Europas oerhört varierande matkultur är hotad. En industrialiserad och kraftigt
subventionerad modell för livsmedelsproduktion, inom både jordbruk och fiske, har förorenat
vår miljö och våra livsmedel, utplånat många traditionella grödor och boskap och utarmat våra
hav. En grön livsmedelspolitik skulle respektera miljögränserna för livsmedelsproduktion
genom att helt förbjuda genetiskt modifierade organismer, avskaffa subventioner till skadliga
jordbruksmetoder och minska storleken på EU:s fiskeflottor.
Kapitel 4:
Säkra, varierande och hållbara livsmedel till Europa
Inledning
Europa har under sin långa historia och med sin geografiska mångfald utvecklat en
mycket rik och varierande matkultur, från tomater till ost, viner och regionala
maträtter. Denna mångfald hotas dock av den gemensamma jordbruks- och
fiskeripolitikens industrialiserade modell för livsmedelsproduktion. När EU
grundades på 50-talet låg tonvikten på att snabbt öka produktionen med hjälp av
kemiska gödnings- och bekämpningsmedel. Detta återspeglas i Romfördraget och
förblir oförändrat i Lissabonfördraget. Att öka produktionen till varje pris var
förståeligt efter andra världskriget när det var ont om mat, men De gröna anser inte att
det är en lämplig strategi för EU idag.
Den industriella strategin för jordbruket och fisket har orsakat oerhörda miljömässiga
och sociala skador i Europa. Mantrat om ”allt större produktion” och det faktum att
man samtidigt ignorerat följderna har lett till förorening av marken på grund av
överdriven användning av kemikalier och utarmning av fiskbestånden genom
överfiske. Jordbruksföretagen har blivit ännu större och mer industrialiserade, vilket
har skadat de mindre familjejordbruken. Den trenden har uppmuntrats av enorma
jordbruksstöd inriktade på intensiv djurhållning och odling, och majoriteten av stöden
går till större jordbruksföretag. Strävandet efter högre avkastning och lägre
bearbetningskostnader leder till att traditionella sorter med olika former och storlekar
utplånas. År av stöd till fiskerinäringen har lett till flottor som är alldeles för stora
jämfört med de tillgängliga fiskbestånden och fartyg som orsakar stor skada på
havsmiljön.
Betoningen på att minska kostnaderna leder ofta till omfattande transporter av
livsmedel. Till exempel färdas fisk som fångats i Europa ibland runt hela jorden för
att beredas innan den skickas tillbaka till Europa för att säljas. Livsmedelstransporter
ökar energiförbrukningen och utsläppen av växthusgaser och bidrar till ett ökat behov
av konserveringsmedel för att livsmedlen inte ska ruttna.
EU och några andra industriländer har genom Världsbanken och Internationella
valutafonden (IMF) tvingat utvecklingsländer att minska importtullarna och öppna
sina marknader för subventionerade EU-produkter som är billigare än livsmedel som
producerats lokalt och samtidigt förhindrat dem att stödja sitt eget jordbruk och sin
lokala livsmedelsförsörjning. Resultatet är enorma skador på landsbygdsekonomier i
utvecklingsländer.
Många i Europa förkastar dock denna modell. Det finns ett kraftigt motstånd mot
hormonbehandlat nötkött och genetiskt modifierade organismer (GMO). Slow FoodDV\782866SV.doc
rörelsen och den gröna rörelsen firar kvaliteten och mångfalden i europeisk mat och
matlagning.
Fiske och jordbruk är olika verksamheter. Medan den ena innebär en exploatering av
vilda och förnybara arter baseras den andra på växtodling och djuruppfödning. Båda
är dock föremål för begränsningar angående vad som kan produceras utan att de
ekosystem som de är beroende av skadas. En grön livsmedelspolitik respekterar dessa
gränser och arbetar inom dem för att producera hälsosamma, lokala och varierande
livsmedel.
Viktiga fakta och siffror
EU:s jordbruksstöd minskar sakta. Före 1990 stod det för mer än 60 procent av
EU:s budget, medan siffran 2009 är 42 procent (56 miljarder euro). Under 2009 är
41 miljarder euro av detta direkta utbetalningar till jordbrukare och
marknadssubventioner medan stödet till landsbygdsutveckling (förbättring av
landsbygdsmiljön, förvaltning av naturresurser etc.) är ungefär 13 miljarder euro.
Arealer som odlats ekologiskt upptog mer än 4 procent av jordbruksmarken 2006
(6,8 miljoner hektar) och ökar stadigt. Detta är ett mycket viktigt medel mot
användningen av kemikalier inom jordbruket och den allmänna förlusten av biologisk
mångfald.
Av 7 000 äppelsorter som växte och konsumerades i Europa i början av förra
århundradet finns endast 15 procent kvar. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation
uppskattar att 75 procent av den biologiska mångfald som fanns inom jordbruket förra
århundradet har förlorats under de senaste 50 åren, sedan livsmedelsproduktionen
blivit alltmer industrialiserad.
Bönder som föder upp kycklingar i Västafrika kan inte konkurrera med billiga
importer av subventionerad europeisk djupfryst kyckling, eftersom IMF lägger på
låga importtullar som en del av sina program för strukturanpassning. I Kamerun led
den lokala fjäderfänäringen svårt tills en rörelse på gräsrotsnivå och med icke-statliga
organisationer tvingade regeringen att höja tullarna och skatterna och införa
referenspriser och importkvoter. EU:s exporter fortsätter, men har flyttats till andra
afrikanska länder.
Europeiska fiskerifonden har en budget på 4,3 miljarder euro för perioden 2007–2013
(mer än 1,1 miljarder euro till Spanien). Dessa pengar får inte längre användas till nya
båtar, men mycket pengar används fortfarande för att stödja fiskerinäringen i stället
för att anpassa den till den fisk som är tillgänglig och att minska fiskets
miljöpåverkan.
Eftersom de flesta fiskbestånden i europeiska vatten är utarmade, kommer nästan
70 procent av den fisk som äts från annat håll – importerad eller fångad av
EU:s fartyg i avlägsna vatten. EU har förhandlat fram 18 till 20 partnerskapsavtal om
fiske för att EU:s fartyg ska få tillträde till utvecklingsländers vatten mot en betalning
på totalt 150 miljoner euro.
DV\782866SV.doc
2/6
Konsekvenserna av passivitet
EU har redan upplevt flera hälsokriser inom jordbruket (galna kosjukan, dioxin,
fågelinfluensa) som en följd av sektorns industrialiserade modell. Sådana kriser
kommer att mångdubblas om Europa håller fast vid sin nuvarande inriktning.
Landsbygdsmiljön, däribland vattnet, markens bördighet och den biologiska
mångfalden, kommer att fortsätta att försämras av jordbruksmetoder som är alltför
intensiva och energikrävande. Politik som gynnar allt större jordbruksföretag kommer
att minska sysselsättningen på landsbygden och uppmuntra flykten från landsbygden
till städerna. Om ännu fler traditionella grödor och djur går förlorade kommer vår
förmåga att anpassa oss till förändrande miljöförhållanden, till exempel
klimatförändringar, att minska.
Om den gemensamma fiskeripolitiken inte reformeras i grunden så att
fiskeriförvaltningen kommer att omfattas av en försiktighetsprincip kommer det att
leda till fortsatt utarmning av fiskbestånd och ökande importer av fisk till EU. Detta
får allvarliga följder i Europa och hela världen, både för havsmiljön och för
fiskesamhällen som med tanke på sitt uppehälle och sin livsmedelsförsörjning är
beroende av att det finns rikligt med fisk.
Möjligheten att agera inom EU
Både fiske och jordbruk regleras på EU-nivå, i och med att fördraget har skapat en
gemensam fiskeripolitik och en gemensam jordbrukspolitik. På båda områdena fattar
rådet beslut med kvalificerad majoritet, efter ett enkelt samråd med parlamentet.
Om Lissabonfördraget antas skulle parlamentet ha medbeslutanderätt i både fiske- och
jordbrukslagstiftning. Undantag skulle vara kvoter och prispolitik i jordbruket och
fastställande av fiskekvoter (beslut fattas av rådet) och partnerskapsavtal om fiske
med tredjeländer (samtyckesförfarandet).
Gröna framgångar 2004–2009
Bekämpningsmedel: De gröna vann en viktig strid – skyddet av folkhälsan betonas i
den nya förordningen om bekämpningsmedel. I princip får nya ämnen som är
cancerframkallande, mutagena, reproduktionsstörande eller endokrinstörande eller
ämnen som är långlivade, bioackumulerande eller toxiska inte längre släppas ut på
marknaden, och befintliga sådana kommer att förbjudas när deras nuvarande tillstånd
går ut. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas åt kemikalier som på ett negativt
sätt påverkar bin, som försvinner snabbt i Europa men som är mycket viktiga för
jordbruk och naturvård.
Genetiskt modifierade organismer: De gröna dominerar denna fråga i parlamentet och
har alltid kämpat mot import och odling av genetiskt modifierade organismer. Vi fick
till stånd bestämmelser för att skydda miljön och människors och djurs hälsa och för
att skapa insyn. Sedan 2004 måste livsmedels- och fodertillverkare märka sina
produkter om de innehåller delar av genetiskt modifierade växter. Denna märkning
ger jordbruksföretag och konsumenter rätt att säga nej till genetiskt modifierade
växter.
DV\782866SV.doc
3/6
De gröna har sett till att ekologiskt jordbruk inte innehåller genetiskt modifierade
organismer. Vi har pressat kommissionen att utveckla en ram för att se till att
områden med ekologisk odling inte kan förorenas av genetiskt modifierade grödor
och att bestämmelser om ansvar vid en förorening ska införas. Dessa påtryckningar
har varit ytterst viktiga för att skapa områden som är ”GMO-fria” och ger en konkret
bas när det gäller att arbeta för ett GMO-fritt Europa.
Bevarande av genetisk mångfald: De gröna har framgångsrikt infört lagstiftning och
program till förmån för bevarandet av genetisk mångfald inom jordbruket. Vi har fått
en förordning som ger ekonomiskt stöd till icke-statliga organisationer, uppfödare,
jordbruksföretag och universitet som ägnar sig åt att bevara och verka för
användningen av lokala och traditionella utsädessorter och djurraser, och en ny
utsädeslag inom EU som tillåter specifik marknadsföring av dessa sorter inom EU.
Olagligt fiske: De gröna avslöjade EU:s misslyckande med att bekämpa olagligt fiske
både i europeiska vatten och globalt. Vi tvingade kommissionen att föreslå en
förordning för att hålla olagligt fångad fisk borta från den europeiska marknaden,
skapa en förteckning över svartlistade fartyg som bedriver olaglig verksamhet och
fastställa stränga påföljder. Vi lotsade förslaget genom parlamentet och kämpade
framgångsrikt mot ansträngningar för att det endast skulle gälla fartyg som inte
kommer från Europa.
Livsmedelsmärkning: De gröna har efter en lång strid lyckats förbättra vissa aspekter
av livsmedelsmärkningen. Livsmedel som innehåller vissa färgämnen (azofärger),
som kan leda till hyperaktivitet hos barn, måste nu anges på etiketten. Konstgjord
rökarom måste också anges särskilt.
Hälsosamma livsmedel: På grund av påtryckningar från De gröna har
Europaparlamentet begärt ett förbud mot artificiella transfettsyror, uppmanat till låga
skatter på frukt och grönsaker och efterlyst andra typer av hälsosamma livsmedel.
Parlamentet begär även en analys av den roll smakförstärkare som glutamat spelar för
att man ska kunna fastställa deras påverkan på konsumtionsmönster.
Vad vill De gröna?
Genetiskt modifierade organismer: De gröna vill ha ett jordbruk utan genetiskt
modifierade organismer och anser att regioner och länder bör ha rätt att förbjuda
genetiskt modifierade organismer. Stränga bestämmelser krävs för att förhindra
förorening. För närvarande anger inte etiketter på animaliska produkter, som ägg,
mjölk och kött, om djuren har matats med genetiskt modifierade växter. De gröna
framhåller att konsumenter har rätt att veta även när de konsumerar genetiskt
modifierade produkter indirekt. Europaparlamentet har efterlyst en lagstiftning som
kräver sådan märkning, och vi kommer att kämpa så att denna lagstiftning blir så stark
och omfattande som möjligt.
Lokal konsumtion: De gröna uppmuntrar till konsumtion av lokalt producerade
livsmedel så långt detta är möjligt. Djur- och växtarter som är anpassade till särskilda
områden bör gynnas. Vi vill ha mer EU-stöd till lokal och regional marknadsföring av
livsmedel av hög kvalitet. Vi arbetar även på en ny lagstiftning som främjar
konsumtion av livsmedel som inte transporterats några längre sträckor.
DV\782866SV.doc
4/6
Intensivt jordbruk och subventioner: De gröna vill att syftet med jordbruksstöden ska
förändras. De måste stödja hållbara metoder som respekterar kriterier till skydd för
miljön och djurs hälsa, bevarar landsbygdsmiljön och ökar sysselsättningen på
landsbygden. Jordbruksmetoder som skadar kvaliteten på vatten, jord och livsmedel
måste fasas ut, och jordbruksindustri och industriell uppfödning som skadar miljön
måste bestraffas, inte subventioneras, enligt principen att förorenaren ska betala. På
det sättet minskar ekologiska produkter som bidrar till en hälsosammare kost
kostnaderna för det offentliga hälso- och sjukvårdssystemet och det skulle inte längre
vara så dyrt att reparera miljöskador.
Fiske: De gröna anser att det är brådskande med en grundläggande reform av den
gemensamma fiskeripolitiken. Både storleken på fiskeflottorna och fiskeaktiviteten
måste minskas kraftigt för att fiskbestånden ska kunna återhämta sig. Nya, mer
selektiva fiskeredskap och metoder måste införas för att säkerställa att vi inte längre
kastar stora mängder död fisk överbord och att vi får en mycket mindre påverkan på
havsmiljön. Fiskeflottornas energikonsumtion måste också minskas medan
sysselsättningen bör ökas.
Handel: En ny handelspolitik behövs med en genomgripande förändring bort från en
alltför liberal handel med livsmedelsprodukter. En självständig livsmedelsförsörjning
måste erkännas som en grundläggande mänsklig rättighet. De förhandlingar för
frihandelsavtal som EU för med ett antal partner i söder måste stoppas. De befintliga
WTO-bestämmelserna måste ersättas av bestämmelser som är rättvisare och rimligare.
Exportsubventionerna måste avskaffas och utvecklingsländerna tillåtas skydda sina
marknader från att översvämmas av billiga, subventionerade importer som äventyrar
de lokala jordbrukssamhällenas överlevnad. De gröna föreslår att regeringarna i
utvecklingsländerna mer aktivt stödjer sina små jordbruksföretag med en skälig
inkomst
för
att
säkerställa
livsmedelsförsörjningen
och
förbättra
försörjningsmöjligheterna på landsbygden. EU:s fiske och fiskimporter får inte
äventyra livsmedelsförsörjningen i utvecklingsländerna.
Kvalificerat marknadstillträde: De gröna anser att sociala och miljömässiga krav
måste införas i handelsreglerna via ”kvalificerat marknadstillträde”. Både
utvecklingsländer och industriländer bör fastställa kriterier och standarder för
livsmedelsimport vilka säkerställer att den nationella livsmedelsförsörjningen och
försörjningsmöjligheterna på landsbygden inte undergrävs. Länder som har en högre
social och miljömässig nivå vad avser lagstiftning och standarder bör kunna slå vakt
om dessa standarder med hjälp av importavgifter på produkter som härstammar från
socialt och miljömässigt destruktiva metoder. Dessa avgifter bör göras tillgängliga för
regioner och särskilda producenter för att stödja livsmedelsförsörjning och åtgärder
för hållbar landsbygdsutveckling.
Referenser
Letting the World Feed Itself http://www.greensefa.org/cms/topics/dokbin/102/[email protected]
Health check of the CAP reform – European Agriculture Policy is in bad shape http://www.greensefa.org/cms/topics/dokbin/223/[email protected]
DV\782866SV.doc
5/6
Pesticide Use Reduction Strategies in Europe av Pesticide Action Network Europe http://www.paneurope.info/Resources/Reports/Pesticide_Use_Reduction_Strategies_in_Europe.pdf
No More Chicken, Please. How a strong grassroots movement in Cameroon
is successfully resisting damaging chicken imports from Europe, which are ruining small farmers all
over West Africa. http://www.aprodev.net/trade/Files/Events/071203_CHICKEN_E_FINAL.pdf
Användbara webbplatser
Webbplatsen för Green Food Campaign http://www.greensefa.org/cms/default/rubrik/10/[email protected]
Pesticides Action Network http://www.pan-europe.info/default.htm
IFOAM, den globala paraplyorganisationen för den ekologiska rörelsen
http://www.ifoam.org/index.html
Greenpeace internationella webbsida om GMO
http://www.greenpeace.org/international/campaigns/genetic-engineering
Kommissionens webbplats om fiske http://ec.europa.eu/fisheries/index_en.htm
Kommissionens webbplats om jordbruk http://ec.europa.eu/agriculture/index_en.htm
Kommissionens webbplats om säkra livsmedel http://ec.europa.eu/food/index_en.htm
De gröna i Europaparlamentet:
– Rådgivare i jordbruksfrågor: Hannes Lorenzen, tel. 0032 2 284-3362,
[email protected]
– Rådgivare i fiskefrågor: Michael Earle, tel. 0032 2 284-2849, [email protected]
– Rådgivare i utvecklingsfrågor: Tsiguereda Walelign, tel. 0032 2 284-3354,
[email protected]
– Rådgivare i frågor om livsmedelssäkerhet: Corinna Zerger, tel. 0032 2 284-4484,
[email protected]
DV\782866SV.doc
6/6
