Vad är radon?
Efter att en person hörde av sig till mig med frågor om speciellt Gammastrålning från Blåbetong
började jag fundera och leta efter mer information, men fann att det skrivits väldigt lite om just
detta.
Följande text är sammanställd från material som jag funnit på Internet och kan därför innehålla
sakfel. Jag har ingen formell utbildning inom området Radioaktivitet och strålningsberäkningar och
kan därför inte garantera att allt är helt korrekt.
Söker man information på nätet om radioaktiv strålning märker man att påfallande lite finns som
beskriver hantering och dosberäkningar för radioaktiv strålning, men det beror förmodligen på att
det är ett farligt område att arbeta med. Det finns helt enkelt inte så många (idag levande) i
världen som kan det här med radioaktiv strålning. Dessutom är ämnesområdet inte lika "hypat"
som appar med spel och smarta internetbaserade marknadsanalys- och affärssystem.
Det är skillnad på Radioaktivitet och Radioaktiv strålning
Jag kan konstatera att den gammastrålning jag mäter med mitt mätinstrument på en
Blåbetongvägg endast är ett sk Ekvivalentvärde som anges i mikro Sievert/timme, (μSv/h)
Mätinstrumentet mäter bara punktvis och säger inget om typ av strålning, eller vad det betyder
om t.ex. alla väggar i ett rum innehåller Blåbetong. Hur mycket Gammastrålning blir det då totalt?
Med utgångspunkt från hur svensk Blåbetong är sammansatt, så handlar det normalt och tursamt
nog om väldigt små strålningsdoser. Samtidigt ska man vara medveten om att mycket av den
gammastrålning som emitteras från en Blåbetongvägg dels sprids ut i rummets alla riktningar och
även att en hel del kommer att passera igenom kroppen utan att träffa någon vävnad (hela jorden
och vi själva utgörs faktiskt mest av tomrum. Om jorden t.ex. skulle slukas av ett svart hål skulle vi
krympa ihop till kanske en golfbolls storlek!)
Alfastrålning från Radon är därför i sammanhanget både farligare och allvarligare, eftersom
radondöttrarna, om de väl kommit in i lungorna eller i kroppen, så kommer de garanterat att
frigöra sin mycket starka joniserande energi mot känslig kroppsvävnad och då är risken för skador
på celler och DNA uppenbar. Längre ner ser du en sönderfallstabell som dock inte visar de sk
Biologiska halveringstiderna, som är betydligt kortare eftersom människokroppen har en förmåga
att göra sig av med radioaktiva ämnen i viss utsträckning. Äter man vissa alger kan man påskynda
en utrensning t.ex.
Det gäller således att minska radonmängden i sin bostad i första hand!
Då jag mäter Radonhalten i ett rum mäter jag radioaktivitet, dvs antal sönderfall per sekund per
kubikmeter luft. En Radonhalt om 200 Bequrel/kbm luft betyder att det "exploderar ut" 200
alfapartiklar per sekund och kubikmeter luft i rummett.
RADON
Radon bildas genom sönderfall av Uran och är samtidigt en luktfri och radioaktiv ädelgas som
bildas naturligt i all berggrund som innehåller Uran. Radon finns således mer eller mindre överallt
på vår jord. Radon förekommer naturligt som en sönderfallsprodukt från Uran och ingår i en
sönderfallskedja som börjar med Uran-238 och slutar med Bly-206. Från berggrunden avgår
Radon till atmosfären, särskilt ifrån genomsläppliga områden som grusåsar och mark med porösa
bergarter. Radon har en kort halveringstid (ca fyra dagar) och bildar då sk radondöttrar som avger
potentiellt farlig alfastrålning.
Radondöttrar i sin tur är en serie metallpartiklar av radioaktiva bly-, vismut- och poloniumisotoper.
Det är framförallt de kortlivade formerna av dessa som i luft har betydelse ur hälsosynpunkt.
Sönderfallskedja
URAN-238
Torium-234
Proktaktinium-234
Uran 234
Torium-230
Radium-236
Radon-222
Polonium-218
Bly-214
Vismut-214
Polonium-214
Bly-210
Vismut-210
Polonium-210
BLY-206
Strålningstyp
Alfa
Beta
Beta
Alfa
Alfa
Alfa
Alfa
Alfa
Beta & Gamma
Beta & Gamma
Alfa
Beta
Beta
Alfa
---
Halveringstid
4510 000 000 år
24,1 dygn
1,17 min
247 000 år
80 000 år
1620 år
3,8 dygn
3,05 min
26,8 min
19,7 min
0,164 millisek
21,3 år
5 dygn
138,4 dygn
Slutprodukt
Var finns radon?
Uran förekommer i naturen i berggrunden och jordarter som eroderat från radioaktiva bergarter. I
Sverige innehåller berggrunden en förhållandevis stor mängd uran. Vatten från jordlager
bergsborrade brunnar innehåller vatten med radon, särskilt om man bor i ett område med
uranrika bergarter. Radonet i vattnet avdunstar normalt som radongas, men dricker man vattnet
avges radongasen i kroppen istället och där kan de skadliga radondöttrarna ge upphov till skador
då alfapartiklar sänds ut vid ett sönderfall. En i synnerhet uranrik bergart i sammanhanget är
alunskiffer.
År 1984 gick larmet när Stanley Watras gick igenom detektorerna på sitt jobb på Limerick Nuclear
Power Plant i Pennsylvania. Efter att ha letat efter läckor i kärnkraftverket i 5 dagar, började
utredarna istället att söka igenom hans bostad och fann då en strålning motsvarande tusentals
lungröntgentagningar, vilket innebär en ökad risk för lungcancer med ca 13 % eller mer. Den dåliga
inomhusluften i detta fall berodde på att radonångor från berggrunden sögs in i huset, eftersom
det var byggt direkt på en uranåder (i sig en "guldgruva", men definitivt inte en plats där man ska
bo).
Normal aktivitetskoncentration för radium-226 och radon-222 i jordluft uppmätt på 1 meters djup
i svenska jordar
Jordart
Ra-226 (Bq/ kg)
Rn-222 (Bq/ m3)
Morän, normal
15 - 50
5 000 - 50 000
Morän med granitiskt material
30 - 75
20 000 - 60 000
Morän med uranrikt granitiskt
75 - 350
40 000 -200 000
material
Grus och grovsand i
20 - 75
10 000 - 150 000
glaciofluviala avlagringar
Sand och grov silt
5 - 25
4 000 - 20 000
Silt
Lera
Jordar med alunskiffer
Markradonrisk
Risk
Högriskområde
Normalrisk område
10 -50
25 -100
175 - 2500
Andel av Sveriges yta
Ca 10%
Ca 70%
20 000 - 60 000
10 000 - 120 000
50 000 - > 1 miljon
Marktyp
Uranrika graniter,
pegmatiter och Alunskiffer. Jordarter med
hög permeabilitet,
t.ex. rullstensåsar.
Radonhalten i markluft
>50 000 Bq/m3
Berggrund och jord
med låg eller normal
uranhalt samt normal
permeabilitet.
Radonhalten i marken
10 000 - 50 000 Bq/m3
Byggkrav
Radonsäker
konstruktion.
T.ex. tjockare bottenplatta eller ventilation
under husgrunden.
Radonskyddande
utförande.
Förhindra läckor och
otätheter.
Dubblerar man luftomsättningen halveras radonhalten!
Alt. 1: Väggar med radiumhalt 1400 Bq/kg
Alt. 2: Väggar med radiumhalt 2500 Bq/kg
Alt. 3: Väggar + bjälklag med radiumhalt 2500 Bq/kg
Material
Alt. 1
Alt. 2
Alt. 3
Ventilation 0,2 oms/h
300 Bq/m3
600 Bq/m3
1000 Bq/m3
Ventilation 0,5 oms/h
120 Bq/m3
240 Bq/m3
400 Bq/m3
Anm.- Av mätresultaten från gamma- och radonmätning kan man avgöra om blå lättbetong är den
huvudsakliga orsaken till en lokals radonhalt. I "Radonhandboken – Befintliga byggnader" finns en
beräkningsmodell.
Blåbetong
År 1929-1975 användes alunskiffer som en av beståndsdelarna i blåbetong (blå lättbetong,
gasbetong) och tillverkades på en rad platser i Sverige. Den Ölänska blåbetongen innehåller i
jämförelse liten andel Uran och ger därmed upphov till en mindre stråldos medan blå gasbetong
från t.ex. Östergötland (Borensberg) och Närke innehåller mer uran. När miljonprogrammets
bostäder uppfördes var blåbetong ett vanligt byggmaterial som användes i t.ex. Stockholm,
Göteborg, Gävle och Borås. SSM (Strålsäkerhetsmyndigheten) uppskattar att det kan finnas upp till
500 000 bostäder i Sverige där radonhalten överstiger gränsvärdena. Det enda säkra sättet att få
reda på radonhalten i en fastighet är att mäta. (Anm. fastighet avser själva marken, men
tolkas/översätts ofta med hus/byggnad.)
Typiska variationer i hus med markradon
Typiska variationer i hus av Blåbetong
Bor man i ett hus med problem från både Markradon och från Radon i Blåbetong, får man således
högre Radonvärden året om, vilket man kanske inte hade förväntat sig. Det betyder i sin tur att
någon form av mekanisk ventilation måste till för att kunna tillförsäkra acceptabla värden.
Blåbetongstapet mot Radon
Idag finns det sk radontapeter att montera på väggar av Blåbetong. Tapeten sätts normalt upp på
båda sidor av innerväggar av Blåbetong och kan då reducera radonhalten i rummen, förutsatt att
god ventilation finns. Eventuell gammastrålning påverkas dock inte, men normalt är
strålningsnivåerna från Blåbetong i Sverige så låga (< 0,3 , μSv/h) att det inte utgör någon fara ur
medicinsk synpunkt enligt sakkunniga . (Äldre enhet för gammastrålning är mikroröntgen per
timme, μR/h) -1 μR/h är ungefär lika med 0,01 μSv/h.)
Läs gärna mer på t.ex. http://www.bygghemma.se/inomhus/farg-ochtapeter/tapetverktyg/radontapet-t-emballage-permafoil/p-172001.
Enheter för radioaktivitet
De olika enheterna som man använder för att mäta radioaktivitet presenteras i tabellen nedan.
Enheten Bequrel (Bq) anger hur mångas sönderfall som sker per sekund men säger inget om den
typ av stålning som avges (alfa, beta eller gamma etc.). För att ta hänsyn till det så finns enheten
Sievert (Sv)* som viktar effekterna för de olika strålningstyperna. När det gäller radonhalten i
inomhusluften används enheten Bq/m3 och när det gäller radonhalten i vatten används enheten
Bq/l.
Det finns andra radioaktiva isotoper i vatten som uran och radium. Dessa mäts och redovisas
som total indikativ dos (TID) med enheten mSv/år. I TID ingår alla radioaktiva isotoper utom
radon, radondöttrar, kalium-40 och tritium (tungt vatten).
*) Som fått sitt namn efter den svenske strålskyddspionjären Rolf Maximillian Sievert
Händelse
Radioaktiva ämnen
Storhet
Aktivitet
Enhet
1 Bq = l s-1 = 1 Hz
Sönderfaller
Strålningen träffar materia och
skapar laddningar, dvs
joniserar
Strålningen avger energi
Energin skadar cellerna
aktivitet per kg
Exposition
1 Bq/kg
1 C/kg
absorberad dos
Dosekvivalent
1 Gy = 1 J/kg
1 Sv
Äldre enhet
1 Ci = 3,7 · 108
Bq
---1 R = 0,000258
C/kg
1 rad = 0,01 Gy
1 rem = 0,01 Sv
Bq = Bequrel, Ci = Curie, R = Röntgen, Gy = Grey, Sv = Sievert, C = Coulomb (1 C = 1 As), J = Joule
Alfa-partiklar består av 2 protoner och 2 neutroner, och även om dessa inte kan nå djupt ner i
vävnad på samma sätt som gamma-strållning, innehåller de emellertid tillräckligt med energi för
att kunna ge DNA-skador.
Hälsorisker
Det är väl känt och dokumenterat att alfastrålning ger upphov till mutationer och andra DNAskador, som i sin tur kan leda till uppkomst av cancer. Från det att någon har utsatts för Radon tills
dess att lungcancer kan påvisas kan det ta 15 till 40 år.
Av de cirka 2 800 lungcancerfall som årligen upptäcks i Sverige bedömer Institutet för miljömedicin
(IMM) att cirka 400 fall (14 procent av fallen) beror på exponering för radon. Bland dessa 400 fall
är 350 rökare och 50 icke-rökare.
Hur många lungcancerfall kan man förhindra genom att åtgärda bostäder med höga radonhalter?
Strålsäkerhetsmyndigheten har gjort beräkningar av hur många lungcancerfall man skulle kunna
förhindra om alla bostäder i Sverige sanerades ner till en halt av 200 Bq/m3. Beräkningarna tyder
på att man skulle kunna minska antalet lungcancerfall med cirka 200 per år. Detta är i stort sett
liktydigt med att man räddar 200 liv, eftersom de allra flesta som får diagnosen lungcancer avlider
i sjukdomen.
Boverket är ansvarig myndighet för miljömålet "God bebyggd miljö". -Vid behov kontrollera gärna
angivna värden i texten hos Boverket och/eller Strålsäkerhetsmyndigheten.
Gränsvärden och riktvärden radon i luft
200 Bq/m3 är högsta radonhalt i befintliga bostäder och lokaler som används för allmänna
ändamål; Socialstyrelsens allmänna råd SOSFS 2004:6
(M) samt SOSFS 1999:22 (M).
200 Bq/m3 är högsta radonhalt i nya byggnader; Boverkets författningssamling BFS 2006:12,
BBR12.
400 Bq/m3 är högsta radonhalt på arbetsplatser; Arbetsmiljöverkets föreskrifter AFS 2005:17
2,5 MBqh/m3 och år är högsta exponering för radon i gruvor och underjordsanläggningar under
utförande; Arbetsmiljöverkets föreskrifter AFS 2005:17. Motsvarar ca 1500 Bq/m3 i radongas vid
en arbetstid av 1600 timmar per år.
Genomsnittliga radonhalter i Sverige
Småhus 120 Bq/m3
Flerbostadshus 55 Bq/m3
Alla typer av bostäder 83 Bq/m3
Hur mycket strålning kommer från radon?
Hantering av radon
I de fall åtgärder måste vidtas för att sänka radonhalten i inomhusluften finns några huvudsakliga
saneringsvarianter:
- tätning av konstruktionsdelar i och i närhet av grund
- installation av radonpump (undertryck mellan undergrund och källar-/markplan)
- ventilationsåtgärder (ökad ventilation inklusive tryckbalansering)
- materialutbyte
Bidrag till radonsanering för egnahemsägare
Av de bestämmelser som gäller från den 1 januari 2003 följer att egnahem med radonhalter över
200 Bq/m3 inomhusluft kan få radonbidrag. Bidrag lämnas med 50 procent av den skäliga
kostnaden för saneringsåtgärden, dock högst 15 000 kronor. Bidragsansökan lämnas till
länsstyrelsen som också fattar beslut om bidrag. Observera att bidrag inte får lämnas för åtgärder
som påbörjats vid tidpunkten för ansökan. Se vidare i förordning (1988:372) om bidrag till åtgärder
mot radon i egnahem samt i Boverkets föreskrifter och allmänna råd. På Boverkets webbplats och
hos länsstyrelsen finns ansökningsblanketter och informationsmaterial.
Övriga bidrag
Det finns inga direkta bidrag för att åtgärda förhöjda radonhalter i hyreslägenheter. Enligt
förordningen om statlig bostadssubvention kan ägare till fastigheter med hyresrätter, och
bostadsrättsföreningar, få räntebidrag till ombyggnationer av bostäder. Se även Boverkets
föreskrifter och allmänna råd om statlig bostadsbyggnadssubvention. Dessa regler kan vara
tillämpliga i samband med åtgärder som leder till att radonhalten minskas inomhus, till exempel
förbättring av ventilationen.
GAMMASTRÅLNING
Vad är Gammastrålning
Gammastrålning (γ-strålning) är en joniserande energirik strålning med tillräcklig energi för att slå
ut elektroner ur atomer och därmed bilda joner som då blir reaktiva och kan orsaka skador på
levande vävnad . Den har stor genomträngningsförmåga och kan lätt passera genom kläder, huden
och kroppsvävnaden. Vissa radiumisotoper och vissa radondöttrar är gammastrålande.
Gammastrålning skapas ofta tillsammans med andra former av strålning såsom alfa- och
betastrålning. När en atomkärna sänder ut en α- eller β-partikel lämnas ofta dotterkärnan i ett
exciterat tillstånd. Den kan sen falla ner i sitt grundtillstånd genom att emittera gammastrålning på
samma sätt som en elektron kan göra sig av med överskottsenergi genom att sända ut ljus.
En gammastråle i sin tur är ett paket av elektromagnetiska vågor, så kallade fotoner med stort
energiinnehåll. Gammafotoner är de mest energirika fotoner i det elektromagnetiska spektrumet.
Gammastrålar (gammafotoner) avges från atomkärnan hos vissa instabila (radioaktiva) atomer.
Energin utrycks i Wattsekunder (Ws), Joule (J) eller Elektronvolt (eV) och kan beräknas med
formeln W= h x f (Planks konstant 6,6256 x 10-34 Js x frekvensen Hz). Av formeln förstår man att
Gammastrålning har mycket höga frekvenser, mycket högre än ultraviolett ljus och radiovågor och
som naturligtvis inte kan ses.
Vem upptäckte gammastrålning?
Man tillskriver den franske fysikern Henri Becquerel för att vara den som upptäckte
gammastrålning. År 1896 upptäckte han att mineralet Uran kan exponera en fotografisk plåt
genom att något från Uranet kan passera ett kraftigt ogenomskinligt skyddspapper. Röntgen hade
nyligen upptäckt röntgen och Becquerel resonerade att Uran avger något slags osynligt ljus som
liknar röntgenstrålar. Han kallade det "metallisk fosforescens". I verkligheten hade Becquerel
funnit gammastrålning som utsänds av Radium-226. Radium-226 är en del av urans
sönderfallskedja och något som ofta uppstår med Uran.
Namnet gammastrålning infördes av Ernest Rutherford och kommer från den grekiska bokstaven
gamma.
Vilka egenskaper har gammastrålning?
Gammastrålning är som sagt en mycket energirik och joniserande strålning. Gammafotoner har
ungefär 10.000 gånger så mycket energi som de fotoner i det synliga området av det elektromagnetiska spektrumet har.
Gammafotoner har ingen massa och ingen elektrisk laddning, istället är gammastrålning en ren
elektromagnetisk energi.
På grund av gammastrålningens höga energi, färdas gammafotoner (liksom andra
elektromagnetiska vågor) med ljusets hastighet och kan färdas hundratals till tusentals meter i luft
innan energin förbrukas. Gammastrålar kan passera många typer av material, inklusive mänsklig
vävnad. Mycket täta material, såsom betong och bly, används vanligen som avskärmning för att
sakta ner eller stoppa gammafotoner.
Gammastrålningens våglängder är så korta (=hög frekvens) att de måste mätas i nanometer, dvs
miljarddels meter. De sträcker sig från 3/100 till 3/1000 av en nanometer.
Vad är skillnaden mellan gammastrålning och
röntgenstrålning?
Gammastrålar och röntgenstrålar, liksom synligt, infrarött och ultraviolett ljus, är en del av det
elektromagnetiska spektrumet. Både gammastrålning och röntgenstrålning utgör samma typ av
fara, men det som skiljer dem åt är deras ursprung. Gammastrålar har sitt ursprung i själva
atomkärnan, medan röntgen har sitt ursprung i elektronfälten kring atomkärnan, eller så är de
industriellt tillverkade.
Gammastrålnings räckvidd
Gammastrålar färdas med ljusets hastighet och existerar endast så länge som de har energi. När
deras energi går åt, vare sig i luft eller i fasta material, upphör de att existera. Detsamma gäller för
röntgenstrålar. (Jämför med radiosignaler, -ju högre frekvens, desto kortare räckvidd. De flesta har
väl någon gång hållit på med Wi-Fi och sett hur väggar och annat kan påverka sändning och
mottagning.). Generellt gäller att material med hög densitet, såsom Bly, lättare stoppar gammaoch röntgenstrålar, men det är inte materialet i sig som stoppar/neutraliserar strålningen, utan det
är så att material med hög densitet har atomer med fler protoner och neutroner och därmed har
de fler elektroner och det är elektronerna som absorberar strålningsenergin. (Jämför med ett
lysrör, där man exiterar elektronerna hos en gas atomer, varpå de exiterade elektronerna snarast
återgår till en lägre energinivå igen, då de samtidigt avger ett ljuskvantum, en foton med en
specifik våglängd/frekvens. Natriumlampor ger som bekant ett gult ljus.)
Vilka omständigheter leder till gammastrålning?
Gammastrålning uppstår när kärnan hos en radioaktiv atom uppnår för mycket energi. Härav följer
ofta en emission av en betapartikel och samtidigt även gammastrålning .
Vad händer under en gammastrålningsurladdning?
Cesium-137 är ett exempel på ett radioaktivt ämne som sönderfaller och som avger
gammastrålning då en neutron omvandlas till en proton och en betapartikel . Den extra protonen
ändrar samtidigt atomen till Barium-137. Under processen matar kärnan ut en betapartikel.
Emellertid har kärnan fortfarande alltför mycket energi och matar därför även ut en gammafoton
(gammastrålning) för att bli mer stabil igen.
Gammastrålning från Blåbetong i hus
Gammastrålningen från blå lättbetong blir normalt inte så hög att den i sig innebär någon
hälsorisk. Vid gammastrålning runt 0,3 μSv/h eller mer finns det emellertid anledning att följa upp
resultatet med en radonmätning av inomhusluften.
Blå lättbetong av olika fabrikat varierar i radiumhalt, vilket innebär att den mängd radon de avger
varierar. Det går inte att automatiskt dra slutsatsen att radonhalten i inomhusluften är förhöjd i
byggnader som innehåller blå lättbetong eftersom även byggnadens konstruktion och ventilation
påverkar radonhalten. Av mätresultaten från gamma- och radonmätning kan man avgöra om blå
lättbetong är den huvudsakliga orsaken till en lokals radonhalt. I Radonhandboken –" Befintliga
byggnader" finns en beräkningsmodell.
Exponering för gammastrålning
Hur påverkas människor som utsätts för gammastrålning?
De flesta människors primära källa för exponering av gammastrålning sker genom naturligt
förekommande radionuklider, särskilt kalium 40, som finns i jord och vatten samt i kött och
livsmedel med höga nivåer av kalium, som i bananer t.ex. Radium är också en källa till exponering
av gammastrålning. Men den ökande användningen av nukleärmedicin (t.ex. ben-, sköldkörtel-,
och lung skanning) bidrar till en allt större del av den totala exponeringen för många människor.
En hel del konstgjorda radioaktiva ämnen, som har deponerats i naturen, avger också
gammastrålning.
De flesta exponeringar för gamma- och röntgenstrålning utgörs av direkt extern bestrålning.
Gamma och röntgen kan lätt färdas rätt långa sträckor genom luften och tränga in flera centimeter
i vävnad, men de flesta har tillräckligt med energi för att passera igenom en människokropp och
utsätta olika organ för stråldoser, ibland farligt höga.
Allmänhetens exponering av röntgen sker dock nästan alltid i en kontrollerad miljö i samband
med dentala och/eller medicinska undersökningar.
Även om gamma- och röntgenstrålning i allmänhet klassificeras som en extern fara, kan
gammastrålande radionuklider även inandas, eller förtäras med vatten eller mat och då orsaka
exponeringar inne i kroppens organ. Beroende på vilken radionuklid det handlar om, kan de
antingen kvarhållas i vävnaden, eller elimineras via urinen eller avföringen.
Spelar det någon roll hur en person utsätts för gamma- eller
röntgenstrålar?
Både direkt (extern) och intern exponering för gammastrålar eller röntgenstrålar är ett bekymmer.
Gammastrålar kan resa mycket längre än alfa- eller betapartiklar och har oftast tillräckligt med
energi för att passera helt igenom kroppen och kan därmed potentiellt utsätta alla organ för
strålning.
Noterbart är dock att en stor del av gammastrålningen passerar igenom kroppen utan att
interagera med någon kroppvävnad pga det faktiskt mestadels är ganska gott om tomt utrymme
på atomnivå i kroppen och gammastrålar är försvinnande små i sin storlek. Röntgenstrålar beter
sig på ett liknande sätt som gammastrålar, men har något lägre energi.
Däremot är alfa- och betapartiklar inne i kroppen värre, eftersom de förlorar all sin energi då de
kolliderar med vävnad och orsakar då skador på våra celler.
Gammastrålar kan jonisera atomer i vävnaden direkt eller orsaka så kallade "sekundära
joniseringar." Joniseringar orsakas när energi överförs från gammastrålar till atomära partiklar
såsom elektroner (som väsentligen är detsamma som betapartiklar). Dessa strömförande partiklar
växelverkar sedan med vävnad för att bilda joner genom sekundära joniseringar. Eftersom
gammastrålning är fotoner och därmed interagerar mer sällan med materia än alfa- och
betapartiklar, är de mer genomträngande och de skador de orsakar kan inträffa mycket längre in i
vävnaden (dvs längre från strålningskällan).
Stråldoser och konsekvenser
Riskuppskattning
Hur stor är risken att drabbas av en skada på grund av bestrålning?
Hur man påverkas när man blivit bestrålad av alfa-, beta- eller gammastrålning beror på hur
mycket absorberad strålning som kroppen mottagit. Enheten gray (Gy) har tagits fram för att
kunna beskriva detta. Enheten anger hur många Joule per kg en biologisk vävnad tagit upp (1 Gy =
1 J/kg). Denna enhet tar emellertid inte hänsyn till vilken sorts strålning det handlar om. Då t.ex.
alfastrålning är mycket farligare att absorbera än gammastrålning har ytterligare en enhet tagits
fram, sievert (Sv). Enheten beskriver på ett bättre sätt hur skadlig strålningen som kroppen utsatts
för är. Man får fram en s.k. ekvivalent dos.
Då de långvariga följderna av strålning inte tycks ha några tröskelvärden finns däremot en väldigt
strikt lagstiftning om hur stora stråldoser en människa får utsättas för i vardagslivet och
arbetsmiljön. Det är dock genom djurförsök bevisat att en stråldos som är fördelad över en längre
tid har mindre effekt än om samma stråldos erhållits under en kort tid. Det finns t.o.m. forskare
som påstår att en låg stråldos verkar positivt på kroppen då den "tränar upp" kroppen att bygga
nya eller reparera skadade celler.
ICRP, International Commission on Radiological Protection, har beräknat att risken för att få en
cancer eller ärftlig skada är ca 7% per sievert. Detta innebär att en person som vid t ex en
röntgenundersökning utsätts för en effektiv dos av 0,001 Sv löper 0,007 % ökad risk att få en
cancer eller en ärftlig skada på grund av bestrålningen. Detta är således en mycket liten riskökning
och med största sannolikhet är det en betydligt större risk att låta bli att genomgå
röntgenundersökning, eftersom man då utsätter sig för risken att inte få en korrekt diagnos, och
därmed också risken för att få en felaktig behandling för sin sjukdom.
0,01 mSv – Tandröntgen.
0,1 mSv – Mammografiundersökning.
0,3 mSv – Kosmisk strålning per år från rymden.
1 mSv – Dosen från en genomsnittlig röntgenundersökning.
1–4 mSv – Normal årsdos från naturlig bakgrundsstrålning i Sverige
2,2 mSv – Datortomografi av buken.
50 mSv – Högsta tillåtna dos per år för personer som arbetar med strålning.
100 mSv – Risk för fosterskador.
1 Sv – Förändringar i blodbanan.
3–4 Sv – 50% chans att överleva, procenten varierar beroende på bl.a. ålder och hälsa.
10 Sv – Dödlig dos i 100% av fallen.
Exempelvis betyder en uppmätt gammastrålning om 0,3 μSv/h från en blåbetongvägg att den
årsdos man erhåller blir ca 1224 μSv eller 1,2 mSv, baserat på en närvotid om ca 14 timmar per
dygn på samma ställe, vilket inte är så mycket att orda om och även om det finns fler
blåbetongväggar i rummet, t.ex 2st till, så blir den sammanvägda stålningem låg, även om man
felaktigt bara adderar ihop 3 x 1,2 mSv.
Gränsvärden och riktvärden gammastrålning
Gammastrålning mäts normalt i mikrosievert per timme, μSv/h (äldre enhet är mikroröntgen per
timme, μR/h) -1 μR/h är ungefär lika med 0,01 μSv/h.
0,3 µSv/h. Uppmäts denna nivå eller högre på byggnadens fasad bör radonmätning i
inomhusluften göras. Socialstyrelsens allmänna råd SOSFS 1999:22 (M)
0,3 µSv/h Högsta gammastrålning i nya byggnader; Boverkets författningssamling BFS 2006:12,
BR12.
Gränsvärden och riktvärden vatten
100 Bq/l Radonhalt i dricksvatten. Gräns för tjänligt med anmärkning. Livsmedelsverkets
föreskrifter SLVFS 2001:30. Livsmedelsverkets gränsvärden gäller inte för vattenverk som
tillhandahåller mindre
än 10 kbm vatten per dygn eller försörjer färre än 50 personer.
1000 Bq/l. Radonhalt i dricksvatten. Gräns för otjänligt. Livsmedelsverkets föreskrifter SLVFS
2001:30. Livsmedelsverkets gränsvärden gäller inte för vattenverk som tillhandahåller mindre än
10 kbm vatten per dygn eller försörjer färre än 50 personer.
1000 Bq/l. Mätning av radonhalten i inomhusluften bör göras, SOSFS 1999:22 (M)
1000 Bq/l. Radonhalt i dricksvatten. Riktvärde som anger risk för hälsoeffekter. Socialstyrelsens
allmänna råd SOSFS 2003:17 (M).
Socialstyrelsens riktvärde gäller mindre vattenverk samt privata
brunnar där Livsmedelsverkets föreskrifter inte kan tillämpas.
0,1 mSv/år Total indikativ dos, TID. Livsmedelsverkets föreskrifter SLVFS
2001:30
Källa: -Kontrollera vid behov med Strålsäkerhetsmyndigheten om nya gränsvärden satts, eller för
att verifiera presenterade värden.
Ekvivalent dos
När människor utsätts för joniserande strålning är det oftast frågan om mycket låga stråldoser. De
skador som då kan uppstå är i första hand uppkomst av cancer och ärftliga skador. När man i
strålskyddssammanhang önskar uppskatta risken för sådana skador måste man ta hänsyn till att
sannolikheten för dessa skador är olika i olika organ. Därför har man beräknat så kallade
organviktsfaktorer. Genom att multiplicera den ekvivalenta dosen i varje organ med
organviktsfaktorn och summera över alla organ får man den så kallade effektiva dosen. När man i
dagligt tal eller i normala strålskyddssammanhang pratar om ”stråldos” är det normalt den
effektiva dosen som avses. I området upp till ca 0,5 Sv är den effektiva dosen ett användbart mått
på risken för att få en cancer eller ärftlig skada. Man bör dock komma ihåg att det inte är möjligt
att använda effektiv dos som mått på risken för andra skador än dessa och att begreppet inte är
användbart vid de mycket höga stråldoser som kan vara aktuella vid t ex strålbehandling.
Riskuppskattning
Hur använder man gammastrålar?
Gamma-emitterande radionuklider är de mest använda strålkällorna. Den genomträngande
kraften av gammafotoner har många användningsområden. Men medan gammastrålning tränger
igenom många material, gör strålarna inte materialen/kropparna radioaktiva. De tre överlägset
mest användbara radionukliderna är kobolt-60, cesium-137 och teknetium-99m.
Användning av Cesium-137:
cancerbehandling , mäta och reglera flödet av vätskor i ett flertal industriella processer, undersöka
underjordiska skikt i oljekällor, mäta jordens densitet på byggarbetsplatser , säkerställa en korrekt
fyllnadsnivån för förpackningar av livsmedel, läkemedel och andra produkter.
Användningsområden för kobolt-60:
sterilisera medicinsk utrustning på sjukhus, pastörisera vissa livsmedel och kryddor , behandla
cancer,
mäta tjockleken på metallen i stålverk.
Användning av teknetium-99m:
Tc-99m är den mest använda radioaktiva isotopen för diagnostiska studier. (Teknetium-99m är ett
förstadium, med en kortare halveringstid av teknetium-99.) Olika kemiska former används för
hjärna, ben, lever, mjälte och njure bildhantering och även för blodflödesstudier.
Inom tillverkning kan gammastrålning från kobolt-60, eller cesium-137, förbättra de fysikaliska
egenskaperna hos olika material. Till exempel förbättrar exponering av gammastrålning
hållbarheten hos vissa trä- och plastkompositmaterial . Behandlade material kan användas till golv
i högtrafikerade områden i varuhus, flygplatser och hotell, eftersom de står emot nötning och
kräver mindre underhåll.
En annan process, industriell radiografi, använder gammastrålning till att inspektera metalldelar
och svetsningar för fel. En tillsluten strålningskälla, vanligtvis iridium-192, eller kobolt-60, strålar
då gammastrålning över de olika delar som ska kontrolleras. Varje gammastråle passerar lättare
genom en spricka eller en ofullständig svets, varpå speciella fotografiska sensorer detekterar, eller
att en röntgenfilm exponeras. (Processen kan liknas med ta en röntgenbild av en bruten arm.)
Exempelvis använder tillverkare även röntgen för att inspektera jetmotorers turbinblad.
