Denna rapport är en sammanställning grundad
på Utrikesdepartementets bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild
av läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör sökas också från
andra källor
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Trinidad och Tobago 2012
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och
trendanalys
Även om regeringen generellt respekterar medborgarnas mänskliga rättigheter
kvarstår problem på vissa områden.
Godtyckliga arresteringar och frihetsberövanden är förbjudna enligt lag, vilket
allmänt respekteras av regeringen. Enligt samstämmiga uppgifter förekommer
inte av statsmakten sanktionerade politiska mord eller avrättningar. Men ett av
de allvarligaste problemen inom mänskliga rättigheter är att personer
omkommer under gripande eller förvar av polismyndigheterna.
Förhållandena i fängelserna är undermåliga med sjukdomar och skador som
följd. Rättsväsendet är påfallande ineffektivt. Våld mot kvinnor och otillräckligt
stöd för utsatta grupper, inklusive barn, är allvarliga problem. I takt med den
tilltagande vålds- och narkotikabrottsligheten har dödsstraffet fått ökat
opinionsstöd och försök har gjorts i parlamentet att öppna upp för att åter
tillämpa det. Dödsstraff är obligatoriskt enligt lag för ett antal brott. Inga
dödsdomar har dock verkställts sedan 1999. Man tillämpar således för
närvarande ett de facto moratorium mot avrättningar.
Konstitutionen garanterar yttrande- och pressfrihet och regeringen respekterar
i princip dessa rättigheter. Lagen föreskriver ett oberoende rättssystem, vilket i
allmänhet respekterades av regeringen även under undantagstillståndet hösten
2011. Även om rättssystemet är självständigt är det långsamt och ineffektivt.
Det rapporterades om ett ökat hot mot vittnen.
Det finns inga begränsningar angående tillgång till internet och inga rapporter
som visar att myndigheterna skulle övervaka e-mail eller chat.
Den allmänna uppfattningen är att det finns omfattande korruption inom
statsförvaltningen och att ledande politiker ofta är inblandade i
korruptionsaffärer. Ett sådant fall med justitieministern, som tvingades avgå,
har nyligen fått stor uppmärksamhet.
De civila myndigheterna upprätthåller en effektiv kontroll över
säkerhetsstyrkorna.
Det senaste nationella valet ägde rum i maj 2010 och betecknades av
oberoende internationella valobservatörer som fritt och rättvist.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Trinidad och Tobago har ratificerat följande centrala konventioner:
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) ratificerad 1978. Det
fakultativa protokollet om enskild klagorätt ratificerades 1980, men
Trinidad och Tobago har senare deklarerat att landet frånträtt
protokollet.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)
ratificerad 1978.
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD)
ratificerad 1973.
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW) ratificerad 1990.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) ratificerad 1991.
Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees,
ratificerad 2000, samt det tillhörande protokollet från 1967, ratificerat
2000.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC) ratificerad 1999.
Den interamerikanska konventionen om mänskliga rättigheter,
American Convention on Human Rights, ratificerades 1991, men Trinidad
och Tobago har senare frånträtt den.
Följande konventioner och tilläggsprotokoll avseende de mänskliga
rättigheterna har inte ratificerats:
- Det fakultativa protokollet till International Covenant on Civil and Political
Rights (ICCPR) om avskaffandet av dödsstraffet.
-
-
Det fakultativa protokollet till International Covenant on Economic, Social
and Cultural Rights (ICESCR) om enskild klagorätt.
Det fakultativa protokollet till Convention on the Elimination of all forms of
Discrimination Against Women (CEDAW) om enskild klagorätt.
Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) och det fakultativa
protokollet om förebyggande av tortyr.
Det till Convention on the Rights of the Child (CRC) tillhörande protokollet
om barn i väpnade konflikter.
Det till Convention on the Rights of the Child (CRC) tillhörande protokollet
om handel med barn och barnpornografi.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD).
Konventionen om påtvingade försvinnanden, Convention for the Protection
of All Persons from Enforced Disappearances (CED).
Landet beslöt 1998 att frånträda den interamerikanska konventionen om
mänskliga rättigheter med ikraftträdande från och med den 27 maj 1999.
Trinidad och Tobago följde Jamaicas exempel att även frånträda det första
fakultativa protokollet till International Covenant on Civil and Political Rights
(ICCPR). Det karibiska rättssystemet med Privy Council i London som högsta
rättsinstans hade etablerat en mycket strikt tidsram för behandling av
dödsdömda fångar för att säkerställa att de inte spenderade alltför lång tid i
dödscell, vilket strider mot artikel 5 i konstitutionen. Regeringen hade vidtagit
åtgärder för att säkerställa sådan tidsram genom reformer av rättsväsendet och
utnämningen av nya domare. Den hade dock ingen kontroll över
överläggningarna i MR-organ, som ofta tog flera år. Om denna trend fortsatte
och den totala tiden för rättslig prövning av dödsdömda inför inhemska och
internationella organ översteg fem år skulle dödsdomarna behöva omvandlas
till livstids fängelse, vilket Trinidad och Tobago ansåg undergrävde
rättskipningen. Efter svar från den interamerikanska kommissionen för
mänskliga rättigheter att det inte var möjligt att påskynda förfarandena
reserverade sig regeringen till det fakultativa protokollet exklusive dödsstraff.
I ljuset av kommitténs majoritetsbeslut om att ett sådant förbehåll var ogiltigt,
beslutade regeringen att säga upp det fakultativa protokollet i sin helhet.
Trinidad och Tobago har inte heller erkänt möjligheten enligt artikel 41 i
ICCPR, artikel 14 i CERD för respektive kommitté att ta emot enskilda
klagomål.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Enligt samstämmiga uppgifter förekommer inte av statsmakten sanktionerade
politiska mord eller avrättningar. Däremot sköt och dödade polisen 39
4
personer under 2011. Många av dessa dödsskjutningar blev föremål för
undersökningar, men ledde bara till åtal mot en polis i ett fall. Det finns inga
rapporter om försvinnanden av politiska skäl. Författningen förbjuder tortyr
och annan inhuman behandling. Det förekommer dock trovärdiga rapporter
om att häktade personer och interner ofta utsätts för förnedrande behandling
och fysisk misshandel. Under de senaste åren har kidnappningar varit ett stort
problem. Det råder en allmän uppfattning att korrumperade poliser medverkat
i sådana operationer. Spöstraff utdöms enligt 1999 års lag för allvarliga överfall,
våldtäkt samt stöld under hot om våld.
Under hösten 2011 infördes undantagstillstånd för att försöka komma till rätta
med den tilltagande brottsligheten, men detta ledde bara till en tillfällig
minskning och våldsnivån steg igen när undantaget upphävdes i början på
december samma år. Under 2011 mördades 343 personer enligt polisens
statistik, vilket ger landet en av de högsta mordnivåerna i världen. Landets
fängelser lider av överbelastning och förhållandena är svåra. På grund av
tusentals gripanden under undantagstillståndet tvingades man öppna en ny
anstalt. En del fängelser lider av överbeläggning medan vissa andra inte är helt
fullbelagda. Regeringen ger oberoende organisationer för mänskliga rättigheter
rätt att besöka fängelserna.
4. Dödsstraff
Dödstraff är obligatoriskt enligt lag för ett antal brott. Antalet dödsdömda är
för närvarande 43, men inga dödsdomar har verkställts sedan 1999 när tio män
avrättades genom hängning. Landet tillämpar således ett de facto moratorium
mot avrättningar. Det finns f.n. ett ökat politiska tryck att återuppta
avrättningar.
Regeringens åtgärder att frånträda det fakultativa protokollet till ICCPR om
enskild klagorätt och den interamerikanska konventionen om mänskliga
rättigheter utlöstes av att Privy Council fastställt att om en dödsdömd inte
avrättats inom fem år efter doms avkunnande utgjorde detta i sig ett grymt och
omänskligt straff som bryter mot konstitutionen. För att hålla sig inom
femårsgränsen har regeringen numera fastställt korta tidsgränser för
överklaganden till domstolar eller instanser för mänskliga rättigheter.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Godtyckliga arresteringar och frihetsberövanden är förbjudna enligt lag och
respekteras numera av regeringen. Under undantagstillståndet 2011 förekom
dock många gripanden enligt de särskilda rättigheter detta tillstånd gav polisen.
Förekomst av politiska fångar har inte rapporterats. Ministeriet för nationell
säkerhet övervakar polis, immigrationsavdelningen, fängelsetjänsten och
försvars- styrkorna.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Lagen föreskriver ett oberoende rättssystem, vilket i allmänhet respekteras av
regeringen, även under undantagstillståndet 2011. Men även om rättssystemet
är självständigt är det också långsamt och ineffektivt. Det rapporterades om en
ökning av hot mot vittnen.
Landet har anslutit sig till men ännu inte ratificerat konventionen om
upprättandet av en karibisk högsta domstol, som har sitt säte i Port of Spain och
invigdes i april 2005.
7. Straffrihet
Straffrihet förekommer avseende polisvåld. Regeringen har vidtagit vissa
åtgärder för att straffa poliser och andra tjänstemän anmälda för mord eller
andra övergrepp, men det fortsatte att finnas en uppfattning om straffrihet
p.g.a. den långsamma och oupplösliga karaktären av brottmålsförfaranden i
allmänhet.
8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Konstitutionen garanterar yttrande- och pressfrihet och regeringen respekterar
i princip dessa rättigheter. Det finns inga begränsningar mot tillgång till
internet och inga rapporter som visar att myndigheterna skulle övervaka e-mail
eller chat. Omkring 40 procent av befolkningen har tillgång till internet.
9. Mötes- och föreningsfrihet
Det finns inga begränsningar i den akademiska friheten eller mot kulturella
aktiviteter. Grundlagen garanterar mötes- och föreningsfrihet. Men under
undantagstillståndet förbjöds de flesta allmänna möten, inklusive politiska,
fackliga och religiösa möten, demonstrationer och andra aktiviteter.
10. Religions- och övertygelsefrihet
Konstitutionen och andra lagar skyddar religions- och övertygelsefrihet. Det
finns inga rapporter om diskriminering baserad på religiös tillhörighet och
politiska ledare agerade aktivt för att främja religiös frihet. Ungefär hälften av
befolkningen är kristna, en fjärdedel hinduer och en relativt stor grupp är
muslimer. Regeringen begränsar antalet utländska missionärer till 35 personer
per samfund. Missionärer tillåts verka i landet i högst tre år men kan återvända
för en ny treårsperiod efter ett års frånvaro.
11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
6
Trinidad och Tobago är en parlamentarisk demokrati som styrs av en regering
ledd av en premiärminister och en lagstiftande församling med två kamrar. År
1976 antogs en ny konstitution som gjorde landet till en republik och statschef
blev en icke-exekutiv president. Folkmängden uppgår till ca 1,3 miljoner
invånare, varav enbart cirka 50 000 i Tobago, där man har en egen vald
församling, House of Assembly, med ansvar för lokala frågor.
Lagen ger medborgarna allmän rösträtt till periodiskt återkommande fria val.
Vid de senaste parlamentsvalen i maj 2010 vann en allians benämnd People’s
Partnership ledd av United National Congress (UNC) som främst företräder
invånare av indiskt ursprung. Kamla Persad-Bissessar blev landets första
kvinnliga premiärminister.
Det råder en långtgående etnisk uppdelning inom politiken. Oppositionspartiet
People’s National Movement (PNM) stöds främst av afro-trinidadier medan
alliansen som vann valet, People’s Partnership med UNC i första hand stöds av
indo-trinidadier.
Av de 73 medlemmarna i parlamentets båda kamrar är 19 kvinnor och fyra av
de 28 ministrarna i den nya regeringen är kvinnor, inklusive premiärministern.
Korruptionsanklagelser riktas ofta mot politiker.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
12. Rätten till arbete och relaterade frågor
Lagen ger alla arbetare, inklusive de i statligt ägda företag, rätt att organisera sig
fackligt. Ett undantag görs dock för hushållsanställda (hembiträden, chaufförer,
trädgårdsarbetare) som inte har rätt att bilda fackföreningar. Lagen föreskriver
också obligatorisk erkännande av en fackförening om den representerar en
majoritet av de anställda. Ungefär en fjärdedel av arbetarna uppges vara
organiserade i 25 aktiva fackföreningar. Fackföreningarna är oberoende i
förhållande till regering och politiska partier förutom sockerarbetarna, som
traditionellt varit allierade med United National Congress.
Lagen ger arbetstagare rätt att strejka. Denna rätt har dock inte arbetstagare i så
kallad samhällsviktig verksamhet, som till exempel poliser och lärare.
Internationella arbetsorganisationen (ILO) har kritiserat definitionen av
samhällsviktig verksamhet för att vara alltför omfattande och uppmanat
regeringen att begränsa den. Regeringen har hittills inte tillmötesgått ILO:s
krav.
Lagen förbjuder inte specifikt barn- och tvångsarbete men förekomsten av
sådan verksamhet har inte rapporterats.
13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Landets hälso- och sjukvård fungerar relativt väl och är av god kvalitet.
Arbetsplatserna inspekteras regelbundet för att se till att de uppfyller fastställda
normer. Det finns emellertid fackliga krav på att reglerna bör skärpas för att
skydda arbetstagarna mot hälso- och skaderisker.
Mödradödligheten i landet låg enligt UNDP på 46 per 100 000 levande födda
barn år 2012, och barnadödlighet under 5 år låg på 27 per tusen födda år 2012.
14. Rätten till utbildning
Grundutbildningen är obligatorisk och kostnadsfri till tolv års ålder.
Utbildningsministeriet uppger att närmare 90 procent av alla barn i skolåldern
deltar i undervisningen. Den offentliga utbildningen sträcker sig till 20 års
ålder. Samtliga skolbarn har rätt till fri hälsovård.
15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Trinidad och Tobago är det resursrikaste av de karibiska länderna genom sina
omfattande tillgångar av olja och naturgas. Även om medelinkomsten är
förhållandevis hög i regionen uppskattas 16 procent av befolkningen leva i
fattigdom, främst afro-trinbagonianer. Många bor i undermåliga bostäder med
dålig tillgång till vatten och sanitet. Landet placerade sig på plats 67 av 187
länder i FN:s Human Development Index (HDI) 2012, något över det regionala
snittet.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Fysiskt våld mot kvinnor är ett vanligt förekommande och allvarligt problem.
Mord, våldtäkter och andra våldsbrott mot kvinnor har ökat under senare år.
Hustrumisshandel anmäls i de flesta fall inte. Kvinnogrupper hävdar att
närmare en fjärdedel av samtliga kvinnor utsatts för övergrepp. Media har
skärpt uppmärksamheten om våld mot kvinnor i hemmet, vilket har lett till att
detta problem inte längre betraktas som uteslutande en privat angelägenhet.
Genom lagstiftning har polisen fått ökade befogenheter att ingripa mot våld i
hemmet. Polisen har dock beskyllts för att ha varit alltför passiv med att följa
upp anmälningar om våld i hemmet. Våldtäkt skall bestraffas med livstids
fängelse men domstolarna utdömer ofta lindrigare straff. Prostitution är olaglig
men förekommer i stor omfattning. Sexuellt ofredande på arbetsplatser utgör
ett problem.
8
Kvinnor diskrimineras på den privata arbetsmarknaden, främst inom
jordbruket medan principen om lika lön för lika arbete gäller inom den
offentliga förvaltningen.
17. Barnets rättigheter
Trinidad och Tobago har ratificerat konventionen om barnets rättigheter, men
inte de två fakultativa protokollen om barn i väpnade konflikter respektive om
handel med barn, prostitution och pornografi. Övergrepp mot barn är ett
problem även om de barnavårdande myndigheterna med alltför begränsade
resurser gör sitt bästa för att råda bot på situationen. Det finns rapporter om
tilltagande våld i skolan och narkotikamissbruk. Kroppslig bestraffning är
tillåten inom hemmet och det rapporteras om ökande sexuella övergrepp mot
barn av deras föräldrar. Inga kända rapporter om barnarbete förekommer men
gatubarn finns i begränsad omfattning.
18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Författningen förbjuder diskriminering som grundas på ras, kön, hudfärg,
etnisk härkomst, religion eller politisk uppfattning. Regeringen respekterar
generellt dessa förbud även om vissa överträdelser har rapporterats. Det finns
en mycket liten grupp som hävdar indianskt ursprung och regeringen skyddade
deras rättigheter och de har inte rapporterats att de skulle vara utsatta för
diskriminering.
19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexuella relationer är kriminella för såväl kvinnor som män och kan ge
upp till 25 års fängelsestraff, men denna lagstiftning efterföljs vanligen inte.
Immigrationslagarna förbjuder tillträde av homosexuella personer till landet,
men inte heller denna lag efterföljs generellt. Under 2011 kunde en konferens
om hiv/aids hållas i landet med deltagande av hbt-personer från utlandet.
Lagstiftning mot diskriminering inkluderar inte sexuell läggning. Hbt-grupper
hävdar att sexuell orientering fortsätter att vara kontroversiellt i landet och
rapporterade om vissa fall av våld mot hbt-personer.
20. Flyktingars rättigheter
Trinidad och Tobago har anslutit sig till 1951 års flyktingkonvention jämte
1967 års protokoll. Regeringen har emellertid inte följt upp detta genom att
besluta om en nationell lagstiftning för att leva upp till konventionens
förpliktelser. Ett nära samarbete med FN:s flyktingkommissariat (UNHCR)
och andra humanitära organisationer för att bistå flyktingar och asylsökanden
sker fortlöpande. Regeringen ger inget tillfälligt skydd till person som inte
uppfyller kraven på flyktingstatus.
21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Det finns ingen lagstiftning som förbjuder diskriminering av personer med
funktionsnedsättning och sådan diskriminering rapporteras förekomma.
Offentliga byggnadsarbeten tar inte hänsyn till behoven för personer med
funktionsnedsättning. Det nationella biblioteket utgör dock ett föredöme när
det gäller handikappanpassning. Transportsystemet utgjorde emellertid ett
problem med få allmänna bussar anpassade för personer med
funktionsnedsättning.
ÖVRIGT
22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Ett antal organisationer för mänskliga rättigheter driver öppet verksamhet i
landet utan inskränkningar från myndigheternas sida. Regeringstjänstemän är i
allmänhet samarbetsvilliga och lyhörda för gruppernas synpunkter. En
oberoende ombudsman undersöker klagomål rörande respekten för mänskliga
rättigheter.
23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Internationella organisationer som Unicef och Röda Korset bedriver
verksamhet i landet för att förbättra respekten för mänskliga rättigheter. EU
har genom sin delegation i landet gett stöd till olika icke-statliga organisationer
för deras arbete med mänskliga rättigheter. Arbetet har bl.a. omfattat
seminarier om avskaffande av dödsstraffet, mot barnmisshandel och för
jämställdhet. Storbritannien har samarbetat med Kanada i ett gemensamt
projekt för reformera rätts- och polisväsendet. Storbritannien finansierade
också en opinionsundersökning om dödsstraffet.
Det fanns inga kända svenska insatser på området.
