Herre och honom, som är konung över
alla konungar.
5
Och de skola säga:
O att man gåve oss ro, så att vi kunde tacka och lova och prisa
honom
och tro på honom inför hans härlighet!
6
Och nu längta vi efter litet vila, men finna ingen.
Vi varda bortdrivna och få ingen frid.
Ljuset är försvunnet för oss,
och mörkret är vårt hemvist för evigt.
150 marken efter Knibb i stället för fästet (1901)
65
7
Ty vi hava icke trott på honom
och icke lovat konungarnas Herres namn och icke prisat Herren
för alla hans verk,
och vårt hopp stod till vårt rikes spira
och vår egen härlighet.
8
Och på vår nöds och bedrövelses dag frälsar han oss icke,
och vi finna ingen frid för att bekänna denna vår tro,
att vår Herre är sannfärdig i alla sina verk och i alla sina domar
och i sin rättvisa
och att hans domar icke taga hänsyn till personen.
9
Och vi skola förgås inför hans anlete för våra gärningars skull,
och alla våra synder äro räknade med rättvisa.
10
Nu skola de säga till änglarna: Vår själ är mättad med
orättfånget gods, och detta hjälper oss icke151 från att kastas i
helvetespinans lågor.
11
Och därför skola deras ansikten överhöljas med mörker
och blygsel152 inför Människosonen,
och från hans anlete varda de bortvisade,
och svärdet skall bo ibland dem inför hans anlete.
12
Och så talade andarnas Herre: Detta är förordnandet och
domen över de mäktiga och konungarna och de höga och dem
som innehava marken153, inför andarnas Herre.
64 1 Även andra väsende såg jag på den orten i det fördolda.
2 Och jag hörde ängelns stämma, då han talade: Detta är de
151 orättfånget gods, och detta hjälper oss icke: se Luk 16:9 ohederliga
mammon … lämnar er i sticket (Aland)
152 Ordföljden enligt Charles i stället för blygsel och mörker (1901)
153 marken efter Knibb i stället för fästet (1901)
66
änglar, som nedstigit från himmelen till jorden och uppenbarat
för människobarnen det förborgade och förlett dem till synd.
Tredje liknelsen ‒ Noas bok (sektion
11)
65 1 Och i de dagarna såg Noa hur jorden böjde sig och huru
hennes fördärv var nära. 2 Och han upplyfte sina fötter därifrån
och gick till jordens ändar och ropade till sin farfar, Henok, och
sade tre gånger med bedrövad stämma: Hör mig, hör mig, hör
mig! 3 Och han sade till honom: Säg mig, vad försiggår på
jorden, eftersom hon är så utmattad och uppskakad? Måtte jag
icke gå under med henne! 4 Och från den stunden var stor
rörelse på jorden, och en röst från himmelen hördes, och jag föll
på mitt ansikte. 5 Och min farfar, Henok, kom och stod bredvid
mig och talade till mig: Varför har du ropat till mig så sorgset
och gråtit?
6 En befallning är utgången från Herrens ansikte över dem
som bo på marken154, att de skola taga en ände, emedan de
känna änglarnas alla hemligheter och satanernas alla våldsdåd
och all deras förborgade kraft och alla deras krafter, som utöva
trollkonster, och besvärjelsernas kraft och deras kraft, som
förfärdiga gjutna bilder, 7 och även därför att de veta huru silver
frambringas ur jordens stoft och huru droppmetallen
uppkommer. 8 Ty bly och tenn alstras icke ur jorden såsom det
förstnämnda. En källa är det, som frambringar dem, och en
ängel, som förestår den.
9 Och därefter fattade mig min farfar, Henok, med sin hand,
upplyfte mig och sade: Gå! ty jag har frågat andarnas Herre om
denna rörelse på jorden. 10 Och Gud talade till mig, Henok: För
deras orättfärdighets skull är domen fullbordad över dem, och
man skall icke längre beräkna tiden inför mig för de månaders
154 marken efter Knibb i stället för fästet (1901)
67
skull, vilka de hava utforskat, varigenom de fått veta, att jorden
och de som bo på henne skola förgås. 11 Och för dessa skall det
icke i all evighet finnas någon tillflyktsort, emedan de visat dem
det förborgade, och de varda dömda. Men icke så du, min son,
ty andarnas Herre vet, att du är ren och icke förtjänar denna
förebråelse för hemligheternas skull.
12
Och han har stadfäst ditt namn bland de heliga
och skall bevara dig av dem som bo på marken155
och har i rättvisa bestämt din säd till att frambringa konungar
och ernå stora härligheter,
och ur din säd skall framkomma en källa med oräkneliga
rättfärdiga och heliga i evighet.
66 1 Och därefter visade han mig straffänglarna, vilka äro
beredda att komma och lössläppa alla vattnets krafter nere i
jorden, att det må bringa dom och fördärv över alla dem som bo
på marken156. 2 Och andarnas Herre gav befallning åt änglar,
som nu gingo ut, att de icke skulle upplyfta sina händer, utan
vänta,157 ty de änglarna voro satta över vattnens krafter. 3 Och
jag gick bort ifrån Henoks ansikte.
67 1 Och i de dagarna skedde Herrens ord till mig, sägande: Noa,
se, din del har uppkommit inför mig, en del utan tadel, en
kärlekens och rättskaffenhetens del. 2 Och nu göra änglarna en
byggnad av trä, och när de utgått till sitt värv158, skall jag lägga
min hand därvid och bevara den. Och därur skall en livets säd
framkomma, och jorden skall undergå förvandling, på det att
155 marken efter Knibb i stället för fästet (1901)
156 marken efter Knibb i stället för fästet (1901)
157 (Charles) rättar att de icke skulle upplyfta sina
händer, utan vänta till att de inte skulle orsaka
vattnen att höja sig utan i stället hålla dem på
plats
158 Att öppna vattnets källor, påpekar (1901)
68
hon ej må förbliva tom. 3 Och jag skall låta din säd bestå inför
mig i all evighet och utbreda över jordens yta dem som bo hos
dig, och den skall bliva välsignad och föröka sig över jorden i
Herrens namn.
4 Och de änglar, som hava lärt människorna orättfärdighet,
skola de instänga i en brinnande dal, och min farfar, Henok,
förut visat mig, i väster, vid de där bergen av guld och silver och
järn och droppmetall och tenn. 5 Och jag såg den dalen, och där
var mycket rörelse och svallande vattendrag. 6 Och när allt detta
skedde, så uppstod ur den glödande smälta metallen och den
rörelse, vari den försattes, på den orten en svavellukt, och den
förenade sig med vattendragen. Och den dal, som är bestämd för
de änglar, som hava förfört människorna, brinner alltjämt under
den marken. 7 Och genom dess dalar framkomma eldströmmar,
där varest de änglar straffas, som förlett dem som bo på
marken159.
8 Men de vattnen skola i de dagarna tjäna konungarna och
de mäktiga och de höga och dem som bo på marken160 till
själens och kroppens bot och till andens bestraffning, emedan
deras ande är full av vällust; att de må varda straffade till
kroppen, emedan de förnekat andarnas Herre och dagligen se
änglarnas dom och likväl icke tro på hans namn. 9 Och allt
eftersom deras kropp häftigt brinner, skall förändring äga rum i
deras ande från evighet till evighet, ty intet fåfängt ord får talas
inför andarnas Herre. 10 Ty domen skall komma över dem,
emedan de förtrösta på sin kropps vällust och förneka andarnas
Herre. 11 Och i de dagarna undergå de vattnen själva förändring,
ty när de änglarna då skola straffas, skall hettan i de
vattukällorna förändras, och när änglarna uppstiga, skall
källornas vatten kallna. 12 Och jag hörde den helige Mikael, då
han svarade och sade: Denna dom, som fälldes över änglarna, är
ett vittnesbörd för konungarna och de mäktiga och dem som
159 marken efter Knibb i stället för fästet (1901)
160 marken efter Knibb i stället för fästet (1901)
69
besitta marken161. 13 Ty dessa domens vatten tjäna till änglarnas
bot och till deras kroppars död, men de skola icke se det och icke
tro, att de vattnen förvandlas och bliva en eld, som brinner i
evighet.
68 1 Och därefter gav mig min farfar, Henok, i en bok alla
hemligheternas tecken och de liknelser162, som han haft, och
samlade dem åt mig i ord i liknelsernas bok163.
2 På den tiden svarade den helige Mikael och sedan till
Rafael: maktens ande driver mig bort och nödgar mig åstad.
Vem är i stånd att beskåda strängheten av änglarnas hemliga
dom, förfarandet164 av denna stränga dom, vilken har skett och
blivit gjord oföränderlig, utan att smälta vid åsynen därav?
Återigen svarade den helige Mikael och sade till den helige
Rafael: vilken är den, vars hjärta ej blir ödmjukat därav och vars
njurar icke bliva plågade av dessa ting? 3 Domen har blivit
verkställd emot dem genom dessa, som således hava fört bort
dem, och detta skedde, då de stodo inför Andarnas Herre.
4 På lika sätt sade ock den helige Rakael till Rafael: de skola
icke komma inför Herrens ögon, emedan Andarnas Herre har
blivit förtörnad på dem; ty de hava uppfört sig såsom herrar.
Därför skall Han hemsöka dem med den hemliga domen i
evighet. 5 Ty varken skall någon ängel eller människa erhålla del
därav; utan de allena skola emottaga sin egen dom i evighet.
69 1 Efter denna dom skola de bliva förvånade och uppretade, ty
den skall bliva kungjord för jordens invånare.
161 marken efter Knibb i stället för fästet (1901)
162 liknelser (Laurence, Charles, Knibb) eller syner (1901)
163 (Charles, Knibb) eller i syndernas boks ord (1901)
164 hemliga dom, förfarandet egen revidering av hemliga dom! fortfarande
(1826)
70
2
Se namnen av dessa änglar. Dessa äro deras namn.165
Den förste av dem är Samjasa;
den andre Arstikafa;
den tredje Armen;
den fjärde Kakabael;
den femte Turel166; den sjätte Rumjel;
den sjunde Danjal,
den åttonde Kael167,
den nionde Barakel; den tionde, Asasel;
den elfte Armers;
den tolfte Bataryal;
den trettonde Basasael;
den fjortonde, Ananel;
den femtonde Turjal168;
den sextonde Simapiseel;
den sjuttonde Jetarel; den adertonde Tumael:
den nittonde Tarel169;
den tjugonde Rumel;
den tjugoförste Asasel.
3 Dessa
äro de förnämsta av deras änglar och namnen på
anförarna för deras hundrade, och anförarna för deras femtio,
och anförarna för deras tio.
4 Namnet på den förste är Jekun170; han var den, som
förledde alla de heliga änglarnas söner och förmådde dem att
nedstiga på jorden och att vilseföra människornas avkomma.
5 Namnet på den andre är Kesabel171, som gav elaka råd åt
de heliga änglars söner och förledde dem att besmitta sina
kroppar genom människors avlande.
6 Namnet på den tredje är Gadrel; han upptäckte varje
dödssätt för människornas barn. Han förledde Eva och
165 Vid de fall då namnen är antingen mycket olika eller lika andra
namnformer, har jag lagt till en kommentar i fotnoterna. Namnen
verkar vara namnen på samma individer som vi läser om i 6:7, 8:1, och
8:3
166 Charles har här namnet Tureel
167 Charles har här namnet Neqael
168 Charles har här namnet Turel
169 Charles har här namnet Turel
170 Eller Rebellen (Knibb) enligt (källa?)
171 Charles har här namnet Asbeel
71
upptäckte för människors barn dödens verktyg, pantsarskjortan,
skölden och svärdet för slaktningen, varje dödens verktyg för
människors barn. 7 Från hans hand utgingo dessa ting till dem,
som finnas på jorden från denna tid till evighet.
8 Namnet på den fjärde är Penemue; han upptäckte för
människornas barn bitterhet och sötma; och undervisade dem i
varje hemlighet av deras visdom. 9 Han lärde människorna att
förstå skrivning och bruket av bläck och papper. Därför hava de
varit oräkneliga, som avvikit från den rätta vägen under varje
världens tidpunkt ända till denna dag. 10 Ty människorna voro
icke födda för detta, att sålunda med penna och bläck bekräfta
sin tro; 11 emedan de endast voro skapade för att, likasom
änglarna, förbliva rättfärdiga och rena. Aldrig skulle döden,
vilken förstör allting, hava träffat dem. Men genom denna deras
kunskap förgås de, och även genom deras makt bliva de
förtärda.
12 Namnet på den femte är Kasjade172; han upptäckte för
människors barn varje elakt konstgrepp av andar och djävlar;
fostrets mördande i moderlivet, för att minska det; andans
dödande genom ormens bett, och det dödshugg, vilket gives
mitt på dagen genom ormens avföda, vars namn är Tabaet173. 13
Detta är antalet av Kesebel, den förnämsta delen av den ed,
vilken den Allrahögste i sin härlighets boning uppenbarade för
de heliga. Dess namn är Beka. 14 Han bad den helige Mikael att
upptäcka för dem det hemliga namnet, på det de måtte förstå det
hemliga namnet och sålunda ihågkomma eden; och att de, vilka
förkunnade varje hemligt ting, för människors barn, måtte darra
vid detta namn och denna ed. 15 Sådan är kraften av denna ed; ty
den är mäktig och stark. Och han införde denna Akae ed
förmedelst den helige Mikael 16 Dessa äro hemligheterna av
denna ed,
172 Charles har här namnet Kasdeja
173 avföda, vars namn är Tabaet är återgivet hos Knibb: son ‒ som är stark.
Ordagrant betyder namnet manlig eller stark (Knibb) enligt (källa?)
72
och genom dem blevo de bekräftade.
Himlen upphängdes genom den, innan världen skapades,
för evigt.
17
Genom den har jorden blivit grundad på vattenfloden,
medan det upprörda vattnet framtränger genom kullarnas dolda
delar
från skapelsen till slutet av världen.
18
Genom denna ed har havet blivit skapat och dess
grundläggning.
Under tiden av dess raseri har Han satt sanden emot detsamma,
vilken fortfar oförändrad i evighet;
19
och genom denna ed har avgrunden blivit befästad;
och ej kan den röras från sitt ställe,
från evighet till evighet.174
20 Genom denna ed fullborda solen och månen deras gång,
aldrig avvikande från den befallning, som de erhållit,
från evighet till evighet.
21 Genom denna ed fullborda stjärnorna sin gång.
Och då deras namn ropas, återgiva de ett svar
från evighet till evighet.
22
Sålunda sker vindarnas blåsande i himlarna. De alla hava
andedräkter och åstadkomma en fullkomlig förening av
andedräkter. 23 där förvaras skatterna av åskdån och glansen av
blixt. där förvaras skatterna av hagel och av frost, skatterna av
snön, skatterna av regn och dagg. 24 Alla dessa bekänna och
lovsjunga inför Andarnas Herre. Och alla tro de och tacka
andarnas Herre och prisa honom med all sin kraft, och deras
näring består av idel tacksägelse. De tacka och prisa och upphöja
andarnas Herres namn från evighet till evighet.
174 Från evighet till evighet (Charles) återges även i evighet (1826)
73
25
Och med dem ingår Han i denna eds förbindelse,
genom vilken de och deras vägar äro försäkrade;
och aldrig skall deras gång upphöra.
26
Stor var deras glädje.
De välsignade, och de prisade och lovade honom,
därför att den Människosonens namn vart dem uppenbarat.
27 Och han satte sig på sin härlighets tron,
och hela domen överantvardades åt honom, Människosonen,175
och han låter syndarna och dem som förfört världen förgås och
utrotas från jordens yta.
28
Med kedjor varda de bundna,
och på sitt fördärvs samlingsort bliva de instängda,
och alla deras verk försvinna från jordens yta.
29 Och därefter skall intet förgängligt mera finnas,
ty han, mannens Son176, har visat sig
och sitter på sin härlighets tron,
och allt det onda skall försvinna och förgås inför hans ansikte,
men mannens Sons177 ord skall gälla
inför andarnas Herre.
— Detta är Henoks tredje liknelse178.
Henoks slutliga förflyttning (sektion
12)
70 1 Och det begav sig därefter, att hans namn179 under sin
livstid upprycktes till Människosonen, till andarnas Herre och
175 Denna rad är återgivet i Joh 5:22, (hänvisning hos Aland), (Pratt2)
176 mannen Son (1901) eller den Människosonen (Charles, Knibb)
177 mannens Sons (1901) eller den Människosonens (Charles, Knibb)
178 liknelse (Laurence, Knibb) eller syn (1901)
74
bort från dem som bo på marken180. 2 Och hans namn upplyftes
på andens vagn181 och vart uttalat bland andarna.182 183 3 Och
sedan den dagen kom jag ej mera att räknas184 bland de levande,
och han satte mig mellan tvenne vindar185, norr och väster,
varest änglarna togo snörena för att mäta åt mig platsen för de
utvalda och rättfärdiga. Och där såg jag de första fäderna och de
rättfärdiga från urtiden bo på den orten.
71 1 Och det begav sig därefter, att min ande vart hänryckt
och upplyft till himlarna.
Där såg jag den övre världens barn186,
huru de stego på eldslågor,
och deras kläder voro vita,
och deras ansikten glänste som kristall.
2
Och jag såg tvenne strömmar av eld,
och ljuset från den elden strålade187 som hyacint,
och jag föll på mitt ansikte inför andarnas Herre.
3 Och
Mikael, en av ärkeänglarna, fattade mig vid högra handen
och reste mig upp och förde mig ut till alla barmhärtighetens
och rättfärdighetens hemligheter.
179 hans namn enligt Charles och Knibb, Henok enligt (1901)
180 marken efter Knibb i stället för fästet (1901)
181 Genom änglarnas mun, påpekar (1901)
182 Alternativt Och han lyftes upp på andens vagn och hans namn försvann
bland dem efter Charles och Knibb
183 Se Heb 11:5 (Aland)
184 att räknas enligt Charles och Knibb
185 Andar, påpekar (1901)
186 övre världens barn eller de heliga änglarnas söner (Laurence)
187 rättade den svenska stavningen (1901) enligt (Knibb)
75
4
Och han visade mig alla hemligheterna vid himmelens gränser
och alla stjärnornas och ljusens förvaringsrum,
varifrån de utgå inför de heliga.
5
Och Anden bortryckte Henok och förde honom in i himlarnas
himmel,
och där såg jag mitt i ljuset någonting, som var byggt av
kristaller
och mellan dem flammor188 av eld.
6
Och min ande såg runt omkring kretsen av denna lågande
boning,
på dess fyra sidor, att där runno strömmar av brinnande eld,
vilka omgåvo den.189
Och runt omkring voro serafim, kerubim och ofanim190.
7 Dessa äro de som icke sova
och som bevaka Hans191 härlighets tron.
8
Och jag såg änglar utan tal,
tusen sinom tusen och tiotusen sinom tiotusen,
omgiva den boningen;
och Mikael och Rafael, Gabriel och Fanuel
och de heliga änglar, som äro ovan i himlarna,
gå ut och in i den byggnaden.
9
Och ut ur den boningen
trädde Mikael och Gabriel, Rafael och Fanuel
och oräkneliga heliga änglar.
188 Ordagrant tungor (Laurance)
189 Texten anpassat till treradsstrukturen hos (Charles), och har tagit
mestadels texten från (1826). Ursprungstexten lyder Och min ande såg
eldströmmar flyta omkring den byggnaden (1901)
190 ofanim: hjulen hos Hes 1:15-21 (Charles)
191 Hans enligt Charles och Knibb; Guds enligt (1901)
76
10
och med dem dagarnas Huvud.
Hans huvud var vitt och rent som ull,
och hans klädnad kan icke beskrivas.
11
Och jag föll på mitt ansikte,
och allt mitt kött smälte samman192,
och min ande förvandlades,
och jag ropade med hög röst
med kraftens ande
och prisade och lovade och upphöjde honom.
12
Och detta lovprisande, som utgick ur min mun, var täckeligt
för dagarnas Huvud. 13 Och dagarnas Huvud kom med Mikael
och Gabriel, Rafael och Fanuel och tusenden och tiotusen sinom
tiotusen, oräkneliga änglar.
14 Och han193 kom till mig, och med sin stämma hälsade
han mig och sade:
Du är den mannason194, som är född till rättfärdighet,
och rättfärdigheten överskyggar dig,
och dagarnas Huvuds rättfärdighet övergiver dig icke.
15 Och han sade till mig:
Han tillropar dig frid i den tillkommande världens namn,
ty därifrån utgår friden alltsedan världens skapelse,
och så skall du hava det evinnerligen, från evighet till evighet.
16
Och alla som hädanefter vandra på din väg – i all evighet
lämnar rättfärdigheten dig icke –
deras boningar skola vara hos dig, och deras arvedel hos dig,
och från dig varda de icke skilda i evigheters evighet.
192 smälte samman är lånat från 60:3 hos (1901); allt mitt kött
blef upplöst enligt (1826), hela min kropp smälte enligt (1901)
193 han (Charles); Mikael enligt (1901)
194 Du är den mannason (1901) eller Du är människosonen (Knibb) eller
Denna är Människosonen (Charles) eller Thou art the offspring of man
(Laurence)
77
17
Och så skall det vara långt liv hos den Människosonen195,
och frid skall tillfalla de rättfärdiga, och hans rättvisa herravälde
de rättvisa,
i andarnas Herres namn från evighet till evighet.196
Den astronomiska boken 72-82
Himlakropparnas omväxlingar (sektion
13)
72 1 Boken om de himmelska kropparnas omväxlingar efter
deras indelning, deras makt, deras omloppstider, deras namn, de
ställen, varest de börja sin gång, och deras månader, vilket Uriel,
den helige ängel, som var med mig, förklarade för mig, han som
styr dem. Hela berättelsen om dem, i förhållande till varje
världens år för alltid, till dess ett nytt verk blir fullbordat, som
skall bliva evigt.
195 hos den Människosonen (1901, Charles, Knibb) eller with the offspring of
man (Laurence)
196 Jämför Rom 8:39 (Moore)
78
Solens omväxlingar197
2
Denna är första lagen för himlakropparna. Solen och ljuset
anlända till de himmelens portar, vilka äro öster ut, och i väster
till västra portarna av himmelen. 3 Jag såg portarna, varifrån
solen utgår, och de portar, genom vilka solen går ned. Även de
portar, varigenom månen uppgår och nedgår. Och jag såg
stjärnornas ledare ibland dem, som gingo framför dem. Sex
portar voro vid solens uppgång, och sex vid dess nedgång. Alla
stjärnorna, de ena efter den andra, stå på en jämn yta, och otaliga
fönster äro på högra och vänstra sidorna av dessa portar. 4 Först
utgår det stora ljuset, som kallas solen, vars klot är såsom
himmelens klot; varande helt och hållet uppfylld av lysande och
lågande eld.
5 Dess vagn, då den uppstiger, föres av vinden. Solens
nedgång på himmelen och återvändande genom norden, att gå
tillbaka till öster, styres så likasom för att ingå genom porten och
sprida ljus över himmelens yta. 6 På samma sätt går den ut i
första månaden genom en stor port. Den går ut genom den fjärde
av dessa sex portar, vilka äro vid solens uppgång. 7 Och i den
fjärde porten, genom vilken solen med månen framgår, finnes i
första delen därav tolv öppna fönster, varifrån utgår en låga, då
de på sina tider öppnas.
8
Då Solen uppgår i himmelen, går den i trettio dagar fram
genom denna fjärde port, och genom fjärde porten i väster
på himmelen, i likhet med dess nedgående. 9 Under denna
tid blir dagen dagligen förlängd, och med varje natt
minskas nätterna under trettio dagar, 10 och sedan är dagen
två delar längre än natten. Dagen är jämnt tio delar, och
natten åtta.
197 Styckeindelningen är min egen.
79
11
Solen utgår genom denna fjärde port, och nedgår i den,
och vänder till den femte porten under trettio dagar,
varefter den går upp och går ned genom den femte porten.
12 Då blir dagen förlängd för andra gången, så att den blir
elva delar, medan natten förkortas och endast blir sju delar.
13
Nu återvänder solen till öster, ingående genom sjätte
porten och uppgående och nedgående genom sjätte porten i
trettioen dagar, i följd av dessa tecken. 14 Vid denna tid är
dagen längre än natten, varande dubbelt så lång som
natten, och blir tolv delar. Men natten förkortas och blir sex
delar.
15
Sedan uppstiger solen, på det dagen skall förkortas och
natten förlängas. Och solen återvänder mot öster, ingående
i sjätte porten, varest den uppgår och nedgår i trettio dagar,
16 Då denna tid är fulländad, blir dagen förkortad jämt en
del, så att den är elva delar medan natten är sju delar.
17
Då går solen från väster från denna sjätte port och
begiver sig öster ut, uppstigande i femte porten under
trettio dagar och nedgående åter väster uti femte porten av
väster. 18 Vid denna tid blir dagen förkortad två delar, och
är tio delar, men natten är åtta delar.
19
Då går Solen från den femte porten, då han nedgår i den
femte porten av väster, och uppgår i den fjärde porten i
trettioen dagar, i följd av dessa tecken, nedgående i väster.
20 Vid denna tid blir dagen lika med natten; och såsom lika
med varandra blir natten nio delar och dagen nio delar.
21
Och sedan går solen från den porten, då han nedgår i
väster, och återvändande till öster begiver han sig genom
tredje porten i trettio dagar, nedgående i väster genom
tredje porten. 2x Vid denna tid blir natten förlängd från
dagen under trettio morgnar, och dagen förkortas från
80
natten under trettio dagar, blivande natten jämnt tio delar
och dagen åtta delar.
2y
Solen går nu från den tredje porten, då den nedgår
genom den tredje porten i väster; men återvändande till
öster utgår den genom andra porten i öster under trettio
dagar.198 På lika sätt går den även ned i andra porten i
väster av himmelen. 24 Vid denna tid blir natten elva delar
och dagen sju delar.
25 Då
går Solen vid den tiden från den andra porten, då den
nedgår i den andra porten i väster; men den återvänder till
öster, begivande sig till den första porten under trettioen
dagar. Och nedgår i väster i första porten. 26 Vid denna tid
blir natten förlängd, lika så mycket som dagen varit förut.
Den blir jämnt tolv delar, medan dagen blir sex delar.
27
Solen har sålunda fullbordat sina begynnelser och går för
andra gången omkring från dessa begynnelser. I den porten
ingå hon för åtta dagar och går ned i väster i den motsatta
delen av himmelen. 28 Vid denna tid minskas nattens längd
en fjärdedel, det vill säga en del, och blir elva delar. Dagen
blir sju delar.
29
Då återvänder solen och ingår i andra porten av öster.
Hon återkommer genom dessa begynnelser trettio dagar,
uppgående och nedgående. 30 Vid denna tid blir natten
förminskad till sin längd. Den blir tio delar och dagen åtta
delar.
31
Sedan går solen från den andra porten och nedgår i
väster, men återvänder till öster och uppgår i öster i den
tredje porten, trettioen dagar nedgående i väster på
himmelen. 32 Vid denna tid blir natten förkortad, den blir
198 Osäker med versindelningen. Hos Knibb: v. 2x finns ej och 2y = 22
81
nio delar, och natten blir lika med dagen, och året är jämnt
trehundrasextiofyra dagar.
33
Dagens och nattens förlängning, och dagens och nattens
förminskning, komma att skiljas från varandra genom solens
gång. 34 Förmedelst denna gång blir dagen dagligen förlängd
och natten med varje natt förminskad. 35 Detta är lagen för
solens gång och dess återvändande, då den går tillbaka,
återvändande och utgående i sextio dagar. Detta är det stora
evigt varande ljuset, det som han kallar Solen från evighet till
evighet.
36 Detta är även det, som framgår ett stort ljus och som
kallas efter dess särskilda slag, såsom Gud befallt. 37 Och
sålunda går det in och ut, varken saktande eller vilande sig, utan
åkande på sin vagn dag och natt igenom. Dess sken är sjudubbelt
ljusare än månens199, men bägges storlek är lika;
Månens omväxlingar (sektion 14)
73 1 Efter denna lag såg jag en annan lag för en lägre
himlakropp, vars namn är Månen 2 och vars omkrets är såsom
himmelens omkrets. Dess vagn, vilken i hemlighet uppstiger,
föres av vinden, och ljus tilldelas den genom mått. 3 Varje månad
vid dess utgång och ingång blir den förändrad, och dess skiften
äro likasom solens skiften, och då på lika sätt dess ljus är till,
utgör dess ljus en sjundedel av solens ljus.
4 Sålunda uppgår den, och vid dess början i öster fortgår
den i trettio dagar. Vid den tiden synes den och blir för eder
månadens begynnelse. Trettio dagar är den med solen i den port,
från vilken solen utgår. 5 Hälften därav är i vidden sju delar och
en halv; och det hela av dess omkrets är tomt på ljus, utom en
199 Dess sken … än månens följer ett alternativ läsning i (1826),
(Laurence), (Charles), och (Knibb)
82
sjundedel av de fjorton delarna av dess ljus. 6 Men varje dag
erhåller det en sjundedel alla en halv sjundedel av sitt ljus. Dess
ljus ökas dagligen en fjortondedel av det hela eller en halv sådan
del. 7 Den nedgår med solen. Och då solen uppgår, uppgår
månen med den, erhållande en halv del av ljus. På den natt, då
den börjar sin bana före månadsdagen, nedgår månen med
solen. Och på den natten är den mörk i dess fjorton delar, det vill
säga i varje hälft; 8 men den uppgår på den dagen med jämnt en
sjundedel, och i sin bana avviker den från solens uppgång.
Under det återstående av dess omloppstid ökar sig dess ljus till
fjorton delar.
Månåret
74 1 Då såg jag en annan bana och ordning, som han utstakade i
lagen för månen. 2 Månarnas banor och varje sak som rörde dem
visades mig av Uriel, den helige ängeln, som styrde dem alla.
Deras ståndpunkter antecknade jag, såsom han visade mig dem.
Jag uppskrev deras månader, såsom de förekommo, och
uppgåendet av deras ljus, till dess det är fullbordat på femton
dagar. 3 I vardera av dess två sjundedelar fullbordar det allt sitt
ljus vid uppgående och nedgående.
4 På bestämda månader ändrar det sin nedgång; och på
bestämda månader uppgår det genom vardera porten. 5 I trenne
portar går månen ned med solen, nämligen i de tvenne, som äro
mitt uti, och i den tredje och fjärde. 6 Från den tredje porten
utgår den i sju dagar och gör sitt omlopp. Ånyo återvänder den
till den port, varifrån solen går ut, och i den fullkomnas dess ljus
helt och hållet. Sedan avviker han från solen och ingår åtta dagar
i den sjätte porten, och återvänder på sju dagar till den tredje
porten, varifrån solen utgår. 7 Då solen utgår från den fjärde
porten, utgår månen för sju dagar, till dess den flyttar från femte
porten. Ånyo återvänder den i sju dagar till den fjärde porten
och fullkomnar hela sitt ljus, avviker och går genom den första
83
porten i åtta dagar. 8 Och återvänder i sju dagar till den fjärde
porten, varifrån solen utgår.
9 Sålunda såg jag deras ståndpunkter, huru solen uppgår
och nedgår efter månadernas bestämda ordning. 10 Av dessa
tider blir för solen ett överskott av trettio dagar på fem år; alla
dagarna hörande till varje år av de fem åren, då de äro
fulländade, uppgå till trehundrasextiofyra dagar; 11 och till solen
och stjärnorna höra sex dagar; sex dagar på varje av de fem åren;
sålunda höra trettio dagar till dem; Så att månen har trettio
dagar mindre än sol och stjärnor. 12 Månen200 anför alla åren
ordentligen, så att deras avdelningar varken skola komma för
bittida eller för sent en enda dag, men att åren skola omväxla
med bestämd noggrannhet i trehundrasextiofyra dagar. 13 På tre
år äro dagarna ettusennittiotvå; på fem år äro de
ettusenåttahundratjugo; och på åtta år tvåtusenniohundratolv
dagar. 14 Till månen höra på tre år blott ettusensextiotvå dagar;
på fem år har den femtio dagar mindre än solen, ty om en
tilläggning göres till de ettusensextiotvå dagarna, 15 blir det på
fem år ettusensjuhundrasjuttio dagar; och månens dagar på åtta
år äro tvåtusenåttahundratrettiotvå dagar. 16 Ty dess dagar på
åtta år äro åttatio dagar mindre än solens, vilka åttatio dagar äro
dess minskning på åtta år.
17 Året blir verkligen fullbordat i förhållande till månarnas
ståndpunkter och solens ståndpunkt, vilken uppgår i olika
portar; vilken uppgår och nedgår i dem i trettio dagar.
75 1 Dessa äro anförare för de tusendes huvudmän, vilka härska
över hela skapelsen och alla stjärnorna; med de fyra dagarna,
vilka äro tillagde och aldrig åtskilde från det ställe, som blivit
dem anvisat efter årets fullkomliga beräkning. Och dessa betjäna
fyra dagar, vilka icke äro räknade i årets beräkning. 2 I anseende
till dem irra sig människorna ganska mycket; ty dessa ljus tjäna
verkligen i världens hus en dag i den första porten, en i den
200 Charles rättar Månen till Solen
84
tredje porten, en i den fjärde och en i den sjätte porten. Och
världens harmoni blir fullkomnad vid varje dess
trehundrasextiofjärde dags ställning; 3 ty tecknen, årstiderna,
åren, och dagarna visade Uriel för mig, den ängel, som
härlighetens Herre satt över alla lysande kroppar i himmelens
himmel och i världen; på det de må styra över molnens yta, och,
synlige över jorden, bliva ledare av dagar och nätter, solen,
månen, stjärnorna och alla himmelens stjärnor, vilka göra sitt
omlopp med alla himmelens vagnar.
4 Sålunda visade Uriel mig tolv portar öppna för omloppet
av solens vagnar i himmelen, från vilken solens strålar utskjuta.
Från dessa utsprider sig värman över jorden, då de bliva
öppnade på sina bestämda årstider. 5 De äro för vindarna och
daggens ande, då de på deras årstider bliva öppnade, öppnade
på himmelen vid dess yttersta gränser. 6 Tolv portar såg jag i
himmelen vid jordens yttersta gränser, genom vilka solen,
månen och stjärnorna och alla himmelens verk gå fram vid deras
uppgång och nedgång.
7 Många fönster äro även öppna till höger och till vänster.
Ett fönster blir vid en viss årstid oändligen hett. Ävenså äro där
portar, från vilka stjärnorna utgå, såsom de äro befallde, och i
vilka de nedgå efter deras antal. 8 Jag såg likaledes himmelens
vagnar rullande ovanefter i världen till dessa portar, i vilka de
stjärnor vända sig, som aldrig nedgå. 9 En av dessa är större än
alla, som gå omkring hela världen.
De tolv vindarna (sektion 15)
76 1 Och vid yttersta gränsen av jorden såg jag tolv portar öppna
för alla vindar, från vilka de utgå och blåsa över jorden. 2 Tre av
dem äro öppna i himmelens förgrund, tre i väster, tre på högra
sidan av himmelen, och tre på den vänstra. 3 De tre första äro de,
vilka äro i öster; tre äro i norr, tre bakom dem, vilka äro på den
vänstra sidan i söder, och tre i väster. 4 Från fyra av dem utgå
85
välsignelsens och hälsans vindar; och från åtta utgå straffets
vindar, när de äro skickade att förstöra jorden och himmelen
uppöver dem, alla dess invånare och alla dem, som äro på
vattnet eller på torra landet.
5
Den förste av dessa vindar utgår från den porten, som
kallas den östra, genom den första porten åt öster, vilken är
längst åt söder. Från denna utgå ödeläggelse, torka, hetta
och fördärv. 6 Från den andra eller mellersta porten utgår
rättvisa. Därifrån kommer regn, fruktbarhet, hälsa och
dagg; och från den tredje porten norrut utgå köld och torka.
7
Efter dessa framkomma de sydliga vindarna genom tre
huvudportar. Genom deras första port, vilken vetter öster
ut, framkommer en het vind. 8 Men från den mellersta
porten framkommer en angenäm ånga, dagg, regn, hälsa
och liv. 9 Från den tredje porten, som vetter åt väster,
framkomma dagg, regn, brand i säd och förstörelse.
10
Efter dessa äro vindarna från den trakt i norr, som kallas
havet. De utgå från tre portar. Den första porten är den,
vilken är åt öster närmast söder. Från denna utgå dagg,
regn, brand i säd och förstörelse. 11 Från den mellersta
porten framkomma regn, dagg, liv och hälsa. Och från den
tredje porten, vilken är väster ut, närmast söder,
framkomma dimma, frost, snö, regn, dagg och brand i säd.
12
Efter dessa äro i fjärde kvarteret vindarna i väster. Från
den första porten närmast norr framkommer dagg, regn,
frost, köld, snö och köld; 13 från den mellersta porten utgår
regn, hälsa och välsignelse. Och från den sista porten,
vilken är närmast söder, utgår torka, förstörelse, brännande
hetta och fördärv.
86
14
Berättelsen om de tolv portarna i himmelens fyra
väderstreck201 är slutad. Alla deras lagar, alla deras
bestraffningar och den hälsa, som frambringas genom dem, har
jag förklarat för dig, min son Mathusala.
De fyra väderstrecken, etc
77 1 Det första väderstrecket202 kallas den östra, emedan den är
den första. Den andra kallas den södra, emedan den Allrahögste
där nedstiger; och ofta nedstiger Han där, vilken är välsignad för
evigt. 2 Det västra väderstrecket203 har namn av förminskning,
emedan alla himmelens ljus där förminskas och nedstiga. 3 Det
fjärde väderstrecket204, som kallas den nordliga, är delad i tre
delar, varav en är för människornas boning, en annan för sjöar
med vatten samt dalar, skogar, strömmar, skuggrika platser och
snö, och den tredje delen för paradiset.
4 Sju höga berg såg jag, högre än alla berg på jorden, från
vilka frost utgår, medan dagar, årstider och år försvinna och gå
bort.
5 Sju strömmar såg jag på jorden, större än alla strömmar,
av vilka en börjar sitt lopp från väster; i ett stort hav faller dess
vatten. 6 Två komma från norr till havet, deras vatten flyter uti
det Erytheiska havet på östra sidan. 7 Och av de övriga togo fyra
sitt lopp i nordens ihålighet, två till deras hav, det Erytheiska
havet, och två utgjutas i ett stort hav, varest även säges vara en
öken.
201 kvarter (1901) har byts ut mot väderstreck
202 Charles har rättat vinden till kvarten vilket jag har återgett med
väderstrecket
203 Charles har rättat vinden till kvarten vilket jag har återgett med
väderstrecket
204 Charles har rättat vinden till kvarten vilket jag har återgett med
väderstrecket
87
8
Sju stora öar såg jag i havet och på jorden; sju i det stora
havet.205
Solens ljus ingjuts i månen
78 1 Solens namn äro dessa, det ena Aryares, och det andra är
Tomas. 2 Månen har fyra namn. Det första är Asonya, det andra
Ebla, det tredje Benase och det fjärde Erae. 3 Dessa äro de två
stora ljusen, vilkas omkrets är såsom himmelens omkrets, och
bägges storlek är lika. 4 I solens omkrets är en sjundedel av ljus,
som tillägges henne från månen. Det insättes efter mått, till dess
en sjundedel av solens ljus är avskild. 5 De gå ned, ingå uti
västra porten, göra omloppet norrom och utgå genom den östra
porten över himmelens yta.
6 Då månen går upp, synes han på himmelen; och hälften
av en sjundedel av ljus är allt, vad som finnes i den. På fjorton
dagar blir hela dess ljus fullbordat. 7 I tre gånger fem dagar
tilltager dess ljus, tilldess på femton dagar dess ljus blir
fullbordat, i enlighet med årets tecken; den har tre gånger fem
dagar. Månen har hälften av en sjundedel. 8 Första dagen av
dess förminskning avtager dess ljus en fjortondedel; andra
dagen minskas det en trettondedel; tredje dagen en tolftedel;
fjärde dagen en elftedel; femte dagen en tiondedel; sjätte dagen
en niondedel; sjunde dagen en åttondedel; åttonde dagen
minskas det en sjundedel; nionde dagen avtager det en sjättedel;
tionde dagen avtager det en femtedel; elfte dagen avtager det en
fjärdedel; tolfte dagen en tredjedel; trettonde dagen avtager det
till hälften; fjortonde dagen avtager det hälften av dess
sjundedel, och femtonde dagen är hela dess återstående ljus
förtärt.
205 sju i det stora havet: Charles har i stället två på fastlandet och fem i Stora
Havet.
88
9
På bestämda månader har månen tjugonio dagar. Den har
också en omloppstid av tjugoåtta dagar. 10 Och Uriel visade mig
likaledes en annan inrättning, huru ljuset ingjöts i månen, huru
det ingjöts från solen. 11 Hela den tid, som månens ljus är i
tilltagande, ingjutes det i honom i närvaro av solen, till dess ljus
blir på fjorton dagar fullbordat i himmelen. Och när det är helt
och hållet utsläckt, är dess ljus förtärt i himmelen; 12 och på
första dagen kallas det nymånad; ty på den dagen emottages
ljuset uti honom. 13 Detta inträffar just på den dag, då solen
nedgår i väster, samma stund som månen för natten uppgår från
öster. Månen skiner då hela natten, tilldess solen uppgår före
honom, då månen i sin ordning försvinner före solen. 14 När
ljuset kommer till månen, avtager det åter, tilldess allt dess ljus
blir utsläckt och månens dagar gå förbi. Då förbliver dess
omkrets enslig utan ljus.
15 Under tre månader verkställer den, på trettio dagar varje
månad, sitt omlopp; och under ytterligare månader verkställes
det på tjugonio dagar varje gång. Dessa äro de tider, på vilka
den verkställer sitt avtagande under första perioden, och i första
porten; nämligen på etthundrasjuttiosju dagar. 16 Och vid tiden
för dess utgång under tre månader synes den trettio dagar varje
gång, och under ytterligare tre månader synes den i tjugonio
dagar i vardera.
17 Om natten synes den varje gång i tjugo dagar såsom en
människas ansikte, och om dagen såsom himmelen; ty den är ej
något annat än sitt ljus.
Förmedlingen av visdomen till jorden
79 1 Och nu, min son Metusela206, har jag visat dig varje ting; och
berättelsen om varje ordning för stjärnorna på himmelen är
206 Mathusala enligt (1826). Jag harmonisera stavningen här i
överenstämmelse med (1901)
89
slutad. 2 Han visade mig varje lag rörande dem, vilka äga rum
vid alla tider, och i alla årstider under varje inflytande, alla år
vid varderas ankomst och under dess styrelse, så länge varje
månad och varje vecka räcker. 3 Han visade mig även månens
avtagande, som för sig går i sjätte porten; ty i den sjätte porten
blir dess ljus förtärt. Från denna är månadens början; 4 och dess
avtagande för sig går i sjätte porten under dess omlopp, till dess
etthundrasjuttiosju dagar äro fullbordade, enligt sättet att räkna
efter veckor, tjugofem veckor och två dagar. 5 Dess omlopp är
mindre än solens, i förhållande till stjärnornas gång efter jämna
fem dagar på ett halvt år, då denna deras synliga belägenhet är
fullbordad. 6 Sådant är utseendet och likheten av varje
himlakropp, som Uriel den store ängeln, vilken styr dem, visade
mig.
80 1 Och i de dagarna svarade Uriel mig och sade: Se, jag
har visat dig allting; o Henok, och har uppenbarat allt för dig, att
du skulle se detta, solen och månen och ledarna för himmelens
stjärnor och alla de rörliga krafterna, deras förhållanden och
tider och utgångar.
2
I syndarnas dagar varda åren förkortade,
och skörden skall försenas i deras länder och på deras
betesmarker
och allting på jorden förändras
och icke framkomma på sin tid.
Regnet skall hållas tillbaka,
ty himmelen skall uppehålla det.
3 Och
i de tiderna skola markens frukter bliva försenade
och icke växa på sin tid,
och trädens frukt skall uppehållas på sin tid.
4
Och månen skall förändra sin ordning
och icke synas på sin tid.
5 Och i de dagarna skall man se på himmelen huru stor
90
ofruktbarhet kommer, på den yttersta vagnen i väster,
och himmelen skall skina klarare än efter ljusets vanliga ordning.
6
Och många huvudledare för de förnämsta stjärnorna skola fara
vilse,
och dessa skola misstaga sig på sina värv och sina vägar,
och de dem underordnade skola icke framkomma på sina tider.
7
Och stjärnornas hela ordning skall varda obegriplig för
syndarna,
och deras tankar, som bo på jorden, skola fara vilse rörande dem
och vända sig bort från alla sina vägar
och försynda sig och dyrka stjärnor såsom gudar.
8
Och många olyckor skola förmeras över dem,
och en straffdom skall komma över dem
och förgöra dem alla.207
81 1 Och han sade till mig:
O Henok, se på de himmelska tavlornas skrift
och läs vad som står på dem
och lägg varje särskild del på minnet.
2
Och jag betraktade allting på de himmelska tavlorna och läste
allt som var skrivet på dem och lade det på minnet och läste
boken och allt som stod i den, om människornas alla gärningar
och om alla av kött födda, som skola bo på jorden, ända till de
sist levande släktena.
3 Och
sedan prisade jag genast Herren, härlighetens evige
Konung,
därför att han gjort världens alla verk,
och lovade Herren för hans tålamod
och välsignade honom för världens barns skull.
207 Verben hos dessa tre rader i v 8 är anpassade efter Charles
91
4
Och jag sade:
Salig den man som dör rättfärdig och god,
om vilken ingen orättfärdighetens skrift är upptecknad
och emot vilken ingen skuld208 finnes!
5
Och de tre heliga buro mig och ställde mig ned på jorden
framför dörren till mitt hus och sade till mig: Förkunna allt för
din son Metusela och visa alla dina barn, att ingen dödlig är
rättfärdig inför Herren, ty han är deras Skapare. 6 Ett år skola vi
låta dig stanna hos dina barn, tills du återfått dina krafter, på det
att du må undervisa dem och uppskriva det åt dem och avlägga
vittnesbörd för dem, för alla dina barn, och på andra året skall
man borttaga dig ur deras krets.
7
Var vid god tröst,
ty de goda skola kungöra de goda rättvisan,
den rättfärdige skall fröjda sig med den rättfärdige,
och de skola prisa varandra lyckliga.
8
Men syndaren skall dö med syndaren
och den avfällige med den avfällige.
9
Och de som utöva rättfärdighet skola dö för människornas
gärningars skull
och bortryckas genom de ogudaktigas handlingar.
10
Och i de dagarna upphörde de att tala med mig, och jag kom
till mitt folk och prisade världarnas Herre.
82 1 Och nu, min son Metusela, allt detta förtäljer jag dig och
skriver upp åt dig, och allt uppenbarade jag för dig och gav dig
skrifterna om allt detta. Bevara alltså, min son Metusela, dessa
skrifter av din faders hand och överantvarda dem åt de
kommande släktena.
208 skuld: Charles har i stället domens dag.
92
2
Vishet gav jag åt dig och dina barn
och åt dem av dina barn, som skola komma,
att de må giva henne åt sina barn, åt släktena ända i evighet,
nämligen denna alla deras tankar överstigande vishet.
3 Och
de som förstå henne skola icke sova,
och de skola lyssna med sina öron för att lära sig denna vishet,
och dem som äta därav skall hon täckas mera än goda rätter.
De fyra anförarna och de fyra
årstiderna
4
Saliga äro alla rättfärdiga, saliga äro alla som vandra på
rättfärdighetens väg och icke synda likt syndarna, när alla deras
dagar bliva räknade under solens gång på himmelen, när den
ingår och utgår från varje port i trettio dagar209, med anförarna
för de tusende klasserna av stjärnor, med fyra, som äro tillagde
och höra till årets fyra delar, som leda dem och åtskilja dem vid
fyra perioder. 5 Rörande dessa irra människorna sig ganska
mycket och räkna dem icke vid beräkningen av varje tidrymd; ty
de irra sig ganska mycket, rörande dem; ej heller känna
människorna noggrant, 6 att de höra till beräkningen av året.
Men i sanning äro dessa utmärkta från evighet; en i första
porten, en i den tredje, en i den fjärde och en i den sjätte; så att
året är fullbordat på trehundrasextiofyra dagar.
7 Sannfärdigt har det blivit uppgivet och riktigt beräknat,
vad som är utmärkt; ty ljusen, månaderna, de bestämda
omloppen, åren och dagarna har Uriel för mig förklarat och
berättat, vilken hela skapelsens Herre för min skull befallde, 8 (i
följd av himmelens kraft, och makten som den äger både natt
och dag) att för människan förklara lagarna för ljuset, för solen,
209 när alla deras dagar … varje port i trettio dagar: Har följt betydelsen
som återges i Charles och Knibb.
93
månen och stjärnorna och alla himmelens makter, vilka välvas
var inom sin bana. 9 Denna är stjärnornas lag, vilka nedgå på
sina ställen, sina årstider, sina omloppstider, sina dagar och sina
månader.
10 Dessa äro deras namn, som anföra dem, som bevaka dem
och ingå i deras årstider, enligt lagen för deras omlopp, deras
månader, tiden för deras inflytelse och deras ståndpunkter.
11 Fyra anförare av dem ingå först, vilka åtskilja årets fyra delar.
Efter dessa komma tolv anförare för sina klasser, vilka skilja
månaderna och året i trehundrasextiofyra dagar, jämte anförarna
för ettusende, vilka skilja emellan dagarna, likasom emellan de
fyra tillagda, vilka såsom anförare skilja de fyra delarna av året.
12 Dessa anförare för ett tusende äro mitt ibland de styrande, och
de styrande äro ställde var och en bakom sin ståndpunkt, och
deras anförare göra avsöndringen. 13 Dessa äro namnet på de
anförare, vilka skilja årets fyra delar, och som äro satte över dem:
Melkel, Helammelak, Meliyal och Narel. 14 Och namnen på dem,
som anföra dessa äro: Adnarel, Jyasusal och Jyelumeel. Desse
äro de tre, som följa efter anförarna för stjärnornas klasser; varje
följande efter de tre anförarna av klasserna, vilka själva följa efter
dessa föreståndare för avsatserna, som åtskilja årets fyra delar.
15 I första delen av året uppgår och styr Melkyas, som
kallas Tamani och Zahay. Alla dagarna av hans inflytelse, under
vilka han styr, äro nittioen dagar. 16 Och dessa äro tecknen av
dagarna, vilka äro synliga på jorden. Under dagarna av hans
inflytande är det utdunstning, hetta och besvär. Alla träd bliva
fruktbärande; löven på varje träd utspricka, säden skördas, rosen
och varje slag av blommor blomstra på fältet, och vinterträden
uttorka. 17 Dessa äro namnen på de anförare, som äro under
dem, Barkel, Zelsabel; och ännu en annan anförare för ettusende
kallas Heloyalef, vars inflytelsedagar äro fullbordade.
18 Den andre anföraren näst efter dem är Helemmelek, vars
namn de kalla den lysande Zahay. Alla dagarna av hans ljus äro
nittioen dagar. 19 Dessa äro tecknen för dagarna på jorden, hetta
och torka, medan träden frambringa sina frukter, värmda och
94
fullmognade, och giva sina frukter att torka. Hjordarna vallas
och lammar. Alla jordens frukter samlas med varje ting på
marken, och vinpressarna trampas. Detta inträffar under tiden av
hans inflytelse. 20 Dessa äro deras namn och ordning, och
namnen på de styrande, som äro under dem, på dem som äro
anförare för ettusende, Gedaeyal, Keel, Heel. Och namnet på den
tillagde anföraren för ettusende är Asphael. Dagarna för hans
inflytelse hava blivit fulländade.
Drömboken 83-90
Inledning (sektion 16)
83 1 Och nu, min son Metusela, vill jag visa dig de syner jag såg
och berätta dem för dig. 2 Tvenne syner såg jag, innan jag tog
mig hustru, och de likna icke varandra. Första gången var det, då
jag lärde mig läsa och skriva; och andra gången, innan jag tog
din moder, såg jag en förskräcklig syn, och fördenskull ropade
jag till Herren.
Första drömmen
3
Jag hade lagt mig till vila i min farfars, Mahalaleels, hus, och då
fick jag se i en syn huru himmelen nedsänktes och krympte
samman och föll ned på jorden. 4 Och i det ögonblicket såg jag
hur jorden vart uppslukad i ett stort svalg och hur berg på berg
95
och kullar på kullar sjönko ned och höga träd sletos från sina
stammar och nedstörtade och försvunno i djupet.
5 Och då begynte jag ofrivilligt att ropa och sade:
Förgången är jorden!
6 Och min farfar, Mahalaleel, väckte mig, där jag låg
bredvid honom, och sade till mig: Varför ropar du så, min son,
och varför klagar du?
7 Då förtalte jag honom den syn jag sett. Och han sade till
mig: Förskräckligt är det du skådat, min son, och din drömsyn
har avseende på de ännu förborgade straffdomarna över
syndarna på jorden. Hon måste nedsjunka i djupet och våldsamt
förgås. 8 Och nu, min son, statt upp och anropa härlighetens
Herre — ty du förtröstar på honom — att en återstod må bliva
kvar och att han icke må förgöra hela jorden. 9 Min son, från
himmelen skall allt detta komma över henne.
10 Därefter stod jag upp och bad och anropade och
uppskrev min bön, för de kommande släktena, och om allt skall
jag undervisa dig, min son Metusela. 11 Och när jag gått ned och
trädde ut och höjde min blick mot himmelen och såg hur solen
gick upp i öster och månen steg ned i väster och ännu några
stjärnor tindrade och såg, att allt var såsom på jordens första
dag; då prisade jag domens Herre och lovade honom, därför att
han lät solen framtåga ur österns fönster, så att hon gick upp på
himmelens valv och höjde sig och nu tillryggalade den väg, som
blivit henne förelagd.
84 1 Och jag upplyfte mina händer i rättfärdighet och
välsignade210 den Helige och Store och talade med min muns
anda och med min lekamliga tunga, som Gud givit
människobarnen, att de må tala därmed.
2
Välsignad vare du, o Herre och Konung,
stor och mäktig i din storhet,
210 välsignade i vers 1 och Välsignad i vers 2 enligt (1826),
(Laurence), (Charles), och (Knibb)
96
Herre över himmelens hela skapelse,
konungarnas Konung och all världens Gud!
Vars rike, vars regering och Majestät211 varar från evighet till
evighet
och din makt genom alla släkten,
och alla himlar äro din tron evinnerligen
och hela jorden din fotapall från evighet till evighet.
3
Ty du har skapat allt och härskar över allt,
och intet är dig för svårt,
Hos dig är visheten oföränderlig,212
Hon vänder sig icke bort från sin tron, din tron,
ej heller från ditt anlete,
och du vet och ser och hör allting,
och intet är dig fördolt. ty du genomskådar allt.213
4 Och änglarna från dina himlar synda,
och över människorna förbliver din vrede ända till den stora
domens dag.
5 Och nu, o Gud och Herre, store Konung!
anropar jag dig och beder, att du hör min bön
och kvarlämnar på jorden efterkommande åt mig
och icke utrotar alla människor
och gör jorden öde
så att fördärvet evigt räcker.
6 Och nu, Herre, utrota från jorden allt kött, som har förtörnat
dig,
211 (1901) har här Din gudom och ditt rike och din storhet,
men detta stämmer inte med (1826), (Laurence), (Charles), och (Knibb),
som för övrigt är samstämmiga. Ordförrådet är från (1826).
212 Denna rad följer (1826) och (Laurence), vilket stämmer bättre med
efterföljande rad. och intet slags vishet undgår dig (1901)
och (Knibb) stämmer däremot bättre med föregående rad.
213 (1901) slutar raden med fördolt. Jag har hämtat återstoden av raden
från (1826), vilket (Charles) markerar som en interpolation.
97
men låt de rättfärdiga och rättsinniga varda för alltid behållna,
likt en frörik planta,
och dölj icke ditt anlete för din tjänares bön, o Herre!
Andra drömmen ‒ djurapokalypsen
(sektion 17)
85 1 Härefter såg jag en annan dröm, och förklarade allt för dig,
min son. 2 Henok uppstod och sade till sin son Mathusala: till
dig, min son, skall jag tala. Hör mitt ord, och böj dina öron till
din faders uppenbarelses dröm. 3 Innan jag gifte mig med din
moder Edna, såg jag en syn på min säng.
Och blev varse en ko, som uppkom ur jorden. Och denna
ko var vit. Sedermera uppkom en kviga, och med den en annan
kviga, av vilka den ena var svart och den andra röd214. 4 Den
svarta kvigan slog den röda och förföljde den över jorden. Från
den tiden kunde jag ej mera se den röda kvigan; 5 men den
svarta tillväxte i storlek, och en kviga kom med den. Därefter såg
jag många kor framkomma, liknande denna och följande efter
henne. 6 Den första kvigan utgick även i närvaro av den första
kon, och sökte den röda kvigan, men fann den icke. Och hon
jämrade sig med stor jämmer, då hon sökte den. 7 Då såg jag, till
dess den första kon kom till henne, från vilken tid hon blev tyst,
och upphörde att jämra sig. 8 Sedermera kalvade hon en annan
vit ko. Och kalvade åter många kor och svarta kvigor.
9 I min sömn blev jag även varse en vit tjur, som på lika sätt
växte och blev en stor vit tjur. Efter honom framkommo många
vita kor, liknande honom. 10 Och de började att kalva många vita
kor, vilka liknade dem och följde varandra.
214 Kain och Abel, påpekar (1826)
98
86 1 Återigen såg jag uppmärksamt, under det jag sov, och
betraktade himmelen ovan — Och se, en ensam stjärna föll ned
från himmelen, Vilken, sedan den upprest sig, åt och födde sig
bland dessa kor. 2 Därefter märkte jag andra stora och svarta kor;
och jag såg dem alla ombyta sina stall och betesmarker, under
det deras kalvar började att jämra sig den ene med den andre. 3
Återigen såg jag i min syn och betraktade himmelen, då såg jag,
och se, många stjärnor nedstego och kastade sig från himmelen
dit, där den första stjärnan var, Mitt bland dessa kalvar; medan
korna voro med dem betande mitt ibland dem. 4 Jag såg och
betraktade dem; och se, alla hade avlelsedelar likasom hästar,
och började att bestiga kvigorna, vilka alla blevo dräktiga och
framfödde elefanter, kameler och åsnor. 5 Härvid blevo alla
korna förskräckta, och började att bita med sina tänder, sväljande
och stångande med sina horn. 6 De började även att uppsluka
korna; och se, alla jordens barn darrade, bävande av fruktan för
dem, och flydde hastigt bort.
87 1 Återigen såg jag dem, då de begynte stånga och uppsluka
varandra; och jorden ropade. 2 Och åter upplyfte jag mina ögon
mot himmelen och såg en syn, och se, ur himmelen framkommo
några215, som liknade vitklädda människor. En216 trädde ut ur
den orten, och tre med honom. 3 Och de trenne, som kommit
sist, fattade mig vid handen och togo mig upp och bort från
jordens släkte och förde mig till ett högt beläget ställe 217 och
visade mig ett torn högt över jorden, högre än alla berg 4 Och de
sade: bliv kvar här, tilldess du får se, vad som skall komma över
dessa elefanter, kameler och åsnor, över stjärnorna och över alla
korna.
215 Fyra ärkeänglar, påpekar (1901)
216 Mikael, påpekar (1901)
217 Det jordiska paradiset, påpekar (1901)
99
88 1 Då såg jag på den ena av de fyra vita människor, som först
kommo fram. Han fattade den första stjärnan, som föll ned från
himmelen; Och bindande den till hand och fot, kastade han den i
en dal, en trång, djup, ryslig och dyster dal. 2 Då drog den ene av
dem ett svärd och gav det åt elefanterna, kamelerna och åsnorna,
vilka började att slå varandra. Och hela jorden skakades därav.
3 Och när jag såg i synen, se, då hände, att en av dessa fyra
änglar, som kommo fram, skyndade från himmelen, hopsamlade
och tog alla de stora stjärnorna, vilkas avlelsedelar liknade
hästars; och bindande dem alla till händer och fötter, kastade
han dem i jordens hålor.
89 1 Då gick en av dessa fyra till de vita korna, och lärde dem en
hemlighet. Under det kon darrade, föddes den och blev en
människa218 och byggde åt sig ett stort skepp. I detta bodde han
och tre219 kor bodde med honom i detta skepp, vilket inneslöt
dem. 2 Återigen upplyfte jag mina ögon mot himmelen och såg
ett högt tak. Över det voro sju vattenfall, vilka vid en viss by
utgjöto mycket vatten. 3 Återigen såg jag upp, och se, där voro
källor öppna i jorden uti denna stora by. Vattnet började att
svalla upp, och steg över jorden, så att byn ej sågs, emedan hela
dess mark betäcktes med vatten. 4 Mycket vatten var där även,
och mörker och moln. Då betraktade jag höjden av detta vatten;
och det var uppstiget över byn. Det flöt över byn och stod högre
än jorden. 5 Då blevo alla de kor, som voro samlade der, medan
jag såg på dem, fördränkta, uppslukade och förstörda i vatten.
6 Men skeppet flöt däruppå. Alla kor, elefanter, kameler och
åsnor blevo dränkta på jorden, och all boskap. Ej heller kunde
jag bliva dem varse. Icke heller voro de i stånd att komma
därifrån, utan förgingos och nedsjönko i djupet.
7 Återigen såg jag i synen, tilldess vattenfallen från det höga
taket upphörde, och jordens källor jämnades, medan andra djup
218 Noa, påpekar (1826)
219 Sem, Ham, och Jafet, påpekar (1826)
100
blevo öppnade, 8 Uti vilka vattnet började att nedrinna, till dess
torra marken syntes. Skeppet kvarblev på jorden, mörkret
återvände, och det blev ljus. 9 Då gick den vita kon, som blivit
människa, ut från skeppet, och de tre korna med henne. En av de
tre korna var vit liknande denna kon. En av dem var röd såsom
blod, och en av dem var svart. Och den vita kon lämnade dem.
10
Då började vilda djur och fåglar att komma fram. Av alla
samlades de olika slagen tillhopa, lejon, tigrar, ulvar, hundar,
hyenor220, vildsvin, rävar, kaniner och grisar221, falkar222,
gamar223, hökar, örnar224 och korpar. Då blev en vit ko född mitt
ibland dem. 11 Och de började att bita varandra, då den vita kon,
vilken var född mitt ibland dem, frambragte en vild åsna och en
vit ko på samma gång, och därefter många vilda åsnor. 12 Då
frambragte den vita kon225, som var född, en svart vild sugga
och ett vitt får226. Denna vilda sugga frambragte också många
svin. Och fåret frambragte tolv får227 13 Då dessa tolv får vuxit
upp, överlämnade de ett av dem228 till åsnorna229. Återigen
lämnade dessa åsnor fåret till ulvarna230. Och det växte upp mitt
ibland dem. 14 Då styrde Herren så, att de andra elva fåren fingo
bo och beta med detta mitt ibland ulvarna. De förökade sig, och
det var överflöd av bete för dem. 15 Men ulvarna började att
skrämma och förtrycka dem, medan de förstörde deras avföda.
220 Charles och Knibb har även hyenor
221 grisar hos Knibb och Charles, medan (1826) har hanzar-djur
222 falkar hos Knibb och Charles, medan (1826) har siset-djur
223 gamar hos Knibb och Charles, medan (1826) har avest-djur
224 örnar hos Knibb och Charles, medan (1826) har phonkas
225 Abraham, påpekar (1826)
226 Isak, påpekar (1826)
227 De tolv patriarkerna, påpekar (1826)
228 Josef, påpekar (1826)
229 Midianiterna, påpekar (1826)
230 Egyptierna, påpekar (1826)
101
Och de lade deras ungar i strömar av djupt vatten. Nu började
fåren skrika för sin avfödas skull, och flydde för att söka tillflykt
hos sin Herre. 16 En231 blev dock räddad, flydde och gick bort till
de vilda åsnorna.
Jag såg fåren ropande, klagande och anropande sin Herre.
Med all deras makt, till dess fårens Herre vid deras röst nedsteg
från sin höga boning, gick till dem och översåg dem. 17 Han
kallade till sig det får, som hade hemligen kommit från ulvarna,
och sade till detta, att det skulle låta ulvarna förstå, att de ej finge
röra fåren. 18 Då gick detta får till ulvarna med Herrens ord, då
ett annat232 får mötte det och gick med. Bägge ingingo
tillsammans uti ulvarnas boning; och samtalande med dem, läto
de dem förstå, att från den tiden skulle de icke röra fåren. 19
Efteråt märkte jag, att ulvarna med hela sin styrka fingo
överhand över fåren. Fåren ropade, 20 och deras Herre kom till
dem. Han började att slå ulvarna, vilka läto höra en svår jämmer;
men fåren förblevo tysta, och från den stunden ropade de icke. 21
Jag såg då på dem, till dess de flyttade från ulvarna. Ulvarnas
ögon blevo förblindade, och de gingo ut och följde dem med all
sin makt. 22 Men fårens Herre gick med dem och ledsagade dem.
Alla hans får följde honom. Hans ansikte var förfärligt och
lysande och härlig var hans åsyn. 23 Likväl började ulvarna att
följa fåren, tilldess de hunno dem i en viss sjö av vatten 233. 24 Då
skilde sig sjön åt. Vattnet stod upp på båda sidor framför deras
ansikte. Och deras Herre, som ledsagade dem, ställde Sig själv
emellan dem och ulvarna. 25 Ulvarna blevo likväl icke varse
fåren, utan gingo mitt uti sjön, följande dem och löpande efter
dem inuti sjön av vatten. 26 Men då de sågo fårens Herre, vände
de om, för att fly för Hans ansikte. Då återvände vattnet i sjön,
och det hastigt, enligt dess natur. Sjön blev full, och vattnet höjde
231 Moses, påpekar (1826)
232 Aron, påpekar (1826)
233 Röda havet, påpekar (1826)
102
sig, tilldess det övertäckte ulvarna. 27 Och jag såg, att de alla,
som hade följt fåren, förgingos och drunknade.
28
Men fåren gingo över detta vatten, och kommo till en öken,
vilken var utan både vatten och gräs. och de började öppna sina
ögon och se. Då såg jag fårens Herre överskåda dem och giva
dem vatten och gräs. Då gick det redan omtalta fåret med dem
och anförde dem. 29 Och då det hade uppstigit på en hög klippa,
skickade fårens Herre det till dem. 30 Sedermera blev jag varse
deras Herre stående framför dem med ett förfärligt och
allvarsamt utseende. Och då de alla sågo Honom, blevo de
förfärade för Hans ansikte. 31 Alla blevo de oroliga och darrade.
De ropade efter fåret och till det andra fåret, som hade varit med
det, och som var mitt ibland dem, sägande: vi förmå icke att stå
inför vår Herre eller att se på Honom. 32 Då gick det fåret bort,
som anförde dem, och uppsteg på spetsen av klippan. Då
började fåren att bliva blinda och avvika från den väg, som det
visat dem; men fåret visste det icke. 33 Deras Herre blev likväl
intagen av förtrytelse emot dem; och då fåret hade fått veta, vad
som tilldragit sig; nedsteg det från spetsen av klippan; och då
det kom till dem, fann det, att där voro många, som hade blivit
blinda, och hade avvikit från dess väg. 34 Så snart de fingo se det,
blevo de förfärade och darrade vid dess närvaro, och intogos av
begär att återvända till sin fålla. 35 Då tog detta får med sig andra
får och gick till dem, som hade avvikit, och började sedan att
döda dem. De blevo förskräckta för dess ansikte. Då förmådde
dem det, vilka hade avvikit, at återvända, och de gingo tillbaka
till sin fålla. 36 Likaledes såg jag där i synen, att detta får blev en
människa, byggde ett hus för fårens Herre och förmådde dem
alla att stå i detta hus. 37 Jag märkte även, att de får, vilka gingo
emot detta får, deras anförare, dogo. Jag såg även, att alla de
stora fåren förgingos, medan yngre uppvuxo i deras ställe,
ingingo i en betesmark och nalkades en ström av vatten234.
234 Jordan, påpekar (1826)
103
38
Då skildes det fåret ifrån dem, vilket varit deras anförare
och blivit människa, och dog. Alla fåren sökte efter detta och
ropade efter detsamma med bitter klagan. 39 Jag såg likaledes, att
de upphörde att ropa efter detta får och gingo över
vattenströmen, och att där uppstego andra får235, vilka alla
anförde dem, i stället för dessa, som voro döda och hade förut
anfört dem. 40 Då såg jag, att fåren ingingo på en skön plats och
på ett angenämt och härligt område.
Jag såg även, att de blevo mättade, att deras hus var i mitten av
ett angenämt område, (41)236 att deras ögon voro stundom
öppnade, (41) och att stundom voro de blinda, tilldess ett annat
får237 uppsteg och anförde dem. Han bragte dem alla tillbaka,
och deras ögon blevo öppnade.
42 Då började hundar, rävar och vildsvin att uppsluka dem,
tilldess åter ett annat får238 uppsteg till Herre för hjorden, ett av
dem själva, en vädur, att anföra dem. 43 Denna vädur började att
stånga på alla sidor dessa hundar, rävar och vildsvin, till dess de
alla förgingos. 44 Men det förra fåret öppnade sina ögon och såg
väduren mitt ibland dem, vilken hade lagt åsido sin härlighet.
Och han började att slå fåren, trampande på dem och
uppförande sig utan värdighet. 45 Då skickade Herren det förra
fåret åter till ett annat får239 och upphöjde detsamma till en
vädur, som skulle anföra dem i stället för det får, vilket hade
åsidosatt sin härlighet. 46 Det gick därför till denna väduren,
samtalte med honom ensam, upphöjde honom och gjorde
honom till en furste och anförare för hjorden. Hela tiden, som
235 Domarna i Israel, påpekar (1826)
236 Charles har början på vers 41 här
237 Samuel, påpekar (1826)
238 Saul, påpekar (1826)
239 David, påpekar (1826)
104
hundarna240 oroade fåren, 47 bar den förste väduren aktning för
denne senare väduren.
Då uppsteg denne senare väduren och flydde bort från
hans ansikte. Och jag såg, att dessa hundar störtade den förste
väduren. 48 Men den senare väduren uppstod och anförde de
mindre fåren.241
Denne vädur avlade likaledes många får, och dog. Då var
det ett mindre får242 en vädur i stället för denne, som blev
furste och anförare, ledsagande hjorden.
49 Och fåren vuxo i storlek och förökades. Och alla hundar, rävar
och vildsvin fruktade och flydde bort från honom. Denna vädur
slog och dödade även alla vilddjuren, så att de icke kunde åter få
överhand ibland fåren, ej heller vid något tillfälle bortföra dem.
50 Och huset byggdes stort och vidlyftigt, ett högt torn
uppbyggdes därpå utav fåren för fårens Herre. Huset var lågt,
men tornet var upphöjt och ganska högt. Då stod fårens Herre på
detta torn och lät ett fullt bord frambäras för Sig.
51
Återigen såg jag dessa får vandra och gå åtskilliga vägar,
försakande detta deras hus; och deras Herre ropade till några
ibland dem, vilka han skickade till dem. Men dessa började fåren
att döda. 52 Och då en243 av dem blev räddad från mördandet,
lopp han och klagade över dem, som ville mörda honom. Men
fårens Herre befriade honom från deras händer och lät honom
uppstiga till Sig och kvarbliva hos Sig. 53 Han sände även många
andra till dem, att bära vittnesbörd och med jämmerklagan ropa
emot dem. 54 Åter såg jag åtskilliga av dem övergiva sin Herres
hus och Hans torn, avvika åt alla sidor och bliva blinda.
240 filistéerna, påpekar (1826)
241 (Charles) flyttar upp vers 49 hit, därför högerställning av senare
delen av vers 48
242 Salomon, påpekar (1826)
243 Elia, påpekar (1826)
105
Jag såg, att fårens Herre anställde en stor slakt244 ibland dem på
deras betesmark, till dess de inbjödo 245 detta slaktande. Då
flyttade Han bort från stället246 55 och överlämnade dem i lejons,
tigrars, ulvars och hyenors247 våld, och uti rävars och allehanda
vilddjurs våld. Och vilddjuren började att sönderslita dem. 56 Jag
såg även, att Han övergav deras fäders hus och deras torn,
överlämnande dem alla åt lejon, att sönderslita och uppsluka
dem, och åt allehanda vilddjur.
57 Då började jag ropa av all min makt, bönfallande hos
fårens Herre och visande Honom, huru fåren uppslökos av alla
rovgiriga vilddjur. 58 Men Han såg därpå i tysthet, glädjande Sig
däröver, att de förtärdes, uppslökos och bortfördes, och
överlämnade dem till föda åt allehanda vilddjur.
59
Han kallade även sjuttio fåraherdar, och överlät åt dem
vården över fåren, på det de måtte hava inseende över dem.
Sägande till dem och till deras kamrater: Var och en av eder skall
hädanefter hava tillsyn över fåren och göra vad jag befaller eder,
60 och jag skall överlämna dem räknade åt eder. Och jag skall
säga eder, vilka av dem böra dödas; förgören dessa. Och Han
överlämnade fåren åt dem. 61 Då kallade han andra och sade:
märken och given akt på allt, vad herdarna göra mot dessa får; ty
långt flera av dem skola omkomma, än jag har befallt. 62 För
varje överdåd och mord, som herdarna begå, skall ske
redogörelse, nämligen huru många som omkommit på min
befallning, och huru många de hava förgjort efter sin egen vilja.
För all den förödelse, som var och en av herdarna anställt, skall
ske redogörelse; 63 och över antalet skall jag låta göra en
berättelse för mig, huru många de hava förgjort efter sin egen
244 en stor slakt (Laurence, Charles, Knibb); ett stort nederlag enligt (1826)
245 inbjödo (Charles, Knibb); ropade högt till Honom över enligt (1826)
246 … slaktande. Då flyttade Han bort från stället och överlämnade dem …
Charles och Knibb har slaktande och övergav Hans ställe. Och han …
247 hyenors har Knibb och Charles, medan (1826) har zeebt-djurs
106
vilja, och huru många de hava överlämnat åt förstörelsen, på det
jag må hava detta vittnesbörd emot dem; att jag må veta alla
deras åtgärder och få se, vad de vilja göra, då jag överlämnat
fåren åt dem, antingen de vilja handla, såsom jag befallt dem,
eller icke. 64 Härom skola de likväl vara okunnige; varken skall
du göra någon förklaring för dem, ej heller skall du näpsa dem;
men det skall ske en redovisning för all den förstörelse, de hava
gjort, 65 en var under sin tid.
Då började de att döda och föröda flera, än vartill de
erhållit befallning. Och de lämnade fåren i lejonens våld, 66 så att
många av dem blevo förtärda och uppslukade av lejon och tigrar
och vildsvin rövade dem. De uppbrände tornet och kastade
huset omkull. 67 Då sörjde jag bittert för tornets skull därför att
fårhuset blev överända kastat. Också var jag sedermera icke i
stånd att förnimma, och de återigen inkommo i huset.
68 Likaledes överlämnade herdarna och deras kamrater
dem till alla de vilda djuren, på det de måtte uppsluka dem. Vart
och ett på sin tid, efter sitt antal, blev överlämnat; vart och ett
blev antecknat i en bok, huru många av dem, det ena med det
andra, blevo förgjorda, uti en bok. 69 Likväl dödade och förödde
varje herde flera, än som var befalt. Då började jag att gråta och
harmades högeligen för fårens skull. 70 På lika sätt såg jag även i
synen honom, som skrev, huru han varje dag uppskrev någon,
som blivit av herdarna förgjord. Han uppstod, kvarblev och
framlämnade alla sina böcker till fårens Herre, innehållande allt,
vad de hade gjort, och alla de får, som en var hade dödat, Och
alla dem, de hade lämnat åt förödelsen. 71 Han tog boken i sina
händer, läste den, förseglade den och nedlade den.
72 Härefter såg jag herdar, som hade överinseendet i tolv
timmar. Och se, tre av fåren248 bortgingo, återkommo, gingo in,
och började uppbygga allt, vad som var nedfallet av huset. Men
vildsvinen249 hindrade dem, ehuru de icke fingo överhanden.
248 Zerubbabel, Josua, och Nehemia, påpekar (1826)
249 Samariterna, påpekar (1826)
107
73
Återigen började de att bygga, såsom tillförene, och uppförde
tornet, vilket blev kallat ett högt torn. Och åter började de att
ställa framför tornet ett bord med varjehanda orent och oheligt
bröd därpå.
74 Dessutom blevo alla fåren blinda och kunde icke se; så blevo
herdarna ävenledes. Sålunda blevo de överlämnade åt herdarna
till en stor förödelse, vilka trampade dem under fötterna och
uppslukade dem. 75 Likväl var deras Herre tyst, tilldess alla
fåren på marken voro förgjorda. Herdarna och fåren voro alla
sammanblandade; men de kunde ej rädda dem från vilddjurens
makt. 76 Då uppstod han, som skrev boken, framvisade den, och
läste den i fårens Herres boning. Han bönföll hos Honom för
dem och bad, utvisande varje handling av herdarna och
vittnande emot dem alla inför Honom. 77 Därpå tog han boken,
nedlade den för Honom och bortgick.
90 1 Och jag såg emellertid, att trettiosju250 herdar sålunda hade
överinseendet, vilka alla slutade vardera vid sin tidpunkt
likasom de första. Andra emottog dem sedan i sina händer, för
att hava inseende över dem, var och en under sin tid, varje herde
på sin egen tid. 2 Sedermera såg jag i synen, att alla himmelens
fåglar anlände, örnar, gamar251, hökar och korpar. Örnen
undervisade dem alla. De började att uppsluka fåren, att hacka
ut deras ögon och att uppäta deras kroppar. 3 Fåren jämrade sig
då därför, att deras kroppar blevo uppslukade av fåglar. Och jag
klagade även och grät bittert i min sömn över den herde, som
hade tillsyn över hjorden. 4 Och jag såg, huru fåren blevo
uppätna av hundar, örnar och hökar. De lämnade varken
kroppar, skinn eller muskler, tilldess endast benen återstodo,
och tilldess deras ben föllo på marken. Och fåren blevo
250 Charles och Knibb rättar trettiosju till trettiofem. (1826) påpekar: Ett
uppenbart misstag, i stället för 34 Se 7 v. Konungarna av Juda och Israel; se
inledningen.
251 gamar heter det hos Knibb och Charles, medan (1826) har avest-fåglar
108
förminskade. 5 Jag såg likaledes vid denna tid, att tjugotre
herdar252 hade överinseendet, vilkas styrelsetider, räknade till
de förra, utgöra femtioåtta perioder.
6
Då blevo små lamm födda av dessa vita får, vilka började
öppna sina ögon och se, jämrande sig över fåren. 7 Fåren
beklagade sig likväl icke för dem, ej heller hörde de, vad de
yttrade till dem, utan voro döva, blinda och förhärdade i högsta
måtto. 8 Jag såg i synen, att korpar flögo ned på dessa lamm, Att
de grepo ett av dem, att de sleto fåren i stycken, och uppslöko
dem. 9 Jag såg även, att horn vuxo på dessa lamm, och att
korparna slogo ned på deras horn. Jag såg även, att ett stort horn
slog ut på ett ibland fåren, och att deras ögon blevo öppnade.
10 Han såg på dem. Deras ögon voro vidöppna; och han ropade
till dem. Då sågo vädurarna253 honom, vilka alla sprungo till
honom. 11 Och dessutom voro alla örnarna, gamarna254,
korparna och hökarna sysselsatte att förskingra fåren, flygande
ned på dem och uppslukande dem. Fåren voro tysta; men
vädurarna jämrade sig och skriade. 12 Då stridde och kämpade
korparna med honom. De önskade sig emellan att bryta hans
horn; men de förmådde icke något över honom.
13
Jag såg på dem, till dess herdarna, örnarna, gamarna, och
hökarna kommo, Vilka ropade till korparna att bryta hornet på
den väduren255, att strida med honom och att döda honom. Men
han kämpade med dem och ropade att hjälp måtte komma till
honom. 14 Då märkte jag, att den mannen kom, som hade
252 (1826) påpekar: Konungarna av Babylon etc. under och efter
fångenskapen. Se inledn.
253 vädurarna heter det hos Knibb och Charles, medan (1826) har dabelat,
även i v 12
254 gamarna heter det hos Knibb och Charles, medan (1826) har
avesterna, även i vv 13 och 16
255 den väduren heter det hos Knibb och Charles, medan (1826) har
dabelat
109
uppskrivit herdarnas namn och som hade uppstigit till fårens
Herre. Han bragte hjälp och lät var och en se, att han nedsteg till
den vädurens256 hjälp. 15 Jag märkte likaledes, att fårens Herre
kom till dem i vrede, varvid alla de, som sågo Honom, flydde
bort; alla föllo ned i Hans tabernakel framför Hans ansikte;257
16
medan alla örnarna, gamarna, korparna och hökarna
församlade sig och bragte med sig alla fåren från fältet. Alla
kommo tillsammans och bemödade sig att sönderbryta
vädurens258 horn. 17 Då såg jag, att den man, som skrev boken
på Herrens befallning, öppnade boken av den förödelse, vilken
de tolv sista herdarna259 gjort, och utvisade för fårens Herre, att
de förstört mer, än de, som föregått dem. 18 Och jag såg hur
fårens Herre kom till dem och tog vredens stav i sin hand och
slog jorden, så att hon gick sönder, och alla markens djur och
himmelens fåglar släppte fåren och nedsjönko i jorden, och hon
slöt sig över dem.
19
— Och jag såg, att ett stort svärd gavs åt fåren och att de drogo
ut mot djuren på fältet för att dräpa dem, och alla djuren och
himmelens fåglar flydde inför deras ansikte.260
20
Och jag såg, att en tron vart upprest i det ljuvliga landet 261,
och fårens Herre satte sig på den, och han262 tog alla de
256 den vädurens har Knibb och Charles, medan (1826) har dabelas
257 Charles påpekar att vv 13-15 och vv 16-18 är dubletter, varv min
högerställning av vv 16-18
258 vädurens har Knibb och Charles, medan (1826) har dabelas
259 De infödda konungarna över Juda efter dess befrielse från syriska
oket, påpekar (1901)
260 (Charles) flyttar upp vers 19 mellan 13 och 14, och mellan 16 och 17,
varav det långa bindestrecket framför versen och min centrering av
denna vers.
261 Palestina, påpekar (1901)
262 Skrivaren, påpekar (1901)
110
förseglade böckerna och öppnade dem inför fårens Herre. 21 Och
Herren kallade till sig de sju förnämsta vise263, att de måtte
framföra till honom alla de fallna stjärnorna264 och den
förnämsta stjärnan, som först fallit, och de förde dem alla inför
honom. 22 Och han sade till den som skrev inför honom och som
var en av de sju vise: Tag de sjuttio herdarna, åt vilka jag
överantvardat fåren och som självrådigt dödat flera, än jag
befallt. 23 Och se, jag såg dem alla bundna, och de stodo alla
inför honom. 24 Och domen ägde rum först med stjärnorna, och
de blevo dömda och befunna skyldiga och gingo till
fördömelsens ort och kastades i ett brinnande djup, uppfyllt med
pelare av eld. 25 Och de sjuttio herdarna blevo dömda och
befunna skyldiga och likaledes kastade i den brinnande
avgrunden. 26 Och då såg jag hur ett dylikt svalg, i jordens mitt,
uppläts, fullt av eld, och de avfälliga fåren blevo framförda och
dömda och befunna skyldiga och kastade i den brinnande
avgrunden, och de brunno. Men det djupet265 var till höger om
den byggnaden266. 27 Och jag såg hur de fåren brunno.
28
Och jag stod upp för att se hur han täckte över den gamla
byggnaden och huru alla pelarna buros bort. Och alla bjälkarna
och prydnaderna blevo samtidigt överhöljda och bortförda och
lagda på ett ställe i landets sydliga del. 29 Och jag såg hur fårens
Herre ditskaffade en ny byggnad, större och högre än den första,
och uppreste den på samma plats, där den första stått. Alla dess
pelare voro nya, likaså dess prydnader, och större än den
gamlas, vilka man fört bort, och alla fåren voro därinne.
30 Och jag såg hur alla de kvarblivna fåren och alla djuren
på marken och alla himmelens fåglar nedföllo inför de fåren och
hyllade och anropade dem och lydde alla deras ord. 31 Och
263 Ärkeänglarna, påpekar (1901)
264 Väktarna, påpekar (1902)
265 Gehenna, påpekar (1901)
266 Söder om Jerusalem (1901)
111
därefter togo mig de trenne vitklädda, som hade fört mig
ditupp, vid handen, och när ynglingens267 hand fattade min,
förde de mig uppåt och nedsatte mig mitt ibland de fåren, innan
domen ägde rum. 32 Och alla de fåren voro vita och deras ull tät
och ren. 33 Och alla som gått under och alla förskingrade och
djuren på fältet och fåglarna under himmelen församlade sig i
den boningen, och fårens Herre fröjdade sig storligen, emedan
de alla voro goda och återvände till hans hus. 34 Och jag såg
huru fåren nedlade det svärd, som givits dem, och buro det
tillbaka in i hans hydda och hur man förseglade det inför
Herrens ansikte. Och alla fåren blevo införda i den byggnaden,
och den rymde dem icke. 35 Och allas ögon blevo öppnade, så att
de sågo det goda, och det fanns bland dem icke en enda, som
icke blivit seende. 36 Och jag såg, att det huset var stort och
rymligt och överfullt.
37 Och jag såg, att en vit tjur268 med stora horn vart född,
och alla djuren på fältet och alla himmelens fåglar fruktade
honom och anropade honom alltid. 38 Och jag såg huru de alla
blevo förvandlade till vita tjurar. Och den förnämste bland
dem269 var stor och hade stora och svarta horn på huvudet.270
Och fårens Herre fröjdade sig över alla tjurarna. 39 Och jag hade
sovit mitt ibland dem, och så vaknade jag och såg allt. 40 Detta är
den syn jag hade under min sömn, och jag uppvaknade och
prisade rättvisans Herre och gav honom äran.
267 Elias, påpekar (1901)
268 Messias, påpekar (1901). Johannes Döparen enligt min mening.
269 Messias enligt min mening.
270 Och den förnämste … horn på huvudet. eller And that the first, who was
in the midst of them, spoke, when that word became a large beast, upon the
head of which were great and black horns (Laurence), eller And the first
among them was a wild-ox. And that wild-ox was a large animal and had big
black horns on its head. (Knibb)
112
Avslutning
41
Och därefter började jag häftigt gråta, och mina tårar runno,
tills jag ej längre kunde stå ut därmed. De strömmade ned med
anledning av det jag såg, ty allt detta skall ske och gå i
fullbordan. Och alla människornas framtida gärningar hava
blivit mig visade. 42 Och i den natten tänkte jag på min första
dröm, och även över den grät jag och var uppskakad, emedan
jag hade sett den synen.
Henoks brev 91-108
De tre sista veckorna271 (sektion 18)
91 1 Och nu, min son Metusela, kalla till mig alla dina bröder
och församla alla din moders söner,
ty Guds ord kallar mig,
och Anden är utgjuten över mig,
att jag må säga eder allt
som skall komma över eder ända in i evighet.
2
Då gick Metusela åstad och ropade alla sina bröder och
församlade hela sin familj.
3 Och Henok talade till alla sina barn om rättfärdigheten och
sade:
271 (Charles) flyttar 91:12-17 mellan kapitel 93 och 94
113
Hören, mina söner, eder faders ord
och lyssnen så som sig bör till min muns röst,
ty jag förmanar eder och säger eder, mina kära:
älsken rättskaffenheten och vandren i henne.
4 Och närmen eder henne icke med dubbelt hjärta,
och ställen eder icke till dem som hava dubbelt hjärta,
utan vandren i rättfärdigheten, mina söner,
och hon skall leda eder på goda vägar
och vara eder följeslagerska.
5
Ty jag vet, att ett tillstånd av våldsverkan skall taga överhand
på jorden
och en stor straffdom utföras på henne
och all orättfärdighet få ett slut
och avskäras från rötterna
och hela dess byggnad förgås.
6
Och ånyo skall orättfärdigheten få makten,
och all orättvisans och våldets och brottets gärningar
skola taga en ände på jorden. -?7
Och när då orättvisa och synd och hädelse
och våld och all ondska272
och avfall och brott och orenhet tilltaga på jorden,
skall en stor straffdom från himmelen komma över henne,
och den helige Herren skall framträda med vrede
och vedergällning för att hålla dom på jorden.
272 och all ondska uppflyttad en rad enligt Charles och Knibb
114
8
I de dagarna skall våldet bortskäras från sina rötter,
likaså orättvisan och bedrägeriet,
och de skola förgås och försvinna.
9
Och hedningarnas alla avgudabilder skola bortskaffas
och deras torn273 uppbrännas med eld
och utrotas från jorden,
och själva skola de kastas i fördömelsens eld
och omkomma i vreden och i den stora fördömelsen, som varar i
evighet.
10
Och de rättfärdiga skola uppvakna ur sin sömn,
och visheten skall stå upp och givas åt dem.
11
Och därefter varda orättfärdighetens rötter avskurna, och
syndarna skola omkomma genom svärd. För hädarna bliva de
avskurna på varje ort och för dem som hava våldsdåd i sinnet
och för dem som smäda; de skola omkomma genom svärd.
12
Och sedan kommer en annan vecka, den åttonde,
rättfärdighetens,
och henne skall givas ett svärd, att dom och rättvisa må
drabba dem som utöva förtryck
och syndarna överantvardas i de rättfärdigas händer.
13
Och vid slutet av den veckan skola de genom sin
rättfärdighet förvärva sig boningar,
och ett hus skall byggas till den store Konungens ära för
alltid och för evigt.
14 Och därefter, i den nionde veckan, varder den rättvisa
domen uppenbarad för hela världen,
273 Tempel, påpekar (1901)
115
och de ogudaktigas alla verk skola försvinna från jorden,
och världen skall förberedas på sin undergång
och alla människor blicka efter rättskaffenhetens väg.274
15
Och sedan, i tionde veckan, i sjunde delen,
skall domen äga rum för evigheten,
den dom som skall hållas över väktarna;
och den eviga, stora himmelen skall framspira ur änglarnas
krets.
16
Och den förra himmelen skall krympa ihop och förgås
och en ny himmel synas,275
och alla himlarnas ljus skola sjufalt lysa i evighet.
17
Och därefter skola oräkneliga veckor komma
i godhet och rättfärdighet,
och från den stunden varder synden icke mera nämnd i
evighet.
18
Och nu säger jag eder, mina söner, och visar eder
rättvisans vägar och våldets vägar
och skall ånyo visa eder dem,
att I mån veta vad som skall ske.
19
Och lyssnen nu, mina söner,
och vandren på rättfärdighetens vägar
och icke på våldets vägar,
ty alla som vandra på orättfärdighetens vägar skola förgås
evinnerligen.
274 och alla människor blicka efter rättskaffenhetens väg: (Charles) flyttar
upp denna rad till direkt efter slutet på vers 13
275 Jämför Jes 65:17, ” Petr 3:13, Upp 21:1
116
Förmaningsbrevet till sina barn276277
(sektion 19)
92 1 Skriven av Henok, skrivaren,
är hela denna lära om visheten
— som förtjänar pris av alla människor
och som är en domare över hela jorden —
för alla mina barn, som skola bo på jorden
och för de kommande släktena,
vilka skola utöva rättskaffenhet och sprida frid.
2
Eder ande vare icke bedrövad över de onda tiderna,
ty den Helige och Store har fastställt dagar för allting.
3 Och
den rättfärdige skall uppstå ur sömnen,
skall uppstå278 och vandra på rättfärdighetens väg,
och hela hans väg och vandel
skola vara i evig godhet och nåd.
4
Gud skall vara den rättfärdige huld
och giva honom evig rättskaffenhet
och evigt herravälde,
och han skall leva i godhet och rättfärdighet
och vandra i evigt ljus.
5
Och synden skall förgås i mörker för alltid och för evigt
och skall icke synas mer alltifrån den stunden och ända i evighet.
De sju första veckorna
93 1 Och därefter begynte Henok uppläsa ur böckerna 2 och sade:
276 (Charles) flyttar kapitel 92 före kapitel 91
277 Styckeindelningen är efter (Charles), men radindelningen och
centreringen är efter egen formatering inspirerad av (Knibb)
278 skall uppstå enligt (Charles) och (Knibb)
117
Om rättfärdighetens barn och de utvalda i världen
och om rättvisans och rättskaffenhetens planta talar jag med eder
och kungör eder detta, mina söner, jag, Henok,
efter det som uppenbarats mig i den himmelska synen
och som jag vet genom de heliga änglarnas ord
och lärt känna genom himmelens tavlor.
3
Och nu begynte Henok uppläsa ur böckerna och sade:
Jag föddes, den sjunde279, i första veckan,
medan dom och rättvisa småningom försvunno.
4
Och efter mig, i andra veckan, skall stor ondska
uppkomma
och bedrägeri uppspira,
och därunder skall den första änden inträffa
och en man varda räddad,
och när detta är fullbordat, skall orättfärdigheten växa
och Gud giva syndarna en lag.
5
Och därefter, i tredje veckan, vid dess slut
skall en man utkoras till den rättvisa domens planta,
och efter honom skall rättfärdighetens planta komma för
alltid och för evigt.
6
Och sedan, i den fjärde veckan, vid dess slut
skola de heligas och rättfärdigas anleten synas,
och en lag för alla kommande släkten och en gård280 skola
givas dem.
279 (1901) lägger till från Adam efter den sjunde, vilket saknas hos både
Charles och Knibb
280 Helgedom, påpekar (1901)
118
7
Och därefter, i femte veckan, vid dess slut
skall härlighetens och herraväldets boning281 byggas för
alltid och för evigt.
8
Och sedan, i sjätte veckan, skola alla de som då leva varda
förförda,
och alla hjärtan skola förgäta visheten och nedsjunka i
okunnighet.
Och under den tiden skall en man282 bliva upptagen i
himmelen,
och vid dess slut varder herraväldets borg uppbränd med
eld
och den utvalda rotens hela släkte förskingrat.
9
Och därefter, i den sjunde veckan, skall ett avfälligt släkte
uppkomma,
och många skola deras gärningar vara
och alla deras gärningar skola vara283 upproriska.
10
Och vid dess slut skola alla utvalda och rättfärdiga,
som äro av rättfärdighetens planta,
varda belönade genom att sjufaldig kunskap beskäres dem
om hela hans284 skapelse.
11
Ty var finnes ett människobarn, som mäktar höra den Heliges
stämma och ej bliva förskräckt, och var någon som kan tänka
hans tankar eller se alla himmelens verk? 12 Och vem kan förstå
de himmelska tingen eller skåda Guds ande och förtälja därom
eller stiga ditupp och se alla himmelska tingens vingar och fatta
dem med tanken eller göra något liknande? 13 Och var finnes
281 Jerusalems tempel och konungaborg
282 Elia, påpekar (1901)
283 Både Charles och Knibb har en återupprepning som här återges
med orden alal deras gärningar skola vara
284 hans enligt Charles och Knibb, Guds enligt (1901)
119
den man, som kan känna jordens längd och bredd, och vem har
lärt sig dess mått? 14 Eller finnes någon, som kunde begripa
himmelens längd och höjd och förstå varpå den är fäst och huru
stort stjärnornas tal är och vad som håller alla ljusen svävande?
De rättfärdiga och syndarna
94 1 Och nu säger jag eder, mina söner, älsken rättfärdigheten
och vandren i henne,
ty rättfärdighetens vägar äro värda, att man omfattar dem,
men orättfärdighetens vägar förgås plötsligt och försvinna.
2
Och för vissa av det kommande släktet varda våldets och
dödens vägar uppenbarade,
och de skola hålla sig fjärran därifrån
och icke följa dem.
3
Och nu säger jag eder, I rättfärdiga:
vandren icke på den onda vägen och i övervåld, icke heller på
dödens vägar
och närmen eder dem icke, att I ej mån förgås.
4
Utan söken och utväljen åt eder rättfärdigheten och ett Gud
täckeligt liv,
och vandren på dens vägar,
att I mån leva och hava fröjd.
5
Och behållen mitt tal i edert hjärtas tankar
och låten det icke utplånas därur,
ty jag vet, att syndarna skola förföra människorna till att avvika
från visheten,
och hon skall icke finna något rum bland dem,
och frestelser av alla slag skola icke avtaga.
120
6
Ve dem som uppbygga orättfärdigheten och våldet
och grundlägga sveket,
ty plötsligt varda de utrotade
och få ingen frid.
7
Ve dem som uppbygga sina hus med synd,
ty de skola utrotas i grunden
och falla för svärd.
Och de som förvärva silver och guld skola i domen plötsligt
omkomma.
8
Ve eder, I rika,285 ty på eder rikedom haven I förtröstat,
och den måsten I lämna,
emedan I icke haven tänkt på den Högste under eder rikedoms
dagar.
9
I haven hädat och förövat orättvisa
och ären vordna beredda för blodsutgjutelsens
och mörkrets och den stora domens dag.
10
Detta talar jag och kungör eder,
att han, som skapat eder, skall i grunden förgöra eder,
och intet förbarmande skall man hysa för eder vid eder
undergång,
och eder Skapare skall fröjda sig däröver.
11
Och I, rättfärdiga, skolen i de dagarna bliva
till smälek för syndarna och de ogudaktiga.
95 1 O att mina ögon vore ett vattenmoln,
så att jag kunde gråta över eder
och utgjuta mina tårar såsom ett regnmoln;
då finge jag ro för mitt hjärtas bekymmer.
285 Samma ordalydelse i Luk 6:24 (Pratt2). Jämför också Jak 5:1-6
(Moore)
121
2
Vem har tillsstatt eder att hysa hat och föröva det ont är?
Alltså må domen drabba eder, I syndare!
3 Frukten
icke för syndarna, I rättfärdiga,
ty än en gång skall Herren överantvarda dem i edra händer,
att I mån döma dem efter edert behag.
4
Ve eder, som utslungen oupplösliga förbannelser,
ty läkedom skall vara fjärran ifrån eder för eder synders skull.
5
Ve eder, som lönen med ont eder nästa,
ty det skall gäldas eder efter edra gärningar.
6
Ve eder, I falska vittnen,
och eder, som uttänken det orätt är,
ty plötsligen skolen I omkomma.
7
Ve eder, I syndare, emedan I förföljen de rättfärdiga,
ty I skolen få eder lön och själva varda förföljda, I orättvisans
folk,
och tungt skall deras ok ligga på eder.
96 1 Varen vid gott mod, I rättfärdiga, ty plötsligt skola syndarna
förgås inför eder,
och I skolen härska över dem efter edert behag.
2
Och syndarnas nöds dag skola
edra efterkommande resa sig och flyga upp såsom örnar,
och högre, än gamen flyger, skall eder boning vara,
och I skolen stiga uppåt och tränga in i jordens klyftor
och för alltid uti klippornas skrevor, liksom kaniner inför de
orättfärdiga286.287
Men de skola jämra sig för eder och gråta likt gastar.
286 orättfärdiga (Charles) i stället för rättfärdiga (1901)
287 och I skolen stiga uppåt … inför de orättfärdiga följer ordföljden i (1826),
Laurence, Charles, och Knibb, men behåller de ordval som finns i
(1901).
122
3
Men I, som liden, frukten icke,
ty I skolen finna bot,
och strålande ljus skall lysa för eder,
och ropet om frid skolen I höra från himmelen.
4 Ve
eder, I syndare, ty eder rikedom låter eder synas rättfärdiga,
men edert hjärta överbevisar eder om att I ären syndare,
och detta tal skall vara ett vittne mot eder till ihågkommelse av
edra missgärningar.
5
Ve eder, som äten vetets märg
och dricken källans must
och med eder makt förtrampen de arma!
6
Ve eder, som alltid dricken vatten,288
ty plötsligen skolen I få eder lön, och I skolen utsina och
förtorka,
emedan I haven övergivit Livets källa.
7
Ve eder, som gören eder skyldiga till orättvisa
och bedrägeri och hädelse,
ty det skall bevaras i åminnelse till edert fördärv.
8 Ve eder, I mäktiga,
som med eder makt förtrycken den rättfärdige,
ty edert fördärvs dag skall inbryta.
I den tiden skola många goda dagar komma för de rättfärdiga,
på eder doms dag.
97 1 Tron, I rättfärdiga, ty på skam komma syndarna
och skola förgås på orättfärdighetens dag.
2 Det skall varda eder kunnigt, att den Högste tänker på eder
undergång
och att änglarna fröjda sig däröver.
288 (Charles) rättar till … som dricken vatten från varje
källa.
123
3 Vad
viljen I göra, I syndare,
och varthän viljen I fly på domens dag,
då I skolen höra rösten av de rättfärdigas bön?
4
Och det skall icke gå eder såsom dem,
eder, mot vilka dessa ord skola vara som vittne:
I haven varit syndarnas stallbröder.
5
Och i de dagarna skall de rättfärdigas bön tränga till Herren,
och för eder skola eder doms dagar komma.
6 Och allt edert orättfärdiga tal skall uppläsas inför den Store och
Helige,
och edert anlete skall blygas,
och varje verk, som är grundat på orättvisa, skall förkastas.
7
Ve eder, I syndare, i havets mitt och på fasta landet,
vilkas hågkomst av eder är ond.
8
Ve eder, som förvärven guld och silver i orättfärdighet och
sägen:
Vi hava blivit rika och äga skatter
och hava allt vad vi önska,
9 och nu vilja vi utföra vad vi tänka,
ty vi hava samlat silver
och fyllt våra förrådshus,
och liksom vatten så många äro de som sköta våra hus.
10
Och likt vatten skall eder lögn förrinna,
ty I skolen icke behålla eder rikedom,
utan plötsligt skall den tagas ifrån eder,
emedan I haven förvärvat allt med orätt,
och I skolen själva antvardas åt den stora fördömelsen.
98 1 Och nu svär jag eder, I visa och I dårar,
att I skolen uppleva mycket på jorden.
2
Ty I män skolen pryda eder mera än en kvinna
och kläda eder brokigare än en jungfru.
124
I kungavärdighet och höghet och härskarmakt
och i silver och guld och purpur
och ära och frosseri skola de försina likt vatten.
3 Fördenskull
fattas dem insikt och vishet,
och därför skola de omkomma jämte sina skatter
och all sin härlighet och ära,
och i skam och förgörelse och stort armod
skall deras ande kastas i den brinnande ugnen.
4
Jag svär eder, I syndare, att lika litet som ett berg icke vart en
slav och icke heller skall bliva det,
och en höjd icke vart en kvinnas tjänarinna,
är synden skickad till jorden,
utan människorna hava framalstrat henne ur sitt huvud,
och de som göra synd hemfalla åt stor fördömelse.
5
Och ofruktsamhet är icke kvinnan given,
utan genom sina händers gärningar dör hon utan barn.
6
Jag svär eder, I syndare, vid den Helige och Store,
att alla eder onda verk äro uppenbara i himlarna
och att intet av edra våldsdåd är övertäckt eller fördolt.
7
Och menen icke i eder ande och sägen icke i edert hjärta, att I ej
veten och ej sen, att varje synd dagligen uppskrives i himmelen
inför den Högste. 8 Från denna stund veten I, att allt våld, som I
föröven, för varje dag uppskrives ända till eder doms dag.
9 Ve eder, I dårar, ty I skolen förgås genom eder dårskap,
och I lyssnen icke till de visa; således skall intet gott tillfalla eder.
10 Och veten nu, att I ären beredda på fördärvets dag, och
hoppas icke, att I skolen leva, I syndare, utan I skolen gå hädan
och dö, emedan I icke kännen till någon lösepenning. Ty I ären
beredda för den stora domens och nödens och den stora
skammens dag för eder ande.
125
11
Ve eder, I förstockade, som gören ont och äten blod!
Vadan erhållen I den goda maten och drycken och
mättnaden?
Jo, ifrån allt det goda, som vår Herre, den Högste, skänkt jorden
i överflöd. Således skolen I icke hava någon frid. 12 Ve eder, som
älsken orättfärdighetens verk! Varför hoppens I, att det gott är
skall tillfalla eder? Veten, att I varden givna i de rättfärdigas
händer. De skola skära halsen av eder och döda eder och ej hava
något förbarmande med eder. 13 Ve eder, som fröjdens över de
rättfärdigas betryck, ty för eder skall icke gravas någon grav. 14
Ve eder, för vilka de rättfärdigas ord äro allenast fåfängt tal, ty I
skolen ej hava något hopp om livet. 15 Ve eder, som nedskriven
lögnaktigt tal och brottsliga ord, ty de skriva sina lögner, att man
må veta dem och icke förgäta dårskapen. Alltså skola de icke
hava någon frid utan plötsligen dö.
99 1 Ve dem som begå gudlösheter
och prisa det lögnaktiga talet och hålla det i ära;
I gån under och fån ett eländigt liv.
2
Ve eder, som förvrängen sanningens ord!
Och de avfalla från den eviga lagen
och göra sig själva till vad de icke voro, till syndare;
de skola förtrampas på jorden.289
3I
de dagarna gören eder redo, I rättfärdiga, för att upphöja edra
böner till åminnelse,
och nedlägga dem såsom vittnesbörd inför änglarna,290
att de må förelägga den Högste till hågkomst syndarnas synd.
4
I de dagarna skola folken komma i rörelse,
och deras släkten skola resa sig på fördärvets dag.
289 Jämför Rom 16:20 (Moore)
290 upphöja edra böner … vittnesbörd inför änglarna: här
följer jag i stora drag (Knibb) och hämtar ordförrådet från (1826).
126
5
Och i de dagarna skall livsfrukten framkomma ofullgången,
och sina egna barn skola de slita i stycken
och stöta dem ifrån sig och råka ut för missfall.
Spenabarnen skola de förskjuta och icke vända åter till dem
och ej förbarma sig över sina kära.
6
Åter svär jag eder, I syndare, att synden är beredd för en dag
av oavlåtlig blodsutgjutelse. 7 Och de skola tillbedja stenar, och
somliga skola göra beläten av guld och silver och trä och lera;
Och andra skola dyrka orena andar och demoner och allahanda
avgudar och tillbedja i avgudatemplen, ehuru man icke kan
finna hos dessa någon hjälp.
8
Och de skola för sitt hjärtas dåraktighets skull nedsjunka i
okunnighet,
och deras ögon varda förblindade genom deras drömsyner
och deras hjärtans räddhåga.
9 Genom dem skola de råka i okunnighet och fruktan,
emedan de göra alla sina verk i lögn
och tillbedja stenen,
och de skola på en gång omkomma.
10
Men i de dagarna saliga alla de som anammat vishetens ord
och känna henne
och vandra på den Högstes vägar och på rättfärdighetens väg
och icke äro ogudaktiga med de ogudaktiga;
ty de skola bliva frälsta.
11
Ve eder, som utbreden det onda vidare till eder nästa,
ty i helvetet skolen I dödas.
12 Ve eder, som läggen en grund för synd och bedrägeri,
som väcka bitterhet på jorden,
ty därför skall hon taga en ände.
13
Ve eder, som byggen edra hus med andras arbete
och vilkas byggnadsämnen intet annat äro än syndens tegel och
stenar;
jag säger eder, att I icke haven någon frid.
127
14
Ve dem som förkasta sina fäders mått och arvedel, som vara
evigt,
och hänga sina själar på avgudarna;
ty de skola icke få någon ro.
15
Ve dem som göra orätt och hjälpa våldet
och döda sin nästa ända till den stora domens dag;291
16
ty Gud skall kasta eder härlighet över ända
och lära eder känna eder ondska
och uppväcka sin vredes ande,
att han må dräpa eder alla med svärd.
Och alla rättfärdiga och heliga skola minnas eder synd.
100 1 Och i de dagarna skola fäder och söner döda varandra
och bröder stupa i kamp mot bröder,
tills deras blod flyter likt en ström.
2
Ty mannen skall icke med förbarmande hålla sin hand tillbaka
från sina söner och från sina barns barn,
och syndaren skall dräpa sin mest aktade broder.
Från morgonrodnaden till solens nedgång skola de döda
varandra.
3
Och stridshästen skall vada i syndarnas blod ända till
bringan292
och vagnen nedsjunka däri ända till sin översta del.
4
Och i de dagarna skola änglarna nedstiga i gömslena
och föra tillsammans på en plats alla som understödde synden.
Och på den dagen skall den Högste resa sig
för att hålla den stora domen över alla syndare.
291 (Charles) verkar börjar ett nytt stycke vid vers 16
292 Jämför Upp 14:20 (Moore)
128
5
Men över de rättfärdiga och heliga skall han sätta heliga änglar
till väktare,
att de må bevaka dem såsom sin ögonsten,
till dess all ondska och synd taga en ände.
Och även om de rättfärdiga sova en lång sömn, så hava de intet
att frukta.
6
Och den vise bland människorna, han skall se sanningen,
och jordens barn skola förstå denna boks alla ord 293
och lära sig inse, att deras rikedom icke förmår frälsa dem
vid deras syndabyggnads fall.
7
Ve eder, I syndare,294, när I plågen de rättfärdiga på den svåra
pinans dag
och uppbrännen dem med eld; det varder eder gäldat efter edra
verk.
8
Ve eder, som haven förvända hjärtan
och som vaken för att uttänka det ont är;
fruktan skall överfalla eder,
och ingen skall hjälpa eder.
9
Ve eder, I syndare, ty för eder muns ord
och, edra händers verk, som I gudlöst förövat,
skolen I brinna i en sjö av eldslågor.
10
Och veten nu, att änglarna skola utforska i himmelen av solen
och månen, och stjärnorna edra syndiga gärningar, emedan I på
jorden dömen den rättfärdige. 11 Och Gud skall göra molnen och
dimman och daggen och regnet till vittnen mot eder, ty de skola
alla hållas tillbaka från eder; och de skulle icke fråga efter edra
synder! 12 Och given nu gåvor åt regnet, att det icke må hindras
293 (Charles) rättar dessa två rader till Och jordens barn skall
se de visa i trygghet, / och skall förstå denna boks
alla ord.
294 (Charles) flyttar på den svåra pinans dag upp hit, och
grupperar om vers 7 till tre rader i stället.
129
att nedkomma över eder; ej heller daggen, när den mottagit
edert silver och guld. 13 När frost och snö med sin köld och när
snöns alla vindar tillika med sina plågor nedfalla, över eder, i de
dagarna skolen I ej kunna bestå för dem.
101 1 Betrakten himmelen, I alla himmelens barn, och varje den
Högstes verk och frukten honom och gören intet ont inför
honom! 2 När han tillsluter för eder skull himmelens fönster och
håller regnet och daggen tillbaka, att de icke må nedfalla på
jorden, vad viljen I då göra? 3 Och när han skickar sin vrede över
eder och alla edra verk så kunnen I icke anropa honom emedan I
fören övermodigt och fräckt tal emot hans rättfärdighet, och I
skolen icke hava någon frid. 4 Och sen I icke skeppens konungar,
huru deras farkoster drivas omkring av vågorna och kastas hit
och dit av vindarna och råka i nöd och de fördenskull gripas av
räddhåga, 5 emedan alla deras yppersta ägodelar sjönko ned i
havet och de frukta i sitt hjärta, att havet skall uppsluka dem
själva och de förgås däri.
6 Är icke hela havet och allt dess vatten och dess rörelse ett
verk av den Högste, och har icke han förseglat hela dess
verksamhet och inneslutit det i sanden? 7 Vid hans hotelse torkar
det bort och blir förskräckt, och alla dess fiskar dö och allt som är
däri. Och I syndare, som ären på jorden, frukten honom icke.
8 Har icke han skapat himmel och jord och allt som är därpå?
Och vem har givit insikt och vishet åt alla som röra sig på jorden
och i havet? 9 Frukta icke alla skeppens konungar havet? Men
syndarna frukta icke den Högste!
102 1 I de dagarna, då han sänder över eder pinans eld,
vart viljen I fly och rädda eder?
Och när han skickar sitt ord till eder,
skolen I då icke bliva förfärade och bäva?
2
Alla ljusen skola skälva av stor räddhåga
och hela jorden varda förskräckt och darra.
130
3
Och alla änglarna skola fullgöra sina uppdrag
och söka dölja sig för den Stora Härligheten295,
och jordens barn skola bäva och frukta.
Och I, o syndare, ären förbannade för evigt
och haven ingen frid.
4 Rädens icke, I de rättfärdigas själar,
och hoppens på den dag, då I skolen dö i rättfärdighet.
5
Och sörjen icke, därför att eder själ i stor bedrövelse och
jämmer och suckan och bekymmer far ned i dödsriket
och därför att eder kropp ej under eder levnad fann vad eder
godhet förtjänat,
men under eder levnadstid hava syndare varit till,
i förbannelsens och straffets tid.296
6
Och när I dött, säga syndarna om eder:
Liksom vi dö, så hava de rättfärdiga dött,
och vad gagn hade de av sina verk?
7
Se, liksom vi, hava de dött i bekymmer och mörker,
och vilken fördel hava de framför oss?
Hädanefter äro vi lika.
8
Och vad skola de få därför, och vad skola de skåda i evighet?
Ty se, även de hava dött,
och från den stunden och i all evighet få de icke se ljuset.
9
Jag säger eder, I syndare, det är eder nog att äta och dricka och
avkläda människorna och roffa och synda och förvärva eder
skatter och se goda dagar. 10 Haven I väl sett hur de rättfärdigas
ände var frid, emedan intet slags våldsdåd vart funnet hos dem
295 den som är stor i härlighet enligt (1901), men följer
(Laurence) och (Charles) som har the great Glory respektive the
Great Glory.
296 men under eder … straffets tid enligt (1826). Dessa rader
är varken översatta i (1901) eller (Knibb), tydligen p.g.a. att de kan
svårligen översättas. (Charles) rättar första raden.
131
allt intill deras dödsdag? 11 Och de gingo under och vordo, som
om de icke hade varit, och i bedrövelse foro deras själar ned i
dödsriket.
103 1 Och nu svär jag eder, I rättfärdiga, vid hans stora härlighet
och ära och vid hans ärofulla rike och storhet svär jag eder 297:
2
jag vet denna hemlighet
och har läst den på de himmelska tavlorna
och sett de heligas bok
och där funnit skrivet och upptecknat,
3 att allt gott och all fröjd och ära finnas i förvar åt dem
och uppskrivna för deras andar, som dött i rättfärdighet,
och att edra mödor skola gäldas med mycket gott
och att eder lott är bättre än de levandes.
4
Och emedan I haven dött i rättfärdighet, skola edra andar leva
och fröjda sig och jubla,
och deras åminnelse skall vara inför den Högstes anlete
under världens alla släktens tid. Frukten således icke för eder
smälek.
5
Ve eder, I syndare, när I dön i edra synder298
och edra likar säga om eder:
Saliga äro de, syndarna, ty alla sina dagar hava de sett,
6 och nu hava de dött i lycka och rikedom
och icke skådat någon bedrövelse och något mödande under sitt
liv.
I härlighet hava de dött,
och någon dom verkställdes icke på dem under deras levnad.
7
Veten I väl, att deras själar skola nedfara i dödsriket
och att de skola få det svårt och deras bedrövelse vara stor?
297 svär jag eder upprepas i Charles och Knibb
298 (Charles) har här två rader: Ve er, ni syndare, när ni har
dött, / om ni dör i era synders riklighet.
132
8
Och i mörkret och snaran och i den brinnande lågan skall deras
ande ingå vid den stora domen,
och den skall gälla för alla släkten i evighet. 299
Ve eder, ty I haven ingen frid.
9
Sägen icke, I rättfärdiga avlidna, till de rättfärdiga och goda,
som äro i livet:
I vår nöds dagar hava vi haft möda, och all nöd hava vi
upplevat
och hava drabbats av många olyckor, äro vordna upprivna
och förminskade och hava blivit klenmodiga.
10
Vi gingo under, och ingen hjälpte oss. Med ord och
gärningar mäktade vi intet och ernådde intet.
Vi blevo plågade och förstörda och kunde icke hoppas att
få se livet, och så var det dag från dag.
11
Vi hoppades att få vara huvudet, men blevo svansen.
Vi, tröttade ut oss med arbete och vunno ingen framgång
med vår möda.
Vi blevo syndarna till föda,
och de orättfärdiga hava lagt ett tungt ok på oss.
12
De som hatade och de som slogo oss blevo våra herrar,
och vi måste böja våra nackar under våra hatare,
och de förbarmade sig icke över oss.
13
Vi sökte undgå dem för att fä ro,
men vi funno intet ställe, dit vi kunde fly och rädda oss
ifrån dem.
14
I vår bedrövelse klagade vi över dem för de härskande
och ropade över dem som förtärde oss;
men de gåvo ej akt på vårt rop,
och vår stämma ville de icke höra.
299 Jämför Matt 23:32-36 (Moore)
133
15
Och de hjälpte dem som plundrade och förtärde oss och
dem som förminskade vårt tal, och de hemlighöllo sitt
förtryck och togo icke sitt ok ifrån oss, utan förtärde,
skingrade och mördade oss. Och de höllo vår död hemlig
och betänkte icke, att de hade lyft sina händer emot oss.
104 1 Jag svär eder, I rättfärdiga, att änglarna i himmelen
ihågkomma eder till edert bästa inför den Stores härlighet 300 och
att edra namn äro uppskrivna inför honom. 2 Hoppens, ty i
begynnelsen haden I smälek och olycka och nöd, och nu skolen I
skina såsom himmelens ljus301 och varda sedda, och himmelens
port skall upplåtas för eder. 3 Och ropen alltjämt efter domen!
Den skall uppenbaras för eder, ty på de härskande skall man
hämnas edert förtryck och på alla deras medhjälpare, som
plundrade eder. 4 Hoppens och låten icke edert hopp fara, ty I
skolen få stor glädje, liksom himmelens änglar. 5 Då sådan fröjd
förestår eder, skolen I icke nödgas dölja eder på den stora
domens dag och icke befinnas vara syndare, och den eviga
fördömelsen skall vara fjärran ifrån eder under världens alla
släkten.302
6 Och nu, frukten icke, I rättfärdiga, när I sen syndarna
bliva starka och fröjda sig i sin lusta, och haven ingen
gemenskap med dem, utan hållen eder fjärran från deras
våldsverkan, ty I skola bliva de himmelska härskarornas likar. 7 I
syndare, ehuru I sägen: ‒ I kunnen icke utforska våra synder, och
icke varda de alla uppskrivna — så skola änglarna likväl varje
dag uppteckna dem. 8 Och nu upplyser jag eder om att ljuset och
mörkret, dagen och natten se alla edra synder. 9 Varen icke
gudlösa i edert hjärta och ljugen icke och ändren icke sanningens
ord och utgiven icke som lögn den Heliges och Stores ord och
300 Jämför Matt 18:10 (Moore)
301 Jämför fil 2:15 där ni lyser som stjärnor på himlen (Moore) och Dan
12:3 (Shand)
302 Styckeindelningen i kapitel 104 är mina
134
prisen icke edra avgudar. Ty all eder lögn och all eder gudlöshet
tjäna eder icke till rättfärdighet, utan till stor skuld.
10
Och jag vet denna hemlighet, att många syndare skola ändra
sanningens ord och avfalla från henne och föra ont tal och ljuga
och utföra stora verk och skriva böcker över sina tal. 11 Men om
de skriva riktigt alla mina ord på sina språk och intet ändra och
utelämna därav, utan avskriva rätt allt vad jag från begynnelsen
vittnat om dem, så skall jag yppa en annan hemlighet, som jag
känner, 12 nämligen att böckerna skola givas åt de visa och
rättfärdiga till glädje och rättskaffenhet och mycken vishet. 13 Åt
dem varda böckerna givna, och de skola tro därpå och fröjda sig
däröver, och de rättfärdiga, som därur lärt känna
rättskaffenhetens vägar, skola mottaga sin lön.
105 1 Och i de dagarna, säger Herren, skola de ropa till jordens
söner och avlägga vittnesbörd om dessa böckers visdom303. I,
som ären deras ledare, visen dem böckerna304 och belöningarna
för hela jorden. 2 Ty jag och min Son skola förena oss med dem
för alltid och för evigt, emedan de under sin levnad vandrade på
rättskaffenhetens vägar.305 Och frid skall tillfalla eder. Fröjden
eder, I rättfärdighetens barn! Amen.306
303 sanning enligt (1901); men både (1826), (Laurence), (Charles), och
(Knibb) har visdom.
304 visen dem böckerna enligt (1902), men böckerna här och
böckers i meningen innan verkar inte finnas i texten enligt de andra
källorna.
305 Jämför Joh 14:23 (Moore)
306 Jag följer här (Knibb) och (Charles). (1901) har annan ordföljd och
lyder: Fröjden eder i sanningen, I rättfärdighetens
barn!
135
Metuselas bok – del av Noas bok307
106 1 Efter någon tid tog min son Metusela hustru åt sin son
Lamek och hon blev havande och födde en son. 2 Hans kropp
var vit som snö och röd som rosor, och håret på hans huvud var
vitt som ull, och hans ögon voro sköna, och när han öppnade
dem, vart hela huset upplyst liksom av solen. 3 Och när han togs
ur barnmorskans hand, upplät han sin mun och talade till
rättfärdighetens Herre.308
4 Och hans fader Lamek, blev rädd för honom och flydde
och kom till sin fader, Metusela, 5 och sade till honom: Jag har
fött en egendomlig son. Han är icke som en människa, utan
liknar himmelska änglars avkomma309 och är icke danad såsom
vi. Hans ögon likna solens strålar, och hans ansikte skiner. 6 Och
det tyckes mig, att han310 icke härstammar från mig, utan från
änglarna, och jag fruktar, att det i hans dagar skall ske ett under
på jorden. 7 Och nu, min fader, är jag här med den innerliga
bönen till dig, att du ville gå till vår fader Henok och utröna
sanningen av honom, ty han har sin boning bland änglarna.
8 Och när Metusela hörde sin sons tal, kom han till mig till
jordens ändar, ty han hade försport, att jag var där, och ropade.
Och jag förnam hans röst och kom till honom och sade: Se, här är
jag, min son, eftersom du har kommit till mig.
9 Och han svarade mig och sade: I ett viktigt ärende har jag
kommit till dig, och för en oroande företeelse har jag gått fram
hit. 10 Och nu, min fader, hör mig! Åt min son Lamek föddes en
307 (Charles) kallar kapitlen 106-107 för FRAGMENT OF THE BOOK OF NOA
308 Styckeindelningen i kapitlen 106 och 107 är mina
309 Texten avviker här från (1901) och följer i stället (1826) med ledning
av (Laurence) och (Knibb); den öfre världens barn (1901),
änglarnes från himmelen afföda (1826), the offspring of
angels in heaven (Laurence), the children of the angels
of heaven (Knibb)
310 lian [sic] enligt (1902), rättad till han enligt (1826)
136
son, vars gestalt och skaplynne icke är såsom en människas.
Hans hudfärg är vit som snö och rödare än rosor, och hans
huvudhår vitare än vit ull och hans ögon likna solens strålar, och
när lian öppnade dem, lyste de upp hela huset. 11 Och när han
upptogs, öppnade han sin mun och välsignade311 himmelens
Herre. 12 Då blev hans fader, Lamek, förskräckt och flydde till
mig, och han tror icke, att sonen härstammar från honom, utan
att han är en avbild av himmelens änglar. Och se, jag, har
kommit till dig, att du må förkunna mig sanningen.
13 Och jag, Henok, svarade och sade till honom: Nya ting
skall Herren skapa på jorden, och det vet jag och har sett det i en
syn och kungjort dig, att i min faders, Jereds, tidsålder några
från himmelens höjd överträdde Herrens bud. 14 Och se, de
syndade och bröto mot lagen och förenade sig med kvinnorna
och begingo synd och togo hustrur och födde barn med dem.
15 Och hela jorden skall drabbas av undergång och en vattuflod
komma, och det skall under ett år bliva stor förödelse. 16 Den
sonen, som vart född åt eder, skall bliva kvar på jorden, och hans
trenne söner skola räddas med honom. När alla människor på
jorden dö, skall han och hans söner varda frälsta.
— 17 De föda på jorden jättar, icke efter anden, utan efter
köttet, och en svår straffdom skall komma över henne, och hon
skall rentvås från all orenhet.312
18 Och nu, kungör din son Lamek, att den son, som föddes,
verkligen är hans, och kalla honom Noa, ty han skall bliva kvar
åt eder, och han och hans söner skola räddas från förgörelsen,
som skall komma över jorden för all den synd och orättvisa, som
i hans dagar skola taga en ände.
19 Och därefter skall orättfärdigheten bliva ännu större, än
den förut varit på jorden. Ty jag vet de heligas hemligheter,
311 (1901) har här prisade, men jag följer (1826), (Laurence), (Charles),
och (Knibb)
312 Charles placerar vers 17 mellan verserna 14 och 15 i stället. Därför
formaterar jag vers 17 på ovanstående sätt att underlätta tankegånen.
137
emedan Herren har låtit mig se dem och kungjort dem för mig,
och på himmelens tavlor har jag läst dem. 107 1 Och på dem såg
jag skrivet, att släkte efter släkte kommer att synda, ända tills ett
rättfärdighetens släkte uppstår och brottet inviges till undergång
och synden försvinner från jorden och allt det gott är framträder
på henne.
2 Och nu, min son, gå åstad och kungör din son Lamek, att
den son, som föddes, i sanning är hans och att detta icke är lögn.
3 Och när Metusela hört sin faders, Henoks, tal — ty alla
förborgade ting hade denne yppat för honom — vände han
tillbaka och kallade den sonen Noa, ty han skall glädja jorden
som ersättning för allt fördärvet.
Avslutande förmaning
108 1 En annan skrift, som Henok skrev för sin son Metusela och
för dem som komma efter honom och skola hålla förbundet i de
yttersta dagarna. 2 I, som hållen det och nu vänten i de dagarna,
tills de som göra ont och brottslingarnas makt taga en ände,
vänten blott, tills synden förgås. 3 Ty syndarnas namn skall
utplånas ur de heligas böcker och deras säd förgås för alltid och
för evigt, och deras andar skola dödas, och de skola ropa och
klaga på en öde plats och brinna i en eld, där ingen mark finnes.
4 Och jag såg där någonting liknande ett moln, vilket man
icke kunde urskilja, ty för dess djup kunde jag icke med blicken
omfatta det; och eldslågor såg jag brinna klart, och där kretsade
föremål omkring, vilka liknade berg, och rördes fram och
tillbaka. 5 Och jag frågade en av de heliga änglar, som voro med
mig, och sade till honom: Vad är detta, som skiner så klart? Ty
det är ingen himmel, utan blott flamman av en brinnande eld
och ljud av rop och gråt och jämmer och häftig pina.
6 Och han sade till mig: Till denna ort, som du ser, föras
syndarnas och hädarnas andar och deras som göra ont och ändra
det som Gud talade genom profeternas mun om de
138
tillkommande tingen. 7 Ty om dessa ting finnas skrifter ovan i
himmelen, på det att änglarna må läsa dem och veta vad som
skall. hända syndarna och de ödmjukas andar och deras som
späkte sina kroppar och fördenskull erhöllo sin lön av Gud och
deras som ledo smälek av de onda människorna,313 8 dem som
älskade Gud och icke älskade silver och guld och all världens
ägodelar, utan gåvo sin lekamen åt lidandet, 9 och dem som i
alla sina livsdagar icke åstundade jordisk föda, utan ansågo sig
själva som en förgänglig fläkt och levde därefter och vordo på
mångfaldigt sätt prövade av Herren, men vilkas andar befunnos
rena för att välsigna314 hans namn. 10 Alla välsignelser, som de
erhålla, har jag framställt i böckerna. Och han har bestämt åt
dem lönen därför, emedan de befunnos vara sådana, som
älskade den eviga himmelen mera än sitt eget liv och som
välsignade315 mig medan de förtrampades av onda människor
och måste av dem höra skymford och hädelser. 11 Och nu skall
jag kalla till mig de godas andar, av ljusets släkte316, och
förhärliga dem som föddes i mörker, vilka icke i köttet lönades
med ära, såsom deras tro förtjänade. 12 Och jag vill föra dem som
älskade mitt heliga namn ut i klart skinande ljus, och sätta var
och en på ärans, hans äras tron.317 13 Och, de skola skina i tider
utan tal, ty Guds dom är rättvis, och åt de trogna skall han
skänka trohet i de rättskaffna vägarnas boning. 14 Och de skola
se huru de, som föddes i mörker varda kastade i mörkret, men
de rättfärdiga däremot skola skina. 15 Och syndarna skola ropa
313 Versnumreringen som följs här (vv 8-15), såsom i Knibb och
Charles, skiljer sig från (1901)
314 prisa enligt (1901). Följer här (1826), (Laurence), (Charles), och
(Knibb)
315 prisade enligt (1901). Följer här (1826), (Laurence), (Charles), och
(Knibb)
316 Jämför Joh 12:36 (Pratt2)
317 Jämför Matt 19:28 (Pratt2)
139
och se deras ljus. Och även syndarna skola gå till sin ort, varest
dagar och tider äro dem fastställda.
epilog
Här slutar profeten
Henoks uppenbarelse.
Må välsignelsen av hans
bön och gåvan av hans
förelagda tid tillkomma
hans älskade! Amen.318
318 Varken (Charles), (1901), eller (Knibb) inkluderar epilogen i sina
översättningar, i motsats till (Laurence) och (1826)
140
Bilaga
141
Namnen på väktarna
vers
1901
Charles
6:3
Semjasa
Semjâzâ
6:7
Semjasa
Sêmîazâz
S(h)emihazah
(Mitt namn har sett)
Urakiba-
Arâkîba
Artqoph, Arathakiph
(Jord är makt)
rameel
Râmêêl
Akibeel
Kôkabîêl
Ramtel, Ramatel
(Guds afton/brinnande
aska)
Kokabel, Cochabel
(Guds stjärna)
Tamiel
Tâmîêl
Ramuel
Râmîêl
Ramel, Raamel
(Guds åskdån)
Danel
Dânêl
Danieal, Danie
(Gud är min domare)
Esekeel
Êzêqêêl
Zeqiel, Zekial
(Guds stjärnfall)
Sarakujal
Barâqîjâl
Baraqel, Barakel
(Guds blixt)
Asael
Asâêl
Asael
(Gud har skapat)
Armers
Armârôs
Hermoni
(Den av/från Hermon)
Batraal
Batârêl
Matarel
(Guds regn)
142
Arameiska
(med dess betydelse)
Anani
Anânêl
Ananel
(Guds moln)
Sakebe
Zaqîêl
Samsaveel
Samsâpêêl
Stawel, Stawael
(Gud har gömt/
skyddat)
Samsiel, Shamshiel
(Guds sol)
Sartael
Satarêl
Sahriel, Sahariel
(Guds måne/skymning)
Tummiel
(Guds fulländning)
Turel
Tûrêl
Turiel
(Guds berg)
Jomjael
Jômjâêl
Yomiel, Jomiel
(Guds hav/dag)
Arasjal
Sariêl
(Gud skall vägleda)
8:1
Asael
Azazel
Tamiel förekommer inte i den arameiska listan, och Tummiel i
sin tur förekommer inte i den etiopiska förutom ändelsen –iel
(källa?). Jag har inte tagit med Knibb i tabellen, dels av
utrymmesskäl, dels att hans förslag ser mest ut som en
blandning mellan Charles och de arameiska formerna. De
arameiska formerna och betydelserna har jag fått med hjälp av
(Welch) och (QA glossary).
Namnet Asasel i v 8:1, v 9:6 och v 13:1 är Asael hos (1901) vars
stavning verkar avvika från alla andra versioner jag har att tillgå:
Hos Laurence och (1826) är namnet Azazyel och hos Charles och
Knibb är namnet Azazel på dessa ställen. Därför har jag lagt till
ett s i namnet. Denna ängel verkar vara den tjugoförsta ängeln i
namnlistan i kapitel 69.
143
Referenser
319
1826: En avskrift av Propheten Enoch : en apocryphisk bok, som
i flera århundraden ansetts vara förlorad; men i slutet af sist
förflutna sekel blifvit funnen i Abyssinien; och nu först öfversatt
från ett ethiopiskt manuscript I Bodleianska bibiotheket i Oxford
: öfversättning från engelska språket [Stockholm: Elméns och
Granbergs Tryckeri, 1826] funnen på nätadressen
http://paradox.provocation.net/medeltid/enoch/index.htm.
Följande textstycken från ovanstående översättning fick
användas: kapitlarna (och verserna och antal ord) 23, 28, 29, 30,
31, 33, 34, 35, 36:1-4(8 första orden), 41:3-9, 44, 59, 60:11(4 sista
orden)-22(17 första orden), 68:2-5, 69:1-23, 69:25-26(6 första
orden), 72, 73, 74, 75, 76, 77, 78, 79, 82:4(50 sista orden)-20, 85, 86,
87:1,4, 88, 89, 90:1-17, epilogen.
1901: En avskrift av förmodligen Henochs bok [Stockholm:
Huldbergs (eller Johnson), 1901]. Denna är en översättning från
A. Dillmanns tyska 1853-års översättning av ett etiopiskt
manuskript funnen år 1773 i Abyssinien.320 Denna översättning
finns att läsa på nätadresserna
http://www.kraus99.com/nr3/rtf/henok_sv.txt (arkiverad på
archive.org),
319 Vissa referenser här refererar bara till artiklar som jag nu flyttat till
min bloggsajt. De behöver jag rensa från denna del.
320 Enligt http://bibeltemplet.net/henoch1.html, 2009-01-19
144
http://w1.361.telia.com/~u36115637/enok1gamla.htm (arkiverad
på archive.org), eller http://bibeltemplet.net/henoch1.html.
Aland: The Greek New Testament; edited by Kurt Aland,
Matthew Black, Carlo M. Martini, Bruce M. Metzger, and Allen
Wikgren; Third corrected edition [United Bible Societies, 1983].
Barker: Atonement: The Rite of Healing; av Margaret Barker;
funnen på nätadressen
http://www.marquette.edu/maqom/atonement.html.
Bernstein: Egregor (Egregore); funnen på nätadressen
http://www.mystae.com/streams/scripts/egregor.html.
Charles: Två källor: (1) En avskrift av avsnittet ”1 Enoch” i The
Apocrypha and Pseudepigrapha of the Old Testament in
English, Volume II [Oxford: Clarendon Press, 1913] översatt av
Robert Henry Charles funnen på nätadressen
http://www.nazarene.net/enoch/enoch.html uprungligen gjort av
Joshua Williams vid Northwest Nazarene College, 1995. (Länken
är död men dokumentet finns arkiverat på archive.org).
Verssiffrorna verkar vara felaktigt placerade vid många ställen i
texten. (2) The Book of Enoch; translated by R. H. Charles,
D.Litt., D.D.; with an introduction by W. O. E. Oesterley, D.D.
[Escondido, CA: The Book Tree, 1999].
Companion Bible notes and appendix: En avskrift av noter och
bilagor till The Companion Bible; av E. W. Bullinger [Kregel
Publications, 1922]; funnen på nätadressen
http://personales.com/mexico/guadalajara/RV1960/nephilim.htm
med titeln The Nephilim, or ”Giants”. (Länken är död men
dokumentet finns arkiverad på archive.org).
Dankenbring: Angels, Women, Sex, Giants, UFOs, Alien
Abductions, & the Occult ‒ What On Earth Is Going On?; av
William F. Dankenbring; funnen vid nätadressen
145
http://www.triumphpro.com/angels-women-sex-giants-ufosnewest.pdf.
Davila: The Book of Giants; av J. R. Davila; ett sammandrag av
en föreläsning hållen av honom den 1 mars 2002, funnen på
nätadressen http://www.standrews.ac.uk/divinity/rt/otp/abstracts/bgiants/.
Dechirante: The Forbidden Legacy – Continued : Demonic
Doctrine; av Raphaele Dechirante, Ph.D. [2002]; funnen på
nätadressen
http://www.multiorgasmic.com/forbiddenlegacy.htm.
Fortner: The Book of Enoch the Prophet with Commentary; av
Michael D. Fortner [2000]; funnen på nätadressen
http://www.futurerevealed.com/enoch/enochall.html.
GiantstheBibleandEnoch: Cannan after that #2; hos MSNgruppen GiantstheBibleandEnoch; funnen på nätadressen
http://groups.msn.com/GiantstheBibleandEnoch/cannanafterthat
2.msnw. [Skall stängas februari 2009]
Goeldner: Daniel and the Revelation – The first and Second
Resurrection; av D. & S. Goeldner; funnen på nätadressen
http://biblicalstudies.ozwide.net.au/20_revelation.html.
Gregory: Understanding the True Origins of Mormonism ‒ The
Incredible Story of a Race of Celestial Beings that once Came to
the Earth…, chapter 25 The Fallen Angels; av Clare Gregory,
funnen på nätadressen http://www.nccg.org/nefilim/ch25.html.
Huie: The Goat for Azazel; av Bryan T. Huie; funnen på
nätadressen http://users.aristotle.net/~bhuie/azazel.htm.
hyper - Azazel: Meaning of Azazel; uppslaget på ”Azazel” i
hypderdictionary, © Webnox Corp.; funnen på nätadressen
http://www.hyperdictionary.com/dictionary/AZAZEL. Sidan
146
verkar ange “Easton Bible Dictionary” som källa till
informationen.
ISBE – Azazel: International Standard Bible Encyclopedia –
Azazel; av Wilhelm Moller; funnen på nätadresserna
http://www.internationalstandardbible.com/A/azazel.html och
http://bibletools.org/index.cfm/fuseaction/Def.show/RTD/ISBE/I
D/1008.
JE – Azazel: En artikel om Azazel på nätencyklopedin
JewishEncyclopedia.com, med nätadressen
http://www.jewishencyclopedia.com/view.jsp?artid=2203&letter
=A.
Knibb: En avskrift av Michael A. Knibb, The Ethiopic book of
Enoch [Oxford: Clarendon, 1978] funnen på www vid
http://www.tsiri.com/enoch-k.htm. (Länken är död men
dokumentet finns arkiverad på archive.org).
Laurence: The Book of Enoch the Prophet translated from an
Ethiopic Ms. in the Bodleian Library [San Diego: Wizards
Bookshelf, 1995], en fotografisk kopia av 1883-utgåvan,
ursprungligen översatt 1821.
Milik: J.T. Milik, Aramaic Fragments of Qumran Cave 4 [Oxford:
Clarendon Press, 1976].
Missler: As The Days of Noah Were ‒ Return of the Aliens?; av
Chuck Missler; funnen på nätadressen
http://ldolphin.org/noahdays.html.
Moore: “What About The Book of Enoch?” av Bill Moore på
nätadressen http://www.preterist.org/articlesold/book_of_enoch.htm, från vilken jag har hämtat flera
parallellställen till nya testamentet.
147
Navarro: Two Prophets and a king named Hazael; av R.
Navarro; © 2003; funnen vid nätadressen
http://www.semjaaza.com/seven/hazael.html.
neagle: Star Children of Sirius; funnen på nätadressen
http://home.insightbb.com/~neagle/dogon4.htm. (Länken är död
men dokumentet finns arkiverad på archive.org).
NET – Lev 16 notes: NET Bible® – Leviticus 16 notes; © 19962003 Biblical Studies Press; funnen på nätadressen
http://www.bible.org/netbible/lev16_notes.htm. (Denna länk är
död och är blockerad på archive.org, men det kan vara
identitiskt med dokumentet vid nätadressen
http://www.hcn1.net/newenglish/lev16_notes.htm, som är
notapparaten till http://www.hcn1.net/newenglish/lev16.htm).
Orlov: Overshadowed by Enoch’s Greatness: “Two Tablets”
Traditions from the Book of Giants to Palaea Historica; av
Andrei A. Orlov; funnen på nätadressen
http://www.marquette.edu/maqom/giants.html.
PBL: Philip B. Lewis (CrossTalk) refererad i
http://www.mystae.com/restricted/streams/scripts/enoch.html.
Pickle: Critique of Jeremiah films’ Video on Adventism: Points
#181-#239; av Bob Pickle; funnen på nätadressen
http://www.pickle-publishing.com/papers/jeremiah-films/video5.htm#191. Se under #191.
Pratt1: Book of Enoch; Laurence text med kommentarer av både
Laurence och John P. Pratt; på nätadressen
http://johnpratt.com/items/docs/enoch.html.
148
Pratt2: Enoch Calendar; av John P. Pratt; på nätadressen
http://www.johnpratt.com/items/docs/lds/meridian/2001/enoch_
cal.html.
QA glossary: Complete Glossary of Qumran Aramaic. Denna är
en arameisk ordlista som täcker Henoks bok funnen vid
Qumran, funnen på följande nätadress:
http://s91279732.onlinehome.us/reference/QA_glossary.pdf.
(Denna länk är död och återfinns inte på archive.org. Däremot
tror jag att denna fil är densamma som finns på nätadressen
http://ocp.acadiau.ca/kpenner/reference/QA%20glossary.pdf).
Shand: The Pseudepigraphical Book of Enoch; av Richard Shand;
på nätadressen
http://www.mystae.com/restricted/streams/scripts/enoch.html.
Silverbristle: The Book of Enoch Quoted in the New Testament;
funnen på Stargods hemsida vid nätadressen
http://www.stargods.org/EnochQuoted.htm och
http://www.stargods.org/EnochQuoted2.htm, vilka i sin tur
hänvisar till nätsidor av Grugyn Silverbristle.
Stone: Selected Studies in Pseudepigrapha & Apocrypha With
Special Reference to the Armenian Tradition; av M. E. Stone;
funnen vid nätadressen books.google.com, 2009-01-06.
Welch: Enoch Translated : Review of 1 Enoch 1: A commentary
on the Book of 1 Enoch, Chapters 1-36; 81-108 by Nickelsburg,
George W. E.; en recension av John W. Welch [Provo, Utah:
FARMS]; funnen på nätadressen
http://farms.byu.edu/publications/review/?vol=16&num=1&id=5
38.
149
