DEN GRÖNA EKONOMIN OCH
PRIVATISERINGEN AV NATUREN
EN RAPPORT OM MILJÖKRISEN, MARKNADSLÖSNINGAR
OCH MATSUVERÄNITET
0
Innehållsförteckning
En ny grön horisont och Rio+20
Rio+20
2
3
Riokonferensen 1992 och löftet om hållbar utveckling
3
Tjugo år av ohållbar utveckling
5
Fattiga, rika och superrika
Världens folk och TNC
Nord och Syd
Svindlande miljöförstöring
Rio +20 och den gröna ekonomin
Från att skydda miljön från företag, till att företag skyddar miljön
Ett demokratiskt underskott
Privatisering av naturkapital
CDM - Clean Development Mechanism
REDD - Reducing Emissions from Deforestation and forest Degradation
Klimatet: för lite, för sent
5
6
7
7
9
9
11
12
13
14
16
Det globala livsmedelssystemet
17
Röster från Latinamerika
21
Folkrörelsealternativ
23
Bondförnuft: matsuveränitet och agroekologi
23
BUEN VIVIR- Ursprungsfolkens förslag
26
Våra krav
27
Vad kan du göra?
28
Slutsatser
30
1
En ny grön horisont och Rio+20
Vid varje tidpunkt i mänsklighetens historia har människor organiserat sig för att bekämpa förtryck
och orättvisor och för att hitta lösningar på de problem de ställs inför. Klimatförändringarna är ett av
vår tids stora problem. Även denna gång måste vi organisera oss för att finna lösningar.
Tänk dig ett annat samhälle. Ett samhälle där vi har tid att vara med våra nära och kära. Vi har
möjligheter att träna, leka, läsa och utvecklas såväl under arbetstid som fritid. Vi äter närproducerad
och giftfrimat och lever i harmoni med naturen. Vår omgivning är full av natur, kullarna täcks av
vindkraftverk och hustaken med solpaneler. Det är ett jämlikt och rättvist samhälle som pulserar av
engagemang och liv – både i städerna och på landsbygden. Ett samhälle med reellt folkligt inflytande
och med ett starkt rättsligt skydd av miljö och mänskliga rättigheter. Ett samhälle som har ett
offentligt ansvarstagande för miljö, mänskliga rättigheter och rättvis omställning.
Det här samhället är inte bara en dröm. Det utgör också den gröna horisonten som fler och fler
människor organiserar sig för att förverkliga.
Men hur vi når dit - till vår gröna framtid - är ingen självklarhet. Det finns olika uppfattningar om vad
en grön horisont är, hur samhället ska bli grönare och om vilka som ska leda en sådan omställning.
Ska det vara en marknadsledd övergång till en ”grön ekonomi” eller en gräsrotsledd övergång? Är
FN:s satsning på den ”gröna ekonomin” bästa lösningen eller är småbrukar- och
ursprungsfolksrörelsernas visioner om ett samhälle där hållbarhet och respekt för naturen blir de
verkliga ledorden rätt väg att gå?
2
Rio +20
Den 20-22 juni 2012 anordnas en FN-konferens i Rio de Janeiro. Det är en uppföljning av FN:s
konferens för hållbar utveckling som hölls i Rio de Janeiro för tjugo år sedan. Därav namnet på FNkonferensen Rio +20. Målet är att lansera en ny global strategi för att tackla miljö- och
fattigdomskrisen genom att övergå till den ”gröna ekonomin”.
En viktig del av den gröna ekonomin är att skapa ett nytt regelverk för att sätta pris på naturen och
dess tjänster, så kallade ekosystemtjänster. Tanken är att göra om naturens ekosystemtjänster till
kapital – till något som kan ägas, sparas och säljas – så att storföretag och nationalstater kan se det
ekonomiska intresset i att äga och bevara naturen.
Den här rapporten är både ett inlägg och ett folkbildande bidrag i debatten om en hållbar och rättvis
värld. I synnerhet vill vi diskutera konsekvenserna med de lösningar som föreslås med en ”grön
ekonomi”.
Med särskilt fokus på jordbruket drar vi slutsatsen att de marknadslösningar som förespråkas riskerar
att öka det demokratiska underskottet i beslutsprocessen, de sociala klyftorna och miljöproblemen.
Istället belyser vi den lokala organiseringen för matsuveränitet i gräsrotsorganisationer världen över
och lyfter diskussionen kring annorlunda typer av samhällen som är verkligt gröna alternativ, såsom
ursprungsfolksrörelsens Buen Vivir. Det finns ingen kungsväg mot målet. Bara en miljon små stigar.
Riokonferensen 1992 och löftet om hållbar utveckling
För tjugo år sedan i Rio de Janeiro i Brasilien hölls The United Nations Conference on Environment and
Development (UNCED), även känd som Riokonferensen och Earth Summit. Syftet med konferensen
var att ta fram gemensamma riktlinjer för det internationella arbetet för att skydda miljön och främja
hållbar utveckling. Toppmötet fick stor betydelse för den globala miljöagendan. 178 länder deltog i
Riokonferensen, varav 108 hade skickat sina främsta regeringschefer. Förhandlingarna resulterade i
flera centrala internationella styrdokument: Riodeklarationen, Konventionen om biologisk mångfald1,
Agenda 21,2 Skogsprinciperna 3 och Klimatkonventionen.4
1
FN:s konvention om biologisk mångfald (CBD) är ett globalt avtal om bevarande och hållbart nyttjande av den
biologiska mångfalden. I oktober 2010 möttes världens länder för att enas om en ny global vision och nya ambitiösa
mål för att bevara och hållbart nyttja jordens naturresurser.
2 FN:s globala handlingsprogram för miljö och utveckling - kallat Agenda 21 - innehåller långsiktiga mål och riktlinjer
för att uppnå en hållbar utveckling genom att utrota fattigdom och skydda miljön. Världens regeringar, kommuner och
andra viktiga samhällsaktörer är de som har ansvaret att se till målen nås.
3 Skogsprinciperna anger grundläggande riktlinjer för ett hållbart utnyttjande av världens skogar.
4 Klimatkonventionen är ett icke-bindande avtal som uppmanar de som undertecknat den att sänka sina utsläpp av
växthusgaser. Klimatkonventionen låg till grund för Kyotoprotokollet (1997) som är ett bindande avtal med
preciserade åtaganden för industriländerna. Varje år träffas de länder som undertecknat av klimatkonventionen för
vidare förhandlingar (Conference of the parties, COP). Nästa möte, COP 18, hålls i Qatar den 26 november – 7
december.
3
Riodeklarationen
Riodeklarationen innehåller 27 grundläggande principer för miljö- och utvecklingsarbete.
Några av dessa principer är:
Staters ansvar för att inte skada miljön i andra länder.
Hållbar utveckling förutsätter att vi utrotar fattigdom och minskar de sociala klyftorna.
Industrialiserade länder erkänner de miljömässiga fotavtryck deras samhällen har på
den globala miljön.
Ohållbara produktions- och konsumtionsmönster bör minska och avvecklas.
Ett öppet internationellt ekonomiskt system främjas.
Nationell och internationell lagstiftning om skyldigheter och kompensation vid
miljöskador bör utvecklas.
Försiktighetsprincipen skall vara vägledande.
Kvinnor och ursprungsfolk har en avgörande roll i bruket och förbättringen av miljön.
Idén med hållbar utveckling fick stort genomslag, både politiskt och i samhällsdebatten, då den
kritiserade den rådande utvecklingsmodellen. Världens makthavare hävdade att ekonomisk tillväxt
var nödvändig för att lösa problemen.
Men kritiken lät inte vänta på sig. Miljörörelsen menade bland annat att åtgärderna som
förespråkades aldrig angrep roten av problemet – jakten på obegränsad tillväxt på en planet med
begränsade resurser. Ursprungsfolksrörelsen i Latinamerika lyfte i samband med Riokonferensen
kritik mot den rådande utvecklingsmodell som påtvingats kontinenten av västvärlden.
Oron inför den stundande ekologiska krisen dämpades, men utan att rubba konsumtionsmönster och
den globala ekonomins ständigt växande uttag av naturresurser. I själva verket stärktes den rådande
utvecklingsmodellen.5 Mot denna bakgrund är det ingen överraskning att de stora ödesfrågorna som
diskuterades under Riokonferensen 1992 har förvärrats avsevärt under de senaste tjugo åren. Vår
planet står idag inför större utmaningar än någonsin.
Fotnot: Lander, E., "The Green Economy: the Wolf in Sheep’s clothing" 2011, sid 3
http://www.tni.org/report/green-economy-wolf-sheeps-clothing
5
4
Tjugo år av ohållbar utveckling
Sedan Riokonferensen 1992 har stora förändringar i världen
ägt rum. Under de senaste tjugo åren har världsekonomin
fyrdubblats.6 Planetens befolkning har ökat med 1,5 miljarder.
Över hälften av mänskligheten bor numera i städer och
människor har under denna period i genomsnitt fördubblat
sina inkomster.
Men bakom tillväxten döljer sig en baksida. Den ekonomiska
tillväxten är ett resultat av en utvecklingsmodell som bygger
på en ständig ökning av konsumtionen och en extrem
exploatering av naturresurserna. 60 % av planetens
livsbärande ekosystem har förstörts.7 Under samma period
har inkomstklyftorna ökat och vi ser en ökande tendens av
koncentration och centralisering av rikedomar som saknar
motstycke i mänsklighetens historia.
Kombinationen av en resurskrävande tillväxt med ökande klyftor och koncentration av
rikedomar har satt spår på hur dagens miljökris utvecklas. Om utsläppen av växthusgaser och
skövlingen av våra skogar fortsätter som hittills, beräknas jordens medeltemperatur stiga med mellan
5 – 7 grader fram till nästa sekelskifte. Det innebär ett helt nytt klimat, där stora delar av jorden blir
obeboelig, med stor risk för en skenande global uppvärmning. Tjugo år av ekonomisk tillväxt har
varit tjugo år av ohållbar utveckling.
Fattiga, rika och superrika
Miljö- och klimatkrisen drabbar människor och länder olika. Ojämlikheten i form av inkomstklyftor
och skillnader i tillgången till vatten, mat, energi och boende utgör en avgörande faktor om och hur
människor klarar de extrema klimatförändringarna.
Det som den rika delen av världen förbrukar och förorenar i överflöd inskränker andra människors
och regioners möjligheter att försörja sig och bevara den biologiska mångfalden. Fattiga har
ekonomiskt svårare att hantera och anpassa sig till klimatförändringar. Rika har däremot lättare att
möta effekterna av naturkatastrofer. Miljontals fattiga människor tvingas fly från torka,
ökenspridning, stigande havsnivåer, översvämningar och andra naturkatastrofer, medan den rika
delen av världen kan välja att kompensera för miljömässigt destruktiva beteenden.
Klimatförändringarna ökar dessutom ojämlikheten mellan kvinnor och män, då kvinnor är de
fattigaste av de fattiga.
IMF International Monetery Fund (2006), “World Economic Outlook Database.” http://www.imf.org/external/
Millennium Ecosystem Assessment. (2005). Ecosystems and Human Well-being: Synthesis. Island Press, Washington,
D.C.
6
7
5
Läget i världen ser inte ljust ut. Mellan 1990 och 2005 ökade inkomstklyftorna i två tredjedelar av
världens länder, visar ILO.8 Idag äger 10 procent av världens befolkning 85 procent av världens
ekonomiska tillgångar. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) uppskattar att antalet
undernärda människor i världen stigit till nära en miljard. 9 70 procent är flickor och kvinnor som går
och lägger sig hungriga varje kväll. Det är fler människor än för 40 år sedan.
Trots att vi exploaterar världens naturresurser i en rasande fart har vi inte lyckats minska antalet
hungrande. Den orättvisa fördelningen av resurser och att vi förstör vår miljö är problem som hänger
ihop. Om alla på jorden skulle konsumera som en genomsnittlig svensk skulle vi behöva drygt 3
jordklot. Och medan de rika länderna har stått för 75 procent av utsläppen av växthusgaser, är det
människor i fattiga länder som drabbas hårdast av konsekvenserna av den globala uppvärmningen.
Världens folk och TNC
En annan konsekvens av den tillväxtintensiva utvecklingsmodellen är att transnationella
storföretagen (TNC) stärkt sin makt medan regeringar och den politiska makten förlorat inflytande.
Maktbalansen har skiftat från rika industriländer till mäktiga transnationella storföretag.
Avregleringar på handels- och finansmarknaderna har stärkt TNC makt och inflytande i
världsekonomin. Idag kontrollerar mindre än 1 procent TNC nästan 40 procent av världens
tillgångar10 och av världens 150 största ekonomier är 95 av dem företagskonglomerat. 10
Det finns därför ett starkt demokratiskt underskott när viktiga beslut för världens folk fattas i icke
folkvalda styrelserum.
Även bland storbolagen pågår en centralisering. Stora sammanslagningar av företag och finanskapital
har förändrat maktstrukturen. Rapporten The Network of Global Corporate Control visar att 737 TNC
kontrollerar över 80 procent av de 43 000 storbolagens handel i världen. Dessutom är 75 procent av
TNC finansiella storbolag såsom banker och riskkapitalbolag som drivs i första hand av kortsiktiga
investeringar som ska ge stora vinster.
Miljö och mänskliga rättigheter underställs kortsiktiga vinstintressen. Avsaknad av ett internationellt
juridiskt bindande avtal avseende miljö och mänskliga rättigheter för transnationella företag stärker
ännu mer deras redan stora handlingsutrymme.
En annan aspekt som stärker TNC:s makt är politiskens fokusering på ekonomisk tillväxt. Samtidigt
som TNC såsom energibolagen och flygbolagen kan vara de största producenterna av växthusgaser,
översköljs de med subventioner och skattereduktioner för att de inte ska flytta sin verksamhet eller
möjligen för att de kan skapa nya arbetstillfällen.
ILO – International Labour Organisation ”World of Work Report 2008 - Global income inequality gap is vast and
growing” (2008) http://www.ilo.org/public/english/bureau/inst/download/world08.pdf
9 FAO - Food and Agriculture Organization (2011). "The State of Food Insecurity in the World 2011"
http://www.fao.org/docrep/013/i1683e/i1683e.pdf
10 MoneyBay ” Corporations among largest global economic entities, rank above many countries” (2005)
http://news.mongabay.com/2005/0718-worlds_largest.html
8
6
Nord och Syd
Klimatfrågan är i högsta grad en politisk och ekonomisk fråga som berör en historisk konflikt mellan
Nord och Syd. Det ojämlika utbytet mellan Nord och Syd präglar även miljö- och klimatfrågorna.
De rika länderna i norr står för de största utsläppen av växthusgaser och har även en historisk skuld
för den rådande klimatkrisen. Samtidigt som de har störst inflytande över viktiga beslutsprocesser,
har de har starka intressen att försvara i frågor som berör miljö och klimat.
Miljöförstöringen och klimatkrisen är en direkt följd av vår överkonsumtion, framför allt av fossila
bränslen. Västvärldens industrialisering har skett genom en ohämmad och flera sekel lång
exploatering av människor och miljö i Asien, Afrika och Latinamerika. Medan de rika länderna står
för 75 procent av utsläppen, är det människor i fattiga länder i Syd som är mest sårbara och drabbas
hårdast av konsekvenserna av den globala uppvärmningen.
I nuläget får västvärldens ohämmade efterfråga på naturresurser och energi långtgående
konsekvenser för utvecklingsländerna. Syd fortsätter att förse Nord med råvaror på bekostnad av sin
egen befolkning. Exempelvis innebär västvärldens efterfrågan på agrobränslen att allt mer mark som
tidigare använts för matproduktion nu används till att odla grödor till agrobränslen.
Alla länder drabbas av klimatförändringarna, men vissa drabbas hårdare än andra. Bangladesh,
Honduras och Peru är några av de länder som drabbas värst. Det är dock inte dessa länder som
historiskt är ansvariga för utsläppen.
De sociala rörelserna i Latinamerika arbetar för klimaträttvisa och för att de som är ansvariga för
klimatförändringarna ska erkänna sin klimatskuld, vilket innebär att ta ansvar för historiska och
nuvarande koldioxidutsläpp som bidrar till den globala uppvärmningen.
Svindlande miljöförstöring
Sedan Riokonferensen 1992 har förstörelsen av vår planet accelererat. Enligt FN:s egna siffror har
den globala användningen av naturresurser ökat med 41 procent medan utsläppen av växthusgaser
ökat med 36 procent.11
Mänsklighetens ekologiska fotavtryck överstiger nu jordens biokapacitet med över 50 %.12 Med
andra ord förbrukar vi jordens resurser snabbare än de kan återgenereras. Precis som man kan leva
över sina inkomster under en tid, kan man förbruka förnybara resurser snabbare än de kan
återskapas. Men en dag tar det slut.
UNEP – United Nations Environment Programme, ”Keeping Track of our Changing Environment: From Rio to
Rio+20” (2011) , http://www.unep.org/geo/pdfs/Keeping_Track.pdf
12 Världsnaturfonden - ”Living Planet Report 2010” (2010), www.wwf.se/source.php?id=1348453
11
7
Ansvaret över miljöpåverkan är inte jämt fördelat. 80
procent av världens koldioxidutsläpp orsakas av endast
19 länder med höga nivåer av ekonomisk utveckling
och/eller stora befolkningar. De 20 rikaste länderna
konsumerade under 1900-talet mer råvaror och ickeförnybara energiresurser än hela mänskligheten under
forntid och historisk tid.
I Sverige ligger det ekologiska fotavtrycket på en nivå
som motsvarar 3 jordklot. Vår konsumtion påverkar i
hög grad markanvändningen i andra länder. Utländsk
mark står idag för 30–50 procent av det totala
markbehovet för Sveriges livsmedelskonsumtion. Vår
miljöpåverkan i andra länder är också ett orosmoln. Vi
importerar grödor producerade med växtgifter som
sedan länge är förbjudna i Sverige. Vår
kemikalieförorening i andra länder är därmed många
hundra gånger större än det som redovisas i Sverige.
Fallet: Stora Enso
Det svensk-finska skogs- och pappersbolaget
Stora Enso är ett exempel på Sveriges
miljöpåverkan utomlands.
I Brasilien och Uruguay äger företaget
sammanlagt 500 000 hektar mark,
motsvarande en yta större än Halland.
I Uruguay är företaget landets enskilt största
markägare. Myndigheterna har dömt Stora
Enso för upprepade miljöbrott, t.ex. utsläpp
av bekämpningsmedel i naturreservat och
avverkning av hotad regnskog.
Trots dessa brott och konflikter med jordlösa
bönder och ursprungsfolk, erhåller Stora Enso
alla de största miljöcertifikaten inom
branschen.
Minskande skogsarealer är en stor orsak till
mänsklighetens miljöpåverkan. Avskogningen beräknas
Uppskattningar visar att Stora Ensos
stå för cirka 17 procent av världens totala utsläpp av
plantager, endast i en liten kommun i
växthusgaser. De senaste tjugo åren beräknas 300
nordöstra Brasilien, använder 194 ton tunga
miljoner hektar skog - ett område sex gånger Sveriges
bekämpningsmedel om året – mer är 40
storlek - ha skövlats globalt. 13 Denna avskogning har
gånger av det som används inom hela det
nästan uteslutande skett i Latinamerika, Asien och
svenska skogsbruket.
Afrika där en drivande orsak bakom avskogningen i de
tropiska zonerna är den växande industriella
produktionen av sojabönor (främst till djurfoder), palmolja (främst till etanol) och sockerrör (till
socker och etanol) och snabbväxande träd såsom eukalyptus. Plantager av exportgrödor breder ut sig
medan urskogar skövlas. Mot denna bakgrund är det ingen överraskning att den biologiska
mångfalden i världens tropiska zoner också minskat med 30 % de senaste tjugo åren.14
UNEP – United Nations Environment Programme, ”Keeping Track of our Changing Environment: From Rio to
Rio+20” (2011) , http://www.unep.org/geo/pdfs/Keeping_Track.pdf, UNEP – United Nations Environment
Programme, ”Keeping Track of our Changing Environment: From Rio to Rio+20” (2011) ,
http://www.unep.org/geo/pdfs/Keeping_Track.pdf
http://www.concienciaeco.com/2010/12/04/el-hiperconsumo-y-el-cambio-climtico/
Världsnaturfonden - ”Living Planet Report 2010” (2010), www.wwf.se/source.php?id=1348453
Naturvårdverket, ”Den svenska konsumtionens globala miljöpåverkan” (2010),
http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/978-91-620-1284-7.pdf
UNEP – United Nations Environment Programme, ”Keeping Track of our Changing Environment: From Rio to Rio+20”
(2011)
14 Världsnaturfonden - ”Living Planet Report 2010” (2010), www.wwf.se/source.php?id=1348453
13
8
Rio +20 och den gröna ekonomin
Från att skydda miljön från företag, till att företag skyddar miljön
Rio+20 kommer att utvärdera de senaste decenniernas globala miljö- och utvecklingsarbete och ta
fram strategier för att tackla framtida problem. Två huvudfrågor står på den officiella dagordningen:
”institutionella reformer” av miljöstyrningen inom FN och ”övergången till den gröna ekonomin”.
I dagsläget råder det stora oklarheter kring styrningen av miljöfrågor inom FN-systemet. Förutom de
hundratals miljöavtal som undertecknats, finns det 44 olika FN-organ med mandat att bedriva
”miljörelaterade aktiviteter”.15 Därför kräver allt flera förändringar av FN- ramverket för
miljöstyrning.
Den gröna ekonomin är fortfarande ett nytt och svårgreppat koncept. Men i takt med att
motsättningarna mellan vårt bruk av planetens resurser och planetens förmåga att återhämta sig
blivit allt tydligare, har konceptet fått ett växande genomslag. 16 En av de främsta arkitekterna bakom
den gröna ekonomin har varit FN:s miljöprogram, UNEP, som i februari 2011 publicerade den
Simon, Nils ”International Environmental Governance for the 21st Century”, (2011)
http://www.swp-berlin.org/fileadmin/contents/products/research_papers/2011_RP01_sin_ks.pdf
16 Planetens gränser är nio olika miljöproblem som vart och ett har ett eget gränsvärde. Om detta gränsvärdet
överskrids kan det leda till oöverskådliga miljöeffekter på grund av tröskeleffekter som uppstår.
http://www.nature.com/news/specials/planetaryboundaries/index.html
15
9
omfattande rapporten ”Mot den gröna ekonomin - vägar till hållbar utveckling och
fattigdomsbekämpning” (UNEP-rapporten).
Under rapportens lansering uppmanade FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon statschefer och
företagsledare att överge den rådande affärsmodellen (business-as-usual), som han beskrev som en
”global självmordspakt” till förmån för en övergång till en grön ekonomi. I UNEP:s rapport står det att
offentliga och privata investeringar i gröna lösningar är både nödvändiga och affärsmässigt
lönsamma. Vidare går det att läsa att årliga gröna investeringar – motsvarande cirka 2 procent av
världens globala BNP, eller 1,3 biljoner dollar – fram till år 2050 skulle komma att halvera
mänsklighetens ekologiska fotavtryck, skapa nya jobb, utrota fattigdomen och stärka den
ekonomiska tillväxten.
Precis som i FN-rapporten ”Vår gemensamma framtid”
(Brundtlandrapporten) som låg till grund för debatten på
Riokonferensen för tjugo år sedan, står det i UNEP:s rapport
om den gröna ekonomin att fortsatt ekonomisk tillväxt är
både nödvändig och förenlig med att rädda miljön och
bekämpa fattigdomen. Men till skillnad från åtgärderna som
formulerades för tjugo år sedan, läggs mindre vikt vid staters
roll i denna process och istället ses marknaden som
avgörande i övergången till den ”gröna ekonomin”.
En grön ekonomi definieras av UNEP som en ekonomi som
leder till ”förbättrat mänskligt välmående och jämlikhet,
medan den samtidigt minskar miljöhoten och den ekologiska
utarmningen” .17 Med en så pass bred målsättning är det
svårt att föreställa sig någon, oavsett politisk övertygelse,
som skulle vända sig mot den. Men det är inte i den gröna
ekonomins breda vision som skiljelinjerna dras, utan snarare i
hur man kommer dit. I frågan om de åtgärder som
förespråkas och vilka aspekter och alternativa lösningar det är
som åsidosätts.
UNEP:s rapport om den gröna
ekonomin
Tre huvudåtgärder ska möjliggöra
övergången till en grön ekonomi:
Att mäta naturens ekonomiska
värde
Att visa på vinsterna med
förbättringar av naturkapital
och investeringar i gröna
teknologier som har ett
minimalt ekologiskt fotavtryck.
Att skapa förutsättningar –
regelverk och
marknadsmekanismer – för
investeringar i den gröna
ekonomin.
I UNEP-rapporten nämns tidigt det senaste decenniets
sammanflätade kriser - klimatkrisen, livsmedelskrisen,
oljekrisen och inte minst finanskrisen - som viktiga orsaker till behovet av att tänka nytt kring vår
ekonomi. Rapportförfattarna menar att dessa kriser alla orsakats av en tydlig ”felplacering av kapital”
som bottnat i bristande information och otydliga regelverk.18 De pekar på staters miljöskadliga
subventioner till fossila bränslen och menar att det krävs ”riktlinjer för nödvändiga politiska
UNEP - United Nations Environment Programme, ” Towards a Green Economy: Pathways to Sustainable
Development and Poverty Eradication” (2011), s. 16,
http://www.unep.org/greeneconomy/greeneconomyreport/tabid/29846/default.aspx
18 UNEP - United Nations Environment Programme, ” Towards a Green Economy: Pathways to Sustainable
Development and Poverty Eradication” (2011), s. 14,
http://www.unep.org/greeneconomy/greeneconomyreport/tabid/29846/default.aspx
17
10
åtgärder” för att flytta investeringar till mer hållbara verksamheter. Enligt rapporten måste politiker
få näringslivet att investera grönt, för att lösa dessa kriser måste kapitalet placeras rätt.
Betoningen läggs på att marknadskrafter kommer vara ledande i att åtgärda de stora problemen de
själva skapat. Staters roll är helt enkelt att underlätta denna process. EU:s miljökommissionär Janez
Potocnik sammanfattade nyligen denna syn genom att deklarera att: ”Vi behöver gå från att skydda
miljön från företagen, till att företagen skyddar miljön”.19 Likt EU-kommissionen har andra stora
multinationella institutioner som Världsbanken och Världshandelsorganisationen (WTO) uttryckt sitt
stöd för de marknadsvänliga lösningarna som förespråkas inom ramen för den gröna ekonomin.
En undersökning av de olika delområden som behandlas i den över sexhundra sidor långa UNEPrapporten (inklusive delarna om energi, konstruktion, fiske, teknologisk utveckling, transport med
mera) ryms tyvärr inte inom ramarna för denna text. Istället kommer vi att analysera två centrala och
tätt sammankopplade områden i UNEP-rapporten: förslagen för privatiseringen av naturkapital och
reformer av jordbruket.
Ett demokratiskt underskott
Småbrukarnätverket Vía Campesina hävdar att problemet med den gröna ekonomin är att den
saknar en tydlig maktanalys 20 Den saknar en förståelse för att vissa storföretags ekonomiska
intressen har ett allt större inflytande över länders politiska handlingsutrymme vilket får negativa
effekter på de demokratiska spelreglerna.
För den gröna ekonomins förespråkare handlar det inte om att ifrågasätta faktumet att de stora
politiska besluten i vårt samhälle fattas av marknaden, det handlar istället om att utöka denna sfärs
inflytande. Övergången till den gröna ekonomin tycks förutsätta en värld där politiska beslut
förhandlas fram under demokratiska former, med hänsyn till vetenskapliga argument, majoritetens
vilja och framtida generationers behov.
Den gröna ekonomins förespråkare förutsätter att stater och folkvalda politiker kan styra och tygla
storföretagen och marknadens agerande, men blundar för möjligheten att marknaden och
storföretagen i själva verket tyglar och påverkar stater och politiker. För den gröna ekonomin är
19http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=SPEECH/11/115&format=HTML&aged=0&language=E
N&guiLanguage=en
20http://viacampesina.org/en/index.php?option=com_content&view=article&id=1207:reclaiming-our-future-rio-20and-beyond&catid=48:-climate-change-and-agrofuels&Itemid=75
11
problemet därför begränsat. Kapitalet har ”placerats fel” och planeten har pressats till
bristningsgränsen för att bolagen saknat rätt information och regelverk. Med bättre information och
politiska regelverk kommer marknaden att inse att de i själva verket kan göra större vinster på att
rädda planeten, menar rapporten
UNEP-rapporten undviker dock att problematisera grundläggande frågor; behövs det djupare och
allomfattande förändringar för att angripa det underliggande problemet som orsakar dagens
miljöhot och fattigdom? Kan en samhällsutveckling som drivs av vinstintressen verkligen se till
människors och planetens behov?
Privatisering av naturkapital
Ett viktigt verktyg för den gröna ekonomin är privatiseringen av naturkapital. Naturkapital är en
utökning av det ekonomiska begreppet kapital av varor och tjänster som rör miljön. Konceptet
innefattar både naturresurser som produceras av ekosystem (som mat, vatten, bränsle eller trä) men
även ekosystemtjänster, som möjliggör att resurser kan återskapas och användas (som
vattenförsörjning, luftrening, naturlig nedbrytning av avfall, jordmånsbildning, pollinering med mera).
UNEP-rapporten om övergången till den gröna ekonomin menar därmed att ett grundläggande
problem med dessa ekosystemtjänster är att de alltid utgjort en blind fläck i vår ekonomi, eftersom
dessa tjänster inte prissatts eller reglerats av marknader. Då de saknat ett tydligt ekonomiskt värde
har därmed naturkapitalet förstörts och utarmats. Men för den gröna ekonomins företrädare är
lösningen relativt enkel. För att komma tillrätta med problemet behöver vi flytta in naturen i
ekonomin och sätta ekonomiskt värde på ekosystemtjänsterna. Lösningen som föreslås, menar Via
Campesina, kan med andra ord beskrivas som en kommersialisering av naturens ekosystemtjänster.
12
En rad olika insatser föreslås
för att skapa och utöka
marknadsmekanismerna för
privatiseringen av dessa
ekosystemtjänster.
Existerande system, så som
utsläppshandel, CDM (Clean
Development Mechanism)
och program som REDD
(Reducing emissions from
deforestation and forest
degradation), lyfts fram som
lyckade exempel på
kommersialiseringen av
naturens ekosystemtjänster.
Däremot nämns
överhuvudtaget inte den
omfattande kritiken som
lyfts mot dessa redan
beprövade
marknadsmekanismer. Stora
sociala rörelser, som det
globala småbrukarnätverket
La Via Campesina, har
protesterat mot att dessa
marknadslösningar tjänar
kapitalägarnas intressen
medan småbrukare och
ursprungsfolk slås ut.
Utsläppsrätter inom EU ETS – The Union Emissions Trading
Scheme (EU ETS)
Startades 2005 är världens hittills största initiativ med utsläppshandel
för att minska växthusgasutsläppen.
Samtliga företag som står för utsläpp förfogar utsläppsrätter.
Det totala antalet utsläppsrätter begränsas till ett överenskommet
tak (i detta fall grundat på EU:s åtaganden inom Kyotoprotokollet).
Företag som släpper ut mindre växthusgaser än de tilldelats kan spara
utsläppsrätter eller sälja dem till andra företag som vill släppa ut mer,
genom vad som kallas utsläppshandel.
Sedan EU ETS utsläppshandel infördes har inte utsläppen minskat
utan ökat. Den Internationella energimyndigheten (IEA) som
redovisat att utsläppen av växthusgaser ökade rekordartat år 2010.1
Vinster som gjorts inom EU ETS har till största delen inte tillkommit
de företag som minskat sina utsläpp, utan främst delats mellan
banker och investerare som gjort vinster på att spekulera i
utsläppskrediter.
Företag behöver endast redovisa utsläppsminskningarna på papper,
utan några som helst kontrollmekanismer.
"Det globala finanskapitalet söker nya former av tillväxt. Det är under dessa tider av kriser som
marknaden kan ackumulera mest. I dagsläget är det våra territorier och allt det offentliga som står på
dagordningen. Men den gröna ekonomin inget mer än en "grön mask" för kapitalismen. Det är bara
en ny mekanism för att kontrollera skogarna, floderna och markerna i våra territorier", skriver Via
Campesina.27
CDM – Clean Development Mechanism
CDM är ett delprojekt under Kyotoprotokollet för att minska länders utsläpp av växthusgaser.
Systemet låter utsläppsminskande projekt i utvecklingsländer erhålla utsläppskrediter. Dessa
utsläppskrediter kan sedan säljas och användas av industrialiserade länder för att uppfylla sin del av
Kyotoprotokollet. Har ett land eller företag minskat sina utsläpp av koldioxid kan de med andra ord
13
sälja dessa utsläppskrediter till ett land eller företag som har förbrukat sin utsläppskvot. Under FN:s
klimattoppmöte i Durban 2011 beslutades det att koldioxidlagring, markanvändning och
skogsbruksmetoder också ska kunna ligga till grund för nya CDM-krediter.
CDM I Honduras
Ett exempel på kontroversiella ackrediterade CDM-projekt är i Aguándalen vid
Honduras atlantkust. Företaget Corporación Dinant har fått sitt Biogas-projekt
godkänt av FN:s styrelse för Clean Development Mechanism, vilket gör det möjligt
att sälja utsläppsrätter till exempelvis EU. Samtidigt pekas företaget ut av flera
internationella människorättsorganisationer för omfattande grova kränkningar mot
de småjordbrukare som befolkar Aguándalen. Enligt människorättsrapporten
”HONDURAS: Human Rights Violations in Bajo Aguán” förföljer och hotar företagets
privata säkerhetsvakter bönderna. Med hjälp av polis och militär vräks
småjordbrukarna som bosatt sig i området med våld och sedan 2009 rapporteras
minst 45 småjordbrukare ha mördats.
REDD - Reducing Emissions from Deforestation and forest Degradation
REDD är en handelsmekanism för att förhindra avskogning av de tropiska regnskogarna. Likt CDM är
det ett system där rika länder betalar markägare för att inte hugga ner eller återplantera skog för att
på så vis klimatkompensera sina egna utsläpp av växthusgaser.
Ursprungsfolkrörelsen menar att problemet med REDD är att det riskerar att privatisera stora delar
av världens skogar. Skogar som befolkats och brukas av ursprungsfolk och lokalsamhällen kan i allt
större utsträckning komma att ägas av storföretag som vill göra vinst på REDD. I tidiga REDD-program
har detta givit upphov till splittringar av samhällen, konflikter och till att ursprungsfolkssamfälligeter
har förlorat sina territorier och tvångsförflyttats. Ursprungsfolkssamfälligeter har inte blivit
tillfrågade om REDD-projekt som utförs inom deras territorier, vilket är deras rätt enligt
internationella avtal, såsom ILO-konventionen 169.
REDD-programmen innebär att enorma summor offentliga medel betalas ut till stora markägare för
att stoppa avskogningen. Många gånger är det samma markägare som orsakat skogsskövling tidigare.
Programmen öppnar även upp för att tropiska regnskogar ersätts med plantager av t.ex. eukalyptus
och palm. Sådana plantager ökar dock både nettoutsläppen av växthusgaser och slår ut den
biologiska och kulturella mångfalden i dess ekosystem.
Problemen med försöken att kommersialisera naturkapital har genomgående varit desamma.
Bristerna i kontrollen och uppföljningen av dessa system har gång på gång avslöjats, medan stora
kapitalägare roffat åt sig naturtillgångar.
14
De grundläggande problemen med att utöka den privata äganderätten till naturkapital är å ena sidan
att marknaden tenderar att koncentrera ägandet av miljöer som skog, stränder och resurser som
vatten, hos grupper som redan är starka. Redan idag är markkoncentrationen, som i Latinamerika är
världens största, ett stort problem för småbrukare. 21
Å andra sidan har naturen hos ursprungsfolk ett värde i sig. Människor, vatten, jord och djur är
levande varelser som hör ihop och är beståndsdelar av Moder Jord. Därför talar ursprungsfolk hellre
om naturens gåvor än om naturresurser. Alla varelser som hör till Moder Jord bör därför behandlas
med respekt och erkännas rättigheter. Många ursprungsfolk i exempelvis Latinamerika har en stark
koppling till sitt territorium och att förlora dessa innebär också att förlora traditionella kunskaper och
kultur. I värsta fall riskerar de även att utrotas som folk.
”REDD innebär en nykolonialism i syd, kopplat till nya finansiella mekanismer, ökade
skulder, beslagstagande av marker (landgrabbing) samt förlorade rättigheter för
människor och samhällen i Syd. Detta alltmedan kapitalismen leder till en ökad
konsumtion av fossila bränslen och klimatkatastrofer.”
Delfin Tenesaca – ordförande ECUARUNARI
”Vi fortsätter att avvisa koldioxidmarknaden som en falsk lösning på
klimatförändringarna. Vår Moder Jord är inte ett föremål för kommersialisering.
Framförallt lyfter vi fram att skogen har en mängd olika funktioner och är källan till livet
för ursprungsfolk världen över, däribland folken i frivillig isolering. Därmed bör inte
skogen vara en del av ett system som baseras på att man får ersättning inom en
koldioxidmarknad.”
Nätverket för ursprungsfolkskvinnor för biologisk mångfald i Latinamerika och Karibien.
21
Kaj, Cristobal.International Institute of Social Studies (ISS) Nederländerna under Seminarium om
Markkoncentrationen hos FLACSO, Ecuador( feb.2012)
15
Klimatet: för lite, för sent
Ytterligare ett problem med att miljöskyddet ska förlitas till marknadens frivilliga åtaganden är att
stater frånsäger sig ansvaret att ta beslut som går mot näringslivets snäva intressen. Men
forskningen tyder på att planeten inte har tid att vänta på marknaden.
Om klimatförändringarna ska hålla sig inom det överenskomna tvågradersmålet kan koncentrationen
av växthusgaser inte överstiga 400 ppm, enligt FN:s klimatpanels (IPCC) fjärde utvärderingsrapport
från 2007 - som allt mer ses som inaktuell.22 För att uppnå detta menar IPCC att utsläppen av
växthusgaser måste minska med 50-80 procent från dagens nivåer till och med 2050. Denna
rekommenderade sänkning är ungefär tio gånger större än det scenario som förutspås i UNEPrapporten. Mer aktuell vetenskap menar dessutom att 350 ppm är en säkrare gräns för
koldioxidutsläppen i atmosfären.23 Denna rekommenderade sänkning är ungefär tio gånger större än
det scenario som förutspås i den gröna ekonomirapporten. Mer aktuell vetenskap menar dessutom
att 350 ppm är en säkrare gräns för koldioxidutsläppen i atmosfären24 (i dagsläget ligger nivåerna på
391 ppm) och därmed skulle ännu hårdare åtstramningar av växthusgasutsläppen krävas.
UNEP-rapporten om den gröna ekonomin rimmar illa med vetenskapens rekommendationer för att
bromsa klimatförändringarna. Forskarteamet Peter Victor och Tim Jackson visade nyligen i rapporten
"Matematiken bakom den gröna ekonomin" att minskningarna i UNEP:s grön ekonomin-scenario
fram till år 2050 uppskattningsvis endast sänker utsläppen av växthusgas i förhållande till utsläppen
2011.
Detta kan inte nå målet av 450 p.p.m från IPCC:s utvärderingsrapport, än mindre på 350 p.p.m.
UNDP-rapporten är därmed otillräcklig för att hålla utsläpp av växthusgaser under de gränsvärden vi
behöver för att undvika en planet i katastrof.25
Civilisationen blir omöjlig att upprätthålla i sin nuvarande form. De politiska löften som världens
ledare hittills avgett vad gäller utsläppsminskningar pekar mot att vi kan räkna med en
temperaturhöjning på omkring 3 – 4 grader fram till sekelskiftet. Även det innebär med största
sannolikhet klimatkatastrofer i global skala.
PPM - Parts per million - betyder "antal per miljon" eller "miljondelar" är ett mått på andel, halt eller koncentration.
IPCC – Intergovernmental Panel on Climate Change, ”Fourth Assessment Report: Climate Change 2007”,
http://www.ipcc.ch/publications_and_data/publications_ipcc_fourth_assessment_report_synthesis_report.htm
24 Hansen, Sato, Kharecha, Beerling, Masson-Delmotte, Pagani, Raymo, Royer, Zachos, ” Target Atmospheric CO2:
Where Should Humanity Aim?” (2008)
http://www.columbia.edu/~jeh1/2008/TargetCO2_20080407.pdf
25 Victor P. Jackson T., “Doing the maths on the green economy“ Nature. 2011 Jul 28;475
http://www.nature.com/nature/journal/v472/n7343/full/472295a.html
22
23
16
Det globala livsmedelssystemet
Det globala livsmedelssystemet spelar en nyckelroll för både miljön och fattigdomen i världen. 70 %
av världens vattenkonsumtion används inom jordbruket.26 Därtill kommer cirka hälften av de totala
växthusgasutsläppen från livsmedelsindustrin.27 Av de 1,4 miljarder människor som lever i fattigdom i
världen, livnär sig cirka 1 miljard som småbrukare.28 FN:s miljöprogram betonar därmed jordbrukets
nyckelroll i övergången till en grön ekonomi.
Tidigt i UNEP-rapporten klargörs det att det rör sig om två skilda produktionsformer som utmärker
det globala jordbruket - det storskaliga industrijordbruket och det småskaliga traditionella
jordbruket. Till ytan betonar rapporten både det småskaliga jordbrukets och industrijordbrukets roll i
en övergång till en grön ekonomi:
”Övergången till en grön ekonomi innebär inte att utesluta av några teknologier eller
produktionsformer på ideologiska grunder. Om en teknologi höjer produktiviteten för
jordbrukare och inte skadar samhället eller miljön, utgör den en del av den gröna
ekonomin. Medan naturliga metoder för skadedjurs- och växtkontroll, organisk gödsling
och användning av utsäden utgör änden av den gröna ekonomin, utgör även kemiska
bekämpningsmedel, konstgödsel och tekniska lösningar den ändra änden.” 29
En närmare läsning av rapporten visar dock att de insatser som förespråkas inom ramen för den
gröna ekonomin avser att effektivisera och utveckla det dominerande industrijordbruket.
Via Campesina hävdar att industrijordbruket – även kallat agribusiness – har en betydande
miljöpåverkan. Skogar och savanner förstörs av odlingen av handelsvaror och förpacknings-,
bearbetnings-, kylnings- och transporteringsprocesserna genererar mycket växthusgaser. Det stora
industrijordbruket är energi- och kemikalieintensivt då produktionen är beroende av växtgifter,
konstgödsel, bränsle och stora mängder vatten. I UNEP-rapporten uppmärksammas att detta system
av produktion, distribution och konsumtion allt mer ligger i händerna på ett fåtal transnationella
företag som kontrollerar nästan hela den globala produktionskedjan. De fyra största sädföretagen
kontrollerar mer än hälften av den kommersiella sädmarknaden, medan endast tio företag (därutav
de fyra största sädföretagen) tillsammans kontrollerar 82 procent av världens växtgiftsmarknad.
Liknande oligopol återfinns över hela det globala livsmedelssystemet.30
FAO - Food and Agriculture Organization ” Climate Change & Water” (2012),
http://www.fao.org/nr/water/news/clim-change.html
27 GRAIN, ”Food and climate change: the forgotten link” (2011), http://www.grain.org/article/entries/4357-foodand-climate-change-the-forgotten-link.pdf
28 IFAD, ” Rural Poverty Report 2011” (2011) http://www.ifad.org/RPR2011/
29 UNEP - United Nations Environment Programme, ” Towards a Green Economy: Pathways to Sustainable
Development and Poverty Eradication” (2011), sida 42
30 Howard. (2009). “Visualizing Consolidation in the Global Seed Industry: 1996–2008.” Sustainability (2009) 1: 127.
26
17
Några av livsmedelsindustrins storföretag
ADM (Archer and Daniel Midlands) är ett amerikanskt livsmedelskemiföretag som är
verksamma inom bearbetning av spannmål.
BASF är en av världens största kemikalietillverkare. Det tyska företaget tillhör
pionjärerna inom kemikalieindustrin och har verksamheter över hela världen.
Monsanto är ett amerikanskt multinationellt kemi- och läkemedelsföretag och är idag
världens främsta försäljare av GMO (genetiskt modifierade organismer)-grödor.
Cargill är USA:s största privatägda multinationella jordbruksföretag. Tillsammans
med andra jättebolag kontrollerar de världsmarknadspriset på konstgödsel, vilket i sin
tur innebär en stor kontroll över matpriset.
DuPont är ett amerikanskt kemiföretag som idag tillhör världens största, företaget har
främst varit framgångsrik inom syntetiska material.
Den industriella jordbruksmodellen som introducerades efter andra världskriget, med storskaliga
monokulturer (plantager inriktade på en enda gröda), har kraftigt ökat i volym i den globala
jordbruksproduktionen. Idag står sju grödor för 75 procent av världens matkonsumtion. 31 Denna
modell har också lett till att miljontals småskaliga producenter förlorat sina marker och migrerat till
städerna.
De storskaliga plantagerna kräver också en växande mängd av kemikalieinsatser. Resistenta
skadedjur och ogräs har därmed utvecklats vilket man försöker motverka med ännu större doser
bekämpningsmedel och genom att introducera nya växtgifter och genetiskt modifierade grödor.
Processen utarmar jordkvalitén, förorenar miljön och vattentäkter och slår ut sysselsättningen på
landsbygden. Eftersom den här typen av produktion är mycket energikrävande och utarmar
jordkvalitén ökar den långsiktigt också i pris.
FAO - Food and Agriculture Organization , "Dimensions of Need: An atlas of food and agriculture". of the United
Nations. (1995).
31
18
Växtgifter i Brasilien
Brasilien är idag världens största konsument av växtgifter och använder årligen över en miljard liter växtgifter i sitt
jordbruk.
Användandet av växtgifter i Brasilien har ökat med 176 % mellan år 2000-2008. Flera av de mest använda växtgifterna
i Brasilien är sedan länge är förbjudna i Sverige.
Totalt beräknas flera miljontals människor i världen förgiftas med växtgifter varje år varav 40,000 förgiftningar leder
till direkta dödsfall.1
Världshälsoorganisationen uppskattar att för varje rapporterat fall av förgiftning återfinns ytterligare femtio
odokumenterade fall.
Växtgifter som används i Brasilien har upptäckts bland annat orsaka cancer, sänkt immunförsvar, låg fertilitet, missfall
och medfödda missbildningar.
19
Insatserna som UNEP:s rapport förespråkar för
jordbruket
Problemet är inte att det produceras
livsmedel, utan hur de produceras. Mot
denna bakgrund är det anmärkningsvärt
att de åtgärder som föreslås inom ramen
för den gröna ekonomin till största del
handlar om att investera i de
branschledande företagen inom
industrijordbruket. Tendensen återspeglas
i hela den gröna ekonomirapporten från
energi- till fiskesektorn.
20
Partnerskap med ledande agribusiness företag.
En ökad mekanisering av jordbruket och effektiviserad
energi- och kemikalieanvändning.
Handel med utsläppsrätter som betalning för
ekosystemtjänster.
Avreglering av handelsbarriärer och skapande av fria
marknader.
Ökade investeringar och krediter för stora jordbruksprojekt
genom till exempel investeringsbanker och pensionsfonder.
Satsningar på forskning och utveckling av nya teknologier
för industrijordbruket.
Satsningar på forskning för att utveckla och genetiskt
modifiera exportgrödor för en mer effektiv användning av
energi, vatten och växtgifter.
Röster från Latinamerika
Kritiken mot den gröna ekonomin och privatiseringen av naturkapital är stark, i synnerhet i
Latinamerika. Starka röster som småbrukarnätverket CLOC-Via Campesina och det andinska
ursprungsfolksnätverket CAOI ifrågasätter de lösningar politiker och ekonomer lutar sig mot för att få
det hela att hänga ihop: att ny grön teknik och marknadsmekanismer skall lösa problemen utan att
spränga sönder jordens ekologiska gränser.
Småbrukarnätverket CLOC-Via Campesina har beskrivit den gröna ekonomin som en ny fas av "gröna
strukturanpassningsprogram", tänkta att avreglera nationella marknader och öppna upp ekonomin
för den inkommande gröna kapitalismen. Bakom drivet för att privatisera naturkapital, menar de,
"ligger kapitalets intresse i att kontrollera, exploatera och tjäna pengar på naturens
ekosystemtjänster".32
Det andinska ursprungsfolksnätverket CAOI menar att systemets olika kriser såsom klimatkrisen,
livsmedelskrisen, finanskrisen och oljekrisen är beståndsdelar av en större civilisationskris som
hänger samman med den kapitalistiska logiken och synen på livet och naturen. De menar att det görs
desperata försök att lösa miljö - och klimatkrisen genom ” falska lösningar grundade på
marknadsmekanismer såsom REDD och den Gröna Ekonomin, ett slags ”ekologisk” fernissa på
systemet, som inte löser de grundläggande problemen”.33
Enligt CAOI bidrar inte den gröna ekonomin att nå målen som Rio+20 föresatt sig eftersom den
vägrar att lämna de traditionella kapitalistiska föreställningarna om marknadens frihetliga krafter och
vägrar även att acceptera jordens begränsade tillgångar och kapacitet att ta vara på det avfall vi
producerar.
CAOI, argumenterar för en holistisk lösning på problemet och menar att vi behöver utveckla en
radikalt annorlunda utvecklingsmodell då ekonomiskt tillväxt inte är ett fungerande mått för att mäta
http://viacampesina.org/en/index.php?option=com_content&view=article&id=1207:reclaiming-our-future-rio-20and-beyond&catid=48:-climate-change-and-agrofuels&Itemid=75
33 http://www.coordinadoracaoi.org/CAOI-föredrag I Forumet Utvecklingens kris och Rio+20 I NewYork Miguel
Palacin Quispe, Proposals of Bolivia, Ecuador and Paraguay for Rio+20”, http://rio20.net/en/propuestas/proposalsof-bolivia-ecuador-and-paraguay-for-rio20
32
21
utveckling. Det är fullt möjligt att skapa ett samhälle med god livskvalitet och som är både ekologiskt,
socialt och ekonomiskt hållbart. Alternativet ursprungsfolksrörelsen lyfter går under namnet Buen
Vivir, ett gott leverne, och innebär att människors vällevnad sätts i balans till en omsorg av naturen.
Redan i slutet av 80-talet började ursprungsfolkens syn på människans relation till naturen att träda
fram i anslutning till diskussionerna kring miljön. Kritiken som denna rörelse gjorde mot de senaste
500 år av ”utveckling” stämde i många punkter överens med miljörörelsens kritik av naturskövling
och ohejdbar tillväxt på bekostnad av människor och miljö. Ursprungsfolkens filosofiska tradition
(kosmovision) utgick i likhet med ekologernas från att man måste ha en helhetlig (holistisk) syn på
världen/kosmos. Detta innebar att de såg ekologiska samband mellan djur, växter, mineraler och
människor och ifrågasatte den syn som enbart utgår från människornas perspektiv och behov
(antropocentrisk).
Utdrag ur Ecuadors motion till Rio+20
Utdrag ur Bolivias motion till
Rio+20
”Det är av största vikt att inse
tillväxtens begränsningar. Att sträva
efter ständig ekonomisk utveckling på
en planet med begränsade resurser är
ohållbart och omöjligt…”
”…det kapitalistiska systemet är
grundorsaken till denna obalans. En
obalans som ger företräde åt
marknadslösningar och
kapitalackumulation istället för att
respektera naturen.”
”Konferensen bör uppmuntra erkännandet av naturens rättigheter, det vill säga
att fullt respektera naturens existens, dess rätt att bibehålla och återställa dess
livscykler, strukturer och evolutionära processer. I detta sammanhang bör stater
ha det främsta ansvaret för att vidta åtgärder för att förhindra all förstörelse av
miljön.”
Inom FN har latinamerikanska länder fört fram skarp kritik av den
gröna ekonomin som de beskriver som en form av nykolonialism.
I kraftfulla ordalag har länder som Bolivia och Ecuador avvisat
idén om kommersialisering av naturkapital, för att istället lägga
fram egna alternativa förslag till Rio+20. Ecuadors motion till Rio
+20 toppmötet föreslår att en universell deklaration av naturens rättigheter baserad på begreppet
Buen Vivir, bör antas av FN. CAOI menar att en sådan deklaration måste kontrolleras av ett juridiskt
instrument, där aktiviteter som kränker naturens rättigheter följs upp och döms.
En viktig referenspunkt i debatten är klimattoppmötet i Cochabamba i april 2010 där folkrörelser från
140 länder samlades för att debattera klimatfrågan. Cochabambamötet kräver att industriländerna
tar sitt ansvar och minskar sina utsläpp med 50 procent från nivån 1990 innan år 2020. Dessutom
måste de rika länderna ta ansvar för sina historiska utsläpp av växthusgaser genom att betala en så
kallad klimatskuld genom att överföra minst 6 procent av de rika ländernas BNP till utvecklingsländer
så att de kan hantera miljökatastrofer som följer i klimatkrisens spår. Andra krav är en global
folkomröstning kring klimatfrågan och inrättandet av en internationell miljödomstol.
22
Bolivia har inför Rio+20 lyft frågan om tillväxtens begräsningar och menar att västvärlden måste
reducera sin överkonsumtion och exploatering av världens resurser så att harmonin mellan
människor och naturen kan återetableras. Länder måste överkomma den snäva ekonomiska logik
som legat till grund för de nuvarande diskussionerna om den gröna ekonomin. Bolivia menar istället,
likt sociala rörelser och ursprungsfolksorganisationer över hela världen, att den antropocentriska
(människocentrerade) syn som legat till grund för debatten, i sig är en del av problemet. Länder
behöver tänka om och börja likställa naturens rättigheter med människors.
”Det är otroligt att det är lättare för oss att
föreställa oss naturens undergång än kapitalismens undergång.”
– Pablo Sólon, Bolivias FN-ambasadör
Folkrörelsernas alternativ
Bondförnuft: matsuveränitet och agroekologi
Under de senaste decennierna har ett nytt koncept, matsuveränitet, vuxit fram bland organiserade
småbrukare i Syd för att utmana livsmedelsindustrins växande makt. Medan det globala
exportjordbruket allt mer kontrolleras av ett fåtal livsmedelsföretag, livnär 525 miljoner småskaliga
jordbruk cirka sjuttio procent av världens befolkning.34 Begreppet matsuveränitet handlar i första
hand om att stärka dessa gruppers kontroll över sin egen jordbruksproduktion. Matsuveränitet
innebär samhällens rätt att definiera sin jordbruks-, fiske- och livsmedelspolitik utifrån lokala
förutsättningar.
Nagayets, O. (2005). “Small Farms: Current Status and Key Trends.”
Information Brief Prepared for the Future of Small Farms, Research
Workshop, Wye College, International Food Policy
Research Institute (IFPRI) (2005)
40 Via Campesina, ” Food sovereignty” (2003), http://www.viacampesina.org
34
23
Under de senaste decenniernas utveckling inom jordbrukssektorn har handelsavtal och
strukturanpassningsprogram öppnat upp gränserna för mathandeln, vilket har slagit ut lokala
matproducenter genom storföretagens prisdumpning. Konsekvensen har blivit att
landsbygdsbefolkningen minskat medan samhällens beroende av livsmedelsimport från det stora
industrijordbruket ökat.
För att stå emot denna utveckling har jordbrukare världen över organiserat sig. Ledande är
småbrukarnätverket Vía Campesina som idag representerar cirka 200 miljoner småbrukare,
lantarbetare, ursprungsfolk, stadsodlare och jordlösa över hela världen. Genom att i olika former
kämpa för och skapa matsuveränitet har dessa jordbrukare börjat växa som en politisk röst.
FN:s specialrapportör för rätten till mat, Oliver de Schutter, publicerade 2011 en rapport som menar
på att ett kemikaliefritt, diversifierat och hållbart jordbruk - så kallat agroekologiskt jordbruk - kan
vara både högproduktivt och stärka samhällens ekonomiska självförsörjning.35 Rapporten beskriver
agroekologi som ett sätt att förbättra jordbrukssystem genom att efterlikna naturliga processer och
på så sätt skapa nyttig biologisk samverkan mellan olika delare i ett ekosystem. På så sätt undviks
användning av växtgifter.
Jorden kan förbättras genom att använda det biologiska material som finns på plats och genom att se
till att den biologiska aktiviteten i jorden ökar. Med tillräckligt stöd skulle agroekologi kunna
fördubbla världens livsmedelsproduktion i vissa regioner inom en tio års- period.36 FN-studier av
agroekologiska projekt i mer än 57 länder visade att jordbrukarnas skördar i genomsnitt ökade med
80 procent genom att använda agroekologiska metoder. Samtidigt lindrar de klimatförändringarna
och minskar fattigdomen på landsbygden.37 Ett diversifierat småjordbruk dämpar
klimatförändringarna eftersom en mångfald av växter på dessa ekologiska farmer minskar riskerna
vid extrema vädertillstånd och skadeangrepp som kan komma som en följd av klimatförändringar.
Dessutom minskas klimatpåverkan på grund av att mer kol binds i jorden och växthusgaser inte
släpps ut i atmosfären i samma omfattning.
De Schutter, O. ”Agroecology and the right to food” (2010)
http://www.srfood.org/images/stories/pdf/officialreports/20110308_a-hrc-16-49_agroecology_en.pdf
36 De Schutter, O. ”Agroecology and the right to food” (2010)
http://www.srfood.org/images/stories/pdf/officialreports/20110308_a-hrc-16-49_agroecology_en.pdf
37 De Schutter, O. ”Agroecology and the right to food” (2010)
http://www.srfood.org/images/stories/pdf/officialreports/20110308_a-hrc-16-49_agroecology_en.pdf
35
24
”Vi kommer inte att lösa hungerproblemen eller stoppa klimatförändringar genom
industriellt jordbruk på stora plantager. Lösningen ligger i att stödja småskaliga
jordbrukares kunskaper och erfarenheter och öka deras inkomster så de kan bidra till
utvecklingen på landsbygden.”
- Olivier De Schutter, i FN-rapporten Om rätten till mat
Det handlar således som att skapa närings- och energikretslopp istället för att basera produktionen
på ett stadigt flöde av insatser (handelsgödsel, bekämpningsmedel med mera). Grundläggande i
detta är att odla en mångfald av arter som är anpassade till förutsättningarna på plats, samt att se
odling som en helhet snarare än som producerande av enskilda grödor.
Vía Campesinas definition av matsuveränitet
1996 lanserade det globala småbrukarrörelsen Vía Campesina begreppet matsuveränitet, som förutom tillgång till
mat innefattar rätten för människor att själva bestämma över sin matproduktion.
I definitionen ingår riktlinjer som föreskriver prioritering av: lokal jordbrukproduktion, jordreformer ekologiskt
hållbara jordbruksmetoder och länders rätt att skydda sig mot dumpade varor.
Matsuveränitet kräver också folkligt deltagande i beslutsfattande som rör jordbruksfrågor, med särskild hänsyn till
kvinnors roll i småjordbruket.
Lokalt jordbruk som i första hand är avsett för den egna befolkningen skall prioriteras. Bönder och jordlösa skall få
tillgång till jord, vatten, utsäde och krediter.
Genmodifierade organismer (GMO) ska bekämpas och tillgång till utsäde skall inte begränsas av patenträttigheter.
Bönder och lantarbetare skall ha rätt att producera livsmedel och konsumenterna rätt att själva påverka vad de äter
och hur det produceras. 40
25
BUEN VIVIR- Ursprungsfolkens förslag
I Latinamerika har ursprungsfolk lyft in idén om Buen Vivir/Sumak Kawsay38 i debatten om alternativ
till dagens kapitalistiska system med sina multipla kriser. Ytterst handlar det om att omdefiniera
människors vällevnad och sätta den i relation till naturen. Inspirationen hämtas från de ca 50
miljoner människor som tillhör 400 olika ursprungsfolk i regionen, där synen om den ultimata
livskvaliteten tar hänsyn till en ekologisk, social, kulturell och ekonomisk hållbarhet.
Med diskussionen om Sumak Kawsay vill ursprungsfolk fånga upp mångkulturella och kollektiva
formuleringar av framtidsmodeller, bland annat genom medvetna ansträngningar för att
avkolonisera det hittills dominerande tankesättet Det handlar om att aktivt ifrågasätta sätten att se
på ”utveckling”,”tillväxt”, ”arbete” och ”ekonomi” Exempelvis kan man ifrågasätta definitionen av
”utveckling” som en positiv synonym för ekonomisk och materiell tillväxt med tanke på de ödesdigra
konsekvenserna dessa medfört för miljö och människor.39 . Man varnar även för att enbart sätta nya
”förnamn” till ordet utveckling såsom ”hållbar utveckling” eller ”ekologisk utveckling”.
Ursprungfolken vill snarare problematisera utvecklingens logik och bygga helt nya alternativa
tankesätt.40
Diskussionen om Buen Vivir ses därmed som ett försök att återta livets mening. Det handlar inte
enbart om att kritisera det kapitalistiska systemet utan även om att försöka tänka och ”lära om”41 för
att därmed kunna formulera nya samhällsmodeller.42 51Därmed vill ursprungsfolksrörelsen sätta
fokus på livskvalitet utan att begränsa den till ägande, omfördelning och konsumtion. Folkrörelserna,
inte minst ursprungsfolksrörelserna, har hittills sett till att Buen Vivir nämns i två grundlagar; den
bolivianska från 2007 och den ecuadorianska från 2008.43
38
Bokstavligen kan begreppet översättas som Ett gott Levende.
ALAI La agonía de un mito: Cómo reformular el ”desarrollo” (juni 2009)
40
ALAI: Buen Vivir: Germinando alternativas al desarrollo (feb.2011)
41
ALAI : Sumak Kawsay –recuperar el sentido de vida (feb.2010)
42
Buen Vivir/Vivir bien Filosofía, políticas, estrategias y experiencias regionales andinas. CAOI(2010)
43
Bolivias grundlag: Andra kapitel om Statens principer, värden och ändamål, Artikel 8 (2007) Ecuadors
grundlag Andra kapitel, Det Goda Livets Rättigheter(2008)
39
26
Våra krav
Inom ramen för nätverket Global Rättvisa
Nu44 har vi lyft följande krav:
Ja till folkligt inflytande över miljöpolitiken och
stärkt rättsligt skydd av miljön och mänskliga rättigheter och Nej till att göra miljön och mänskliga
rättigheter till handelsvaror
Rätten till mat, en säker livsmiljö och en god hälsa ska inte vara spekulationsobjekt på globala
marknader. Det gäller även dricksvatten, luften vi andas och ekosystemen. Vi säger nej till rovdrift av
naturresurser och att miljö och mänskliga rättigheter är handelsvaror som styrs av kortsiktiga
vinstintressen. Det behövs ett juridiskt bindande avtal avseende miljö och mänskliga rättigheter för
transnationella företag, samt en FN-deklaration som skyddar naturens rättigheter. För att göra detta
behövs jämställt folkligt inflytande i demokratiska processer på alla nivåer i samhället. Vi uppmanar
varje människa att engagera sig i demokratiska folkrörelser, och att i vardaglig och politisk handling
inleda den omställning som så väl behövs både lokalt och globalt.
Ja till rättvis omställning på lokal, nationell och internationell nivå
För att alla i världen och framtida generationer ska få möjlighet att leva ett gott liv måste vi
gemensamt inleda en rättvis, jämlik och jämställd omställning av våra samhällen. En sådan
omställning kan växa fram både genom samarbete i bostadsområden, kommunala och nationella
beslut och genom internationell samverkan där lösningar väljs som är långsiktigt hållbara såväl
ekonomiskt och miljömässigt, som kulturellt och socialt. De svenska AP-fondernas kapital bör
Nätverket GlobalRättvisa.Nu bildades 2010 för att samla den svenska miljö- och solidaritetsrörelsen. Tillsammans, i
ett gemensamt folkbildnings- och opinionsarbete, vill vi främja en hållbar och rättvis värld, där allas mänskliga
rättigheter garanteras. Ett 40-tal föreningar och folkhögskolor engagerar sig i nätverket. Läs mer på:
http://globalrattvisa.nu/
44
27
användas för den nödvändiga omställningen, istället för att placeras i gruv- och oljebolag och annan
verksamhet som skapar miljöproblem. I Sverige behöver vi bland mycket annat en kraftigt utbyggd
tåg-, buss- och spårvägstrafik med låga priser och bra kvalitet, detta är ett samhällsintresse.
Gemensamt ägda bolag som Vattenfall skall gå före i klimatomställningen.
Ja till klimat- och miljörättvisa och internationell solidaritet
Vi uppmanar den svenska regeringen att utveckla ett offentligt ansvarstagande för miljö, mänskliga
rättigheter och en rättvis omställning. Trots flera decennier av global tillväxt finns det närmare en
miljard barn, kvinnor och män som tvingas att gå och lägga sig hungriga varje kväll. Det är fler antal
människor som hungrar idag än det var för 40 år sedan. Den europeiska industrialiseringen har skett
genom en ohämmad och flera sekel lång exploatering av människor och miljö i Asien, Afrika och
Latinamerika.
Nu måste vi ta vårt ansvar för denna skuld till utvecklingsländerna, inte minst vad gäller våra utsläpp
av växthusgaser och fattigdomsbekämpning. Medan de rika länderna har stått för 75 procent av
utsläppen, är det människor i fattiga länder som är mest sårbara och drabbas hårdast av
konsekvenserna av den globala uppvärmningen. Klimatförändringarna ökar dessutom ojämlikheten
mellan kvinnor och män, då kvinnor är de fattigaste av de fattiga. Det är dags att sluta subventionera
all miljöskadlig verksamhet, exempelvis fossila bränslen, och att förhindra kapitalflykten från
utvecklingsländer. Istället vill vi se internationella skatter på växthusgaser, flyg, finansiella
transaktioner, och harmoniserade företagsskatter globalt - så att företag inte kan spela ut nationer
mot varandra. Inkomsterna bör användas för klimatinsatser och hållbar och jämställd utveckling i
fattiga länder.
Vad kan du göra?
Tänk globalt: Det är livsviktigt att förstå världen vi lever i. Handelsavtal, storföretags kränkningar av
mänskliga rättigheter, livsmedelsspekulation, klimatförändringar – för att agera mot orättvisorna i
världen är det viktigt att först förstå dem. Gärna tillsammans med andra. En bra start är att läsa
vidare på internet eller beställa material på ditt lokala bibliotek. Gör det tillsammans, genom att
starta en studiecirkel eller sök dig till en folkhögskolekurs i t.ex. i global utveckling. Att annat sätt är
att söka upp organisationer och lokalgrupper där du bor. Ofta hålls informationsträffar och
spännande föreläsningar nära dig. Se våra material- och organisationstips på nästa sida.
Agera lokalt: Förändring kommer aldrig bara genom studier utan även genom engagemang.
Människor behöver organisera sig för att ta makten över sina liv. Just nu, överallt i landet, pågår
initiativ för att organisera ekologiska inköpsföreningar, stadsodlingar, olika former av kooperativ,
kollektivt resande, med mera. Gemensamt för allt detta är att människors delade behov står i
centrum. Det är vi som den centrala drivkraften – inte marknaden eller vinstintressen. (Se i faktaruta
nedan hur du hittar grupper för att engagera dig).
28
Påverka: De lagar och regler vi har i ett samhälle är alltid en spegelbild av det samhällets politiska
horisont. Under mänsklighetens historia har denna politiska horisont alltid varit rörlig. Vad som är
möjligt och omöjligt beror på oss. Vi har en möjlighet att förändra detta genom att sprida idéer och
delvis genom att påverka våra lagskrivare – våra politiker. Varje människa har rätt att ta fram
medborgarförslag. Det kan handla om att införa gratis kollektivtrafik i sin kommun eller att förbjuda
uppköpen av genmodifierade produkter i offentliga upphandlingar. Gränserna för vad som är möjligt
definieras enbart av varje samhälles politiska horisont.
”Utopin finns vid horisonten. Jag rör mig två steg framåt, den rör sig två steg längre bakåt.
Jag går tio steg framåt och horisonten skyndar ytterligare tio steg längre bakåt. Hur
mycket jag än går, så når jag den aldrig. Så vad är meningen med utopin? Meningen med
utopin är att den får oss att gå.”
– Fernando Birri
29
Slutsatser
Den här rapporten ifrågasätter de lösningar som politiker och ekonomer nu lyfter fram inför Rio+20,
som menar att en grön ekonomi kan lösa världens miljö- och fattigdomsproblem. Lösningar som
grundas i en drömvision av att vår världsekonomi ska kunna fortsätta växa utan att spränga jordens
ekologiska gränser.
Visst har vi blivit resurssnålare och miljövänligare, men förbättringarna har hittills varit på marginalen
- de har med råge ätits upp av den ekonomiska tillväxten och ökat konsumtionen. Medan den gröna
ekonomin målar upp en tilltalande framtidsbild och föreslår en del positiva åtgärder, som
minskningar i subventioner till fossila bränslen, handlar det bredare åtgärdsprogrammet om att
stärka och återuppliva ett ekonomiskt system i kris. Men utvecklingsmodellen har slutat att leverera.
Vi är instängda i konsumtionens järnbur, på väg ner i en social lågkonjunktur. Vi är beroende av
ekonomisk tillväxt - annars havererar ekonomin – som ger oss allt mindre och kostar allt mer,
ekologiskt och socialt. Slutsatsen är att verkliga lösningar endast är de som utmanar grunderna i hela
vårt ekonomiska system. Den gröna ekonomin innebär att naturkapital och hela ekosystemet
förvandlas till handelsvaror för att ytterligare utöka storföretagens kontroll. Jordbruk och
matproduktion är både de främsta orsakerna till och möjliga lösningar på världens miljö-, klimat och
sociala problem. Industriell matproduktion är en viktig orsak till miljömässiga och sociala skador och
behöver snarast reduceras i storlek och betydelse.
Makten över maten och produktionen på landsbygden har med förödande konsekvenser flyttats från
lokala producenter till ett globalt och aggressivt livsmedelssystem. Lösningen är en agroekologisk
livsmedelsproduktion, vilket redan praktiseras av miljontals livsmedelsproducenter – och som med
stöd kan bevara den biologiska mångfalden, bidra till att minska klimatförändringarna och höja
människors levnadsstandard.
Inspirerande och värd att följa upp är diskussionen kring Det Goda Livet och paradigmskiftet. Även
tankesätt i Europa måste göra sig av med koloniala laster och nya alternativa samhällsmodeller
diskuteras. Den senaste tiden har alltfler tillväxtkritiska röster börjat höras och artikuleras inte minst i
Sverige. Lokala omställningsinitiativ håller på att ta form och alltfler inser att det är viktigt att agera
lokalt för att förändra globalt. Viktigt i sammanhanget är dock att vårt lokala engagemang inte får oss
att glömma bort de globala samband, den ojämlika maktordningen i världen och solidariteten. Det är
viktigt att vi inte ”lämnar räkningen” till framtida generationer samtidigt som vi tar vårt globala
ansvar och inte ”skickar räkningen” till nutida generationer i Syd.
30
