Gandhi

Käre användare!
Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Illustrerad Vetenskap Historia
(www.varldenshistoria.se) och får inte lämnas vidare till tredje part.
Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna.
Med vänlig hälsning
Redaktionen
Gandhi
– mannen som störtade ett helt
imperium med en barfotaarmé
Massakrer på civila. Skatt på salt.
Arrestering av politiska aktivister. Britternas
förödmjukande behandling av Indien hade
blivit outhärdlig. Men en envis liten advokat
gav dem en riktig match och ordnade
demokrati åt sitt folk. Utan våld men med
civil olydnad och personlig viljestyrka.
Den 12 mars 1930
inledde Gandhi till
fots den 40 mil långa
”saltmarschen” mot
kusten i protest mot
britternas skatt på
salt. Gruppen växte till
tusentals personer.
CORBIS
1894: Gandhi bildar en politisk organisation i
protest mot Sydafrikas diskriminering av ”färgade”.
1908: Britterna fängslar Gandhi för en stor civil
olydnadsaktion. Han satt sammanlagt sju år i fängelse.
1915: Indien tar emot Gandhi som en hjälte när han
kommer hem efter 21 år i Sydafrika.
1920: Gandhi sätter igång en landsomfattande
icke-samarbetskampanj mot Indiens kolonialstyre.
1925: Kongresspartiet väljer Gandhi till ordförande.
Partiet arbetar hädanefter för indiskt självstyre.
1947: Indien upphör att vara brittisk koloni och delas
i två nya självständiga stater – Indien och Pakistan.
AV POUL STRUVE NIELSEN
P
å den sydafrikanska
stationen Maritzburg
hade den unge indiern
köpt en förstaklass-biljett till
tåget med destination Pretoria. Mannens klädsel, kavaj och stärkkrage, var in
i minsta detalj korrekt.
Det var däremot inte den
behandling han fick på tåget.
Konduktören bad honom helt
enkelt att flytta på sig och ta
plats i godsvagnen eftersom
han var ”färgad”. När den
unge mannen vidhöll att han
faktiskt hade betalat för första klass, kastades han av tåget. Året var 1893.
Ingen kunde ana vilken historisk lavin konduktören och
den tillkallade sydafrikanska
polisen just hade satt i rörelse.
Deras rasistiska behandling
blev nämligen startskottet för
en lång kamp för den 24-årige Mohandas K. Gandhi, född
1869 i indiska Gujarat utbildad till advokat i London
och nu praktiserande advokat i Sydafrika.
I sin indignation över
det orimliga bemö-
tandet arrangerade han snart
ett protestmöte för sina indiska landsmän i Sydafrika. Syftet var att bekämpa diskrimineringen av indier, ”färgade”, som Sydafrikas vita befolkning kallade dem. Gandhi
förespråkade en protestaktion
utan våld: civil olydnad. Den
blev Gandhis varumärke och
skulle senare kopieras av
många andra stora historiska
personer, från USA:s Martin
Luther King till Polens Lech
Walesa.
Förutom att läsa juridik
hade Gandhi studerat religiösa skrifter från alla de stora
religionerna. Särskilt hade Bibelns ord om att vända andra
kinden till inspirerat honom.
Han blev mästare på att sätta
moraliska frågetecken kring
användandet av våld och själv
använde han sig av helt andra vapen än brutalt våld: intelligens, en okuvlig vilja och
slagfärdighet – som när en
engelsk reporter frågade honom vad han tyckte om västvärldens civilisation. ”Det
hade ju varit en god idé”, svarade Gandhi. Och inte minst
hade advokaten funnit sitt
livs mål – att skaffa demokratiska rättigheter åt miljontals
människor. Utan att avlossa
ett enda skott. ”Öga för öga
gör hela världen blind”, som
han själv uttryckte saken.
Stärkt krage och nackhår
Gradvis ändrade den i England utbildade advokaten
AKG
I celibat för
ett fritt Indien
S
om 13-åring gifte sig Mohandas
Gandhi med den jämnåriga Kasturba.
Tillsammans fick de fyra söner, men
Gandhi var en frånvarande far. Den äldste
sonen blev alkoholist och hade många
dispyter med sin far, medan de andra förlät Gandhi och anslöt sig till hans kamp.
Sedan ungdomen var Gandhi vegetarian
Gandhis
ordbok
Satyagraha Absolut
sanning, livets egen
tliga mål. Av satya,
sanning, och graha
,
granska, på sanskri
t
(fornindiska) .
Ahimsa Icke-våld. På
svenska översat t till
civil olydnad. Samt
idig t är ahimsa väge
n
till at t nå sanningen
.
stil och beteende. Han började att själv stärka sin krage,
även om överskottet av stärkelse oftast föll ned på hans
kläder.
”Jag gick till rätten med
kragen på och utsatte mig
då för advokatkollegornas
hån”, berättade Gandhi. När
en vit barberare avvisade honom som kund klippte han
sig själv. Luggen gick väl an,
men åsynen av advokatens
nackhår fick skratten att bölja
genom rättssalen.
Gandhi gjorde sig av med
de flesta av sina ägodelar. De
många fängelsestraffen han
senare dömdes till för sina
politiska aktiviteter, vande
honom av med de sista resterna av lyx: ”Första gången jag upplevde fängelselivet
lade jag märke till att en del
av de regler som fångarna
skulle rätta sig efter var de-
Swadeshi Självför-
sörjning. Handlinga
r so
i bästa fall leder till m
Swaraj – självstyre.
Sanskrit Fornindisk t
språk . Många av
Gandhis politiska ut
tryck
är sammansättning
ar
från sanskrit.
Dhoti Gandhis traditionella indiska drä
kt
med ett långt tygsty
cke
draperat kring kropp
en.
samma som frivilligt följs av
människor som vill öva självbehärskning”, skrev Gandhi
om likheten mellan fängelselivet och hans självvalda anspråkslösa livsstil. Han fick
gott om tillfällen att öva sig på
den sortens självbehärskning.
Gandhi tillbringade sammanlagt sju år i sydafrikanska och
indiska fängelser.
I 1890-talets Sydafrika gick
Gandhi i spetsen för en stor
aktion där landets indiska
minoritet brände sina identitetshandlingar i protest mot
att registreras som ”färgade”
och inte bara som medborgare. Dessutom ledde han omfattande protester mot andra
rasistiska lagar, från skatteregler till en äktenskapslagstiftning som diskriminerade
hinduer och muslimer.
På 20 år utvecklade och
förfinade Gandhi civil olyd-
och använde dessutom hela livet fastan
som ett sätt att inte låta sig styras av yttre
eller materiella ting. Från 1906 levde han
i celibat för att visa att sexuell avhållsamhet var ett sätt att begränsa befolkningstillväxt och fattigdom.
Gandhis rörelse och anspråkslösa liv
i ett familjekollektiv lockade flera kvinnor, bland andra engelskan Miraben, eller
Madeleine Slade, som dagligen masserade hans huvud och ben. Hans egen fru
Kasturba dog i lunginflammation efter 18
månader i fängelse.
nad som protestform. Sydafrikas premiärminister, fältmarskalk Jan C. Smuts, mindes sammandrabbningarna
med Gandhi så här: ”Hans
metod var att medvetet bryta
mot lagen och samla sina följeslagare till en organiserad rörelse av passivt motstånd och
olydnad.” Smuts erkände öppet sin frustration över att
först vara tvungen att anta
orimliga lagar, därefter arrestera en uppsjö människor
– och till sist ändå böja sig för
Gandhis krav.
Gandhi hade länge ett ambivalent förhållande till den
brittiska kolonialmakten. De
första åren kämpade han för
indiernas medborgerliga rättigheter i Brittiska imperiet,
som både Sydafrika och hans
hemland Indien var del av.
Han erkände att krig var oförenligt med icke-våld, men ansåg samtidigt att medborgarna i nödens stund måste hjälpa sin regering. Därför stödde han aktivt Storbritannien
i både boerkriget (1899–
1902) och första världskriget
(1914–18).
Folket samlas till uppror
År 1915, 45 år gammal,
återvände Gandhi
hem till Indien
och fortsatte sin poli-
tiska kamp. Inte med vapen,
utan med icke-våldsmetoder.
Gandhi gick med i Kongresspartiet, som då var ett mindre
parti främst för västerländskt
skolade indier. Men Gandhi
gjorde Kongresspartiet till en
folkrörelse och kämpade på
tre fronter: för ett fritt, självständigt Indien, för ett socialt
mera välbalanserat samhälle
utan kastskillnader och sist
men inte minst för försoning
mellan Indiens hinduer och
muslimer.
Gandhis första politiska
framstöt i Indien gav stöd åt
arrendebönder som tvingades odla indigo – blå färg – till
industrin. Grödan kunde inte
ätas och förtjänsten försvann
efter höga skatter. Bönderna
både slet och svalt. Med ens
var Gandhi efter 20 år i Sydafrika plötsligt en viktig ledargestalt i Indien.
Rikedomarna i det indiska
samhället var ojämnt fördelade på ett fåtal rika och
många miljoner fattiga. De
indiska furstarna, maharajorna, importerade den ena dyra
Rolls-Roycen efter den andra,
trots att de helst lät sig transporteras på elefantrygg och
att landet dessutom saknade
vägar.
En berömd maharaja lär
ha haft sin guldbelagda
tron i ett rum stort
som en domkyrka
klätt med marmor.
Genom ett runt hål i
tronen klarade han
Även inom
familjen var
Gandhi älskad.
Här med sondöttrarna Ava
och Manu.
CORBIS
Bonniers Världens Historia 7 • 2007
31
CORBIS
I augusti 1931 besökte Gandhi bomullsväverier i Lancashire,
England. Trots att brittisk textilproduktion drabbats av hans kampanj
för indisk självförsörjning hyllade arbetarna honom som ett helgon.
av sina toalettbesök utan att
behöva avbryta dagens sysslor
– bestyr som flera miljoner
fattiga indier fick klara av
sittande på huk i utkanten
av byn eller längs vägar och
järnvägar i städerna.
De flesta fattiga kunde varken läsa eller skriva. Svåra
sjukdomar som kolera, tuberkulos, malaria och spetälska i
kombination med återkommande svältperioder sänkte
medellivslängden. Att skaffa
sig en tallrik ris eller en portion linser var en daglig kamp
och de flesta led brist på livsviktiga vitaminer, mineraler
och järn. En del åt råttor och
ormar för att överleva.
För den brittiska kolonialmakten var Indiens viktigaste uppgift att leverera värdefulla råvaror till Storbritannien. Där skulle sedan varorna förädlas och säljas vidare.
Därför samarbetade britterna
med traktens furstar och de
underhöll en välutbildad elit
medan de fattigaste indierna
fick betala priset.
Med sin egen ödmjuka
livsstil som exempel påtog sig
Gandhi att visa Indiens fattiga hur de med enkla medel
kunde förbättra sina livsvillkor. Han informerade byborna om hygien och lärde dem
att bygga toaletter och hålla
byarna rena.
Som tack fick han snart
smeknamnen ”Babu” (fader}
och ”Mahatma” (den stora
anden).
Hinduismens skamfläck
Det indiska folkets livsvillkor
blev inte bättre av kastväsendet. Från födseln delades folket in i en orubblig hierarki
som fördelade anseende och
arbetsuppgifter synnerligen
ojämnt mellan olika folkgrupper. Braminerna, hinduernas
präster, var förnämast. Sedan
följde kshatriya, krigarkasten,
och på tredje plats kom köpmännens kast, vaishya, vilken Gandhi tillhörde. Namnet Gandhi betyder ”köpman” och hans förfäder hade
varit finansministrar hos indiska furstar. Sedan följde en
rad lägre kaster som ägnade
sig åt jordbruk och hantverk,
och sist kom de kastlösa.
De kallades också paria,
daliter eller ”oberörbara” och
fick samhällets smutsigaste
jobb som att rensa kloaker
och toaletter, ofta med bara
händerna. De kastlösa ansågs
vara orena och fick sällan vistas utomhus på dagarna. En
hindu från en högre kast kunde riskera att bli oren bara genom att råka hamna i en parias skugga.
En viss ”oberörbar” fick
genom Gandhi en roll i Indiens historia, nämligen pojken Uka som i Gandhis barndom rensade familjens latriner. Mohandas hade fått
stränga order av sin mor att
aldrig vidröra sin lekkamrat och att rena sig med kasthinduernas obligatoriska tvagningar. Minnena med Uka
följde Gandhi som betraktade pariakastens oberörbarhet som hinduismens störs-
ta skamfläck. Senare städade
han själv rent symboliskt toaletten hos en oberörbar och
han riskerade flera gånger livet genom att hungerstrejka
för pariernas sak. Han kallade dem harijan, Guds barn,
och önskade att få återfödas
som harijan, ”så att jag kan ta
del av deras sorger, lidanden
och de kränkningar de överöses med, och sträva efter att
befria mig själv och dem från
detta förtvivlade tillstånd”.
Massakern i Amritsar
År 1919 kom ännu en vändpunkt, nämligen massakern
i Amritsar. En skara människor demonstrerade fredligt
mot en ny lag som gav myndigheterna rätt att fängsla indier utan rättegång.
Britterna svarade brutalt.
På tio minuter mejade 50 soldater ned mer än 1.000 personer. ”Jag anser det vara troligt att jag hade kunnat skingra folkmassan utan att skjuta,
men då hade de bara kommit
tillbaka och jag hade blivit till
åtlöje”, förklarade ledaren för
aktionen, brigadgeneral Reginald E. Dyer, efteråt. Han
fick frågan om han hade tagit
hand om de sårade. ”Absolut
inte. Det var inte mitt jobb”,
svarade Dyer.
Det brittiska underhuset
fördömde massakern och av-
Blodiga sammandrabbningar mellan hinduer och muslimer
N
är Indien blev självständigt vid
midnatt mellan den 14 och 15
augusti 1947 gick det inte som Gandhi
hade tänkt sig. Den forna brittiska
kolonin var nu uppdelad i ett muslimskt
Pakistan och ett hinduiskt Indien.
Gandhi hade kämpat för ett odelat
Indien med den muslimska minoritetens ledare, Ali Jinnah, som president.
Men både den brittiske vicekungen,
32
Bonniers Världens Historia 7 • 2007
lord Mountbatten, och Nehru, Kongrespartiets ordförande, varnade för risken
för ett långvarigt inbördeskrig, och
Gandhi gav med sig. Delningen blev
dock blodig. 14 miljoner människor
lämnade sina hem, muslimer reste till
Pakistan, hinduer till Indien. Mellan
200.000 och en miljon människor dödades. Gandhi inledde en hungerstrejk
för att stoppa dödandet, det hjälpte
till viss del. Men i januari 1948 sköts
Gandhi själv av en fanatisk hindu för sin
försonliga inställning till muslimerna.
60 år senare har Indien i dag en muslimsk president, en sikh som premiärminister och en kastlös som president
i Högsta domstolen. Men både Indien
och Pakistan har kärnvapen och tre
gånger har de krigat mot varandra.
Det senaste kriget ledde till bildandet
av en självständig muslimsk stat i Östpakistan, Bangladesh.
Indisk protestkampanj
Från 1921 klädde sig Gandhi
endast i dhoti, ett höftskynke
som är det traditionella manliga klädesplagget för hinduer, vilket gav honom tillnamnet ”den halvnakne fakiren”. Dhotin blev en symbol för historiens första stora
motstånds- och ohörsamhetskampanj, där Gandhi uppmanade miljoner indier att bojkotta britternas varor, utbildningssystem och rättsväsen.
Dessutom uppmuntrade han
byborna att själva förädla och
sälja sina varor.
Aktionen träffade kolonialmakten på en öm punkt. Om
Indien blev självförsörjande
satt britterna fortfarande med
utgifter till militär och administration. År 1930 ledde det
till en ny större konflikt. Den
26 januari 1930 offentliggjorde Kongresspartiet under ledning av Gandhi och Jawaharlal Nehru Indiens självständighetsförklaring och uppmanade till total civil olydnad.
Den 2 mars samma år
skrev Gandhi till Englands
vicekung i Indien att han
skulle upphäva den lag som
gav kolonialmakten monopol
på att utvinna salt. Salt var
livsviktigt i Indiens hetta och
skatten på salt därför ”den
mest orättfärdiga av alla sett
ur den fattige mannens synvinkel”, skrev Gandhi. Tio
dagar senare påbörjade han
till fots sin 40 mil långa ”saltmarsch” mot kusten. Längs
vägen växte en liten trofast
skara till en tusenhövdad
folkmassa. Jublet ville aldrig
ta slut när Gandhi tog upp
en handfull lera från strandkanten och utbrast: ”Härmed
skakar jag Brittiska imperiets
fundament!”. Han kokade
den i havsvatten – och hade
egenhändigt brutit mot lagen
och producerat salt.
Kampanjen spred sig över
hela Indien. Fängelserna blev
överfulla, mer än 60.000 personer arresterades, inklusive
Gandhi själv. År 1931 var
britterna möra. De gick med
på att frige Indiens politiska
fångar, och Gandhi deltog i
en konferens i London om Indiens framtid. Men resultatet
blev en besvikelse och året
därpå satt Gandhi åter bakom galler. I fängelset inledde han en hungerstrejk. När
den karismatiske Gandhi på
så vis la sitt liv i brittiska händer sattes en kolossal press
på kolonialmakten.
”Lämna Indien!”
När andra världskriget bröt
ut 1939 förklarade Kongresspartiets styrelse att Indien inte kunde medverka
till att försvara demokratiska rättigheter som indierna
själva inte fick ta del av. Under slagord som ”Lämna Indien” satte partiet igång sin
hittills största kampanj för
självständighet. Många indier sårades eller dödades
och hundratusentals arresterades under demonstrationer
och sammandrabbningar.
I två år satt Gandhi i fängelse men släpptes i maj 1944.
Kolonialmakten vågade inte
riskera att den över 70 år
gamle Mahatma dog i fängelset. Vid krigsslutet beslutade
den brittiska regeringen till
sist att ge Indien den självständighet som så många hade
kämpat för. Länge motsatte
sig Gandhi att Indien delades
i en muslimsk och en hinduisk del. När han till sist gav
med sig var det av rädsla för
ett långvarigt inbördeskrig.
Men även själva delningen
blev dramatisk. På en muslimsk aktionsdag i Calcutta
1946 dödades 26.000 hinduer. Gandhi inledde en ny
hungerstrejk för icke-våld, vilket dämpade stridigheterna.
Många hinduer ansåg dock
att hans godkännande av landets delning och försoningsförsöken mellan hinduer och
muslimer var förräderi, och
han utsattes för flera attentat.
Ett av dem lyckades. Den
30 januari 1948 kom beskedet att den 78-årige Mahatma
Gandhi var död. Indien lamslogs av sorg. Mannen som
i hela sitt liv hade bekämpat
våld, hade skjutits på väg till
ett bönemöte där en extremistisk hindunationalist, Naturam Godse, väntade med
en skarpladdad pistol.
Av sin gamle motståndare i Sydafrika, Jan Smuts, fick
Gandhi eftermälet: ”Medan
han satt i fängelse gjorde han
ett par sandaler som han gav
mig när han blev frisläppt.
Jag har gått med dem många
somrar sedan dess, även om
jag haft en känsla av att inte
vara värdig att få gå i en så
stor mans skor.”
Nobels fredspris 1948 delades aldrig ut. Den som hade
varit den mest värdige mottagaren fanns ju inte längre i
livet.
CORBIS
slutade Dyers karriär. Men
pensionen fick han behålla,
många britter hyllade honom som ”Punjabs räddare”
och tidningen ”The Morning
Post” samlade in 26.000
pund till honom.
Uppbackningen för Dyer berövade Gandhi och Kongresspartiet den sista tilliten till
britterna. Indien skulle styras
av indier.
Indien
LÄS MER:
●
Ekneth Easwaran: Ghandi the Man (Nilgiri
Press 1997). ● Louis Fischer: The Essential
Gandhi. An Anthology of his Writings on His
Life, Work and Ideas. Vintage, New York 2002.
● Peter Rühe: Gandhi. A Photo Biography.
● www.nalanda.nitc.ac.in/resources/english/etextproject/Biography/ghandi
15 augusti 1947: Indiens siste
vicekung, lord Mountbatten,
vinkar till folkmassan i Delhi
på väg till parlamentet för att
förklara landet självständigt.
Bonniers Världens Historia 7 • 2007
33
År