Henoks bok
version 012
Henoks bok : version 012
Some rights reserved
Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Dela
Lika 2.5 Sverige licens. För att se en kopia av denna licens, besök
http://creativecommons.org/licenses/by-nc-sa/2.5/se/ eller skicka ett brev till Creative
Commons, 171 Second Street, Suite 300, San Francisco, California, 94105, USA.
2
Innehåll
Förord
Henoks bok
Väktarnas bok 1-36
Inledning
Berättelsen om väktarna
Väktarnas böneskrift
Henoks första resa
De heliga vakande änglarna
Henoks andra resa
Liknelsernas bok 37-71
Inledning
Första liknelsen
Andra liknelsen
Inledning till tredje liknelsen
Tredje liknelsen
Tredje liknelsen ‒ Noas bok
Henoks slutliga förflyttning
Den astronomiska boken 72-82
Himlakropparnas omväxlingar
Solens omväxlingar
Månens omväxlingar
Månåret
De tolv vindarna
De fyra väderstrecken, etc
Solens ljus ingjuts i månen
Förmedlingen av visdomen till jorden
De fyra anförarna och de fyra årstiderna
Drömboken 83-90
Inledning
Första drömmen
Andra drömmen ‒ djurapokalypsen
Avslutning
Henoks brev 91-108
De tre sista veckorna
Förmaningsbrevet till sina barn
De sju första veckorna
3
De rättfärdiga och syndarna
Metuselas bok – del av Noas bok
Avslutande förmaning
Bilaga
Referenser
4
Förord
Denna Henoks bok är den Henoks bok som finns i den etiopiska bibeln placerad före Jobs bok 1.
Den kallas även för Första Henoksboken eller den Etiopiska 2 Henoksboken i akademisk
litteratur när boken behöver skiljas från annan Henokslitteratur.
Denna utgåva av Henoks bok på någorlunda modern svenska gjordes utifrån nätutgåvor
av 1826-års översättning från engelskan och 1901-års översättning från tyskan (se referenser).
Jag har utgått från 1901-års översättning och har fyllt igen de stora luckorna, som den
översättningen uppvisar, med 1826-års översättning. (För en uppräkning av luckorna, se under
referensen för 1826). Vid ett ställe, 60:22(11 sista orden)-23, täckt varken av 1826- eller 1901-års
översättningar, har jag varit tvungen att själv översätta till svenska från en engelsk översättning
Sedan har jag försökt uppdatera stavningen och dylikt till vad som känns som ”1917-års”
bibelsvenska..
Jag har även stämt av med tre engelska översättningar (Laurence, Charles, och Knibb; se
referenser) och har följt dessa när jag har bedömt dessa översättningar vara rimligare. Ibland
har jag angett en alternativ läsning från dessa källor i fotnoterna. Då fungerar förkortningarna
”1826”, ”1901”, ”Laurence”, ”Charles”, och ”Knibb” i fotnoterna som källkoder, som kan hittas
i referensdelen.3
Gorden Sandberg har utgivit en svensk parafras av Henoksboken. 4 Men hans
parafrasering är, i mitt tycke, mer en kärnfull tolkning än en översättning (vilket märks speciellt
tydligt när han ibland utelämnar hela verser); och därför har jag inte refererat till Sandbergs
parafrasering. Kanske gör jag det i en eventuell kommande upplaga.
Jag har har varit medveten om att det finns en dansk översättning i antologin ”De
gammeltestamentlige pseudepigrafer” som Leif Liljeström har översatt från för att fylla ut en
del av luckorna som utelämnats av 1901-översättning från tyskan.5
Benämningarna Gs respektive Gg i fotnoterna anger de grekiska versionerna bevarad i
Syncellus respektive i Gizeh museum i Cairo. Detta synliggörs i Charles översättning. 6
Det framgår ovan, att en direkt svensk översättning från originalspråken saknas i
dagsläget. Tills det sker, är denna svenska version en hjälplig ersättning, men det finns mycket
kvar att önska även för en sådan hjälpkrycka som denna. Jag välkomnar därför andras initiativ,
och det är fullt möjligt att utgå från denna text eftersom boken har en DelaLika-licens genom
Creative Commons. Speciellt med tanke på sådana ställen i fotnoterna där påståenden görs
utan hänvisning till någon källa, (m.a.o. likställda med min personliga åsikt) kan förbättringar
1 placerad före Job enligt (Fortner) som citerar från förordet till 1883-utgåvan av översättningen på Henoks
bok av Laurence
2 Även om delar av boken senare hittades på även grekiska och arameiska
3 Kodord som anger källan sätts alltid inom parantes. Detta behöver appliceras konsekvent genom hela
dokumentet.
4 Vilka källor utgår han ifrån?
5 Se http://bibeltemplet.net/henoch1.html.
6 Min ambition är att när grekiskan skiljer sig från etiopiskan nämnvärt anger jag detta ibland i texten men
alltid i fotnoterna.
5
göras med rättningar, preciseringar, eller utvidgningar. Rött text markerar sådant som måste
åtgärdas.
Det förekommer i huvudsak två olika kapitel- och versindelningar för Henoks bok och
denna upplaga följer den mer moderna kapitel- och versindelning som återfinns i t ex Knibbs
översättning. Det har även varit mycket populärt att ordna om texterna till vad utgivaren har
trott varit den ursprungliga ordningen. Denna utgivning har inga sådana omordningar i sin
huvudtext, men kan ange sådana omordningsförslag i fotnoterna.
I formateringen av poetiska och prosaistiska stycken har jag följt huvudsakligen Charles
utgåva. Ibland kan jag ange källan för styckeformateringen i fotnoterna.
Boken är intressant av åtminstone tre skäl: dels, som jag redan nämnt, att den ingår i
åtminstone en bibel, den etiopiska; dels för att boken var tämligen känt under Jesu tid, och med
all sannolikhet bidrog till att forma den tidens religiösa ordval, begrepp, och världsbild,
inklusive synen på vem Messias skulle vara; dels är boken intressant för innehållet i sig.
Allt detta sammantaget kan uppfattas överväldigande. Men framför allt kan boken vara
en viktig pusselbit för att förstå vårt eget kristna arv.
För att kärnfullt sammanfatta Henoks bok i en enda mening:
Om människans fall i Edens lustgård beskriver hur synd kom in i världen, så beskriver
väktarnas fall hur ondskan kom in i världen;7 … men mirakulöst finns det en … …
… Låt mig här nu bara flika in med följande två citat 8 från filmen The Fellowship of the Ring
för att illustrera denna vår världs tillstånd:
Filmen börjar med följande ord av Galadriel:
I amar prestar aen. (The world is changed.)9
Han mathon ne nen. (I feel it in the waters.)
Han mathon ne chae. (I feel it in the earth.)
A han noston ned 'wilith. (I smell it in the air.)
Much that once was is lost. For none now live who remember it.
Senare i filmen när Gandalf och Elrond ser i vitögat hur ondskan håller på att totalt ta över
hela Midgård (där människorna bor), samtalar de med varandra:
Gandalf: It is in Men that we must place our hope.
Elrond: Men? Men are weak. The race of Men is failing. …
Nu för att fortsätta min sammanfattning av Henoks bok i en enda mening innan jag gjorde
inflikningen:
Om människans fall i Edens lustgård beskriver hur synd kom in i världen,
så beskriver väktarnas fall hur ondskan kom in i världen, … men mirakulöst
finns det en rättfärdighet som inte ondskan rår på, …
7 Var hittade jag denna sentens? Jag vet inte om den är min egen eller någon annans.
8 Citaten är tagna från websidan http://www.generationterrorists.com/quotes/lotr_fotr.shtml, 2009-01-18
9 Innehållet inom parenteserna finns i filmen som bakgrundsröst, och är dessutom en översättning av det
som föregås av parenteserna.
6
… och den rättfärdighet finns bland människor!
7
8
Henoks bok
Väktarnas bok 1-36
Inledning
1 1 Henoks välsignelseord, varmed han välsignade de utvalda och rättfärdiga, som skola vara
tillstädes på bedrövelsens dag, då alla onda och ogudaktiga varda avlägsnade. 2 Och då sade
Henok10, en rättfärdig man, vars ögon Gud hade öppnat, så att han såg en helig syn i himlarna,
vilken änglarna visade mig, och av dem hörde jag allt, och jag visste vad jag såg; men det är
icke för detta släkte, utan för de framtida släkten, som skola komma. 11 3 Om de utvalda talade
jag och rådplägade om dem12
med den Helige och Store, vilken skall framträda ur sin boning,
med världens Gud. 4 Och därifrån skall han nedstiga på Sinai berg
och synas med sina härskaror och visa sig på himmelen i sin makts starkhet.
5
Och alla skola förskräckas,
och väktarna skola bäva,
och stor fruktan och räddhåga skola fatta dem intill jordens ändar.
6
De höga bergen skola skälva
och de höga kullarna sänka sig
och smälta likt honung i eld.
7
Jorden skall sjunka,
och allt som är på henne skall förgås,
och dom skall utgå över allting och över alla rättfärdiga.
8
Men de rättfärdiga skall han beskära frid
och beskydda de utvalda,
och nåden skall härska över dem.
Alla skola de bliva Guds barn,
och det skall gå dem väl,
och de skola varda välsignade,
och Guds ljus skall lysa för dem.
10 Henok betyder inviga eller invigare (Shand som citerar General Albert Pike från Morals and Dogma)
11 men det är icke för detta släkte, utan för de framtida släkten, som skola komma: jämför 1 Petrus 1:12 Det
uppenbarades för dem att det inte var sig själva utan er som de tjänade med sitt budskap
12 och rådplägade om dem eller and took up my parable concerning them (Charles)
9
9
Och se, han kommer med sina13 myriader heliga
för att hålla dom över dem
och förgöra alla14 ogudaktiga
och gå till doms med allt kött
för alla de gudlösa verk15 de gudlösa hava gjort
och alla de hårda ting som syndarna hava talat mot16 honom.17
2 1 Jag iakttog allt som försiggår på himmelen, huru dess ljus icke ändra sina banor, huru de
alla gå upp och gå ned efter ordning, vart och ett på sin tid, och icke överträda sina lagar. 2
Betrakten jorden och iakttagen vad som föregår på henne, från det första till det sista, huru
varje Guds verk regelbundet framkommer. 3 Sen på sommaren och vintern, huru då hela jorden
är full av vatten, och moln och dagg och regn lägra sig över henne.
3 1 Jag iakttog och såg huru då alla träd se ut, som om de vore torra, och alla deras blad
äro avfallna, utom på fjorton träd, som icke avlövas, utan vänta två eller tre år, tills det nya
lövverket framkommer.
4 1 Och åter iakttog jag sommarens dagar, huru då solen över henne står mitt emot henne.
Men I söken svala platser och skugga för solens brännande strålar, och även jorden bränner av
glödande hetta, men I kunnen icke trampa på jorden, ej heller på en klippa för hennes
brännande hetta.
5 1 Jag iakttog huru träden betäcka sig med bladens grönska och bära frukt. Och I, given
dock akt på allting och inse, att han, som lever evigt, gjort allt detta för eder,
2 att hans verk äro inför honom varje nytt år och alla hans verk tjäna honom och icke
förändras, utan så, som Gud ordnat det, sker allt.
3 Och sen huru haven och floderna allesamman fullgöra sin uppgift.
4
Men I haven icke hållit ut och icke uppfyllt Herrens lag,
utan överträtt den och med högmodiga, hädiska ord
ur eder orena mun smädat hans storhet.
I hårdhjärtade, I skolen icke finna någon frid.
5
Och därför skolen I förbanna edra dagar,
och därför skola eder levnadsår förgås.
Stor skall den eviga fördömelsen vara,
och I skolen icke finna nåd.
6
I de dagarna skolen I lämna ifrån eder all frid för att vara en evig förbannelse för alla
rättfärdiga,
och de skola städse förbanna eder såsom syndare,
eder tillsammans med de andra syndarna.
Och alla de … skall fröjda sig,
och det skall finnas förlåtelse för synd,
och varje nåd och frid och fördragsamhet:
det skall finnas frälsning för dem, ett gott ljus.
13 sina finns i Gg (Charles)
14 alla finns i Gg (Charles)
15 allt vad (1901) är sålunda i Gg alla de gudlösa verk (Charles)
16 vad syndarna … begått emot (1901) är sålunda i Gg för allt de hårda ting som syndarna hava talat mot
(Charles)
17 Vers 9 är återgivet (citerat enligt Moore) i Judas brev 14 och 15.
10
Och för alla ni syndare skall ingen frälsning finnas,
men på er skall vila en förbannelse.18
7 Men de utvalda skola få ljus och fröjd och frid,
och de skola ärva jorden19 20;
— men eder, I gudlösa, skall förbannelse tillfalla.21
8
Även skall vishet då förlänas åt de utvalda,
och de skola alla leva och icke åter synda,
varken av obetänksamhet eller av övermod,
utan de skola vara ödmjuka, de som då hava vishet,
utan att åter synda.
9
Och under hela sitt liv skola de icke bliva straffade,
icke heller skola de dö genom plågor eller vredesdomar,
utan talet på deras levnadsdagar skall fullbordas,
och de skola åldras i frid,
och deras lyckas år varda många
i evig fröjd och frid
hela deras liv.
Berättelsen om väktarna (sektion 2)
6 1 Och det begav sig, att sedan människobarnen i de dagarna förökat sig föddes åt dem vackra
och täcka döttrar. 2 Och väktarna22, himmelens söner23, sågo dem och fingo begär till dem och
sade sinsemellan: Välan, vi vilja utvälja hustrur åt oss bland människobarnen och föda barn åt
oss.
3 Och Semjasa, deras furste, talade till dem: Jag fruktar, att I ej viljen utföra denna gärning,
och då skall jag ensam hava att försona denna stora synd. 4 Då svarade de honom och sade: Vi
vilja alla svärja en ed och förplikta oss ömsesidigt genom förbannelser att icke uppgiva denna
plan, utan bringa den till utförande. 5 Då svuro de alla och förbundo sig därtill sinsemellan
genom förbannelser. Och de voro inalles två hundra. 6 Och de nedstego på Ardis24, det är
berget Hermons topp, och de kallade det Hermons berg25, emedan de där svurit och
sinsemellan utstött förbannelser.
7
Och detta är namnen på deras furstar: 26
18 Fjärde till nionde raden i vers 6 finns bara i Gg (Charles). Min egen översättning från (Charles)
19 jorden (Knibb) eller landet (1901)
20 Matt 5:5
21 (Charles) placerar denna rad efter 6:e versens 3:e rad; därav det långa bindestrecket.
22 väktarna på arameiska (Pratt1 hänvisar till (Milik)), men de övriga översättningar behåller ordet
änglarna här.
23 För en diskussion om vem dessa väktare och himmelens söner var, se artikeln Väktarnas identitet på
adressen http://pataphysicsofsimulacra.wordpress.com/henoks-bok-pa-svenska/vaktarnas-identitet/.
24 på Ardis eller på Jareds dagar där dagar endast finns på grekiskans Gg (Charles)
25 Hermon kommer av ordet herem på hebreiska, vilket betyder svära (Fortner hänvisar till Charles)
26 De arameiska namnformerna anses vara äldre (källa?) och dessa återfinns i bilagan Namnen på väktarna
tillsammans med namnens betydelser.
11
Semjasa, deras ledare,
Urakiba,
Rameel27,
Akibeel,
Tamiel28,
Ramuel,
Danel,
Esekeel,
Sarakujal,
Asael,
Armers,
Batraal,
Anani,
Sakebe29,
Samsaveel,
Sartael,
Tummiel30,
Turel,
Jomjael
och Arasjal.
8
Detta är de tvåhundra änglarnas furstar, och alla de andra voro med dem.
7 1 Och de togo sig hustrur, och var och en utvalde en åt sig,31 och de begynte gå in till
dem och plägade umgänge med dem och lärde dem trollmedel och besvärjelser och att skära
rötter och olika träslag 32. 2 Och de blevo havande och födde jättar. 33 3 Dessa förtärde all
människornas näring, tills människorna ej längre mäktade livnära dem. 4 Då vände sig jättarna
mot människorna själva för att uppäta dem. 5 Och de började försynda sig på fåglarna och
djuren på marken och det som rör sig och fiskarna 34 och förtära deras35 kött och dricka deras
blod. 6 Då klagade jorden över de orättfärdiga.
8 1 Och Asasel36 lärde människorna att tillverka svärd och knivar och sköldar och pansar
och att se vad som var bakom dem37 och att göra konstverk: armringar och andra smycken, och
lärde dem att bruka smink och försköna ögonbrynen och begagna de dyrbaraste och utsöktaste
stenar och alla färgämnen och metallerna i jorden. 2 Och det vart stor ogudaktighet och mycket
horeri, och de syndade, och alla deras vägar blevo fördärvade.
3 Semjasa undervisade alla besvärjare och örtskärare;
Armaros38 lärde besvärjelsernas lösning;
Barakal39 undervisade stjärntydarna;
Kokabel40 upplyste om himmelens tecken
och Tamiel41 om stjärntydningen,
27 Urakiba och Rameel skrevs ihop till Urakibarameel i de äldre utgåvorna
28 Namnet återfinns inte i den arameiska versionen. Betydelsen osäker; kanske Gud är klokhet/deras ljus.
29 Laurence och (1826) har här namnet Zavebe
30 I etiopiska är bara efterledet -iel på detta namn läsbar (källa?), men i arameiska finns namnet Tummiel i
denna plats i listan.
31 För en utläggning av uttrycket togo sig hustrur, se förordet.
32 skära rötter kan vara en benämning för genetisk manipulering (källa?)
33 Se 1 Mos 6:4 där jättar omnämns – (på hebreiska: nefilim, som betyder de fallna; på grekiska: gigantes,
som betyder jord-född (Missler)) – vilket även omnämns i 4 Mos 13:34. Även 5 Mos 2:10-12,20-23, 3:11, 9:2,
Jos 12:4, 13:12, 1 Sam 17:4-7, 2 Sam 21:16,20, 1 Krön 20:4-8 omnämner högväxta och mäktiga folk
(Companion Bible notes and appendix), (Gregory), och (GiantstheBibleandEnoch).
34 Jämför 1 Mos 6:12-13 (Dankenbring)
35 deras eller varandras, dvs en grupp jättar mot en annan grupp, enligt (Fortner) som hänvisar till Charles.
36 För stavningen på Asasel, se bilagan Namnen på väktarna. För betydelsen hos namnet, se sidan Semjasa
och Asasel på adressen http://pataphysicsofsimulacra.wordpress.com/henoks-bok-pa-svenska/semjasa-ochasasel/
37 betyder göra speglar enligt (1901)
38 Armaros är med all sannolikhet densamma som Armers i vers 6:7
39 Barakal är med all sannolikhet densamma som Sarakujal i vers 6:7
40 Kokabel är med all sannolikhet densamma som Akibeel i vers 6:7
12
och Asradel42 om månens lopp.
Och när människorna förgingos, ropade de, och deras stämma trängde till himmelen.
9 1 Då blickade Mikael, Gabriel, Suriel och Uriel ned från himmelen och sågo det myckna
blod, som utgöts på jorden, och all den orätt, som förövades på henne. 2 Och de sade
sinsemellan: Människornas klagan kommer den öde jorden att genljuda ända till himmelens
port. 3 Och för eder, I himmelens heliga, klaga nu människornas själar och säga: Skaffen oss rätt
hos den Högste! 4
Och de talade till sin Herre, Konungen: Herrarnas Herre, gudarnas Gud, konungarnas
Konung,43 din härlighets tron och ditt heliga, ärofulla namn bestå genom världens alla
släkten; prisad och högtlovad är du! 5 Du har skapat allt, och herraväldet över allting är
hos dig. Allt är avtäckt och uppenbart för dig, och du ser allt, och intet förmår dölja sig för
dig. 6 Så se då vad Asasel44 har gjort, hur han på jorden undervisat om all orättfärdighet
och uppenbarat för världen de himmelska hemligheterna. 7 Och besvärjelserna har
Semjasa kungjort, han, som du givit makten att vara en furste bland sina likar. 8 Och de
hava tillsammans gått till människornas döttrar och sovit hos dem, kvinnorna, och orenat
sig och uppenbarat för dem dessa synder. 9 Men kvinnorna hava fött jättar, och därigenom
blev hela jorden full med blod och orättfärdighet. 10 Och nu, se hur de hädangångna
själarna ropa och deras klagan når fram till himmelens port, och deras suckan stiger
uppåt. Människorna förmå icke undfly den orättfärdighet, som förövas på jorden. 11 Och
du vet allt, innan det sker, och du känner detta och deras angelägenheter, och likväl talar
du icke till oss. Vad skola vi nu fördenskull göra med dem?
4
10 1 Då talade den Högste, Store och Helige och sände Arsayalalyur 45 till Lameks son, sägande:
2 Säg honom i mitt namn: Göm dig! Och uppenbara för honom den förestående änden. Ty hela
jorden skall förgås, och en vattuflod är nära att komma över henne, och det som är på henne
skall förgöras. 3 Och upplys honom, på det att han må fly undan och hans säd varda behållen
för hela jorden.46
4 Och åter sade Herren till Rafael: Bind Asasel till händer och fötter och kasta honom i
mörkret. Gör en öppning i den öken, som är i Dudael, och förflytta honom dit. 5 Och lägg på
honom ohuggna och kantiga stenar och betäck honom med mörker, att han må stanna där för
alltid, och överhölj hans ansikte, så att han icke skådar ljuset.47 6 Och på domens stora dag skall
han kastas i eldsjön. 7 Och gör jorden helbrägda48, vilken änglarna hava fördärvat, och
förkunna henne, att jag skall hela henne och att icke alla människobarnen skola förgås genom
de hemligheter, som väktarna yppat för sina söner och lärt dem. 8 Och hela jorden blev
fördärvad genom kunskapen om Asasels verk. Tillskriv honom alla synderna. 49
9 Och till Gabriel sade Gud: Drag ut mot de i synd avlade 50, och de förkastade och
otuktens söner51, och utrota otuktens söner och väktarnas barn ibland människorna. För dem ut
41 Namnet Tamiel saknas i min (1901)-källa, men jag antar att den glömdes i avskriften
42 Sammanhanget tyder på Asradel är densamma som Sartael i vers 6:7
43 Herrarnas Herre … konungarnas Konung: jämför en så gott som identisk titulering i Upp 17:14 och 19:16
(Aland)
44 För stavningen på Asasel, se bilagan Namnen på väktarna.
45 Arsyalalyur (Knibb) återges Uriel hos en grekisk text (Fortner), vilket följs av (1901).
46 hans säd varda behållen för hela jorden: Jämför Visheten 14:6
47 Läs på sidan Semjasa och Asasel om den parallella ritualen med ”geten för asasel” i 3 Mos 16. Sidans
adress: http://pataphysicsofsimulacra.wordpress.com/henoks-bok-pa-svenska/semjasa-och-asasel/
48 Jämför Rom 8:19-21 (Moore)
49 Jämför Asasel i 3 Mos 16 som också befann sig i öknen.
50 de i synd avlade är mer ordagrant bastardarna enligt (Fortner) som hänvisar till Charles och Knibb.
13
och släpp lös dem, att de må själva genom mord förgöra varandra, ty långt liv skola de icke få.
10 Och deras fäder skola alla bedja dig om förbarmande, men intet kunna utverka, ehuru de
vänta sig ett mycket långt liv och hoppas, att var och en av dem skall leva femhundra år. 52
11 Och till Mikael sade Gud: Kungör detta för Semjasa och hans stallbröder, som förenat
sig med kvinnorna till att fördärva sig med dem i all deras orenhet. 12 När alla deras söner
dräpa varandra och de skådat sina käras undergång, så fastbind dem under jordens kullar för
sjuttio släktens tid53, ända till deras doms och fullbordans dag, tills den yttersta domen hålles
för all evighet. 13 I de dagarna skall man föra dem till den brinnande avgrunden. I pinan och
fängelset skola de instängas för all evighet. 14 Och genast skall avgrunden brinna och sedan
förstöras jämte dem. Tillsammans skola de vara bundna till alla släktens ände. 15 Och förgör
alla vällustiga själar och väktarnas barn, emedan de misshandlat människorna. 16 Och utrota
allt övervåld från jordens yta, och varje ont verk skall taga slut, och rättfärdighetens och
rättvisans planta skall synas, och arbetet skall lända till välsignelse. Full av fröjd, skall man i
evighet plantera rättvisa och rättfärdighet.
17
Och nu skola alla rättfärdiga tillbedja i ödmjukhet
och förbliva vid liv, tills de fött tusen barn,
och alla sina ungdomsdagar och sin sabbat skola de genomleva i frid.
18
I de dagarna skall hela jorden bebyggas i rättfärdighet och planteras med träd och varda
uppfylld med välsignelse. 19 Allehanda ljuvliga träd och vinstockar skall man plantera på
henne. Och vinstocken skall bära frukt i ymnighet, och av all säd, som utsås, skall ett mått bära
tiotusen, och ett mått oliver skall giva tio pressar olja. 20 Och du, rena jorden från allt övervåld
och all orättvisa och all synd och all gudlöshet och all orenhet och se till, att de försvinna från
henne. 21 Och alla människobarnen skola vara rättfärdiga, och alla folk skola ägna mig sin
dyrkan och prisa och tillbedja mig. 22 Och jorden skall vara ren från allt fördärv och all synd
och allt straff och alla kval. Och jag skall aldrig mer sända en vattuflod över henne, från släkte
till släkte evinnerligen.
11 1 Och i de dagarna skall jag upplåta välsignelsens förrådskamrar, som äro i himmelen,
för att låta välsignelse komma ned på jorden över människobarnens verk och arbete. 2 Frid och
rätt skola förena sig under världens alla dagar och genom jordens alla släkten.
Väktarnas böneskrift (sektion 3)
12 1 Och innan allt detta skedde, vart Henok fördold, och ingen bland människobarnen visste
var han blivit förborgad och var han uppehöll sig och vad som blivit av honom. 2 Och all hans
verksamhet under hans levnad var med de heliga och med de vakande änglarna.
3 Och jag, Henok, höll just på att lovprisa världens store Herre och Konung, då de vakande
änglarna kallade mig, Henok, skrivaren, och sade till mig: 4 Henok, du rättfärdighetens
skrivare, gå och delgiv väktarna — som lämnat den höga himmelen, och den heliga, eviga orten
och fördärvat sig med kvinnor och gjort så, som människobarnen göra, och tagit sig hustrur och
nedsjunkit i stort fördärv — 5 att de icke skola hava frid på jorden ej heller erhålla förlåtelse för
sina synder, ty de skola icke få glädja sig över sina barn. 6 Sina käras förgörelse skola de åse,
och över sina barns undergång skola de jämra sig, och de skola bedja i evighet, men icke finna
barmhärtighet och frid.
51 otuktens söner (Knibb); även senare i versen.
52 Jämför Syrak 16:7 (neagle) och (Dankenbring)
53 Se Luk 3:23-37, och Matt 24:34
14
13 1 Och Henok gick åstad och sade till Asasel 54: Du får ingen frid. En sträng dom har
utgått över dig, att man skall binda dig, 2 och lindring, förbön och barmhärtighet skola icke
tillfalla dig för det övervåld, som du lärt människobarnen, och för alla de hädelsens, våldets
och syndens verk, som du visat dem. 3 Då gick jag vidare och talade till dem samtligen, och de
blevo förfärade, och fruktan och skräck överföllo dem. 4 Och de bådo mig skriva en böneskrift
för dem, på det att de därigenom måtte erhålla förlåtelse, och att frambära den till himmelen
inför Gud. 5 Ty själva kunde de icke längre tala med honom, icke heller upplyfta sina ögon mot
himmelen, av blygsel över sin syndaskuld, för vilken de straffades. 6 Då avfattade jag deras
böneskrift för deras ande och för varje särskild gärning av dem och för det varom de bådo, att
de därigenom måtte vinna tillgift och röna långmodighet.
7 Och jag gick åstad och satte mig vid Dans vattendrag i Dan, söder om Hermons västra
sluttning,55 och läste deras böneskrift, tills jag somnade. 8 Och se, jag hade en dröm och såg
syner. Och i en syn såg jag en straffdom, som jag skulle kungöra himmelens söner,
tillrättavisande dem. 9 Och när jag uppvaknat, gick jag till dem, och de sutto alla församlade i
Ublesjael, mellan Libanon och Seneser 56, sörjande, med övertäckta ansikten. 10 Och jag
omtalade för dem alla de syner jag sett under min sömn och begynte tala rättfärdighetens ord
och bestraffa himmelens väktare.
14 1 Vad som här i det följande står skrivet är rättfärdighetens ord och de eviga väktarnas
tillrättavisning, såsom den Helige och Store befallt genom den synen. 2 Under min sömn såg jag
vad jag nu skall berätta med min lekamliga tunga och min anda, som den Store givit
människorna, att de skola tala därmed och förstå det med hjärtat, 3 Liksom han skapat
människorna och skänkt dem förmåga att fatta förståndets ord, så har han skapat även mig och
förlänat mig makt att bestraffa väktarna, himmelens söner.
4 Jag hade uppskrivit eder bön, men i min syn såg jag, att den icke i all evighet 57 skall
varda hörd och att domen över eder är uttalad och att ingenting skall beviljas eder. 5 Och
hädanefter skolen I icke i all evighet mera uppstiga till himmelen, och till jorden är den domen
utgången, att man skall binda eder för alla världens dagar. 6 Men först skolen I åse edra älskade
söners undergång, och I skolen icke få äga dem, utan de skola falla för svärd inför edra ögon. 7
Eder bön för dem varder icke uppfylld, icke heller eder bön för eder själva. Och ehuru gråtande
och bedjande, skolen I intet erhålla av det var om jag i min böneskrift bett för eder.
8 Och sålunda tedde sig min syn. Se, molnen och en dimma inbjödo mig, och stjärnornas
och blixtarnas lopp drev och jagade mig, och vindarna gåvo mig vingar och förde mig bort. 9
De togo mig upp till himmelen, och jag kom till en mur, byggd av kristall och omgiven av eld.
Och jag begynte varda förfärad. 10 Och jag steg in i lågan och närmade mig ett högt hus med
väggar och golv av kristall. 11 Dess tak liknade stjärnornas och blixtarnas bana, med flammande
kerubim däremellan på en vattenklar himmel. 12 Lågande eld omgav dess väggar, och dess
dörr brann av eld. 13 Och jag inträdde i den boningen. Den var het som eld och kall som is. Intet
ljuvligt och intet liv funnos där. Fruktan överföll mig, och bävan fattade mig, 14 och förskräckt
och skälvande, föll jag på mitt ansikte.
Och jag såg i min syn, 15 och se, där var en annan byggnad, större än den förra, av
eldslågor, och alla dess portar stodo öppna inför mig. 16 Och allt var så översvinneligt härligt
och stort och praktfullt, att jag icke mäktar giva eder en beskrivning på dess härlighet och
54 För stavningen på Asasel, se bilagan Namnen på väktarna.
55 I närheten av Ceasarea Philippi, som ligger i riktning mot Hermons sydvästra slutning, ägde Petrus
bekännelse rum, Mark 8:27-30 (PBL)
56 mellan Libanon och Seneser dvs nära Damaskus (Fortner)
57 under evighetens alla dagar (Knibb) heter i all evighet enligt (1901). Det kan också översättas med under
världens alla dagar (Fortner som hänvisar till Laurence)
15
storlek. 17 Men dess golv var av eld, och därovan blixtars och stjärnors bana, och även dess tak
var flammande eld. 18 Och jag upplyfte mina ögon och såg därinne en hög tron, till utseendet
såsom rimfrost, och runt omkring den liksom strålande sol och stämmor av kerubim. 19 Och
nedanför den höga tronen runno eldströmmar fram, så att man icke kunde se på den. 20 Och
han, som är stor i härlighet, satt på den tronen, och hans klädnad sken klarare än solen och var
vitare än den rena snön. 21 Ingen av änglarna kunde träda ditin, icke heller någon varelse av
kött58 skåda själve den härlige och majestätiske Gudens anlete.59 22 Flammande lågor omgåvo
honom, och en stor eld brann inför honom, så att ingen av dem som voro omkring honom
kunde närma sig tronen. Tio tusen sinom tio tusen60 stodo inför honom, men han hade intet
behov av det heliga rådet. 23 Och de heliga i hans närhet avlägsnade sig varken natt eller dag
och lämnade honom aldrig. 24 Och jag hade dittills haft ett täckelse över mitt ansikte, ty jag
bävade. Då kallade mig Herren med egen mun och sade till mig: Kom hit, Henok, och hör mitt
heliga ord! 25 Och han lät mig stiga upp och komma fram ända till porten, men jag böjde ned
mitt ansikte.
15 1 Och han sade till mig med sitt ord: Hör, frukta icke, Henok, du rättfärdige man och
rättfärdighetens skrivare, utan träd fram och hör mitt ord! 2 Och gå åstad och säg till
himmelens väktare, Som hava sänt dig att bedja för dem: I borden bedja för människorna och
icke de för eder. 3 Varför haven I lämnat den höga, heliga, eviga himmelen och sovit hos
kvinnorna och orenat eder med människornas döttrar och tagit eder hustrur och gjort såsom
jordens barn och fött jättesöner? 4 Medan I voren andliga och heliga, i åtnjutande av de eviga
livet, haven I orenat eder med kvinnors blod61 och fött barn, haft begärelse till människors
blod62 och avlat kött och blod, såsom de dödliga och förgängliga pläga göra. 5 Fördenskull har
jag också givit dem hustrur, att de må befrukta dem och att barn må födas genom dem, på det
att inget skall fattas dem på jorden.63 6 Men förut voren I andliga, i besittning av det eviga,
odödliga livet under världens alla släkten. 7 Därför har jag icke skapat hustrur åt eder, ty de
andliga hava sin boning i himmelen.
8 Och jättarna, som äro födda av kött och blod, skola på jorden kallas onda andar, och där
skall deras hemvist vara. 9 Onda väsenden framkomma ur deras länder. Emedan de äro
ovanefter och deras begynnelse och ursprung var ifrån de heliga väktarna, skola de vara onda
andar på jorden, och onda andar skola de kallas. 10 Och himmelens andar hava sin boning i
himmelen, men jordens andar, som föddes på jorden, hava sin boning på jorden. 11 Och
jättarnas andar, som skola bliva likt molnen64, skola vålla fördärv och störta ned och föröva
våldsdåd och anställa förödelse och anstifta olyckor på jorden. Och de skola vara osynliga och
varken behöva äta eller dricka. 65 12 Och dessa väsenden skola uppresa sig mot människobarnen
och mot kvinnorna, emedan de härstamma från dem.
58 någon varelse av kött enligt Charles och Knibb; en dödlig enligt (1901)
59 Jämför 1 Tim 6:16 (Moore)
60 … tronen. Tio tusen sinom tio tusen stodo inför honom: Jämför Upp 5:11 änglar som stod runt tronen … deras
antal var myriaders myriader (Aland)
61 kvinnors blod (Charles) i stället för kvinnor (1901-?-). Knibb återger denna passage med … orenat eder på
kvinnorna, och fött barn genom köttets blod, och haft …
62 människors blod efter (Knibb) i stället för människor (1901)
63 på det att inget skall fattas dem på jorden (Charles) i stället för såsom det sker på jorden. (1901). Knibb återger
denna passage med så att gärningar må utföras på jorden.
64 skola bliva likt molnen (Laurence) heter hava sitt tillhåll i molnen enligt (1901). Charles rättar meningen till
… jättarnas andar hemsöker, vållar fördärv … och (Knibb) gör på liknande sätt. Grekiskan har här ordet
nephelas vilket möjligen gömmer på en äldre version på ordet: Napheleim (Fortner)
65 och varken behöva äta eller dricka: (Charles) har här och intager ingen föda, men, även så, hungrar och törstar.
16
16 1 I de dagarna, då jättarna skola mörda varandra, gå under och dö och när deras andar
gått ut ur deras kroppar, skall deras kött hemfalla åt förgängelsen. Och sedan skola de utan
dom anställa fördärv, ända tills den dag kommer, då den stora domen fullbordas över den
stora världen, över väktarna och de ogudaktiga. 66
2 Och säg nu till väktarna, som sänt dig att bedja för dem, vilka förut varit i himmelen, säg
dem nu: 3 I haven varit i himmelen, och visserligen voro alla de förborgade tingen eder ännu
icke uppenbarade; men flera hemligheter haven I vetat, och dem haven I uti edert hjärtas
hårdhet meddelat kvinnorna, och därigenom anstifta män och kvinnor mycket ont på jorden.
4
Säg dem alltså: I haven ingen frid.
Henoks första resa (sektion 4)
17 1 Och de togo mig bort till ett ställe, där det fanns skepnader, som liknade flammande eld
och som, när som helst de ville, visade sig i människogestalt. 2 Och de förde mig till
stormvindens hemvist och upp på ett berg, vars spets räckte upp i himmelen. 3 Och jag såg
skinande platser och åskan vid deras gränser och i djupet en brinnande pilbåge och pilar och ett
koger och ett flammande svärd och alla blixtarna. 4 Och de förde mig ända till levande vatten
som talade67 och ända till västerns eld, som upptager varje solnedgång. 5 Och jag kom till en
brinnande ström med eld flytande såsom vatten, vilken utgjuter sig i ett stort hav i väster.
6 Och jag såg alla de väldiga floderna och anlände till ett stort mörker och gick in däri, dit
alla dödliga vandra.
7 Och jag såg Vintertidens svarta molns berg och den ort, där hela djupets vatten utgjuter
sig.
8 Och jag såg djupets mynning och mynningen av alla jordens floder.
18 1 Och jag såg jordens grundvalar och alla vindars förvaringsrum och såg hur han
därmed utrustat hela skapelsen.
2 Och jag såg jordens hörnsten och de fyra vindarna, som bära både henne och himmelens
fäste.
3 Och jag såg huru vindarna spänna ut himmelens valv och sväva mellan himmel och jord;
de äro himmelens pelare.
4 Och jag såg de vindar, som kringvrida himmelens valv och komma solen och stjärnorna
att gå ned.
5 Och jag såg jordens vindar, som bära molnen, och såg änglarnas vägar och vid jordens
ände himmelens fäste därovan.
6 Och jag gick vidare, mot söder. Det brinner natt och dag där, varest det finnes sju berg av
ädla stenar, tre i öster och tre i söder. 7 Och av dem i öster var ett av färgade stenar och ett av
pärlstenar och ett av antimon, och de i söder voro av röda stenar. 8 Men det mellersta berget
räckte ända upp i himmelen, liksom Guds tron, och var av alabaster och dess övre del av safir. 9
Och jag såg i alla bergen brinnande eld. 10 Och på andra sidan om det stora landet såg jag en
ort, där vattnet samlade sig. 11 Och jag såg i jorden en djup klyfta med pelare av himmelsk eld,
och jag såg andra pelare av himmelsk eld, vilka varken kunde räknas uppåt eller nedåt, falla
ned bland dem.
12 Och över den klyftan såg jag en ort, som icke hade något himmelens fäste ovan och
ingen jordens grundval under sig, och där fanns intet vatten och inga fåglar, utan det var
66 Jämför Matt 8:29 (Moore)
67 to water of life, which spoke (Fortner hänvisar till Laurence)
17
allenast en öde plats. 13 Och förskräckligt var det jag där såg: sju stjärnor, som liknade höga,
brinnande berg, och de voro såsom andar och anropade mig.
14 Och ängeln sade till mig: Här sluta himmel och jord. Denna ort tjänar till fängelse för
himmelens stjärnor och dess härskara. 15 Och de stjärnor, som kretsa över elden, äro de som
före sin uppgång överträdde Guds befallning, emedan de icke kommo på sin bestämda tid. 16
Och han vredgades på dem och band dem och håller dem bundna ända till den tid, då deras
skuld bliver fulländad, under hemlighetens år.
19 1 Och Uriel sade till mig: Här skola de änglars andar bo, vilka förenat sig med
kvinnorna och, antagande mångahanda gestalter, orenat människorna och förfört dem, så att de
dyrkat demonerna såsom gudar och offrat åt dem 68 — nämligen när den dag kommer, då den
stora yttersta domen skall hållas över dem. 2 Och även deras hustrur, som förförde himmelens
änglar, skall det gå på samma sätt.
3 Och jag, Henok, allena har sett alltets gränser 69, och ingen annan människa har skådat
detta utom jag.
De heliga vakande änglarna
20 1 Och detta är namnen på de heliga vakande änglarna.
2
Uriel, åskans och jordbävningens ängel;
Människoandarnas ängel;
4 Raguel, som verkställer hämnden på världen och ljusen;
5 Mikael, som är satt över den bästa delen av människorna, nämligen folket 70;
6 Sarakael, som vakar över de människobarns andar, som förleda andarna till synd;
7 Gabriel, som är satt över ormarna71 och paradiset och keruberna.
3 Rafael,
21 1 Och jag vandrade runt omkring och kom till en ort, där ingenting hände. 2 Och jag såg
någonting förskräckligt: ingen hög himmel och ingen fast grundad jord, utan ett tomrum, högt
och rysligt. 3 Och där såg jag sju stjärnor från himmelen blunda, liknande stora berg och liksom
brinnande i eld.
4 Denna gång sade jag: För vilken synd äro de bundna, och varför äro de utstötta hit?
5 Då sade Uriel, vilken var hos mig såsom min ledare: Henok, vad forskar du efter, och
vad söker du få veta, och vi frågar du och är nyfiken? 6 Detta är de stjärnor, som hava överträtt
den högste Gudens befallning, och de ligga bundna här, ända till dess tio tusen världar, talet på
deras skulds dagar, varda fullbordade.
7 Och därifrån gick jag till ett annat ställe, som var ännu sydligare än det förra, och såg
någonting förskräckligt. En stor eld fanns där, som flammade och lågade, och hade
inskärningar och nådde ända bort i72 en riktig avgrund, och stora pelare av eld kastades ditned.
Men dess utsträckning och storlek kunde jag icke skönja, ej heller var jag i stånd att se dess
begynnelse.
8 Då sade jag: Hur förfärlig är icke denna ort, och huru plågsamt är det ej att se på den!
68 Jämför 1 Kor 10:20 (Silverbristle)
69 alltets gränser: jämför 1 Pet 4:7 slutet på allting (Moore)
70 folket är Israel enligt (1901)
71 ormarna eller Ikisat som enligt (Fortner som hänvisar till Laurence) verkar vara ett egennamn.
72 nådde ända bort i följer Charles och Knibb
18
9
Då svarade Uriel och sade: Henok, varför uppstå sådan fruktan och fasa hos dig för
denna rysliga ort och vid åsynen av denna pina? 10 Och han sade vidare till mig: Denna plats är
änglarnas fängelse, och här skola de hållas fångna i evighet.
Henoks andra resa (sektion 5)
22 1 Därifrån gick jag till en annan ort. Och han visade mig en stor, hög bergsträcka i väster,
hårda klippor och fyra vida platser. 2 Och bland dem fanns det djupa och breda och alldeles
släta orter, så släta som någonting som rullar, och dystra att se på.
3 Denna gång svarade Rafael, som var med mig, och sade: Dessa rymliga platser äro
ämnade till att andarna, de avlidnas själar, skola församla sig på dem; de äro skapade för att
församla alla människobarnens själar. 4 De platserna hava danats till uppehållsorter för dem
ända till dagen för deras dom och ända till deras bestämda tid, och den tiden är lång, tills den
stora domen övergår dem. 5 Och jag såg andar av människobarn, som då voro döda, och deras
röster trängde klagande ända fram till himlens port.
6 Denna gång frågade jag ängeln Rafael och sade: Vems ande är den där, vars stämma
tränger uppåt och klagar?
7 Och han svarade mig: Det är den ande, som gick ut ur Abel, som dödades av sin broder
Kain, och han klagar på honom, till dess Kains säd varder utrotad från jordens yta och
försvinner bland människors barn.73
8 Då frågade jag om honom och om allas dom och sade: Varför är den ena skild från den
andra?
9 Och han svarade mig: Dessa trenne avdelningar äro gjorda för att åtskilja de dödas
andar.74 Och så äro de övriga rättfärdigas själar avsöndrade, och de hava en vattukälla, och
ovan den är ljus. 10 Likaså finnes en avdelning för syndarna, dit de komma, när de dött och
begravas på jorden, utan att domen utgått över dem under deras livstid. 11 Här dväljas deras
själar åtskilda i den stora pinan, tills domens, straffets och plågans stora dag kommer för
hädarna och hämnden över deras själar, då man här binder dem för evigt. 12 Och denna
avdelning är danad för deras själar, som klaga över sin undergång, då de blevo dödade i
syndarnas dagar. 13 Således är den skapad för de människors själar, som icke voro rättfärdiga,
utan syndare, fulländade i skuld. De skola vara hos de skyldiga, dem lika, men deras själar
varda icke dödade på domens dag, icke heller skola de uttagas härifrån.
14 Då prisade jag härlighetens Herre, och sade: Prisad vare min Herre, härlighetens och
rättvisans Herre, som regerar över allting i evighet!
23 1 Därifrån gick jag till ett annat ställe västerut, intill yttersta ändarna av jorden. 2 Varest jag
såg en lågande och oupphörligt framströmmande eld, vilken varken dag eller natt avbröt sitt
lopp, utan fortfor beständigt på samma sätt.
3 Jag frågade, sägande: vad är detta, som aldrig upphör?
4 Då svarade Raguel, en av de helige änglar, som voro med mig, 5 Och sade: Denna
lågande eld, som du ser strömma västerut, kommer från alla himmelens lysande kroppar.
24 1 Därifrån gick jag till en annan trakt av jorden, och han visade mig en bergsträcka av eld,
som flammade natt och dag. 2 Och jag gick fram och såg sju ståtliga berg av praktfulla, vackra
stenar, det ena olikt det andra, alla präktiga och av ett härligt utseende och ett skönt yttre, tre i
73 Jämför Upp 6:9-10
74 Jämför Luk 16:26 (Pratt2)
19
öster och tre i söder, och det ena reste sig högre än det andra, och mellan dem slingrade sig
jämsides löpande djupa dalar. 3 Och det sjunde berget var i mitten, och dess spets liknade en
tron, omgiven av välluktande träd. 4 Och bland dem fanns ett med en doft, vars like jag ännu
aldrig hade känt och vars blad och blommor icke vissna i evighet och vars ved aldrig multnar
och vars frukter äro sköna och likna palmdruvor.
5 Denna gång sade jag: Se vilket skönt träd, härligt att skåda, och ljuvligt äro dess blad och
välbehagligt är åsynen av75 dess frukt!
6 Då svarade mig Mikael, en av de heliga och ärade änglarna, vilken var satt över de
bergen och de träden. 25 1 Och han sade till mig: Henok, vad önskar du få veta om detta träds
doft?
2 Då svarade jag, Henok, honom och sade: Om allting skulle jag vilja veta något, men i
synnerhet om detta träd.
3 Och han svarade mig och sade: Det höga berg, som du sett och vars topp liknar Herrens
tron, är också hans tron, där den Helige och Store, härlighetens Herre, den evige Konungen,
skall sitta, när han stiger ned för att bringa jorden det gott är. 4 Och detta träd med den ljuvliga
lukten är det icke någon enda dödlig tillåtet att vidröra förrän på den stora domens tid. När allt
varder vedergällt och fullbordat för evigheten, skall det trädet överantvardas åt de rättfärdiga
och ödmjuka. 5 Och av dess frukt skall liv beskäras åt de utvalda. Och i norr skall det
omplanteras, på den heliga orten, och bliva Herrens, den evige Konungens, tempel. 76
6
Då skola de fröjda sig och jubla
i den Helige.
De skola låta dess doft intränga i sina ben
och leva ett långt liv på jorden,
såsom dina fäder levat,
och i deras dagar skola ingen sorg och intet lidande,
ingen möda och ingen plåga komma vid dem.
7
Då prisade jag härlighetens Herre, den evige Konungen, därför att han berett detta åt de
rättfärdiga människorna och skapat det och lovat att giva dem det.
26 1 Och därifrån gick jag till jordens medelpunkt77 och såg en välsignad och fruktbar äng, där
grenar från ett avhugget träd slogo rot och sköto skott. 2 Och där såg jag ett heligt berg78 och
nedanför detta, öster därom, ett vattendrag 79, som flöt åt söder. 3 Och jag såg i öster ett annat
berg80 av samma höjd och mellan dem båda en djup, men icke bred dal 81, varest ett vatten flöt
invid berget. 4 Och väster om detta var ett annat berg, lägre än det förra, och där nedanför
mellan dem båda var en dal, och andra, djupa och torra dalar funnos vid de trenne bergens fot.
5 Och alla dalarna, i den hårda klippan, voro djupa och smala. Och träd voro planterade på
höjderna. 6 Och jag förundrade mig över klipporna och över dalen82 och undrade storligen.
75 välbehagligt är åsynen av följer 1826, Laurence, Charles, och Knibb
76 Jämför Upp 22:2 (Moore)
77 Palestina (Jerusalem) påpekar (1901)
78 Sion påpekar (1901)
79 Siloa påpekar (1901)
80 Oljeberget påpekar (1901)
81 Kidron (Josafats dal) påpekar (1901)
82 Gehenna (Hinnom) påpekar (1901)
20
27 1 Då sade jag: Vartill äro de ämnade, detta välsignade land, uppfyllt med träd, och
denna fördömda dal83?
2 Då svarade mig Uriel och sade: Den fördömda dalen är bestämd för dem som varda för
evigt fördömda. Här måste alla de samlas, vilka föra otillbörligt tal mot Gud och tala oförsynt
om hans härlighet. Här samlar man dem, och här är deras straffort. 3 I den yttersta tiden skall
skådespelet av en rättvis dom för all evighet över dem beskäras de rättfärdiga. 84 Fördenskull
skola de som funno förbarmande prisa härlighetens Herre, den evige Konungen. 4 Och när de
dagar komma, då domen fälles över dem, skola de prisa honom för den barmhärtighet, varmed
han sänkt dem deras arvedel. 5 Då prisade även jag härlighetens Herre och talade till honom
och ihågkom såsom sig bör, hans storhet.
28 1 Därifrån begav jag mig öster ut till mitten av berget i öknen, vars jämna yta jag allenast
blev varse. 2 Den var full av träd av det omtalta fröet, och vatten rann hastigt nedför detsamma.
3 Där syntes ett vattenfall, sammansatt likasom av många vattenfall både västerut och österut.
På ena sidan voro träd, på den andra vatten och dagg.
29 1 Då gick jag till ett annat ställe, från öknen öster ut om det berget, vilket jag hade
nalkats. 2 Där såg jag träd av bestämt värde, i synnerhet dem, som frambringa välluktande
droger, rökelse och myrra, och trän olika varandra.
30 1 Och över detsamma bortom dem höjde sig det östra berget på icke stort avstånd. Jag
såg likaledes ett annat ställe med dalar av vatten, vilka aldrig uttorkade. 2 Varest jag märkte ett
praktfullt träd, vilket i lukt liknade Zasakinon85. 3 Och emot sidorna av dessa dalar blev jag
varse kanelträdet med en söt lukt.
Vidare gick jag österut. 31 1 Då såg jag ett annat berg, bevuxet med träd, varifrån vatten
flöt likasom Niketro. Dess namn var Sazira och Kalboneba,86 2 och uppå detta berg blev jag
varse ett annat berg, varpå voro träden Alva. Dessa träd voro fulla likasom mandelträd och
starka, 3 och då de frambragte frukt, överträffade densamma all vällukt.
32 1 Och när jag blickade åt norr87, bort över höjderna, såg jag sju berg, fulla med ypperlig
nardus och välluktande träd och kanel och peppar.
2 Därifrån gick jag över de bergens toppar, fjärran mot öster, och drog vidare över
Erythreiska havet88 och kom långt bort ifrån detta och svävade över ängeln Sutel 89. 3 Och jag
kom in i rättfärdighetens lustgård och såg mångahanda träd, höga, välluktande, vackra och
härliga, och även vishetens träd, som förlänar dem som äta därav mycken visdom. 4 Och det
liknar johannesbrödträdet90, och dess frukter äro mycket goda och likna vindruvor, och dess
doft sprider sig vitt omkring.
5 Och jag sade: Skönt är detta träd, och hur härlig och ljuvlig är ej dess anblick!
6 Och den helige ängeln Rafael, som var med mig, svarade och sade: Detta är vishetens
träd, varav dina stamföräldrar, din åldrige fader och din gamla moder, hava ätit. Och de funno
vishetens kunskap, och deras ögon öppnades, och de sågo, att de voro nakna, och så blevo de
utdrivna ur lustgården.
83 Gehenna (Hinnom) påpekar (1901)
84 Jämför 2 Petr 2:6 (Fortner)
85 Charles har här ordet mastic vilket är ett namn på ett träd på engelska
86 I stället för namnen Niketro, Sazira, och Kalboneba har Knibb orden nektar, styrax, och galbanum här
87 norr: i den grekiska Gg står det nordost (Charles)
88 Röda havet hos Knibb
89 Sutel är Zotiel hos Knibb
90 Samma träd som går under namnet carob eller karob
21
33 1 Därifrån gick jag till yttersta gränserna av jorden, varest jag såg stora djur, olika
varandra, och fåglar, skiljaktiga till utseende och skapnad samt begåvade med läten av olika
ljud.
2
Öster om dessa djur märkte jag yttersta gränserna av jorden, varest himmelen upphörde.
Himmelens portar stodo öppna, och jag såg de himmelska stjärnorna komma ut. Jag räknade
dem, då de framkommo genom porten, och uppskrev dem alla, så fort de kommo ut, den ena
efter den andra, enligt deras antal. Jag uppskrev jämväl deras namn, deras tid och deras
omlopp, såsom ängeln Uriel, vilken var med mig, utvisade dem för mig. 3 Han visade dem alla
för mig, och uppskrev en berättelse om dem. 4 Han uppskrev även för mig deras namn, deras
ordning och deras verkningar.
34 1 Därifrån gick jag norr ut till yttersta gränserna av jorden. 2 Och där såg jag ett stort
och härligt under vid yttersta gränserna av hela jorden. 3 Jag såg där himmelska portar
öppnade uti himmelen, tre av dem voro tydligen åtskilda; de nordliga vindarna framkommo
från dem, blåsande köld, hagel, dagg, snö, frost och regn. 4 Från en av portarna blåste de milt;
men då de blåste från de två andra portarna, var det med häftighet och styrka. De blåste hårt
över jorden. 35 1 Därifrån gick jag till de yttersta gränserna av världen västerut, varest jag blev
varse tre portar öppna, likasom jag sett norrut; portarna och gångarna genom dem voro av lika
storlek.
36 1 Då begav jag mig till yttersta gränserna av jorden söderut, varest jag såg tre portar
öppna mot söder, från vilka framkommo dagg, regn och blåst. 2 Därifrån gick jag till de yttersta
gränserna av himmelen öster ut, varest jag såg tre himmelska portar öppna mot öster, vilka
hade smärre portar inom sig. 3 Genom varje av dessa små portar framgingo himmelens stjärnor
och framskredo mot väster på en väg, som sågs av dem, och det vid varje period av deras
synligblivande.
4
Då jag såg dem, välsignade jag var stund, och så prisade jag varje gång härlighetens Herre,
som gjort de stora och härliga undertingen för att visa änglarna och människornas själar sitt
verks storhet, att de må lovprisa hans verk och att all hans skapade varelser må se hans makts
gärningar och lova hans händers stora verk och prisa honom i evighet.
Liknelsernas bok 37-71
Inledning (sektion 6)
37 1 Vishetens andra syn, vilken Henok såg, Jereds son, Mahalaleels son, Kenans son, Enos' son,
Sets son, Adams son. 2 Detta är början av vishetens tal, som jag begynte tala, sägande till dem
som bo på jorden: Hören, I gamla, och förnimmen, I efterkommande, de heliga ord, som jag
skall tala inför andarnas Herre. 3 De gamla bör man först nämna, och även de kommande
släktena skola vi icke undanhålla vishetens begynnelse. 4 Och hittills har aldrig av andarnas
Herre sådan visdom förlänats, som den jag mottagit efter mitt förstånd, efter andarnas Herres
22
behag, av vilken det eviga livets lott blivit mig beskärd. 5 Trenne liknelser91 visades mig, och
jag började berätta dem för dem som bo på marken 92.
Första liknelsen
38 1 Första liknelsen93.
När de rättfärdigas församling skall visa sig
och syndarna dömas för sina synder
och bortdrivas från jordens yta
2
och den Rättfärdige varder uppenbarad inför de utvalda rättfärdigas ögon,
vilkas verk blivit vägda av andarnas Herre.
Och ljuset skall synas för de rättfärdiga och utvalda, som bo på jorden.94
Var skall då syndarnas boning vara
och deras vistelseort, som hava förnekat andarnas Herre?
Det vore bättre för dem, om de aldrig blivit födda. 95
3 Och
när de rättfärdigas hemligheter varda uppenbarade, då bliva syndarna dömda
och de ogudaktiga bortjagade från de rättfärdigas och utvaldas ansikte.
4 Och från den stunden skola ej längre de som besitta jorden vara mäktiga och höga 96
och skola icke kunna skåda de heligas ansikte,
ty andarnas Herres ljus skiner
på de heligas och rättfärdigas och utvaldas anlete.97
5
Och de mäktiga konungarna skola på den tiden omkomma
och lämnas i de rättfärdigas och heligas händer.
6 Och från den stunden skall ingen kunna anropa andarnas Herre om nåd,
ty deras liv har tagit en ände.
39 1 Och det skall ske i de dagarna, att de utvalda och de heliga barnen skola nedstiga från de
höga himlarna och förena sig med människobarnen. 2 I de dagarna erhöll Henok nitälskans och
vredens och orons och förvirringens böcker.
Barmhärtighet skall icke vederfaras dem, sade andarnas Herre.
3 Och i samma stund ryckte ett moln och en stormvind mig upp och bort från jorden
och förde mig till himlarnas ände.
4
Och där såg jag en annan syn: de rättfärdigas boning
och de heligas lägerställen.
5
Där skådade mina ögon deras boningar hos änglarna
och deras lägerplatser hos de heliga
91 liknelser (Laurence, Charles, Knibb) eller syner (1901)
92 marken efter Knibb i stället för fästet (1901)
93 liknelsen (Laurence, Charles, Knibb) eller synen (1901)
94 Jämför Joh 1:5-9
95 Jämför Matt 26:24 (Pratt2)
96 Jämför 1 Kor 2:6 den här världens härskare, som går mot sin undergång. (Moore)
97 Jämför 2 Kor 3:18 (Moore)
23
och sågo huru de bådo och anropade och bönföllo för människobarnen.
Och inför dem flöt rättfärdighet såsom vatten,
och barmhärtighet såsom dagg på jorden.
Så är det ibland dem från evighet till evighet.
6
Och i de dagarna skådade mina ögon den ort, där de rättfärdiga och troende utvalda vistas,
och sågo hur rättvisan härskar i deras dagar.
Och oräknelig är de rättfärdigas och utvaldas skara inför honom från evighet till evighet.
7 Och jag såg deras boningar under vingarna på andarnas Herre 98
och såg huru alla de rättfärdiga och utvalda inför honom äro övergjutna liksom av eldens
glans.
Och deras mun är full av lov,
och deras läppar prisa andarnas Herres namn,
och rättfärdigheten upphör icke inför honom.
8
Jag önskade bo där,
och min själ hade lust till den boningen.
Där har min del redan från begynnelsen varit,
ty så är det bestämt om mig inför andarnas Herre.
9
Och i de dagarna lovade och upphöjde jag med välsignelse och pris andarnas Herres namn,
emedan han bestämt välsignelse och härlighet åt mig efter sitt välbehag. 10 Länge betraktade
mina ögon den orten, och jag prisade Gud, sägande: Pris vare honom, och lovad vare han från
begynnelsen och i evighet! 11 För honom finnes intet slut. Innan världen är skapad, vet han vad
den är och vad som skall ske i den från släkte till släkte. 12 Dig prisa de som icke sova. De stå
inför din härlighet och prisa, lova och ära dig, sägande: Helig, helig, helig är andarnas Herre!
Han uppfyller jorden med andar. 13 Och här sågo mina ögon alla dem som icke sova, huru de
stå inför honom och lovprisa och säga: Prisad vare du, och prisat vare Herrens namn från
evighet till evighet! 14 Och mitt anlete vart förvandlad, ty jag kunde icke längre skåda.99
40 1 Och sedan såg jag tusen sinom tusen och tio tusen sinom tio tusen, 100 otaligt och oräkneligt
många, vilka stå inför andarnas Herres härlighet. 2 Jag såg, och på de fyra sidorna om andarnas
Herre varseblev jag fyra ansikten, olika de andra, som funnos där, och deras namn fick jag veta,
ty den ängel, som gick med mig, sade mig dem och visade mig alla de förborgade tingen. 3 Och
jag hörde de fyra ansiktenas röster, när de lovsjöngo inför härlighetens Herre.
4 Den första rösten prisar andarnas Herre från evighet till evighet.
5 Och den andra rösten hörde jag lova den Utvalde och de utvalda, vilka blivit vägda av
andarnas Herre.
6 Och den tredje rösten hörde jag bedja och bönfalla för dem som bo på jorden och anropa
i andarnas Herres namn.
7 Och den fjärde rösten hörde jag avisa satanerna och hindra dem att träda inför andarnas
Herre för att anklaga dem som bo på jorden.
8 Sedan frågade jag fridens ängel, som gick med mig och som visade mig allt det fördolda,
och sade till honom: Vilka äro dessa fyra ansikten, som jag sett och vilkas röster jag hört och
skrivit om?
98 Charles placerar denna rad efter den första raden i v 6
99 Och mitt anlete … icke längre skåda enligt Charles, i stället för Och mina ögon vordo bländade hos (1901)
100 Jämför Upp 5:11 (Silverbristle)
24
9
Och han sade till mig:
Den förste är den barmhärtige och långmodige helige Mikael.
Och den andre, som är satt över människobarnens alla sjukdomar och sårnader, är Rafael.
Och den tredje, som härskar över alla krafterna, är den helige Gabriel.
Och den fjärde, som är satt över deras ånger och hopp, som skola ärva det eviga livet 101,
är Fanuel.
10 Och de äro den högste Gudens fyra änglar, och de fyra rösterna hörde jag i de dagarna.
41 1 Och därefter såg jag himlarnas alla hemligheter och såg hur riket varder fördelat och
människornas gärningar vägda på våg. 2 Där såg jag de utvaldas och heligas boningar,102 och
mina ögon skådade där huru alla de syndare, som förneka andarnas Herres namn, jagas
därifrån och hur man släpar dem bort och att de icke få stanna där i följd av den straffdom, som
utgår från andarnas Herre.
3 Där sågo även mina ögon blixtens och åskdånets hemligheter och vindarnas hemligheter,
huru de äro fördelta såsom de blåsa över jorden, daggens och molnens hemligheter. där märkte
jag det stället, varifrån de utgingo och blevo mättade med jordens stoft.
4 Där såg jag skogarnas samlingsställen, utanför vilket vindarna åtskildes, haglets
samlingsställe, snöns samlingsställe, molnens samlingsställe och själva det moln, vilket fortfor
över jorden före världens skapelse.
5 Jag såg även månens tillhåll, varifrån månarna kommo, varthän de framgingo, deras
härliga återgång, och huru den ena blev mer lysande än den andra. Jag gav akt på deras
präktiga tilltagande, deras oföränderliga tilltagande, deras avsöndrande och oförminskade
tilltagande, deras ömsesidiga trohet vid en obrottslig ed; 6 deras framskridande före solen och
deras benägenhet för den väg, som blivit bestämd för dem, med lydnad för andarnas Herres
befallning. Väldigt är hans namn från evighet till evighet. 7 Härefter märkte jag, att månens
både dolda och uppenbara väg, likasåväl som dess vägs framgång, fulländades därstädes
genom dag och genom natt, under det alla med varandra sågo emot Andarnas Herre,
prisande och lovande utan uppehåll,
emedan lov för dem är vila,
8 ty i den lysande solen är där en beständig övergång till välsignande och till förbannelse.
Loppet av månens väg till de rättfärdige är ljuset,
men till syndare är det mörker, i Andarnas Herres namn,
som skapade en skillnad emellan ljus och mörker,
och åtskiljande människornas andar
förstärkte de rättfärdigas andar,
i sin egen rättfärdighets namn.
9
Och ängeln hindrar icke detta, ej heller är han begåvad med makt att hindra det, ty domaren
ser dem alla och dömer dem alla i sin närvaro.
42 1 Visheten fann intet rum, där hon kunde bo;
då fick hon sin boning i himlarna.
2
Visheten kom för att bo bland människobarnen,
men fann ingen bostad;
då vände hon åter till sitt hem
och intog sitt säte bland änglarna.
101 Samma ordalydelse i Matt 19:29 (Pratt2)
102 Jämför Joh 14:2 (Moore)
25
3 Och
orättfärdigheten kom fram ur sitt gömsle
och sökte icke, men fann ändå en boning åt sig
och bodde ibland människorna,
liksom regnet i öknen
och liksom daggen i ett törstande land.
43 1 Och åter såg jag blixtar och himmelens stjärnor och hörde hur han ropade dem alla, var och
en, vid namn, och de lydde honom. 2 Och jag såg hur de vägdes med riktig våg efter sina
ljusmassor och sina rums vidd och tiden för sitt framträdande och sitt omlopp och huru den
ena blixten frambringar den andra och huru deras omlopp är efter änglarnas tal och huru de
bevara troheten mot varandra. 3 Och jag frågade ängeln, som gick med mig och visade mig det
förborgade: Vilka äro dessa? 4 Och han sade till mig: En bild av dem har andarnas Herre visat
dig. Detta är namnen på de rättfärdiga, som bo på jorden och som i all evighet tro på andarnas
Herres namn.
44 1 Jag såg även ett annat ting, rörande skenet, att det utgår från stjärnorna och blir sken,
varande icke i stånd att övergiva dem.
Andra liknelsen (sektion 7 eller 8)
45 1 Och detta är den andra liknelsen103 rörande dem som förneka de heligas boning och
andarnas Herres namn.
2
Till himmelen skola de icke uppstiga,
och till jorden skola de icke komma.
Så blir de syndares lott,
som förneka andarnas Herres namn
och vilka skola bevaras till lidandets och bedrövelsens dag.
3 På
den dagen skall den Utvalde sitta på härlighetens tron
och göra urval bland människornas gärningar
och deras rum utan tal,
och deras ande skall bliva stark i dem, när de få se min Utvalde
och dem som hava åkallat mitt heliga och härliga namn.
4 Och på den dagen skall jag låta min Utvalde bo ibland dem,
och jag skall omdana himmelen och göra den till en evig välsignelse och ett evigt ljus.
5 Och jag förvandla jorden och göra den till en välsignelse
och låta min Utvalde bo på henne.
Men de som göra synd och missgärning skola icke beträda henne.
6
Ty jag har sett och med frid mättat mina rättfärdiga
och ställt dem inför mig;
men syndarna förestår en dom hos mig,
att jag må utrota dem från jordens yta.
103 liknelsen (1826, Laurence, Charles, Knibb) eller synen (1901)
26
46 1 Och där såg jag en, som hade ett dagarnas huvud,
och hans huvud var104 vitt som ull,
och hos honom var en annan, vars anlete var såsom en människas,
och ljuvligt var hans ansikte105 och likt de heliga änglarnas.
2
Och jag frågade en av änglarna, vilken gick med mig och visade mig alla de förborgade
tingen, om den Människosonen, vem han var och vadan han kommit och varför han gick med
dagarnas Huvud. 3 Och han svarade mig och sade:
Detta är Människosonen, som äger rättfärdigheten
och hos vilken rättvisan bor
och som uppenbarar alla det förborgades skatter,106
emedan andarnas Herre har utvalt honom,
och vars del inför andarnas Herre har överträffat allting genom hans rättfärdighet i evighet.
4
Och denne Människoson, som du har sett,
skall uppjaga konungarna och de mäktiga från deras läger
och de väldiga från deras troner
och lösa de väldigas tyglar
och krossa syndarnas tänder.
5
Och han skall störta konungarna från deras troner
och driva dem ut ur deras riken,
emedan de icke prisa och lova honom
och icke heller med tacksägelse erkänna av vem riket blivit dem förlänat.
6 Och de väldigas ansikte skall han förskjuta,
och blygselns rodnad skall betäcka det,
mörker skall vara deras boning
och maskar deras läger,
och de skola icke hava något hopp att få uppstå från sina läger,
emedan de icke lovprisa andarnas Herres namn.
7
Och det är de som mästra himmelens stjärnor
och lyfta sina händer mot den Högste
och förtrampa jorden och bo på henne,
och deras gärningar äro idel orättfärdighet och uppenbara orättvisa,
och deras makt är grundad på deras rikedom,
och de tro på de gudar, som äro deras egna händers verk,
och de hava förnekat andarnas Herres namn.
8
Och de varda utdrivna ur hans församlings och de troendes hyddor,
ur deras som blivit vägda i andarnas Herres namn.
47 1 Och i de dagarna stiga de rättfärdigas bön
och deras blod från jorden upp inför andarnas Herre.
104 Lagt till och hans huvud var (Charles)
105 Lagt till hans ansikte (Charles)
106 Människosonen … som uppenbarar alla det forborgades skatter: jämför Col 2:3 i honom finns … alla skatter
gömda (Aland)
27
2
I de dagarna skola de heliga, som bo ovan i himlarna,
samfält, med en röst107,
åkalla och bedja och prisa
och tacka och lova andarnas Herres namn
för de rättfärdigas blods skull, som blev utgjutet,
och för de rättfärdigas bön, att den icke måtte vara fåfäng inför andarnas Herre
och att domen måtte verkställas
och de ej evigt nödgas vänta.
3 Och
då såg jag dagarnas Huvud, när han satte sig på sin härlighets tron
och de levandes böcker vordo uppslagna inför honom,
och all hans här, som är ovan i himlarna och omkring honom, stod inför honom. 108
4
Och de heligas hjärtan blevo fulla av fröjd
över att rättfärdighetens tal var fyllt
och de rättfärdigas bön hörd
och deras blod försonat inför andarnas Herre.
48 1 Och på den orten såg jag en rättfärdighetens källa,
som var outtömlig
och omgiven av flera vishetens brunnar,
och alla törstande drucko därur
och blevo uppfyllda med visdom109
och hade sin boning hos de rättfärdiga och heliga och utvalda.
2 Och på den tiden vart Människosonen nämnd hos andarnas Herre
och hans namn inför dagarnas Huvud.
3 Och
innan solen och stjärnbilderna voro skapade,
innan himmelens ljus voro danade,
vart hans namn nämnt inför andarnas Herre.
4
Han skall vara en stav för de rättfärdiga och heliga, att de må stödja sig därpå och icke falla,
och han skall vara folkens ljus110
och de i hjärtat bedrövades hopp.
5
Alla som bo på jorden skola nedfalla inför honom och tillbedja honom
och lova och prisa och lovsjunga andarnas Herres namn.
6
Och därför vart han utvald och förborgad inför honom,
innan världen skapades,111 och i evighet skall han vara inför honom.
7
Och andarnas Herres vishet har uppenbarat honom för de heliga och rättfärdiga,
ty han bevarar de rättfärdigas del,
emedan de hava hatat och försmått denna orättfärdighetens värld
och hatat alla dess verk och vägar, i andarnas Herres namn,
ty i hans namn varda de frälsta,
och han blir deras livs hämnare.
107 Lagt till med en röst (Charles)
108 Jämför Upp 20:12 (Silverbristle)
109 Jämför Joh 4:14
110 Jämför Jes 49:6 ett ljus för folken
111 Jämför Ef 1:4
28
8
Och i de dagarna skola jordens konungar slå ned blicken,
ja, de väldiga, som besitta marken112, för sina händers verk,113
ty på sin ängslans och nöds dag skola de icke rädda sina själar.
9 Och jag skall överantvarda dem i mina utvaldas händer.
Liksom halm i eld skola de brinna inför de rättfärdigas ansikte,
och liksom bly i vatten skola de nedsjunka inför de heligas anlete,
och intet spår skola de lämna efter sig.
10
Och på deras bedrövelses dag skall det bliva frid på jorden.
Inför honom skola de falla och icke åter uppstå,
och ingen skall taga dem i sina händer och upplyfta dem,
ty de hava förnekat andarnas Herre och hans Smorde.
Prisat vare andarnas Herres namn!
49 1 Vishetens ande är utgjuten såsom vatten,
och härligheten upphör icke inför honom från evighet till evighet.
2
Ty han är mäktig i alla rättfärdighetens hemligheter,
och orättvisan skall försvinna likt en skugga
och ej längre äga bestånd
emedan den Utvalde är uppstånden inför andarnas Herre
och hans härlighet varar från evighet till evighet
och hans makt från släkte till släkte.
3I
honom bor vishetens ande
och dens ande, som giver förstånd,
och kunskapens och kraftens ande,
och deras ande, som äro avsomnade i rättfärdighet.
4
Och han skall döma det förborgade,
och ingen skall kunna föra fåfängt tal inför honom,
ty han är utvald inför andarnas Herre efter hans välbehag.
50 1 Och i de dagarna skall ett omslag äga rum för de heliga och utvalda.
Dagarnas Ljus skall bo över dem,
och härlighet och ära skola tillfalla dem.
2 Och på nödens dag skall olyckan hopa sig över syndarna,
men de rättfärdiga skola segra i andarnas Herres namn,
och han skall låta de andra se det,
att de må ångra sig
och lämna sina händers verk.
3 De
skola icke hava någon ära inför andarnas Herre;
men i hans namn varda de frälsta,
och han skall förbarma sig över dem,
ty hans barmhärtighet är stor.
4
Och rättvis är han i sin dom,
och inför hans härlighet och i hans dom skall intet orätt bestå.
112 marken efter Knibb i stället för fästet (1901)
113 Ordföljden i de två första raderna i v 8 följer Charles för att bevara paralellismen
29
Den som icke ångrar sig inför honom, han skall förgås.
5 Från denna stund vill jag icke längre förbarma mig över dem, säger andarnas Herre.
51 1 Och i de dagarna skall jorden återlämna det som blivit henne anförtrott 114,
och dödsriket skall giva tillbaka vad det emottagit,
och helvetet skall gälda vad det är skyldigt.115
2
Och han skall bland dem utvälja de rättfärdiga och heliga,
ty den dag är kommen116, då de varda frälsta.117
3 Och
i de dagarna skall den Utvalde sitta på sin tron,
och alla vishetens hemligheter skola framströmma ur hans muns tankar,
ty andarnas Herre har förlänat honom detta och förhärligat honom.
4
Och i de dagarna skola bergen hoppa såsom vädurar,
och kullarna såsom lamm, mättade med mjölk,
och de rättfärdiga skola alla varda lika himmelens änglar. Deras anleten skola skina av fröjd,118
5
— emedan den Utvalde stått upp i de dagarna,119
och jorden skall glädjas
och de rättfärdiga bo på henne
och de utvalda gå och vandra på henne.
52 1 Och efter de dagarna och på den orten, där jag hade sett alla synerna rörande det
förborgade — jag blev nämligen uppryckt i vindens virvel och förd åt väster — 2 där sågo mina
ögon himmelens förborgade ting och allt som skall ske på jorden och ett berg av järn, ett av
koppar, ett av silver, ett av guld, ett av droppmetall 120 och ett av bly.
3 Och jag frågade ängeln, som gick med mig, och sade: Vad är det för ting, som jag sett i
det fördolda? 4 Och han sade till mig: Allt detta, som du skådat, tjänar hans Smordes
herravälde, på det att han må vara mäktig och väldig på jorden.
5 Och fridens ängel svarade mig och sade: Vänta litet, så får du se och skall dig
uppenbaras allt det som är förborgat och som andarnas Herre har planerat.
6
Och de berg, som du har sett, av järn, koppar, silver,
guld, droppmetall och bly,
de skola alla varda inför den Utvalde
likt honung i eld
och likt det vatten, som ovanifrån nedströmmar över de bergen,
och bliva svaga inför hans fötter.
7 Och i de dagarna skall ske, att man varken skall kunna rädda sig
114 Eller jorden föda fram ur sitt sköte (Laurence)
115 Jämför Upp 20:13 (Silverbristle)
116 har närmast sig (Charles) i stället för är kommen (1901-?-).
117 ty den dag har närmast sig, då de varda frälsta: jämför Luk 21:28 ty er befrielse närmar sig (Aland)
118 (Laurence) markerar i sin utgåva att de rättfärdiga är utfyllnadsord; och (Charles) markerar alla som en
interpolation. Ordet lika saknas hos (1826) och (Knibb). Möjligtvis därför denna rad lyder, enligt (Charles):
Och alla de himmelska änglarnas anleten skola skina av fröjd
119 (Charles) flyttar första raden på vers 5 upp mellan vers 1 och vers 2. Därav det långa bindestrecket på
och högerställningen av denna rad
120 Övers. veterligt finnes ingen nöjaktig förklaring av detta ord, påpekar (1901) (Kanske kvicksilver? Dag
B:s anm.) (1901)
30
med silver eller guld;
hava i sin makt att finna säkerhet, 121 ej heller fly undan.
8 Och det skall icke finnas något järn för kriget,
ej heller någon pansarskrud.
Koppar skall till intet gagna,
icke heller tenn, och icke värderas,
och bly skall icke åstundas.
9 Alla dessa ting skola försvinna och utrotas från jordens yta,
när den Utvalde synes inför andarnas Herres ansikte.
53 1 Och där sågo mina ögon en djup dal, vars mynning var öppen, och alla som bo på
marken122 och i havet och på öarna skola bringa honom gåvor och skänker och
hyllningstecken, men den djupa dalen varder ändå icke fylld.
2
Och syndarna begå förbrytelser med sina händers verk
och förtära brottsligen frukten av de frommas arbete;
därför skola de omkomma inför andarnas Herres ansikte
och bortjagas från hans jords yta för all evighet.
3 Ty
jag har sett straffänglarna, hur de gingo och tillredde alla verktygen åt Satan. 4 Och jag
frågade fridens ängel, som gick med mig: För vem beredas dessa verktyg? 5 Och han sade till
mig: Dem bereda de för denna jordens konungar och mäktige, att de må förgöras därmed.
6 Och därefter skall den Rättfärdige och Utvalde låta se sin församlings hydda, ty från den
stunden skall han ej längre hindras, i andarnas Herres namn.
7
Och dessa berg varda inför hans anlete såsom jorden,
och kullarna såsom en vattukälla,
och de rättfärdiga skola få frid och ej mera förtryckas av syndarna.
54 1 Och jag upplyfte mina ögon och vände mig åt en annan trakt av jorden och varseblev där
en djup dal med brinnande eld. 2 Och dit förde de konungarna och de mäktiga och lade dem i
den djupa dalen. 3 Och där sågo mina ögon hur man gjorde redskap åt dem, järnkedjor av ej
bestämbar vikt. 4 Och jag sporde fridens ängel, som var med mig, och sade: För vem varda
dessa kedjor beredda? 5 Och han sade till mig: De varda beredda för Asasels skaror till att
fängsla dem med och lägga dem i helvetets djup. Och med ohuggna stenar skall man betäcka
deras ansikten, såsom andarnas Herre befallt.
6 På den stora dagen skola Mikael och Gabriel, Rafael och Fanuel gripa dem och kasta dem
i den brinnande eldsugnen, på det att andarnas Herre må utkräva hämnd på dem för deras
orättfärdighet, för att de voro Satan underdåniga och förförde dem som bo på jorden.
7
Och i de dagarna skall andarnas Herres straffdom frambryta och alla de vattens
förvaringsrum, som äro ovan i himlarna, och de källor, som äro nedan i jorden, varda öppnade.
8 Och alla vattensamlingarna skola förena sig med de vattendrag, som äro ovan i himlarna.
Men det vatten, som är ovan i himmelen, är det manliga, och det vatten, som är nedan på
jorden, är det kvinnliga. 9 Och alla som bo på jorden och under himmelens ändar skola
förgöras. 10 Och därigenom lära de inse den orätt de förövat på jorden, och för den omkomma
de.
55 1 Och därefter ångrade sig dagarnas Huvud och sade: Förgäves har jag förgjort alla som
bo på jorden. 2 Och han svor vid sitt stora namn: Hädanefter skall jag icke mer göra så med alla
121 Följer i stället (1826) och (Laurence) i denna fras.
122 marken efter Knibb i stället för fästet (1901)
31
som bo på jorden, och ett tecken skall jag sätta på himlarna. Det skall vara mellan mig och dem
en trohetens underpant evinnerligen, så länge himmelen är över jorden.
3 Och
då sker det efter min befallning, när jag beslutar gripa dem genom änglarnas hand på
bedrövelsens och lidandets dag inför denna min vrede och min straffdom, att min vrede och
min straffdom skola förbliva över dem, säger Gud, andarnas Herre. 4 I mäktiga konungar, som
skolen bo på jorden, det förestår eder att skåda min Utvalde, huru han sitter på min härlighets
tron och dömer Asasel och hans anhang och alla hans härskaror i andarnas Herres namn.
56 1 Och där såg jag straffänglarnas härskaror gå med kedjor av koppar och järn i
händerna. 2 Och jag sporde fridens ängel, som gick med mig, och sade: Till vem gå de som bära
kedjorna? 3 Och han sade till mig: Var och en till sina utvalda och kära, att dessa må kastas i
dalens djupa klyfta.
4 Och
genast skall den fyllas med deras utvalda och kära,
och deras levnads dag ändas,
och deras förförelses dagar skola från den stunden icke mer varda räknade.
5
Och i de dagarna skola änglarna församla sig
och vända sina huvuden åt öster, mot parter och meder
för att anställa oro, att en orons ande må komma över dem,
och skola uppjaga dem från deras troner,
så att de likt lejon frambryta ur sina läger
och störta likt hungriga vargar in bland deras hjordar.
6 Och de skola framtåga och beträda deras utvalds land,
och hans utvaldas land skall vara för dem såsom ett loggolv och en gångstig.
7 Men mina rättfärdigas stad skall varda ett hinder för deras hästar,
och de skola begynna strida mot varandra,
och deras högra hand skall bliva stark emot dem själva,
och ingen skall känna sin närmaste och sin broder,
icke heller sonen sin fader och sin moder,
förrän många blivit dödade
och straffdomen kommer över dem.
8
Och i de dagarna skall dödsriket öppna sitt svalg,
och de skola sväljas123 däri.
Och deras förstörelse kommer vid slutet;124
Dödsriket skall uppsluka syndarna inför de utvaldas ansikte.
57 1 Och det begav sig därefter, att jag ånyo såg en mängd vagnar, vari människor åkte, och de
foro på vindens vingar från östan och västan ända till dagens mitt. 2 Och man hörde rasslet av
deras vagnar, och detta larm märkte de heliga i himmelen, och jordens pelare flyttades från sina
rum, och man förnam det på en enda dag från jordens till himmelens ändar. 3 Och de skola alla
nedfalla inför andarnas Herre och tillbedja honom.
123 sväljas (Charles), nedsjunka (1901)
124 (Charles) har denna rad här; översättningen från engelska min. Helvetet skall förstöra … enligt (1826)
och (Laurence)
32
— Detta är slutet på den andra liknelsen125.
Tredje liknelsen – inledning (sektion 9)
58 1 Och jag begynte tala om den tredje liknelsen126, rörande de rättfärdiga och utvalda.
2
Saliga ären I, rättfärdiga och utvalda,
ty härlig varder eder lott.
3 De
rättfärdiga skolen bo i solens ljus,
och de utvalda i det eviga livets sken.
Ingen ände taga deras levnads dagar,
och de heligas dagar äro utan tal.
4
Och de skola söka ljuset och finna rättvisan hos andarnas Herre.
Frid skola de rättfärdiga hava hos världens Herre.
5
Och därefter varder det sagt åt de heliga i himmelen,
att de skola söka127 rättfärdighetens hemligheter,128 trons arvedel,
ty det har blivit ljust, liksom solsken, på jorden,
och mörkret är förgånget.
6
Och ljuset skall aldrig upphöra,
och deras dagars tal varder oräkneligt,
ty dessförinnan skall mörkret förintas,
och ljuset skall vara mäktigt inför andarnas Herre,
och rättfärdighetens sken varder mäktigt i all evighet inför andarnas Herre.
59 1 I dessa dagar sågo mina ögon blixtarnas och skenens hemligheter och domen, hörande till
dem. De blixtra till välsignelse och till förbannelse, i följd av Andarnas Herres vilja. 2 Och där
såg jag åskdånets129 hemligheter, när det bullrar ovanefter i himmelen och dess ljud höres.
Även jordens boningar blevo visade för mig. åskans ljud är till fred och välsignelse, så väl som
till förbannelse, i följd av Andarnas Herres ord. 3 Sedermera blev varje hemlighet av skenen och
blixtarna synlig för mig. Ty de blixtra för välsignelse och fruktbarhet.
Tredje liknelsen – en del av Noas bok130 (sektion 10)
60 1 På fjortonde dagen i det femhundrade årets sjunde månad av Henoks liv. I den liknelsen 131
såg jag huru himlarnas himmel våldsamt skakades och den Högstes härskara och tusen sinom
tusen och tiotusen sinom tiotusen änglar erforo en häftig bävan. 2 Och genast såg jag dagarnas
Huvud sitta på sin härlighets tron och änglarna och de rättfärdiga stå omkring honom.
125 liknelsen (Laurence, Charles, Knibb) eller synen (1901)
126 liknelsen (Laurence, Charles, Knibb) eller synen (1901)
127 Ordföljden enligt Charles i stället för heliga, att de skola i himmelen söka (1901)
128 Jämför Ef 3:8-10 (Moore)
129 i stället för åskans och thordönets (1826) följer jag Laurence, Charles, och Knibb
130 (Charles) har rubriken ”Book of Noah – a Fragment” på kapitel 60
131 liknelsen (Laurence, Charles, Knibb) eller synen (1901)
33
3
Och bävan fattade mig,
och fruktan grep mig.
Min höft krökte sig och domnade 132,
och hela mitt väsen smälte samman,
och jag föll på mitt ansikte.
4
Då sände den helige Mikael en annan helig ängel, och denne reste mig upp, och då återkom
min ande, ty jag hade icke förmått uthärda åsynen av den skaran och min bävan och
himmelens skakning.
5 Och den helige Mikael talade till mig: Vad har du sett, som så har uppskakat dig? Ända
till idag har hans barmhärtighets tid räckt, då han varit misskundsam och långmodig mot dem
som bo på jorden. 6 Men när Guds dag och makten och straffet och domen komma, vilket allt
andarnas Herre har berett åt dem som böja sig för den rättvisa domen och åt dem som förneka
den och åt dem som missbruka hans namn — och den dagen är beredd till ett beskärm för de
utvalda och till rannsakning för syndarna.
7
På den dagen133 skola tvenne vidunder skiljas åt, det ena kvinnligt, kallat Leviatan,
för att ligga i havets djup över vattnens källor; 8 men det manliga heter Behemot, och
han134 upptager med sin bröst en öken, kallad Dendain 135, öster om lustgården, där de
utvalde och rättfärdiga bo och varest min136 farfar blev upptagen, den sjunde från
Adam,137 den första människa, som andarnas Herre skapat.
9 Och jag bad den andre ängeln, att han skulle visa mig de vidundrens betydelse
och säga mig varför de blevo åtskilda på en enda dag och varför den ena lades i havets
djup och den andre på öknens fastland.
10 Och han sade till mig: Du människoson, åstundar här att veta vad som är
förborgat.138
11
Och den andra ängeln som gick med mig och visade mig det förborgade,
det första och det sista, vad som finnes i den höga himmelen och på den
låga jorden och vid himmelens ändar dess grundvalar och i vindarnas
förvaringsrum. 12 Han visade mig, huru deras andar voro delade, huru de
voro hållna i jämvikt, och huru både vindarna och deras rörelsekrafter vore
räknade i förhållande till styrkan av deras ande. Han visade mig kraften av
månens sken, att dess kraft är avpassad, så väl som stjärnornas
indelningar, efter varderas namn; Att varje fördelning är delad;
13 att blixten flammar; Att dess härar omedelbarligen lyda, 14 och att
ett uppehåll äger rum, under det åskans ljud fortfar. Ej heller äro åskdånet
och blixten åtskilda, ej heller röra de sig bägge med en ande; men likväl äro
de icke åtskilda. 15 Ty då blixten blixtrar, ljuder åskan, och andan gör
uppehåll vid en passande tidpunkt, delande lika emellan dem, ty det
förvaringsrum, varpå deras perioder bero, är löst såsom sand. Vardera av
132 domnade enligt 1826, blev slappt enligt 1901.
133 syndarna. På den dagen skola enligt Charles och Knibb. syndarna — då skola hos (1901)
134 De manliga och kvinnliga personliga prenomena används som hos Knibb: han, och sin i vers 8, och
den ena, och den andre i vers 9
135 Stavat Dûidâin hos Charles
136 min skall betyda Noas enligt (1901)
137 sjunde från Adam: samma benämning används i Jud 14: sjunde från Adam (Aland)
138 vv 11-23 verkar vara ett inskott
34
dem är vid passande tid tillbakahållen med ett betsel, och omvändes
genom andans makt, vilken sålunda fortdriver dem i förhållande till
jordens rymliga vidd.
16 Havets ande är likaledes stark och mäktig; och likasom en stark
makt driver vattnet att falla ut, så bliver det även drivet framåt och jagat
emot jordens berg. 17 Frostens ande har sin ängel, i haglets ande är en god
ängel; 18 sjöns ande upphör i sin styrka; en enslig ande är däri, vilken
uppstiger därifrån, likasom ånga, och kallas avkylning.
19 Även dimmornas ande bor med dem i deras förvaringsrum; men
den har ett förvaringsrum för sig själv; ty dess fortgång är i glans, i ljus och
i mörker, i vinter och i sommar. Dess förvaringsrum är klart, och en ängel
är inuti det.
20 Daggens ande har sin boning i yttersta gränserna av himmelen i
förening med regnets förvaringsrum, och dess fortgång är i vinter och i
sommar. Det moln, som frambringas därigenom, och dimmans moln bliva
förenade; det ena giver till det andra; 21 och då regnets ande är i rörelse
från dess förvaringsrum, komma änglarna och framskaffa det, sedan de
öppnat dess rum. Då det likaledes stänkes över hela jorden, bildar det en
förening med varje slag av vatten på marken; 22 ty vattnet kvarbliver på
jorden, emedan regnet tillför detsamma näring från den Allrahögste, som
är i himmelen. Därför finns ett bestämt mått för regnet och änglarna
greppar detta.
23
Alla dessa ting såg jag borta mot rättfärdighetens lustgård. 139
24
Och fridens ängel, som var med mig, sade till mig: Dessa tvenne vidunder,
förberedda enligt Guds storhet, skola utfodra åt dem Guds dom. 140 Och barnen skola
dödas med sina mödrar och sönerna med sina fäder.
25
När andarnas Herres straffdom vilar över dem, skall den förbliva vilande på det att den icke
må vara förgäves. Sedan skall domen äga rum efter hans barmhärtighet och hans tålamod. 141
Tredje liknelsen - fortsättning
61 1 Och i de dagarna såg jag huru långa snören gåvos åt de änglarna, och de togo vingar och
flögo till norden.
139 Därför finns ett … rättfärdighetens lustgård saknades i någon befintlig svensk översättning och därför är
detta min egen översättning
140 (Lauarence) har skola utfordras på det att Guds dom icke må vara förgäves.
141 vv 24-25 enligt Knibbs översättning. (1901) återger vv 24-25 på följande vis: Han, fridens ängel, sade till
mig: Dessa tvenne vidunder äro skapade till att utfodras enligt Guds storhet, på det att Guds dom ej må vara
förgäves, och sönerna skola dödas med sina mödrar och barnen med sina fäder. När andarnas Herres straffdom
kommer, skall den förbliva över dem, att den icke må vara förgäves. Sedan skall domen äga rum efter hans
barmhärtighet och tålamod. Charles kastar om texten i vv 24b-25 på följande sätt: När andarnas Herres
straffdom kommer att vila över dem, kommer det att vila på det att andarnas Herres straffdom icke må komma
förgäves, och den skall döda barnen med sina mödrar och barnen med sina fäder. Sedan skall domen äga rum efter
hans barmhärtighet och hans tålamod. vilket Charles dessutom flyttar och lägger mellan v 6 och v 7. Laurence
flyttar på hela vv 24-25 och lägger dem mellan v 10 och v 11
35
2
Och jag frågade ängeln och sade: Varför fingo de långa snören och foro bort? Och han
sade till mig: De foro bort för att mäta.
3
Och ängeln, som gick med mig, sade:
De medföra de rättfärdigas mått
och snören, att dessa för alltid och evigt
må stödja sig vid andarnas Herres namn.
4
De utvalda skola begynna bo hos de utvalda,
och dessa mått skola beskäras tron
och stadfästa rättvisans ord.
5
Och dessa mått skola uppenbara allt det i jordens innandöme förborgade
och dem som hava omkommit i öknen
och dem som blivit uppätna av fiskarna i havet
och djuren på marken,
att de må vända åter och förlita sig
på den Utvaldes dag,
ty ingen skall förgås inför andarnas Herre,
och ingen skall kunna förgås.
6
Och alla som äro ovan i himmelen erhöllo befallning; och samma kraft och samma röst och
samma sken, likt eld, gåvos åt dem alla.
7
Och i vishet prisade de först den Utvalde
och upphöjde och lovade honom och tedde sig visa i sitt tal
och i det eviga livets ande, som blivit dem given.
8
Och andarnas Herre satte den Utvalde på sin härlighets tron,
och alla de heliga i himmelen: deras verk skall han döma
och väga deras gärningar med våg.
9 Och när han upplyfter sitt anlete
för att döma deras fördolda vägar genom ordet i andarnas Herres namn,
och deras fortgång på vägen till den allrahögste Herrens rättfärdiga dom, 142
så skola de alla samfält tala och lova och prisa
och upphöja och berömma andarnas Herres namn.
10
Och alla himlarnas här och alla heliga därovan och Guds härskara, kerubim, serafim och
ofanim, och alla maktens och väldigheternas änglar och den Utvalde och de andra makterna, på
marken143 och ovan vattnet, 11 skola på den dagen samstämmigt begynna prisa och lova och
berömma och upphöja Gud i trons och vishetens och tålamodets och barmhärtighetens och
rättvisans och fridens och godhetens anda och skola alla säga med en röst: Pris vare honom,
och lovat vare andarnas Herres namn från evighet till evighet!
12
Alla som icke sova, ovan i himmelen, skola prisa honom,
och alla hans heliga, som äro i himmelen,
och alla utvalda, som bo i livets lustgård,
varje ljusets ande, som mäktar prisa och lova och upphöja och helga ditt heliga namn,
och allt kött, som skall översvinneligt prisa och lova ditt namn i evighet.
142 I dessa två rader verkar (1901) försöker kasta om fraseringen. Jag har återställt ordningen på fraserna
med stöd av (1826), (Laurence), och (Knibb).
143 marken efter Knibb i stället för fästet (1901)
36
13
Ty stor är andarnas Herres barmhärtighet, och han är långmodig,
och alla sina verk och hela sin makt, allt vad han har skapat har han uppenbarat för de
rättfärdiga och utvalda,
i andarnas Herres namn.
62 1 Och sålunda befallde Herren konungarna och de mäktiga och de höga och dem som besitta
jorden och sade: Slån upp edra ögon och upplyften edra horn, om i det förmån, för att erkänna
den Utvalde!
2
Och andarnas Herre satt på sin härlighets tron,
rättvisans ande var utgjuten över honom,
och hans muns tal dödade alla syndare 144
och alla orättfärdiga, och inför hans ansikte förgingos de.
3 Och på den dagen skola alla konungar och mäktiga
och höga och de som besitta jorden145 stå
och se och erkänna honom, då han sitter på sin härlighets tron,
och de rättfärdiga dömas i rättfärdighet
och intet fåfängt tal hållas inför honom.
4
Då skall en smärta komma över dem, lik kvinnans smärta i födslovånda,
då hon har svårt att föda.146
5
Och de skola se på varandra
och förskräckas
och nedslå sitt anlete,
och smärta skall fatta dem,
när de se kvinnans Son sitta på sin härlighets tron.147
6
Och konungarna, de mäktiga och alla som besitta jorden skola lova och prisa och upphöja
honom, som härskar över allting och som var förborgad.
7
Ty förut var han förborgad, Människosonen,
och den Högste har försvarat honom inför sin makt
och uppenbarat honom för de utvalda.
8
Och de heligas och utvaldas församling varder sådd,
och på den dagen skola alla utvalda stå inför honom.
9
Och alla de mäktiga konungarna och de höga och de som härskat över marken 148
skola nedfalla på sitt ansikte inför honom
och tillbedja honom och sätta sitt hopp till Människosonen
och anropa honom och bedja honom om barmhärtighet.
10
Och då skall andarnas Herre visa bort dem,
så att de hastigt gå bort inför hans anlete.
Och deras ansikten skola betäckas med blygsel,
och mörker skall hopas därpå.
11 Och straffänglarna skola mottaga dem
144 Jämför Upp 19:15 (Moore) och 2 Thess 2:8 (Silverbristle)
145 jorden efter Knibb i stället för fästet (1901)
146 Jämför Mark 13:8 (Moore)
147 Jämför Matt 25:31 (Moore)
148 marken efter Knibb i stället för fästet hos (1901)
37
för att öva vedergällning på dem, därför att de misshandlat Guds barn och hans utvalda.
12 Och de varda ett skådespel för de rättfärdiga och för hans utvalda,
som skola fröjda sig över dem,
emedan andarnas Herres vrede förbliver över dem
och hans svärd blir rusigt av deras blod.
13 Och på den dagen varda de rättfärdiga och utvalda frälsta
och skola från den stunden icke mer skåda syndarnas och de orättfärdigas ansikten.
14
Och andarnas Herre skall bo ibland dem,
och med Människosonen skola de bo samman och äta
och lägga sig till vila och stiga upp från evighet till evighet.
15
Och de rättfärdiga och de utvalda hava höjt sig från jorden
och hava upphört att slå ned sitt ansikte
och hava iklätt sig livets klädnad.
16
Och det skall vara en livets klädnad hos andarnas Herre.
Och edra kläder skola icke föråldras
och eder härlighet icke avtaga inför andarnas Herre.
63 1 I de dagarna skola de mäktiga konungarna, som besitta marken149, anropa Guds
straffänglar, åt vilka de antvardades, att förunna dem något uppskov och låta dem nedfalla och
tillbedja inför andarnas Herre och bekänna sina synder för honom. 2 Och de skola lova och
prisa andarnas Herre och säga:
Prisad vare han, andarnas Herre och konungarnas
och de mäktigas och härskarornas
och härlighetens och vishetens Herre!
Och varje hemlighet är uppenbar. 3 Och din makt varar från släkte till släkte
och din härlighet från evighet till evighet.
Djupa äro alla dina hemligheter och utan tal,
och din rättvisa är oberäknelig.
4
Nu hava vi insett, att vi böra lova
och prisa konungarnas Herre och honom, som är konung över alla konungar.
5
Och de skola säga:
O att man gåve oss ro, så att vi kunde tacka och lova och prisa honom
och tro på honom inför hans härlighet!
6
Och nu längta vi efter litet vila, men finna ingen.
Vi varda bortdrivna och få ingen frid.
Ljuset är försvunnet för oss,
och mörkret är vårt hemvist för evigt.
7
Ty vi hava icke trott på honom
och icke lovat konungarnas Herres namn och icke prisat Herren för alla hans verk,
och vårt hopp stod till vårt rikes spira
och vår egen härlighet.
149 marken efter Knibb i stället för fästet (1901)
38
8
Och på vår nöds och bedrövelses dag frälsar han oss icke,
och vi finna ingen frid för att bekänna denna vår tro,
att vår Herre är sannfärdig i alla sina verk och i alla sina domar och i sin rättvisa
och att hans domar icke taga hänsyn till personen.
9
Och vi skola förgås inför hans anlete för våra gärningars skull,
och alla våra synder äro räknade med rättvisa.
10
Nu skola de säga till änglarna: Vår själ är mättad med orättfånget gods, och detta hjälper oss
icke150 från att kastas i helvetespinans lågor.
11
Och därför skola deras ansikten överhöljas med mörker
och blygsel151 inför Människosonen,
och från hans anlete varda de bortvisade,
och svärdet skall bo ibland dem inför hans anlete.
12
Och så talade andarnas Herre: Detta är förordnandet och domen över de mäktiga och
konungarna och de höga och dem som innehava marken152, inför andarnas Herre.
64 1 Även andra väsende såg jag på den orten i det fördolda. 2 Och jag hörde ängelns stämma,
då han talade: Detta är de änglar, som nedstigit från himmelen till jorden och uppenbarat för
människobarnen det förborgade och förlett dem till synd.
Tredje liknelsen ‒ Noas bok (sektion 11)
65 1 Och i de dagarna såg Noa hur jorden böjde sig och huru hennes fördärv var nära. 2 Och
han upplyfte sina fötter därifrån och gick till jordens ändar och ropade till sin farfar, Henok,
och sade tre gånger med bedrövad stämma: Hör mig, hör mig, hör mig! 3 Och han sade till
honom: Säg mig, vad försiggår på jorden, eftersom hon är så utmattad och uppskakad? Måtte
jag icke gå under med henne! 4 Och från den stunden var stor rörelse på jorden, och en röst från
himmelen hördes, och jag föll på mitt ansikte. 5 Och min farfar, Henok, kom och stod bredvid
mig och talade till mig: Varför har du ropat till mig så sorgset och gråtit?
6 En befallning är utgången från Herrens ansikte över dem som bo på marken 153, att de
skola taga en ände, emedan de känna änglarnas alla hemligheter och satanernas alla våldsdåd
och all deras förborgade kraft och alla deras krafter, som utöva trollkonster, och besvärjelsernas
kraft och deras kraft, som förfärdiga gjutna bilder, 7 och även därför att de veta huru silver
frambringas ur jordens stoft och huru droppmetallen uppkommer. 8 Ty bly och tenn alstras
icke ur jorden såsom det förstnämnda. En källa är det, som frambringar dem, och en ängel, som
förestår den.
9 Och därefter fattade mig min farfar, Henok, med sin hand, upplyfte mig och sade: Gå! ty
jag har frågat andarnas Herre om denna rörelse på jorden. 10 Och Gud talade till mig, Henok:
För deras orättfärdighets skull är domen fullbordad över dem, och man skall icke längre
beräkna tiden inför mig för de månaders skull, vilka de hava utforskat, varigenom de fått veta,
att jorden och de som bo på henne skola förgås. 11 Och för dessa skall det icke i all evighet
finnas någon tillflyktsort, emedan de visat dem det förborgade, och de varda dömda. Men icke
150 orättfånget gods, och detta hjälper oss icke: se Luk 16:9 ohederliga mammon … lämnar er i sticket (Aland)
151 Ordföljden enligt Charles i stället för blygsel och mörker (1901)
152 marken efter Knibb i stället för fästet (1901)
153 marken efter Knibb i stället för fästet (1901)
39
så du, min son, ty andarnas Herre vet, att du är ren och icke förtjänar denna förebråelse för
hemligheternas skull.
12
Och han har stadfäst ditt namn bland de heliga
och skall bevara dig av dem som bo på marken 154
och har i rättvisa bestämt din säd till att frambringa konungar och ernå stora härligheter,
och ur din säd skall framkomma en källa med oräkneliga rättfärdiga och heliga i evighet.
66 1 Och därefter visade han mig straffänglarna, vilka äro beredda att komma och lössläppa alla
vattnets krafter nere i jorden, att det må bringa dom och fördärv över alla dem som bo på
marken155. 2 Och andarnas Herre gav befallning åt änglar, som nu gingo ut, att de icke skulle
upplyfta sina händer, utan vänta,156 ty de änglarna voro satta över vattnens krafter. 3 Och jag
gick bort ifrån Henoks ansikte.
67 1 Och i de dagarna skedde Herrens ord till mig, sägande: Noa, se, din del har uppkommit
inför mig, en del utan tadel, en kärlekens och rättskaffenhetens del. 2 Och nu göra änglarna en
byggnad av trä, och när de utgått till sitt värv157, skall jag lägga min hand därvid och bevara
den. Och därur skall en livets säd framkomma, och jorden skall undergå förvandling, på det att
hon ej må förbliva tom. 3 Och jag skall låta din säd bestå inför mig i all evighet och utbreda över
jordens yta dem som bo hos dig, och den skall bliva välsignad och föröka sig över jorden i
Herrens namn.
4 Och de änglar, som hava lärt människorna orättfärdighet, skola de instänga i en
brinnande dal, och min farfar, Henok, förut visat mig, i väster, vid de där bergen av guld och
silver och järn och droppmetall och tenn. 5 Och jag såg den dalen, och där var mycket rörelse
och svallande vattendrag. 6 Och när allt detta skedde, så uppstod ur den glödande smälta
metallen och den rörelse, vari den försattes, på den orten en svavellukt, och den förenade sig
med vattendragen. Och den dal, som är bestämd för de änglar, som hava förfört människorna,
brinner alltjämt under den marken. 7 Och genom dess dalar framkomma eldströmmar, där
varest de änglar straffas, som förlett dem som bo på marken 158.
8 Men de vattnen skola i de dagarna tjäna konungarna och de mäktiga och de höga och
dem som bo på marken159 till själens och kroppens bot och till andens bestraffning, emedan
deras ande är full av vällust; att de må varda straffade till kroppen, emedan de förnekat
andarnas Herre och dagligen se änglarnas dom och likväl icke tro på hans namn. 9 Och allt
eftersom deras kropp häftigt brinner, skall förändring äga rum i deras ande från evighet till
evighet, ty intet fåfängt ord får talas inför andarnas Herre. 10 Ty domen skall komma över dem,
emedan de förtrösta på sin kropps vällust och förneka andarnas Herre. 11 Och i de dagarna
undergå de vattnen själva förändring, ty när de änglarna då skola straffas, skall hettan i de
vattukällorna förändras, och när änglarna uppstiga, skall källornas vatten kallna. 12 Och jag
hörde den helige Mikael, då han svarade och sade: Denna dom, som fälldes över änglarna, är
ett vittnesbörd för konungarna och de mäktiga och dem som besitta marken160. 13 Ty dessa
154 marken efter Knibb i stället för fästet (1901)
155 marken efter Knibb i stället för fästet (1901)
156 (Charles) rättar att de icke skulle upplyfta sina händer, utan vänta till att de inte skulle orsaka vattnen att höja
sig utan i stället hålla dem på plats
157 Att öppna vattnets källor, påpekar (1901)
158 marken efter Knibb i stället för fästet (1901)
159 marken efter Knibb i stället för fästet (1901)
160 marken efter Knibb i stället för fästet (1901)
40
domens vatten tjäna till änglarnas bot och till deras kroppars död, men de skola icke se det och
icke tro, att de vattnen förvandlas och bliva en eld, som brinner i evighet.
68 1 Och därefter gav mig min farfar, Henok, i en bok alla hemligheternas tecken och de
liknelser161, som han haft, och samlade dem åt mig i ord i liknelsernas bok 162.
2 På den tiden svarade den helige Mikael och sedan till Rafael: maktens ande driver mig
bort och nödgar mig åstad. Vem är i stånd att beskåda strängheten av änglarnas hemliga dom,
förfarandet163 av denna stränga dom, vilken har skett och blivit gjord oföränderlig, utan att
smälta vid åsynen därav?
Återigen svarade den helige Mikael och sade till den helige Rafael: vilken är den, vars
hjärta ej blir ödmjukat därav och vars njurar icke bliva plågade av dessa ting? 3 Domen har
blivit verkställd emot dem genom dessa, som således hava fört bort dem, och detta skedde, då
de stodo inför Andarnas Herre.
4 På lika sätt sade ock den helige Rakael till Rafael: de skola icke komma inför Herrens
ögon, emedan Andarnas Herre har blivit förtörnad på dem; ty de hava uppfört sig såsom
herrar. Därför skall Han hemsöka dem med den hemliga domen i evighet. 5 Ty varken skall
någon ängel eller människa erhålla del därav; utan de allena skola emottaga sin egen dom i
evighet.
69 1 Efter denna dom skola de bliva förvånade och uppretade, ty den skall bliva kungjord för
jordens invånare.
2
Se namnen av dessa änglar. Dessa äro deras namn. 164
Den förste av dem är Samjasa;
den andre Arstikafa;
den tredje Armen;
den fjärde Kakabael;
den femte Turel165; den sjätte Rumjel;
den sjunde Danjal,
den åttonde Kael166,
den nionde Barakel; den tionde, Asasel;
den elfte Armers;
den tolfte Bataryal;
den trettonde Basasael;
den fjortonde, Ananel;
den femtonde Turjal167;
den sextonde Simapiseel;
den sjuttonde Jetarel; den adertonde Tumael:
den nittonde Tarel168; den tjugonde Rumel;
den tjugoförste Asasel.
3 Dessa
äro de förnämsta av deras änglar och namnen på anförarna för deras hundrade, och
anförarna för deras femtio, och anförarna för deras tio.
161 liknelser (Laurence, Charles, Knibb) eller syner (1901)
162 (Charles, Knibb) eller i syndernas boks ord (1901)
163 hemliga dom, förfarandet egen revidering av hemliga dom! fortfarande (1826)
164 Vid de fall då namnen är antingen mycket olika eller lika andra namnformer, har jag lagt till en
kommentar i fotnoterna. Namnen verkar vara namnen på samma individer som vi läser om i 6:7, 8:1, och
8:3
165 Charles har här namnet Tureel
166 Charles har här namnet Neqael
167 Charles har här namnet Turel
168 Charles har här namnet Turel
41
4
Namnet på den förste är Jekun169; han var den, som förledde alla de heliga änglarnas
söner och förmådde dem att nedstiga på jorden och att vilseföra människornas avkomma.
5 Namnet på den andre är Kesabel 170, som gav elaka råd åt de heliga änglars söner och
förledde dem att besmitta sina kroppar genom människors avlande.
6 Namnet på den tredje är Gadrel; han upptäckte varje dödssätt för människornas barn.
Han förledde Eva och upptäckte för människors barn dödens verktyg, pantsarskjortan, skölden
och svärdet för slaktningen, varje dödens verktyg för människors barn. 7 Från hans hand
utgingo dessa ting till dem, som finnas på jorden från denna tid till evighet.
8 Namnet på den fjärde är Penemue; han upptäckte för människornas barn bitterhet och
sötma; och undervisade dem i varje hemlighet av deras visdom. 9 Han lärde människorna att
förstå skrivning och bruket av bläck och papper. Därför hava de varit oräkneliga, som avvikit
från den rätta vägen under varje världens tidpunkt ända till denna dag. 10 Ty människorna
voro icke födda för detta, att sålunda med penna och bläck bekräfta sin tro; 11 emedan de
endast voro skapade för att, likasom änglarna, förbliva rättfärdiga och rena. Aldrig skulle
döden, vilken förstör allting, hava träffat dem. Men genom denna deras kunskap förgås de, och
även genom deras makt bliva de förtärda.
12 Namnet på den femte är Kasjade171; han upptäckte för människors barn varje elakt
konstgrepp av andar och djävlar; fostrets mördande i moderlivet, för att minska det; andans
dödande genom ormens bett, och det dödshugg, vilket gives mitt på dagen genom ormens
avföda, vars namn är Tabaet172. 13 Detta är antalet av Kesebel, den förnämsta delen av den ed,
vilken den Allrahögste i sin härlighets boning uppenbarade för de heliga. Dess namn är Beka.
14 Han bad den helige Mikael att upptäcka för dem det hemliga namnet, på det de måtte förstå
det hemliga namnet och sålunda ihågkomma eden; och att de, vilka förkunnade varje hemligt
ting, för människors barn, måtte darra vid detta namn och denna ed. 15 Sådan är kraften av
denna ed; ty den är mäktig och stark. Och han införde denna Akae ed förmedelst den helige
Mikael 16 Dessa äro hemligheterna av denna ed,
och genom dem blevo de bekräftade.
Himlen upphängdes genom den, innan världen skapades,
för evigt.
17
Genom den har jorden blivit grundad på vattenfloden,
medan det upprörda vattnet framtränger genom kullarnas dolda delar
från skapelsen till slutet av världen.
18
Genom denna ed har havet blivit skapat och dess grundläggning.
Under tiden av dess raseri har Han satt sanden emot detsamma,
vilken fortfar oförändrad i evighet;
19
och genom denna ed har avgrunden blivit befästad;
och ej kan den röras från sitt ställe,
från evighet till evighet.173
20 Genom denna ed fullborda solen och månen deras gång,
aldrig avvikande från den befallning, som de erhållit,
från evighet till evighet.
169 Eller Rebellen (Knibb) enligt (källa?)
170 Charles har här namnet Asbeel
171 Charles har här namnet Kasdeja
172 avföda, vars namn är Tabaet är återgivet hos Knibb: son ‒ som är stark. Ordagrant betyder namnet manlig
eller stark (Knibb) enligt (källa?)
173 Från evighet till evighet (Charles) återges även i evighet (1826)
42
21
Genom denna ed fullborda stjärnorna sin gång.
Och då deras namn ropas, återgiva de ett svar
från evighet till evighet.
22
Sålunda sker vindarnas blåsande i himlarna. De alla hava andedräkter och åstadkomma en
fullkomlig förening av andedräkter. 23 där förvaras skatterna av åskdån och glansen av blixt.
där förvaras skatterna av hagel och av frost, skatterna av snön, skatterna av regn och dagg. 24
Alla dessa bekänna och lovsjunga inför Andarnas Herre. Och alla tro de och tacka andarnas
Herre och prisa honom med all sin kraft, och deras näring består av idel tacksägelse. De tacka
och prisa och upphöja andarnas Herres namn från evighet till evighet.
25
Och med dem ingår Han i denna eds förbindelse,
genom vilken de och deras vägar äro försäkrade;
och aldrig skall deras gång upphöra.
26
Stor var deras glädje.
De välsignade, och de prisade och lovade honom,
därför att den Människosonens namn vart dem uppenbarat.
27 Och han satte sig på sin härlighets tron,
och hela domen överantvardades åt honom, Människosonen, 174
och han låter syndarna och dem som förfört världen förgås och utrotas från jordens yta.
28
Med kedjor varda de bundna,
och på sitt fördärvs samlingsort bliva de instängda,
och alla deras verk försvinna från jordens yta.
29 Och därefter skall intet förgängligt mera finnas,
ty han, mannens Son175, har visat sig
och sitter på sin härlighets tron,
och allt det onda skall försvinna och förgås inför hans ansikte,
men mannens Sons176 ord skall gälla
inför andarnas Herre.
— Detta är Henoks tredje liknelse177.
Henoks slutliga förflyttning (sektion 12)
70 1 Och det begav sig därefter, att hans namn 178 under sin livstid upprycktes till
Människosonen, till andarnas Herre och bort från dem som bo på marken 179. 2 Och hans namn
upplyftes på andens vagn180 och vart uttalat bland andarna. 181 182 3 Och sedan den dagen kom
174 Denna rad är återgivet i Joh 5:22, (hänvisning hos Aland), (Pratt2)
175 mannen Son (1901) eller den Människosonen (Charles, Knibb)
176 mannens Sons (1901) eller den Människosonens (Charles, Knibb)
177 liknelse (Laurence, Knibb) eller syn (1901)
178 hans namn enligt Charles och Knibb, Henok enligt (1901)
179 marken efter Knibb i stället för fästet (1901)
180 Genom änglarnas mun, påpekar (1901)
181 Alternativt Och han lyftes upp på andens vagn och hans namn försvann bland dem efter Charles och Knibb
182 Se Heb 11:5 (Aland)
43
jag ej mera att räknas183 bland de levande, och han satte mig mellan tvenne vindar184, norr och
väster, varest änglarna togo snörena för att mäta åt mig platsen för de utvalda och rättfärdiga.
Och där såg jag de första fäderna och de rättfärdiga från urtiden bo på den orten.
71 1 Och det begav sig därefter, att min ande vart hänryckt
och upplyft till himlarna.
Där såg jag den övre världens barn185,
huru de stego på eldslågor,
och deras kläder voro vita,
och deras ansikten glänste som kristall.
2
Och jag såg tvenne strömmar av eld,
och ljuset från den elden strålade186 som hyacint,
och jag föll på mitt ansikte inför andarnas Herre.
3 Och
Mikael, en av ärkeänglarna, fattade mig vid högra handen
och reste mig upp och förde mig ut till alla barmhärtighetens
och rättfärdighetens hemligheter.
4
Och han visade mig alla hemligheterna vid himmelens gränser
och alla stjärnornas och ljusens förvaringsrum,
varifrån de utgå inför de heliga.
5
Och Anden bortryckte Henok och förde honom in i himlarnas himmel,
och där såg jag mitt i ljuset någonting, som var byggt av kristaller
och mellan dem flammor187 av eld.
6
Och min ande såg runt omkring kretsen av denna lågande boning,
på dess fyra sidor, att där runno strömmar av brinnande eld,
vilka omgåvo den.188
Och runt omkring voro serafim, kerubim och ofanim 189.
7 Dessa äro de som icke sova
och som bevaka Hans190 härlighets tron.
8
Och jag såg änglar utan tal,
tusen sinom tusen och tiotusen sinom tiotusen,
omgiva den boningen;
och Mikael och Rafael, Gabriel och Fanuel
och de heliga änglar, som äro ovan i himlarna,
gå ut och in i den byggnaden.
183 att räknas enligt Charles och Knibb
184 Andar, påpekar (1901)
185 övre världens barn eller de heliga änglarnas söner (Laurence)
186 rättade den svenska stavningen (1901) enligt (Knibb)
187 Ordagrant tungor (Laurance)
188 Texten anpassat till treradsstrukturen hos (Charles), och har tagit mestadels texten från (1826).
Ursprungstexten lyder Och min ande såg eldströmmar flyta omkring den byggnaden (1901)
189 ofanim: hjulen hos Hes 1:15-21 (Charles)
190 Hans enligt Charles och Knibb; Guds enligt (1901)
44
9
Och ut ur den boningen
trädde Mikael och Gabriel, Rafael och Fanuel
och oräkneliga heliga änglar.
10
och med dem dagarnas Huvud.
Hans huvud var vitt och rent som ull,
och hans klädnad kan icke beskrivas.
11
Och jag föll på mitt ansikte,
och allt mitt kött smälte samman191,
och min ande förvandlades,
och jag ropade med hög röst
med kraftens ande
och prisade och lovade och upphöjde honom.
12
Och detta lovprisande, som utgick ur min mun, var täckeligt för dagarnas Huvud. 13 Och
dagarnas Huvud kom med Mikael och Gabriel, Rafael och Fanuel och tusenden och tiotusen
sinom tiotusen, oräkneliga änglar.
14 Och han192 kom till mig, och med sin stämma hälsade han mig och sade:
Du är den mannason193, som är född till rättfärdighet,
och rättfärdigheten överskyggar dig,
och dagarnas Huvuds rättfärdighet övergiver dig icke.
15 Och han sade till mig:
Han tillropar dig frid i den tillkommande världens namn,
ty därifrån utgår friden alltsedan världens skapelse,
och så skall du hava det evinnerligen, från evighet till evighet.
16
Och alla som hädanefter vandra på din väg – i all evighet lämnar rättfärdigheten dig icke –
deras boningar skola vara hos dig, och deras arvedel hos dig,
och från dig varda de icke skilda i evigheters evighet.
17
Och så skall det vara långt liv hos den Människosonen194,
och frid skall tillfalla de rättfärdiga, och hans rättvisa herravälde de rättvisa,
i andarnas Herres namn från evighet till evighet.195
191 smälte samman är lånat från 60:3 hos (1901); allt mitt kött blef upplöst enligt (1826),
hela min kropp smälte enligt (1901)
192 han (Charles); Mikael enligt (1901)
193 Du är den mannason (1901) eller Du är människosonen (Knibb) eller Denna är Människosonen (Charles)
eller Thou art the offspring of man (Laurence)
194 hos den Människosonen (1901, Charles, Knibb) eller with the offspring of man (Laurence)
195 Jämför Rom 8:39 (Moore)
45
Den astronomiska boken 72-82
Himlakropparnas omväxlingar (sektion 13)
72 1 Boken om de himmelska kropparnas omväxlingar efter deras indelning, deras makt, deras
omloppstider, deras namn, de ställen, varest de börja sin gång, och deras månader, vilket Uriel,
den helige ängel, som var med mig, förklarade för mig, han som styr dem. Hela berättelsen om
dem, i förhållande till varje världens år för alltid, till dess ett nytt verk blir fullbordat, som skall
bliva evigt.
Solens omväxlingar196
2
Denna är första lagen för himlakropparna. Solen och ljuset anlända till de himmelens portar,
vilka äro öster ut, och i väster till västra portarna av himmelen. 3 Jag såg portarna, varifrån
solen utgår, och de portar, genom vilka solen går ned. Även de portar, varigenom månen
uppgår och nedgår. Och jag såg stjärnornas ledare ibland dem, som gingo framför dem. Sex
portar voro vid solens uppgång, och sex vid dess nedgång. Alla stjärnorna, de ena efter den
andra, stå på en jämn yta, och otaliga fönster äro på högra och vänstra sidorna av dessa portar.
4 Först utgår det stora ljuset, som kallas solen, vars klot är såsom himmelens klot; varande helt
och hållet uppfylld av lysande och lågande eld.
5 Dess vagn, då den uppstiger, föres av vinden. Solens nedgång på himmelen och
återvändande genom norden, att gå tillbaka till öster, styres så likasom för att ingå genom
porten och sprida ljus över himmelens yta. 6 På samma sätt går den ut i första månaden genom
en stor port. Den går ut genom den fjärde av dessa sex portar, vilka äro vid solens uppgång. 7
Och i den fjärde porten, genom vilken solen med månen framgår, finnes i första delen därav
tolv öppna fönster, varifrån utgår en låga, då de på sina tider öppnas.
8
Då Solen uppgår i himmelen, går den i trettio dagar fram genom denna fjärde port, och
genom fjärde porten i väster på himmelen, i likhet med dess nedgående. 9 Under denna
tid blir dagen dagligen förlängd, och med varje natt minskas nätterna under trettio dagar,
10 och sedan är dagen två delar längre än natten. Dagen är jämnt tio delar, och natten åtta.
11
Solen utgår genom denna fjärde port, och nedgår i den, och vänder till den femte porten
under trettio dagar, varefter den går upp och går ned genom den femte porten. 12 Då blir
dagen förlängd för andra gången, så att den blir elva delar, medan natten förkortas och
endast blir sju delar.
13
Nu återvänder solen till öster, ingående genom sjätte porten och uppgående och
nedgående genom sjätte porten i trettioen dagar, i följd av dessa tecken. 14 Vid denna tid
är dagen längre än natten, varande dubbelt så lång som natten, och blir tolv delar. Men
natten förkortas och blir sex delar.
15
Sedan uppstiger solen, på det dagen skall förkortas och natten förlängas. Och solen
återvänder mot öster, ingående i sjätte porten, varest den uppgår och nedgår i trettio
196 Styckeindelningen är min egen.
46
dagar, 16 Då denna tid är fulländad, blir dagen förkortad jämt en del, så att den är elva
delar medan natten är sju delar.
17
Då går solen från väster från denna sjätte port och begiver sig öster ut, uppstigande i
femte porten under trettio dagar och nedgående åter väster uti femte porten av väster. 18
Vid denna tid blir dagen förkortad två delar, och är tio delar, men natten är åtta delar.
19
Då går Solen från den femte porten, då han nedgår i den femte porten av väster, och
uppgår i den fjärde porten i trettioen dagar, i följd av dessa tecken, nedgående i väster. 20
Vid denna tid blir dagen lika med natten; och såsom lika med varandra blir natten nio
delar och dagen nio delar.
21
Och sedan går solen från den porten, då han nedgår i väster, och återvändande till öster
begiver han sig genom tredje porten i trettio dagar, nedgående i väster genom tredje
porten. 2x Vid denna tid blir natten förlängd från dagen under trettio morgnar, och dagen
förkortas från natten under trettio dagar, blivande natten jämnt tio delar och dagen åtta
delar.
2y
Solen går nu från den tredje porten, då den nedgår genom den tredje porten i väster;
men återvändande till öster utgår den genom andra porten i öster under trettio dagar. 197
På lika sätt går den även ned i andra porten i väster av himmelen. 24 Vid denna tid blir
natten elva delar och dagen sju delar.
25 Då
går Solen vid den tiden från den andra porten, då den nedgår i den andra porten i
väster; men den återvänder till öster, begivande sig till den första porten under trettioen
dagar. Och nedgår i väster i första porten. 26 Vid denna tid blir natten förlängd, lika så
mycket som dagen varit förut. Den blir jämnt tolv delar, medan dagen blir sex delar.
27
Solen har sålunda fullbordat sina begynnelser och går för andra gången omkring från
dessa begynnelser. I den porten ingå hon för åtta dagar och går ned i väster i den motsatta
delen av himmelen. 28 Vid denna tid minskas nattens längd en fjärdedel, det vill säga en
del, och blir elva delar. Dagen blir sju delar.
29
Då återvänder solen och ingår i andra porten av öster. Hon återkommer genom dessa
begynnelser trettio dagar, uppgående och nedgående. 30 Vid denna tid blir natten
förminskad till sin längd. Den blir tio delar och dagen åtta delar.
31
Sedan går solen från den andra porten och nedgår i väster, men återvänder till öster och
uppgår i öster i den tredje porten, trettioen dagar nedgående i väster på himmelen. 32 Vid
denna tid blir natten förkortad, den blir nio delar, och natten blir lika med dagen, och året
är jämnt trehundrasextiofyra dagar.
33
Dagens och nattens förlängning, och dagens och nattens förminskning, komma att skiljas
från varandra genom solens gång. 34 Förmedelst denna gång blir dagen dagligen förlängd och
natten med varje natt förminskad. 35 Detta är lagen för solens gång och dess återvändande, då
den går tillbaka, återvändande och utgående i sextio dagar. Detta är det stora evigt varande
ljuset, det som han kallar Solen från evighet till evighet.
36 Detta är även det, som framgår ett stort ljus och som kallas efter dess särskilda slag,
såsom Gud befallt. 37 Och sålunda går det in och ut, varken saktande eller vilande sig, utan
197 Osäker med versindelningen. Hos Knibb: v. 2x finns ej och 2y = 22
47
åkande på sin vagn dag och natt igenom. Dess sken är sjudubbelt ljusare än månens 198, men
bägges storlek är lika;
Månens omväxlingar (sektion 14)
73 1 Efter denna lag såg jag en annan lag för en lägre himlakropp, vars namn är Månen 2 och
vars omkrets är såsom himmelens omkrets. Dess vagn, vilken i hemlighet uppstiger, föres av
vinden, och ljus tilldelas den genom mått. 3 Varje månad vid dess utgång och ingång blir den
förändrad, och dess skiften äro likasom solens skiften, och då på lika sätt dess ljus är till, utgör
dess ljus en sjundedel av solens ljus.
4 Sålunda uppgår den, och vid dess början i öster fortgår den i trettio dagar. Vid den tiden
synes den och blir för eder månadens begynnelse. Trettio dagar är den med solen i den port,
från vilken solen utgår. 5 Hälften därav är i vidden sju delar och en halv; och det hela av dess
omkrets är tomt på ljus, utom en sjundedel av de fjorton delarna av dess ljus. 6 Men varje dag
erhåller det en sjundedel alla en halv sjundedel av sitt ljus. Dess ljus ökas dagligen en
fjortondedel av det hela eller en halv sådan del. 7 Den nedgår med solen. Och då solen uppgår,
uppgår månen med den, erhållande en halv del av ljus. På den natt, då den börjar sin bana före
månadsdagen, nedgår månen med solen. Och på den natten är den mörk i dess fjorton delar,
det vill säga i varje hälft; 8 men den uppgår på den dagen med jämnt en sjundedel, och i sin
bana avviker den från solens uppgång. Under det återstående av dess omloppstid ökar sig dess
ljus till fjorton delar.
Månåret
74 1 Då såg jag en annan bana och ordning, som han utstakade i lagen för månen. 2 Månarnas
banor och varje sak som rörde dem visades mig av Uriel, den helige ängeln, som styrde dem
alla. Deras ståndpunkter antecknade jag, såsom han visade mig dem. Jag uppskrev deras
månader, såsom de förekommo, och uppgåendet av deras ljus, till dess det är fullbordat på
femton dagar. 3 I vardera av dess två sjundedelar fullbordar det allt sitt ljus vid uppgående och
nedgående.
4 På bestämda månader ändrar det sin nedgång; och på bestämda månader uppgår det
genom vardera porten. 5 I trenne portar går månen ned med solen, nämligen i de tvenne, som
äro mitt uti, och i den tredje och fjärde. 6 Från den tredje porten utgår den i sju dagar och gör
sitt omlopp. Ånyo återvänder den till den port, varifrån solen går ut, och i den fullkomnas dess
ljus helt och hållet. Sedan avviker han från solen och ingår åtta dagar i den sjätte porten, och
återvänder på sju dagar till den tredje porten, varifrån solen utgår. 7 Då solen utgår från den
fjärde porten, utgår månen för sju dagar, till dess den flyttar från femte porten. Ånyo
återvänder den i sju dagar till den fjärde porten och fullkomnar hela sitt ljus, avviker och går
genom den första porten i åtta dagar. 8 Och återvänder i sju dagar till den fjärde porten,
varifrån solen utgår.
9 Sålunda såg jag deras ståndpunkter, huru solen uppgår och nedgår efter månadernas
bestämda ordning. 10 Av dessa tider blir för solen ett överskott av trettio dagar på fem år; alla
dagarna hörande till varje år av de fem åren, då de äro fulländade, uppgå till
trehundrasextiofyra dagar; 11 och till solen och stjärnorna höra sex dagar; sex dagar på varje av
de fem åren; sålunda höra trettio dagar till dem; Så att månen har trettio dagar mindre än sol
198 Dess sken … än månens följer ett alternativ läsning i (1826), (Laurence), (Charles), och (Knibb)
48
och stjärnor. 12 Månen199 anför alla åren ordentligen, så att deras avdelningar varken skola
komma för bittida eller för sent en enda dag, men att åren skola omväxla med bestämd
noggrannhet i trehundrasextiofyra dagar. 13 På tre år äro dagarna ettusennittiotvå; på fem år
äro de ettusenåttahundratjugo; och på åtta år tvåtusenniohundratolv dagar. 14 Till månen höra
på tre år blott ettusensextiotvå dagar; på fem år har den femtio dagar mindre än solen, ty om en
tilläggning göres till de ettusensextiotvå dagarna, 15 blir det på fem år ettusensjuhundrasjuttio
dagar; och månens dagar på åtta år äro tvåtusenåttahundratrettiotvå dagar. 16 Ty dess dagar på
åtta år äro åttatio dagar mindre än solens, vilka åttatio dagar äro dess minskning på åtta år.
17 Året blir verkligen fullbordat i förhållande till månarnas ståndpunkter och solens
ståndpunkt, vilken uppgår i olika portar; vilken uppgår och nedgår i dem i trettio dagar.
75 1 Dessa äro anförare för de tusendes huvudmän, vilka härska över hela skapelsen och alla
stjärnorna; med de fyra dagarna, vilka äro tillagde och aldrig åtskilde från det ställe, som blivit
dem anvisat efter årets fullkomliga beräkning. Och dessa betjäna fyra dagar, vilka icke äro
räknade i årets beräkning. 2 I anseende till dem irra sig människorna ganska mycket; ty dessa
ljus tjäna verkligen i världens hus en dag i den första porten, en i den tredje porten, en i den
fjärde och en i den sjätte porten. Och världens harmoni blir fullkomnad vid varje dess
trehundrasextiofjärde dags ställning; 3 ty tecknen, årstiderna, åren, och dagarna visade Uriel för
mig, den ängel, som härlighetens Herre satt över alla lysande kroppar i himmelens himmel och
i världen; på det de må styra över molnens yta, och, synlige över jorden, bliva ledare av dagar
och nätter, solen, månen, stjärnorna och alla himmelens stjärnor, vilka göra sitt omlopp med
alla himmelens vagnar.
4 Sålunda visade Uriel mig tolv portar öppna för omloppet av solens vagnar i himmelen,
från vilken solens strålar utskjuta. Från dessa utsprider sig värman över jorden, då de bliva
öppnade på sina bestämda årstider. 5 De äro för vindarna och daggens ande, då de på deras
årstider bliva öppnade, öppnade på himmelen vid dess yttersta gränser. 6 Tolv portar såg jag i
himmelen vid jordens yttersta gränser, genom vilka solen, månen och stjärnorna och alla
himmelens verk gå fram vid deras uppgång och nedgång.
7 Många fönster äro även öppna till höger och till vänster. Ett fönster blir vid en viss årstid
oändligen hett. Ävenså äro där portar, från vilka stjärnorna utgå, såsom de äro befallde, och i
vilka de nedgå efter deras antal. 8 Jag såg likaledes himmelens vagnar rullande ovanefter i
världen till dessa portar, i vilka de stjärnor vända sig, som aldrig nedgå. 9 En av dessa är större
än alla, som gå omkring hela världen.
De tolv vindarna (sektion 15)
76 1 Och vid yttersta gränsen av jorden såg jag tolv portar öppna för alla vindar, från vilka de
utgå och blåsa över jorden. 2 Tre av dem äro öppna i himmelens förgrund, tre i väster, tre på
högra sidan av himmelen, och tre på den vänstra. 3 De tre första äro de, vilka äro i öster; tre äro
i norr, tre bakom dem, vilka äro på den vänstra sidan i söder, och tre i väster. 4 Från fyra av
dem utgå välsignelsens och hälsans vindar; och från åtta utgå straffets vindar, när de äro
skickade att förstöra jorden och himmelen uppöver dem, alla dess invånare och alla dem, som
äro på vattnet eller på torra landet.
5
Den förste av dessa vindar utgår från den porten, som kallas den östra, genom den första
porten åt öster, vilken är längst åt söder. Från denna utgå ödeläggelse, torka, hetta och
199 Charles rättar Månen till Solen
49
fördärv. 6 Från den andra eller mellersta porten utgår rättvisa. Därifrån kommer regn,
fruktbarhet, hälsa och dagg; och från den tredje porten norrut utgå köld och torka.
7
Efter dessa framkomma de sydliga vindarna genom tre huvudportar. Genom deras
första port, vilken vetter öster ut, framkommer en het vind. 8 Men från den mellersta
porten framkommer en angenäm ånga, dagg, regn, hälsa och liv. 9 Från den tredje porten,
som vetter åt väster, framkomma dagg, regn, brand i säd och förstörelse.
10
Efter dessa äro vindarna från den trakt i norr, som kallas havet. De utgå från tre portar.
Den första porten är den, vilken är åt öster närmast söder. Från denna utgå dagg, regn,
brand i säd och förstörelse. 11 Från den mellersta porten framkomma regn, dagg, liv och
hälsa. Och från den tredje porten, vilken är väster ut, närmast söder, framkomma dimma,
frost, snö, regn, dagg och brand i säd.
12
Efter dessa äro i fjärde kvarteret vindarna i väster. Från den första porten närmast norr
framkommer dagg, regn, frost, köld, snö och köld; 13 från den mellersta porten utgår regn,
hälsa och välsignelse. Och från den sista porten, vilken är närmast söder, utgår torka,
förstörelse, brännande hetta och fördärv.
14
Berättelsen om de tolv portarna i himmelens fyra väderstreck200 är slutad. Alla deras lagar,
alla deras bestraffningar och den hälsa, som frambringas genom dem, har jag förklarat för dig,
min son Mathusala.
De fyra väderstrecken, etc
77 1 Det första väderstrecket201 kallas den östra, emedan den är den första. Den andra kallas
den södra, emedan den Allrahögste där nedstiger; och ofta nedstiger Han där, vilken är
välsignad för evigt. 2 Det västra väderstrecket202 har namn av förminskning, emedan alla
himmelens ljus där förminskas och nedstiga. 3 Det fjärde väderstrecket203, som kallas den
nordliga, är delad i tre delar, varav en är för människornas boning, en annan för sjöar med
vatten samt dalar, skogar, strömmar, skuggrika platser och snö, och den tredje delen för
paradiset.
4 Sju höga berg såg jag, högre än alla berg på jorden, från vilka frost utgår, medan dagar,
årstider och år försvinna och gå bort.
5 Sju strömmar såg jag på jorden, större än alla strömmar, av vilka en börjar sitt lopp från
väster; i ett stort hav faller dess vatten. 6 Två komma från norr till havet, deras vatten flyter uti
det Erytheiska havet på östra sidan. 7 Och av de övriga togo fyra sitt lopp i nordens ihålighet,
två till deras hav, det Erytheiska havet, och två utgjutas i ett stort hav, varest även säges vara en
öken.
8 Sju stora öar såg jag i havet och på jorden; sju i det stora havet. 204
200 kvarter (1901) har byts ut mot väderstreck
201 Charles har rättat vinden till kvarten vilket jag har återgett med väderstrecket
202 Charles har rättat vinden till kvarten vilket jag har återgett med väderstrecket
203 Charles har rättat vinden till kvarten vilket jag har återgett med väderstrecket
204 sju i det stora havet: Charles har i stället två på fastlandet och fem i Stora Havet.
50
Solens ljus ingjuts i månen
78 1 Solens namn äro dessa, det ena Aryares, och det andra är Tomas. 2 Månen har fyra namn.
Det första är Asonya, det andra Ebla, det tredje Benase och det fjärde Erae. 3 Dessa äro de två
stora ljusen, vilkas omkrets är såsom himmelens omkrets, och bägges storlek är lika. 4 I solens
omkrets är en sjundedel av ljus, som tillägges henne från månen. Det insättes efter mått, till
dess en sjundedel av solens ljus är avskild. 5 De gå ned, ingå uti västra porten, göra omloppet
norrom och utgå genom den östra porten över himmelens yta.
6 Då månen går upp, synes han på himmelen; och hälften av en sjundedel av ljus är allt,
vad som finnes i den. På fjorton dagar blir hela dess ljus fullbordat. 7 I tre gånger fem dagar
tilltager dess ljus, tilldess på femton dagar dess ljus blir fullbordat, i enlighet med årets tecken;
den har tre gånger fem dagar. Månen har hälften av en sjundedel. 8 Första dagen av dess
förminskning avtager dess ljus en fjortondedel; andra dagen minskas det en trettondedel; tredje
dagen en tolftedel; fjärde dagen en elftedel; femte dagen en tiondedel; sjätte dagen en
niondedel; sjunde dagen en åttondedel; åttonde dagen minskas det en sjundedel; nionde dagen
avtager det en sjättedel; tionde dagen avtager det en femtedel; elfte dagen avtager det en
fjärdedel; tolfte dagen en tredjedel; trettonde dagen avtager det till hälften; fjortonde dagen
avtager det hälften av dess sjundedel, och femtonde dagen är hela dess återstående ljus förtärt.
9 På bestämda månader har månen tjugonio dagar. Den har också en omloppstid av
tjugoåtta dagar. 10 Och Uriel visade mig likaledes en annan inrättning, huru ljuset ingjöts i
månen, huru det ingjöts från solen. 11 Hela den tid, som månens ljus är i tilltagande, ingjutes
det i honom i närvaro av solen, till dess ljus blir på fjorton dagar fullbordat i himmelen. Och när
det är helt och hållet utsläckt, är dess ljus förtärt i himmelen; 12 och på första dagen kallas det
nymånad; ty på den dagen emottages ljuset uti honom. 13 Detta inträffar just på den dag, då
solen nedgår i väster, samma stund som månen för natten uppgår från öster. Månen skiner då
hela natten, tilldess solen uppgår före honom, då månen i sin ordning försvinner före solen. 14
När ljuset kommer till månen, avtager det åter, tilldess allt dess ljus blir utsläckt och månens
dagar gå förbi. Då förbliver dess omkrets enslig utan ljus.
15 Under tre månader verkställer den, på trettio dagar varje månad, sitt omlopp; och under
ytterligare månader verkställes det på tjugonio dagar varje gång. Dessa äro de tider, på vilka
den verkställer sitt avtagande under första perioden, och i första porten; nämligen på
etthundrasjuttiosju dagar. 16 Och vid tiden för dess utgång under tre månader synes den trettio
dagar varje gång, och under ytterligare tre månader synes den i tjugonio dagar i vardera.
17 Om natten synes den varje gång i tjugo dagar såsom en människas ansikte, och om
dagen såsom himmelen; ty den är ej något annat än sitt ljus.
Förmedlingen av visdomen till jorden
79 1 Och nu, min son Metusela205, har jag visat dig varje ting; och berättelsen om varje ordning
för stjärnorna på himmelen är slutad. 2 Han visade mig varje lag rörande dem, vilka äga rum
vid alla tider, och i alla årstider under varje inflytande, alla år vid varderas ankomst och under
dess styrelse, så länge varje månad och varje vecka räcker. 3 Han visade mig även månens
avtagande, som för sig går i sjätte porten; ty i den sjätte porten blir dess ljus förtärt. Från denna
är månadens början; 4 och dess avtagande för sig går i sjätte porten under dess omlopp, till dess
etthundrasjuttiosju dagar äro fullbordade, enligt sättet att räkna efter veckor, tjugofem veckor
och två dagar. 5 Dess omlopp är mindre än solens, i förhållande till stjärnornas gång efter jämna
205 Mathusala enligt (1826). Jag harmonisera stavningen här i överenstämmelse med (1901)
51
fem dagar på ett halvt år, då denna deras synliga belägenhet är fullbordad. 6 Sådant är
utseendet och likheten av varje himlakropp, som Uriel den store ängeln, vilken styr dem,
visade mig.
80 1 Och i de dagarna svarade Uriel mig och sade: Se, jag har visat dig allting; o Henok,
och har uppenbarat allt för dig, att du skulle se detta, solen och månen och ledarna för
himmelens stjärnor och alla de rörliga krafterna, deras förhållanden och tider och utgångar.
2
I syndarnas dagar varda åren förkortade,
och skörden skall försenas i deras länder och på deras betesmarker
och allting på jorden förändras
och icke framkomma på sin tid.
Regnet skall hållas tillbaka,
ty himmelen skall uppehålla det.
3 Och
i de tiderna skola markens frukter bliva försenade
och icke växa på sin tid,
och trädens frukt skall uppehållas på sin tid.
4
Och månen skall förändra sin ordning
och icke synas på sin tid.
5 Och i de dagarna skall man se på himmelen huru stor ofruktbarhet kommer, på den yttersta
vagnen i väster,
och himmelen skall skina klarare än efter ljusets vanliga ordning.
6
Och många huvudledare för de förnämsta stjärnorna skola fara vilse,
och dessa skola misstaga sig på sina värv och sina vägar,
och de dem underordnade skola icke framkomma på sina tider.
7
Och stjärnornas hela ordning skall varda obegriplig för syndarna,
och deras tankar, som bo på jorden, skola fara vilse rörande dem
och vända sig bort från alla sina vägar
och försynda sig och dyrka stjärnor såsom gudar.
8
Och många olyckor skola förmeras över dem,
och en straffdom skall komma över dem
och förgöra dem alla.206
81 1 Och han sade till mig:
O Henok, se på de himmelska tavlornas skrift
och läs vad som står på dem
och lägg varje särskild del på minnet.
2
Och jag betraktade allting på de himmelska tavlorna och läste allt som var skrivet på dem och
lade det på minnet och läste boken och allt som stod i den, om människornas alla gärningar och
om alla av kött födda, som skola bo på jorden, ända till de sist levande släktena.
3 Och
sedan prisade jag genast Herren, härlighetens evige Konung,
därför att han gjort världens alla verk,
och lovade Herren för hans tålamod
och välsignade honom för världens barns skull.
206 Verben hos dessa tre rader i v 8 är anpassade efter Charles
52
4
Och jag sade:
Salig den man som dör rättfärdig och god,
om vilken ingen orättfärdighetens skrift är upptecknad
och emot vilken ingen skuld207 finnes!
5
Och de tre heliga buro mig och ställde mig ned på jorden framför dörren till mitt hus och sade
till mig: Förkunna allt för din son Metusela och visa alla dina barn, att ingen dödlig är rättfärdig
inför Herren, ty han är deras Skapare. 6 Ett år skola vi låta dig stanna hos dina barn, tills du
återfått dina krafter, på det att du må undervisa dem och uppskriva det åt dem och avlägga
vittnesbörd för dem, för alla dina barn, och på andra året skall man borttaga dig ur deras krets.
7
Var vid god tröst,
ty de goda skola kungöra de goda rättvisan,
den rättfärdige skall fröjda sig med den rättfärdige,
och de skola prisa varandra lyckliga.
8
Men syndaren skall dö med syndaren
och den avfällige med den avfällige.
9
Och de som utöva rättfärdighet skola dö för människornas gärningars skull
och bortryckas genom de ogudaktigas handlingar.
10
Och i de dagarna upphörde de att tala med mig, och jag kom till mitt folk och prisade
världarnas Herre.
82 1 Och nu, min son Metusela, allt detta förtäljer jag dig och skriver upp åt dig, och allt
uppenbarade jag för dig och gav dig skrifterna om allt detta. Bevara alltså, min son Metusela,
dessa skrifter av din faders hand och överantvarda dem åt de kommande släktena.
2
Vishet gav jag åt dig och dina barn
och åt dem av dina barn, som skola komma,
att de må giva henne åt sina barn, åt släktena ända i evighet,
nämligen denna alla deras tankar överstigande vishet.
3 Och
de som förstå henne skola icke sova,
och de skola lyssna med sina öron för att lära sig denna vishet,
och dem som äta därav skall hon täckas mera än goda rätter.
De fyra anförarna och de fyra årstiderna
4
Saliga äro alla rättfärdiga, saliga äro alla som vandra på rättfärdighetens väg och icke synda
likt syndarna, när alla deras dagar bliva räknade under solens gång på himmelen, när den ingår
och utgår från varje port i trettio dagar208, med anförarna för de tusende klasserna av stjärnor,
med fyra, som äro tillagde och höra till årets fyra delar, som leda dem och åtskilja dem vid fyra
perioder. 5 Rörande dessa irra människorna sig ganska mycket och räkna dem icke vid
beräkningen av varje tidrymd; ty de irra sig ganska mycket, rörande dem; ej heller känna
människorna noggrant, 6 att de höra till beräkningen av året. Men i sanning äro dessa utmärkta
från evighet; en i första porten, en i den tredje, en i den fjärde och en i den sjätte; så att året är
fullbordat på trehundrasextiofyra dagar.
207 skuld: Charles har i stället domens dag.
208 när alla deras dagar … varje port i trettio dagar: Har följt betydelsen som återges i Charles och Knibb.
53
7
Sannfärdigt har det blivit uppgivet och riktigt beräknat, vad som är utmärkt; ty ljusen,
månaderna, de bestämda omloppen, åren och dagarna har Uriel för mig förklarat och berättat,
vilken hela skapelsens Herre för min skull befallde, 8 (i följd av himmelens kraft, och makten
som den äger både natt och dag) att för människan förklara lagarna för ljuset, för solen, månen
och stjärnorna och alla himmelens makter, vilka välvas var inom sin bana. 9 Denna är
stjärnornas lag, vilka nedgå på sina ställen, sina årstider, sina omloppstider, sina dagar och sina
månader.
10 Dessa äro deras namn, som anföra dem, som bevaka dem och ingå i deras årstider,
enligt lagen för deras omlopp, deras månader, tiden för deras inflytelse och deras
ståndpunkter. 11 Fyra anförare av dem ingå först, vilka åtskilja årets fyra delar. Efter dessa
komma tolv anförare för sina klasser, vilka skilja månaderna och året i trehundrasextiofyra
dagar, jämte anförarna för ettusende, vilka skilja emellan dagarna, likasom emellan de fyra
tillagda, vilka såsom anförare skilja de fyra delarna av året. 12 Dessa anförare för ett tusende äro
mitt ibland de styrande, och de styrande äro ställde var och en bakom sin ståndpunkt, och
deras anförare göra avsöndringen. 13 Dessa äro namnet på de anförare, vilka skilja årets fyra
delar, och som äro satte över dem: Melkel, Helammelak, Meliyal och Narel. 14 Och namnen på
dem, som anföra dessa äro: Adnarel, Jyasusal och Jyelumeel. Desse äro de tre, som följa efter
anförarna för stjärnornas klasser; varje följande efter de tre anförarna av klasserna, vilka själva
följa efter dessa föreståndare för avsatserna, som åtskilja årets fyra delar.
15 I första delen av året uppgår och styr Melkyas, som kallas Tamani och Zahay. Alla
dagarna av hans inflytelse, under vilka han styr, äro nittioen dagar. 16 Och dessa äro tecknen av
dagarna, vilka äro synliga på jorden. Under dagarna av hans inflytande är det utdunstning,
hetta och besvär. Alla träd bliva fruktbärande; löven på varje träd utspricka, säden skördas,
rosen och varje slag av blommor blomstra på fältet, och vinterträden uttorka. 17 Dessa äro
namnen på de anförare, som äro under dem, Barkel, Zelsabel; och ännu en annan anförare för
ettusende kallas Heloyalef, vars inflytelsedagar äro fullbordade.
18 Den andre anföraren näst efter dem är Helemmelek, vars namn de kalla den lysande
Zahay. Alla dagarna av hans ljus äro nittioen dagar. 19 Dessa äro tecknen för dagarna på jorden,
hetta och torka, medan träden frambringa sina frukter, värmda och fullmognade, och giva sina
frukter att torka. Hjordarna vallas och lammar. Alla jordens frukter samlas med varje ting på
marken, och vinpressarna trampas. Detta inträffar under tiden av hans inflytelse. 20 Dessa äro
deras namn och ordning, och namnen på de styrande, som äro under dem, på dem som äro
anförare för ettusende, Gedaeyal, Keel, Heel. Och namnet på den tillagde anföraren för
ettusende är Asphael. Dagarna för hans inflytelse hava blivit fulländade.
Drömboken 83-90
Inledning (sektion 16)
83 1 Och nu, min son Metusela, vill jag visa dig de syner jag såg och berätta dem för dig. 2
Tvenne syner såg jag, innan jag tog mig hustru, och de likna icke varandra. Första gången var
det, då jag lärde mig läsa och skriva; och andra gången, innan jag tog din moder, såg jag en
förskräcklig syn, och fördenskull ropade jag till Herren.
54
Första drömmen
3
Jag hade lagt mig till vila i min farfars, Mahalaleels, hus, och då fick jag se i en syn huru
himmelen nedsänktes och krympte samman och föll ned på jorden. 4 Och i det ögonblicket såg
jag hur jorden vart uppslukad i ett stort svalg och hur berg på berg och kullar på kullar sjönko
ned och höga träd sletos från sina stammar och nedstörtade och försvunno i djupet.
5 Och då begynte jag ofrivilligt att ropa och sade: Förgången är jorden!
6 Och min farfar, Mahalaleel, väckte mig, där jag låg bredvid honom, och sade till mig:
Varför ropar du så, min son, och varför klagar du?
7 Då förtalte jag honom den syn jag sett. Och han sade till mig: Förskräckligt är det du
skådat, min son, och din drömsyn har avseende på de ännu förborgade straffdomarna över
syndarna på jorden. Hon måste nedsjunka i djupet och våldsamt förgås. 8 Och nu, min son,
statt upp och anropa härlighetens Herre — ty du förtröstar på honom — att en återstod må
bliva kvar och att han icke må förgöra hela jorden. 9 Min son, från himmelen skall allt detta
komma över henne.
10 Därefter stod jag upp och bad och anropade och uppskrev min bön, för de kommande
släktena, och om allt skall jag undervisa dig, min son Metusela. 11 Och när jag gått ned och
trädde ut och höjde min blick mot himmelen och såg hur solen gick upp i öster och månen steg
ned i väster och ännu några stjärnor tindrade och såg, att allt var såsom på jordens första dag;
då prisade jag domens Herre och lovade honom, därför att han lät solen framtåga ur österns
fönster, så att hon gick upp på himmelens valv och höjde sig och nu tillryggalade den väg, som
blivit henne förelagd.
84 1 Och jag upplyfte mina händer i rättfärdighet och välsignade 209 den Helige och Store
och talade med min muns anda och med min lekamliga tunga, som Gud givit människobarnen,
att de må tala därmed.
2
Välsignad vare du, o Herre och Konung,
stor och mäktig i din storhet,
Herre över himmelens hela skapelse,
konungarnas Konung och all världens Gud!
Vars rike, vars regering och Majestät210 varar från evighet till evighet
och din makt genom alla släkten,
och alla himlar äro din tron evinnerligen
och hela jorden din fotapall från evighet till evighet.
3
Ty du har skapat allt och härskar över allt,
och intet är dig för svårt,
Hos dig är visheten oföränderlig,211
Hon vänder sig icke bort från sin tron, din tron,
ej heller från ditt anlete,
och du vet och ser och hör allting,
och intet är dig fördolt. ty du genomskådar allt.212
209 välsignade i vers 1 och Välsignad i vers 2 enligt (1826), (Laurence), (Charles), och (Knibb)
210 (1901) har här Din gudom och ditt rike och din storhet, men detta stämmer inte med (1826), (Laurence),
(Charles), och (Knibb), som för övrigt är samstämmiga. Ordförrådet är från (1826).
211 Denna rad följer (1826) och (Laurence), vilket stämmer bättre med efterföljande rad. och intet slags
vishet undgår dig (1901) och (Knibb) stämmer däremot bättre med föregående rad.
212 (1901) slutar raden med fördolt. Jag har hämtat återstoden av raden från (1826), vilket (Charles)
markerar som en interpolation.
55
4
Och änglarna från dina himlar synda,
och över människorna förbliver din vrede ända till den stora domens dag.
5 Och nu, o Gud och Herre, store Konung!
anropar jag dig och beder, att du hör min bön
och kvarlämnar på jorden efterkommande åt mig
och icke utrotar alla människor
och gör jorden öde
så att fördärvet evigt räcker.
6 Och nu, Herre, utrota från jorden allt kött, som har förtörnat dig,
men låt de rättfärdiga och rättsinniga varda för alltid behållna, likt en frörik planta,
och dölj icke ditt anlete för din tjänares bön, o Herre!
Andra drömmen ‒ djurapokalypsen (sektion 17)
85 1 Härefter såg jag en annan dröm, och förklarade allt för dig, min son. 2 Henok uppstod och
sade till sin son Mathusala: till dig, min son, skall jag tala. Hör mitt ord, och böj dina öron till
din faders uppenbarelses dröm. 3 Innan jag gifte mig med din moder Edna, såg jag en syn på
min säng.
Och blev varse en ko, som uppkom ur jorden. Och denna ko var vit. Sedermera uppkom
en kviga, och med den en annan kviga, av vilka den ena var svart och den andra röd 213. 4 Den
svarta kvigan slog den röda och förföljde den över jorden. Från den tiden kunde jag ej mera se
den röda kvigan; 5 men den svarta tillväxte i storlek, och en kviga kom med den. Därefter såg
jag många kor framkomma, liknande denna och följande efter henne. 6 Den första kvigan utgick
även i närvaro av den första kon, och sökte den röda kvigan, men fann den icke. Och hon
jämrade sig med stor jämmer, då hon sökte den. 7 Då såg jag, till dess den första kon kom till
henne, från vilken tid hon blev tyst, och upphörde att jämra sig. 8 Sedermera kalvade hon en
annan vit ko. Och kalvade åter många kor och svarta kvigor.
9 I min sömn blev jag även varse en vit tjur, som på lika sätt växte och blev en stor vit tjur.
Efter honom framkommo många vita kor, liknande honom. 10 Och de började att kalva många
vita kor, vilka liknade dem och följde varandra.
86 1 Återigen såg jag uppmärksamt, under det jag sov, och betraktade himmelen ovan — Och
se, en ensam stjärna föll ned från himmelen, Vilken, sedan den upprest sig, åt och födde sig
bland dessa kor. 2 Därefter märkte jag andra stora och svarta kor; och jag såg dem alla ombyta
sina stall och betesmarker, under det deras kalvar började att jämra sig den ene med den andre.
3 Återigen såg jag i min syn och betraktade himmelen, då såg jag, och se, många stjärnor
nedstego och kastade sig från himmelen dit, där den första stjärnan var, Mitt bland dessa
kalvar; medan korna voro med dem betande mitt ibland dem. 4 Jag såg och betraktade dem;
och se, alla hade avlelsedelar likasom hästar, och började att bestiga kvigorna, vilka alla blevo
dräktiga och framfödde elefanter, kameler och åsnor. 5 Härvid blevo alla korna förskräckta, och
började att bita med sina tänder, sväljande och stångande med sina horn. 6 De började även att
uppsluka korna; och se, alla jordens barn darrade, bävande av fruktan för dem, och flydde
hastigt bort.
87 1 Återigen såg jag dem, då de begynte stånga och uppsluka varandra; och jorden ropade. 2
Och åter upplyfte jag mina ögon mot himmelen och såg en syn, och se, ur himmelen
213 Kain och Abel, påpekar (1826)
56
framkommo några214, som liknade vitklädda människor. En215 trädde ut ur den orten, och tre
med honom. 3 Och de trenne, som kommit sist, fattade mig vid handen och togo mig upp och
bort från jordens släkte och förde mig till ett högt beläget ställe 216 och visade mig ett torn högt
över jorden, högre än alla berg 4 Och de sade: bliv kvar här, tilldess du får se, vad som skall
komma över dessa elefanter, kameler och åsnor, över stjärnorna och över alla korna.
88 1 Då såg jag på den ena av de fyra vita människor, som först kommo fram. Han fattade den
första stjärnan, som föll ned från himmelen; Och bindande den till hand och fot, kastade han
den i en dal, en trång, djup, ryslig och dyster dal. 2 Då drog den ene av dem ett svärd och gav
det åt elefanterna, kamelerna och åsnorna, vilka började att slå varandra. Och hela jorden
skakades därav. 3 Och när jag såg i synen, se, då hände, att en av dessa fyra änglar, som kommo
fram, skyndade från himmelen, hopsamlade och tog alla de stora stjärnorna, vilkas avlelsedelar
liknade hästars; och bindande dem alla till händer och fötter, kastade han dem i jordens hålor.
89 1 Då gick en av dessa fyra till de vita korna, och lärde dem en hemlighet. Under det kon
darrade, föddes den och blev en människa 217 och byggde åt sig ett stort skepp. I detta bodde
han och tre218 kor bodde med honom i detta skepp, vilket inneslöt dem. 2 Återigen upplyfte jag
mina ögon mot himmelen och såg ett högt tak. Över det voro sju vattenfall, vilka vid en viss by
utgjöto mycket vatten. 3 Återigen såg jag upp, och se, där voro källor öppna i jorden uti denna
stora by. Vattnet började att svalla upp, och steg över jorden, så att byn ej sågs, emedan hela
dess mark betäcktes med vatten. 4 Mycket vatten var där även, och mörker och moln. Då
betraktade jag höjden av detta vatten; och det var uppstiget över byn. Det flöt över byn och
stod högre än jorden. 5 Då blevo alla de kor, som voro samlade der, medan jag såg på dem,
fördränkta, uppslukade och förstörda i vatten. 6 Men skeppet flöt däruppå. Alla kor, elefanter,
kameler och åsnor blevo dränkta på jorden, och all boskap. Ej heller kunde jag bliva dem varse.
Icke heller voro de i stånd att komma därifrån, utan förgingos och nedsjönko i djupet.
7 Återigen såg jag i synen, tilldess vattenfallen från det höga taket upphörde, och jordens
källor jämnades, medan andra djup blevo öppnade, 8 Uti vilka vattnet började att nedrinna, till
dess torra marken syntes. Skeppet kvarblev på jorden, mörkret återvände, och det blev ljus. 9
Då gick den vita kon, som blivit människa, ut från skeppet, och de tre korna med henne. En av
de tre korna var vit liknande denna kon. En av dem var röd såsom blod, och en av dem var
svart. Och den vita kon lämnade dem.
10
Då började vilda djur och fåglar att komma fram. Av alla samlades de olika slagen tillhopa,
lejon, tigrar, ulvar, hundar, hyenor219, vildsvin, rävar, kaniner och grisar220, falkar221, gamar222,
hökar, örnar223 och korpar. Då blev en vit ko född mitt ibland dem. 11 Och de började att bita
varandra, då den vita kon, vilken var född mitt ibland dem, frambragte en vild åsna och en vit
ko på samma gång, och därefter många vilda åsnor. 12 Då frambragte den vita kon224, som var
214 Fyra ärkeänglar, påpekar (1901)
215 Mikael, påpekar (1901)
216 Det jordiska paradiset, påpekar (1901)
217 Noa, påpekar (1826)
218 Sem, Ham, och Jafet, påpekar (1826)
219 Charles och Knibb har även hyenor
220 grisar hos Knibb och Charles, medan (1826) har hanzar-djur
221 falkar hos Knibb och Charles, medan (1826) har siset-djur
222 gamar hos Knibb och Charles, medan (1826) har avest-djur
223 örnar hos Knibb och Charles, medan (1826) har phonkas
224 Abraham, påpekar (1826)
57
född, en svart vild sugga och ett vitt får225. Denna vilda sugga frambragte också många svin.
Och fåret frambragte tolv får226 13 Då dessa tolv får vuxit upp, överlämnade de ett av dem 227
till åsnorna228. Återigen lämnade dessa åsnor fåret till ulvarna229. Och det växte upp mitt
ibland dem. 14 Då styrde Herren så, att de andra elva fåren fingo bo och beta med detta mitt
ibland ulvarna. De förökade sig, och det var överflöd av bete för dem. 15 Men ulvarna började
att skrämma och förtrycka dem, medan de förstörde deras avföda. Och de lade deras ungar i
strömar av djupt vatten. Nu började fåren skrika för sin avfödas skull, och flydde för att söka
tillflykt hos sin Herre. 16 En230 blev dock räddad, flydde och gick bort till de vilda åsnorna.
Jag såg fåren ropande, klagande och anropande sin Herre. Med all deras makt, till dess
fårens Herre vid deras röst nedsteg från sin höga boning, gick till dem och översåg dem. 17 Han
kallade till sig det får, som hade hemligen kommit från ulvarna, och sade till detta, att det
skulle låta ulvarna förstå, att de ej finge röra fåren. 18 Då gick detta får till ulvarna med Herrens
ord, då ett annat231 får mötte det och gick med. Bägge ingingo tillsammans uti ulvarnas boning;
och samtalande med dem, läto de dem förstå, att från den tiden skulle de icke röra fåren. 19
Efteråt märkte jag, att ulvarna med hela sin styrka fingo överhand över fåren. Fåren ropade, 20
och deras Herre kom till dem. Han började att slå ulvarna, vilka läto höra en svår jämmer; men
fåren förblevo tysta, och från den stunden ropade de icke. 21 Jag såg då på dem, till dess de
flyttade från ulvarna. Ulvarnas ögon blevo förblindade, och de gingo ut och följde dem med all
sin makt. 22 Men fårens Herre gick med dem och ledsagade dem. Alla hans får följde honom.
Hans ansikte var förfärligt och lysande och härlig var hans åsyn. 23 Likväl började ulvarna att
följa fåren, tilldess de hunno dem i en viss sjö av vatten 232. 24 Då skilde sig sjön åt. Vattnet stod
upp på båda sidor framför deras ansikte. Och deras Herre, som ledsagade dem, ställde Sig själv
emellan dem och ulvarna. 25 Ulvarna blevo likväl icke varse fåren, utan gingo mitt uti sjön,
följande dem och löpande efter dem inuti sjön av vatten. 26 Men då de sågo fårens Herre, vände
de om, för att fly för Hans ansikte. Då återvände vattnet i sjön, och det hastigt, enligt dess
natur. Sjön blev full, och vattnet höjde sig, tilldess det övertäckte ulvarna. 27 Och jag såg, att de
alla, som hade följt fåren, förgingos och drunknade.
28
Men fåren gingo över detta vatten, och kommo till en öken, vilken var utan både vatten och
gräs. och de började öppna sina ögon och se. Då såg jag fårens Herre överskåda dem och giva
dem vatten och gräs. Då gick det redan omtalta fåret med dem och anförde dem. 29 Och då det
hade uppstigit på en hög klippa, skickade fårens Herre det till dem. 30 Sedermera blev jag varse
deras Herre stående framför dem med ett förfärligt och allvarsamt utseende. Och då de alla
sågo Honom, blevo de förfärade för Hans ansikte. 31 Alla blevo de oroliga och darrade. De
ropade efter fåret och till det andra fåret, som hade varit med det, och som var mitt ibland dem,
sägande: vi förmå icke att stå inför vår Herre eller att se på Honom. 32 Då gick det fåret bort,
som anförde dem, och uppsteg på spetsen av klippan. Då började fåren att bliva blinda och
avvika från den väg, som det visat dem; men fåret visste det icke. 33 Deras Herre blev likväl
intagen av förtrytelse emot dem; och då fåret hade fått veta, vad som tilldragit sig; nedsteg det
från spetsen av klippan; och då det kom till dem, fann det, att där voro många, som hade blivit
blinda, och hade avvikit från dess väg. 34 Så snart de fingo se det, blevo de förfärade och
225 Isak, påpekar (1826)
226 De tolv patriarkerna, påpekar (1826)
227 Josef, påpekar (1826)
228 Midianiterna, påpekar (1826)
229 Egyptierna, påpekar (1826)
230 Moses, påpekar (1826)
231 Aron, påpekar (1826)
232 Röda havet, påpekar (1826)
58
darrade vid dess närvaro, och intogos av begär att återvända till sin fålla. 35 Då tog detta får
med sig andra får och gick till dem, som hade avvikit, och började sedan att döda dem. De
blevo förskräckta för dess ansikte. Då förmådde dem det, vilka hade avvikit, at återvända, och
de gingo tillbaka till sin fålla. 36 Likaledes såg jag där i synen, att detta får blev en människa,
byggde ett hus för fårens Herre och förmådde dem alla att stå i detta hus. 37 Jag märkte även,
att de får, vilka gingo emot detta får, deras anförare, dogo. Jag såg även, att alla de stora fåren
förgingos, medan yngre uppvuxo i deras ställe, ingingo i en betesmark och nalkades en ström
av vatten233.
38 Då skildes det fåret ifrån dem, vilket varit deras anförare och blivit människa, och dog.
Alla fåren sökte efter detta och ropade efter detsamma med bitter klagan. 39 Jag såg likaledes,
att de upphörde att ropa efter detta får och gingo över vattenströmen, och att där uppstego
andra får234, vilka alla anförde dem, i stället för dessa, som voro döda och hade förut anfört
dem. 40 Då såg jag, att fåren ingingo på en skön plats och på ett angenämt och härligt område.
Jag såg även, att de blevo mättade, att deras hus var i mitten av ett angenämt område, (41)235 att
deras ögon voro stundom öppnade, (41) och att stundom voro de blinda, tilldess ett annat får 236
uppsteg och anförde dem. Han bragte dem alla tillbaka, och deras ögon blevo öppnade.
42 Då började hundar, rävar och vildsvin att uppsluka dem, tilldess åter ett annat får 237
uppsteg till Herre för hjorden, ett av dem själva, en vädur, att anföra dem. 43 Denna vädur
började att stånga på alla sidor dessa hundar, rävar och vildsvin, till dess de alla förgingos. 44
Men det förra fåret öppnade sina ögon och såg väduren mitt ibland dem, vilken hade lagt åsido
sin härlighet. Och han började att slå fåren, trampande på dem och uppförande sig utan
värdighet. 45 Då skickade Herren det förra fåret åter till ett annat får238 och upphöjde
detsamma till en vädur, som skulle anföra dem i stället för det får, vilket hade åsidosatt sin
härlighet. 46 Det gick därför till denna väduren, samtalte med honom ensam, upphöjde honom
och gjorde honom till en furste och anförare för hjorden. Hela tiden, som hundarna 239 oroade
fåren, 47 bar den förste väduren aktning för denne senare väduren.
Då uppsteg denne senare väduren och flydde bort från hans ansikte. Och jag såg, att dessa
hundar störtade den förste väduren. 48 Men den senare väduren uppstod och anförde de
mindre fåren.240
Denne vädur avlade likaledes många får, och dog. Då var det ett mindre får 241 en vädur i
stället för denne, som blev furste och anförare, ledsagande hjorden.
49 Och fåren vuxo i storlek och förökades. Och alla hundar, rävar och vildsvin fruktade och
flydde bort från honom. Denna vädur slog och dödade även alla vilddjuren, så att de icke
kunde åter få överhand ibland fåren, ej heller vid något tillfälle bortföra dem.
50 Och huset byggdes stort och vidlyftigt, ett högt torn uppbyggdes därpå utav fåren för
fårens Herre. Huset var lågt, men tornet var upphöjt och ganska högt. Då stod fårens Herre på
detta torn och lät ett fullt bord frambäras för Sig.
233 Jordan, påpekar (1826)
234 Domarna i Israel, påpekar (1826)
235 Charles har början på vers 41 här
236 Samuel, påpekar (1826)
237 Saul, påpekar (1826)
238 David, påpekar (1826)
239 filistéerna, påpekar (1826)
240 (Charles) flyttar upp vers 49 hit, därför högerställning av senare delen av vers 48
241 Salomon, påpekar (1826)
59
51
Återigen såg jag dessa får vandra och gå åtskilliga vägar, försakande detta deras hus; och
deras Herre ropade till några ibland dem, vilka han skickade till dem. Men dessa började fåren
att döda. 52 Och då en242 av dem blev räddad från mördandet, lopp han och klagade över dem,
som ville mörda honom. Men fårens Herre befriade honom från deras händer och lät honom
uppstiga till Sig och kvarbliva hos Sig. 53 Han sände även många andra till dem, att bära
vittnesbörd och med jämmerklagan ropa emot dem. 54 Åter såg jag åtskilliga av dem övergiva
sin Herres hus och Hans torn, avvika åt alla sidor och bliva blinda.
Jag såg, att fårens Herre anställde en stor slakt243 ibland dem på deras betesmark, till dess de
inbjödo244 detta slaktande. Då flyttade Han bort från stället 245 55 och överlämnade dem i lejons,
tigrars, ulvars och hyenors246 våld, och uti rävars och allehanda vilddjurs våld. Och vilddjuren
började att sönderslita dem. 56 Jag såg även, att Han övergav deras fäders hus och deras torn,
överlämnande dem alla åt lejon, att sönderslita och uppsluka dem, och åt allehanda vilddjur.
57 Då började jag ropa av all min makt, bönfallande hos fårens Herre och visande Honom,
huru fåren uppslökos av alla rovgiriga vilddjur. 58 Men Han såg därpå i tysthet, glädjande Sig
däröver, att de förtärdes, uppslökos och bortfördes, och överlämnade dem till föda åt allehanda
vilddjur.
59
Han kallade även sjuttio fåraherdar, och överlät åt dem vården över fåren, på det de måtte
hava inseende över dem. Sägande till dem och till deras kamrater: Var och en av eder skall
hädanefter hava tillsyn över fåren och göra vad jag befaller eder, 60 och jag skall överlämna
dem räknade åt eder. Och jag skall säga eder, vilka av dem böra dödas; förgören dessa. Och
Han överlämnade fåren åt dem. 61 Då kallade han andra och sade: märken och given akt på allt,
vad herdarna göra mot dessa får; ty långt flera av dem skola omkomma, än jag har befallt. 62
För varje överdåd och mord, som herdarna begå, skall ske redogörelse, nämligen huru många
som omkommit på min befallning, och huru många de hava förgjort efter sin egen vilja. För all
den förödelse, som var och en av herdarna anställt, skall ske redogörelse; 63 och över antalet
skall jag låta göra en berättelse för mig, huru många de hava förgjort efter sin egen vilja, och
huru många de hava överlämnat åt förstörelsen, på det jag må hava detta vittnesbörd emot
dem; att jag må veta alla deras åtgärder och få se, vad de vilja göra, då jag överlämnat fåren åt
dem, antingen de vilja handla, såsom jag befallt dem, eller icke. 64 Härom skola de likväl vara
okunnige; varken skall du göra någon förklaring för dem, ej heller skall du näpsa dem; men det
skall ske en redovisning för all den förstörelse, de hava gjort, 65 en var under sin tid.
Då började de att döda och föröda flera, än vartill de erhållit befallning. Och de lämnade
fåren i lejonens våld, 66 så att många av dem blevo förtärda och uppslukade av lejon och tigrar
och vildsvin rövade dem. De uppbrände tornet och kastade huset omkull. 67 Då sörjde jag
bittert för tornets skull därför att fårhuset blev överända kastat. Också var jag sedermera icke i
stånd att förnimma, och de återigen inkommo i huset.
68 Likaledes överlämnade herdarna och deras kamrater dem till alla de vilda djuren, på
det de måtte uppsluka dem. Vart och ett på sin tid, efter sitt antal, blev överlämnat; vart och ett
blev antecknat i en bok, huru många av dem, det ena med det andra, blevo förgjorda, uti en
bok. 69 Likväl dödade och förödde varje herde flera, än som var befalt. Då började jag att gråta
och harmades högeligen för fårens skull. 70 På lika sätt såg jag även i synen honom, som skrev,
huru han varje dag uppskrev någon, som blivit av herdarna förgjord. Han uppstod, kvarblev
242 Elia, påpekar (1826)
243 en stor slakt (Laurence, Charles, Knibb); ett stort nederlag enligt (1826)
244 inbjödo (Charles, Knibb); ropade högt till Honom över enligt (1826)
245 … slaktande. Då flyttade Han bort från stället och överlämnade dem … Charles och Knibb har slaktande och
övergav Hans ställe. Och han …
246 hyenors har Knibb och Charles, medan (1826) har zeebt-djurs
60
och framlämnade alla sina böcker till fårens Herre, innehållande allt, vad de hade gjort, och alla
de får, som en var hade dödat, Och alla dem, de hade lämnat åt förödelsen. 71 Han tog boken i
sina händer, läste den, förseglade den och nedlade den.
72 Härefter såg jag herdar, som hade överinseendet i tolv timmar. Och se, tre av fåren 247
bortgingo, återkommo, gingo in, och började uppbygga allt, vad som var nedfallet av huset.
Men vildsvinen248 hindrade dem, ehuru de icke fingo överhanden. 73 Återigen började de att
bygga, såsom tillförene, och uppförde tornet, vilket blev kallat ett högt torn. Och åter började
de att ställa framför tornet ett bord med varjehanda orent och oheligt bröd därpå.
74 Dessutom blevo alla fåren blinda och kunde icke se; så blevo herdarna ävenledes. Sålunda
blevo de överlämnade åt herdarna till en stor förödelse, vilka trampade dem under fötterna och
uppslukade dem. 75 Likväl var deras Herre tyst, tilldess alla fåren på marken voro förgjorda.
Herdarna och fåren voro alla sammanblandade; men de kunde ej rädda dem från vilddjurens
makt. 76 Då uppstod han, som skrev boken, framvisade den, och läste den i fårens Herres
boning. Han bönföll hos Honom för dem och bad, utvisande varje handling av herdarna och
vittnande emot dem alla inför Honom. 77 Därpå tog han boken, nedlade den för Honom och
bortgick.
90 1 Och jag såg emellertid, att trettiosju249 herdar sålunda hade överinseendet, vilka alla
slutade vardera vid sin tidpunkt likasom de första. Andra emottog dem sedan i sina händer, för
att hava inseende över dem, var och en under sin tid, varje herde på sin egen tid. 2 Sedermera
såg jag i synen, att alla himmelens fåglar anlände, örnar, gamar250, hökar och korpar. Örnen
undervisade dem alla. De började att uppsluka fåren, att hacka ut deras ögon och att uppäta
deras kroppar. 3 Fåren jämrade sig då därför, att deras kroppar blevo uppslukade av fåglar.
Och jag klagade även och grät bittert i min sömn över den herde, som hade tillsyn över
hjorden. 4 Och jag såg, huru fåren blevo uppätna av hundar, örnar och hökar. De lämnade
varken kroppar, skinn eller muskler, tilldess endast benen återstodo, och tilldess deras ben föllo
på marken. Och fåren blevo förminskade. 5 Jag såg likaledes vid denna tid, att tjugotre
herdar251 hade överinseendet, vilkas styrelsetider, räknade till de förra, utgöra femtioåtta
perioder.
6
Då blevo små lamm födda av dessa vita får, vilka började öppna sina ögon och se, jämrande
sig över fåren. 7 Fåren beklagade sig likväl icke för dem, ej heller hörde de, vad de yttrade till
dem, utan voro döva, blinda och förhärdade i högsta måtto. 8 Jag såg i synen, att korpar flögo
ned på dessa lamm, Att de grepo ett av dem, att de sleto fåren i stycken, och uppslöko dem. 9
Jag såg även, att horn vuxo på dessa lamm, och att korparna slogo ned på deras horn. Jag såg
även, att ett stort horn slog ut på ett ibland fåren, och att deras ögon blevo öppnade. 10 Han såg
på dem. Deras ögon voro vidöppna; och han ropade till dem. Då sågo vädurarna 252 honom,
vilka alla sprungo till honom. 11 Och dessutom voro alla örnarna, gamarna253, korparna och
hökarna sysselsatte att förskingra fåren, flygande ned på dem och uppslukande dem. Fåren
voro tysta; men vädurarna jämrade sig och skriade. 12 Då stridde och kämpade korparna med
honom. De önskade sig emellan att bryta hans horn; men de förmådde icke något över honom.
247 Zerubbabel, Josua, och Nehemia, påpekar (1826)
248 Samariterna, påpekar (1826)
249 Charles och Knibb rättar trettiosju till trettiofem. (1826) påpekar: Ett uppenbart misstag, i stället för 34 Se 7
v. Konungarna av Juda och Israel; se inledningen.
250 gamar heter det hos Knibb och Charles, medan (1826) har avest-fåglar
251 (1826) påpekar: Konungarna av Babylon etc. under och efter fångenskapen. Se inledn.
252 vädurarna heter det hos Knibb och Charles, medan (1826) har dabelat, även i v 12
253 gamarna heter det hos Knibb och Charles, medan (1826) har avesterna, även i vv 13 och 16
61
13
Jag såg på dem, till dess herdarna, örnarna, gamarna, och hökarna kommo, Vilka ropade till
korparna att bryta hornet på den väduren254, att strida med honom och att döda honom. Men
han kämpade med dem och ropade att hjälp måtte komma till honom. 14 Då märkte jag, att den
mannen kom, som hade uppskrivit herdarnas namn och som hade uppstigit till fårens Herre.
Han bragte hjälp och lät var och en se, att han nedsteg till den vädurens 255 hjälp. 15 Jag märkte
likaledes, att fårens Herre kom till dem i vrede, varvid alla de, som sågo Honom, flydde bort;
alla föllo ned i Hans tabernakel framför Hans ansikte;256
16 medan alla örnarna, gamarna, korparna och hökarna församlade sig och bragte med sig alla
fåren från fältet. Alla kommo tillsammans och bemödade sig att sönderbryta vädurens 257 horn.
17 Då såg jag, att den man, som skrev boken på Herrens befallning, öppnade boken av den
förödelse, vilken de tolv sista herdarna258 gjort, och utvisade för fårens Herre, att de förstört
mer, än de, som föregått dem. 18 Och jag såg hur fårens Herre kom till dem och tog vredens
stav i sin hand och slog jorden, så att hon gick sönder, och alla markens djur och himmelens
fåglar släppte fåren och nedsjönko i jorden, och hon slöt sig över dem.
19
— Och jag såg, att ett stort svärd gavs åt fåren och att de drogo ut mot djuren på fältet för att
dräpa dem, och alla djuren och himmelens fåglar flydde inför deras ansikte.259
20
Och jag såg, att en tron vart upprest i det ljuvliga landet 260, och fårens Herre satte sig på den,
och han261 tog alla de förseglade böckerna och öppnade dem inför fårens Herre. 21 Och Herren
kallade till sig de sju förnämsta vise262, att de måtte framföra till honom alla de fallna
stjärnorna263 och den förnämsta stjärnan, som först fallit, och de förde dem alla inför honom. 22
Och han sade till den som skrev inför honom och som var en av de sju vise: Tag de sjuttio
herdarna, åt vilka jag överantvardat fåren och som självrådigt dödat flera, än jag befallt. 23 Och
se, jag såg dem alla bundna, och de stodo alla inför honom. 24 Och domen ägde rum först med
stjärnorna, och de blevo dömda och befunna skyldiga och gingo till fördömelsens ort och
kastades i ett brinnande djup, uppfyllt med pelare av eld. 25 Och de sjuttio herdarna blevo
dömda och befunna skyldiga och likaledes kastade i den brinnande avgrunden. 26 Och då såg
jag hur ett dylikt svalg, i jordens mitt, uppläts, fullt av eld, och de avfälliga fåren blevo
framförda och dömda och befunna skyldiga och kastade i den brinnande avgrunden, och de
brunno. Men det djupet264 var till höger om den byggnaden265. 27 Och jag såg hur de fåren
brunno.
28
Och jag stod upp för att se hur han täckte över den gamla byggnaden och huru alla pelarna
buros bort. Och alla bjälkarna och prydnaderna blevo samtidigt överhöljda och bortförda och
lagda på ett ställe i landets sydliga del. 29 Och jag såg hur fårens Herre ditskaffade en ny
254 den väduren heter det hos Knibb och Charles, medan (1826) har dabelat
255 den vädurens har Knibb och Charles, medan (1826) har dabelas
256 Charles påpekar att vv 13-15 och vv 16-18 är dubletter, varv min högerställning av vv 16-18
257 vädurens har Knibb och Charles, medan (1826) har dabelas
258 De infödda konungarna över Juda efter dess befrielse från syriska oket, påpekar (1901)
259 (Charles) flyttar upp vers 19 mellan 13 och 14, och mellan 16 och 17, varav det långa bindestrecket
framför versen och min centrering av denna vers.
260 Palestina, påpekar (1901)
261 Skrivaren, påpekar (1901)
262 Ärkeänglarna, påpekar (1901)
263 Väktarna, påpekar (1902)
264 Gehenna, påpekar (1901)
265 Söder om Jerusalem (1901)
62
byggnad, större och högre än den första, och uppreste den på samma plats, där den första stått.
Alla dess pelare voro nya, likaså dess prydnader, och större än den gamlas, vilka man fört bort,
och alla fåren voro därinne.
30 Och jag såg hur alla de kvarblivna fåren och alla djuren på marken och alla himmelens
fåglar nedföllo inför de fåren och hyllade och anropade dem och lydde alla deras ord. 31 Och
därefter togo mig de trenne vitklädda, som hade fört mig ditupp, vid handen, och när
ynglingens266 hand fattade min, förde de mig uppåt och nedsatte mig mitt ibland de fåren,
innan domen ägde rum. 32 Och alla de fåren voro vita och deras ull tät och ren. 33 Och alla som
gått under och alla förskingrade och djuren på fältet och fåglarna under himmelen församlade
sig i den boningen, och fårens Herre fröjdade sig storligen, emedan de alla voro goda och
återvände till hans hus. 34 Och jag såg huru fåren nedlade det svärd, som givits dem, och buro
det tillbaka in i hans hydda och hur man förseglade det inför Herrens ansikte. Och alla fåren
blevo införda i den byggnaden, och den rymde dem icke. 35 Och allas ögon blevo öppnade, så
att de sågo det goda, och det fanns bland dem icke en enda, som icke blivit seende. 36 Och jag
såg, att det huset var stort och rymligt och överfullt.
37 Och jag såg, att en vit tjur267 med stora horn vart född, och alla djuren på fältet och alla
himmelens fåglar fruktade honom och anropade honom alltid. 38 Och jag såg huru de alla blevo
förvandlade till vita tjurar. Och den förnämste bland dem268 var stor och hade stora och svarta
horn på huvudet.269 Och fårens Herre fröjdade sig över alla tjurarna. 39 Och jag hade sovit mitt
ibland dem, och så vaknade jag och såg allt. 40 Detta är den syn jag hade under min sömn, och
jag uppvaknade och prisade rättvisans Herre och gav honom äran.
Avslutning
41
Och därefter började jag häftigt gråta, och mina tårar runno, tills jag ej längre kunde stå ut
därmed. De strömmade ned med anledning av det jag såg, ty allt detta skall ske och gå i
fullbordan. Och alla människornas framtida gärningar hava blivit mig visade. 42 Och i den
natten tänkte jag på min första dröm, och även över den grät jag och var uppskakad, emedan
jag hade sett den synen.
266 Elias, påpekar (1901)
267 Messias, påpekar (1901). Johannes Döparen enligt min mening.
268 Messias enligt min mening.
269 Och den förnämste … horn på huvudet. eller And that the first, who was in the midst of them, spoke, when that
word became a large beast, upon the head of which were great and black horns (Laurence), eller And the first among
them was a wild-ox. And that wild-ox was a large animal and had big black horns on its head. (Knibb)
63
Henoks brev 91-108
De tre sista veckorna270 (sektion 18)
91 1 Och nu, min son Metusela, kalla till mig alla dina bröder
och församla alla din moders söner,
ty Guds ord kallar mig,
och Anden är utgjuten över mig,
att jag må säga eder allt
som skall komma över eder ända in i evighet.
2
Då gick Metusela åstad och ropade alla sina bröder och församlade hela sin familj.
Henok talade till alla sina barn om rättfärdigheten och sade:
3 Och
Hören, mina söner, eder faders ord
och lyssnen så som sig bör till min muns röst,
ty jag förmanar eder och säger eder, mina kära:
älsken rättskaffenheten och vandren i henne.
4 Och närmen eder henne icke med dubbelt hjärta,
och ställen eder icke till dem som hava dubbelt hjärta,
utan vandren i rättfärdigheten, mina söner,
och hon skall leda eder på goda vägar
och vara eder följeslagerska.
5
Ty jag vet, att ett tillstånd av våldsverkan skall taga överhand på jorden
och en stor straffdom utföras på henne
och all orättfärdighet få ett slut
och avskäras från rötterna
och hela dess byggnad förgås.
6
Och ånyo skall orättfärdigheten få makten,
och all orättvisans och våldets och brottets gärningar
skola taga en ände på jorden. -?7
Och när då orättvisa och synd och hädelse
och våld och all ondska271
och avfall och brott och orenhet tilltaga på jorden,
skall en stor straffdom från himmelen komma över henne,
och den helige Herren skall framträda med vrede
och vedergällning för att hålla dom på jorden.
270 (Charles) flyttar 91:12-17 mellan kapitel 93 och 94
271 och all ondska uppflyttad en rad enligt Charles och Knibb
64
8
I de dagarna skall våldet bortskäras från sina rötter,
likaså orättvisan och bedrägeriet,
och de skola förgås och försvinna.
9
Och hedningarnas alla avgudabilder skola bortskaffas
och deras torn272 uppbrännas med eld
och utrotas från jorden,
och själva skola de kastas i fördömelsens eld
och omkomma i vreden och i den stora fördömelsen, som varar i evighet.
10
Och de rättfärdiga skola uppvakna ur sin sömn,
och visheten skall stå upp och givas åt dem.
11
Och därefter varda orättfärdighetens rötter avskurna, och syndarna skola omkomma genom
svärd. För hädarna bliva de avskurna på varje ort och för dem som hava våldsdåd i sinnet och
för dem som smäda; de skola omkomma genom svärd.
12
Och sedan kommer en annan vecka, den åttonde, rättfärdighetens,
och henne skall givas ett svärd, att dom och rättvisa må drabba dem som utöva förtryck
och syndarna överantvardas i de rättfärdigas händer.
13
Och vid slutet av den veckan skola de genom sin rättfärdighet förvärva sig boningar,
och ett hus skall byggas till den store Konungens ära för alltid och för evigt.
14 Och därefter, i den nionde veckan, varder den rättvisa domen uppenbarad för hela
världen,
och de ogudaktigas alla verk skola försvinna från jorden,
och världen skall förberedas på sin undergång
och alla människor blicka efter rättskaffenhetens väg.273
15
Och sedan, i tionde veckan, i sjunde delen,
skall domen äga rum för evigheten,
den dom som skall hållas över väktarna;
och den eviga, stora himmelen skall framspira ur änglarnas krets.
16
Och den förra himmelen skall krympa ihop och förgås
och en ny himmel synas,274
och alla himlarnas ljus skola sjufalt lysa i evighet.
17
Och därefter skola oräkneliga veckor komma
i godhet och rättfärdighet,
och från den stunden varder synden icke mera nämnd i evighet.
18
Och nu säger jag eder, mina söner, och visar eder
rättvisans vägar och våldets vägar
272 Tempel, påpekar (1901)
273 och alla människor blicka efter rättskaffenhetens väg: (Charles) flyttar upp denna rad till direkt efter slutet
på vers 13
274 Jämför Jes 65:17, ” Petr 3:13, Upp 21:1
65
och skall ånyo visa eder dem,
att I mån veta vad som skall ske.
19
Och lyssnen nu, mina söner,
och vandren på rättfärdighetens vägar
och icke på våldets vägar,
ty alla som vandra på orättfärdighetens vägar skola förgås evinnerligen.
Förmaningsbrevet till sina barn275276 (sektion 19)
92 1 Skriven av Henok, skrivaren,
är hela denna lära om visheten
— som förtjänar pris av alla människor
och som är en domare över hela jorden —
för alla mina barn, som skola bo på jorden
och för de kommande släktena,
vilka skola utöva rättskaffenhet och sprida frid.
2
Eder ande vare icke bedrövad över de onda tiderna,
ty den Helige och Store har fastställt dagar för allting.
3 Och den rättfärdige skall uppstå ur sömnen,
skall uppstå277 och vandra på rättfärdighetens väg,
och hela hans väg och vandel
skola vara i evig godhet och nåd.
4
Gud skall vara den rättfärdige huld
och giva honom evig rättskaffenhet
och evigt herravälde,
och han skall leva i godhet och rättfärdighet
och vandra i evigt ljus.
5
Och synden skall förgås i mörker för alltid och för evigt
och skall icke synas mer alltifrån den stunden och ända i evighet.
De sju första veckorna
93 1 Och därefter begynte Henok uppläsa ur böckerna 2 och sade:
Om rättfärdighetens barn och de utvalda i världen
och om rättvisans och rättskaffenhetens planta talar jag med eder
och kungör eder detta, mina söner, jag, Henok,
efter det som uppenbarats mig i den himmelska synen
och som jag vet genom de heliga änglarnas ord
och lärt känna genom himmelens tavlor.
275 (Charles) flyttar kapitel 92 före kapitel 91
276 Styckeindelningen är efter (Charles), men radindelningen och centreringen är efter egen formatering
inspirerad av (Knibb)
277 skall uppstå enligt (Charles) och (Knibb)
66
3
Och nu begynte Henok uppläsa ur böckerna och sade:
Jag föddes, den sjunde278, i första veckan,
medan dom och rättvisa småningom försvunno.
4
Och efter mig, i andra veckan, skall stor ondska uppkomma
och bedrägeri uppspira,
och därunder skall den första änden inträffa
och en man varda räddad,
och när detta är fullbordat, skall orättfärdigheten växa
och Gud giva syndarna en lag.
5
Och därefter, i tredje veckan, vid dess slut
skall en man utkoras till den rättvisa domens planta,
och efter honom skall rättfärdighetens planta komma för alltid och för evigt.
6
Och sedan, i den fjärde veckan, vid dess slut
skola de heligas och rättfärdigas anleten synas,
och en lag för alla kommande släkten och en gård 279 skola givas dem.
7
Och därefter, i femte veckan, vid dess slut
skall härlighetens och herraväldets boning 280 byggas för alltid och för evigt.
8
Och sedan, i sjätte veckan, skola alla de som då leva varda förförda,
och alla hjärtan skola förgäta visheten och nedsjunka i okunnighet.
Och under den tiden skall en man281 bliva upptagen i himmelen,
och vid dess slut varder herraväldets borg uppbränd med eld
och den utvalda rotens hela släkte förskingrat.
9
Och därefter, i den sjunde veckan, skall ett avfälligt släkte uppkomma,
och många skola deras gärningar vara
och alla deras gärningar skola vara282 upproriska.
10
Och vid dess slut skola alla utvalda och rättfärdiga,
som äro av rättfärdighetens planta,
varda belönade genom att sjufaldig kunskap beskäres dem om hela hans 283 skapelse.
11
Ty var finnes ett människobarn, som mäktar höra den Heliges stämma och ej bliva
förskräckt, och var någon som kan tänka hans tankar eller se alla himmelens verk? 12 Och vem
kan förstå de himmelska tingen eller skåda Guds ande och förtälja därom eller stiga ditupp och
se alla himmelska tingens vingar och fatta dem med tanken eller göra något liknande? 13 Och
var finnes den man, som kan känna jordens längd och bredd, och vem har lärt sig dess mått? 14
Eller finnes någon, som kunde begripa himmelens längd och höjd och förstå varpå den är fäst
och huru stort stjärnornas tal är och vad som håller alla ljusen svävande?
278 (1901) lägger till från Adam efter den sjunde, vilket saknas hos både Charles och Knibb
279 Helgedom, påpekar (1901)
280 Jerusalems tempel och konungaborg
281 Elia, påpekar (1901)
282 Både Charles och Knibb har en återupprepning som här återges med orden alal deras gärningar skola
vara
283 hans enligt Charles och Knibb, Guds enligt (1901)
67
De rättfärdiga och syndarna
94 1 Och nu säger jag eder, mina söner, älsken rättfärdigheten och vandren i henne,
ty rättfärdighetens vägar äro värda, att man omfattar dem,
men orättfärdighetens vägar förgås plötsligt och försvinna.
2
Och för vissa av det kommande släktet varda våldets och dödens vägar uppenbarade,
och de skola hålla sig fjärran därifrån
och icke följa dem.
3
Och nu säger jag eder, I rättfärdiga:
vandren icke på den onda vägen och i övervåld, icke heller på dödens vägar
och närmen eder dem icke, att I ej mån förgås.
4
Utan söken och utväljen åt eder rättfärdigheten och ett Gud täckeligt liv,
och vandren på dens vägar,
att I mån leva och hava fröjd.
5
Och behållen mitt tal i edert hjärtas tankar
och låten det icke utplånas därur,
ty jag vet, att syndarna skola förföra människorna till att avvika från visheten,
och hon skall icke finna något rum bland dem,
och frestelser av alla slag skola icke avtaga.
6
Ve dem som uppbygga orättfärdigheten och våldet
och grundlägga sveket,
ty plötsligt varda de utrotade
och få ingen frid.
7
Ve dem som uppbygga sina hus med synd,
ty de skola utrotas i grunden
och falla för svärd.
Och de som förvärva silver och guld skola i domen plötsligt omkomma.
8
Ve eder, I rika,284 ty på eder rikedom haven I förtröstat,
och den måsten I lämna,
emedan I icke haven tänkt på den Högste under eder rikedoms dagar.
9
I haven hädat och förövat orättvisa
och ären vordna beredda för blodsutgjutelsens
och mörkrets och den stora domens dag.
10
Detta talar jag och kungör eder,
att han, som skapat eder, skall i grunden förgöra eder,
och intet förbarmande skall man hysa för eder vid eder undergång,
och eder Skapare skall fröjda sig däröver.
11
Och I, rättfärdiga, skolen i de dagarna bliva
till smälek för syndarna och de ogudaktiga.
284 Samma ordalydelse i Luk 6:24 (Pratt2). Jämför också Jak 5:1-6 (Moore)
68
95 1 O att mina ögon vore ett vattenmoln,
så att jag kunde gråta över eder
och utgjuta mina tårar såsom ett regnmoln;
då finge jag ro för mitt hjärtas bekymmer.
2
Vem har tillsstatt eder att hysa hat och föröva det ont är?
Alltså må domen drabba eder, I syndare!
3 Frukten
icke för syndarna, I rättfärdiga,
ty än en gång skall Herren överantvarda dem i edra händer,
att I mån döma dem efter edert behag.
4
Ve eder, som utslungen oupplösliga förbannelser,
ty läkedom skall vara fjärran ifrån eder för eder synders skull.
5
Ve eder, som lönen med ont eder nästa,
ty det skall gäldas eder efter edra gärningar.
6
Ve eder, I falska vittnen,
och eder, som uttänken det orätt är,
ty plötsligen skolen I omkomma.
7
Ve eder, I syndare, emedan I förföljen de rättfärdiga,
ty I skolen få eder lön och själva varda förföljda, I orättvisans folk,
och tungt skall deras ok ligga på eder.
96 1 Varen vid gott mod, I rättfärdiga, ty plötsligt skola syndarna förgås inför eder,
och I skolen härska över dem efter edert behag.
2
Och syndarnas nöds dag skola
edra efterkommande resa sig och flyga upp såsom örnar,
och högre, än gamen flyger, skall eder boning vara,
och I skolen stiga uppåt och tränga in i jordens klyftor
och för alltid uti klippornas skrevor, liksom kaniner inför de orättfärdiga 285.286
Men de skola jämra sig för eder och gråta likt gastar.
3
Men I, som liden, frukten icke,
ty I skolen finna bot,
och strålande ljus skall lysa för eder,
och ropet om frid skolen I höra från himmelen.
4 Ve
eder, I syndare, ty eder rikedom låter eder synas rättfärdiga,
men edert hjärta överbevisar eder om att I ären syndare,
och detta tal skall vara ett vittne mot eder till ihågkommelse av edra missgärningar.
5
Ve eder, som äten vetets märg
och dricken källans must
och med eder makt förtrampen de arma!
285 orättfärdiga (Charles) i stället för rättfärdiga (1901)
286 och I skolen stiga uppåt … inför de orättfärdiga följer ordföljden i (1826), Laurence, Charles, och Knibb,
men behåller de ordval som finns i (1901).
69
6
Ve eder, som alltid dricken vatten, 287
ty plötsligen skolen I få eder lön, och I skolen utsina och förtorka,
emedan I haven övergivit Livets källa.
7
Ve eder, som gören eder skyldiga till orättvisa
och bedrägeri och hädelse,
ty det skall bevaras i åminnelse till edert fördärv.
8 Ve eder, I mäktiga,
som med eder makt förtrycken den rättfärdige,
ty edert fördärvs dag skall inbryta.
I den tiden skola många goda dagar komma för de rättfärdiga, på eder doms dag.
97 1 Tron, I rättfärdiga, ty på skam komma syndarna
och skola förgås på orättfärdighetens dag.
2 Det skall varda eder kunnigt, att den Högste tänker på eder undergång
och att änglarna fröjda sig däröver.
3 Vad
viljen I göra, I syndare,
och varthän viljen I fly på domens dag,
då I skolen höra rösten av de rättfärdigas bön?
4
Och det skall icke gå eder såsom dem,
eder, mot vilka dessa ord skola vara som vittne:
I haven varit syndarnas stallbröder.
5
Och i de dagarna skall de rättfärdigas bön tränga till Herren,
och för eder skola eder doms dagar komma.
6 Och allt edert orättfärdiga tal skall uppläsas inför den Store och Helige,
och edert anlete skall blygas,
och varje verk, som är grundat på orättvisa, skall förkastas.
7
Ve eder, I syndare, i havets mitt och på fasta landet,
vilkas hågkomst av eder är ond.
8
Ve eder, som förvärven guld och silver i orättfärdighet och sägen:
Vi hava blivit rika och äga skatter
och hava allt vad vi önska,
9 och nu vilja vi utföra vad vi tänka,
ty vi hava samlat silver
och fyllt våra förrådshus,
och liksom vatten så många äro de som sköta våra hus.
10
Och likt vatten skall eder lögn förrinna,
ty I skolen icke behålla eder rikedom,
utan plötsligt skall den tagas ifrån eder,
emedan I haven förvärvat allt med orätt,
och I skolen själva antvardas åt den stora fördömelsen.
98 1 Och nu svär jag eder, I visa och I dårar,
att I skolen uppleva mycket på jorden.
287 (Charles) rättar till … som dricken vatten från varje källa.
70
2
Ty I män skolen pryda eder mera än en kvinna
och kläda eder brokigare än en jungfru.
I kungavärdighet och höghet och härskarmakt
och i silver och guld och purpur
och ära och frosseri skola de försina likt vatten.
3 Fördenskull
fattas dem insikt och vishet,
och därför skola de omkomma jämte sina skatter
och all sin härlighet och ära,
och i skam och förgörelse och stort armod
skall deras ande kastas i den brinnande ugnen.
4
Jag svär eder, I syndare, att lika litet som ett berg icke vart en slav och icke heller skall bliva
det,
och en höjd icke vart en kvinnas tjänarinna,
är synden skickad till jorden,
utan människorna hava framalstrat henne ur sitt huvud,
och de som göra synd hemfalla åt stor fördömelse.
5
Och ofruktsamhet är icke kvinnan given,
utan genom sina händers gärningar dör hon utan barn.
6
Jag svär eder, I syndare, vid den Helige och Store,
att alla eder onda verk äro uppenbara i himlarna
och att intet av edra våldsdåd är övertäckt eller fördolt.
7
Och menen icke i eder ande och sägen icke i edert hjärta, att I ej veten och ej sen, att varje synd
dagligen uppskrives i himmelen inför den Högste. 8 Från denna stund veten I, att allt våld, som
I föröven, för varje dag uppskrives ända till eder doms dag.
9 Ve eder, I dårar, ty I skolen förgås genom eder dårskap, och I lyssnen icke till de visa;
således skall intet gott tillfalla eder. 10 Och veten nu, att I ären beredda på fördärvets dag, och
hoppas icke, att I skolen leva, I syndare, utan I skolen gå hädan och dö, emedan I icke kännen
till någon lösepenning. Ty I ären beredda för den stora domens och nödens och den stora
skammens dag för eder ande.
11 Ve eder, I förstockade, som gören ont och äten blod!
Vadan erhållen I den goda maten och drycken och mättnaden?
Jo, ifrån allt det goda, som vår Herre, den Högste, skänkt jorden i överflöd. Således skolen I icke
hava någon frid. 12 Ve eder, som älsken orättfärdighetens verk! Varför hoppens I, att det gott är
skall tillfalla eder? Veten, att I varden givna i de rättfärdigas händer. De skola skära halsen av
eder och döda eder och ej hava något förbarmande med eder. 13 Ve eder, som fröjdens över de
rättfärdigas betryck, ty för eder skall icke gravas någon grav. 14 Ve eder, för vilka de
rättfärdigas ord äro allenast fåfängt tal, ty I skolen ej hava något hopp om livet. 15 Ve eder, som
nedskriven lögnaktigt tal och brottsliga ord, ty de skriva sina lögner, att man må veta dem och
icke förgäta dårskapen. Alltså skola de icke hava någon frid utan plötsligen dö.
99 1 Ve dem som begå gudlösheter
och prisa det lögnaktiga talet och hålla det i ära;
I gån under och fån ett eländigt liv.
2
Ve eder, som förvrängen sanningens ord!
Och de avfalla från den eviga lagen
71
och göra sig själva till vad de icke voro, till syndare;
de skola förtrampas på jorden.288
3I
de dagarna gören eder redo, I rättfärdiga, för att upphöja edra böner till åminnelse,
och nedlägga dem såsom vittnesbörd inför änglarna, 289
att de må förelägga den Högste till hågkomst syndarnas synd.
4
I de dagarna skola folken komma i rörelse,
och deras släkten skola resa sig på fördärvets dag.
5 Och i de dagarna skall livsfrukten framkomma ofullgången, och sina egna barn skola de slita i
stycken
och stöta dem ifrån sig och råka ut för missfall.
Spenabarnen skola de förskjuta och icke vända åter till dem
och ej förbarma sig över sina kära.
6
Åter svär jag eder, I syndare, att synden är beredd för en dag av oavlåtlig blodsutgjutelse. 7
Och de skola tillbedja stenar, och somliga skola göra beläten av guld och silver och trä och lera;
Och andra skola dyrka orena andar och demoner och allahanda avgudar och tillbedja i
avgudatemplen, ehuru man icke kan finna hos dessa någon hjälp.
8
Och de skola för sitt hjärtas dåraktighets skull nedsjunka i okunnighet,
och deras ögon varda förblindade genom deras drömsyner
och deras hjärtans räddhåga.
9 Genom dem skola de råka i okunnighet och fruktan,
emedan de göra alla sina verk i lögn
och tillbedja stenen,
och de skola på en gång omkomma.
10
Men i de dagarna saliga alla de som anammat vishetens ord och känna henne
och vandra på den Högstes vägar och på rättfärdighetens väg
och icke äro ogudaktiga med de ogudaktiga;
ty de skola bliva frälsta.
11
Ve eder, som utbreden det onda vidare till eder nästa,
ty i helvetet skolen I dödas.
12 Ve eder, som läggen en grund för synd och bedrägeri,
som väcka bitterhet på jorden,
ty därför skall hon taga en ände.
13
Ve eder, som byggen edra hus med andras arbete
och vilkas byggnadsämnen intet annat äro än syndens tegel och stenar;
jag säger eder, att I icke haven någon frid.
14
Ve dem som förkasta sina fäders mått och arvedel, som vara evigt,
och hänga sina själar på avgudarna;
ty de skola icke få någon ro.
15
Ve dem som göra orätt och hjälpa våldet
och döda sin nästa ända till den stora domens dag;290
288 Jämför Rom 16:20 (Moore)
289 upphöja edra böner … vittnesbörd inför änglarna: här följer jag i stora drag (Knibb) och hämtar ordförrådet
från (1826).
290 (Charles) verkar börjar ett nytt stycke vid vers 16
72
16
ty Gud skall kasta eder härlighet över ända
och lära eder känna eder ondska
och uppväcka sin vredes ande,
att han må dräpa eder alla med svärd.
Och alla rättfärdiga och heliga skola minnas eder synd.
100 1 Och i de dagarna skola fäder och söner döda varandra
och bröder stupa i kamp mot bröder,
tills deras blod flyter likt en ström.
2
Ty mannen skall icke med förbarmande hålla sin hand tillbaka från sina söner och från sina
barns barn,
och syndaren skall dräpa sin mest aktade broder.
Från morgonrodnaden till solens nedgång skola de döda varandra.
3
Och stridshästen skall vada i syndarnas blod ända till bringan 291
och vagnen nedsjunka däri ända till sin översta del.
4
Och i de dagarna skola änglarna nedstiga i gömslena
och föra tillsammans på en plats alla som understödde synden.
Och på den dagen skall den Högste resa sig
för att hålla den stora domen över alla syndare.
5
Men över de rättfärdiga och heliga skall han sätta heliga änglar till väktare,
att de må bevaka dem såsom sin ögonsten,
till dess all ondska och synd taga en ände.
Och även om de rättfärdiga sova en lång sömn, så hava de intet att frukta.
6
Och den vise bland människorna, han skall se sanningen,
och jordens barn skola förstå denna boks alla ord292
och lära sig inse, att deras rikedom icke förmår frälsa dem
vid deras syndabyggnads fall.
7
Ve eder, I syndare,293, när I plågen de rättfärdiga på den svåra pinans dag
och uppbrännen dem med eld; det varder eder gäldat efter edra verk.
8
Ve eder, som haven förvända hjärtan
och som vaken för att uttänka det ont är;
fruktan skall överfalla eder,
och ingen skall hjälpa eder.
9
Ve eder, I syndare, ty för eder muns ord
och, edra händers verk, som I gudlöst förövat,
skolen I brinna i en sjö av eldslågor.
10
Och veten nu, att änglarna skola utforska i himmelen av solen och månen, och stjärnorna
edra syndiga gärningar, emedan I på jorden dömen den rättfärdige. 11 Och Gud skall göra
molnen och dimman och daggen och regnet till vittnen mot eder, ty de skola alla hållas tillbaka
från eder; och de skulle icke fråga efter edra synder! 12 Och given nu gåvor åt regnet, att det
291 Jämför Upp 14:20 (Moore)
292 (Charles) rättar dessa två rader till Och jordens barn skall se de visa i trygghet, / och skall förstå denna boks
alla ord.
293 (Charles) flyttar på den svåra pinans dag upp hit, och grupperar om vers 7 till tre rader i stället.
73
icke må hindras att nedkomma över eder; ej heller daggen, när den mottagit edert silver och
guld. 13 När frost och snö med sin köld och när snöns alla vindar tillika med sina plågor
nedfalla, över eder, i de dagarna skolen I ej kunna bestå för dem.
101 1 Betrakten himmelen, I alla himmelens barn, och varje den Högstes verk och frukten
honom och gören intet ont inför honom! 2 När han tillsluter för eder skull himmelens fönster
och håller regnet och daggen tillbaka, att de icke må nedfalla på jorden, vad viljen I då göra? 3
Och när han skickar sin vrede över eder och alla edra verk så kunnen I icke anropa honom
emedan I fören övermodigt och fräckt tal emot hans rättfärdighet, och I skolen icke hava någon
frid. 4 Och sen I icke skeppens konungar, huru deras farkoster drivas omkring av vågorna och
kastas hit och dit av vindarna och råka i nöd och de fördenskull gripas av räddhåga, 5 emedan
alla deras yppersta ägodelar sjönko ned i havet och de frukta i sitt hjärta, att havet skall
uppsluka dem själva och de förgås däri.
6 Är icke hela havet och allt dess vatten och dess rörelse ett verk av den Högste, och har
icke han förseglat hela dess verksamhet och inneslutit det i sanden? 7 Vid hans hotelse torkar
det bort och blir förskräckt, och alla dess fiskar dö och allt som är däri. Och I syndare, som ären
på jorden, frukten honom icke. 8 Har icke han skapat himmel och jord och allt som är därpå?
Och vem har givit insikt och vishet åt alla som röra sig på jorden och i havet? 9 Frukta icke alla
skeppens konungar havet? Men syndarna frukta icke den Högste!
102 1 I de dagarna, då han sänder över eder pinans eld,
vart viljen I fly och rädda eder?
Och när han skickar sitt ord till eder,
skolen I då icke bliva förfärade och bäva?
2
Alla ljusen skola skälva av stor räddhåga
och hela jorden varda förskräckt och darra.
3
Och alla änglarna skola fullgöra sina uppdrag
och söka dölja sig för den Stora Härligheten294,
och jordens barn skola bäva och frukta.
Och I, o syndare, ären förbannade för evigt
och haven ingen frid.
4 Rädens icke, I de rättfärdigas själar,
och hoppens på den dag, då I skolen dö i rättfärdighet.
5
Och sörjen icke, därför att eder själ i stor bedrövelse och jämmer och suckan och bekymmer
far ned i dödsriket
och därför att eder kropp ej under eder levnad fann vad eder godhet förtjänat,
men under eder levnadstid hava syndare varit till,
i förbannelsens och straffets tid.295
6
Och när I dött, säga syndarna om eder:
Liksom vi dö, så hava de rättfärdiga dött,
och vad gagn hade de av sina verk?
294 den som är stor i härlighet enligt (1901), men följer (Laurence) och (Charles) som har the great Glory
respektive the Great Glory.
295 men under eder … straffets tid enligt (1826). Dessa rader är varken översatta i (1901) eller (Knibb),
tydligen p.g.a. att de kan svårligen översättas. (Charles) rättar första raden.
74
7
Se, liksom vi, hava de dött i bekymmer och mörker,
och vilken fördel hava de framför oss?
Hädanefter äro vi lika.
8
Och vad skola de få därför, och vad skola de skåda i evighet?
Ty se, även de hava dött,
och från den stunden och i all evighet få de icke se ljuset.
9
Jag säger eder, I syndare, det är eder nog att äta och dricka och avkläda människorna och
roffa och synda och förvärva eder skatter och se goda dagar. 10 Haven I väl sett hur de
rättfärdigas ände var frid, emedan intet slags våldsdåd vart funnet hos dem allt intill deras
dödsdag? 11 Och de gingo under och vordo, som om de icke hade varit, och i bedrövelse foro
deras själar ned i dödsriket.
103 1 Och nu svär jag eder, I rättfärdiga, vid hans stora härlighet och ära och vid hans ärofulla
rike och storhet svär jag eder296:
2
jag vet denna hemlighet
och har läst den på de himmelska tavlorna
och sett de heligas bok
och där funnit skrivet och upptecknat,
3 att allt gott och all fröjd och ära finnas i förvar åt dem
och uppskrivna för deras andar, som dött i rättfärdighet,
och att edra mödor skola gäldas med mycket gott
och att eder lott är bättre än de levandes.
4
Och emedan I haven dött i rättfärdighet, skola edra andar leva och fröjda sig och jubla,
och deras åminnelse skall vara inför den Högstes anlete
under världens alla släktens tid. Frukten således icke för eder smälek.
5
Ve eder, I syndare, när I dön i edra synder297
och edra likar säga om eder:
Saliga äro de, syndarna, ty alla sina dagar hava de sett,
6 och nu hava de dött i lycka och rikedom
och icke skådat någon bedrövelse och något mödande under sitt liv.
I härlighet hava de dött,
och någon dom verkställdes icke på dem under deras levnad.
7
Veten I väl, att deras själar skola nedfara i dödsriket
och att de skola få det svårt och deras bedrövelse vara stor?
8
Och i mörkret och snaran och i den brinnande lågan skall deras ande ingå vid den stora
domen,
och den skall gälla för alla släkten i evighet. 298
Ve eder, ty I haven ingen frid.
9
Sägen icke, I rättfärdiga avlidna, till de rättfärdiga och goda, som äro i livet:
296 svär jag eder upprepas i Charles och Knibb
297 (Charles) har här två rader: Ve er, ni syndare, när ni har dött, / om ni dör i era synders riklighet.
298 Jämför Matt 23:32-36 (Moore)
75
I vår nöds dagar hava vi haft möda, och all nöd hava vi upplevat
och hava drabbats av många olyckor, äro vordna upprivna
och förminskade och hava blivit klenmodiga.
10
Vi gingo under, och ingen hjälpte oss. Med ord och gärningar mäktade vi intet och
ernådde intet.
Vi blevo plågade och förstörda och kunde icke hoppas att få se livet, och så var det dag
från dag.
11
Vi hoppades att få vara huvudet, men blevo svansen.
Vi, tröttade ut oss med arbete och vunno ingen framgång med vår möda.
Vi blevo syndarna till föda,
och de orättfärdiga hava lagt ett tungt ok på oss.
12
De som hatade och de som slogo oss blevo våra herrar,
och vi måste böja våra nackar under våra hatare,
och de förbarmade sig icke över oss.
13
Vi sökte undgå dem för att fä ro,
men vi funno intet ställe, dit vi kunde fly och rädda oss ifrån dem.
14
I vår bedrövelse klagade vi över dem för de härskande
och ropade över dem som förtärde oss;
men de gåvo ej akt på vårt rop,
och vår stämma ville de icke höra.
15
Och de hjälpte dem som plundrade och förtärde oss och dem som förminskade vårt tal,
och de hemlighöllo sitt förtryck och togo icke sitt ok ifrån oss, utan förtärde, skingrade och
mördade oss. Och de höllo vår död hemlig och betänkte icke, att de hade lyft sina händer
emot oss.
104 1 Jag svär eder, I rättfärdiga, att änglarna i himmelen ihågkomma eder till edert bästa inför
den Stores härlighet299 och att edra namn äro uppskrivna inför honom. 2 Hoppens, ty i
begynnelsen haden I smälek och olycka och nöd, och nu skolen I skina såsom himmelens ljus 300
och varda sedda, och himmelens port skall upplåtas för eder. 3 Och ropen alltjämt efter domen!
Den skall uppenbaras för eder, ty på de härskande skall man hämnas edert förtryck och på alla
deras medhjälpare, som plundrade eder. 4 Hoppens och låten icke edert hopp fara, ty I skolen
få stor glädje, liksom himmelens änglar. 5 Då sådan fröjd förestår eder, skolen I icke nödgas
dölja eder på den stora domens dag och icke befinnas vara syndare, och den eviga fördömelsen
skall vara fjärran ifrån eder under världens alla släkten. 301
6 Och nu, frukten icke, I rättfärdiga, när I sen syndarna bliva starka och fröjda sig i sin
lusta, och haven ingen gemenskap med dem, utan hållen eder fjärran från deras våldsverkan, ty
I skola bliva de himmelska härskarornas likar. 7 I syndare, ehuru I sägen: ‒ I kunnen icke
utforska våra synder, och icke varda de alla uppskrivna — så skola änglarna likväl varje dag
uppteckna dem. 8 Och nu upplyser jag eder om att ljuset och mörkret, dagen och natten se alla
edra synder. 9 Varen icke gudlösa i edert hjärta och ljugen icke och ändren icke sanningens ord
och utgiven icke som lögn den Heliges och Stores ord och prisen icke edra avgudar. Ty all eder
lögn och all eder gudlöshet tjäna eder icke till rättfärdighet, utan till stor skuld.
299 Jämför Matt 18:10 (Moore)
300 Jämför fil 2:15 där ni lyser som stjärnor på himlen (Moore) och Dan 12:3 (Shand)
301 Styckeindelningen i kapitel 104 är mina
76
10
Och jag vet denna hemlighet, att många syndare skola ändra sanningens ord och avfalla från
henne och föra ont tal och ljuga och utföra stora verk och skriva böcker över sina tal. 11 Men om
de skriva riktigt alla mina ord på sina språk och intet ändra och utelämna därav, utan avskriva
rätt allt vad jag från begynnelsen vittnat om dem, så skall jag yppa en annan hemlighet, som jag
känner, 12 nämligen att böckerna skola givas åt de visa och rättfärdiga till glädje och
rättskaffenhet och mycken vishet. 13 Åt dem varda böckerna givna, och de skola tro därpå och
fröjda sig däröver, och de rättfärdiga, som därur lärt känna rättskaffenhetens vägar, skola
mottaga sin lön.
105 1 Och i de dagarna, säger Herren, skola de ropa till jordens söner och avlägga vittnesbörd
om dessa böckers visdom302. I, som ären deras ledare, visen dem böckerna 303 och belöningarna
för hela jorden. 2 Ty jag och min Son skola förena oss med dem för alltid och för evigt, emedan
de under sin levnad vandrade på rättskaffenhetens vägar.304 Och frid skall tillfalla eder.
Fröjden eder, I rättfärdighetens barn! Amen. 305
Metuselas bok – del av Noas bok306
106 1 Efter någon tid tog min son Metusela hustru åt sin son Lamek och hon blev havande och
födde en son. 2 Hans kropp var vit som snö och röd som rosor, och håret på hans huvud var
vitt som ull, och hans ögon voro sköna, och när han öppnade dem, vart hela huset upplyst
liksom av solen. 3 Och när han togs ur barnmorskans hand, upplät han sin mun och talade till
rättfärdighetens Herre.307
4 Och hans fader Lamek, blev rädd för honom och flydde och kom till sin fader, Metusela,
5 och sade till honom: Jag har fött en egendomlig son. Han är icke som en människa, utan liknar
himmelska änglars avkomma308 och är icke danad såsom vi. Hans ögon likna solens strålar, och
hans ansikte skiner. 6 Och det tyckes mig, att han309 icke härstammar från mig, utan från
änglarna, och jag fruktar, att det i hans dagar skall ske ett under på jorden. 7 Och nu, min fader,
är jag här med den innerliga bönen till dig, att du ville gå till vår fader Henok och utröna
sanningen av honom, ty han har sin boning bland änglarna.
8 Och när Metusela hörde sin sons tal, kom han till mig till jordens ändar, ty han hade
försport, att jag var där, och ropade. Och jag förnam hans röst och kom till honom och sade: Se,
här är jag, min son, eftersom du har kommit till mig.
9 Och han svarade mig och sade: I ett viktigt ärende har jag kommit till dig, och för en
oroande företeelse har jag gått fram hit. 10 Och nu, min fader, hör mig! Åt min son Lamek
föddes en son, vars gestalt och skaplynne icke är såsom en människas. Hans hudfärg är vit som
snö och rödare än rosor, och hans huvudhår vitare än vit ull och hans ögon likna solens strålar,
302 sanning enligt (1901); men både (1826), (Laurence), (Charles), och (Knibb) har visdom.
303 visen dem böckerna enligt (1902), men böckerna här och böckers i meningen innan verkar inte finnas i
texten enligt de andra källorna.
304 Jämför Joh 14:23 (Moore)
305 Jag följer här (Knibb) och (Charles). (1901) har annan ordföljd och lyder: Fröjden eder i sanningen, I
rättfärdighetens barn!
306 (Charles) kallar kapitlen 106-107 för FRAGMENT OF THE BOOK OF NOA
307 Styckeindelningen i kapitlen 106 och 107 är mina
308 Texten avviker här från (1901) och följer i stället (1826) med ledning av (Laurence) och (Knibb); den öfre
världens barn (1901), änglarnes från himmelen afföda (1826), the offspring of angels in heaven (Laurence), the
children of the angels of heaven (Knibb)
309 lian [sic] enligt (1902), rättad till han enligt (1826)
77
och när lian öppnade dem, lyste de upp hela huset. 11 Och när han upptogs, öppnade han sin
mun och välsignade310 himmelens Herre. 12 Då blev hans fader, Lamek, förskräckt och flydde
till mig, och han tror icke, att sonen härstammar från honom, utan att han är en avbild av
himmelens änglar. Och se, jag, har kommit till dig, att du må förkunna mig sanningen.
13 Och jag, Henok, svarade och sade till honom: Nya ting skall Herren skapa på jorden,
och det vet jag och har sett det i en syn och kungjort dig, att i min faders, Jereds, tidsålder några
från himmelens höjd överträdde Herrens bud. 14 Och se, de syndade och bröto mot lagen och
förenade sig med kvinnorna och begingo synd och togo hustrur och födde barn med dem.
15 Och hela jorden skall drabbas av undergång och en vattuflod komma, och det skall under ett
år bliva stor förödelse. 16 Den sonen, som vart född åt eder, skall bliva kvar på jorden, och hans
trenne söner skola räddas med honom. När alla människor på jorden dö, skall han och hans
söner varda frälsta.
— 17 De föda på jorden jättar, icke efter anden, utan efter köttet, och en svår straffdom
skall komma över henne, och hon skall rentvås från all orenhet. 311
18 Och nu, kungör din son Lamek, att den son, som föddes, verkligen är hans, och kalla
honom Noa, ty han skall bliva kvar åt eder, och han och hans söner skola räddas från
förgörelsen, som skall komma över jorden för all den synd och orättvisa, som i hans dagar
skola taga en ände.
19 Och därefter skall orättfärdigheten bliva ännu större, än den förut varit på jorden. Ty
jag vet de heligas hemligheter, emedan Herren har låtit mig se dem och kungjort dem för mig,
och på himmelens tavlor har jag läst dem. 107 1 Och på dem såg jag skrivet, att släkte efter
släkte kommer att synda, ända tills ett rättfärdighetens släkte uppstår och brottet inviges till
undergång och synden försvinner från jorden och allt det gott är framträder på henne.
2 Och nu, min son, gå åstad och kungör din son Lamek, att den son, som föddes, i sanning
är hans och att detta icke är lögn.
3 Och när Metusela hört sin faders, Henoks, tal — ty alla förborgade ting hade denne
yppat för honom — vände han tillbaka och kallade den sonen Noa, ty han skall glädja jorden
som ersättning för allt fördärvet.
Avslutande förmaning
108 1 En annan skrift, som Henok skrev för sin son Metusela och för dem som komma efter
honom och skola hålla förbundet i de yttersta dagarna. 2 I, som hållen det och nu vänten i de
dagarna, tills de som göra ont och brottslingarnas makt taga en ände, vänten blott, tills synden
förgås. 3 Ty syndarnas namn skall utplånas ur de heligas böcker och deras säd förgås för alltid
och för evigt, och deras andar skola dödas, och de skola ropa och klaga på en öde plats och
brinna i en eld, där ingen mark finnes.
4 Och jag såg där någonting liknande ett moln, vilket man icke kunde urskilja, ty för dess
djup kunde jag icke med blicken omfatta det; och eldslågor såg jag brinna klart, och där
kretsade föremål omkring, vilka liknade berg, och rördes fram och tillbaka. 5 Och jag frågade en
av de heliga änglar, som voro med mig, och sade till honom: Vad är detta, som skiner så klart?
Ty det är ingen himmel, utan blott flamman av en brinnande eld och ljud av rop och gråt och
jämmer och häftig pina.
310 (1901) har här prisade, men jag följer (1826), (Laurence), (Charles), och (Knibb)
311 Charles placerar vers 17 mellan verserna 14 och 15 i stället. Därför formaterar jag vers 17 på
ovanstående sätt att underlätta tankegånen.
78
6
Och han sade till mig: Till denna ort, som du ser, föras syndarnas och hädarnas andar
och deras som göra ont och ändra det som Gud talade genom profeternas mun om de
tillkommande tingen. 7 Ty om dessa ting finnas skrifter ovan i himmelen, på det att änglarna
må läsa dem och veta vad som skall. hända syndarna och de ödmjukas andar och deras som
späkte sina kroppar och fördenskull erhöllo sin lön av Gud och deras som ledo smälek av de
onda människorna,312 8 dem som älskade Gud och icke älskade silver och guld och all världens
ägodelar, utan gåvo sin lekamen åt lidandet, 9 och dem som i alla sina livsdagar icke åstundade
jordisk föda, utan ansågo sig själva som en förgänglig fläkt och levde därefter och vordo på
mångfaldigt sätt prövade av Herren, men vilkas andar befunnos rena för att välsigna 313 hans
namn. 10 Alla välsignelser, som de erhålla, har jag framställt i böckerna. Och han har bestämt åt
dem lönen därför, emedan de befunnos vara sådana, som älskade den eviga himmelen mera än
sitt eget liv och som välsignade314 mig medan de förtrampades av onda människor och måste
av dem höra skymford och hädelser. 11 Och nu skall jag kalla till mig de godas andar, av ljusets
släkte315, och förhärliga dem som föddes i mörker, vilka icke i köttet lönades med ära, såsom
deras tro förtjänade. 12 Och jag vill föra dem som älskade mitt heliga namn ut i klart skinande
ljus, och sätta var och en på ärans, hans äras tron. 316 13 Och, de skola skina i tider utan tal, ty
Guds dom är rättvis, och åt de trogna skall han skänka trohet i de rättskaffna vägarnas boning.
14 Och de skola se huru de, som föddes i mörker varda kastade i mörkret, men de rättfärdiga
däremot skola skina. 15 Och syndarna skola ropa och se deras ljus. Och även syndarna skola gå
till sin ort, varest dagar och tider äro dem fastställda.
epilog
Här slutar profeten Henoks uppenbarelse. Må
välsignelsen av hans bön och gåvan av hans förelagda
tid tillkomma hans älskade! Amen.317
312 Versnumreringen som följs här (vv 8-15), såsom i Knibb och Charles, skiljer sig från (1901)
313 prisa enligt (1901). Följer här (1826), (Laurence), (Charles), och (Knibb)
314 prisade enligt (1901). Följer här (1826), (Laurence), (Charles), och (Knibb)
315 Jämför Joh 12:36 (Pratt2)
316 Jämför Matt 19:28 (Pratt2)
317 Varken (Charles), (1901), eller (Knibb) inkluderar epilogen i sina översättningar, i motsats till
(Laurence) och (1826)
79
Bilaga
Namnen på väktarna
Arameiska
Betydelsen på arameiska
Sêmîazâz
S(h)emihazah
Mitt namn har sett
Urakiba-
Arâkîba
Artqoph, Arathakiph
Jord är makt
rameel
Râmêêl
Ramtel, Ramatel
Guds afton/brinnande aska
Akibeel
Kôkabîêl
Kokabel, Cochabel
Guds stjärna
Tamiel
Tâmîêl
Ramuel
Râmîêl
Ramel, Raamel
Guds åskdån
Danel
Dânêl
Danieal, Daniel
Gud är min domare
Esekeel
Êzêqêêl
Zeqiel, Zekial
Guds stjärnfall
Sarakujal
Barâqîjâl
Baraqel, Barakel
Guds blixt
Asael
Asâêl
Asael
Gud har skapat
Armers
Armârôs
Hermoni
Den av/från Hermon
Batraal
Batârêl
Matarel
Guds regn
Anani
Anânêl
Ananel
Guds moln
Sakebe
Zaqîêl
Stawel, Stawael
Gud har gömt/skyddat
Samsaveel
Samsâpêêl
Samsiel, Shamshiel
Guds sol
Sartael
Satarêl
Sahriel, Sahariel
Guds måne/skymning
Tummiel
Guds fulländning
vers
1901
Charles
6:3
Semjasa
Semjâzâ
6:7
Semjasa
Turel
Tûrêl
Turiel
Guds berg
Jomjael
Jômjâêl
Yomiel, Jomiel
Guds hav/dag
Arasjal
Sariêl
Gud skall vägleda
80
8:1
Asael
Azazel
Tamiel förekommer inte i den arameiska listan, och Tummiel i sin tur förekommer inte i den
etiopiska förutom ändelsen –iel (källa?). Jag har inte tagit med Knibb i tabellen, dels av
utrymmesskäl, dels att hans förslag ser mest ut som en blandning mellan Charles och de
arameiska formerna. De arameiska formerna och betydelserna har jag fått med hjälp av (Welch)
och (QA glossary).
Namnet Asasel i v 8:1, v 9:6 och v 13:1 är Asael hos (1901) vars stavning verkar avvika från alla
andra versioner jag har att tillgå: Hos Laurence och (1826) är namnet Azazyel och hos Charles
och Knibb är namnet Azazel på dessa ställen. Därför har jag lagt till ett s i namnet. Denna ängel
verkar vara den tjugoförsta ängeln i namnlistan i kapitel 69.
81
Referenser
318
1826: En avskrift av Propheten Enoch : en apocryphisk bok, som i flera århundraden ansetts
vara förlorad; men i slutet af sist förflutna sekel blifvit funnen i Abyssinien; och nu först
öfversatt från ett ethiopiskt manuscript I Bodleianska bibiotheket i Oxford : öfversättning från
engelska språket [Stockholm: Elméns och Granbergs Tryckeri, 1826] funnen på nätadressen
http://paradox.provocation.net/medeltid/enoch/index.htm. Följande textstycken från
ovanstående översättning fick användas: kapitlarna (och verserna och antal ord) 23, 28, 29, 30,
31, 33, 34, 35, 36:1-4(8 första orden), 41:3-9, 44, 59, 60:11(4 sista orden)-22(17 första orden), 68:25, 69:1-23, 69:25-26(6 första orden), 72, 73, 74, 75, 76, 77, 78, 79, 82:4(50 sista orden)-20, 85, 86,
87:1,4, 88, 89, 90:1-17, epilogen.
1901: En avskrift av förmodligen Henochs bok [Stockholm: Huldbergs (eller Johnson), 1901].
Denna är en översättning från A. Dillmanns tyska 1853-års översättning av ett etiopiskt
manuskript funnen år 1773 i Abyssinien.319 Denna översättning finns att läsa på nätadresserna
http://www.kraus99.com/nr3/rtf/henok_sv.txt (arkiverad på archive.org),
http://w1.361.telia.com/~u36115637/enok1gamla.htm (arkiverad på archive.org), eller
http://bibeltemplet.net/henoch1.html.
Aland: The Greek New Testament; edited by Kurt Aland, Matthew Black, Carlo M. Martini,
Bruce M. Metzger, and Allen Wikgren; Third corrected edition [United Bible Societies, 1983].
Barker: Atonement: The Rite of Healing; av Margaret Barker; funnen på nätadressen
http://www.marquette.edu/maqom/atonement.html.
Bernstein: Egregor (Egregore); funnen på nätadressen
http://www.mystae.com/streams/scripts/egregor.html.
Charles: Två källor: (1) En avskrift av avsnittet ”1 Enoch” i The Apocrypha and
Pseudepigrapha of the Old Testament in English, Volume II [Oxford: Clarendon Press, 1913]
översatt av Robert Henry Charles funnen på nätadressen
http://www.nazarene.net/enoch/enoch.html uprungligen gjort av Joshua Williams vid
Northwest Nazarene College, 1995. (Länken är död men dokumentet finns arkiverat på
archive.org). Verssiffrorna verkar vara felaktigt placerade vid många ställen i texten. (2) The
Book of Enoch; translated by R. H. Charles, D.Litt., D.D.; with an introduction by W. O. E.
Oesterley, D.D. [Escondido, CA: The Book Tree, 1999].
Companion Bible notes and appendix: En avskrift av noter och bilagor till The Companion
Bible; av E. W. Bullinger [Kregel Publications, 1922]; funnen på nätadressen
http://personales.com/mexico/guadalajara/RV1960/nephilim.htm med titeln The Nephilim, or
”Giants”. (Länken är död men dokumentet finns arkiverad på archive.org).
318 Vissa referenser här refererar bara till artiklar som jag nu flyttat till min bloggsajt. De behöver jag rensa
från denna del.
319 Enligt http://bibeltemplet.net/henoch1.html, 2009-01-19
82
Dankenbring: Angels, Women, Sex, Giants, UFOs, Alien Abductions, & the Occult ‒ What On
Earth Is Going On?; av William F. Dankenbring; funnen vid nätadressen
http://www.triumphpro.com/angels-women-sex-giants-ufos-newest.pdf.
Davila: The Book of Giants; av J. R. Davila; ett sammandrag av en föreläsning hållen av honom
den 1 mars 2002, funnen på nätadressen http://www.standrews.ac.uk/divinity/rt/otp/abstracts/bgiants/.
Dechirante: The Forbidden Legacy – Continued : Demonic Doctrine; av Raphaele Dechirante,
Ph.D. [2002]; funnen på nätadressen http://www.multiorgasmic.com/forbiddenlegacy.htm.
Fortner: The Book of Enoch the Prophet with Commentary; av Michael D. Fortner [2000];
funnen på nätadressen http://www.futurerevealed.com/enoch/enochall.html.
GiantstheBibleandEnoch: Cannan after that #2; hos MSN-gruppen GiantstheBibleandEnoch;
funnen på nätadressen
http://groups.msn.com/GiantstheBibleandEnoch/cannanafterthat2.msnw. [Skall stängas
februari 2009]
Goeldner: Daniel and the Revelation – The first and Second Resurrection; av D. & S. Goeldner;
funnen på nätadressen http://biblicalstudies.ozwide.net.au/20_revelation.html.
Gregory: Understanding the True Origins of Mormonism ‒ The Incredible Story of a Race of
Celestial Beings that once Came to the Earth…, chapter 25 The Fallen Angels; av Clare Gregory,
funnen på nätadressen http://www.nccg.org/nefilim/ch25.html.
Huie: The Goat for Azazel; av Bryan T. Huie; funnen på nätadressen
http://users.aristotle.net/~bhuie/azazel.htm.
hyper - Azazel: Meaning of Azazel; uppslaget på ”Azazel” i hypderdictionary, © Webnox
Corp.; funnen på nätadressen http://www.hyperdictionary.com/dictionary/AZAZEL. Sidan
verkar ange “Easton Bible Dictionary” som källa till informationen.
ISBE – Azazel: International Standard Bible Encyclopedia – Azazel; av Wilhelm Moller; funnen
på nätadresserna http://www.internationalstandardbible.com/A/azazel.html och
http://bibletools.org/index.cfm/fuseaction/Def.show/RTD/ISBE/ID/1008.
JE – Azazel: En artikel om Azazel på nätencyklopedin JewishEncyclopedia.com, med
nätadressen http://www.jewishencyclopedia.com/view.jsp?artid=2203&letter=A.
Knibb: En avskrift av Michael A. Knibb, The Ethiopic book of Enoch [Oxford: Clarendon, 1978]
funnen på www vid http://www.tsiri.com/enoch-k.htm. (Länken är död men dokumentet finns
arkiverad på archive.org).
Laurence: The Book of Enoch the Prophet translated from an Ethiopic Ms. in the Bodleian
Library [San Diego: Wizards Bookshelf, 1995], en fotografisk kopia av 1883-utgåvan,
ursprungligen översatt 1821.
Milik: J.T. Milik, Aramaic Fragments of Qumran Cave 4 [Oxford: Clarendon Press, 1976].
Missler: As The Days of Noah Were ‒ Return of the Aliens?; av Chuck Missler; funnen på
nätadressen http://ldolphin.org/noahdays.html.
83
Moore: “What About The Book of Enoch?” av Bill Moore på nätadressen
http://www.preterist.org/articles-old/book_of_enoch.htm, från vilken jag har hämtat flera
parallellställen till nya testamentet.
Navarro: Two Prophets and a king named Hazael; av R. Navarro; © 2003; funnen vid
nätadressen http://www.semjaaza.com/seven/hazael.html.
neagle: Star Children of Sirius; funnen på nätadressen
http://home.insightbb.com/~neagle/dogon4.htm. (Länken är död men dokumentet finns
arkiverad på archive.org).
NET – Lev 16 notes: NET Bible® – Leviticus 16 notes; © 1996-2003 Biblical Studies Press; funnen
på nätadressen http://www.bible.org/netbible/lev16_notes.htm. (Denna länk är död och är
blockerad på archive.org, men det kan vara identitiskt med dokumentet vid nätadressen
http://www.hcn1.net/newenglish/lev16_notes.htm, som är notapparaten till
http://www.hcn1.net/newenglish/lev16.htm).
Orlov: Overshadowed by Enoch’s Greatness: “Two Tablets” Traditions from the Book of Giants
to Palaea Historica; av Andrei A. Orlov; funnen på nätadressen
http://www.marquette.edu/maqom/giants.html.
PBL: Philip B. Lewis (CrossTalk) refererad i
http://www.mystae.com/restricted/streams/scripts/enoch.html.
Pickle: Critique of Jeremiah films’ Video on Adventism: Points #181-#239; av Bob Pickle; funnen
på nätadressen http://www.pickle-publishing.com/papers/jeremiah-films/video-5.htm#191. Se
under #191.
Pratt1: Book of Enoch; Laurence text med kommentarer av både Laurence och John P. Pratt; på
nätadressen http://johnpratt.com/items/docs/enoch.html.
Pratt2: Enoch Calendar; av John P. Pratt; på nätadressen
http://www.johnpratt.com/items/docs/lds/meridian/2001/enoch_cal.html.
QA glossary: Complete Glossary of Qumran Aramaic. Denna är en arameisk ordlista som
täcker Henoks bok funnen vid Qumran, funnen på följande nätadress:
http://s91279732.onlinehome.us/reference/QA_glossary.pdf. (Denna länk är död och återfinns
inte på archive.org. Däremot tror jag att denna fil är densamma som finns på nätadressen
http://ocp.acadiau.ca/kpenner/reference/QA%20glossary.pdf).
Shand: The Pseudepigraphical Book of Enoch; av Richard Shand; på nätadressen
http://www.mystae.com/restricted/streams/scripts/enoch.html.
Silverbristle: The Book of Enoch Quoted in the New Testament; funnen på Stargods hemsida
vid nätadressen http://www.stargods.org/EnochQuoted.htm och
http://www.stargods.org/EnochQuoted2.htm, vilka i sin tur hänvisar till nätsidor av Grugyn
Silverbristle.
Stone: Selected Studies in Pseudepigrapha & Apocrypha With Special Reference to the
Armenian Tradition; av M. E. Stone; funnen vid nätadressen books.google.com, 2009-01-06.
84
Welch: Enoch Translated : Review of 1 Enoch 1: A commentary on the Book of 1 Enoch,
Chapters 1-36; 81-108 by Nickelsburg, George W. E.; en recension av John W. Welch [Provo,
Utah: FARMS]; funnen på nätadressen
http://farms.byu.edu/publications/review/?vol=16&num=1&id=538.
85
