Medeltidens trubadurlyrik!
"Jag går av längtan tyngd och böjd", "hennes vackra ögon och friska färg", "näktergalens
stämma ljuder", "ljuvlig som rosen i maj", "ingen kan se er utan att förtrollas", "denna kärlek
plågar mig så", "hennes ljuvliga kropp". Så kunde det låta när trubadurerna fick ordet i 1100talets Provence.
På 1100-talet i Provence i söndra Frankrike så kom en ny slags trubadurlyrik, som handlade
om mestadels kärlek och känslor.
Den nya trubadurlyriken blev uppmärksammad för att ”de gav kärleken ett språk”.
För fösta gången handlade kärlek inte bara om samlag utan om ett mentalt känslorus.
De inkluderade även ädelmod, tapperhet och goda seder, vilket var grunden till kärlek enligt
de provencalska trubadurerna.
Men en annan poet hävdar att kärleken gör det onda goda och det goda ännu bättre.
Texterna var inte gjort för folket utan för adeln, och för mestadels gifta kvinnor.
I lyriken framställs nästan alltid kvinnan som ett ”högre väsen”, mannen är kvinnans tjänare,
men man kan också tolka det som att manen visar sin vördnad för sin kvinna.
Men det fanns alla skrev inte extravaganta handlingen utan det fanns även dem som skrev rätt
grovt som Guilhem de peieus, han skrev t.ex. ”jag låg med dem båda, lyssna nu: hundra och
åttioåtta gånger. Det var nära att jag spräckte mina kläder”.
Det fanns också ett tjugotal kvinnliga trubadurer som man känner till nu.
Dom skrev inte om den ouppnåeliga kvinnan som männen ofta skrev om, utan dem drev mer
med deras poesi och skrev mer erotiska och nakna texter.
På 1100-1200 var religion ett väldigt viktigt ämne. Icke troende fick ta avstånd från den
katolska krykans lagar och regler men det fanns folk som inte tyckte att det räckte.
Peire carenal skrev präster låsas vara hedar, men dem är bara mördare. De pryder sig med
helighet som bara är ett yttre sken. Men runt 1300talet kunde inte längre kyrkan tillåta detta
längre det gick för långt. På påvens order utrotade inkvisitionen dem icke troende och på
kuppen ökade den franske kungen sin makt i regionen. Där försvann den provensalska hov
kulturen, men sångare hade under en tid rest iväg och börjat sprida den men dom gjorde den
mer modern. Trubadurens fick då många nya följeslagare.
Bernard de Ventadorn
Bernard är född någon gång mellan 1130 och 1140-talet, han var som många medeltida
trubadurer från Provence och skrev på ett ganska romanskt språk.
Enligt Bernard själv var han av enkel härkomst, han påstår sig förälskat sig i sin herres fru,
vilket även sampliga kärleks sånger handlar om.
Bernard de Ventadorn tillbringade en längre period hos kung hendrik 11 av England och
dennes giftemål Elenora av akvitanien. Hon var dotterdotter till guilhem de peitus, även känt
som ”den första trubaduren”
http://www.gleerups.se/texterochtankar/online/medeltiden.htm
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bernart_de_Ventadorn
Var och när började trubadurlyriken?
På vilket sätt gav trubadurlyriken ett språk?
Vem var känt som ”den första trubaduren”?
