De Sista Dagarnas Varning [044]

Guds Kristna Kyrkor
[044]
De Sista Dagarnas Varning [044]
(Edition 1.1 19940730-19990724) Audio
Gud krossar inte ett folk utan att först varna dem. Denna varning utförs genom Hans tjänare
profeterna. Varningen om de sista dagarna utförs genom en process som i sig själv är en
profetia. Denna process gås här igenom.
Christian Churches of God
PO Box 369, WODEN ACT 2606, AUSTRALIA
E-mail: [email protected]
(Copyright  1994, 1998, 1999 Wade Cox)
(Tr. A. Binder 2004)
Detta manuskript får kopieras och spridas fritt förutsatt att det kopieras i sin helhet utan ändringar
eller utelämnande. Förläggarens namn och adress, samt upphovsrättinnehavaren måste inkluderas.
Inga avgifter skall läggas på mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat får inkluderas i texter
såsom kritiska artiklar och recensioner utan att upphovsrätten bryts.
Detta manuskript finns tillgängligt i original och översättning på Internet på webadress:
http://www.logon.org och http://www.ccg.org
Page 2
De Sista Dagarnas Varning [044]
De Sista Dagarnas Varning [044]
Det är viktigt att Gud inte krossar ett folk om
de inte känner till vad de gör som är fel. Det är
därför nödvändigt att varna dessa folk för faran
som hotar dem. Gud väljer att göra detta genom
Hans tjänare profeterna.
Amos 3:7 Herren Gud gör aldrig något utan att
avslöja sina planer för sina tjänare profeterna.
Ibland är denna varning kort som hos profeten
Jona, i det att varningen varade över tre dagar
och tidsperioden som gavs till Nineve för att
göra bot och ånger var fyrtio dagar, och de
gjorde bot. Hela processen hos denna profetia
och betydelsen av Jonas tecken ges i uppsatsen
Jonas
tecken
och
Historien
om
Återuppbyggandet av Templet [013]. Ibland var
processen utsträckt över en lång tidsperiod i
tålmodigt långt lidande som det gäller i
Nehemja 9:30.
Nehemja 9:30 Du hade tålamod med dem i
många år och lät din ande varna dem genom
dina profeter, men de ville inte lyssna.
Gud kommer inte instifta processen om de sista
dagarna förrän han varnar de folk som är
inblandade i den. Ibland kommer detta kommer
detta att ske genom att dra uppmärksamheten
hos dessa nationer till innebörden hos profetior
givna för länge sedan vilka ännu inte har blivit
förstådda förrän vid den tiden.
Ansvaret för varnandet vilar inte hos Gud
ensam, i att uppenbara sig i visioner för Hans
tjänare. Det är av denna orsak som de utvalda
gjordes till väktare av Guds mysterier. (1 Kor.
4:1-2). Han uppenbarar avsikten hos
profetiorna för dem genom den Helige Ande
som vi ser ovan.
Processen om varning uppenbarades för Hans
tjänare genom styckena i Hesekiel kapitel 3 och
33. Hesekiel sändes till Israels Hus. Han var
faktiskt sänd till floden Chebar eller Khabour
(Hes. 3:15) vilken skiljer sig från Chebar i 1:3
där han avslöjade visionen. Han sändes till en
område vid Eufrat cirka 7 mil från Babylon. Av
denna text kan man anta att han sändes till
Israels Hus som fanns bland babylonierna vid
tiden för fångenskapen. Det hävdar den
moderna judendomen. Dock var Hesekiels
mission riktad till Israels Hus i sin helhet och
det råder ingen tvekan om att Hesekiels bok
gäller tidens slut för Israels Hus, vilket
inkluderar de utvalda av alla folk, men i
synnerhet det fysiska Israel. Ansvaret hos Guds
tjänare är att känna till Guds vilja, som är lagen
och följderna som kommer av brott mot den
lagen (se Hes. 3:17-27).
Hesekiel 3:17-27 17 Människa! Jag gör dig till en
väktare för israeliterna. När du hör ett ord från mig
skall du framföra min varning. 18 Om jag säger till
den gudlöse: ”Ditt straff är döden” och du inte har
varnat honom eller avrått honom från onda gärningar
för att rädda hans liv, skall den gudlöse dö därför att
han syndat, och av dig skall jag utkräva
vedergällning för hans blod. 19 Men om du varnat
den gudlöse och han ändå inte upphör med sin
ondska och sina onda gärningar, skall han dö därför
att han syndat, men du har räddat ditt liv. 20 Om den
rättfärdige upphör att vara rättfärdig och börjar
handla orätt när jag lagt en sten i hans väg, skall han
dö. Om du inte har varnat honom, skall han dö
därför att han syndat. Hans rättfärdiga gärningar
skall vara glömda, och av dig skall jag utkräva
vedergällning för hans blod. 21 Men om du varnar
den rättfärdige för att synda och han, den rättfärdige,
inte syndar, skall han få leva därför att han lydde
varningen, och du har räddat ditt liv. 22 Där rörde
Herrens hand vid mig. Han sade: ”Gå ner i dalen.
Jag vill tala med dig där.” 23 Jag begav mig ner i
dalen, och där stod Herrens härlighet, så som jag
hade sett den vid floden Kevar. Och jag föll ner med
ansiktet mot marken. 24 Men jag fylldes av en
andekraft som reste mig upp. Han sade till mig: ”Gå
nu hem och stäng in dig. 25 Människa! De kommer
att slå rep omkring dig och binda dig, så att du inte
kan gå ut bland dem. 26 Jag skall låta din tunga
klibba fast vid gommen, så att du blir stum och inte
kan tillrättavisa dem. De är ju ett motsträvigt folk.
27 Men när jag talar med dig skall jag lossa din
tunga. Då skall du säga till dem: ’Så säger Herren
Gud.’ Den som vill lyssna, han lyssnar, den som inte
vill, han låter bli. De är ju ett motsträvigt folk.”
Processen i Hesekiels Bok är att utvecklas från
ansvaret vid tiden för det babyloniska systemet
fram till förstörelsen av det världsliga systemet
vid tiden som känns som de Ofrälses tid. Denna
följd utvecklas till tiden för väktarna i kapitel
De Sista Dagarnas Varning [044]
33. Tiden omedelbart före det är den period
som täcks av profetiorna som rör Egyptens fall.
Denna period är ämnet för uppsatserna
Egyptens Fall [036]: Profetian om Faraos
Brutna Vapen.
Referens gjordes i dessa uppsatser till stycket i
Jeremia 4:15 ff. Jeremia 4:15-16 innehåller ett
ganska gåtfullt uttalande.
Jeremia 4:15-16 15 Hör, ett budskap har kommit
från Dan, ett olycksbud från Efraims berg! 16
Förkunna för folket, låt Jerusalem höra: Fiender
kommer från fjärran land, deras stridsrop skallar mot
städerna i Juda.
Fotnoten i New Oxford Annotated Bible säger
om detta och följande stycken:
13-18: Svepande, likt örnen och stormvinden,
närmade sig fiendens vagnar och kavalleri. Krönikor
spårar denna framryckning från Dan (8.16), genom
Berget Efraim (centrala Palestina), Benjamin (6.1)
in i kärnområdet av Judas.19-22: Men folket är
dåraktigt och dumt (5.2-3), Profeten beklagar den
plötsliga katastrof som har förstört hans kära land så
som nedslåendet av ett tält (10.19-21).
23-28: I en vision så ser profeten de förskräckliga
resultatet av Guds oåterkalleliga dom (7.16; 15.1-4).
Som om slagen av ett mäktigt kärnvapen så har
jorden åter bringats till sitt ursprungliga tillstånd:
öde och tomt (Gen 1.2).
29-31: Likt en avvisad prostituerad (3.2-3), likt en
kvinna i födsloplågor, lilkt ett hjälplöst offer inför
sin mördare, så sträcker Jerusalem, Sions dotter, ut
sina händer i hopplös vädjan och lider sin död
lämnad allena.
Referensen till kärnvapen är inte ett olyckligt
misstag med pennan.
De som kommenterade vet att Jerusalem var
ensam vid denna tid för Israel hade fallit i
fångenskap år 722 f.Kr. Dan och Efraim var
ockuperade av främmande vassallfolk som inte
skulle, och inte heller gjorde så, stödja eller
varna Juda om någonting. Dessa folk var
fiender till Juda och kvarstod som fiender till
Juda efter exilen, under återupprättelsen av
Templet som nämns i Esra, Nehemja, Haggai
och Sakarja. Denna profetia har en dubbel
tillämpning.
Betydelsen hos Jeremia är att den relaterar till
vad som leder fram till förstörelsen av Templet,
Page 3
vilket har sin tillämpning när det gäller
förstörelsen av Templet som är de utvalda. De
utvalda kan inte förstöras som sådana, de är
bildligt sett utspridda, och många har dödats.
Det är därför som Hesekiel tar vid igen från
kapitel 34 efter processen om väktarna i kapitel
33. Följden skulle då arit möjlig att ses från
tidens slut för de ofrälse. Med det sista fallet
för Egypten, till koncentrationen av makt och
styrka i mellersta östern, som vi nu ser komma
samman som fundamentalistisk Islam. Dessa
samlas för frigörandet av de fyra stora änglarna
vid floden Eufrat (Upp. 9:15) inför de Sista
Dagarnas Stora Krig, så att de skall döda en
tredjedel av mänskligheten. Denna process
förklaras i uppsatsen Egyptens Fall [036]:
Profetian om Faraos Brutna Vapen.
Nutida sekulära akademiker försöker förringa
kraften och effekten av biblisk profetia genom
att isolera tillämpningen av referenserna till
fullbordande i de första babyloniska
invasionerna. Den traditionella invändningen är
att det norra stamområdet för Dan blev först
invaderat och därefter Efraim och så vidare.
Problemet med detta scenario är att när
profetiorna skrevs så hade redan de norra
stammarna gått i fångenskap och var bortom
Araxes, efter att blivit förda dit av assyrierna.
Shalmaneser (724-721 f.Kr.) erövrade de norra
stammarna år 722 f.Kr. och omflyttade
nybyggare från Cutha, Babylon, Hamath och
andra områden (t.ex. Medes) (se Interpreters
Dictionary of the Bible, Vol. 4, sid. 191).
Shalmaneser erövrade Israel år 722 f.Kr. Men
den huvudsakliga deportationen ägde rum
under Sargon II (McEvedy The Century World
History Factfinder, 1984, sid. 20). Dan och
Efraim var försvunna vid tide4n för den
babyloniska invasionen. Det är dessutom
felaktigt att påstå att områdena blev åter bosatta
med israeliter i Dan och Efraim -- det blev de
inte. Den samaritiska synen var att de åter blev
bosatta år 722 f.Kr. men de, som legitima
israeliter, blev repatrierade efter 55 år, det vill
säga år 667 f.Kr.
Samariterna hävdade således att de var
arvtagare till de infödda israeliterna
uppblandade med stammarna som var
placerade där som en medveten process av
politisk bosättning. Det samaritiska hävdandet
Page 4
att vara legitima representanter var genom
tolkning av texterna i Femta Mosebok 12:5 som
att Gud hade valt berget Gerisim, och ett byte i
Femte Mosebok 27:4 med förbannelsen från
berget Ebal och välsignelsen av berget Gerisim.
De samaritiska texterna om de tio budorden för
in en text, som är sammansatt av Femte
Mosebok 27:2-8 och 11:30 för att visa att offret
skall ske på det berget. Således är den
samaritiska synen att de hade repatrierats vid år
667 f.Kr. och var i besittning av Israel vid den
tiden. Den judiska synen är att de definitivt inte
var det och att de inte var israeliter. Juda kan
inte ha det på båda sätten. Israel var antingen
inte där och profetiorna relaterar till de sista
dagarna, eller så var de där och samariterna var
israeliter med den sanna välsingnelsen. Det
finns inga belägg för att samariterna hade ärvt
välsingnelserna från Efraim och Manasse. Och
sannerligen talar Kristus handlingar i stort att
han inte ansåg dem som israeliter. Dessutom
visar tolkningen av Dödahavsrullarna att den
judiska församlingen vid tiden för Kristus
ansåg Efraim och Manasse vara separata och
mäktiga folk i de sista dagarna. Samariterna är
det definitivt inte. De tio förlorade stammarna
fördes norr om Araxes och det finns inga
bibliska belägg för att de var närvarande vid
tiden för Jeremia och den babyloniska
fångenskapen. Jeremia säger klart att de inte
var det. Han säger att Gud skulle driva ut Juda
som alla avkommor av Efraim hade drivits ut
(Jer. 7:15). Därtill handlar Jeremia 4:23 ff.
specifikt med de sista dagarna och ödeläggelsen
av jorden och dess städer. Denna profetia utgör
en
grundläggande
bas
för
Sjundedagsadventisternas
syn
på
den
himmelska hänryckningen och teorin om den
ödelagda jorden i tusen år. De har fel, i och
med att de ignorerar kommentaren i vers 27 att
Herren inte kommer att göra ett fullständigt
slut. Det finns dock ingen tvist i fråga om att
Jeremia 4 har en apokalyptisk tillämpning.
Jeremia utvecklar en ram och visar sedan dess
progressiva tillämpning från Judas fall under
babylonierna fram till återupprättandet i de sista
dagarna. Profetiorna förhåller sig därför till en
annan tid vilken vi kommer att få fram från
Bibelns profetior.
Innebörden med meddelandet i Jeremia 4:15 är
att Gud talar genom Efraim och inte Juda i de
sista
dagarna,
och
således
undantar
prästerskapet. Det är ett faktum att Kristus
undantog prästerskapet och satte det i ett folk
visande frukterna.
Jeremia går vidare till att se till Israels
misslyckande med att lyda Hans tjänares
varningar. Exemplet med tidens slut i denna
process är symboliken om Kyrkan i Laodikeia,
som inte lyssnar och som även är arrogant och
självrättfärdigande, och som spottas ut ur Guds
mun (Upp. 3:14-22). Lägg märke till
kommentarerna till de i Laodikeia. Kristus står
vid dörren och knackar. Messias ankomst över
de fyra Kyrkorna är allt mer nära förestående.
När det gäller de i Laodikeia så är han vid
dörren. Dock är alla fyra närvarande vid hans
återkomst. Han sänder sina tjänare till
Laodikeia och de lyssnar inte. Inte bara
ledarskapet misslyckas bland de från Laodikeia,
utan även de utvalda på varje nivå misslyckas
med att handla i enlighet med det ansvar som
finns nedtecknat i Hesekiel 3 och 33. De har
sådan respekt för personer oc är så
materialistiska att de helt enkelt inte förstår
deras nakenhet. Tänk på hur de utvalda skall
dömas för deras respekt inför personer över de
sista femtio åren.
Jeremia ser till processen av varningar till
församlingen i ett antal viktiga stycken. Jeremia
7:25-28 lyder
Jeremiah 7:24/25-28 24/25 Men de ville inte lyssna,
inte höra på mig. Era fäder lydde sina onda och
hårda hjärtan. Från den dag de lämnade Egypten
ända till denna dag har de gått bakåt och inte framåt.
Gång på gång sände jag mina tjänare profeterna till
dem, 26 men de ville inte lyssna till mig, inte höra
på mig. De var styvnackade och bar sig värre åt än
sina fäder. 27Du skall säga allt detta till dem, men
de kommer inte att höra på dig; du skall ropa till
dem, men de kommer inte att svara dig. 28 Säg då
till dem: Detta är det folk som inte vill lyssna till
Herren, sin Gud, och inte ta varning. Sanningen har
försvunnit, den hörs inte mer från deras mun.
Alltså var den slutgiltiga skadan hos de
arrogant olydiga hos Israel sann. Denna
situation är närvarande i de sista dagarna hos
Kyrkan i Laodikeia. Den kyrkan är inte fälld
genom sanning, varken hos dess prästerskap
eller i allmänhet hos församlingens bröder.
Budskapet hos Jeremia är främst till Jerusalem,
De Sista Dagarnas Varning [044]
till Juda och därefter till Israel i allmänhet.
Budskapet tas återigen upp i Jeremia 25:4-6.
Jeremiah 25:4-6 4 Gång på gång har Herren sänt
sina tjänare profeterna till er. Men ni ville inte
lyssna, inte höra. 5 när de sade: Lämna er onda väg,
era onda gärningar. Då skall ni få bo på den mark
som Herren gav åt er och åt era fäder för all framtid.
6 Följ inte andra gudar, tjäna dem inte och dyrka
dem inte. Väck inte min vrede med gudar ni själva
tillverkat, så skall jag inte göra er något ont.
Detta budskap kommer igen i Jeremia 35:15.
Men skillnaden där är att det är en liten
folkspillra, rekabiterna, som följde buden från
deras fader och av Gud. Dessa belönades. Detta
koncept upprepas hos Zadoks söner vilka
utgjorde det lojala prästerskapet för de utvalda i
de sista dagarna.
Detta
koncept
utgjorde
grunden
för
Qumranförsamlingen och Dödahavsrullarna.
Kommentaren att Herren har sänt sina profeter
upp tidigt innebär inte att Herren går upp tidigt.
Det betyder att Herren sänder Hans tjänare med
tillräcklig tid för att utföra arbetet och ångra
sig. Men de lyssnade inte då (Jer. 25:7 ff.) och
de kommer inte lyssna nu (Isa. 26:15-18).
Budskapet upprepas i Jeremia 26:3-6.
Jeremia 26:3-6 3 Kanske lyssnar de och lämnar sin
onda väg. Då skall jag ångra mig och inte göra det
onda jag tänkt tillfoga dem på grund av deras onda
gärningar. 4 Du skall säga till dem: Så säger Herren:
Om ni inte lyssnar till mig och följer den lag jag har
förelagt er, 5 inte lyssnar till vad mina tjänare
profeterna säger, dessa som jag gång på gång har
sänt till er utan att ni lyssnat — 6 då skall jag göra
med detta hus som med Shilo, och namnet på denna
stad skall bli en förbannelse bland alla jordens folk.
Shiloh (eller Seilun) var den plats där Herren
först satte Hans namn (se 5. Mos. 12:5,11 etc.;
jfr. 1 Sam. 4:4) och vilket Herren förstörde på
grund av dess ondska (Jer. 7:12). Budskapet här
är till de utvalda också att om Herren inte
skulle skona Hans hus så är det slutet för folket
självt. Notera även konceptet om att skonas
genom ånger efter den tidiga varningen. Detta
lägger vikt vid betydelsen av arbete i rätt tid av
Guds tjänare. Jeremia 29:18-19 noterar även
konceptet om varning till folket.
Jeremia 29:18-19 18 Jag skall förfölja dem med
Page 5
svärd och svält och pest och göra dem till en
skräckbild för alla riken på jorden, till en
förbannelse, jag skall utsätta dem för ödeläggelse
och hån och skam bland alla de folk till vilka jag har
fördrivit dem, 19 eftersom de inte lyssnade till mina
ord, säger Herren. Gång på gång sände jag mina
tjänare profeterna till dem. Men ni ville inte lyssna,
säger Herren.
Notera faktum att straffen här är desamma som
det andra, tredje och fjärde sigillet i
Uppenbarelseboken 6. Sålunda är den duala
tillämpningen för tidens slut med här.
Kommentaren förekommer även i Jeremia
44:4-5.
Jeremia 44:4-5 4 Gång på gång har jag sänt mina
tjänare profeterna till er för att säga: ”Upphör med
dessa vidrigheter, som jag avskyr!” 5 Men de ville
inte lyssna, inte höra på; de vände inte om från sin
ondska och slutade inte att tända offereld åt andra
gudar.
Lagen är den förbindande föreskriften som
Herren använder för att handla med de utvalda
så väl som med nationen. Detta tema tas även
upp i Sakarja 1:4-6.
Sakarja 1:4-6 4 Gör inte som era fäder. De hörde de
tidigare profeterna förkunna: ”Så säger Herren
Sebaot: Vänd om från era onda vägar och onda
gärningar.” Men de lyssnade inte och brydde sig inte
om mig, säger Herren. 5 Var är nu era fäder? Och
profeterna, levde de i evighet? 6 Mina ord och mina
beslut, som jag befallde mina tjänare profeterna att
förkunna, de drabbade ju era fäder. Då vände de om
och sade: ”Herren Sebaot hade beslutat att handla så
med oss som vårt liv och våra gärningar förtjänade,
och det har han också gjort.”
Slutresultatet är att det finns en allmän brist till
ånger. Men Herren kommer att skona vårt folk
om vi utför arbetet noggrant och de gör ånger.
Mycket av bördan vilar på oss. Herren skall inte
behöva lägga detta ansvar vid vår dörr.
Jag såg mig om, men ingen kom till hjälp, jag
häpnade över att ingen gav mig stöd. Då gav min
styrka mig seger, min vrede blev mitt stöd.
Denna text kommer från Jesaja 63:1-8 och den
är klart Messiansk. Denna text referar till
Israels frälsning, för de skulle inte ljuga.
Kärleken till sanningen kommer åter igen att
upprättas i dem.
Page 6
Dock kommer det inte, när Messias kommer,
att vara genom Kyrkans handlingar som
världen kommer att frälsas, ens vagt
framgångsrikt. De kommer att predika
evangeliet om Guds Kungarike. Därefter skall
slutet att komma. Dock visar Jesaja 26:15-21
handlingarna för det fysiska och andliga Israel.
Jesaja 26:15-21 15 Du förökade en gång folket,
HERRE; du förökade folket och bevisade dig härlig;
du utvidgade landets alla gränser. 16 HERRE, i
nöden hava de nu sökt dig, de hava utgjutit tysta
böner, när din tuktan kom över dem. 17 Såsom en
havande kvinna, då hon är nära att föda, våndas och
ropar i sina kval, så var det med oss inför ditt
ansikte, o HERRE. 18 Vi voro också havande och
våndades; men när vi födde, var det vind. Vi kunde
icke bereda frälsning åt landet; inga människor födas
mer till att bo på jordens krets. 19 Men dina döda
må få liv igen; mina dödas kroppar må åter stå upp.
Vaknen upp och jublen, I som liggen i graven; ty
din dagg är en ljusets dagg, och jorden skall giva
igen de avsomnade. 20 Välan då, mitt folk, gå in i
dina kamrar och stäng igen dörrarna om dig; göm
dig ett litet ögonblick, till dess att vreden har gått
förbi. 21. Ty se, HERREN träder ut ur sin boning,
för att hemsöka jordens inbyggare för deras
missgärning; och jorden skall låta komma i dagen
allt blod som där har blivit utgjutet, och skall icke
längre betäcka dem som där hava blivit dräpta.
(1917 års svenska översättning)
Denna text är vidare undersökt i större
noggrannhet i uppsatsen Egyptens Fall:
Profetian om Faraos Brutna Vapen [036].
Föremålet av intresse här är att texten är rent
messiansk och relaterar till de sista dagarna och
särskiljandet av de utvalda under prövningen.
Detta stycke relaterar till skadandet av jorden
efter att Herrens tjänare blev förseglade. (Upp.
7:3).
Först så har de utvalda bringats fram, kallats
och utvecklats i den Anden.
Därefter, efter förföljelsen under de sista
dagarna, har de satts åt sidan vid Messias
ankomst så att världen kan bringas till ånger.
Det betydelsefulla i den processen är att vi
förväntas att göra allt vi kan, och ändå kommer
det inte bringa världen till ånger. Dock, vare sig
folket behandlas allvarsamt eller om en nation
ensam eller Israel allena bringas till ånger och
skonas beror kanske på vad vi gör. Det är inte
på grund av våra handlingars lyckanden som vi
slutligen döms. Det är av vårt andliga tillstånd.
Det råder dock ingen tvekan om att vi har ett
arbete att utföra, och ett stort sådant.
Det är helt oacceptabelt att försöka avfärda
dessa profetior så som ogiltiga för de sista
dagarna när de så klart passar in i mönstren
som leder fram till millenniet. Hela Bibeln kan
avfärdas så som ha utspelat sig för århundraden
sedan och så som varande irrelevant för tidens
slut om inställningen att tillskriva sekundära
kommentarer tas. Bibeln tolkar sig själv och det
finns ett ansvar hos oss att vara noggranna
väktare av Guds mysterier.
Evangeliet om Guds Kungarike lärs ut som
exempel i dagligt liv och genom direkt profetia.
De går hand i hand och kan inte skiljas åt i
utförandet av våra förpliktelser. Att försöka
göra det är att försöka undvika våra
förpliktelser i svåra situationer. Om vi vill
predika lätta ting nu, när det inte finns något
hot eller någon förföljelse, hur kommer vi då
stå när Jordanfloden svämmar. Om vi inte kan
stå ut med fotfolk, hur ska vi då kunna springa
med hästar i prövningens tid.
Jeremiah 12:5 "Du som inte orkar hålla jämna steg
med fotfolk, hur skulle du kunna tävla med hästar?
Du som bara känner dig trygg i en fredlig trakt, hur
skulle du klara dig bland Jordandalens täta snår?
De utvalda är nu i den säkraste av tider, relativt
sett, inom den engelskspråkiga världen. Ändå
gör vi ingenting och vi misslyckas. Vi
avskräcks av svårigheter i vissa fall och tynger
varandra med tyngder vi inte behöver bära.
Kom ihåg att i texten till Jeremia 12:6 går
vidare med att säga:
Jeremiah 12:6 Till och med dina bröder och
släktingar sviker dig, till och med de bådar upp folk
bakom ryggen på dig. Lita inte på dem och deras
fagra ord.
Tala mjukt är lätt att göra. Att gå ut till er
broder är svårare. Att gå ut till en annans broder
kan få er dödade. Vi måste lära oss att springa
med hästarna när Jordanfloden svämmar.
Soldatens valspråk är, så som ni tränar, så slåss
De Sista Dagarnas Varning [044]
ni. Det finns ingen skillnad mellan slagets
umbäranden. Satan kommer att slåss med varje
vapen i hans arsenal. Vi har Sanningens Ande
och Guds ord. Vi måste nu förbereda oss till att
förstå Guds mysterier som om våra liva hängde
på dem. Det kan våra liv göra, och många av
människorna i vår nation behöver lära sig att
känna till Guds mysterier då de bringas till
ånger.
En ämbetsman av en annan Kyrka sade nyligen
att Guds Kristna Kyrkor var den plats där Guds
ord predikades -- det enda flimrandet av ljus i
ett hav av mörker. Han sade att Guds ord inte
skulle återvända tomt (Jes. 55:11).
Fortsätt med det goda arbetet och stöd
varandra. Bli inte modställda för det är
viktigaste vapnen för anklagaren.
Nästa uppgift är att fortsatte till förklaringarna
Page 7
om tidernas slut för de ofrälse och
förberedelsen inför krigen som snart skall
komma över oss. Att vara förvarnad är att vara
förberedd. Vår förberedelse är inte i att
åsidosätta våra fysiska behov. Vi måste lägga
fram en förståelse. Israel skyddades från
nederlag under hela tiden för vandringen i
öknen. När tiden kom för att inträda i Israels
land, så gavs fienderna vid deras händer. Så
skall det också vara med oss.
Fram till den tiden så kommer vi att skyddas av
Herren. Inte inlindade i bomull, utan som den
levande Gudens soldater.
Där annat icke anges är bibelöversättningar från
år 2000 svenska översättning 