PSALM 502
T Nordisk dagvisa cirka 1450. Bearb.
M Medeltida folkmelodi/Hans Thomissøn 1569
2.
Den signade dag, den signade tid,
vår Frälsares födelsetimma,
då kom där ett ljus med himmelens frid
i jordlivets mörker och dimma,
och herdarna hörde Guds änglar i skyn
förkunna att dagen var kommen.
3.
Gud Fader och Son och Helige And’
och änglarnas saliga skara
bevare oss med sin mäktiga hand
i dag och allt framgent för fara,
för djävulens ondska och snärjande list
med vilka han vill oss fördärva.
4.
Det heliga kors, där Herren blev död
för mänskornas synder och mina,
mot djävulen ställer jag i all nöd
och litar till Frälsarens pina.
Ty blodet som där uppå korset flöt ned,
det har mina synder utplånat.
5.
Om än alla träd och gräs uppå mark
fått röst och en talande tunga
och fåglar och djur med stämma så stark
än kunde som änglarna sjunga,
så kunde de aldrig tillräckligt Guds Son,
vår Herre och Frälsare, lova.
6.
Dock flyger en liten fågel i höjd
och vindarna lyfter hans vingar,
han lovar sin Gud, är glad och förnöjd
när han över bergen sig svingar.
Så gör ock de strömmar som rinner sin väg
djupt nere i dalar och lunder.
7.
Så må vi med lovsång bedja vår Gud
när stunderna växlar och skrider,
att nådigt vi stärks att hålla hans bud
och vakar och tålmodigt lider.
Ja, låt oss då verka med allvar och flit
så länge oss dagen förunnas.
8.
Ty dagen den är ju aldrig så lång
att dock inte aftonen stundar.
Och livet flyr bort i döden en gång.
Väl den som det ödmjukt begrundar.
Så lämnar vi världen och sömnen är djup
i graven, för stoftet en boning.
9.
Och när vi skall hem till himmelens land
och börja den yttersta färden,
vi lämnar vår själ i Skaparens hand
och vänder oss glada från världen.
Ja, giv oss, o Herre, i Frälsarens namn,
att vandringen ändas i glädje!
