Intresseföreningen för finlandssvenskt teckenspråk
Helsingfors, 27.5.2011
KOMMENTAR
till Justitieministeriets betänkande 24/2011; ”Teckenspråkigas språkliga rättigheter”
Vår förening vill härmed delge sina kommentarer till betänkande OM 24/2011, eftersom vårt
specialintresse är just det finlandssvenska teckenspråket.
Alla har rätt att ha ett gott liv på sitt språk, och detta språk är teckenspråk för de döva
finlandssvenskarna.
Vårt främsta mål är att det finlandssvenska teckenspråket offentligt skall erkännas som ett
språk bland minoritetsspråken i Finland. Dess utövare är cirka 300 personer. Teckenspråket
används även som stöd i kommunikationen av fler än dessa tidigare nämnda, men de räknas
ej som teckenspråkiga.
Vi har sett att det finlandssvenska teckenspråket betraktas som hotat språk eftersom det i dagens
läge inte finns någon undervisning i detta språk – ingen skola för barn med finlandssvenskt
teckenspråk som modersmål eller första språk – ingen adekvat undervisning i finlandssvenskt
teckenspråk till tolkar, föräldrar eller personer som själva vill undervisa i detta språk. Det finns inte
heller någon forskning eller akademisk budget som upptar arbete i detta språk.
För en möjlighet till detta i framtiden måste forskningen få stöd och material om och på
finlandssvenskt teckenspråk produceras till olika målgrupper.
Vi önskar att man å det snaraste uppmanar Teckenspråkscentret vid Jyväskylä universitet,
att i sin verksamhet och sin budget se över det finlandssvenska teckenspråkets
forskningssituation och planera verksamhet gällande detta språk.
Vi anser att myndigheterna måste stöda och uppmuntra finländska läromedelsproducenter
att uppmärksamma och bemöta de svenskspråkiga behoven i tvåspråkighet och teckenspråk
för döva och hörselskadade, eftersom man inte kan använda teckenspråksmaterial från
Sverige som ju har ett helt annat teckenspråk.
Det måste finnas goda teckenspråkiga miljöer för döva och hörselskadade barn från mycket tidig
ålder, för att säkerställa en fullgod språklig och psykisk utveckling (kognitiv). Omfattande forskning
har visat på vikten av en trygg språkmiljö för att ge en god start till en fungerande tvåspråkighet.
Vi påpekar vikten av att man stöder och uppmuntrar döva barn till en öppen kommunikation med
omgivningen. Genom kommunikativ växelverkan kan barnet lära sig om sin omvärld och om
relationer till andra personer.
Vi vill att man skall utveckla och öka tillgången till teckenspråkig miljö för gravt
hörselskadade, döva och talskadade finlandssvenska barn och seniorer på flera orter.
Det är en stor andel av barnfamiljer med teckenspråkiga finlandssvenska barn som flyttar eller
sänder barnen till grundutbildning och utbildning på andra stadiet till Sverige. Integration i skola med
endast tolk eller assistent är inte tillräcklig för barnens välmående och sociala utveckling. Om barnen
endast använder talspråk och inte får tillgång till den trygghet och säkra kommunikation som
teckenspråket ger, blir de osäkra och lätt utanför i olika situationer. Också denna minoritet har rätt
till ett gott liv, och en framtid i Finland.
Vi vill att man på nytt åstadkommer en gemensam skola för svenskspråkiga hörselskadade
och döva barn som använder både teckenspråk och svenska i undervisningen. Skilda
språkklasser i svenska grundskolor är ett alternativ jämsides statlig skola med internat.
Teckenspråks- och skrivtolk är ett grundläggande servicebehov för döva och gravt hörselskadade i
alla livsskeden. Det finns idag stora brister på svenskkunniga och kompetenta tolkar som klarar av
tolkning i svenskspråkiga situationer och på finlandssvenskt teckenspråk. Vi önskar en klar definition
av innehåll och ansvar för svenskspråkig tolkutbildning vid yrkeshögskolorna. Vi uppmanar
utbildningsinstitutionerna att införa en språkkvot på utbildningen till teckenspråkstolkar, så att fler
svenskspråkiga kan bli verksamma inom yrket.
Vi anser att myndigheterna skall tilldela den svenska tolkservicen specialstöd i syfte att
garantera bra och likvärdig service till döva och hörselskadade (teckenspråk och skrivtolk) i
de svensk- och tvåspråkiga områden i Finland.
Vi vill uppmärksamma informationsbehoven. Det finns en fara att valfriheten och utbudet av
kommunal service inte når fram till resurssvaga grupper. Tillgänglighet som begrepp har länge varit
begränsat till fysisk framkomlighet på många platser i landet, och det är först den senare tiden som
informationstillgänglighet börjar bli aktuellt för behandling. Att kunna läsa texter och hitta rätt
information på Internet är inte lätt för alla. Vi vill understryka att teckenspråkiga personer har
teckenspråk som modersmål, och detta är ett visuellt språk.
Vi önskar se uttalade krav på myndigheters arbete med syfte att den offentliga servicen
anpassas för olika behov, så att tillgänglighetsaspekten också inkluderar de teckenspråkigas
kommunala, offentliga information och service på teckenspråk (bägge inhemska
teckenspråken).
Intresseföreningen för finlandssvenskt teckenspråk inom Svenska folkpartiet
Ordförande
Lena Wenman
Sekreterare
Anna-Maria Slotte
