anvisningar för arbetsböcker och laborationsrapporter

Biomedicinska analytikerprogrammet
Institutionen för klinisk mikrobiologi
Senast reviderad: 2010-11-30/KL, YHF, MEN, KE
2011-11-14 YHF
ANVISNINGAR FÖR ARBETSBÖCKER OCH
LABORATIONSRAPPORTER
Biomedicinska analytikerprogrammet
www.bbspot.com
Sid 1 (14)
Sid 2 (14)
Innehållsförteckning
Innehållsförteckning ________________________________________________________ 2 Allmän information _________________________________________________________ 3 Laborationsanvisningar _________________________________________________ 3 Förberedelse __________________________________________________________ 3 Utförande _____________________________________________________________ 3 Rapportskrivande ______________________________________________________ 3 Arbetsböcker _______________________________________________________________ 3 Varför finns arbetsböcker? ______________________________________________ 3 Vad är en arbetsbok? ___________________________________________________ 4 Hur ser en arbetsbok ut? ________________________________________________ 4 Hur skriver man? ______________________________________________________ 4 Förvaring _____________________________________________________________ 5 Laborationsrapporter ________________________________________________________ 5 Disposition för en fullständig laborationsrapport ____________________________ 6 Försättsblad ______________________________________________________ 6 Exempel försättsblad _______________________________________________ 6 Abstrakt _________________________________________________________ 6 Nyckelord _______________________________________________________ 7 Introduktion ______________________________________________________ 7 Material och metoder ______________________________________________ 9 Resultat - text, tabeller och figurer ___________________________________ 10 Diskussion ______________________________________________________ 11 Referenser ______________________________________________________ 11 Bilagor _________________________________________________________ 12 Språk och tempus ________________________________________________ 12 Inlämning av laborationsrapporten ______________________________________ 13 Plagiat ______________________________________________________________ 13 Bilaga 1. Mall på försättsblad till laborationsrapport______________________________ 14 Sid 3 (14)
Allmän information
Laborationsanvisningar
Den teori som du inhämtar från litteratur och
föreläsningar är till stöd för det laborativa
arbetet. Vid laborationer får du övning i att
utföra olika laborativa moment, detta leder
både till integration av ett teoretiskt och
praktiskt kunnande samt färdighetsträning. En
laboration kan indelas i tre moment; förberedelse, utförande och rapportskrivande.
Laborerande och rapportskrivande leder till att
du tränas i reflektion, dvs att kritiskt fundera
över din lärandeprocess samt att formulera och
uttrycka dig.
Förberedelse
Läs igenom laborationsmanualen i förväg och
kom väl förberedd till laborationen. I det ingår
att förbereda arbetsboken och att göra
eventuella riskbedömningar. Det gör att du
bättre förstår vad laborationen kommer att
handla om och den blir därmed även mer
intressant att utföra.
Kom i tid till den obligatoriska genomgången
inför laborationen då du får mer information
om laborationen och möjlighet att ställa frågor.
Ett kort kunskapstest kan utdelas före
laborationen för att kontrollera att du har
förstått viktiga delar.
Alla laboratoriegenomgångar och laborationer
är obligatoriska. Frånvaro måste anmälas till
den lärare som är ansvarig för laborationen
eller till Kerstin Olofsson, tel 786 9150,
[email protected].
Utförande
Det är viktigt att du gör noggranna
anteckningar i din arbetsbok under laborationen. Det är mycket svårt, nästan omöjligt,
att skriva en laborationsrapport utan
laborationsanteckningar. Var aktiv under
laborationen, alla i gruppen ska vara delaktiga
och hjälpas åt. En god ordning är av stor
betydelse för dig själv och andra. Kom ihåg att
tillsammans plocka bort och städa undan efter
laborationen.
Rapportskrivande
Slutligen sammanställs laborationen i en
rapport, vilket är en viktig del i inlärningsprocessen. Den skrivs enligt instruktionerna
längre fram i detta kompendium. Rapporten
skrivs gemensamt eller individuellt alltefter
handledarens anvisningar. Vid en gemensam
rapport är det viktigt att alla i gruppen aktivt
deltar i formulerandet av rapporten. För
godkänd laboration krävs att du för arbetsbok,
genomför laborationen och skriver en godkänd
rapport. Tänk på att ni samarbetar vid
laborationen och vid skrivandet av rapporten.
Om någon i gruppen är frånvarande eller inte
bidrar i arbetet ska dennes namn uteslutas från
rapporten. Laborationsrapporten ska skickas
in senast vid aviserat inlämningsdatum.
Arbetsböcker
Varför finns arbetsböcker?
En arbetsbok är en dokumentation av det
arbete som utförs. Den innehåller anteckningar
om vad som har gjorts och hur det har utförts.
Meningen med arbetsböcker är att man ska
kunna gå tillbaka och hämta uppgifter för att
kunna återupprepa ett försök, hitta en
faktauppgift eller styrka att en laboration
verkligen har utförts. Detta har blivit extra
viktigt i samband med utredningar av
misstänkt forskningsfusk. Det är lätt att ändra
anteckningar, byta ut blad samt ett tappa bort
blad i ett lösbladssystem (=lösa blad sätts in i
en pärm) jämfört med anteckningar förda i en
arbetsbok med numrerade sidor. Detta gör att
häftade arbetsböcker är mer trovärdiga än
lösbladssystemet. Väl förda arbetsböcker kan
rentvå en misstänkt person från misstänkt
forskningsfusk.
Inom forskningen är det också viktigt att
dokumentera sina analyser på ett korrekt och
vetenskapligt sätt. I USA finns det regler för
hur arbetsböcker ska föras, för att vara
godkända som underlag vid patentansökningar. Idag finns det inga lagar om hur
arbetsböcker ska föras i Sverige, men det är
troligt att det kommer att upprättas sådana.
Företaget Nalge Company i USA utger en bok,
”Laboratory notebook”, som är särskilt fram-
Sid 4 (14)
tagen för denna dokumentation. I denna bok
finns ”Instructions for keeping research
records” som beskriver hur en arbetsbok ska
skrivas på ett korrekt sätt. Dessa instruktioner
har använts som grund för hur arbetsböcker
ska skrivas inom biomedicinska analytikerprogrammet.
underlättar när man vill gå tillbaka och hitta en
viss laboration eftersom boken även ska vara
sidnumrerad. Riskbedömningar som görs på
en del av laborationernas kemikalier kan med
fördel samlas längst bak i boken. Värt att
notera är att det numera finns helt digitala
former av arbetsböcker, dessa används framförallt inom industrin.
Vad är en arbetsbok?
En arbetsbok är en bok som förs före, under
och efter en laboration, där arbetet
dokumenteras i form av anteckningar, resultat
och tolkningar. Särskild tonvikt läggs vid
dokumentation av det som avviker från det
normala samt viktiga faktauppgifter såsom
spädningar och uträkningar. Arbetsboken ska
vara kontinuerligt daterad och skriven på ett
strukturerat sätt med lättläst stil, som gör det
möjligt att gå tillbaka i tiden för att spåra till
exempel felkällor. Ibland kan det vara
nödvändigt att gå tillbaka flera år för att söka
information om en laboration. Det är viktigt att
arbetsboken används på labbänken och att
anteckningar görs kontinuerligt. Man ska inte
samla lösa blad och sedan renskriva veckans
arbete innan man gör helg. Anledningen till att
man inte ska renskriva är att minnesbilden kan
påverkas vilket kan försvåra en felsökning,
samt att risken för att blad försvinner och
felaktigheter i anteckningarna ökar.
Vid kliniska laboratorier har arbetsboken till
viss del ersatts av datorer där olika moment
signeras till följd av ackrediteringen, men inom
forskning är arbetsböcker mycket viktiga.
Utformningen av arbetsboken varierar med
arbetet. Olika laboratorier har olika normer
och nyttjar den på olika sätt. Ibland kan den
vara av dagbokskaraktär, där man antecknar
vad man har gjort, t.ex. undersökt tre hjärtpatienter med ultraljud och sedan kortfattat
beskrivit fynden. De olika användningsområdena gör att arbetsboken har flera namn.
Oftast används namnen loggbok eller labbok.
De syftar dock alla på samma typ av dokumentation.
Hur ser en arbetsbok ut?
En arbetsbok är en inbunden bok, lämpligen i
A4- eller möjligen A5-format. De första sidorna
i boken lämnas till en innehållsförteckning,
som upprättas allt eftersom boken fylls. Det
Hur skriver man?
Arbetsboken skrivs med kulspets-, bläck- eller
tuschpenna. Vid felskrivningar stryks det
felaktiga och rättelsen förs in bredvid felet.
Förklara, vid behov, varför det blev fel. Ett
exempel ur en arbetsbok finns på nästa sida.
Varje sida bör vara daterad (även med årtalet)
och överst bör det finnas en rubrik som
beskriver innehållet på sidan. Det kan vara bra
att skriva in syftet samt bakgrund till
laborationen, särskilt om det är första gången
man gör den. Bakgrunden skrivs kortfattat i
form av stolpar. Det ska alltså inte vara några
föreläsningsanteckningar. Sedan förs relevanta
anteckningar om utförandet; prover, volymer,
apparatur, spädningar, inställningar på
apparaturer etc. Man bör särskilt anteckna
relevanta uppgifter om fabrikat, batchnummer, speciella märkningar av rör med t.ex.
reagenser så att man kan skilja dem åt. Då man
jobbar i grupp är det även viktigt att notera
vem som gör vad. Resultaten sätts in i arbetsboken t.ex. genom att tejpa in utskrifter. Man
kan även använda en mall för laborationen
som man har gjort i förväg och fyller i under
arbetets gång. För en analys som görs ofta, kan
det underlätta arbetet att göra en mall i datorn
med vissa saker förtryckta och sedan, för hand,
Sid 5 (14)
fylla i de uppgifter som är specifika för just den
dagen. Detta kan vara bra t.ex. då man ska
göra spädningar. Det är bra att avslutningsvis
göra en summering av laborationen i arbetsboken, framför allt om laborationen har misslyckats. Denna summering berör tolkning av
resultaten och eventuella förändringar till
nästa gång laborationen genomförs.
Exempel ur en arbetsbok
Förvaring
Det är oerhört viktigt att du tar väl hand om
din arbetsbok och förvarar den väl. Den/de
kommer att rymma alla dina laborationer
under din utbildning. Undervisningen är
upplagd så att du kommer att behöva använda
din arbetsbok för att gå tillbaka till tidigare
utförda laborationer och hämta gamla data, för
att lösa nya uppgifter, till exempel vid beräkningar med nya statistiska test.
Sid 6 (14)
Laborationsrapporter
Under din utbildning kommer du att göra ett
antal laborationer som ska redovisas skriftligt.
Målet med rapporten är att du ska beskriva vad
du har gjort, hur du har gjort det, vad
resultatet blev och slutligen hur du värderat
resultatet. Meningen med att skriva rapporter
är att du därmed visar att du har förstått
laborationens syfte och att du kan dokumentera, redovisa och diskutera det du gjort och de
resultat du har fått.
Målet med upprepad träning i rapportskrivande är att du ska lära dig att formulera
en rapport på ett korrekt sätt. För att du ska
utvecklas och lära dig att skriva alla delar i
rapporten på ett korrekt sätt kommer en
progression i författandet att ske. De första
rapporterna kommer endast att innehålla vissa
delar, under kommande kurser utökas antalet
delar i rapporten så att den så småningom blir
fullständig. Beroende på vad det är för
laboration kommer fokus att ligga på olika
delar av rapporten, detta kommer du att få
information om i samband med laborationen.
Progressionen i skrivandet förbereder inför
termin 6 då du skriver ditt examensarbete, vars
disposition nästan överensstämmer med en
vetenskaplig artikel.
Disposition
för
en
laborationsrapport
Hur du kan undvika fel på försättsblad
Universitetets logga får inte finnas på
rapporten, eftersom den inte är någon officiell
handling från universitetet. Ett annat fel är
sidhuvud och sidfot används på försättsbladet,
skriv istället texten som vanlig text på själva
sidan. En annan lösning är att göra
avsnittsbrytningar, men det kan vara svårare
att få till.
Var noga med formuleringen av titeln. Den ska
beskriva innehållet i rapporten, t.ex ”Detektion
av ämnet XX med Y-metoden”. Formuleringar
som inte godkänns är t.ex. ”En studie…”, ”En
undersökning…”, ”Laboration 1….” eller förkortningar, tex H2O, eller frågor i titeln.
fullständig
För att underlätta skrivandet finns en mall på
Cambro–BMA-programmet – Kursinformation
utgå från den då du skriver din rapport.
Försättsblad
Försättsbladet ska skrivas enligt mallen i bilaga
1, se även bilden till höger. Laborationens titel
ska informativt och kortfattat beskriva
innehållet i arbetet. De författarnamn som
anges på försättsbladet är de som utfört
laborationen och rapporten. Om du jobbar i en
grupp där någon har varit frånvarande och inte
bidragit så ska dennes namn inte finnas med
på rapporten. När rapporten är godkänd
signeras försättsbladet av läraren.
Exempel på ett försättsblad
Abstrakt
Här sammanfattas hela rapporten dvs introduktion, syfte, målsättning, metoder, resultat
och slutsatser ingår. Abstraktet ska kunna
läsas självständigt. Ange inga referenser eller
hänvisningar till övriga delar av rapporten.
Skriv befintlig kunskap i presens men syfte och
erhållna resultat i imperfekt. Skrivs ofta i ett
stycke och max 250 ord. Ett exempel på
abstrakt kan ses på nästa sida.
Sid 7 (14)
Nyckelord
Nyckelord, dvs ord som beskriver innehållet,
anges längst ned på sidan med abstraktet.
Ange max fem begrepp, exempel på två
nyckelord är ”kvalitetssäkring” och ”DNA
preparation”.
Exempel: Abstrakt
Hos friska personer ökar glukosnivåerna i blodet vid
intag av föda och sjunker sedan. Hos diabetiker
kvarstår de höga glukosnivåerna eftersom de har en
nedsatt glukostolerans. Detta innebär att cellernas
upptag av glukos är nedsatt. Genom kapillärprovtagning kan mängden glukos mätas med patientnära
analyser. Detta är värdefullt för att diabetikerpatienterna ska kunna kontrollera sin sjukdom. Syftet med
denna studie var att studera glukoskoncentrationer vid
glukosbelastning för att påvisa eventuell förekomst av
då du anger faktauppgifter. Hänvisningen görs
genom att du skriver ( ) med en siffra, t.ex. (1).
Sedan redovisas alla referenser i en referenslista där varje referens har sitt specifika
nummer. Alla referenser som finns i rapporten
ska finnas i referenslistan och vice versa.
Försök att förklara teorin i löptext, med
hänvisning till referenserna där läsaren kan se
illustrationer samt hitta mer information. I de
rapporter som skrivs under början av
utbildningen går det bra att bifoga en
förklarande bild med bildtext på t.ex. principskisser över apparater, försöksuppställningar
med mera. Denna bild läggs sist i dokumentet
och kallas för bilaga, hänvisning görs då genom
att skriva (bilaga 1) för den första bilden.
Under senare delen av utbildningen kommer
progressionen i skrivandet göra att bilagorna
utesluts eftersom rapporterna då antar karaktären av ett vetenskapligt manuskript.
förhöjda glukoskoncentrationer hos de undersökta
personerna. I denna studie ingick 15 fastande
försökspersoner. Deras fP-glukos analyserades och
sedan
drack
de
en
glukoslösning.
Därefter
analyserades P-glukos var 30:e minut. Två av männen
som ingick i studien hade glukosvärden som motsvarar
de för diabetespatienter. Av kvinnorna hade två
nedsatt glukostolerans och
ytterligare två hade
graviditetsdiabetes. Slutsatsen av denna studie var att
flera fall av diabetes samt nedsatt glukostolerans
påvisades bland försökspersonerna.
Introduktion
Inled med en allmän bakgrund till ämnet och
därefter de specifika problem/frågställningar
som laborationen behandlar. Avsluta med
studiens syfte och målsättning. Skriv med egna
ord och ange referenser till de källor som
använts. Introduktionen hänvisas till befintlig
kunskap i olika källor, därför skrivs denna del i
presens.
Teori i introduktionen
Många laborationer innebär att du ska lära dig
en ny metod eller apparat. I dessa fall ska
principen för hur dessa fungerar redovisas i
introduktionen. Hänvisa till referenser i texten
Syfte och målsättning
Det pedagogiska syftet och inlärningsmålet
med många laborationer är att du ska få
metodik- och apparatkännedom. Laborationens syfte, som du anger i din rapport, är
däremot något annat. Anta att du ska lära dig
hur en spektrofotometer fungerar, då kan
syftet i rapporten vara att fastställa koncentrationen i ett prov med hjälp av spektrofotometri.
Om laborationens syfte är att undersöka en
företeelse eller utveckla en metod, så ska en
frågeställning eller hypotes formuleras. I slutet
av introduktionen anges alltid syftet med
laborationen och det skrivs i imperfekt.
Hur du kan undvika fel i introduktionen
Skriv lättläst, med ett bra flyt och en röd tråd
där du har med väsentliga delar. Kom ihåg att
hänvisa till alla angivna referenser samt ange
laborationens syfte, målsättning/hypotes i
slutet av introduktionen. I de fall figurer i
bilagor används i introduktionen ska även
figurtext skrivas till varje figur. Ett exempel på
en introduktion kan ses på nästa sida.
Sid 8 (14)
Introduktion
Människokroppen tillförs näring genom att föda spjälkas så att näringsämnen absorberas i tarmen och transporteras via
blodet till kroppens celler. En viktig energikälla är kolhydrater vilka spjälkas i tarmen till bland annat glukos. I samband med
en måltid ökar glukoskoncentrationen i blodet. Överskott av glukos lagras i form av glykogen i lever och muskelceller eller
omvandlas till fett. Mellan måltiderna sjunker glukoskoncentrationen i blodet, vilket kompenseras genom att levern spjälkar
glykogen till glukos som då frisätts i blodet. I de fall glukosreserven i levern inte räcker till kan glukos även bildas via
glukogenesen (1, 2). För att kroppen ska fungera är det viktigt att mängden glukos är normal (normoglykemi). Vid låga
glukoskoncentrationer i blodet (hypoglykemi) räcker inte energin till för att t.ex. nervcellerna ska fungera, vilket leder till
medvetslöshet med risk för individens liv. Koncentrationen glukos i blodet kan överstiga de normala värdena (hyperglykemi),
detta sker vid insulinbrist vilket leder till att transport av glukos till levern samt till fett- och muskelceller är nedsatt (1).
Glukoskoncentrationen analyseras ofta i samband med läkar- och hälsokontroller, fram för allt för att diagnostisera diabetes.
Det finns olika typer av diabetes. Typ 1-diabetes innebär att kroppens insulinproducerande celler förstörs via autoimmuna
reaktioner vilket leder till insulinbrist. Typ 2-diabetes, även kallad åldersdiabetes, orsakas däremot av att kroppen inte är
tillräckligt känslig för insulin (insulinresistens). Vid båda diabetestyperna blir patienterna hyperglykemiska (3). En form av
typ 2-diabetes är graviditetsdiabetes, ett tillstånd som drabbar den havande kvinnan. Under graviditeten ökar behovet av
insulin. Om kroppen inte producerar tillräcklig mängd insulin stiger glukoskoncentrationen i blodet. Detta tillstånd måste
behandlas för att inte fostret ska ta skada. Den vanligaste behandlingsformen är att patienten får äta mat med mindre socker
och fett samt motionera mera. Om detta inte räcker för att sänka glukoshalten kan extra insulin ordineras. Sjukdomen upphör
efter förlossningen (4). Glukoskoncentrationen analyseras även vid utredning, diagnostik och uppföljning av endokrina
sjukdomar, oklara fall med medvetslöshetsamt andra neurologiska symtom (5).
För att utreda om en patient är hyperglykemisk undersöks dennes glukostolerans med en metod som kallas för
glukosbelastning. Patienten får äta normalt dagarna innan undersökningen, men ska vara fastande före undersökningen. På
morgonen dricker patienten en sockerlösning varefter glukoskoncentrationen i plasma mäts. Därefter analyseras glukos varje
halvtimme. En frisk person omsätter normalt glukos varvid värden ska sjunka, medan en patient med nedsatt glukostolerans
eller diabetes har fortsatt höga glukosvärden (6).
Glukoskoncentrationen kan analyseras med olika instrument, bland annat instrument lämpliga för patientnära analyser.
Dessa är viktiga för exempelvis diabetespatienter som själva bör kontrollera glukosnivåerna. Glukoskoncentrationen kan
analyseras på venblod, serum och plasma. Det är känt att glukos i plasma (P-glukos) generellt ligger ca 12 % högre än i blod (Bglukos). Då de referensvärden som används är baserade på P-glukos, måste värden erhållna vid analys av B-glukos
kompenseras för denna skillnad innan provresultatet kan utvärderas (5).
En av de patientnära analyser som används för B-glukos är HemoCue Glukos 201+ med plasmaomräknare. Tekniken i den
metoden bygger på att erytrocyterna hemolyseras och innehållet frisätts. Enzymet glukosdehydrogenas (GHD) katalyserar
tillsammans med nikotinamid-adenindinukleotid (NAD) oxidationen av β-D-glukos varvid NADH bildas. Tetrazolium-saltet
MTT är en kromogen som i närvaro av NADH och diaforas bildar en formazanförening, vilken mäts fotometriskt vid två våglängder. Koncentrationen NADH är proportionell mot glukoskoncentrationen, vilket gör att koncentrationen glukos i provet
kan mätas. HemoCue Glukos 201+ med plasmaomräknare omvandlar B-glukosvärdet så att det motsvarar P-glukos vilket
möjliggör en direkt jämförelse med beslutsgränserna (7-9).
Syftet med denna studie var att genom glukosbelastning och efterföljande analys av glukoskoncentrationerna i blod påvisa
eventuell förekomst av förhöjda glukoskoncentrationer hos försökspersoner.
Sid 9 (14)
Material och metoder
Denna del av rapporten ska beskriva vad man
har använt för provmaterial och hur laborationen har utförts. Skriv med hela meningar, i
imperfekt (dåtid), på ett sätt som gör det möjligt för någon annan att återupprepa försöken.
Redogör för varje metod under egna underrubriker, börjar med materialet, sedan beskrivs
de olika metoderna och sist redogörs den
statistik som eventuellt använts.
Material
I denna del av rapporten beskrivs det material
som har analyserats. Rubriken kan vara celler,
patienter, försökspersoner eller t.ex. försöksdjur beroende på vad det är som har undersökts. Här beskrivs materialet med avseende
på antal, ursprung och andra relevanta uppgifter. Vid dokumentation av en cellodlingslaboration används t.ex. rubriken ”Cellinjer”
eller ”Celler”. Där anges de celler som använts
samt varifrån de kommer. Ibland kan specifika
egenskaper anges om det är relevant. Tillvägagångssättet vid själva cellodlingen anges under
en egen rubrik, lämpligen ”Cellodling”. Där
anges odlingsmedlets namn och innehåll, hur
cellerna har odlats och behandlats etc.
Metodbeskrivning
Här beskrivs utförandet, i imperfekt, av en
metod på samma sätt som ett recept i en
kokbok. Redogör för tillvägagångssättet, ange
relevanta uppgifter och utelämna ovidkommande saker. I jämförelse med en kokbok
kan ett exempel vara att t.ex. tjockbottnad
kastrull anges enbart då valet av kastrull är
relevant. I laborationsrapporten innebär detta
att märken på vågar etc inte i regel anges. Väv
in recept på olika lösningar i texten, t.ex.
”filterna tvättades i tvättbuffert (1xPBS, 0,1%
Tween-20) i tio minuter”. Tänk på att den
angivna koncentrationen, dvs det som står
inom ( ) är den slutliga koncentrationen. Då
kit och lösningar används anges tillverkarens
namn, följt av orten och landet därifrån
produkten är inhandlad, t.ex. 30% Acrylamid/Bis 37,5:1, (Bio-Rad, Stockholm, Sverige)
så långt det är möjligt. Likaså ska kemikaliers
renhet och lösningars koncentrationer med
rätt enhet samt buffertars pH anges. Metodbeskrivningen ska ange hur metoden utfördes,
uteslut alla resultat. Om ett försök blev
misslyckat så anges det i resultatdelen, inte i
metoddelen.
Ange även eventuell mjukvara som använts i
dataanalyser. Om en rapport täcker en laboration som går över flera dagar så kan en metod
användas flera gånger, den ska trots detta bara
beskrivas en enda gång. Om så efterfrågas så
bifogas en riskbedömning för de hälsofarliga
kemikalierna. En mall för hur riskbedömningen bör se ut finns i bilaga 2.
Statistik
Om någon statistisk metod/analys använts
beskrivs den sist i material och metoddelen,
under rubriken ”Statistik”. Motivera även vad
testet har använts till, t.ex. ”Mann Whitney U
test användes för att analysera skillnaden
mellan glukoskoncentrationen hos individer
med och utan diabetes”. Ange även vilken
signifikansnivå man använt. Ange också namn
och version för det dataprogram som nyttjats.
Hur du kan undvika fel i material och
metoddelen
Skriv i imperfekt med löpande text, alltså inte i
punktform. Ange metodernas namn och utgå
från dem, istället för att skriva i dagboksform.
Om en metod används flera gånger så beskrivs
metoden ändå bara en gång i material och
metoddelen. Kontrollera att faktauppgifterna
är korrekta, t.ex. koncentrationer, det är lätt att
blanda ihop koncentrationerna på stock- och
arbetslösningar. Kontrollera att icke-relevant
information, t.ex. att ange vilka kärl det som
använts, har utelämnats.
Exempel på Material och metoder
Försökspersoner
Vid
laborationen
undersöktes
15
frivilliga
försökspersoner, 5 män och 10 kvinnor. Bland
kvinnorna var 5 gravida i graviditetsvecka 18 eller mer.
Medelålder i gruppen var 32 år (21-43 år).
Bestämning av P-glukos
Glukoskoncentrationen fastställdes genom analys av
kapillärt blod som applicerades i instrumentspecifika
kyvetter för avläsning med HemoCue Glukos 201+ med
plasmaomvandlare (HemoCue, Ängelholm, Sverige)
enligt tillverkarens anvisningar (8).
Sid 10 (14)
Resultat - text, tabeller och figurer
Här presenteras resultaten i löpande text,
alltså inte i punktform. Använd olika
underrubriker och beskriv varje delresultat av
laborationen under egna rubriker. I texten
hänvisas till tabeller och/eller figurer
(diagram) som åskådliggör resultaten. I
resultatdelen ska inga beräkningar redovisas
utan endast slutresultaten, såvida inte beräkningarna är syftet med laborationen. Beräkningar redovisas i bilagor om så efterfrågas.
Var noga med att ange korrekt antal gällande
siffror och rätt enhet (SI enheter).
Resultat bearbetas och sammanställs i tabeller
och/eller figurer. Skrivarpapper från apparater
är rådata och kan bifogas i en bilaga. Ange
tydligt om ”outliers” utesluts samt motivera
grundligt varför det görs. Tillräckligt med data
måste anges så att läsaren kan bedöma
resultatens validitet och reliabilitet. Statistiska
test och dataanalyser ska förklaras så att
resultaten kan tolkas och evalueras. När det är
möjligt ange resultatet med mätosäkerhet (till
exempel 5,4 ±0,2 g).
Till varje tabell och figur ska en förklarande
text skrivas, tabellrubriken skrivs ovanför
tabellen medan figurtexten skrivs under
figuren. Tabellrubrik och figurtext ska vara så
pass utförliga att läsaren kan förstå tabellen/
figuren utan att behöva läsa löptexten. I tabellhuvudet anges enheten och i diagrammen ska
axlarna vara märkta med storhet och enhet.
Utformandet av tabeller görs så att endast
stödlinjer för tabellhuvudet och slutet av
tabellen synliggörs, övriga stödlinjer döljs. Mer
om detta hittar du i kompendiet ”Datortillämpningar” som tillhandahålls av programmet. I tabeller skrivs eventuell fotnot under
tabellen.
Numrera tabeller och figurer var för sig, till
exempel så kan en rapport innehålla tabell 1
och 2 samt figur 1, 2 och 3. Man kan göra
delbilder i en figur, så kallade panelfigurer, då
märks delbilderna med A, B, C etc.
Tabellerna ska placeras efter referenserna, på
en egen sida, se mallen på Cambro. Efter ev.
tabeller läggs figurerna, även dessa på en egen
sida. Typsnittet i tabeller och figurer ska vara
Verdana, men tabellrubriker och figurtexter
skrivs i georgia.
Använd imperfekt i löptexten och presens i
tabeller och figurer.
Hur du kan undvika fel i resultat, tabeller och
figurer
Strukturera resultaten och disponera dem
under rubriker samt illustrera dem i tabeller
och/eller figurer. Kontrollera att hänvisning till
tabeller/figurer är gjorda samt att tabellrubriker och figurtexter finns. Se även till att
det finns storheter och enheter i tabeller och
figurer, samt att resultat anges med rätt antal
gällande siffror. Kolla även att samma typsnitt
används i figurerna samt att linjer, markeringar och prover etc är förklarade/utmärkta.
Tabeller och figurer ska vara placerade efter
referenserna, på egna sidor.
Exempel på resultatskrivning
Förekomst av diabetes hos nära anhöriga
samt BMI hos försökspersonerna
Tre av försökspersonerna (två män och en kvinna)
hade vid tidigare glukosbelastningar diagnostiserats
med nedsatt glukostolerans. Dessa hade även nära
släktingar med diabetes, tabell 1. Bland övriga
försökspersoner hade en man samt fem kvinnor,
varav fyra gravida, diabetiker i släkten. Försökspersonernas BMI varierade mellan 22-35.
Analys av fP-glukos och P-glukos efter
glukosbelastning hos gravida kvinnor
Av de fem gravida kvinnor som ingick i studien hade
två förhöjda fP-glukosvärden, tabell 1. I samtliga fall
steg P-glukos efter intag av sockerlösning, varefter
värdena sjönk till normala nivåer i tre fall. De övriga
två (person 11 och 13) hade 11,8 mmol/L samt 12,9
mmol/L glukos efter 2,5 timmar, figur 2.
Sid 11 (14)
Exempel på en tabell Tabell 1: Uppgifter om försökspersonerna
Nr
Kön
Gravida
Tidigare
glukosbelastning
Anhörig
med
diabetes
BMI
fP-glukos
(mmol/L)
Nej
Nej
Nej
Nej
Nej
Nej
Nej
Nej
Nej
Nej
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja*
Ja*
Nej
Nej
Nej
Ja*
Nej
Nej
Nej
Nej
Nej
Nej
Nej
Nej
Nej
Ja
Ja
Ja
Nej
Nej
Ja
Ja
Nej
Nej
Nej
Ja
Ja
Ja
Ja
Nej
29
22
25
23
35
23
22
24
23
24
23
32
27
22
29
10,2
6,3
4,8
5,7
¤
11,2
¤
7,8
5,1
¤
7,7
5,6
6,1
¤
8,0
¤
6,7
¤
9,2
4,8
5,8
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
Man
Man
Man
Man
Man
Kvinna
Kvinna
Kvinna
Kvinna
Kvinna
Kvinna
Kvinna
Kvinna
Kvinna
Kvinna
¤
diagnostiserad med nedsatt glukostolerans i en tidigare glukosbelastning
*)
¤
) högre glukosvärde än WHOs åtgärdsgräns (6,4 mmol/L)
Exempel på en figur Diskussion
I diskussionen diskuteras de resultat som
erhållits. Då vedertagna fakta redovisas
används presens, men vid diskussion av egna
resultat används imperfekt.
Diskutera resultaten utifrån rapportens syfte
och de problem som ev. uppstått under laborationen. Några frågor som är lämpliga att ha
som utgångspunkt i en diskussion i de fall
laborationen syftar till att du ska lära dig en ny
metod eller instrument är; vad kan metoden
användas till? Är den bättre eller sämre än
någon annan metod? Har du några idéer om
hur metoden kan förbättras? Var det något
som inte fungerade bra, hur skulle man kunna
göra istället? Diskutera felkällor och annat som
kan förklara resultaten, hit hör även förhållandet till förväntade/kända värden om dessa
finns. Fundera hur eventuella felkällor kan uteslutas. Konstatera inte bara om resultatet det
blev ”rätt” eller ”fel” utan diskutera även trolig
orsak. Kom ihåg att hänvisa till referenser då
kända fakta diskuteras.
Genom diskussionen visar du att du har
förstått laborationen och syftet med den.
Diskutera resultaten och metoderna på ett
sådant sätt att det framgår varför ett visst
ämne användes eller varför jonstyrkan eller
temperaturen förändrades under laborationen.
Avsluta diskussionen med att sammanfatta
tolkningen och betydelsen av resultaten.
Figur 1. P-Glukos (mmol/L) vid glukosbelastning hos
försökspersoner med A) normalt fP-glukos och B) förhöjt
fP-glukos. fP-glukos mättes vid 0 timmar, i samband med
intag av glukoslösningen. De olika kurvorna avser olika
personer.
Referenser
Alla referenser som finns i rapporten måste
vara med i referenslistan och omvänt, alla
referenser i referenslistan måste finnas med i
rapporten. Om samma information hämtats
från flera olika källor kan flera referenser
anges. Använd facklitteratur såsom kursböcker, referenslitteratur, vetenskapliga artiklar eller webbsidor från trovärdiga utgivare.
Sättet att referera på varierar och det finns ett
antal vedertagna sätt. Ibland numreras
referenserna, ibland anges de i referenslistan i
kronologisk ordning, ibland i bokstavsordning.
Sid 12 (14)
Referenser i laborationsrapporter vid biomedicinska analytikerprogrammet ska alltid
anges på samma sätt (enligt instruktioner för
tidskriften Journal of Experimental Medicine).
Referenserna numreras i kronologisk ordning
och anges med en siffra inom parentes i
löptexten, se tidigare exempel på en
introduktion.
tecken, dessutom ska källan till citatet anges.
Anledning till att citera kan vara att man vill
hänvisa till ursprungskällan, man finner ingen
bättre formulering eller för att visa på likheter
alternativt motsägelser dvs visa att du och
källan har samma eller olika åsikter.
Olika typer av referenser skrivs på olika sätt;
Då artiklar refereras anges författarna, titeln,
tidskriften, publiceringsåret, volymsnumret
och sidhänvisningen;
1. Gallagher PG. Hematologically important
mutations: ankyrin variants in hereditary
spherocytosis.
Blood
Cells
Mol
Dis.
2005;35(3):345-7.
1. Den innehåller förklarande figurer som
man, trots skriftlig beskrivning i introduktionen ändå, vill ha med i rapporten.
För böcker anges först författarna i ordningsföljd, därefter tryckår, bokens titel, upplaga,
förlag samt ISBN-nummer och sidhänvisning;
2. Marshall, Bengert. (2004) Clinical chemistry
5th edition. Mosby, ISBN: 0-7234-3328-3, 191194.
För att hänvisa till en bilaga i löptexten skrivs
(bilaga X). Om referenser finns i bilagorna
anges referensen med en siffra som sedan
förklaras med en sidfot på samma sida. Dessa
referenser ligger alltså inte i den vanliga
referenslista, såvida den inte även ingår i den
övriga rapporten.
Vid referenser från internet anges titeln, webadressen samt datum för nedladdningen;
3.
Sjukvårdsrådgivningen.
P-Glukos
–
blodsocker/Varför
görs
undersökningen?
http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.
asp?CategoryID=26264 [2008-06-23].
För avhandlingar anges författarens namn,
avhandlingens titel, varifrån den utgår samt
ISBN-nummer och sidhänvisning;
4. Boldrup L. p63 and potential p63 targets in
squamous cell carcinoma of the head and neck.
Medicinsk avhandling Umeå universitet,
Institutionen för medicinsk biovetenskap.
ISBN: 978-91-7264-473-1, 28-32.
På Umeå universitetsbiblioteks hemsida
http://www.ub.umu.se/ finns mer information
om referenshantering, bl.a. kan du läsa mer
om URL (Uniform Resource Locator), ISSN
(International Standard Serial Number),
Mediarkivet och Presstext.
För citat finns det olika citeringsstilar, enligt
Oxford- eller Harvardsystemet. Mer att läsa
finns på webbadressen ovan. Vid citat ska den
citerade texten synliggöras med citations-
Bilagor
Bilagor kan bifogas rapporten av flera skäl;
2. Beräkningar som ska anges, men som inte
bör vara med i själva rapporten.
3. Riskbedömningar av kemikalier.
Språk och tempus
Skriv fullständiga meningar, men brodera inte
ut texten för mycket. Skriv förståeligt och
sammanhängande så rapporten blir intressant
att läsa. Använd inte jag eller vi utom i
diskussionen där jag/vi framför våra synpunkter/uppfattningar. Det är viktigt med ett
formellt språk, det ska vara enhetligt, använd
inte talspråk. Kontrollera stavningen, använd
rättstavningsprogram och skriv ihop sammansatta ord, annars kan det bli fel innebörd, t.ex.
lever pastejen. Träna på att i text, med egna
ord, formulera det du har gjort utan att skriva
av laborationsmanualen. Tempus varierar,
introduktion skrivs i presens förutom syftet
som skrivs i imperfekt, material och metod
skrivs i imperfekt, resultat skrivs i imperfekt
men presens i tabeller och figurer, i
diskussionen används presens (när kända fakta
redovisas) och imperfekt då egna resultat
diskuteras. Var noga med innehållet i
rapporten, det är innehållet och inte antalet
sidor som är det väsentliga. Läs igenom
rapporten innan du skickar in den.
Sid 13 (14)
Layout
Rapporten skrivs i Georgia, rubriker skrivs i
storlek 11, fet stil, övrig text i storlek 10,
använd 1,5 radavstånd. Observera att tabeller
och figurer skrivs i Verdana. Försättsbladet har
andra storlekar på texten samt dubbelt
radavstånd, bilaga 1. Numrera sidorna längst
ned i mitten, men utelämna sidnumreringen
på första sidan.
Namn på gener skrivs kursivt, humana gener
skrivs med versaler t.ex. CCND1 medan gener i
bakterier, möss mm skrivs med gemener t.ex.
ccnd1. Proteiner skrivs med en stor inledande
bokstav i icke-kursiv stil, t.ex. Cyklin D1. Namn
på bakterier skrivs kursivt t.ex. E. coli.
Inlämning av laborationsrapporten
Laborationstrapporten i Wordformat lämnas
till respektive lärare alternativt laddas upp på
Cambro. Läraren rättar rapporten och skickar
den åter för eventuella kompletteringar, innan
slutgiltigt godkännande. Om rapporten ska
skrivas individuellt, kommer två identiska
rapporter från studerande som laborerat
tillsammans inte att godkännas.
Observera - de personer som du har laborerat
med och som anges på rapporten är de som
kommer att bli godkända. Tänk på att ni
samarbetar vid laborationen och vid skrivandet
av rapporten. Om någon i gruppen är frånvarande eller inte bidrar i arbetet ska dennes
namn uteslutas från rapporten. Laborationsrapporten ska skickas in senast vid aviserat
inlämningsdatum.
Plagiat
Det är helt nödvändigt att känna till och följa
de regler som finns angående plagiat vid
Medicinska fakulteten vid Umeå universitet.
Reglerna
finns
på
hemsidan
http://www.umu.se/climi/biomlv/. Du ska
själv läsa dessa och skriva på ett dokument där
du intygar att du har tagit del av och förstått
plagiatreglerna.
Sid 14 (14)
Bilaga 1. Mall på försättsblad till laborationsrapport
Umeå Universitet (skriv i Georgia, 10 pt, dubbelt radavstånd)
Biomedicinska analytikerprogrammet
Här skrivs titeln på arbetet
(använd Georgia, 16 punkter, fet stil)
Författarnamn/-en (Georgia 12 punkter, fet stil)
Årskull:
BMA-0X
(skriv med Georgia, 10 punkter, dubbelt radavstånd)
Laborationsrapport i XXX (ange kursens namn), termin X
Laborationsdatum: 201X-XX-XX
Handledare: XXXXX XXXXXXX
Inlämnad:
201X-XX-XX
Godkänd:
201X-XX-XX