Årsrapport 2014 - Kalmar läns kustvattenkommitté

Kalmar läns kustvattenkommittée
Sammanfattande rapport av recipientkontrollen
i Kalmar läns kustvatten 2014
Miljöövervakning av vattenkem
längs Kalmar läns kust
Årsrapport 2014
Föreliggande rapport är en sammanställning av 2014års mätningar längs Kalmar-kusten inom Kustvattenkommittén i Kalmar Län. Den är baserad på separata
rapporter av Linnéuniversitetet, Kalmar, Calluna AB
och Toxicon AB. Samtliga diagram och beräkningar är
hämtade från dessa rapporter. Alla bedömningar som
redovisas är gjorda av respektive rapportförfattare. För
fullständiga metodbeskrivningar samt databilagor, hänvisas till respektive delrapport.
Foto på tången på framsidan är taget Stefan Tobiasson.
Beställare: Kustvattenkommittén i Kalmar Län
Regionförbundet i Kalmar län
Utförare: Per Olsson, Toxicon AB
Härslöv 2015-05-13
2
Innehållsförteckning
SAMMANFATTNING........................................................................ 4
INLEDNING ..................................................................................8
HYDROGRAFI ..................................................................................9
BOTTENVEGETATION .................................................................15
BOTTENFAUNA ............................................................................ 21
KUSTFISKÖVERVAKNING.............................................................29
HÄLSOTILLSTÅND OCH FORTPLANTNING HOS
TÅNGLAKE
................................................................................35
MILJÖGIFTER I BIOTA...................................................................40
3
Sammanfattning
Kommuner och industrier med avloppsvattenutsläpp i
kustvattenområdena inom Kalmar län har sedan 1984
genomfört en samordnad recipientkontroll för hela
kustområdet. Kontrollen omfattar moment som svarar
mot såväl närsalts- som miljögiftsbelastning. För att ge
möjlighet till jämförelse har ett antal referensstationer
undersökts regelbundet. Programmet har löpt med årliga provtagningar samt utvidgade sedimentprovtagningar vart femte år. Undersökningar inom programmet för
2014 omfattar hydrografi, bottenvegetation (makroalger och ålgräs), bottenfauna, beståndsundersökningar
av kustfisk och fiskhälsoundersökningar samt referensundersökningar av miljögifter i blåmussla och blåstång.
Denna rapport är en sammanfattande årssammanställning för 2014, baserad på rapporter från de olika
ingående momenten med dess utförare.
Hydrografi
Under 2014 utförde Calluna AB i samarbete med Eurofins Environment Testing Sweden AB, miljöövervakningsprogrammet för Kalmar läns kustvatten.
De fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna näringsämnen, siktdjup och syrebalans samt klorofyll a (som
ingår i den biologiska kvalitetsfaktorn växtplankton)
utvärderades enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för kustvatten (Naturvårdsverket 2007, bilaga
B) samt dess revidering utförd av HaV (2013). Därutöver visualiseras och kommenteras utvecklingen av dessa
parametrar sedan 2008 (med undantag för år 2010).
Utöver analys av Kalmar läns kustvattenstatus har
kustvattenvårdsförbundets medlemmars punktutsläpp
längs kusten redovisats och jämförelser har gjorts med
närliggande kustvattenområden.
Den sammanvägda bedömningen av kvalitetsfaktorn näringsämnen visar att halterna längs Kalmar läns
kust generellt är måttliga till höga. Endast en (V22-V)
av de 20 provtagna stationerna erhöll god status. Tre av
Västerviks kommuns fem stationer samt stationerna i
nära anknytning till städerna Oskarshamn, Mönsterås
och Kalmar uppvisade otillfredsställande status. Resterande stationer bedömdes ha måttlig status. Generellt
för alla stationer var att halterna av fosfor var höga vilket drog ner den sammanvägda statusen av näringsämnen, medan halterna av kväve var generellt lägre.
Detta medför också att på samtliga stationer kan kväve
periodvis vara det som begränsar primärproduktionen,
särskilt under somrarna (undantaget cyanobakterier
som kan fixera atmosfärisk kvävgas). De höga näringsämneshalterna kommer dels från land (framför från
jordbruk, industri och avloppsreningsverk) och dels
från bottensedimentet, där fosfor frigörs när bottnarna
blir syrefria (vilket de periodvis blir i Västerviks kom-
4
mun och i utsjön).
Statusklassningen av kvalitetsfaktorn växtplankton
(klorofyll a) var generellt bättre än den för näringsämnen. Detta beror troligen på att de förhållandevis låga
halterna av kväve kan ha begränsat tillväxten av växtplankton (som därmed fick högre status), medan de
förhållandevis höga halterna av fosfor försämrade statusbedömningen av näringsämnen. Fem stationer längs
Kalmar läns kust bedömdes uppnå god status med avseende på växtplankton (klorofyll a) medan övriga 15 stationer bedömdes uppnå måttlig eller otillfredsställande
status. Vid statusbedömningen av vattenförekomster
uppnådde dock endast fyra (av 15) god status.
Vid bedömning av siktdjup erhöll sju av 20 stationer god eller hög status, tre stationer erhöll otillfredsställande status, en station kunde inte bedömas och
övriga stationer uppvisade måttlig status. Vid statusbedömningen av vattenförekomster med avseende på
siktdjup uppnådde endast fyra av 15 områden god eller hög status. Dessa vattenförekomster var de samma
(Simpevarpsområdet, Ödänglaområdet, S Kalmarsunds utsjövatten och M n Kalmarsunds utsjövatten)
som erhöll god status med avseende på växtplankton
(klorofyll a), ovan.
Genomgående sämst status (otillfredsställande
för flera parametrar) uppvisade vattenförekomsterna
Mönsteråsområdet, Inre Gamlebyviken och Oskarshamnsområdet.
Syrehalterna i bottenvattnet har inte provtagits i den
omfattning som gällande bedömningsgrunder kräver
för att kunna utvärderas. Men, med undantag för stationer i Västerviks kommun och O1-V, uppmättes aldrig syrehalter lägre än 3,5 ml/l under åren 2012-2014
vilket med stor sannolikhet tyder på att statusen för
syrebalansen på dessa stationer är god (eller hög). Samtliga stationer som uppvisade halter under 3,5 ml/l bedömdes ha säsongsmässig syrgasbrist, inte flerårig eller
ständigt förekommande syrgasbrist. Som ett resultat av
de låga syrehalterna i bottenvattnet under somrarna på
Västerviks stationer, ökade också halterna av silikatkisel
och fosfatfosfor i bottenvattnet under samma perioder.
Den största utmaningen för Kalmar läns kust då
det gäller att förbättra kustvattnens status är att minska tillgången på näringsämnen. Det är dock ingen lätt
uppgift eftersom mycket fosfor troligtvis kommer från
internbelastning från syrefria bottnar i utsjön. För att
få bukt med fosforläckaget i utsjön behövs en omfattande minskning av både fosfor och kväve till havet
vilket måste ske med gemensamma krafter från alla
länder kring Östersjön. Men, att på lokal nivå minska
kväveläckaget, genom att minska punktutsläpp samt
diffusa utsläpp från jordbruket, är också en mycket
viktigt del i arbetet med att förbättra statusen i vattnet.
Eftersom kväve ofta är det begränsande näringsämnet
längs Kalmar läns kust, kan en minskad antropogen
belastning av kväve också bidra till bättre/lägre halter av
växtplankton och större siktdjup. I Västerviks kommun
skulle lägre halter av kväve också troligen leda till bättre
syreförhållanden på bottnarna vilket i sin tur minskar
den lokala interna belastningen av fosfor och kisel i området. Minskade kvävehalter kan dock ge upphov till
en större andel cyanobakterier om man inte samtidigt
minskar fosfortillgången för växtplankton.
Bottenvegetation
Växtsamhällen längs Kalmar läns kust har studerats
sedan 1984 genom årlig dykinventering längs utlagda
transekter. Under 2014 besöktes totalt 22 transekter
med tillhörande stödprofiler.
Enligt bedömningsgrunderna var den ekologiska
statusen 2014 överlag god eller hög. Undantag utgör
området utanför Södra Cell, Mönsterås Bruk samt några skyddade vikar där statusen bedöms vara måttlig.
Utanför Mönsterås Bruk beror den måttliga statusen
främst på frånvaro av blåstång medan övriga områden
uppvisar tecken på hög näringsnivå.
Tångsamhällena hade generellt sämre utbredning
och täckning 2014 än de närmast föregående åren. Vid
Oskarshamn och Påskallavik liksom i Misterhult var
tången märkbart skadad av betning. Vid Figeholm har
de senaste tre åren inneburit en avsevärd försämring
och även stationer runt Mönsterås Bruk och i Kalmarområdet hade något sämre utbredning av tång. Under
de senaste 15 åren har tångens utveckling annars varit
positiv, speciellt i norra länsdelen där några stationer
haft mer tång än någon gång tidigare. Det har också
skett en viss återhämtning för tångsamhällena i området norr om Kalmar och utanför Mönsterås Bruk även
om de senaste åren varit lite sämre. Analys av smårutor
visar att förekomsten av främst fintrådiga grönalger,
men även i viss mån rödalger har ökat. Tydlig är också
en successiv ökning av cyanobakterier närmast ytan.
Studier på ålgräs visar att det finns många täta och
fina ängar ner till 5 meters djup i Kalmarsund medan
det är svårare att hitta ålgräs på östra sidan av Öland.
Utvecklingen för ålgräsets täckning har mestadels varit
positiv under de 13 år som undersökningarna har pågått
och det finns inga tydliga tecken som antyder påverkan
från förorening. Ålgräsbestånden både i Kalmarsund
och på östra sidan av Öland var 2014 glesare än 2013
men överlag var skottätheten högre än medelvärdet för
perioden 2001-14.
Bottenfauna
Bottenfaunasamhällen i Kalmar län har studerats sedan
1984 genom årlig provtagning under vår eller försommar. 2014 ingick 32 stationer i provtagningsprogrammet.
Den ekologiska statusen var 2014 måttlig eller otillfredsställande på flera platser längs Kalmar läns kust,
speciellt i centrala Kalmarsund mellan Figeholm och
Mönsterås. I övriga områden var statusen överlag god.
Antalet förekommande arter var högre än 2013 och i
samma storleksordning som 2012. Djurtätheten var
nästan lika låg som 2013 och även biomassan var i stort
sett oförändrad.
Flertalet arter förekom i väldigt liten mängd vid
provtagningen 2014. Exempelvis minskade de föroreningskänsliga arterna fjällborstmask och vitmärla tydligt. Rovborstmasken Hediste diversicolor har stadigt
minskat ända sedan mitten på 1990-talet och fanns
även 2014 i väldigt liten mängd. På några stationer antyder låg biomassa för östersjömusslor problem med
låga syrehalter.
Sammantaget visar undersökningarna att situationen för djurlivet i bottnarna i Kalmar län var något
sämre än 2012 och 2013. De visar också att det i ett
längre perspektiv har skett en försämring av statusen
i länets bottenfaunasamhällen. Några stationer belägna i områden som rimligen borde vara opåverkade av
föroreningar hade ändå bara måttlig status vilket måste
anses som anmärkningsvärt.
Kustfiskövervakning
Fisksamhället i området kring Mönsterås bruk, samt i
referensområdet Vinö i Misterhults skärgård har studerats sedan 1995 genom provfisken med nätlänkar under
sommaren. Totalfångsten vid Mönsterås har varierat
under perioden 1995-2014, men någon säkerställd förändring kan inte ses, varken för hela perioden, eller
för de senaste 10 åren. Vid Vinö noteras däremot en
minskad totalfångst sedan 1995.
I Östersjön används abborre som modellart inom
miljöövervakningen. Någon säkerställd långtidsförändring för abborre kan inte ses vid Mönsterås, där abborrfångsten varierat stort under perioden 1995-2014.
Fångsten av gädda har däremot minskat under samma
period. Åren 2008 och 2009 fångades tidsseriens lägsta
antal gäddor vid Mönsterås, men därefter har gäddfångsten ökat något igen. En minskande trend för gädda och för karpfiskbeståndet noteras vid Vinö under
motsvarande period. Vid Mönsterås har fångsten av
mört minskat sedan 1995.
5
En förändring av fisksamhällets artsammansättning
vid Mönsterås bruk kan ses från 2003 och framåt, då
fångsten av mört minskade och arten ersattes av framförallt björkna och sarv. 2011 fångades relativt mycket
abborre runt Mönsterås bruk, både små och stora individer förekom. Sedan dess har fångsten av abborre
gradvis minskat och 2014 stod abborre för 6 % av fångsten. Den starka årskullen från 2011 (treåringar 2014)
dominerade antalsmässigt, medan yngre abborrar var
fåtaliga i årets fångst. Vid Vinö och på andra platser
längs kusten var däremot 2014 ett år med relativt mycket abborre i fångsterna, och lyckad rekrytering.
Abborrens tillväxttakt var fortsatt hög vid Mönsterås och de individer som fångades där var av samma
längd som ett år äldre individer från referensområdet.
Få ettåringar i abborrfångsterna vid Mönsterås tyder på
att nyrekrytering fortfarande saknas i Mönsteråsområdet, något som också bekräftas av en yngelinventering
som genomfördes 2014.
Fångsten av gädda har sedan bottenåren 2008-2009
legat relativt stabilt på en låg nivå i Mönsteråsområdet.
Vid Vinö ses en tydlig minskning av gädda i fångsterna
de senaste 10 åren vilket är oroande. Orsaken till de
sviktande bestånden skulle behöva utredas.
Hälsotillstånd och fortplantning hos tånglake
Under hösten 2014 har en studie av hälsotillstånd och
fortplantning hos tånglake genomförts i Mönsterås
bruks recipient. De parametrar som ingick i studien
var: 1) Fett- och hartssyror samt steroler i galla 2) PAHmetaboliter i galla 3) Enzymet CYP1A´s halt och aktivitet (EROD) samt aktiviteten av enzymerna glutathiontransferas (GST) och glutathionreduktas (GR) i
lever 4) Histopatologi på lever, njure och gäle 5) Morfometri 6) Fortplantning 7) Könskvotbestämning av
yngel 8) Makroskopisk bedömning.
Totalhalten fytosteroler och hartssyror var högre i
recipienten relativt referenslokalen, men då statistiska
analyser inte kunde utföras på materialet kan det inte
fastställas att en förhöjning förelegat i recipienten. Halten av fytosteroler och hartssyror i recipienten låg samtidigt i nivå med vad som erhölls i referensområden i
Hanöbukten och längs Blekingekusten 2014.
Halten PAH-metabolithalter skilde sig inte åt mellan recipientlokalerna och referenslokalen. Ingen högre
exponering för PAH-metaboliter bedömdes därmed ha
förelegat i recipienten.
Ingen högre exponering för CYP1A-inducerande
ämnen bedömdes ha förelegat i recipienten. Detta
grundas på att varken CYP1A-halten eller EROD-aktiviteten uppvisade signifikanta skillnader mellan referenslokalen och recipientlokalerna.
Ingen förhöjd exponering av främmande ämnen
som ger ökad aktivitet av GST och GR bedömdes ha
6
förelegat i recipienten. Detta baseras på att inga signifikanta skillnader mellan lokalerna noterades avseende
aktiviteten av enzymerna GST och GR.
Graden av skador på gäle var mycket låg på samtliga
lokaler medan den var betydligt högre i njure och lever
på lokalerna. Ingen förhöjd skadegrad i lever och njure
noterades dock i recipienten relativt referenslokalen.
Skadegraden i lever och njure var generellt sett högre
i föreliggande undersökning jämfört med vad den var
2013.
Ingen försämrad fysiologisk kondition och leverstatus förelåg hos fisk i recipienten. Detta grundar sig på
att signifikanta skillnader varken förkom mellan lokalerna avseende somatisk konditionsfaktor eller relativ
levervikt.
Inga signifikanta skillnader erhölls mellan lokalerna
avseende de viktsbaserade yngelparametrarna (totalvikt
yngel, medelvikt/yngel, relativ gonadvikt (GSI och
GSI2) och embryosomatiska index (ESI)). Varken totala antalet yngel, fekunditetsindex eller reproduktionsidex uppvisade signifikanta skillnader mellan lokalerna,
vilket indikerar att såväl produktion som överlevnad av
ynglen inte skilde sig åt mellan lokalerna. Inga signifikanta skillnader erhölls mellan lokalerna avseende andelen retarderade, missbildade och/eller döda yngel. På
samtliga lokaler erhölls en låg andel retarderade yngel
i sent utvecklingsstadium och en låg andel döda yngel
(i tidigt och sent utvecklingsstadium). Andelen döda
(i tidigt och sent utvecklingsstadium) låg under bakgrundsvärdet (BAC=Background assessment criteria)
på lokalerna. Andelen missbildade yngel låg över BAC,
men under effektvärdet (EAC=Environmental assessment criteria), på S Gåsö och Slakmöre. På Ödängla
var andelen missbildade yngel under BAC. Negativa effekter på yngelproduktion, yngelutveckling och yngelöverlevnad bedömdes sammanfattningsvis ej ha förelegat
i recipienten.
Inga signifikanta skillnader mellan lokalerna noterades avseende andelen honyngel. Då Mönsterås bruk
hade ett driftstopp under den period könsdifferentieringen hos tånglake sker går det dock inte att fastställa
om halten av androgenliknande och/eller halten av
östrogenliknande ämnen i avloppsvattnet var så låg att
effekter på könsdifferentieringen inte förelåg.
En relativt låg förekomst av parasiter i bukhåla
(tarm och lever) erhölls på såväl recipientlokalerna som
på referenslokalen.
Slutsatser
Undersökningen präglades av att få fiskar erhölls på
referenslokal Slakmöre troligen beroende på att populationen decimerats till följd av en virus- och bakterieinfektion. Detta minskade den statistiska styrkan i
analyserna. Bortsett från att statistik på halten av extraktivämnen ej kunde utföras bedömdes övriga parametrar ha fullgott material för statistiska analyser. To-
tahalten fytosteroler (men även hartssyror) var högre i
recipienten relativt referenslokalen, men då statistiska
analyser inte kunde utföras på materialet kan det inte
fastställas att en förhöjning förelegat i recipienten.
Ingen förhöjd exponering för PAH-metaboliter eller
främmande organiska ämnen bedömdes ha förelegat i
recipienten 2014. Inga tydliga skillnader avseende graden av skador på lever och njure mellan recipienten och
referenslokalerna noterades. Varken fysiologisk kondition eller leverstatus hos honan var nedsatt i recipienten. Inga negativa effekter med avseende på produktion
eller överlevnad av ynglen förelåg i recipienten. Andelen döda, retarderade och/eller missbildade yngel var
inte högre i recipienten relativt referenslokalen. Sammantaget uppvisade tånglakar fångade i recipienten ej
negativa hälsoeffekter eller störd fortplantning jämfört
med tånglakar från referenslokalen.
Miljögifter i biota
Förekomsten av tungmetaller längs Kalmar läns kust
har sedan 1984 studerats genom mätning i blåmusslor
och blåstång. Under 2014 provtogs endast referensstationerna, vilket innebär analys av musslor på fem stationer och tång på två stationer. Dessutom togs prov
från en stationer för analys av musslornas innehåll av
polyaromatiska kolväten (PAH).
Överlag var tungmetallhalterna i blåmusslor från
referensstationer i Kalmar län låga vid undersökningen
2014. Halterna var visserligen högre än 2013 men avvikelsen från förindustriella halter var obetydlig eller liten
på alla stationer. Även i blåstång var flera tungmetallhalter aningen högre än 2013 men avvikelsen från förindustriella halter var även här obetydlig eller liten. Både
blåmusslor och blåstång uppvisar minskande halter av
metallerna zink, krom, kadmium och i viss mån nickel.
Uppmätta halter av flertalet PAH’er låg under detektionsgränsen. Årets halter var i samma storleksordning som vid mätningen 2013.
7
Inledning
Kommuner och industrier med avloppsvattenutsläpp i
kustvattenområdena inom Kalmar län har sedan 1984
genomfört en samordnad recipientkontroll för hela
kustområdet. Kontrollen omfattar moment som svarar
mot såväl närsalts- som miljögiftsbelastning. För att ge
möjlighet till jämförelse har ett antal referensstationer
undersökts regelbundet. Programmet har löpt med
årliga provtagningar samt utvidgade sedimentprovtagningar vart femte år.
För att samordna recipientkontrollen har Kalmar
läns kustvattenkommitté bildats. Kommittén är gemensamt organ för följande företag och organisationer:
• Borgholm Energi AB
• Kalmar Vatten AB
• Kalmar Hamn AB
• Mönsterås kommun
• Mörbylånga kommun
• Oskarshamns kommun
• Oskarshamns Hamn AB
• Torsås kommun
• Västerviks kommun
• ABB Power Technologies AB
• SAFT AB
• Södra Cell AB
• OKG
• Gunnebo Industri AB, Division Fastening
• KLS Livsmedel AB
• Kommittén för Ljungbyåns recipientkontroll
• Alsteråns vattenvårdsförbund
• Emåns vattenvårdsförbund
8
Undersökningar inom programmet för 2014 omfattar
hydrografi, bottenvegetation (makroalger och ålgräs),
bottenfauna, beståndsundersökningar av kustfisk och
fiskhälsoundersökningar samt referensundersökningar
av miljögifter i blåmussla och blåstång. För perioden
2010-2012 har kommittén upphandlat hydrografiska
undersökningar av Marin Miljöanalys, Göteborg,
och för 2010-2014 bottenvegetation, bottenfauna,
beståndsundersökningar av kustfisk och miljögifter i
biota av Linnéuniversitetet, Kalmar samt fiskhälsoundersökningar av Toxicon AB, Landskrona. För 2013-14
har hydrografiska undersökningar utförts av Calluna.
Kommittén har även upphandlat uppdraget att sammanställa de olika delundersökningarna i en sammanfattande årsrapport och för 2010-14 har Toxicon detta
uppdrag.
Föreliggande rapport är sålunda en sammanfattande syntes av de olika undersökningarna längs Kalmars
kust under 2014 och den baseras på årsrapporter från
de specifika delundersökningarna. Slutsatster och bedömningar som framförs i denna sammanställning är
därför baserad på de olika rapportförfattarnas arbete.
Hydrografi
Miljöövervakning-av-vattenkemi-längs-Kalmar-läns-kust-–-2014!
Utförare: Calluna AB
Författare: Andreas Brutemark och Towe Holmborn
Stationer
Hydrografiska mätningar omfattar fysikaliska och
kemiska parametrar. Till de fysikaliska hör temperatur, salt- och syrehalt, strömmar, och siktdjup. Till de
kemiska hör olika närsalter (t.ex. fosfat, nitrat, kisel)
och klorofyll. Hydrografins syfte är bl.a. att förstå och
förklara skeenden i vattenpelaren, t.ex. omsättning
av närsalter eller uppkomst av syrebrist. Eftersom
vattenomsättningen i kustområden är ganska hög
krävs det att prover tas med hög frekvens (ofta 12
gånger per år) och på flera olika djup (minst var 5:e
meter). Data från hydrografin är till mycket stor hjälp,
och nödvändiga, för att förklara bl.a. växtplanktonens
utveckling och även bottenfaunans. Temperatur och
salthalt, och till viss del syre, är s.k. konservativa parametrar, d.v.s. de påverkas inte av några biologiska
eller kemiska processer. De styrs helt av väder och
vind (solinstrålning, strömmar). Närsalter är icke-konservativa, d.v.s. de styrs till stor del av både biologiska
och kemiska processer i vattnet och på bottnen. De
oorganiska närsalterna fosfat, nitrat, nitrit, ammonium och kisel tas upp aktivt av växtplankton för sin
tillväxt vilket kan förändra halterna av dessa ämnen.
Vid planktonens död bryts deras biomassa ned i vattenpelaren och på bottnarna varvid närsalterna på
sikt återförs till vattnet för ny tillväxt. En stor del av
det totala kvävet består inte av de oorganiska fraktionerna utan av lösta organiska kväveföreningar.
De kan till viss del tas upp av plankton men utgör
i huvudsak näring åt de mängder av bakterier och
virus som finns i vattnet. Den näring som inför varje
säsong finns tillgänglig för havets växter kommer till
största del från återförd näring från havsbottnarna.
Till detta kommer ett nytillskott genom tillförseln
från land. Ju närmare land vi befinner oss, desto
större del är nytillskott.
Inledning
Provtagningsområdet sträcker sig från Bergkvara i söder upp till Loftahammar vid norra länsgränsen. Totalt
ingår 20 mätstationer i delprogrammet (Figur 1). Av
dessa är två stationer referensstationer som provtas en
gång per månad 11 gånger om året, i januari till och
med i september samt i november och i december. Övriga stationer provtas 5 gånger per år, januari alternativt
februari, juni-augusti samt december. Resultaten från
provtagningarna rapporteras till kustvattenkommittén,
länsstyrelsen i Kalmar län samt till den nationella databasen för vilken SMHI är datavärd.
De variabler som mätts och analyserats är tempera-
#A
V1-V
#B
C
#
Ref V2-V
V3-V #
D
Västervik #
E
V22-V
V6-VMS
#F
OKG1-V
O1-V
G
#
#H
Oskarshamn # O3-V
I
#J
MB1-VMF
M1-V #
L
M3-V
MB2-V
MB24-V
#K
MB210-VMSF
M
#
B1-V
N
#
Nybro
Ref V2
Kalmar
K3-V
O
#
K15-MV
Torsås
#P
Ronneby
Karlskrona
K11-MV
Ref M1V1
Förklaring
#
Punktutsläpp
!
"
Stationer
¯
Referensstationer
0
10
Km
20
FIGUR 1. Karta över stationer och punktutsläpp längs Kalmar
Figur 1. Karta över stationer och större punktutsläpp längs Kalmar läns kust. Observera att alla förekommande
punktutsläpp inte finns med i kartan. Punktutsläppen är A) Helgenäs avloppsreningsverk (ARV), B) Loftahammar ARV, C) Gamleby ARV, D) Almviks ARV, E) Lucerna ARV, F) Blankaholm ARV, G) Figeholms ARV, H)
Byxelkroks ARV, I) Ernemar ARV, J) Södra Cell Mönsterås, K) Sandviks ARV, L) Mönsterås ARV, M) Gäddenäs
ARV, N) Borgholms ARV, O) Kalmar Vatten och P) Bergkvara ARV.
läns kust. Observera att alla förekommande punktutsläpp
inte finns med i kartan. Punktutsläppen är A) Helgenäs
avloppsreningsverk (ARV), B) Loftahammar
ARV, C) Gamleby
8
ARV, D) Almviks ARV, E) Lucerna ARV, F) Blankaholm ARV,
G) Figeholms ARV, H) Byxelkroks ARV, I) Ernemar ARV, J)
Södra Cell Mönsterås, K) Sandviks ARV, L) Mönsterås ARV, M)
Gäddenäs ARV, N) Borgholms ARV, O) Kalmar Vatten och P)
Bergkvara ARV..
tur, salthalt, siktdjup, totalhalter av kväve och fosfor,
oorganiska kväve-, fosfor- och kiselhalter, syre, totalt
organiskt kol (TOC), och klorofyll a. Vattenprover
för kemiska analyser togs med Ruttnerhämtare på 0,5
meters djup samt en meter ovanför bottnen på varje
station och vid varje provtagningstillfälle. Analyser
av klorofyll a har endast utförts på vattenprover från
ytvattnet. Vid varje station bestämdes även siktdjupet
med en siktskiva. I sammanställningen nedan har ett
urval av figurer tagits med. Alla mätdata finns sammanställd på www.kalmarlanskustvatten.org.
Under provtagningarna 2014 mättes temperatur
med sond i fält. Under februari till och med maj samt
september till och med december mättes salinitet på
lab. Under övriga månader mättes salinitet i fält med
sond. Klorofyll a och syre analyserades på Eurofins laboratorium i Stockholm, TOC analyserades på labora-
9
toriet i Vejen och resterande parametrar analyserades
på Eurofins laboratorium i Lidköping. I januari blev
det ett missöde med transporten av vissa prover vilket
föranledde förlängd tid från provtagning till analys för
prover från O3-V, V1-V, V2-V och V3-V. Syre mättes
inte på dessa prover. Vid V6-VMS mättes inte syre i
bottenvattnet i december då flaskorna gått sönder i
transporten.
Alla tillståndsbedömningar och statusklassningar
har gjorts med hjälp av bedömningsgrunderna framtagna av Naturvårdsverket 2007 (handbok 2007:4)
och med senare tilllägg/rekommendationer 2013 (HaV
2013).
på kusten skiljer sig från ett år med mer jämn fördelning. Även belastningen på till exempel näringsämnen
från tillrinnande vattendrag och dagvatten kan antas ha
fluktuerat under året.
Punktutsläpp
Punktutsläpp under 2014 av fosfor och kväve längs
Kalmar läns kust från respektive verksamhet redovisas
i tabell 1.
De största punktutsläppen under 2014 noterades
från Lucerna ARV, Ernemar ARV, Södra Cell Mönsterås och Kalmar Vatten (tabell 1). De ligger alla i anslutning till de större städerna Västervik, Oskarshamn,
Mönsterås och Kalmar. Station O3-V ligger nära ErneResultat
mar ARV (I), stationerna MB2-V och MB1-VMF ligger
Miljöövervakning-av-vattenkemi-längs-Kalmar-läns-kust-–-2014!
Väderåret 2014
nära Södra Cell Mönsterås (J) och station K15-MV ligTemperatur- och nederbördsdata (månadsmedelvärger nära Kalmar Vatten (O).Miljöövervakning-av-vattenkemi-längs-Kalmar-läns-kust-–-2014!
Dock ligger ingen provtagden) för Kalmar har hämtats från Klimatdata, SMHI.
ningsstation nära Lucerna ARV vid Västervik (figur 1).
ligger nära Kalmar Vatten (O). Dock ligger ingen provtagningsstation nära
Referensdata som visas i anslutning till 2014 års värden
Västervik (figur 1).
är, i enlighet med rekommendationer av SMHI, medTABELL 1. Punktutsläpp längs eller i anslutning till Kalmar
elvärdet 5.1
för åren
1961-1990. tillståndsbeskrivning förläns
Översiktlig
Kalmar
läns
kustvatten
Tabell
3. Punktutsläpp
längs
Kalmar läns kust. ARV är en förkortning för
kust. ARV
är en
förkortning
av avloppsreningsverk.
avloppsreningsverk.
Vädret i Kalmar 2014 var i förhållande till referensKartsymbol Verksamhet
Fosfor Kväve
Kontaktperson
5.1.1
under
året blött unåren varmt
underVädersituationen
vinter och vår samt
ovanligt
(i7figur71)
(kg/år) (kg/år)
der sommaren.
Stora fluktuationer
sågs i nederbördsTemperaturoch nederbördsdata
(månadsmedelvärden) för AKalmar
har hämtats16,8från983Kli-Kaj7Rothman,7Västerviks7Miljö7och7Ener
Helgenäs7ARV
SMHI. Referensdata
värden är, i enlighet
medKaj7Rothman,7Västerviks7Miljö7och7Ener
1,5
529
mängdenmatdata,
mellan månaderna
(figur 2). som visas i anslutning till 2014B års Loftahammar7ARV
rekommendationer
av
SMHI,
medelvärdet
för
åren
1961-1990.
C
Gamleby7ARV
52
7415
Kaj7Rothman,7Västerviks7Miljö7och7Ener
I stort följde temperaturkurvan över året kurvan för
D
Almvik7ARV
9,1
1098
Vädret i dock
Kalmar
2014
var i förhållande
till referensåren varmt under vinter och vår samtKaj7Rothman,7Västerviks7Miljö7och7Ener
referensperioden,
var det
i medeltal
något varmare
E
Lucerna7ARV
525 26625
Kaj7Rothman,7Västerviks7Miljö7och7Ener
under som
sommaren.
sågs i nederbördsmängden mellan må(2,2 °C).ovanligt
Mars var blött
den månad
skiljde sigStora
mestfluktuationer
från
F
Blankaholm7ARV
11,4
729
Kaj7Rothman,7Västerviks7Miljö7och7Ener
naderna
(figur4,5
2).°C, figur 2a).
genomsnittet
(skillnad
G
Figeholm7ARV
39
4230
Pia7Rapp,7Oskarshamns7kommun
H
Byxelkrok7ARV
2100
Tina7Pile,7Borgholms7energi
I stort följde temperaturkurvan
över relativt
året kurvan för referensperioden,
dock var det40i medelNederbördsmängden
under året fluktuerade
I
Ernemar7ARV
740 47800
Pia7Rapp,7Oskarshamns7kommun
tal det
något
(2,2
°C). Mars
var den
sig
mest från genomsnittet
kraftigt och
föll varmare
5,3 mm mer
nederbörd
än under
re- månad som skiljde
J
Södra7Cell7Mönsterås
2900 39500
Patrik7Hernäng,7Miljöchef,7Södra7Cell7M
(skillnad
4,5 °C, figur
2a).sommarmånaderna
ferensperioden.
Framförallt
under
K
Sandvik7ARV
14
1500
Tina7Pile,7Borgholms7energi
L
Mönsterås7ARV
250 neder8260
Henrik7Andersson,7Mönsterås7kommun
Nederbördsmängden
det
föll 5,3 mm mer
maj, juni,
juli och augusti samt under
oktoberåret
ochfluktuerade
november relativt kraftigt och
M
Gäddenäs7ARVmaj, juni,
64 juli
6110ochHenrik7Andersson,7Mönsterås7kommun
börd än under referensperioden.
Framförallt
var nederbördsmängden
stor. Mest nederbörd
om 88 under sommarmånaderna
N stor.
Borgholm7ARV
140 om
9400 88Tina7Pile,7Borgholms7energi
augusti
samt oktober
och kan
november
nederbördsmängden
Mest nederbörd
mm noterades
i augusti
månad vilket
jämförasvar
med
O
Kalmar7Vatten
mm noterades i augusti månad vilket kan jämföras med referensårens
genomsnitt 900
för 66000
måna-Qing7Zhao,7Kalmar7Vatten
P
Bergkvara7ARV
120
1600
Nina7Johansson,7Torsås7kommun
referensårens
genomsnitt för månaden om 50 mm. Feden om 50 mm. Februari, mars, april, september och december var dock torrare än normalt –
bruari, mars,
september
december
dock
minstapril,
nederbörd
om och
17 mm
kom i var
april
(figur 2b). Eftersom nederbörden varierade relativt
torrare än
normalt
–
minst
nederbörd
om
17
mm
kom
i
kraftigt under året kan man anta att sötvattenspåverkan
på
kusten
skiljer sig
frånutsläpp
ett år av
med
Näst
efter jordbrukets
diffusa
fosfor och kväve, står punktutslä
och reningsverk för
de största
antropogena
mer
jämn
fördelning.
Även belastningen
på till exempel näringsämnen
från
tillrinnande
vat-utsläppen som når Södra Öste
april (figur
2b).
Eftersom
nederbörden
varierade relativt
(beslut 2006-09-07; uppdraget beskrivet i Naturvårdsverket
tendrag
kansötvattenspåverkan
antas ha fluktuerat under året. ringsuppdrag
kraftigt under
åretoch
kandagvatten
man anta att
havsmiljö”, Rapport 55634) tog Vattenmyndigheten (2009) i Södra Östersjö
5 Resultat och diskussion
a)
b)
25!
Månadsmedel 2014
Temperatur (°C)
Medel 1961-1990
20!
80!
15!
60!
10!
40!
5!
0!
G5!
100!
som bar namnet ”Finn de områden som göder havet mest i Södra Östersjö
Denna rapport har bland annat kartlagt punktutsläpp. Figur 3 (hämtad
port) visar punktutsläpp från industrier och avloppsreningsverk av fos
kväve (b) i södra Östersjöns vattendistrikt under 2006. Där kan man se att
pen ligger i anslutning till de större städerna för Kalmar län. I figurerna g
2014
Nederbörd
(mm)över KalmarMånadsmedel
en överblick
läns punktutsläpp i jämförelse med Skånes, Bl
och Östergötlands län. Medel 1961-1990
20!
jan!
mar!
maj!
jul!
sep!
nov!
0!
jan!
mar!
maj!
jul!
sep!
nov!
2. Månadsmedelvärden
av a) temperatur
(°C)
och b) nederbörd
(mm)under
i Kalmar
under
2014.
Denmarkerar
röda
FIGURFigur
2. Månadsmedeltal
av a) temperaturer
(°C) och b)
nederbörd
(mm) i Kalmar
2014. Den
röda
linjen
linjen markerar för samma mätstation en interpolerad kurva av månadsmedelvärdena
under referensåren 19614 referensåren 1961-1990
för samma
mätstation
en
intrapolerad
kurva
av
månadsmedelvärdena
under
(Klimatdata,
SMHI)..
http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-5563-1.pdf
1990 (Klimatdata, SMHI).
5
http://www.vattenmyndigheterna.se/SiteCollectionDocuments/sv/sodra-ostersjon/publikationer/
ostersjon.pdf
10
5.1.2
Punktutsläpp av näringsämnen
Punktutsläpp under 2014 av fosfor och kväve längs Kalmar läns kust från respektive verk-
14
Näringsämnen
rade källor och en stor del av fosforn från frisättning
vid syrefria bottnar. Även om det endast är stationerna
i Västerviksområdet som har säsongsvisa problem med
syrehalterna i bottenvattnet (se nedan), och därmed
internbelastning av fosfor, Miljöövervakning-av-vattenkemi-längs-K
så finns det en risk att flera
av stationerna tillförs fosfor från utsjön där stora bottenområden är syrefria.
Vid sammanvägd bedömning av kvalitetsfaktorn
näringsämnen, uppnådde endast en utav de provtagna
stationerna (V22-V) och därmed endast en utav vattenförekomsterna (Västrumsfjärden) god status (figur
3). Totalt bedömdes sju stationer uppvisa otillfredsställande status (stationerna vid Västervik: Ref V2-V, V3-V
Näringsämnen
och V1-V; Oskarshamn: O3-V; Mönsterås: M1-V och
Kalmar: K3-V och K15MV). Resterande 12 stationer
uppvisade måttlig status (figur 3 och tabell 2). Vatten!
förekomsterna Inre Gamlebyviken, Oskarshamnsom!
!
rådet, Mönsteråsområdet, S n Kalmarsund och Västra
Västervik
sjön visade alla på otillfredsställande näringsämnessta!
!
tus. Övriga vattenförekomster bedömdes uppnå måttlig status (tabell 3).
!
Generellt för alla stationer var att halterna av fos!
for var höga till mycket höga. Halterna av kväve var
Oskarshamn !
relativt sett lägre (tabell 4). Resultaten pekar på att
!
kväve periodvis kan begränsa primärproduktionen på
!!
! !
samtliga stationer, även om andra faktorer så som till
!
!
exempel ljustillgång kan vara begränsande. Utmärkande vattenförekomster var Emområdet (MB2-V) och
!
Nybro
Kalmar !
Ödänglaområdet (MB24-V och MB210-VMSF), båda
Förklaring
!!
i anslutning till Södra Cell Mönsterås, där halterna av
Status
!
oorganiskt fosfor (fosfatfosfor) är mycket högre än hal!
!
terna av oorganiskt kväve (i relativ bemärkelse; tabell
!
!
!
Ronneby
4). Stationerna Ref V2-V och V3-V
i Inre GamlebyMiljöövervakning-av-vattenkemi-längs-Kalmar-läns-kust-–-2014!
Karlskrona
´
viken (Västerviks kommun) å andra sidan uppvisade
under vintern både
mycket
höga
halter
av
fosfor
(både
På grund av de låga syrehalterna under somrarna
undersöktes
trenderna av silikatkisel
ochutmed Kalmar
FIGUR
3. Näringsämnesstatus
för stationer
fosfatfosfor
i bottenvattnet
för stationerna
kommun (figur 14-15; 27-29). Refeoorganiskt och Tot-P)
och kväve
(oorganiskt;
tabell 4). i Västerviks
läns
kust,
2014.
Figur
Näringsämnesstatus
förtydlig
stationer utmed
rensstationerna, med goda syreförhållanden, användes
för4.jämförelse
(figur 30-31). En
Dessa höga halter
är troligen
resultat
avavpågående
Kalmar
läns ökar
kust,efter
2012-2014.
skillnad
går att ett
se där
halterna
kisel och fosfatfosfor
generellt
låga syrehalter på
stationerna till
i Västerviks
kommun
medan
tillförsel av näringsämnen
havet men
även ett
re- halterna ligger stabilare på referensstationerna.
Motsvarande
figurer har
inte
upprättats
för O1-V då syrefria bottnar aldrig noterats. En halt
sultat av så kalladlägre
intern
belastning
(se
kapitel
4.3.1.1).
än 3,5 ml/l har endast uppmäts en gång på tre år.Siktdjup
Troligtvis kommer en stor del av kvävet från landbase-
Växtplan
V1-V
Ref V2-V
V3-V
V22-V
V6-VMS
OKG1-V
O1-V
O3-V
MB1-VMF
M1-V
MB2-V
MB24-V
MB210-VMSF
M3-V
B1-V
Ref V2
N
K3-V
K11-MV
K15-MV
Hög
God
Måttlig
Ref M1V1
Otillfredsställande
Ronneby
Dålig
0
10
20 km
Figur 5. V
ioner utme
TABELL
Bedömning
av status
för respektive
station
för kvalitetsfaktorerna
Tabell 4.2.
Bedömning
av status
för respektive
station för
kvalitetsfaktorerna
näringsämnen,näringsämnen,
växtplankton
(kloroV1-V
fyll a) och siktdjup, 2014. Statusbedömningarna grundar sig på 3 års data, 2012-2014. EK står för ekologisk kvali-
!
växtplankton
(klorofyll
a) och
siktdjup,
2012-2014.
! Ref V2-V
tetskvot och Nkl.
för numerisk
statusklass
(Nklass).
För utförligare beskrivning se under Begrepp
V3-V ! och förkortningar.
Näringsämnen
Typ
12s
8
9
Station
Nkl.
Status
Västervik
Växtplankton (Klorofyll a)
EK
Nkl.
Siktdjup
Status
EK
Nkl.
Ref V2-V
1,50
Otillfredsställande
0,41
2,18
Måttlig
0,34
V6-VMS
1,70
V3-V
1,57
Otillfredsställande
0,44
2,29
Måttlig
0,35
1,73
V1-V
1,55
Otillfredsställande
0,49
2,44
Måttlig
0,41
2,04
! V22-V
Status
!
Otillfredsställande
Otillfredsställande
OKG1-V
O1-V
!
!Måttlig
V22-V
3,19
God
0,64
2,89
Måttlig
0,57
2,57
V6-VMS
2,17
Måttlig
0,35
2,00
Måttlig
0,47
2,25
OKG1-V
2,22
Måttlig
0,72
3,42
God
0,89
4,34
O1-V
2,00
Måttlig
0,48
2,41
Måttlig
0,51
2,36MB1-VMF !!
! Måttlig
O3-V
1,81
Otillfredsställande
0,32
1,87
Otillfredsställande
0,51
2,38M3-V !
MB2-V
2,60
Måttlig
0,60
2,78
Måttlig
0,60
2,67
MB24-V
2,27
Måttlig
0,70
3,21
God
0,77
3,54
God
MB1-VMF
2,02
Måttlig
0,53
2,55
Måttlig
MB210-VMSF
2,41
Måttlig
0,70
3,22
God
M1-V
1,62
Otillfredsställande
0,22
1,34
Otillfredsställande
0,28
1,42
Otillfredsställande
M3-V
2,11
Måttlig
0,42
2,22
Måttlig
0,51
2,37
Måttlig
K3-V
1,62
Otillfredsställande
0,36
2,02
Måttlig
K15-MV
1,47
Otillfredsställande
0,49
2,43
Måttlig
Ronneby
K11-MV
2,20
Måttlig
0,75
3,59
God
Ref M1V1
2,76
Måttlig
0,60
2,77
Måttlig
B1-V
2,34
Måttlig
0,67
3,00
Måttlig
Ref V2
2,32
Måttlig
0,78
3,82
Oskarshamn ! O3-V
M1-V
Måttlig
Måttlig
MB2-VHög
MB24-V
!
!
MB210-VMSF
Måttlig
B1-V
! Måttlig
! Ref V2
2,74 K3-V
Måttlig
Kalmar
0,79
3,68!
God
K15-MV !K11-MV
Nybro
0,62
M1V1
KanRefinte
bedömas
!
0,50
2,35
Måttlig
0,77
3,56
God
0,77
3,53
God
3,23
God
Karlskrona
0,73
Förklaring
Status
!
!
!
!
!
´
Hög
God
Måttlig
Otillfredsställande
Dålig
0
10
20 km
God
Figur 6. Siktdjupstatus för stationer
utmed Kalmar
läns kust, 2012-2014. Notera att siktdjupsbedömning inte har gjorts för K3-V, då stationen är för
grund.
God
0,74
Ka
3,32
11
Miljöövervakning-av-vattenkemi-längs-Kalmar-läns-kust-–-2014!
Tabell 5. Bedömningar av status för respektive vattenförekomst på kvalitetsfaktorerna näringsämnen, växt-
plankton3.(klorofyll
a) och av
siktdjup,
Statusbedömningarna
grundar
på 3 års data, 2012-2014.
TABELL
Bedömningar
status 2014.
för respektive
vattenförekomst
påsig
kvalitetsfaktorerna
nä- EK står för
Växtplankton (klorofyll
a)
ekologisk kvalitetskvot och Nkl. för numerisk statusklass (Nklass). För utförligare beskrivning se under Begrepp
ringsämnen,
växtplankton (klorofyll a) och siktdjup, 2012-2014.
och förkortningar.
Näringsämnen
Växtplankton (Klorofyll a)
Siktdjup
Längs Kalmar läns kust
Typ Vattenförekomst
Nkl.
Status
EK
Nkl.
Status
EK
Nkl.
Status
bedöms fem stationer uppInre Gamlebyviken
1,54 Otillfredsställ. 0,42
2,23
Måttlig
0,34
1,71 Otillfredsställ.
nå god status med avseende
Vivassen
1,55 Otillfredsställ. 0,49
2,44
Måttlig
0,41
2,04
Måttlig
på växtplankton (klorofyll 12s Västrumsfjärden
3,19
God
0,64
2,89
Måttlig
0,57
2,57
Måttlig
a), 13 stationer har måttlig
Gåsfjärden
2,17
Måttlig
0,35
2,00
Måttlig
0,47
2,25
Måttlig
status och 2 stationer beSimpevarpsområdet
2,22
Måttlig
0,72
3,42
God
0,89
4,34
Hög
döms till otillfredsställande
Fågelöfjärden
2,00
Måttlig
0,48
2,41
Måttlig
0,51
2,36
Måttlig
Oskarshamnsområdet 1,81 Otillfredsställ. 0,32
1,87 Otillfredsställ. 0,51
2,38
Måttlig
status (figur 4 och tabell 2).
Emområdet
2,60
Måttlig
0,60
2,78
Måttlig
0,60
2,67
Måttlig
Vid bedömning av vatten2,48
Måttlig
0,64
2,77
God
0,73
3,21
God
förekomsternas växtplank- 8 Ödänglaområdet
Mönsteråsområdet
1,62 Otillfredsställ. 0,22
1,34 Otillfredsställ. 0,28
1,42 Otillfredsställ.
tonstatus uppnår idag enLövöområdet
2,11
Måttlig
0,42
2,22
Måttlig
0,51
2,37
Måttlig
dast fyra vattenförekomster
S n Kalmarsund
1,62 Otillfredsställ. 0,36
2,02
Måttlig
Kan ej bedömas
av 15 minst god status med
Västra sjön
1,47 Otillfredsställ. 0,49
2,43
Måttlig
0,50
2,35
Måttlig
avseende på kvalitetsfaktorn
S Kalmarsunds utsjö2,38
Måttlig
0,67
3,02
God
0,77
3,54
God
växtplankton (klorofyll a) 9 vatten
M n Kalmarsunds
2,29
Måttlig
0,72
3,41
God
0,74
3,27
God
som vattendirektivet kräver
utsjövatten
(tabell 3).
av växtplankton (tabell 4) och därmed håller nere kloDe två stationerna med Tabell
otillfredsställande
status
6. Beräknade Nklass-värden
för näringsämnen inför den sammanvägda bedömningen, uppdelade på
rofyll
a-halterna
lägre/bättre
nivåer
medFärgerna
avseende
oorganiska
(vinter)
och
totala
halter
(vinter och
sommar) till
för fosfor
och kväve,
2012-2014.
symbolisemed avseende på växtplankton
(klorofyll a) är statiorar statusbedömningarna för respektive
på parameter
status. (för färgkodning se statusklass under Begrepp och förkortnerna O3-V (Oskarshamnsområdet,
Oskarshamns
ningar).
Andra möjliga orsaker till varför växtplankton (klokommun) och M1-V (Mönsteråsområdet, Mönsterås Nklass Fosfor
Nklass Kväve
rofyll a) generellt bedöms ha bättre
status än näringskommun) (figur 4, tabell 2). Typ Station
Vinter
Vinter
Sommar
Vinter
Vinter
ämnen längs med Kalmar läns kust,
kan varaSommar
att tillSammanfattningsvis har parametern
ge1,07
2,12
0,68
1,49
1,92
Ref V2-Vklorofyll a0,66
gången på ljus har varit begränsande för växtplankton.
1,83
1,87
0,83
1,71
1,87
nerellt bedömts till bättre status änV3-V
näringsämnena;0,75
10
Ljusförhållandena
för växtplanktonen
kan försämras
av
1,07
1,65
0,87
1,96
1,72
2,12
av 20 stationer har bedömts ha12shögre
2)
V1-V status (tabell
vattnets
färg 3,05
eller höga halter
partiklar
i vattnet4,48som
2,71
2,93
2,40
V22-V
medan endast en av 20 stationer uppvisar
en högre 2,44
stakommer
med
avrinningen
från
land
eller
från 2,19
resus2,26
2,75
2,15
1,91
1,76
V6-VMS
tus för näringsämnen än för klorofyll
a. En trolig orsak
pension
av
bottenmaterial.
Som
en
generell
förklaring
2,41
1,82
0,72
4,62
2,68
OKG1-V
till detta är att det framförallt är de
höga halterna1,02
av
g-av-vattenkemi-längs-Kalmar-läns-kust-–-2014!
är2,24
dock det alternativet
inte
siktdjupen
1,17
1,08
2,46troligt eftersom
3,20
2,40
O1-V
fosfor som drar ner statusbedömningen av näringsäm0,89
1,53 utmed kusten.
1,38
2,78
2,28
var1,81
relativt goda
O3-V
nen medan kväve kan verka begränsande på tillväxten
2012-2014
Fosfat-P
Växtplankton (klorofyll a)
8
V1-V
!
Ref V2-V
!
!
Västervik
V3-V
! V22-V
V6-VMS !
OKG1-V
O1-V
!
! 9
Oskarshamn ! O3-V
klaring
us
Hög
God
Måttlig
!
Otillfredsställande
Ronneby
Dålig
0
10
20 km
Karlskrona
Ref M1V1
2,20
1,80
4,10
4,30
2,81
2,00
1,79
1,68
4,35
2,79
MB1-VMF
1,04
1,30
0,68
4,31
2,66
MB210-VMSF
0,92
1,90
2,94
4,10
M1-V
2,62
M3-V
1,51
K3-V
1,36
K15-MV
1,60
K11-MV
1,18
Ref M1V1
2,05
B1-V
0,95
Ref V2
1,65
B1-V
Förklaring
Status
!
!
!
!
!
´
Hög
God
Måttlig
Otillfredsställande
Dålig
0
10
20 km
FIGUR 4. Växtplanktonstatus (klorofyll a) för stationer utmed
Kalmar
2014.
ner utmed Figurläns
5. kust,
Växtplanktonstatus
(klorofyll a) för stat-
ioner utmed Kalmar läns kust, 2012-2014.
12
Tot-N
0,97
!
! Ref V2
K3-V
Kalmar !
!
K15-MV !K11-MV
Tot-N
0,98
MB2-V
Nybro
Oorg.-N
MB24-V
! MB24-V
!!
! !MB210-VMSF
!
Tot-P
MB2-V
MB1-VMF
M1-V
M3-V
2012-2014
Tot-P
Siktdjup
2,23
1,89
För fyra av 15 vattenförekomster bedömdes 2,83
statu1,68
1,59
1,67
sen som god 0,71
eller hög med
avseende
på kvalitetsfak2,55
1,27
2,50
2,84
2,48
torn siktdjup (tabell 5), vilket gör att de därmed klarar
2,20
1,02
1,36
1,92
2,04
kraven
från vattendirektivet.
En station
kunde inte
be2,43
0,67
0,85
1,17
2,20
dömas
på grund
av det ringa
vattendjupet
och 2,76
övriga
2,07
1,79
2,09
3,19
vattenförekomster
uppvisade
måttlig
(nio
stycken)
eller
3,64
2,25
2,30
3,79
2,91
otillfredsställande
(två
stycken)
status.
2,06
1,68
2,71
3,93
2,87
För de 20 1,50
stationer som
2,89
1,90undersökts
2,93 var det en
3,10station som hade hög status, sex stationer som hade god
status, nio stationer som hade måttlig status, tre bedömdes som otillfredsställande (figur 5). Stationerna
19
med otillfredsställande
status var Ref-V2-V och V3-V
i Inre Gamlebyviken, och M1-V i Mönsteråsområdet
utanför Mönsterås kommun. Då station K3-V ligger på
grunt vatten (0,9-1,5 m uppmätt vattendjup 2012-2014)
har siktdjupet varit högre än vattendjupet (bilaga 2) och
därmed har statusen inte kunnat bedömas.
2,34
Västra sjön
9
S Kalmarsunds utsjövatten
M n Kalmarsunds
utsjövatten
1,47
Otillfredsställ.
0,49
2,43
Måttlig
0,50
2,35
Måttlig
2,38
Måttlig
0,67
3,02
God
0,77
3,54
God
2,29
Måttlig
0,72
3,41
God
0,74
3,27
God
TABELL 4. Beräknade Nklass-värden för näringsämnen inför den sammanvägda bedömningen,
uppdelade
på oorganiska
(vinter) och
halter (vinter
för fosfor
och kväveuppdelade
2012-14. på
Tabell 6. Beräknade
Nklass-värden
för totala
näringsämnen
inför och
den sommar)
sammanvägda
bedömningen,
oorganiska (vinter) och totala halter (vinter och sommar) för fosfor och kväve, 2012-2014. Färgerna symboliseFärgerna
symboliserar
statusbedömningarna
för
respektive
parameter
(blått=hög,
grönt=god,
rar statusbedömningarna för respektive parameter (för färgkodning se statusklass under Begrepp och förkortningar).
gult=måttlig,
orange=otillfredställande, rött=dålig)).
Nklass Fosfor2012-2014
Nklass Kväve2012-2014
Miljöövervakning-av-vattenkemi-längs-Kalmar-läns-kust-–-2014!
Typ Station
VinterFosfat-P
VinterTot-P
SommarTot-P
VinterOorg.-N
VinterTot-N
SommarTot-N
Ref V2-V
0,66
1,07
2,12
0,68
1,49
1,92
V3-V
0,75
1,83
1,87
0,83
1,71
1,87
1,07
1,65
1,72
2,12
V22-V
2,44
2,71
3,05
2,93
2,40
4,48
V6-VMS
2,26
2,75
2,15
1,91
1,76
2,19
1,02
2,41
1,82
0,72
! 4,62
Ref V2-V
2,24
1,08
0,89
1,81
1,53
0,98
2,20
1,80
!
V3-V !
2,46
3,20
Västervik
1,38
2,78
! V22-V
4,10
4,30
!
2,68
1,17
0,97
2,00
1,79
1,68
1,04
2,23
1,30
0,68
0,92
1,89
1,90
2,62
2,34
0,71
1,51
2,55
1,27
2,50
1,36
2,20
1,02
1,36
MB1-VMF
M1-V
1,60
2,43
0,67
0,85
M3-V
1,18
2,07
1,79
2,09
2,05
3,64
2,25
0,95
2,06
1,68
2,89
1,50
Näringsämnen
12s V1-V
!
V1-V
OKG1-V
! Ref V2-V
V3-V !
O1-V
Västervik
O3-V
! V22-V
MB2-V
V6-VMS !
MB24-V
8
OKG1-V
MB1-VMF
O1-V
!
!
MB210-VMSF
Oskarshamn ! O3-V
M1-V
M3-V
MB2-V
MB24-V
!
MB1-VMF !!
K3-VM1-V ! !MB210-VMSF
M3-V !
K15-MV
B1-V
!
K11-MV
! Ref V2
Ref M1V1
Nybro9
K3-V
Kalmar !
B1-V!
K15-MV !K11-MV
Ref V2
1,65
Förklaring
Status
!
!
!
!
!
Hög
God
Syrebalans och närsalter
i bottenvatten
!
Ref M1V1
Ronneby
Karlskrona
grund
av att
Måttlig
Växtplankton
(klorofyll
a)
0,87
1,96
V1-V
V6-VMS
OKG1-V
2,28
2,81
4,35
2,79
! 4,31
2,66
O1-V
!
2,94
4,10
Oskarshamn ! O3-V
1,68
1,59
Nybro
2,40
2,84
MB2-V
MB24-V
!
!! 1,92
! !MB210-VMSF
2,83
1,67
2,48
2,04
1,17
2,20
3,19
2,76
! Ref V23,79
2,30
K3-V
Kalmar !
2,71
3,93
!
K15-MV !K11-MV
1,90
2,93
2,91
!
B1-V
!
2,87
Förklaring
3,10
Status
! Hög
! God
! Måttlig
mun och O1-V
(som uppmätte 2,6
ml/l i augusti 2014)
!
! Otillfredsställande
Dålig 3,5 ml/l i bottenuppmättes aldrig syrehalter lägre! än
Ronneby
Karlskrona
Ref M1V1
Otillfredsställande
Dålig
På
provtagning inte sker i den omvattnet på någon station, under´ åren 2012-2014, vil´ kräver vid 19
fattning som gällande bedömningsgrunder
ket indikerar att organismer inte påverkas. Trots att
utvärdering av syrebalans, kan inte en fullständig beprovtagning inte skett under årets alla månader som
dömning
Figur 4.göras.
Näringsämnesstatus för stationer utmed Figur 5. Växtplanktonstatus (klorofyll a) för statbedömningsgrunderna kräver har provtagning skett
Kalmar
läns kust,från
2012-2014.
Med undantag
stationerna i Västerviks kom-ioner utmed Kalmar läns kust, 2012-2014.
under alla tre sommarmånader (juni-augusti) då syreförbrukningen normalt sett är hög. Detta medför att
Siktdjup
statusen med avseende på syrebalans troligtvis, med viss
reservation för ofullständigt dataunderlag, är hög på
samtliga stationer utom O1-V och stationerna i Väster!
!
viks kommun.
!
Västervik
Stationerna i Västerviks kommun (Ref V2-V och
!
V3-V i Inre Gamlebyviken, V1-V i Vivassen, V22-V i
!
Västrumsfjärden och V6-VMS i Gåsfjärden) har dock
alla haft syrehalter i bottenvattnet som är under 3,5
!
!
ml/l, någon gång under 2012-2014. Eftersom januariOskarshamn !
medelvärdet på samtliga av Västerviks kommuns stationer med god marginal överskred den kritiska gränsen
!
!!
på 3,5 ml/l syre i bottenvattnet, bedömdes stationerna
!
!
!
uppvisa säsongsmässig syrgasbrist och inte flerårig eller
!
ständigt förekommande syrgasbrist.
!
På grund av de låga syrehalterna under somrarna
Nybro
Kalmar
undersöktes
trenderna av silikatkisel och fosfatfosfor
!!
Förklaring
Status
i bottenvattnet för stationerna i Västerviks kommun.
!
!
Referensstationerna, med goda syreförhållanden, an!
!
!
vändes för jämförelse. En tydlig skillnad går att se där
Ronneby
!
Karlskrona
halterna av kisel och fosfatfosfor generellt ökar efter
´
låga syrehalter på stationerna i Västerviks kommun
FIGUR 5. Siktdjupstatus för stationer utmed Kalmar läns kust,
medan halterna ligger stabilare på referensstationerna.
0
10
20 km
0
10
20 km
V1-V
Ref V2-V
V3-V
V22-V
V6-VMS
OKG1-V
O1-V
O3-V
MB1-VMF
M1-V
MB2-V
MB24-V
MB210-VMSF
M3-V
B1-V
Ref V2
K3-V
K15-MV
K11-MV
Hög
God
Ref M1V1
Måttlig
Otillfredsställande
Dålig
0
10
20 km
2014.
Figur 6. Siktdjupstatus för stationer utmed Kalmar
läns kust, 2012-2014. Notera att siktdjupsbedömning inte har gjorts för K3-V, då stationen är för
grund.
13
Jämförelser med andra delar av Östersjön
Referenser
De statusbedömningar som har gjorts för Kalmar läns
kust kan jämföras med statusbedömningar för närliggande områden. 2013 bedömdes näringsämnesstatusen
vid kusten i Motala ströms avrinningsområde till måttlig vid hälften av stationerna och till otillfredsställande
vid den andra hälften (Svärd, 2014). I Hanöbukten
bedömdes stationerna 2013 också till att antingen ha
god, måttlig eller otillfredsställande näringsämnesstatus
(majoriteten hade måttlig status; Palmkvist med flera,
2014). Statusbedömningarna för de olika områdena kan
inte jämföras rakt av med Kalmar läns kust (2014) eftersom till exempel stationerna kan vara posit- ionerade
med olika utgångspunkter (d.v.s. hypotetiskt skulle
t.ex. ett övervakningsprogram kunna ha lagt ut sina
stationer vid punktutsläpp medan ett annat program
ha lagt ut dem i mer opåverkade områden). Dock bedöms näringsämnesstatusarna för alla tre områden till,
i huvudsak, måttliga eller otillfredsställande.
För de tre stationer där 2013 års växtplanktonstatus
(klorofyll a) bedömdes längs kusten i Motala ströms avrinningsområde klassificerades kvalitetsparametern till
måttlig alla tre stationerna (Svärd, 2014). För Kalmar
läns kust, bedömdes stationerna för 2013 ha allt mellan otillfredsställande till hög status men där de flesta
stationer bedömdes till måttlig status.
Siktdjupsstatusen för stationerna längs kusten i
Motala ströms avrinningsområde bedömdes också till
mellan måttlig och otillfredsställande (Svärd, 2014) vilket sammantaget är sämre än längs Kalmar läns kust
där flera stationer bedöms ha en siktdjupsstatus som
är god eller bättre och därmed klarar vattendirektivets
krav.
Bydén S, Larsson A-M och Olsson M (2003). Mäta vatten,
undersökningar i sött och salt vatten. Utgåva 3, 136 sidor.
Institutionen för växt och miljövetenskaper, Göteborgs universitet. ISBN: 9789188376220
Klimatdata, SMHI: http://www.smhi.se/klimatdata/meteorologi/ars-och-manadsstatistik- 2.1240, besökt 2015-03
Naturvårdsverket (2007). Status, potential och kvalitetskrav
för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon.
Handbok 2007:4, utgåva 1. Inklusive bilaga B.
Naturvårdsverket (2006). Naturvårdsverkets föreskrifter om
kartläggning och analys av ytvatten enligt förordningen
(2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön.
Palmkvist m.fl. (2014). Hanöbuktens kustvattenmiljö 2013.
Medins Biologi AB. Blekingekustens Vattenvårdsförbund
och Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten.
Svärd (2014). Årsrapport 2013. ALcontrol Laboratories AB.
Motala ströms vattenvårdsförbund.
Vattenmyndigheten (2009). Regeringsuppdrag: Finn de områden som göder havet mest i Södra Östersjöns vattendistrikt.
Vattenmyndigheten för Södra Östersjöns vattendistrikt.
Vattenmyndigheten (beräkningsapplikation): http://www.
vattenmyndigheterna.se/Sv/om-vattenmyndigheterna/meratt-lasa/handbocker/kokbok-for-kartlaggning-och-analys/
Pages/default.aspx, besökt 2015-03.
VISS (Vatteninformationssystem Sverige): www.viss.lansstyrelsen.se, besökt 2015-03.
14
Bottenvegetation
Utförare: Linnéuniversitetet
Författare: Stefan Tobiasson
Makroalger delas in grön- brun- och rödalger beroende på deras pigmentsammansättning. Alger saknar rotsystem
och behöver därför ett fast underlag för sina häftorgan. De är i regel makroskopiska men mikroskopiska släkten och
livsfaser finns. Algernas utbredning påverkas, förutom av förekomst av ett fast underlag, även av tillgången på närsalter, ljus, temperatur, salthalt och vågexponering. Många arter är fleråriga, dvs de finns på plats säsonger igenom.
Hit hör t.ex. de stora tångarterna blåstång, sågtång och fingertare. Andra arter är annuella, dvs de tillväxer under en
säsong och försvinner sedan, åtminstone synligt.
Algbälten med en varierad sammansättning av stora tångarter (sågtång, blåstång, tare, knöltång) och mindre undervegetationsarter ger en miljö som skapar olika livsmiljöer för en rad olika djur (småfisk, kräftdjur, musslor, snäckor).
Detta drar i sin tur till sig större djur som jagande fisk och säl.
Längs en opåverkad kuststräcka är artsammansättningen varierad men efterhand som mängden närsalter ökar
kan snabbväxande arter, f.f.a. fintrådiga annuella arter, öka allt mer. Många fintrådiga arter kan dessutom växa friflytande och kan bilda stora sammanhängande algmattor som täcker och kväver både andra algarter och bottendjur.
En ökad näringsnivå ökar även växtplanktonmängden vilket ger sämre ljustillgång för de stora tångarterna.
Allt som allt gör friska och opåverkade algbälten att den biologiska mångfalden är hög och att tilväxten i fiskpopulationer är hög.
Ålgräs (Zostera marina) har en stor ekologisk betydelse i grundare havsområden. Ålgräsängar erbjuder föda och
livsrum åt många organismer, förhindrar sedimenterosion samt har en viktig roll i närsaltskretsloppet. Ålgräsplantan
består av en underliggande rhizomdel (jordstam) med tillhörande rotsystem som löper horisontellt i sedimentet samt
skott med gräsliknande blad. Ålgräs har en hög salttolerans och växer i salthalter mellan 5 och 35 ‰. Utbredningen i
djupled ( ca 1-6 m), begränsas i de djupare delarna av ljuset. Med ökat djup avtar skottantalet, skotten blir längre och
bladen bredare, och de underjordiska delarna kraftigare. På större djup försöker växterna att komma närmare ljuset
genom att öka bladlängden samtidigt som avsaknaden av kraftiga vågrörelser gör det möjligt för större plantor att
hålla sig kvar i substratet.
Rhizomet är upplagringsorgan för bl. a. kolhydrater. Kolhydrater ackumuleras främst under sensommaren och
hösten. Mängden upplagrad kolhydrat bestämmer tillväxtpotentialen för kommande säsong. Trots en begränsad
tillgång på ljus, kan tillväxten med hjälp av de upplagrade kolhydraterna påbörjas under våren. Rottrådarna, som
utgår från rhizomet (jordstammen), står för upptaget av näringsämnen från bottensedimentet och förankrar växten i
underlaget. Som hos de flesta vattenväxter, kan också bladen ta upp näring från vattnet. Blomningen sker i juni månad, men mindre än 10 % av skotten blommar. Efter avslutad blomning dör delar av de gamla skotten och sidoskott
bildas vis skottbasen. Skottbiomassan av ålgräs når sin topp i augusti-september medan de lägsta värdena erhålles i
regel förekommer december månad.
Inledning
Det finns flera olika sätt att utföra undersökningar
på växtsamhällen. I Kalmar län, liksom längs många
andra kuststräckor i Östersjön, utförs undersökningarna på hårda bottnar (häll, block och sten) genom att
dykare simmar längs ett utlagt måttband och skattar
täckningsgraden av olika växtarter i en korridor på 5-10
m bredd beroende på sikten i vattnet. Skattningarna
görs kontinuerligt längs transekten och nya noteringar
görs vid förändringar av arternas täckningsgrad och vid
förändring av substratet. Djup och avstånd från nollpunkt noteras vid varje ny skattning. Täckningsgraden
anges i en sjugradig skala; 1, 5, 10, 25 50 75 och 100
%. Speciellt intresse ägnas tången och av detta skäl har
varje ordinarie transekt förstärkts med två stödprofiler
där tången utbredning och täckning studeras. Förutom
studier längs transekter görs även undersökningar av
olika alger täckningsgrad i utslumpade rutor (0,5 x 0,5
m) på tre olika djup.
För närvarande ingår 28 ordinarie stationer för kontroll av algsamhällen i Kalmar län (se karta 1). Tolv av
dessa har undersökts sedan den samordnade provtagningen inleddes 1984 och ytterligare 16 av stationerna
har undersökts årligen sedan 1991. De övriga 64 har
undersökts sedan 2001 och är stödprofiler som ska ge
ett bättre underlag för att bedöma om förändringar på
de 28 ordinarie stationerna är allmänna och representativa. I den statistiska trendanalysen ingår 21 stationer
med ett existerande tångbestånd som undersökts sedan
1989 eller längre. Tångens täckning, bältesutbredning
och täckningsindex (se faktaruta) har analyserats statistiskt. För att ett tångbestånd ska bedömas som bälte
krävs en täckningsgrad på minst 25 %. De statistiska
analyserna har gjorts dels för längsta tillgängliga provtagningsperiod på respektive station dels för perioden
15
växtklädda bottnar enligt krav i ramdirektivet. Ekologisk status för ett vattenområde ska anges i klasserna
Hög, God, Måttlig, Otillfredsställande och Dålig. För
varje lokal beräknas ett sk EQR-värde (Ecological Quality Rate) med utgångspunkt i olika växters förekomst
och djuputbredning. Ekologisk status beräknas sedan
för respektive vattenförekomst och för det behövs data
(EQR-värden) från minst tre lokaler. Eftersom antalet
lokaler inte är tillräckligt för att klassa mer än ett fåtal
vattenförekomster i Kalmar län redovisas i ställer statusen för varje enskild lokal. En förutsättning för att den
ekologiska statusen ska kunna beräknas enligt denna
modell är också att det är ljustillgången och inte brist
på substrat som begränsar växternas djuputbredning.
Ålgräsundersökningar återupptogs i Kalmar län under 2001. Sedan dess undersöks ålgräs på tre lokaler i
Kalmarsund och två på Ölands östra sida (se karta).
Undersökningarna utförs i augusti varje år i tre 10x10
m stora rutor på varje lokal. Täckningsgraden av olika
växtarter inom rutorna uppskattas och i en av rutorna
räknas antalet ålgrässkott inom 10 utslumpade smårutor (25x25 cm). Skotträkningen utförs i ålgräsängens
tätaste del. På varje lokal bestäms om möjligt också ålgräsets djuputbredning.
För metodbeskrivningar avseende provtagning, analys och statistiska bearbetningar hänvisas till den fullständiga vegetationsrapporten av Linnéuniversitetet.
KARTA 1. Översiktskarta för vegetationsstudier 2014. Bruna
punkter är algtransekter och gröna är stationer för ålgräs.
Vid provtagningen 2014 var programmet reducerat med 6
algtransekter till 22.
1989-2014. Trendanalys har gjorts med linjär regression
och 5 % (p<0,05) har använts som gräns för vad som
ska betraktas som signifikant. Det innebär att risken är
mindre än 5 % att en identifierad trend orsakas av av
slumpen.
2007 fastställdes svenska bedömningsgrunder för
Resultat
Mycket tång har försvunnit
Under 2014 (22 aug-20 okt) besöktes totalt 92 algstationer i Kalmar län. Antalet stationer som undersöktes
med transektutläggning var reducerat med 6 utanför
Södra Cell Mönsterås till totalt 22 för hela länet. Tångens utbredning redovisas i bilaga 1.
Efter en gynnsam utveckling för tången i Kalmar
län under 80-talet förlorade flera av de undersökta stationerna stora delar av sina tångbestånd under första
halvan av 90-talet. Både tångens djuputbredning och
dess täckningsgrad minskade vilket innebar att den
2,0
3,0
6
4
2013
2011
2009
2007
2005
2003
2001
1999
1997
1995
0
1993
2
bältets utbredning n=12
total utbredning n=12
bältets utbredning n=72-83
total utbredning n=72-83
FIGUR 1. Medelvärden för tångens djuputbredning på 12
stationer 1984-2014 samt på 72 till 83 stationer 2001-2014.
Spridningsmåttet är standard error (SE).
16
8
1991
5,0
10
1989
4,0
Värden visas med
spridningsmåttet
standarderror (SE)
12
Täckningsindex
djuputbredning, m
1,0
tångens täckningsindex
14
2014
2012
2010
2008
2006
2004
2002
2000
1998
1996
1994
1992
1990
1988
1986
0,0
1984
tångens djuputbredning i Kalmar län
FIGUR 2. Medelvärden för mängden tång på 21 stationer
1989-2014. Mängden tång uttrycks som tångindex. Spridningsmåttet är standard error (SE).
FIGUR 4. EQR (ekologisk kvalitetskvot) uttryckt i motsvarande
ekologisk status (se text) för algtransekter 2014. På några
transekter. kan inte EQR berknas p.g.a. substratbrist. Dessa
stationer har istället expertbedömts och är i kartan markerade med ett "e".
Tångens täckning minskar igen
MlB1H
RefH4Me4
V15H
V16H
V17H
RefH3
OKG1H
OKG2H
OKG3H
FB3H
O10H
O14H
Resultatet av statistiska analyser framgår av bilaga 5.
Analyserna visar att sex stationer har haft en positiv
utveckling av mängden tång (täckningsindex) under
perioden 1989-2014 medan sju haft en negativ utveckling. På fem stationer ökar tångbältets djuputbredning
medan det minskar på sex. Analyserar man tångens
O12H
MB3HI
MB4I
MB5HI
MB6H
MB8I
MB9HI
MB10I
MB11I
MB12HI
MB15I
MB16HI
RefH2Me2
K16H
K17HMe
0
RefH1
totala mängden tång blev betydligt mindre. På några
platser försvann nästan all tång. Analys av insamlade
data visar att mängden tång i länet minskade fram till
1997 för att sedan åter öka fram till 2002, speciellt i den
norra delen av länet. Djuputbredningen för både tångbälte och djupaste tångplanta, liksom mängden tång
(mätt som täckningsindex, se faktaruta) ökade under
perioden. Under åren 2010-2011 var tångens utbredning
nästan lika stor som i slutet på 1980-talet då mätningarna startade (se figur). Täckningsgraden i tångbältet
var däremot lägre vilket gör att det trots större utbredning inte fanns riktigt lika mycket tång som i början
av 90-talet. Utvecklingen de senaste tre åren har varit
tydligt negativ, speciellt i mellersta delarna av länet.
Sammantaget visar resultaten från 2014 att tången
hade sämre utbredning och täckning än 2013. Både antalet stationer med tång och med tångbälte minskade
något. På de 28 ordinarie stationerna var tångbältets
utbredning märkbart sämre och tångens täckning ner
till en dryg meters djup var fortfarande reducerad. På
13 av de 28 ordinarie stationerna fanns ett mer eller
mindre väl utvecklat tångbälte (>25 % täckning) vilket
är en mindre än 2013. Om alla 92 undersökta stationer
inkluderas i analysen ger det ungefär samma bild. Av
de 92 lokalerna i länet som besöktes under 2014 var det
50 som hade tångbälte vilket är två färre än 2013. 16
stationer saknade tång helt vilket är betydligt sämre än
2013. Tångens täckningsgrad på 1 m djup var också något sämre än 2013. På stationer med tångbälte sträckte
sig detta i medeltal ned till 2,0 m djup vilket även det
är sämre än 2013.
I figuren nedan visas tångens täckningsgrad vid olika vattendjup på samtliga ordinarie algtransekter i Kalmar län 2014. Både täckningsgrad och djuputbredning
varierade stort mellan olika transekter och områden. I
några fall är djuputbredningen begränsad av substratbrist, ex vis vid Bergkvara och i Kalmarområdet samt
även vid Simpevarp. Jämfört med 2013 ser man även
här att täckning och djuputbredning var sämre än 2013.
enstaka
2
4
5‐25 %
6
25‐50 %
8
50‐75 %
10
12
m
75‐100 %
FIGUR 3. Tångens täckningsgrad på olika djup vid de 28 transekterna i Kalmar län 2014. Förutom tångens täckningsgrad anges
också till vilket djup det finns lämpligt substrat för tång att växa på (rött streck).
17
5
20
10
fintr bruna
tång
2002
2003
2004
2005
2006
2007
2008
2009
2010
2011
2012
2013
2014
RÖDALGSBÄLTE
GRÖNALGSBÄLTET
grönalger
FIGUR 5. Täckning av olika alggrupper i utslumpade rutor i tre
olika djupintervall. Medelvärden av samtliga 28 ordinarie stationer för åren 2002-2014. Observera att 2010, 2012 och 2014 endast
beräknats på 22 stationer.
täckningsgrad på 1 m djup ser man att den har ökat
på fem stationer och minskat på sju. Analyseras bara
de senaste 15 åren däremot har täckningen minskat på
nio stationer och bara ökat på en. Generellt kan man
säga att stationer med en positiv utveckling under de
senaste 25 åren främst ligger i norra länsdelen medan de
med sämst utveckling ligger i centrala dalarna av länet.
Mest god status
Statusklassning av vegetationsklädda bottnar ska enligt
fastställda bedömningsgrunder ske på vattenförekomstnivå med resultat från minst tre av varandra oberoende
lokaler/transekter Eftersom detta inte låter sig göras i
mer än Simpevarpsområdets vattenförekomst för 2014
redovisas istället resultaten från varje enskild transekt
enligt samma klassindelning. I Simpevarpsområdets
vattenförekomst var den ekologiska statusen hög..
Resultatet av statusklassning och EQR-beräkning
(EQR=Ecological Quality Ratio) framgår av bilaga 6
och i kartbilden ovan. Klassning av de enskilda stationerna visar att flertalet platser hade relativt höga EQRvärden vid undersökningen 2014. Två stationer söder
om Oskarshamn hade märkbart lägre värden än 2013
vilket resulterade i lägre statusklassning. En station i
1
Resultaten från utslumpade rutor (0,5 x 0,5 m) i grön-,
brun- och rödalgsbältena redovisas i bilaga 7 och i figuren nedan. Mängden fintrådiga grönalger ökade under
perioden 2001-2014, speciellt ytnära men faktiskt även
på andra djup. På alla tre djupen uppmättes den hittills
högsta täckningen av fintrådiga grönalger. Samtidigt
ökade även täckningen av cyanobakterier (”blågröna
alger”). Noterbart är också att mängden små tångplantor nära ytan åter var något högre, troligen en effekt av
en mild vinter med mindre isskav efter tre vintrar med
mycket is.
Mängden tång i brunalgsbältena har successivt
minskat ända sedan mätningarna påbörjades 2001. Resultaten stämmer väl med de observationer som gjorts
på 1 m djup i transektundersökningarna.
Täckningsgraden i rödalgsbältet ökade fram till
2008 men har därefter sjunkit igen. Mängden fjäderslick (Polysiphonia fucoides) och gaffeltång (Furcellaria
lumbricalis) har ökat medan däremot ullsläke (Ceramium tenuicorne) har minskat. Rödalgerna har med undantag för mätningen 2013 blivit vanligare i tångbältet
och 2014 uppmättes den hittills högsta täckningsgraden. På detta djup är det istället ullsläke som helt dominerar. Noterbart är också att mängden tångplantor
i rödalgsrutorna ökade fram till 2013. Vid mätningen
2014 fanns däremot inte så mycket tång, sannolikt en
effekt av tångens minskade djuputbredning.
Köpingsvik (Z7)
2007
2008
2009
2010
2011
2012
2013
2014
Stora rör (Z6)
2007
2008
2009
2010
2011
2012
2013
2014
0
2007
2008
2009
2010
2011
2012
2013
2014
Beijershamn (Z4)
Grönslick ökar i slumprutor
Kårehamn (Z8)
Bröttorpsören (Z9)
2007
2008
2009
2010
2011
2012
2013
2014
BRUNALGSBÄLTE
rödalger
2007
2008
2009
2010
2011
2012
2013
2014
GRÖNALGSBÄLTE
2002
2003
2004
2005
2006
2007
2008
2009
2010
2011
2012
2013
2014
0
2002
2003
2004
2005
2006
2007
2008
2009
2010
2011
2012
2013
2014
0
2014
30
2012
10
40
2010
50
2008
15
2006
60
Kalmarområdet och en i Västervik bedömdes ha måttlig ekologisk status. I snitt för hela länet låg EQR-värdena ändå på en ganska god nivå. Dessvärre kan några
stationer inte utvärderas på rätt sätt eftersom det inte
finns lämplig botten som sträcker sig tillräckligt djupt,
eller beroende på att vi inte fann tillräckligt många arter
att använda vid klassningen. I dessa fall har klassningen
istället gjorts med en sk. expertbedömning utifrån erhållna resultat, dels från den aktuella stationen, men
CYANOBAKTERIER I också
från närliggande stationer.
2004
20
Täckning i %
70
2002
80
ålgräsets maximala
djuputbredning
2
3
4
5
6
7
8
m
FIGUR 6. Ålgräsets djuputbredning 2007-2014 på fem lokaler runt Öland. Djupen är fastställda med djupmätare och korrigerat för vattenstånd..
18
2013
2011
2009
2007
2001
2013
2009
2011
2013
2011
2009
2007
0
2003
0
FIGUR 7. Ålgräsets medeltäckning på de fem
R² = 0,8556
2001
20
2013
40
20
2011
40
2009
60
2007
60
2005
80
2003
80
2001
Bröttorpsören
100
2005
Kårehamn
2007
0
2005
0
2003
0
2001
20
2013
40
20
2011
40
20
2009
40
2007
60
2005
60
2003
60
2001
80
100
Köpingsvik
100
80
2005
Stora rör
100
80
2003
Bejershamn
100
stationerna runt Öland under åren 2001-2014.
Signifikanta trender har markerats med heldragen linje. I figurerna anges medelvärden
för ålgräsets täckning från tre undersökta
rutor i respektive område. Varje ruta hade
storleken 10 x 10 m.
Ålgräs en viktigbiotop
Mycket ålgräs i Kalmarsund
Ålgräs anses ha stor ekologisk betydelse i grundare
havsområden med mjukbotten. Biotopen erbjuder föda
och livsrum för många organismer och är även lekområde för flera fiskarter. Genom sitt rika rotsystem binder
ålgräset dessutom bottenmaterialet vilket gynnar växtens vidare utbredning och förhindrar sedimenterosion
(Rasmussen 1973, Fonseca et al 1983). Ålgräset växer
i vår del av Östersjön främst mellan 2 och 6 meters
djup och begränsas i de djupa delarna av tillgången på
ljus eller substrat. Studier har visat att ålgräsets areella
utbredning på svenska västkusten har minskat med
närmare 60 % de senaste 15-20 åren. Längs Finlands
kust har däremot ingen mätbar förändring skett under
de senaste 50 åren trots dramatiskt ökade halter av näringsämnen och försämrat siktdjup (C. Boström, Åbo
Akademi, pers kommentar). Längs svenska ostkusten
har väldigt få studier av ålgräs gjorts historiskt, varför
motsvarande analys är omöjlig att göra. I Kalmar län
gjordes ålgräsundersökningar på ett par platser utanför
Mörbylånga mellan 1982 och 1988 varvid en mycket
tydlig minskning noterades (Persson et al, 1989).
Överlag var ålgräsets täckning i Kalmarsund mindre än
2013. Resultatet av 14 års undersökningar visar dock att
det finns gott om ålgräs längs den västra ölandskusten
i Kalmarsund. På de tre stationer som undersöks här
förkommer ålgräsbestånd med en täckning på mer än
50 % ner till nästan 5 m djup. Huvudutbredningen är
annars mellan 2,5 och 4 m djup. Den maximala djuputbredningen på de tre stationerna i Kalmarsund varierade mellan 5,7 och 6,9 m. Andra undersökningar, som
basinventeringen 2007-2008, har visat att det i Kalmarsund finns ålgräs ner till minst 8,3 m. På en del platser
med så hög täckning som 25 % ner till 7,7 m djup och
50 % ner till 6,2 m. Vid Köpingsvik ökade mängden
ålgräs fram till 2009 men därefter har den åter minskat en aning. För övrigt finns inga trender då det gäller ålgräsets utbredning i Kalmarsund. För lösliggande
fintrådiga alger i ålgräsängarna finns det däremot en
ökande trend vid Beijershamn och 2014 var högre än
vid tidigare mätningar.
På östra sidan av Öland undersöks två stationer med
avseende på ålgräsets utbredning och status, Kårehamn
och Bröttorpsören. Det har varit betydligt svårare att
hitta välutvecklade ålgräsbestånd på denna sida och såväl utbredning som täckning verkar dessutom variera
mycket mellan åren. Antagligen påverkar såväl förekomst av lösdrivande algmattor som kraftig vågexponering ålgräsängarnas utveckling. Fram till 2006 ökade
mängden ålgräs på båda stationerna men vid besöket
2007 kunde vi konstatera att nästan allt ålgräs vid Kårehamnsstationen hade försvunnit. 2008 hade lite ålgräs
återetablerats och därefter har mängden ökat ytterligare, även om täckningen 2014 var något lägre än 2013.
Fortsätter den positiva utvecklingen är täckningen snart
lika hög som före 2007. Vid Bröttorpsören var täckningen 2014 något lägre än toppnoteringen 2013 men
stationen uppvisar en signifikant ökning av mängden
1000
900
skottantal/m2
800
500
400
300
200
100
0
långtidsmedel
600
tveksamma värden
700
-01 -02 -03 -04 -05 -06 -07 -08 -09 -10 -11 -12 -13 -14
FIGUR 8. Ålgräsets skottäthet på de fem stationerna runt
Öland under åren 2001-2014. Medelvärde för alla mätvärden respektive år. Spridningsmåttet är standarderror (SE).
19
ålgräs. Djuputbredningen på de båda stationerna är
väldigt svårbedömd beroende på substratbrist. Vi fann
ålgräs ner till ca 6 m djup vid Kårehamn.
Ålgräsets skottäthet var ovanligt hög 2013, men även
2014 uppmättes värden en bra bit över långtidsmedelvärdet på 660 skott/m2. Vid Bröttorpsören finns det en
tydligt ökande trend. Jämför man årsmedelvärden för
samtliga lokaler under de 14 åren ser man att 2013 års
mätning av skottäthet ligger högst hittills, betydligt över
”långtidsmedelvärdet” på 651 skott/m2. Vid Kårehamn
fanns väldigt lite ålgräs kvar 2007 och skottätheten var
då låg. Till 2009 hade tätheten i de återetablerade ålgräsfläckarnas tätaste delar åter ökat till samma nivå
som före ålgräset försvann och senaste tre åren var den
nästan lika hög som rekordåret 2004, vilket tyder på att
ålgräset kommer fortsätta att öka sin utbredning i området. Överlag finns det en tendens till ökad skottäthet
på de undersökta ängarna under perioden 2001-2014.
2003 och 2007 var ålgräsängarnas skottäthet låg runt
Öland vilket åtminstone för 2007 sammanföll med en
ovanligt blåsig och ostadig sommar. Det finns ett svagt
samband mellan antalet soltimmar och skottätheten i
ålgräsängarna.
20
Referenser
Fonseca, M.S., Zieman, G.W., Thayer, G.W. & Fischer, J.S.
1983. The role of current velocity in structuring eelgrass
(Zostera marina L.) meadows. Est.Cost.Shelf Sci. 17: 367680.
Lindvall B. 1984. The condition of a Fucus -community in a
polluted archipelago area on the east coast of Sweden. Ophelia 3: 147-150.
Naturvårdsverket, 2007. Bedömningsgrunder för kustvatten
och vatten i övergångszon”; Bilaga B till handbok 2007:4.
Persson, L-E., Engkvist, R. & Tobiasson, S. 1989. Samordnad
recipientkontroll i Kalmar län. Resultat 1988. Delrapport
Mörbylånga Sockerbruk AB. Högskolan i Kalmar.
Rasmussen, E. 1973. Systematics and ecology of the Isefjord
marine fauna (Denmark) with the the survey of the eelgrass
(Zostera) vegetation and its communities. Ophelia 11:
1-495.
Tobiasson, S. 2014. Vegetationsövervakning längs Kalmar läns
kust. Årsrapport 2013 Kalmar läns kustkontroll. Linneuniversitetet Rapport 2014:1.
Tobiasson, S. 2010. Marin inventering i områdena Ottenby,
Grankullavik och Viråns mynningsområde 2009. Linneuniversitetet.
Bottenfauna
Utförare: Linnéuniversitetet
Författare: Stefan Tobiasson
Bottenfauna innefattar djur som lever på eller i
bottensediment i havet. Den grundläggande födoresursen för bottenfaunan är plankton. Därför är
det vanligt bland bottendjuren att söka skaffa föda
genom att filtrera vattnet. Andra bottendjur gräver i
och äter själva sedimentet och andra är rovdjur som
livnär sig på andra bottendjur. Faunan kan indelas
i större systematiska (taxonomiska) grupper såsom
borstmaskar (Annelida), blötdjur (Mollusca), kräftdjur
(Arthropoda) och tagghudingar (Echinodermata).
De flesta djuren är stationära, dvs de flyttar inte på
sig något nämnvärt. Detta betyder att djur i och på
bottnen inte kan fly undan då förhållandena blir
ogynnsamma. Därför kan tillståndet hos bottenfaunan sägas tala om hur situationen är och har varit
under en längre tid vid bottnarna.
Faktorer som påverkar bottenfaunan är framför
allt salthalten i vattnet, syretillgången i vattnet och
i sedimentet, födotillgång och miljögifter. Övergödningen (eutrofieringen) av våra vatten bidrar till en
onormalt hög planktonproduktion. När all plankton
så småningom dör och skall brytas ned vid botten
konsumeras mycket syre vid processen. I vissa fall
kan då syrehalten bli så låg att djuren där tar skada.
På detta sätt påverkas bottenfaunan indirekt av för
höga utsläpp av näringsämnen från t ex jordbruksmarker och reningsverk.
Bottenfaunan kan undersökas på olika sett. Den
vanligaste metoden är att ta prover med en bottenhuggare. Denna plockar upp en bestämd mängd av
bottensedimentet, och antal arter och individer samt
vikt av alla organismer i provet bestäms. Sedimentet
undersöks ofta parallellt med faunan med hjälp av
sedimentproppar.
För metodbeskrivningar avseende provtagning, analys
och statistiska bearbetningar hänvisas till den fullständiga bottenfaunarapporten av Linnéuniversitetet.
Resultat
Lägre organisk halt
Av de 32 stationerna hade 16 ackumulationsbotten (organisk halt på mer än 10 %) medan tre hade sk transportbotten (organisk halt 4-10 %). De återstående 13
stationerna ligger ute i sundet söder om Kalmar eller
utanför Mönsterås Bruk samt på Ölands ostkust och
hade erosionsbottnar med lägre organisk halt. På dessa
platser är det mindre sannolikt att man ser en tydlig
effekt av ett utsläpp. Sedimentens innehåll av organiskt
Inledning
2014 omfattade undersökningen av bottenlevande djur
längs Kalmar läns kust 32 stationer. Av dessa har 17
provtagits sedan starten 1984. Några stationer vid Södra
Cell Mönsterås tillkom 1991 och 1993 medan stationerna på östra sidan av Öland tillkom 2007 respektive
2010.
Det som undersöks på varje station är:
• antalet arter
• antalet individer per art och totalt
• våtbiomassan per art och totalt
• sedimentets organiska halt och kornstorlekssammansättning
KARTA 1. Översiktskarta med provtagningsstationer för bottenfauna 2014..
21
25
Värden visas med
spridningsmåttet
standarderror (SE)
20
2014
2013
2012
2011
2010
2009
2008
2007
2006
2005
2004
2003
2002
2001
2000
1999
1998
1997
10
1996
15
FIGUR 1. Sedimentets organiska halt i Kalmar län 1996-2014.
Medelvärden från 17 bottenfaunalokaler med ackumulationsbotten. 2008, 2011 och 2013 provtogs bara 9 av stationerna.
material var 2014 en aning högre än 2012 och 2013. Det
finns ingen enhetlig trend för sedimentens innehåll av
organiskt material i länet. Däremot finns det enstaka
stationer som uppvisar tydliga mönster. En station
utanför Emån uppvisar ökande trend för sedimentets
organiska innehåll (RefM2S2 norr om Vållö). Samma
sak gäller för stationerna i Västra sjön i Kalmar (K14MS
och K15MV). Förklaringen kan vara ökad mängd vegetation som samlas på botten. Minskar gör glödförlusten
i norra länets skärgård samt på några stationer utanför
Södra Cell.
På stationen utanför Oskarshamn (O8MS), vid
Påskallavik (O6MS) och vid Figeholm (FB2MS) var
bara en eller ett par millimeter av sedimentets ytskikt
oxiderat (syresatt). Det innebär att djuren som lever
på dessa platser riskerar att försvinna om situationen
blir sämre. I allmänhet har syresättningen i länet dock
förbättrats en aning de senaste åren.
Kornstorleksbestämning visar att många av de undersökta erosionsbottnarna har haft relativt oförändrad
sammansättning mellan åren (bilaga 3). På stationen
B8M utanför Böda har sanden successivt blivit grövre.
På K8M utanför Kalmar, M8MS vid Timmernabben, MB17MSf vid Vållöromp men
framför allt K19M utanför Kläckebergaviken
har materialet varierat mellan åren.
Sämre ekologisk status i Kalmar län
Statusklassning enligt vattendirektivet ska
ske på vattenförekomstnivå med resultat
från minst fem oberoende lokaler. I Kalmar
län finns inget vattenområde som uppfyller
dessa krav i det ordinarie programmet. Däremot finns fyra områden med vardera tre
stationer vilket visas i den infällda kartan.
För övriga stationer redovisas resultatet från
motsvarande klassning med BQI-värden
från de tre senaste åren på varje enskild station vilket innebär totalt 6 eller 9 bottenhugg beroende på provtagningsfrekvens.
Statusklassningen visar att många stationer i mellersta delen av länet hade BQIvärden motsvarande måttlig eller otillfredsställande status. Även runt Kalmar och i
Lindöfjärden på gränsen till Östergötland
var den ekologiska statusen måttlig, liksom
lite mer förvånande stationen utanför Kårehamn på Ölands ostkust. Det biologiska
kvalitetsindex (BQI) som ligger till grund
för statusklassningen varierar givetvis en hel
del mellan olika stationer men även mellan
olika år. Ett fåtal stationer har successivt fått
ett bättre index. Det gäller ex.vis FB2MS
vid Figeholm som sedan 2005 utvecklats
mot ett mer stabilt djursamhälle, även om
FIGUR 2. Ekologisk status på bottenfaunastationer i Kalmar län 2014. Klassningen är gjord på data från 3 års mätvärden från samma station. Infälld karta de två senaste åren inneburit en viss försämring. Även station MB3MS vid utsläppstuvisar statusklassning från fyra vattenförekomster med data från vardera tre
ben från Södra Cell uppvisar en viss ökning
stationer
22
2014
2012
2010
2008
2006
2004
2002
2000
1998
1996
1994
1992
1990
1988
1986
Medel-BQI i Kalmar län (n=17)
1984
12
11
10
9
8
7
6
5
4
3
2
1
0
FIGUR 3. Medelvärdet för BQI på 17 stationer i Kalmar län
provtagna 1984-2014. 2008, 2011 och 2013 provtogs bara 9 av
stationerna. Heldragen linje innebär att trenden är signifikant (p<0,05)
av BQI-värdena, men 2014 var värdet åter lågt. Ökad
mängd långskottsvegetation på station K15MV i Västra
sjön har också inneburit ökande BQI-värden. Denna
station är dock för grund för att kunna användas för
statusklassningen, just beroende på risken för bottenvegetation.
Ett ganska stort antal stationer uppvisar sjunkande
värden för BQI. Som exempel kan nämnas referensstationen RefM2S2 norr om Vållö där BQI fram till 2008
sjönk till motsvarande dålig status. 2009 steg statusen
tillfälligt till måttlig men den har åter sjunkit till samma
låga nivå. Stationerna söder om Kalmar (K10MS och
K11MS) uppvisar också tydligt sjunkande BQI-värden
liksom O6MS vid Påskallavik och M8MS vid Timmernabben. Även i Lindöfjärden (RefM4S4) finns en
sjunkande trend för BQI-värdena, fr a beroende på att
de var betydligt högre i början av provtagningsserien.
Överlag innebar få arter och små populationer av
föroreningskänsliga arter som vitmärla och fjällborstmask att beräknade BQI-värden för 2014 var lika låga
som 2013. I medeltal för hela Kalmar län var BQI-värdet bland de lägsta för hela provtagningsperioden och
sammantaget finns det en avtagande trend i länet.
Vattendjupet viktigt
Liksom tidigare år har bottenfaunadata analyserats med
hjälp av statistiska, multivariata metoder som MDS.
För mer information kring statistiska metoder se Linnéuniversitetets originlarapport.
Vid analysen framstår vattendjupet som den främsta
faktorn då det gäller att strukturera bottensamhällen.
Även sedimentets organiska halt och vilket geografiskt
område stationer ligger i är viktiga variabler. I analysen
framträder en grupp av stationer som emellanåt har
problem med syretillgången och där fjädermygglarver
dominerar tillsammans med småmaskar och östersjömusslor. Det gäller framför allt lokalen RefM2S2 norr
om Vållö, men också O8MS vid Oskarshamn, O6MS
vid Påskallavik, M8MS vid Timmernabben och FB3M
vid Figeholm. Även ett par stationer söder om Kalmar
uppvisar liknande mönster. En annan grupp utgörs av
djupa stationer i norra länsdelen och utmärks av mer
föroreningskänsliga arter som vitmärla och fjällborstmask.
Det kan också vara värt att notera att de två stationerna ML2M och K8M, som båda ligger utanför
utsläppspunkter från reningsverk (Färjestaden resp Kalmar), grupperas tillsammans. Båda hade 2014, liksom
tidigare år, mycket musslor och hög biomassa vilket
antyder god tillgång på organiskt material i kombination med hög vattenomsättning. De hade också förhållandevis många arter vilket ger höga BQI-värden.
Stor skillnad i artsammansättning mellan de olika
proverna på en station brukar också tolkas som att denna är utsatt för någon typ av stress, exempelvis förorening. Detta konstaterades främst på stationen utanför
Figeholm (FB2MS) men också på stationen K8MS vid
Kalmar ARV.
Man kan också få en uppfattning om en station
är utsatt för någon typ av stress om man studerer hur
artsammansättningen varierar mellan olika år. Stressen
kan vara naturlig, som t ex skiftande fysisk miljö vid
förändrad sedimentsammansättning eller av antropogen art som vid påverkan från utsläpp.
Låg täthet men normal biomassa
Djur påträffades på samtliga bottenfaunastationer. Antalet arter eller högre taxa var totalt 46 vilket är avsevärt
högre än 2013 då det fanns 30 arter, men däremot ungefär samma som 2012 då det fanns 48. Inga nya arter
förekom och 23 av arterna fanns bara på en eller två
av stationerna och då endast i få exemplar. Artantalet
i länet varierade mellan 5 och 26 per station och 17 av
stationerna hade 10 arter eller mer, vilket är något färre
än 2012 (då det var 22). I medeltal för samtliga 32 stationer hade artantalet minskat från 11,2 till 10,2 sedan 2012
vilket är strax under medelvärdet för åren 1995-2014.
Sammantaget visar resultaten att antalet arter (medelArtantal på 27 bottenfaunastationer i Kalmar län
18
16
14
12
10
8
6
4
2
0
95
97
99
01
03
05
07
09
11
13
FIGUR 4. Medelantal arter på 27 bottenfaunastationer i
Kalmar län under åren 1995 till 2014. Åren 2008, 2011 och 2013
ingick bara 13 stationer i beräkningen.Linjen anger medelvärdet för perioden.
23
Individtäthet på 27 bottenfaunastationer i Kalmar län
4000
Biomassa på 27 bottenfaunastationer i Kalmar län
150
ind/m2
3000
gWW/m2
100
2000
50
1000
0
95
97
99
01
03
05
07
09
11
0
13
95
97
99
01
03
05
07
09
11
13
FIGUR 5. Medelabundans på 27 bottenfaunastationer i
Kalmar län under åren 1995 till 2014. Åren 2008, 2011 och 2013
ingick bara 13 stationer i beräkningen. Linjen anger medelvärdet för perioden.
FIGUR 6. Medelbiomassa på 27 bottenfaunastationer i
Kalmar län under åren 1995 till 2014. Åren 2008, 2011 och 2013
ingick bara 13 stationer i beräkningen. Linjen anger medelvärdet för perioden..
värdet) var märkbart lägre än 2011 och 2012 men att
den ökat avsevärt sedan bottennoteringen 2008. I ett
längre perspektiv (1984-2014) ökade antalet arter mest
fram till mitten av 1990-talet, såväl för hela länet som
på flertalet av de enskilda stationerna. Därefter har artantalet varit i stort sett oförändat. Ökningen fram till
1996 kan till viss del förklaras med metodförändringar
när det gäller provtagning och konservering av prover,
men också med en förbättrad syresituation i några vikar
under 80- och 90-talet.
Sedan 2001 har totalt 70 arter förekommit på bottenfaunastationerna i Kalmar läns kustrecipientkontroll.
Individtätheten (abundansen) var avsevärt lägre
än 2012 och låg kvar på samma låga nivå som 2013.
Främst beror de låga abundansvärdena på en markant
minskning av mängden småsnäckor (Hydrobidae) på
flera stationer. Andra arter som minskade var vitmärlor (Monoporeia) och fjädermygglarver (Chironomidae).
Även antalet musslor minskade något.
Förändringar i abundans har ofta inte någon självklar koppling till eutrofiering, men i kraftigt störda
system tenderar stora, fleråriga arter som t ex musslor
att ersättas av små, kortlivade arter som förekommer i
mycket hög täthet och som dessutom varierar mycket
mellan åren. Flera av dessa arter växlar dock i antal på
ett sätt som är svårt att knyta till faktorer som näringstillgång och det är svårt att dra några säkra slutsatser av
förändringens bakgrund.
Biomassan på de undersökta stationerna varierar
normalt inte alls i samma utsträckning som individtätheten. Den har liksom artantal och abundans ökat under flera år efter bottennoteringen 2008 men var 2014
i stort sett oförändrad jämfört med de senaste åren.
Medelvärdet för 27 stationer som provtagits sedan 1995
låg strax över medelvärdet för hela perioden. Ökningen
sedan 2008 förklaras huvudsakligen av en ökad mängd
musslor (östersjö-, blå- och sandmusslor).
Långvarig syrebrist i bottnarna kan påverka djurbiomassan avsevärt om musslorna dör. 2008 hade minst
fem av de 15 stationerna som provtogs väldigt låg biomassa, sannolikt p g a syreproblem. Sammantaget antydde mätningarna att situationen för länets bottenlevande djur varit svår. Sedan dess har läget förbättrats på
flera stationer vilket bl a resulterat i avsevärt högre biomassor. Av de totalt 32 stationerna som provtogs 2014
hade fyra anmärkningsvärt låg biomassa, vilket faktiskt
är något bättre än de senaste två åren.
Biomassa för Östersjömussla i Kalmar län
100
gWW/m2
90
120
70
Medelvärde för Kalmar län 1995‐2014 (n=19)
80
60
50
60
40
40
30
20
20
östersjömusslor på station Ref M2S2 under åren 1984 till 2014.
Linjen anger medelvärdet på 19 stationer i Kalmar län under
hela provtagningsperioden.
2014
2012
2010
2008
2006
2004
2002
2000
1998
1996
1994
1992
1990
1988
0
1986
2014
2012
2010
2008
2006
2004
2002
2000
1998
1996
1994
1992
1990
1988
1986
1984
10
FIGUR 7. Utvecklingen av biomassan för beståndet av
24
Medelvärden visas med
spridningsmåttet
standarderror (SE)
80
100
0
Biomassa för Östersjömussla i Kalmar län
gWW/m2
1984
140
FIGUR 8. Medelbiomassa för Östersjömussor på 1984 till
2014. Lutande linje innebär att trenden är signifikant minskande (p<0,05).
Biomassa för sandmussla i Kalmar län
200
180
gWW/m2
Biomassa för rovborstmask i Kalmar län
20
Värden visas med spridningsmåttet standarderror (SE)
160
gWW/m2
Värden visas med
spridningsmåttet
standarderror (SE)
15
140
120
10
100
80
60
5
40
2014
2012
2010
2008
2006
2004
2002
2000
1998
1996
1994
1992
1990
1988
1986
2014
2012
2010
2008
2006
2004
2002
2000
1998
1996
1994
1992
1990
1988
1986
0
1984
0
1984
20
FIGUR 9. Medelbiomassa för sandmusslor på 7 bottenfaunastationer i södra Kalmarsund under åren 1984 till 2014.
Lutande linje innebär att trenden är signifikant ökande
(p<0,05)..
FIGUR 10. Medelbiomassa för rovborstmasken Hediste diversicolor på 20 bottenfaunastationer i Kalmar län under åren
1984 till 2014. Lutande linje innebär att trenden är signifikant
avtagande (p<0,05).
Känsliga arter minskar
lite östersjömusslor men sedan 2010 har en mer stabil population etablerats och 2014 var biomassan 36
gWW/m2.
Östersjömusslor kan bli uppemot 10-15 år gamla
och avspeglar därmed de förändringar som sker i havsmiljön under en längre tid. Biomassan för arten kan
användas som en indikation på näringstillgången. Även
andra musslor skulle kunna användas på samma sätt
men de är inte lika vanligt förekommande och uppvisar
dessutom större variation mellan åren vilket försvårar
en trendanalys. Biomassan för östersjömusslor i mjuka
sediment, sk ackumulationsbottnar, har minskat under provtagningsperioden 1984-2014. Dessvärre verkar
detta inte främst vara en effekt av minskad näringstillgång utan snarare av att flera stationer har väldigt lite
musslor till följd av syrebrist.
Sandmussla (Mya arenaria) förekommer som namnet antyder främst på sandbottnar och kan i gynnsamma fall bli uppemot 70 mm lång längs vår kust och
bidrar då i allra högsta grad till en hög djurbiomassa.
Sandmusslor lever liksom östersjömusslor nedgrävda i
bottnarna och de riktigt stora exemplaren kan sitta så
djupt ner i sedimentet att man inte lyckas få dem i pro-
Östersjömusslan (Macoma baltica) är ett vanligt djur på
mjuka bottnar i Kalmar län och står ofta för merparten
av djursamhällets biomassa i mjuka sediment (gyttjor
och gyttjeleror). På exponerade sandbottnar i södra
Kalmarsund har den inte samma särställning utan där
bidrar ibland andra musslor, ex vis sandmusslor, med
lika mycket vikt.
Östersjömusslan är förhållandevis föroreningstålig
och 2014 fanns arten på samtliga 32 provtagna stationer.
Två stationer hade dock ett lågt antal musslor (<100/
m2) och på åtta av stationerna var artens biomassa lägre
än 20 g/m2, vilket måste betraktas som lågt för en opåverkad botten med god syretillgång. Antalet stationer
med låg biomassa av Östersjömusslor har ökat under
perioden 1984-2014. Trots detta var läget 2014 något
bättre än 2013 för arten och frånvaron av riktigt låga
biomassor tyder på att syresituationen under vinterhalvåret varit förhållandevis bra. Stationerna med låg
biomassa 2014 har även tidigare år visat tecken på syreproblem med nästan utslagen bottenfauna som följd.
Stationen RefM2S2 hade under en lång period väldigt
Antal stationer med Marenzelleria viridis i Kalmar län
30
Värden visas med
spridningsmåttet
standarderror (SE)
40
25
35
20
30
25
15
20
10
15
10
5
FIGUR 11. Antal stationer med havsborstmasken Marenzelleria spp under åren 1984 till 2014. Totala antalet stationer var
32. Lutande linje innebär att trenden är signifikant ökande
(p<0,05).
2014
2012
2010
2008
2006
2004
2002
2000
1998
1996
1994
1992
1990
1988
1986
0
1984
2014
2012
2010
2008
2006
2004
2002
2000
1998
1996
1994
1992
1990
1988
1986
5
1984
0
Medelabundans för fjällborstmask på 8 stationer
45
FIGUR 12. Medelabundans för havsborstmasken Bylgides
sarsii 8 bottenfaunastationer i Kalmar län djupare än 15 m
under åren 1984 till 2014. Lutande linje innebär att trenden
är signifikant minskande (p<0,05).
25
Antalet vitmärlor på 4 stationer i Kalmar län
2500
ind/m2
Mängden fjädermygglarver i Kalmar län
1600
Värden visas med
spridningsmåttet
standarderror (SE)
2000
1400
ind/m2
Värden visas med
spridningsmåttet
standarderror (SE)
1200
1000
1500
800
1000
600
400
500
2014
2012
2010
2008
2006
2004
2002
2000
1998
1996
1994
1992
0
1990
2014
2012
2010
2008
2006
2004
2002
2000
1998
1996
1994
1992
1990
1988
1986
1984
200
0
FIGUR 13.Medelabundans för vitmärlor (Monoporeia affinis)
på 8 bottenfaunastationer i Kalmar län djupare än 15 m
under åren 1984 till 2014. Heldragen linje innebär att trenden
är signifikant (p<0,05).
FIGUR 14. Medelabundans för fjädermygglarver på 20 bottenfaunastationer i Kalmar län under åren 1990 till 2014.
verna, åtminstone inte vid provtagning med standardutrustning. Sandmusslor fanns 2014 på 16 av 32 stationer vilket är det lägsta antalet sedan 2007. Biomassan
var däremot väldigt hög på några av stationerna i södra
Kalmarsund (K8M, T1M och Ml2M), vilket innebär
att den ökande trenden håller i sig. På de 20 stationer
som provtagits sedan starten 1984 var medelbiomassan
2014 den högsta hittills.
Borstmasken Hediste diversicolor (tidigare Nereis
diversicolor), även kallad rovborstmask, har ofta en
framträdande roll på gyttjiga bottnar som inte ligger
på alltför stort djup. De livnär sig på att äta små organismer och partiklar i sedimentet men kan även fånga
lite större byten. Om tillgången på föda är riklig kan
de bli förhållandevis stora. Eftersom de kan ta upp syre
effektivt klarar de sig relativt bra även vid låga syrehalter. I Kalmar län har arten tidigare varit en av de dominerande inslagen i många områden, men 2014 hade
bara två av stationerna en biomassa på över 10 g/m2. På
sex av stationerna utgjorde arten mer än 10 % av den
totala biomassan, i Kalmar hamn så mycket som 40
%. På sandiga bottnar kan Hediste också förekomma i
täta bestånd, men maskarna är då oftast så små att de
bara bidrar med några bråkdelar av gram till biomassan.
Sammantaget fanns arten 2014 i den näst minsta mängden sedan provtagningarna startade 1984 och trendanalys visar att biomassan för Hediste har minskat markant
under perioden, speciellt från 1995 till 2014. Tydligast är
förändringen på stationer med gyttjigt sediment, ex.vis
i Västra sjön och i Mönsteråsviken. Motsvarande trend
för Hediste finns i Blekinge men även på andra håll i
Östersjön (Palmkvist m fl 2013).
Havsborstmasken Marenzelleria spp hittades första
gången i Östersjön 1985 och i Sverige noterades den
1990 vid Blekingekusten (Persson 1991). I Kalmar län
upptäcktes den första gången vid Bergkvara 1992 och
fanns vid undersökningar tre år senare så långt norrut
som till Västervik. Masken har fortsatt att spridas till
nya områden och den finns nu i nästan hela Östersjön.
Utbredningen av Marenzelleria hade till 2014 minskat
en aning i Kalmar län men den fanns ändå på 23 av
32 stationer. Både biomassan och tätheten var avsevärt
lägre än 2011 då den var på topp. Det är känt att den
relativt nyetablerade havsborstmasken kan konkurrera
om utrymmet med andra arter (Kotta m fl 2001). Vid
höga tätheter kan man inte utesluta att masken tränger
undan andra arter som ex vis vitmärlan och rovborstmasken Hediste.
En tredje havsborstmask längs länets kust är fjällborstmasken (Bylgides sarsi) som främst förekommer
på slambottnar på djupt vatten. Den betraktas som
känslig mot föroreningar och syrebrist. Vid provtagningen 2014 fanns den på nio stationer, alla utom en
djupare än 15 m. Generellt har fjällborstmasken blivit
mer ovanlig under senare år, vilket skulle kunna tolkas
som ett tecken på sämre miljö. Flest fjällborstmaskar
fann vi under 1980-talet och arten uppvisar därmed ett
snarlikt mönster som den likaledes kallvattenberoende
vitmärlan. Ökad vattentemperatur under höst och vinter kan vara en annan förklaring till minskningen (jfr
vitmärla nedan).
Mängden av den lilla vitmärlan (Monoporeia affinis) kan variera mycket mellan åren. Vitmärlan är en
ishavsrelikt som föredrar kallt vatten och den betraktas
som relativt känslig mot föroreningar. Arten är därför
vanligast på djupt vatten på bottnar som inte har så hög
organisk belastning. Arten förekom på 25 av 32 besökta
stationer i Kalmar län vilket får betraktas som relativt
mycket. Inte på någon av stationerna fanns den dock i
speciellt hög täthet vilket innebar att medelabundansen
2014 var bland de lägsta för hela provtagningsperioden.
Det har varit en signifikant tillbakagång för vitmärlorna
under provtagningsperioden, främst beroende på stora
populationer under 80-talet. Under perioden 19902014 finns ingen trend.
Eftersom vitmärlan betraktas som känslig för eutrofiering (Leppäkoski 1975) ligger det nära till hands att
tolka förändringen som en effekt av försämrad havsmil-
26
jö. En alternativ förklaring är att vattentemperaturen
har ökat under höst och vinter då arten är som mest
känslig för just temperaturhöjningar (Albashir 2003).
Gruppen fjädermygglarver (Chironomidae) har ofta
en stark ställning på organiskt förorenade bottnar.
Några av arterna inom gruppen betraktas som de mest
tåliga av alla vad avser hög organisk belastning och dåliga syreförhållanden. Det var måttliga mängder fjädermygglarver på länets bottenfaunastationer 2014. Trots
detta utgjorde de mer än 10 % av totalbiomassan på fyra
av stationerna, som alla har återkommande problem
med syresituationen
Referenser
Albashir, A., 2003. Effects of size growth and survival in a deposit feeding amphipode, Monoporeia affinis, in the Gulf
of Bothnia (N. Baltic Sea). Akademisk avhandling Umeå
univ.
Field, J.G., Clarke, K.R. & Warwick, R.M., 1982. A practical
strategy for analysing multispecies distribution patterns.
Mar. Ecol. Prog. Ser. 8:37-52.
Håkansson, L. & Rosenberg, R., 1985. Praktisk kustekologi.
Naturvårdsverket. SNV pm 1987.
Kotta J, Orav H, Sandberg-Kilpi E., 2001. Ecological consequence of the introduction of the polychaete Marenzelleria
cf. viridis into a shallow-water biotope of the northern Baltic Sea. J. Sea Res. 46:273-280.
Leppäkoski, E., 1975. Assessment of degree of pollution on
the basis of macrozoobenthos in marine an brackish-water
environments. Acta Academiae Aboensis, ser B Vol. 35 nr
2.
Naturvårdsverket, 2007. Bedömningsgrunder för kustvatten
och vatten i övergångszon”; Bilaga B till handbok 2007:4.
Olafsson, E.B., 1986. Density dependence in suspensionfeeding and deposit-feeding populations of the bivalve
Macoma baltica: a field experiment. Journal of Anim. Ecol.
55.
Palmkvist, J., Liungman, A., Eriksson, U., Mattsson, M.,
Christensson, M., Johansson, J., Quarfordt, S., Walin, A.
& Borgiel, M., 2014. Hanöbukten Kustvattenmiljö 2013.
Blekingekustens Vattenvårdsförbund och Vattenvårdförbundet för västra Hanöbukten. Medins biologi.
Persson, L-E., 1991. Naturvårdsverket Rapport 3937. Övervakning av mjukbottenfauna vid Sveriges Sydkust. Rap­port
från verksamheten 1990.
Tobiasson, S., 2013. Mjukbottenövervakning längs Kalmar
läns kust. Årsrapport 2012. Kalmar läns kustvattenkommitte. Linneuniversitetet. Rapport 2013:2.
Tobiasson, S., 2014. Mjukbottenövervakning längs Kalmar
läns kust. Årsrapport 2013. Kalmar läns kustvattenkommitte. Linneuniversitetet. Rapport 2014:2.
27
28
ustfiskövervakning i recipienten för
Kustfiskövervakning
i recipienten för Mönsterås
Mönsterås
Bruk
2010
Bruk
Utförare: Linnéuniversitetet
Författare: Susanna Fredriksson
Kalm
arsu
nd
en del av det regionala miljö- kondition och årsklasstyrka undersökTillståndet i kustfisksamhället är en viktig parameter
vakningsprogrammet i Kalmar län tes och analyserades fångade abborrar
för bedömning av miljökvalitet
och ekologisk
status
i
Ca 300
abborrhonor
omförs årligen undersökningar
av på individnivå.
Vinö
kustvatten och uppföljning
av
biologisk
mångfald.
amhället i tre delområden i närom- i respektive område insamlades för
Provfiske i kustområden
görs för
att 20
beskriva
Minst
honor ur varje
t till Mönsterås bruk. Som
referens åldersanalys.
hur fisksamhället i det
undersökta
området
är samänds ett område söder om Vinö i cm-klass togs ut för åldersbestämning.
mansatt avseende artsammansättning
och genom
relativ att tolka
erhults skärgård, ett
område som Åldern analyserades
förekomst av arter i antal
och/eller
vikt
per
ansträngelativt opåverkat av lokala utsläpp årsringar avsatta på fiskens hörselstenar
ning. För enskilda arter
följer man
beståndenregistrering
genom
Individuell
av vikt
ur 1). De fyra delområdena
provfiskas (otoliter).
längdfördelningen i fångsten.
Funktionella
grupper
i de första
nätlänkar tre veckor under högsom- (g) och längd (mm) utfördes på
fisksamhället kan identifieras
och relationen
mellan
inom
längdintervalen enligt Naturvårdsverkets
metodik hundra abborrarna
dem beskrivas.
let
15
till
25
cm.
Dessutom
registrerades
2009).
För modellarten abborre
beskrivs
könsfördelning
könsfördelning för abborre i respektive
och kondition. Då åldersprov
tas påMetoden
abborre beräklängdgrupp.
beskrivs i detalj
tod i korthet nas åldersfördelningen
hos
abborrhonor.
i Naturvårdsverkets metodbeskrivning
Resultaten kan användas
för att bedöma kustfisk(NV 2009).
fiske
beståndens variation i tid och rum, dels inom varje
provfisket med länkar
utfördes i och dels mellan provfiskeområden
provfiskeområde
Statistisk bearbetning
områden (sektioner)och
i närområdet
kusttyper.
Vållö
Mönsterås bruk; Vållö, Svartö och Analys av trender över tid har utförts
Svartö
ngla, samt vid referensområdet som linjär regressionsanalys på ickÖdängla
ö i Misterhults skärgård. Varje sek- etransformerat material i Excel. SamInledning
fiskades sex nätter på sex fasta hällsanalys har gjorts med hjälp av
programvaran
PRIMER,
där fisksamFisksamhällena
undersöks
sedan 1995 årligen
i Kalmaroner med en nätlänk.
Nätlänken
analyseras
kustens övervakningsprogram.
Fisket utförs i tre delår av fyra sammankopplade
27 hällets artsammansättning
medBruk,
MDS och
(Multi
dimensional
områden
nära med
Mönsterås
med
ett referens-Scaling)
ånga nät av spunnen
nylon
och
kluster ana
lys. I princip
beräknas
söder
Misterhults
skärgård
(se karta
kstorlekarna 17,område
21,5 25
ochom30Vinö,
lik
he
ten
i
arts
am
man
sätt
ning
1). Varje
Fångsten bokfördes
artvisdelområde
för varje provfiskades med metodik enligt mel lan
och och
områden
2009).årLängd
vikt för(Bray-Curtis
varje
kilt nät, och varje Naturvårdsverket
fisk registrerades(NV
i olika
Sim
ilarnät
ity och
Index).
Fångsterlikfrån omfångad
art noterades
varje
fångsttillfälle
dgrupper med 1 cm
intervall.
Under för
råden
och
år
med
en
likartad
somvikt
yt-på
och
bottentemperatur,
siktdjup, vind och luft-artsam0 registrerades även
nätoch
mansättning
nära varandra
i
tryck samtsiktdjup,
vattendjup. Då abborre ärhamnar
en modellart
för
ivå. Ytvattentemperatur,
Utifrån
denna
analys kan mainom miljöövervakningen
fångades
ca 300
abborrhooch lufttryck registrerades
i en fast, analysen.
grupperas
efterålder,
likhetvikt,
(CLUSTER)
perområde
delområde.
materialet
bestämdes
esentativ punkt inor
varje
vid Påterialet
och
därefter
analyseras
med
och kön för att kunna bedöma tillväxthastighet,SIMPER,
ning och upptag.längd
Bottentemperatur
vilkaFör
arter
som förklarar
konditionför
ochvarje
styrkansom
för redovisar
varje årsklass.
fullstänvattendjup registrerades
en grupp,
och vad som
dig metodik, hänvisaslikheten
till den inom
fullständiga
rapporten
kild station.
skiljer
den
från
andra
grupper.
Analyav
Linnéuniversitetet.
orren används i Östersjön som
1. Översiktskarta
FIGUR Figur
1. Översiktskarta
med provfiskademed
delområden 2014..
ser
na
som
in
går
i
mjukvaran
PRIMER
ellart inom miljöövervakningen.
provfi
skade
sektioner
2010.
m
att kunna beskrivaResultat
tillväxthastighet, beskrivs mer ingående i t ex. Fielddes
vid årets fiske.
Varmt vatten
Normalstor
fångsttemperatur och siktell 1. Sammanställning
avi fibottenvattnet
skeansträngningar
samt
av vattnets
Temperaturen
vid redskapen
varmedelvärden
i snitt
Totalt fångades 19 arter i området runt Mönsterås bruk.
21-22 grader,
vilket fiärske
högt
jämfört
med de på
närmast
p. En ansträngning
motsvarar
med
en nätlänk
en station
en natt.
Två rödlistade arter noterades; ål och vimma. Ål är akut
tidigare åren. Vid högre temperaturer blir varmvattenhotad enligt oArtdatabankens rödlista medan vimma
arterfiskade
som abborre
och mört mer aktiva, medan
kallvatSiktdjup(m)
Sektion
Antal
Antal
Vattnets
medeltemperatur
( C)hotad.
klassas som nära
I medeltal fångades 14 fiskarter
tenarter,
som
t
ex
strömming
och
havsöring
håller
sig
stationer
ansträngningar
2010 2009 per
2008
2010
delområde vid Mönsterås.
på djupare,
och36
kallare, vatten. Siktdjupet var
generellt
Vållö
6
16,4
18,3
16,7
Fångsten
utanför6,9
Mönsterås var något större än
lägre än
Svartö
6 föregående
36 år. Algblomning försämrade
16,8 sikt18,4 medelfångsten
17,1
6,3
mellan
2005-2014
(figur 2). Fångsten vid
djupet6vid Ödängla
Ödängla
36 två nätter. Inga störningar
16,5notera18,3
16,8
6,1
Vinö
6
36
19,8
16,3
16,7
6,5
29
Totalfångst 2014
Trend Totalfångst 1995-2014
Mönsterås
50
Vinö
Linjär (Vinö)
40
Mönsterås 24,7
20
2013
2012
2011
2010
2009
2008
2007
2006
2005
2004
2003
2002
2001
2000
1999
1998
1997
1996
0
1995
10
Vinö 24,4
30
långtidsmedel
FIGUR 2. Fångstens storlek vid Mönsterås (medel av tre sektioner) och Vinö under perioden 1995-2014. Streckad linje
visar att det finns en minskande trend vid Vinö. Staplarna
visar medelvärdet för respektive område sedan 2004..
Svartö var större än vid Vållö och Ödängla, på grund
av stora mängder björkna (figur 3), i övrigt var artsammansättningen likartad. Den totala fångsten inom de
tre sektionerna vid Mönsterås bruk uppgick till drygt
14 300 fiskar. Fångsten i respektive sektion varierade
mellan 3 700 och 6 500 fiskar, vilket motsvarar 26-45
individer per nät och natt (figur 3). Liksom tidigare
svarade björkna och sarv för den största delen (77 %)
av fångsten vid Mönsterås. Dominansen av björkna var
tydlig, då arten ensam stod för 51 % av fångsten. Andelen abborre var 6 % i området runt Mönsterås Bruk.
Det totala antalet abborrar i området var lägre än de
närmast föregående åren (figur 4).
Vid Vinö uppgick den totala fångsten till nära 3 800
fiskar fördelade på 13 arter. Abborre och björkna dominerade, och stod tillsammans för 82 % av totalfångsten
(figur 3). 2014 fångades mer björkna än mört, den art
som tidigare dominerat här tillsammans med abborre
(bilaga 1). Vid Vinö var totalfångsten 2014 i nivå långtidsmedelvärdet för de senaste 10 åren (figur 2).
50
antal per nät och natt
60
2014
antal per nät och natt
70
Strömming
Strömming
30
Mört
Mört
20
Sarv
Sarv
10
Björkna
Björkna
0
Abborre
Abborre
1 Vållö
15
10
5
0
1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013
FIGUR 4. Fångst av abborre vid Mönsterås bruk och Vinö
1995-2014. Streckad linje visar att det finns en minskande
trend vid Vinö de senaste 10 åren.
30
30
antal per nät och natt
antal per nät och natt
20
Vinö
Fångst av mört - medel för områden
Vinö
25
3 Ödängla
Långtidstrender
Vid referensområdet Vinö har totalfångsten minskat
sedan 1995 (R2=0,279, figur 2). I delområdena kring
Mönsterås bruk har den totala fångsten varierat mellan
olika år, och med undantag av Ödängla, där fångsten
ökat under perioden 1995-2014 (R2= 0,241), kan inga
trender påvisas varken för de senaste 10 åren, eller för
hela den provtagna perioden 1995-2014
Fångsten av abborre har varierat stort mellan olika
år, såväl i Mönsteråsområdet, som vid Vinö (figur 4).
Faktorer som kan påverka abborrbeståndets storlek är
vattentemperaturen under vår och försommar då leken
sker, samt under tillväxtsäsongen (maj-oktober) under
det år ynglen kläcks. Temperaturen varierar ofta likartat
över större områden, vilket kan förklara samvariationen
i abborrbeståndets storlek mellan de två områdena åren
1995-2010 (figur 4). Fångstresultaten sedan 2011 skiljer
sig dock från detta mönster. 2011 var förekomsten av
abborre stor utanför Mönsterås, medan den var relativt
liten vid Vinö. Resultaten från 2012 till 2014 visar en
ökning av abborrbeståndet vid Vinö, medan det dessa
år minskat vid Mönsterås (figur 4). Analyseras hela tids-
35
Mönsterås
2 Svartö
FIGUR 3. Fångstens storlek och artsammansättning i de
olika sektionerna 2014.
Fångst av abborre - medel för områden
30
Övriga
Övriga
Felstaplar anger
standardfel för alla arter
40
Mönsterås
Vinö
25
20
15
10
5
0
1995
1997
1999
2001
2003
2005
2007
2009
2011
2013
FIGUR 5. Fångst av mört vid Mönsterås bruk och Vinö 19952014. Streckad linje visar att det finns en minskande trend vid
Mönsterås.
Fångst av karpfiskar - Vinö
Fångst av karpfiskar - medel för Mönsterås
45
20
antal per nät och natt
16
14
12
R² = 0,477
10
8
6
R² = 0,464
4
2
0
1995
R² = 0,760
35
30
25
20
15
1999
2001
2003
2005
2007
2009
2011
2013
R² = 0,2245
10
5
0
1997
Karp_totalt
björkna
mört
sarv
40
antal per nät och natt
mört
björkna
sarv
löja
Id
18
1995
R² = 0,2223
1997
1999
2001
2003
2005
2007
2009
2011
2013
FIGUR 6. Medelfångst av mört, björkna, sarv och löja vid
FIGUR7. Fångst av karpfisk vid Vinö 1995-2014. Heldragen
tre sektioner utanför Mönsterås bruk 1995-2014. Streckade
linjer visar att det finns signifikanta trender, minskande
för mört och ökande för björkna, sarv och id under 20 års
provfisken.
linje visar att det finns en minskande trend för karpfiskar
totalt samt för björkna under perioden 1995-2014..
serien från 1995 till 2014 finns ingen signifikant trend i
något av områdena. Den negativa trend för abborrfångsten vid Vinö som redovisades för åren 2004-2013 bröts
i och med fångstresultatet 2014. I nuläget finns därmed
ingen trend för abborrfångsten varken vid Vinö eller
Mönsterås med 10- eller 20-årsperspektiv.
Vid Mönsterås märks en tydligt minskande trend
för mört mellan åren 1995-2014 (figur 5). Sommaren
2010 var fångsten av mört den lägsta som noterats under perioden. Åren därefter noterades en svag ökning
av mängden mört vid Mönsterås (figur 5). I samband
med att mörten minskade vid Mönsterås noterades där
ökande fångster av andra karpfiskar som björkna, sarv,
löja och id. Dessa arter visar i Mönsteråsområdet generellt en ökande trend mellan 1995 och 2014 (figur 6).
Vid årets fiske var fångsterna av framförallt björkna och
sarv stora. Vid Mönsterås finns ingen trend för karpfiskar som grupp, men förändringar kan ses mellan fördelningen mellan olika arter. Vid Vinö finns däremot en minskande trend för
karpfiskbeståndet totalt, samt även för fångsten av
Fångst av gädda - medel för områden
antal per nät och natt
0,50
0,45
Mönsterås
0,40
Vinö
0,35
0,30
0,25
0,20
0,15
0,10
0,05
0,00
1995
1997
1999
2001
2003
2005
2007
2009
2011
2013
FIGUR 8. Fångst av gädda vid Mönsterås bruk och Vinö 19952014. Streckad linje visar att det finns en minskande trend
vid Mönsterås under perioden 1995-2014. Vid Vinö finns en
minskande trend de senaste 10 åren.
björkna (figur 7). Det finns ingen långtidstrend vad
gäller mört, även om årets fångst var den lägsta som
noterats under perioden 1995-2014. Även i Kvädöfjärden som ingår i den nationella kustfiskövervakningen
märks en minskande långtidstrend för karpfisk (Karlsson 2014).
Fångsten av gädda uppvisar i Mönsteråsområdet en tydligt negativ trend för perioden 1995 - 2014
(R2=0,366, figur 8). Åren 2008 och 2009 noterades periodens minsta fångster, därefter har antalet gäddor i
fångsterna ökat en aning, vilket gör att gäddfångsten
vid Mönsterås de senaste 10 åren visar en svag tendens
att öka. Vid Vinö fångades ingen gädda alls vid provfiskena 2012 och 2013, något som aldrig tidigare noterats
där under tidsperioden från 1995 (figur 8). 2014 fångades två gäddor vid Vinö. På grund av stor variation i
gäddfångsterna mellan åren finns inte någon trend vad
gäller fångsten av gädda vid Vinö när hela tidsperioden
analyseras, men för de senaste tio åren (2005-2014) finns
en minskande trend (R2=0,606). Provfiskemetoden är
inte optimerad för att fånga gädda, men resultaten antyder ändå att en förändring har skett i gäddbeståndet
vid Vinö.
Förändringar av fisksamhällen
Analys av data från de årliga provfiskena mellan 1995
och 2014 visar att fisksamhällets sammansättning
vid Mönsterås Bruk sedan 1996 varit skild från den
vid Vinö, samt att fisksamhället förändrades utanför
Mönsterås bruk 2003. Förändringen av fisksamhällets
artsammansättning redovisas som MDS-plot i figur 9.
De punkter som ligger nära varandra i bilden är mer
lika med avseende på artsammansättning än punkter
som ligger långt ifrån varandra. Fångster med en likhet
på 70 % eller mer har grupperats tillsammans. Analysen
visar att respektive års fångster/fisksamhällen kan delas
31
Transform: Square root
Resemblance: S17 Bray Curtis similarity
Grupp 3
2D Stress: 0,12
99
Grupp 1
01
12
98
10
08
05 95
96
11
07
09 13
96
0006 02
99
14
04 03 95
01
97
250
Vinö
Mönsterås
200
Similarity
Mönsterås_medel
Vinö
70
97
02
00
04
03
12
09
13
06 05
07
10
08
11
14
Grupp 2
antal
98
Abborre - storleksfördelning 2014
(totalt för en lokal vid Vinö och medel av tre lokaler i Mönsterås skärgård)
150
100
50
0
11 13 15 17 19 21 23 25 27 29 31 33 35 37 43 47
cm-klass
FIGUR 9. MDS-plot över fisksamhällets artsammansättning.
FIGUR 10. Abborrens storleksfördelning vid Mönsterås bruk
Vid analysen användes medelvärden av fångsten från de tre
sektionerna vid Mönsterås bruk (blå ring), samt resultaten
från Vinö (grön triangel) åren 1995-2014
och Vinö 2014 (totalt för ett område vid Vinö, och medel av
tre områden i Mönsterås)..
in i tre grupper. Grupp 1 utgörs av fångsterna utanför
Mönsterås bruk 1996 till 2002 och karakteriseras av förhållandevis mycket mört, björkna och strömming samt
lite abborre. Åren 2003-2014 dominerar istället björkna
och sarv vid Mönsterås, mörten minskar och man kan
se en svag ökning för abborre, vilket förklarar likheten
inom grupp 2, där fångsten från 2014 hamnar. Att fångsterna i grupp 3 liknar varandra beror på en dominans
av abborre, mört och björkna. I denna grupp hamnar
alla fångster från Vinö åren 1995-2014 samt även fångsten vid Mönsterås bruk 1995. 2013 och 2014 fångades
mer björkna vid Vinö än tidigare år och 2014 var fångsten av mört mindre än tidigare, vilket kan förklara
att dessa fångster hamnar till höger i grupp 3, närmare
artsammansättningen vid Mönsterås bruk (Grupp 2).
Likheten inom grupperna ligger mellan 75 och 80 %.
område. Åldersanalysen visar att 1-, 2-, 3- och 4-åriga
fiskar var längre vid Mönsterås (p<0,05 ANOVA, Tukeys posthoc). Medellängden för en tvåårig hona var
vid Mönsterås 22,5 cm, medan den vid Vinö var 18,1
cm. En medellång treåring var 29,7 cm vid Mönsterås
och 23,7 vid Vinö. Enligt analysen var ettåriga honor
vid Mönsterås lika långa som tvååriga honor vid Vinö.
Treåriga honor från Mönsterås var lika långa som de
få 5- och 6 åringar som fångades vid Vinö (p>0,05
ANOVA, Tukeys posthoc, figur 11). Resultat från andra
regionala provfiskeområden visar att det verkar finnas
en geografisk gradient längs ostkusten, med långsamväxande individer i norr, och snabbväxande individer
längre söderut (Söderberg och Bergenius 2010). I figur
11 redovisas relationen mellan abborrens längd och ålder vid Mönsterås bruk och Vinö. Vid Vinö fördelar sig
de olika åldersgrupperna relativt snävt och symmetriskt
runt ett medelvärde, medan de vid Mönsterås har en
något större spridning av längder inom åldersgrupperna. Den snabba tillväxten vid Mönsterås är en förklaring till att den procentuella andelen stora abborrar var
så mycket högre här, då både två- och treåriga individer
vuxit sig så stora att de kommit över 25 cm-gränsen.
En jämförelse mellan områdena vad gäller fiskens vikt
per längdenhet visar att fiskarna vid Mönsterås generellt väger mer (p<0,05 ANOVA, Tukeys posthoc vid
jämförelse mellan individer i tre olika längdintervall;
13-20,>20-25,>25-30cm). Det är alltså inte bara frågan
om en snabb längdtillväxt.
Få små abborrar vid Mönsterås
Liksom vid provfisket 2013 fångades även 2014 i huvudsak stora abborrar vid Mönsterås. Fiskar med en längd
av 29 cm dominerade, och mindre individer var relativt
fåtaliga. Vid Vinö var andelen små abborrar betydligt
högre (figur 10). Abborrar med längder mellan 11 och
47 cm fångades vid årets fiske. Hela 68 % av abborrfångsten vid Mönsterås utgjordes av stora fiskar (≥25
cm), motsvarande siffra vid Vinö var 6 %.
3-åriga abborrar dominerar
Åldersanalysen visar att treåriga fiskar dominerade abborrfångsten såväl utanför Mönsterås bruk som vid
Vinö 2014. Årskullen från 2011 var fortsatt stark. Vid
Mönsterås var dessa individer mellan 24 och 34 cm, vid
Vinö i huvudsak mellan 18 och 27 cm. Vid Vinö fångades även många ettåringar i längdintervallet 11-16 cm.
Abborren växer snabbt
Liksom tidigare år fanns även 2014 en skillnad i abborrens tillväxtmönster mellan recipient- och referens-
32
Dominans av honor
Från områdena kring Mönsterås bruk könsbestämdes
totalt 497 abborrindivider. Av dessa var 66 % honor.
Vid Vinö var andelen honor 59 %. Vid Mönsterås var
könsfördelningen relativt jämn i längdgrupperna 12-25
cm, medan honor dominerade stort i längdintervallet
25 - 34 cm (figur 12). Vid Vinö dominerade hanarna
400
350
300
längd
250
200
150
100
i storleksklasserna 17, 20 och 21 cm. Även tidigare år
har en skev könsfördelning noterats vid Mönsterås (Jan
Andersson muntl). Vid provfisken i Blekinge har däremot könsfördelningen mellan honor och hanar varit jämn (Nilsson 2010). Där användes dock Nordiska
översiktsnät som även har mindre maskstorlekar och
därför fångar mindre fiskar, vilket sannolikt ökar andelen hanar. Jämförbara resultat och förklaringsmodeller
till en skev könsfördelning är knapphändiga. Eventuellt kan könens skilda beteendemönster vara en del av
förklaringen. Abborrhonor verkar vara mer vandringsbenägna än hanarna, vilket skulle kunna förklara övervikten av honor vid Mönsterås.
MB 1
Saknas rekrytering vid Mönsterås
En yngelinventering som Linnéuni-versitetet genomförde försommaren 2014 i samarbete med Västerviks
kommun visar att rekryteringen av abborre och gädda
är fortsatt dålig i Kalmarsund, och att småfisksamhället här istället domineras av storspigg (Nilsson 2014).
Den goda tillgången på spigg i kombination med låg
konkurrens om födan kanske kan förklara den snabba
tillväxten för abborrar i Mönsteråsområdet? Vid provfisket 2014 fångades en abborre med 22 storspiggar i
magen (foto framsida).
Vid Vinö var andelen småabborrar betydligt högre än vid Mönsterås (figur 10), och yngel av abborre
återfanns på alla besökta lokaler i Västerviks kommun
vid yngelinventeringen (Nilsson 2014). Även på andra
platser längs Östersjökusten rapporteras 2014 som ett
mycket bra år för abborrekrytering (Persson m fl 2014).
Framtida studier?
För att få mer information om abborrens rekrytering
i området runt Mönsterås bruk vore det önskvärt att
MB 3
MB 5
VN 1 VN 2 VN 3 VN 4 VN 5 VN 6
HÄRKOMST OCH ÅLDER
FIGUR 11. Abborrhonors storlek (längd i mm) vid olika ålder
(1-6 år) vid Mönsterås bruk (MB) och Vinö (VN) 2014. I figuren
representerar varje punkt en individ, dessutom redovisas
medelvärdets standardfel (SE) för varje åldersgrupp i respektive område. Totalt analyserades 632 individer.
fortsätta följa utvecklingen av yngel- och småfisksamhället eftersom vi misstänker att den vuxna fisk vi fångar inte leker i området. Dessutom skulle en fortsättning
av den genetiska kartläggningen av abborre i Kalmarsund vara värdefull, t ex genom att analysera abborrar
från ytterligare något område, förslagsvis Emån som
mynnar nära Mönsterås bruk. Den svaga rekryteringen
av gädda trots fiskevårdande åtgärder, skulle också behöva utredas. Härstammar kanske de gäddor vi fångar
från sötvatten? Genom att kemiskt analysera gäddans
hörselstenar är det möjligt att bestämma om den ursprungligen kommer från sötvatten eller brackvatten.
Abborre Mönsterås 2014 Könsfördelning
Abborre Vinö 2014 Könsfördelning
30
30
Honor
25
Hanar
Honor
20
20
15
15
10
10
5
5
0
Hanar
25
0
11 13 15 17 19 21 23 25 27 29 31 33 35 37 41 43 45 47
11
13
15
17
19
21
23
25
27
29
31
33
35
37
FIGUR 12. Abborrens könsfördelning vid Mönsterås bruk (vänster) och Vinö (höger) vid provfisket 2014. I figuren redovisas längdgrupp på x-axeln och antal på y-axeln. Figuren baseras på 497 resp 597 könsbestämda individer från respektive område.
33
Referenser
Andersson, J. och F. Franzén 2006. Kustfiskövervakning i de
nationella referensområdena Kvädöfjärden och Torhamn.
Rapport från Fiskeriverkets Kustlaboratorium.
Andersson, S. 2014. Kustfiskövervakning i recipienten för
Mönsterås Bruk 2013.
Andersson, S. 2013. Kustfiskövervakning i recipienten för
Mönsterås Bruk 2012.
Andersson, S. 2012. Kustfiskövervakning i recipienten för
Mönsterås Bruk 2011.
Andersson, S. och J. Nilsson. 2011. Kustfiskövervakning i
recipienten för Mönsterås Bruk 2010.
Field, J.G., Clarke, K.R and Warwick, R.M., 1982. A practical strategy for analysing multispecies distribution patterns. Mar. Ecol. Prog. Ser. 8:37-52.
Nilsson, J. 2010. Provfiske vid Tromtö i Blekinge län, augusti 2009. Rapport från Linnéuniversitetet.
Olsson, J, Mo, K, Florin, A.-B, Aho, T, Ryman, N. 2011.
Genetic population structure of perch Perca fluviatilis along
the Swedish coast of the Baltic Sea. Journal of Fish Biology
79:122-137.
Persson, J., Johansson, G och T Remén Loreth. 2014.
Förstärkta fiskbestånd i Roslagens skärgård Verksamhet
34
2014, Rapport 2014/8. Upplandsstiftelsen
R Development Core Team. 2007. R: a Language and Environment for Statistical Computing. R Foundation for Statistical Computing, Vienna, Austria. ISBN 3-900051-07-0,
http://www.R-project.org.
Söderberg, K. och M. Bergenius. 2010. Regionala provfiskeområden- något att räkna med. Om miljötillståndet i
svenska havsområden. Havet 2010. 52-55. http://www.
havsmiljoinstitutet.se
Naturvårdsverket 2009. Handledning för miljöövervakning.
Provfiske med kustöversiktsnät, nät-länkar och ryssjor på
kustnära grunt vatten, http://www.naturvardsverket.se/
upload/02_tillstandet_i_miljon/Miljoovervakning/undersokn_typ/hav/provfisk_natlank.pdf
Naturvårdsverket 2010. Integrerad kustfiskövervakning i
egentliga Östersjön, 2011. Kvädöfjärden 1980 - 2009.
Naturvårdsverket 20111. Integrerad kustfiskövervakning i
egentliga Östersjön, 2011. Torhamn 2002 - 2010.
Naturvårdsverket 20112. Integrerad kustfiskövervakning i
egentliga Östersjön, 2011. Kvädöfjärden 1980 - 2010
Naturvårdsverket 2012. Integrerad kustfiskövervakning i
egentliga Östersjön, 2012. Kvädöfjärden 1988 - 2011
SLU AQUA kustdatabas; Integrerad kustfiskövervakning i
egentliga Östersjön, Torhamn, Blekinge län 2011.
Hälsotillstånd och fortplantning hos tånglake i
recipienten till Mönsterås Bruk
Utförare: Toxicon AB
Författare: Anders Sjölin
Tånglaken (Zoarces viviparus) har i NV:s allmänna råd
föreslagits som modellart för studier av skogsindustriella utsläpp på väst- och sydkusten (SNV, 1994).
Fisken har också föreslagits som indikator i marin
övervakning av de internationella organisationerna
HELCOM, OSPAR och ICES (OSPAR, 1997, ICES, 2004
och HELCOM, 2006).
Tånglaken har en ålliknande kropp med ett trubbigt huvud och en sammanhängande fena bestående av rygg- stjärt och analfenor. Arten är vanligtvis
ca 25-30 cm men den kan bli upp till 50 cm lång och
väga upp til 0,6 kg. Fisken är relativt stationär, vilket
innebär att olika tånglakepopulationen befinner sig
inom ett begränsat område, och den är vanligt förekommande vid kusten från Bohuslän till Norrbotten.
Tånglaken föredrar blandade bottnar i tång- och algbältet nära stränderna. Födan utgörs av mindre djur
såsom kräftdjur, snäckor, musslor och mindre fisk.
Tånglaken har inre befruktning och föder i december
till mars levande ungar. Parningen sker under högsommaren och äggen kläcks under sensommaren
varefter ynglen befinner sig i en yngelkammare tills
dess att de frisläpps. På sommaren lever tånglaken på
lite djupare vatten men då temperaturen sjunker på
senhösten kommer den in på grundare områden.
Inledning
Undersökningar av fiskhälsa på tånglake har utförts
i recipienten för Mönsterås bruk sedan 1997. Från
och med 2008 provfiskas det på två recipientlokaler,
Ödängla och S Gåsö samt på en referenslokal, Slakmöre
(se karta 1). Från och med 2009 används 25 gravida
tånglakehonor per lokal för undersökningar av:
Exponeringsparametrar
• fett- och hartssyror samt steroler i galla
• PAH-metaboliter i galla
• Enzymet CYP1A´s halt och aktivitet (EROD)
och aktiviteten av enzymerna glutathiontransferas
(GST) och glutathionreduktas (GR) i lever
Effektparametrar
• histopatologi i lever
• morfometri
• fortplantning
• könskvotsbestämning av yngel
• makroskopisk undersökning
För fullständig metodik hänvisas till Toxicons rapport.
KARTA 1. Översiktskarta med lokalernas placering 2014..
35
Hösten 2014 erhölls totalt 24-25 stycken gravida tånglakehonor på recipientlokalerna. Endast 9 fiskar erhölls
på referenslokal Slakmöre trots ett omfattande provfiske. Fiskmaterialet var dock tillräckligt stort på samtliga
lokaler för statistiska analyser (undantaget för statistik
på extraktivämnen i galla).
1,4
0,4
0
20
18
16
Effektparametrar
Endast på en fisk (på Slakmöre) noterades en grav
skadegrad på gäle. På övriga fiskar förekom ingen eller en mycket låg skadegrad på gäle. Skadegraden var
betydligt högre, relativt sett, i njure och lever på lo-
S GÅSÖ
SLAKMÖRE
Antal yngel
15
10
0,05
5
0
Embryosomatiskt
index (ESI)
14
12
10
8
6
4
2
0
S GÅSÖ
FIGUR 1. Medelvärde ±SE för EROD-aktivitet, CYP1A-halt ,
kvoten EROD/CYP1A, GST och GR på de olika lokalerna 2014.
ESI (%)
SLAKMÖRE
ÖDÄNGLA
S GÅSÖ
SLAKMÖRE
ÖDÄNGLA
S GÅSÖ
0
20
0
Fekunditet
Reproduktion
120
110
100
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
120
110
100
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
SLAKMÖRE
5
0,1
25
ÖDÄNGLA
1
30
0,15
S GÅSÖ
0,1
2
10
35
Reproduktion (%)
0,2
3
Fekunditet (%)
0,3
15
4
SLAKMÖRE
0,4
Antal yngel/hona
40
0,2
5
Medelvikt (g)
20
Medelvikt/yngel
0,25
6
Totalvikt (g)
0,5
nmol/min*mg protein
25
ÖDÄNGLA
S GÅSÖ
Totalvikt yngel/hona
7
GR
0,6
0
36
kalerna. Graden av skada i lever respektive i njure låg
ungefär på samma nivå på de olika lokalerna. Inga signifikanta skillnader erhölls mellan lokalerna avseende
skadegraden i lever, njure och gäle. Den sammanvägda
skadegraden, benämnt integrerad skadegrad, var högst
på referenslokal Slakmöre jämfört med de båda övriga
lokalerna.
Fiskarna var i medeltal 21 cm och vägde 40-43 g
på de tre lokalerna. Inga signifikanta skillnader mellan lokalerna erhölls med avseende på total vikt, somatisk vikt, total längd och de somatisk konditionsfaktor
(SCF).
Den relativa levervikten (LTI och LSI) låg på ungefär samma nivå på lokalerna (figur 2). Inga signifikanta
skillnader förelåg mellan lokalerna avseende relativ levervikt.
Den relativa gonadvikten uttryckt som GSI (gonadvikten/honans somatiska vikt) och GSI2 (gonadvikt/
total längd) var i stort sett lika på lokalerna och inga
signifikanta skillnader noterades mellan lokalerna.
Endast små skillnader förelåg mellan lokalerna med
avseende på totalvikt yngel/hona, totalt antal yngel/
hona, medelvikt/yngel, embyosomatiskt index (total-
SLAKMÖRE
SLAKMÖRE
ÖDÄNGLA
S GÅSÖ
SLAKMÖRE
ÖDÄNGLA
S GÅSÖ
0
FIGUR 2. Medelvärde±SE för relativ levervikt (LTI och LSI) på
lokalerna 2014.
ÖDÄNGLA
0,1
0
Leversomatiskt index (LSI)
2
1,8
1,6
1,4
1,2
1
0,8
0,6
0,4
0,2
0
0,2
S GÅSÖ
0,2
0,05
GST
µmol/min*mg protein
0,4
0,3
0,1
0
0,6
ÖDÄNGLA
0,02
0,5
0,15
SLAKMÖRE
0,04
0,6
0,2
ÖDÄNGLA
0,06
EROD/CYP 1A
0,7
S GÅSÖ
0,1
0,08
0,8
0,25
kvot
Absorbans vid 492 nm (ELISA)
nmol/min*mg protein
CYP 1A
0,3
0,12
0,8
0
Ingen ANOVA-test utfördes då endast två replikat erhölls från referenslokal Slakmöre. Totalhalten fettsyror,
steroler, fytosteroler och hartssyror var något lägre på
referenslokalen relativt recipientlokalerna.
Inga signifikanta skillnader erhölls mellan lokalerna med avseende på halten gallprotein. Halten av
PAH-metaboliter i galla skilde sig inte nämnvärt mellan lokalerna. Signifikanta skillnader mellan lokalerna
noterades inte heller.
Högst EROD-aktivitet noterades på Ödängla (figur 1). Inga signifikanta skillnader erhölls dock mellan
referenslokalen och recipientlokalerna med avseende
på EROD-aktivitet, CYP1A-halt och kvoten EROD/
CYP1A.
Aktiviteten av glutathionreduktas (GR) respektive
glutathiontransferas (GST) var i stort sett samma på
lokalerna (figur 1). Inga signifikanta skillnader erhölls
mellan lokalerna med avseende på GR- respektive
GST-aktivitet.
EROD
1
LSI (%)
LTI (%)
1,2
Exponeringsparametrar
0,14
Levertotalindex (LTI)
SLAKMÖRE
1,6
ÖDÄNGLA
Resultat
FIGUR 3. Totalvikten yngel/hona, medelvikten av yngel/
hona, totala antalet yngel/hona, ESI, fekunditet och reproduktion (medelvärde±SE) på de olika lokalerna 2014..
vikt av ynglen/honans somatiska vikt), fekunditetsindex (totala antalet yngel/honans somatiska vikt) och reproduktionsindex (totala antalet levande yngel/honans
somatiska vikt) (figur 3). Signifikanta skillnader mellan
lokalerna noterades ej heller för dessa parametrar.
Andelen retarderade yngel i sent utvecklingsstadium
(>15 mm) låg på 1,2-2,3% på lokalerna medan andelen
missbildade yngel låg på 0,2-1,6% på lokalerna (figur 4).
På S Gåsö hade fem honor missbildade yngel och i två
yngelkullar var >5% av ynglen missbildade. På Ödängla
och Slakmöre erhölls ett missbildat yngel i en respektive
två yngelkullar (figur 4). Andelen döda yngel i tidigt
utvecklingsstadium (<15 mm) var högst på referenslokal Slakmöre (1,9%) och på S Gåsö (1,6%) medan
dödligheten låg på 0,2% på Ödängla. Andelen döda i
sent utvecklingsstadium (>15mm) låg på 0,3-0,7% på
recipientlokalerna medan inga döda yngel i sent utvecklingsstadium erhölls på referenslokal Slakmöre.
Inga signifikanta skillnader mellan lokalerna noterades
avseende parametrarna.
Yngelklassningen visade att 78-83% av yngelkullarna
var av klass I medan 16-22% av kullarna var av klass II
på lokalerna. Endast en kull (4%) på S Gåsö tillhörde
klass III. Medellängden (baserat på medianvärdet för
varje längdintervall) var 38,1-38,2 mm på lokalerna.
Andelen honyngel på recipientlokalerna S Gåsö och
Ödängla var 48,3% respektive 51,4% medan andelen låg
på 49,2% på referenslokal Slakmöre (figur 5). Inga signifikanta skillnader förelåg mellan lokalerna avseende
könskvoten.
Parasiter förekom i i bukhåla (tarm och lever) på
lokalerna. Linsgrumling (starr)noterades på recipient-
Retarderade yngel
Retarderade yngel
totalt
<15 mm
6
3
5
2,5
4
2
Retarderade yngel
>15 mm
4
3,5
1
0,5
0
0
1
0,5
0
Döda yngel
Döda yngel
<15 mm
2,5
2,5
1
2
2
0,8
1,5
1
1,5
1
0,6
0,4
0
0
0
S GÅSÖ
SLAKMÖRE
0,2
ÖDÄNGLA
0,5
SLAKMÖRE
0,5
ÖDÄNGLA
>15 mm
1,2
Andel (%)
3
Andel (%)
3
S GÅSÖ
Andel (%)
Missbildade yngel
SLAKMÖRE
1
2
1,5
ÖDÄNGLA
2
1,5
S GÅSÖ
3
Andel (%)
Andel (%)
Andel (%)
3
2,5
FIGUR 4. Medelvärde±SE för andelen retarderade yngel (totalt, <15 mm och >15 mm)
och andelen döda yngel (<15 mm och >15 mm) på lokalerna 2014.
Könskvot
56
52
50
48
46
44
SLAKMÖRE
ÖDÄNGLA
42
S GÅSÖ
Andel honor (%)
54
FIGUR 5. Medelvärde±SE för
andelen honyngel (%) på de olika
lokalerna 2014..
37
lokalerna men inte på referenslokalen. Hudsår och fenerosion erhölls inte på lokalerna.
Sammanfattningsvis
Undersökningen präglades av att få fiskar erhölls på
referenslokal Slakmöre troligen beroende på att populationen decimerats till följd av en virus- och bakterieinfektion. Detta minskade den statistiska styrkan i
analyserna. Bortsett från att statistik på halten av extraktivämnen ej kunde utföras bedömdes övriga parametrar ha fullgott material för statistiska analyser. Totahalten fytosteroler (men även hartssyror) var högre i
recipienten relativt referenslokalen, men då statistiska
analyser inte kunde utföras på materialet kan det inte
fastställas att en förhöjning förelegat i recipienten. Ingen förhöjd exponering för PAH-metaboliter eller främmande organiska ämnen bedömdes ha förelegat i recipienten 2014. Inga tydliga skillnader avseende graden
av skador på lever och njure mellan recipienten och referenslokalerna noterades. Varken fysiologisk kondition
eller leverstatus hos honan var nedsatt i recipienten.
Inga negativa effekter med avseende på produktion eller överlevnad av ynglen förelåg i recipienten. Andelen
döda, retarderade och/eller missbildade yngel var inte
högre i recipienten relativt referenslokalen.
Sammantaget uppvisade tånglakar fångade i recipienten ej negativa hälsoeffekter eller störd fortplantning
jämfört med tånglakar från referenslokalen.
Referenser
Aas, E., Beyer, J. and A. Goksøyr (2000). Fixed wavelength
fluorescence (FF) of bile as a monitoring tool for polyaromatic hydrocarbon specificity, inner filter effect and signal
interpretation. Biomarkers 5(1): 9-23.
Bradford, M. (1976). A rapid and sensitive method for the
quantitation of microgram of protein utilizing the principle
of protein-dye binding. Anal. Biochem. 72: 248-254.
Celander, M & L. Förlin (1991). Catalytic activity and immunochemical quantification of hepatic cytochrome P-450
in ß-napthoflavone and isofravol treated rainbow trout
(Oncorhynchus mykiss). Fish. Physiol and Biochem. 9(3):
189-197.
Cribb, A.E., J.S. Leeder and S.P. Spielberg (1989). Use of a
microplate reader in an assay using 5,5´-dithiobis(2-nitrobenzoic acid). Analytical Biochemistry 183: 195-196.
Förlin, L. and T. Andersson (1985). Storage conditions of
rainbow trout liver cytochrome P450 and conjugating enzymes. Comp. Biochem. Physiol. 80B: 69-573.
Förlin, L. (2007). Rapport om fysiologiska studier av tånglake
från recipienten för avloppsvatten från Mönsterås bruk AB.
Göteborgs Universitet.
Gercken, J., L. Förlin & J. Andersson (2006). Development
disorders in larvae of eelpout (Zoarces viviparous) from
German and Swedish Baltic Coastal waters. Marine Pollution Bulletin 53: 497-507.
38
Habig, W.H., M, J. Pabst and W.B. Jakoby (1974). Glutathione S-Transferases-The first enzymatic step in the mecapturic acid formation. The Journal of Biological Chemistry.
249(22): 7130-7139.
HELCOM (2006). Manual for marine monitoring in the
COMBINE programme of HELCOM Part D. Programme
for monitoring of contaminats and thier effects.
ICES (2007). Annex 16: Assessment criteria for fish diseases,
vitellogenin and reproductive success in eelpout etc.- In
Report of the ICES/OSPAR Workshop on integrated monitoring of contaminants and their effects in coastal and
open sea areas (WKIMON III), 16-18 January 2007, ICES
Headquarters, Denmark.
ICES (2012). Report of the Working Group on Biological
Effects of Contaminants (WGBEC), 12–16 March 2012
Porto, Portugal
Jonsson, G. (2003). Determination of PAH metabolites in fish
bile; Evaluation, quality assurance and utilisation of analytical methods. Dr. scient. thesis. Dep. of Chemistry, Univ.
of Bergen, Norway.
Larsson, D.G.J., H. Hällman and L. Förlin (2000). More
male fish embryos near a pulp mill. Environmental Toxicology and Chemistry 19(12): 2911-2917.
Lin, E.C., Cormier, S.M. and J.A. Torsella (1996). Fish biliary
polycyclic aromatic hydrocarbon metabolites estimated by
fixed-wavelength fluorescence: comparison with HPLCfluorescent detection. Ecotox. and Environ. Saf. 35: 6-23.
Neumann, E., Sandström, O. and G. Thoresson (1999).
Guidelines for coastal fish monitoring. National board of
fisheries, Sweden
OSPAR (1997). JAMP Guidelines for genereal biological effects monitoring. Technical Annex 10- Reproductive success in fish.
Reutgard, M., Sundelin, B., Magnuson, M., Granmo, Å.,
Larsson, Å-, Förlin, L., Hanson, N. och J.Parkkonen. Biologiska effekter- Bedömningsgrunder under utveckling.
Havet. 2010.
Sandström, O., L. Förlin, I. Lagenfelt, E. Lindesjöö & M.
Vetemaa (1996). Undersökning av hälsotillstånd och fortplantning hos tånglake i recipienten till Mörrums bruk
1995. Fiskeriverket.
Sandström, O., Å. Larsson, J. Andersson, M. Appelberg, A.
Bignert, H. Ek, L. Förlin & M. Olsson (2003). Integrated
fish monitoring in Sweden. Naturvårdsverket
SNV (1994). Vattenrecipientkontroll vid skogsindustrier. NV.
Allmänna Råd 94:2
Stagg, R.M. and Addison, R.F. (1995). An inter-laboratory
comparison of measurements of ethoxyresorufin O-deethylase activity in dab (Limanda limanda) liver. Mar. Environ. Res. 40(1): 93-108
Stephensen, E., Sturve, J. and L. Förlin (2002). Effects on
redox cyling compounds on glutathione content and activity of glutathione-related enzymes in rainbow trout liver.
Comparative Biochemistry and Physiology Part C 133,
435-442
Toxicon (2008). Hälsotillstånd och fortplantning hos tånglake
i recipienten till Mönsterås bruk hösten 2007. Rapport till
Mönsterås bruk. 30 sidor.
Toxicon (2009). Hälsotillstånd och fortplantning hos tånglake
i recipienten till Mönsterås bruk hösten 2008. Rapport till
Mönsterås bruk. 29 sidor.
Toxicon (2010). Hälsotillstånd och fortplantning hos tånglake
i recipienten till Mönsterås bruk hösten 2009. Rapport till
Mönsterås bruk. 23 sidor.
Toxicon (2011). Hälsotillstånd och fortplantning hos tånglake
i recipienten till Mönsterås bruk hösten 2010. Rapport till
Mönsterås bruk. 27 sidor.
Toxicon (2012). Hälsotillstånd och fortplantning hos tånglake
i recipienten till Mönsterås bruk hösten 2011. Rapport till
Mönsterås bruk. 26 sidor.
Toxicon (2013). Hälsotillstånd och fortplantning hos tånglake
i recipienten till Mönsterås bruk hösten 2012. Rapport till
Mönsterås bruk. 26 sidor.
Toxicon (2014). Hälsotillstånd och fortplantning hos tånglake
i recipienten till Mönsterås bruk hösten 2013. Rapport till
Mönsterås bruk. 26 sidor.
Vetemaa, M. (1999). Reproduction biology of the viviparous
blenny (Zoarces viviparous L). Fiskeriverket rapport 1999:2.
s. 82-96
39
Övervakning av tungmetaller och miljögifter
längs Kalmar läns kust
Utförare: Linnéuniversitetet
Författare: Stefan Tobiasson
Metaller förekommer naturligt i havs- vatten, sediment och organismer. Genom mänsklig aktivitet har
halten av flera tungmetaller dock ökat i en del områden vilket är allvarligt då redan en liten förhöjning
kan ge biologiska störningar. De tungmetaller som
hittills visat sig ha de starkaste biologiska effekterna är kvicksilver, kadmium, bly, koppar och arsenik.
Musslor tar främst upp och anrikar de tungmetaller
som finns bundna till partiklar i vattenmassan medan alger tar upp det som finns i löst form. Den mussla
som vanligvis används för övervakning är blåmussla.
I Naturvårdsverkets bedömningsgrunder används
båda arterna för att bedöma avvikelse från angivna
jämförvärden. Mätning av tungmetaller i svenska
kustområden har utförts under lång tid och det finns
därmed ett ganska stort bakgrundsmaterial att tillgå.
För flertalet organiska miljögifter saknas jämförvärden, men generellt kan man dock utgå från att
de förindustriella halterna låg kring noll för flertalet
ämnen med undantag för PAH’er (polyaromatiska
kolväten) som även bildas vid naturliga processer
som vulkanutbrott och skogsbränder. Annars bildas
PAH’er mest som en oönskad biprodukt vid olika
typer av förbränning. Vanligen är de fettlösliga och
relativt stabila och flera anses vara cancerogena.
Klorerade organiska föreningar som klorfenoler,
klorguajakoler mm förknippas ofta med tillverkning
av blekt pappersmassa. Utvecklingen av nya tekniker
för massaframställning under 80- och 90-talet innebar ett väsentligt minskat utsläpp av dessa ämnen
men de finns fortfarande kvar i miljön även om halterna successivt avtar.
För några av de analyserade miljögifterna finns
istället för jämförvärden sk NOEC (no observed effect concentration) framtagna av OSPAR (Oslo-Paris
konventionen). NOEC anger den lägsta koncentration vid vilken biologiska effekter kan förväntas på
känsligaste art.
ner. På alla stationer insamlades 25 normalstora musslor
och på två av stationerna toppskott från 10 individuella
tångplantor för analys av tungmetaller. Insamlingen utfördes av dykare.
2014 insamlades även musslor för analys av PAH’er
på en av stationerna (RefMe1 på Garpen). Eftersom
musslorna är små på denna station insamlades totalt 557
blåmusslor för analys. Trots detta var mängden musselkött för liten för att kunna genomföra analyserna med
tillräckligt hög detektionsgrad för att få mätvärden på
mer än ett ämne.
Mängden kött per mussla varierade med en faktor 2,8. De minsta musslorna fanns på vågexponerade
platser som utsidan av Öland (RefMe3) och Garpen
(RefMe1) och de största i Kvädöfjärden (RefH4Me4).
Alla kemiska analyser har utförts av ackrediterat laboratorium (ALS Scandinavia AB).
Inledning
För att se på tungmetallanrikning i levande organismer
analyserades blåmusslor och blåstång från fem respektive 2 referensstationer under 2014. Stationerna har
undersökts sedan den samordnade provtagningen startade 1984 och är placerade i områden som inte ligger i
anslutning till någon föroreningskälla, sk referensstatio-
40
KARTA 1. Översiktskarta med stationer för kontroll av tung-
metaller och miljögifter i biota, Kalmar län. 2014 provtogs
bara referensstationerna, vilka är inringade i kartan ovan.
Resultat
Låg metallhalt i musslor 2014
Överlag var tungmetallhalterna i blåmusslor från referensstationer i Kalmar län låga
vid undersökningen 2014. Halterna var
visserligen högre än 2013 men däremot i
samma storleksordning som 2012. Utvärdering av de uppmätta resultaten enligt Naturvårdsverkets metod visar att avvikelsen
från förindustriella halter var obetydlig eller
liten för alla metaller (se figur och karta).
Halterna i blåmusslor sjunker
Studerar man halter av tungmetaller i blåmusslor under hela den tid som samordnad kontroll har utförts i Kalmar län kan
man konstatera att flera metaller uppvisar
sjunkande trend. Exempelvis har halterna
av zink, krom och kadmium minskat signifikant under perioden. Nickelhalterna
uppvisar också en sjunkande trend men
osäkra värden i början av mätningarna gör
trenden mer osäker. Den enda metall som
uppvisar tendens till att öka är koppar. De
senaste fyra åren har kopparhalterna dock
varit låga (se figur 3).
6
FIGUR 1. Avvikelseklassning för fyra tungmetaller i
blåmusslor, Kalmar län 2014.
Klassningen har gjorts genom att dividera uppmätta
halter med en förindustriell
bakgrundshalt (Naturvårdsverket 1999)..
Kadmiumhalt i blåmusslor
Kalmar län 2014
mg/kgTS
5
4
15
Kopparhalt i blåmusslor
Kalmar län 2014
mg/kgTS
10
3
2
5
Bakgrund
L2Me
L2Me
Bakgrund
RefH2Me2
RefH2Me2
RefMe1
N6Me
N6Me
RefMe1
N4Me
N4Me
K17HMe
N3Me
N3Me
K17HMe
N1Me
N1Me
L3Me
RefMe3
RefMe3
K9Me
G5Me
G5Me
200
K9Me
G1Me
G1Me
mg/kgTS
L3Me
RefMe5
RefH4Me4
4
RefMe5
Blyhalt i blåmusslor
Kalmar län 2014
0
250
RefH4Me4
Bakgrund
RefMe1
K17HMe
L3Me
5
K9Me
L2Me
N6Me
RefH2Me2
N4Me
N3Me
N1Me
G5Me
RefMe3
mg/kgTS
G1Me
RefMe5
0
6
RefH4Me4
1
Zinkhalt i blåmusslor
Kalmar län 2014
150
3
100
2
50
1
Bakgrund
RefMe1
K9Me
K17HMe
L3Me
L2Me
RefH2Me2
N6Me
N4Me
N3Me
N1Me
G5Me
RefMe3
G1Me
RefMe5
0
RefH4Me4
0
FIGUR 2. Halter av fyra tungmetaller i blåmusslor på 5 stationer i Kalmar län 2014. Streckade linjer anger angivna bakgrundsnivåer för respektive metall.
41
50
2014
2012
2010
2008
2006
2004
2002
2000
1998
1996
1994
1992
1990
1988
1986
0
mg/kgTS
mgCd/kgTS
16
Pb
14
Cu
Cd
Zn
200
8
12
10
6
Cu
8
150
Zn
100
4
6
4
Cd
50
2014
2012
2010
2008
2006
2004
2002
2000
1998
1996
1994
1992
1990
1988
2014
2012
2010
2008
2006
2004
2002
2000
1998
1996
1994
1992
1990
1988
0
1986
1984
Pb
1986
2
2
0
mgZn/kgTS
10
1984
0
1984
2
0
FIGUR 3. Tungmetallhalter i blåmusslor på referensstationer i Kalmarmg/kgTS
län 1984-2014. Heldragna linjer anger bakgrundshalter
16
medan streckade linjer anger signifikant trend för respektive metall..
Pb
14
Cu
12
1,8
1,5
Metallhalter
i blåstång sjunker
Cu
8
Studerar man halter av tungmetaller i blåstång för hela
6
den
tid som samordnad kontroll har utförts i Kalmar
4
län
kan man liksom för blåmusslorna konstatera avta2
gande
Pb halter av zink, kadmium, krom och nickel på
0
referensstationerna. Blyhalterna har varierat mycket
mellan åren och den halt som uppmättes 2014 ligger
förhållandevis lågt jämfört med många andra år. Kopparhalterna har varierat en del under åren men har de
senaste tio åren legat på en väldigt låg nivå
2014
2012
2010
2008
2006
2004
2002
2000
1998
1996
1994
1992
1990
1988
1986
10
1984
Låg metallhalt i tång 2014
Mätningen i blåstång visar att halterna av tungmetaller var något högre än 2013. Det gäller åtminstone för
nickel, zink och speciellt för bly. Halterna var dock
fortfarande väldigt låga, i många fall bara hälften så
höga som angivna bakgrundshalter. Utvärdering av de
uppmätta resultaten enligt Naturvårdsverkets metod
visar att avvikelsen från förindustriella halter var obetydlig eller liten för alla metaller (se figur och karta).
Endast blyhalten på RefMe3 var lite högre än angiven
bakgrundshalt.
Kadmiumhalt i blåstång
Kalmar län 2014
mgCd/
kgTS
1,2
0,9
0,6
0,9
Bakgrund
RefMe3
G5Me
G1Me
0
RefH4Me4
0,3
Blyhalt i blåstång
Kalmar län 2014
mgPb/
kgTS
0,6
Bakgrund
RefMe3
G5Me
G1Me
0
RefH4Me4
0,3
FIGUR 4. Halter av zink och kadmium i blåstång på 2
FIGUR 5. Avvikelseklassning för fyra tungmetaller i blåstång,
stationer i Kalmar län 2014. Streckade linjer anger angivna
bakgrundsnivåer för respektive metall..
Kalmar län 2014. Klassningen har gjorts genom att dividera
uppmätta halter med en förindustriell bakgrundshalt (Naturvårdsverket 1999).
42
mgCd/kgTS
mgPb/kgTS
3
mgZn/kgTS
6
Pb
Cd
5
2
150
Zn
100
4
3
2
1
1
Pb
0
2014
2012
2010
2008
2006
2004
2002
2000
1998
1996
1994
1992
1990
1988
1986
1984
1982
1980
2014
2012
2010
2008
2006
2004
2002
2000
1998
1996
1994
1992
1990
1988
1986
1984
1982
10
50
Cd
0
1980
0
Zn
mg/kgTS
9
Ni
8
Cu
7
6
Halterna av PAH’er i musslor oförändrat låga
De uppmätta halterna av flertalet PAH’er låg under detektionsgränsen. Halterna låg därmed på samma nivå
som vid mätningen 2007, 2011 och 2013. Jämfört med
motsvarande analys i Hanöbukten 2005 (Engkvist m
fl 2006) samt med studier i sex vattenförekomster i
Kalmar län 2009 (Tobiasson 2010), var halterna lägre
2014. Vid mätningar inom den nationella miljöövervakningen har man konstaterat att halterna av PAH’er
kan variera kraftigt mellan olika år (Boalt m fl, 2010).
4
Ni
3
Cu
2
1
2014
2012
2010
2008
2006
2004
2002
2000
1998
1996
1994
1992
1990
1988
1986
1984
0
1982
referensstationer i Kalmar län 1982-2014.
Heldragna linjer anger bakgrundshalter
medan streckade linjer anger signifikant
trend för respektive metall.
5
1980
FIGUR 7. Tungmetallhalter i blåstång på
Referenser
Boalt, E., Nyberg, E., Sina, M. & Bignert, A. 2010. PAHhalter varierar mellan år. Artikel i Havet 2010 - om miljötillståndet i svenska havsområden. Naturvårdsverket och
Havsmiljöinstitutet.
Engkvist, R., Nilsson, J., Tobiasson, S., Ingemansson, A. &
Sjölin, A. 2006. Hanöbukten kustvattenmiljö 2005. Blekingekustens Vattenvårdsförbund och Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten. Årsrapport 2005.
Naturvårdsverket. 1999. Bedömningsgrunder för miljökvalitet
- Kust och Hav. Rapport 4914.
Tobiasson, S. 2010. Miljögiftsanalyser i blåmusslor från sex
vattenförekomster längs Kalmar läns kust 2009. Rapport
2010:7. Linneuniversitet.
Tobiasson, S. 2010. Metaller och miljögifter i organismer.
Årsrapport 2009 Kalmar läns kustkontroll. Linneuniversitetet.
Tobiasson, S. 2012. Metaller och miljögifter i organismer.
Årsrapport 2011 Kalmar läns kustkontroll. Linneuniversitetet.
Tobiasson, S. 2013. Metaller och miljögifter i organismer.
Årsrapport 2012 Kalmar läns kustkontroll. Linneuniversitetet.
Tobiasson, S. 2014. Metaller och miljögifter i organismer.
Årsrapport 2013 Kalmar läns kustkontroll. Linneuniversitetet.
43