Korrelationen mellan Hjärtrytmsvariabilitet och Hjärtats Återhämtningsförmåga i Friska, Otränade Deltagare Magisteruppsats i Medicin
Richard Vithal
Handledare: Professor Richard Sloan
Institutionen för Psykiatri, Avdelning för Beteende Medicin
Columbia University Medical Center
Columbia University, New York, USA
Handledare: Docent Lennart Dimberg
Avdelning för Samhällsmedicin och Folkhälsa,
Institutionen för Medicin vid Sahlgrenska Akademin,
Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige
Läkarprogrammet
Göteborg, Sverige
2015
Populärvetenskaplig sammanfattning Det är känt att regelbunden träning och fysisk aktivitet ger många fördelaktiga
hälsoeffekter. Tränade individer har även snabbare pulsåterhämtning än otränade.
Snabb återhämtning av pulsen efter stegring är förknippat med god hjärt- och
kärl hälsa. Hjärtfrekvensen (pulsen) styrs genom ett samspel mellan två
nervsystem; det sympatiska (SNS), som ökar pulsen bland annat via hormoner
som adrenalin och noradrenalin samt det parasympatiska (PNS) som verkar
främst genom Vagusnerven, som sänker pulsen. Dessa två nervsystem bildar
tillsammans det autonoma nervsystemet. Det autonoma nervsystemet styr
ofrivilliga kroppsfunktioner som matspjälkning, svettning, puls, osv.
Vid återhämtning av pulsen efter belastning sker en aktivering av Vagusnerven
och en minskning av SNS aktiviteten. Hur fort pulsen återhämtar sig efter
stegring kallas Heart Rate Recovery (HRR).
Tiden mellan påföljande hjärtslag varierar. Till exempel när man andas in ökar
tiden mellan hjärtslagen (lägre puls) och när man andas ut minskar den (högre
puls). Även andra faktorer som stress, fientligt beteende och fysisk aktivet har
betydelse för hjärtslagsvariationen. Dessa rytmiska förändringar kan mätas och
översättas i frekvenser. Så kallad högfrekvent hjärtrytmvariation (HF-HRV) har
genom experimentella studier kunnat visas vara ett mått på parasympatisk
aktivitet och har i kliniska studier visat sig vara ett prognostiskt gynnsamt index
vid t.ex. hjärtinfarkt.
Sammanfattningsvis är HF-HRV och HRR båda mått på det s.k. autonoma nervsystemet,
huvudsakligen den parasympatiska delen. Syftet med vår studie var att studera sambandet
(korrelationen) mellan dessa två parasympatiska mått.
Vi rekryterade deltagare genom att dela ut annonsblad för studien. Deras fysiska
kondition mättes med hjälp av ett frågeformulär, alla tränade individer
exkluderades från studien. Totalt 98 stycken, friska, otränade försökspersoner
genomförde cykelprov där motståndet ökade varannan minut tills deltagaren nått
max puls (HR0) och inte orkade cykla mer. Därefter fick deltagaren varva ned på
cykeln utan motstånd, pulsen mättes efter 60- (HRR60) och 120 (HRR120)
sekunder. Syftet var att studera hur snabbt hjärtat återhämtar sig efter fysisk
ansträngning. Hur snabbt pulsen sjönk (HRR) erhölls genom att räkna skillnaden
mellan HR0 och HR60/HR120. Samtidigt beräknades även HF-HRV genom
EKG mätningar. Tidsintervallet mellan hjärtslagen (RR) mätt i millisekunder
matades in i ett dataprogram. Med hjälp av detta program genomfördes en
matematisk beräkning, kallad Fourier-analys vilket översatte de rytmiska
förändringarna i olika frekvenser, bland annat HF-HRV. All data samlades på
New York Presbyterian Hospital, som är en del av Columbia Universitys
medicinska fakultet.
Sambandet (korrelationen) mellan HRR (pulsåterhämtningen) och HF-HRV
undersöktes sedan statistiskt men trots hänsyn till ålder, kön och kroppsmassa
(BMI) kunde inget samband bekräftas. Resultatet tyder på att dessa mått är två
oberoende uttryck av Vagus aktivitet. Det är möjligt att HF-HRV speglar en
längre tids Vagus aktivitet (bakgrundsaktivitet) medan HRR är ett mått på aktuell
aktivitet (förändring). Det är oklart vad som är den bakomliggande orsaken till
våra resultat men kroppens hormoner, adrenalin och noradrenalin, kan vara
påverkande faktorer. Ytterligare studier krävs, med fler deltagare för att studera
det avvikande sambandet mellan HF-HRV och HRR.
