Artikel till SVD angående artikel 12 mars 2012

Operationen gör ingen hörande!
Stockholms Dövas Ungdomsråd har tagit del av den publicerade artikeln
i SvD 12/3-2012 om Max som fick hörsel med ”robotöron”.
SvD har dock skrivit artikeln med faktafel.
Dessa vill vi lyfta fram och korrigera. Vi vill samtidigt passa på att kommentera artikeln.
Först och främst vill vi betona att inte alla 10 000 svenskar med hörselnedsättning skulle
kunna eller vilja göra en operation. I faktarutan vid sidan om artikeln skrevs det att det föds i
genomsnitt 200 barn per år som har en hörselskada, vilket innebär att de behöver hörapparat
eller CI. Detta stämmer inte. Inte alla barn som föds med en hörselskada behöver CI eller
hörapparat. Det finns flera barn som av medicinska orsaker inte kan operera sig eller ens ha
nytta av hörapparater. Det finns även de barn som inte behöver tekniskt hörhjälpmedel alls
då man själv valt bort det.
En CI operation innebär per automatik inte att man blir hörande. Man är fortfarande döv men
med en förbättrad möjlighet att höra genom tekniska hjälpmedel. Därför anser vi att man
återigen skrivit fel i brödtexten, citerar Expressen;
”I dag blir i stort sett alla dövfödda eller gravt hörselskadade barn i Sverige hörande med
hjälp av inopererade elektroniska hjälpmedel.”
Vi anser att barn med hörselnedsättning oavsett tekniskt hörhjälpmedel såsom hörapparater,
Cochlea Implantat och benförankrade hörapparater skall ha rätt till teckenspråket så tidigt
som möjligt. Detta eventuellt parallellt med talspråket om önskemål finns att barnet skall
utveckla talet så långt det är möjligt.
”För att språkutvecklingen ska bli så bra som möjligt bör implantaten helst opereras in före
ett års ålder”. Detta är ännu ett faktafel då det inte handlar språkutvecklingen utan
talutvecklingen. Barn har sitt teckenspråk och det är ett eget språk!
Teckenspråk är ett erkänt språk och finns nu med i språklagen. Teckenspråk är alltså ett
språk som man skall, som hörselskadad eller döv, ges möjlighet att lära sig och använda så
tidigt som möjligt precis som svenskan.
Därför har vi svårt att förstå att man i första hand ger det döva barnet talspråket och naivt
tror att barnet senare i äldre ålder kan lära sig teckenspråk vid behov.
När barnet väl växt upp och upptäckt att det behöver teckenspråk är det inte lätt att lära sig
ett nytt språk så sent i livet speciellt inte om man vill kunna använda det flytande och ha
nytta av det i t.ex. utbildningssyften med teckenspråkstolk.
Vi tycker att det är underbart att föräldrar valt att ge barnet valfrihet gällande att höra eller
inte höra, men att samma föräldrar begränsar barnets valfrihet att välja språk i och med att
inte främjar teckenspråket som ett alternativ i tidig ålder är ett mycket grymt val.
Livet som hörselskadad eller döv innebär absolut inte att vi lever isolerade eller är en
samhällsbelastning – tvärtom så tycker vi att ni ska se oss som ännu en kulturell grupp med
eget språk då vi anser oss ha ett fullgott och rikt liv tack vare teckenspråket.
VI ber er att inte endast kontakta Barnplantorna då de är en föräldraorganisation för barn
med CI-bärare för att få information. Vänd er även till döv- och hörselskadade organisationer
samt föräldraorganisationer samt till Sveriges Dövas Riksförbund, Sveriges Dövas
Ungdomsförbund, Hörselskadade riksförbund, Unga hörselskadade och Riksförbundet för
döva, Hörselskadade och språkstörda barn.
Stockholms Dövas Ungdomsråd