Predikan i Tvärreds kyrka 2014-03-23
Mottagande av kyrkoherde
Marie Bebådelsedag
Heliga Maria bed för oss! Så står det på nattvardskalken i Timmele
kyrka. För en stor del av kristenheten på jorden är Maria – en av dem
som håller bönen vid liv i den himmelska härligheten. På Marie
bebådelsedag kommer alla frågor om vem Maria är, om Jesu
tillblivelse och så vidare. Jag kan inte se det på annat sätt än att
diskussionen om Jesu födelse hur Jesus blivit till djupast sett handlar
om bibelsyn. Vad är bibeln för någonting? Tror kyrkoherden på
bibeln? Ja, det gör jag och bibelns ord viktiga för mig.
Tillåt mig för en stund att fördjupa vad vi kan mena med våra ord.
För inte ens den enklaste mening har endast en innebörd. Låt mig ta
ett exempel: När vi röjer därhemma så säger kanske min fru: nu
återstår bara disken. Nej säger jag, jag har tagit den. Av
sammanhanget förstår hon att jag röjt undan disken och inte stulit
den. I vår allra enklaste vardag i ett kök med disk, redan där förstår
vi att orden har en större betydelse än den ordagranna betydelsen.
Om vi för en stund lämnar köket som är fullt av disk och istället
träder in en kyrka, så finns här något i atmosfären även när kyrkan är
tom på folk och du går hit alldeles själv. Här finns någonting som du
kanske inte hittar i köket därhemma. Här i kyrkan finns något av liv
och rymd som du känner inne i dig själv, du anar någon slags storhet
och lägg märke till hur små mina ord börjar bli. Och jag är väl
medveten om att mina ord inte räcker till för att beskriva rymden
eller en slags storhet som jag anar men inte kan greppa. Tafatt letar
sig orden fram och det får bli mycket av typ, eller så att säga, en
slags, som om och så vidare.
Det finns en gammal flertusenårig sanning om det heliga som
handlar om att ingen av oss kan gripa tag i och omsluta det heliga –
det kommer alltid att vara det heliga som omsluter oss. Och vi
kommer bara att ana bråkdelar av det heliga.
I den mosaiska traditionen så skapade man ett ord för att beskriva
Guds överflödande kärlek – den kärlek som bara ger ut sig själv
ständigt som aldrig överger människan trots att människan överger
Gud. En överflödande kärlek som håller fast och fortsätter att älska
människan tillbaka till Gud.
Denna kärlek fick namnet nåd. Nåd i bibelns språk handlar om
överflöd av Guds kärlek.
I den kristna traditionen fortsätter denna tanke men nu blir nåden
människa och bodde bland oss och vi såg hans härlighet och han var
full av nåd och sanning så uttrycker sig Johannesevangeliet medan
Matteusevangeliet; här är mer än Salomo, mer än liljorna på marken.
Kristus är den som är mer än, större än osv.
Nu är vi där mitt i bibelns värld – för att förstå – eller är det rent av
så att det finns något som är större än mitt förstånd och som jag till
viss del kan nå, fast jag inte förstår? Mitt i bibelns värld vill orden ta
oss med på en resa – en resa in i Guds värld och ju mer du går med
på att resa med Gud, Kristus och Den Heliga Anden ju större blir
verkligheten. Därmed blir undren större och förundran växer och
skapar förtröstan och förtröstan slår en bro mellan det synliga och
det osynliga. Förtröstans bro som förbinder liv – död och evighet –
förtröstans bro skapar en förbindelse mellan köket fullt av disk och
kyrkans helighet.
Förtröstans bro förbinder den vanliga vardagen i Nasaret med Guds
absoluta helighet. I denna förtröstans värld ryms änglar som
lovsjunger vid Guds tron natt och dag, där ryms helgonen som våra
förebedjare.
Där ryms Maria som Guds moder och hon står fram där mitt i all sin
helighet. Och jag tänker mig att om jag skulle komma till Maria i
himlen och fråga henne hur det gick till en gång när hon blev med
Jesus – så tror jag hon skulle ta mig i handen och säga: Kristus är
mycket större än sin jordiska tillblivelse följ med mig och jag ska
visa dig vägen till Jesu hjärta. Alla de heliga texterna står där för att
visa dig vägen till liv. Kom ihåg att du aldrig blir ägare till de heliga
texterna – Du är resenär som erbjuds hämta kraft i bibelns värld.
Vid de små väntstationerna i vardagen och varhelst du öppnar din
bibel så befinner du dig på helig mark.
vägen sök lovsången som bär över djupen och bär dig genom tiden
och ut ur den.
Ja, min själ prisar Herrens storhet och min ande jublar över Gud min
frälsare. Stora ting låter den mäktige ske med mig, ditt namn är
heligt.
Så väl tänker jag när jag återvänt till vardagen – så väl att Maria gav
oss sin lovsång att stava på, att ha som reskost genom livet på väg in
mot Guds stora värld.
/Christian Sandblom
I bebådelsens under öppnas rymden och himmel och jord, det
outsägliga och det förnimbara, förenas i en jordisk kvinnas kropp.
Detta är undret som vi lovsjunger i trons lovsång;
”född av Gud före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av
sann Gud född och icke skapad av samma väsen som Fadern, på
honom genom vilken allting är skapat som för oss människor och för
vår salighets skull har stigit ner från himmelen och tagit mandom
genom den heliga Anden av Jungfrun Maria och blivit människa.”
Hand i hand med den saliga Maria på väg till himlens förlovade
land, vill jag inte längre se tillbaka på det som varit om olika
diskussioner om vad som är rimligt och orimligt – för jag hör i
fjärran körer av änglar, helgon och keruber och börjar ana att trons
värld kan aldrig bli stor nog när Guds överflödande kärlek får fritt
utflöde. Så händer det att den heliga Maria släpper taget om min
hand och säger. Nu ska du tillbaka till människornas land igen och
till Ulricehamns pastorat och där ska du låta olika bibelsyner och
trostolkningar leva sida vid sida på väg in mot Jesu hjärta. Längs
