KONSEKVENSER AV EN HANDSKADA

Hälsa och samhälle
KONSEKVENSER AV EN
HANDSKADA
EN LITTERATURSTUDIE OM VILKA FAKTORER
I LIVET SOM PÅVERKAS AV EN HANDSKADA
LOUISE KRISTOFFERSSON
CAROLINE LAVESSON
Examensarbete i omvårdnad
46-55 p
Sjuksköterskeprogrammet
Malmö högskola
Hälsa och samhälle
205 06 Malmö
Maj, 2006
e-post: [email protected]
KONSEKVENSER AV EN
HANDSKADA
EN LITTERATURSTUDIE OM VILKA FAKTORER
I LIVET SOM PÅVERKAS AV EN HANDSKADA
LOUISE KRISTOFFERSSON
CAROLINE LAVESSON
Kristoffersson, L & Lavesson, C. Konsekvenser av en handskada – En
litteraturstudie om vilka faktorer i livet som påverkas av en handskada.
Examensarbete i Omvårdnad 10 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle,
Utbildningsområde: omvårdnad, 2006.
Handen har en väldigt stor betydelse i människans liv. Med handen utför vi många
olika slags viktiga sysslor. Vi äter, duschar och klär på oss med hjälp av handen.
Vi skriver, sportar och utför arbete med handen. Vi hälsar på andra och kramar de
som står oss nära med hjälp av handen. Syftet med denna studie är att undersöka
vilka konsekvenser en handskada har i en persons liv. Metoden är en
litteraturstudie av vetenskapliga artiklar som berör ämnet. Resultatet visar att
smärta är den vanligaste konsekvensen efter en handskada. Fysiska begränsningar
i vardagen såsom påverkan på aktiviteter i dagligt liv (ADL), hobby och
hushållsarbete var ytterligare konsekvenser för en person efter en handskada.
Resultatet visar också att psykiska påfrestningar, begränsningar inom arbetsliv
och begränsningar i relation med andra i omgivningen är ytterligare problem som
kan drabba handskadade.
Nyckelord: Arm, Hand, Konsekvenser, Skada, Upplevelse, Olycka
2
CONSEQUENCES OF A
HAND INJURY
A LITERATURE STUDY OF WHICH FACTORS
IN LIFE ARE AFFECTED BY A HAND INJURY
LOUISE KRISTOFFERSSON
CAROLINE LAVESSON
Kristoffersson, L & Lavesson, C. Consequenses of a hand injury – A literature
study of which factors in life are affected by a hand injury. Degree project, 10
credit points. Nursing programme, Malmö University: Health and Society,
Department of Nursing, 2006.
The hand has a very large importance in the lives of humans. We perform many
kinds of doings with the hand. We eat, shower and get dressed with help of the
hand. We write, perform sports and work with the hand. We greet others and
embrace the people who are close to us with help of the hand. The aim of this
study is to investigate which consequences a hand injury has on a person’s life.
The method is a literature study of scientific articles concerning the subject. The
result reveals that pain is the most common consequence after a hand injury.
Physical limitations in everyday life such as effect of activities in daily life
(ADL), hobbies and household work were further consequences for a person with
a hand injury. The result also shows that psychological strains and limits within
work and in relation with others are further problems that can affect a person with
a hand injury.
Keywords: Accident, Arm, Consequences, Experience, Hand, Injury
3
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING
4
BAKGRUND
Handens betydelse
Handskador
Statistik
Definitioner
4
4
5
6
6
SYFTE
6
METOD
Litteratursökning
Inklusions- och exklusionskriterier
Kvalitetsbedömning
Bearbetning och Analys
6
7
9
10
10
RESULTAT
Smärtupplevelser
Akut, kortvarig smärta
Långvarig smärta
Fantomkänslor vid amputation
Fysiska begränsningar i dagligt liv
Egenvård
Hushållsarbete
Fritid
Begränsningar i specifika- och allmänna sysslor
Psykiska påfrestningar
Orsaker till psykiska påfrestningar
Symtom på psykiska påfrestningar
Arbetslivsbegränsningar
Relationspåfrestningar
10
11
12
12
13
13
13
14
14
14
15
15
16
17
17
DISKUSSION
Metoddiskussio n
Resultatdiskussion
18
18
20
SLUTSATS
25
REFERENSER
26
BILAGOR
Bilaga 1: Mall för kvalitetsbedömning
Bilaga 2: Referat och kvalitetsbedömning av artiklar
28
29
30
4
INLEDNING
Denna litteraturstudie beskriver vilka konsekvenser en handskada kan ha för den
som drabbas. Handen har en viktig roll i allas liv. Den är avgörande i mycket som
vi människor gör och vi uppskattar kanske ibland inte handens fantastiska
funktion förrän den funktionen går förlorad. En av författarna till denna
litteraturstudie har ge nomfört verksamhetsförlagd utbildning på Handkirurgiska
kliniken, UMAS, och har där träffat flera patienter med förödande handskador.
Dessutom har en av författarna en nära släkting som blivit drabbad av en fraktur i
handleden. Detta, tillsammans med det faktum att man, som sjuksköterska, kan
möta dessa patienter överallt i vården, gör oss intresserade av att få ta del av vilka
konsekvenserna kan vara för en person som drabbats av handskada.
BAKGRUND
Handen fyller en viktig funktion i livet, både praktiskt och socialt. I Sverige
drabbas ungefär 20 000 personer, över 20 års ålder, årligen av handskador såsom
frakturer, sårskador och amputationer av arm eller hand (Socialstyrelsen, 2004).
Handens betydelse
Händerna är ett redskap för att kommunicera med omvärlden. Vi förstärker talet
genom att gestikulera med händerna och i de fall då talet är förlorat så utgör
händerna den centrala delen av kommunikationen med andra människor. De
hjälper oss att förstå vår omgivning genom att vi känner former, strukturer och
storlek med fingertopparna. Händerna spelar även en stor roll vad gäller känslor
och beröring. Vi smeker, klappar och kramar personer och djur i vår närhet med
hjälp av händerna. Handen är även den kroppsdel som utgör redskapet för
finmotoriken. Många vardagliga göromål, såsom att öppna ett lock, knäppa en
knapp eller skriva ett brev, kan bli omöjliga att utföra även efter en lindrig
handskada (Lundborg, 1999). Enligt Runnquist et al (1992) kan förlusten av en
hands funktion även ha dramatiska följder för människans möjligheter att fungera
socialt och yrkesmässigt på grund av de stora funktioner som går förlorade. Även
Meyer (2003) tar upp att handen är väldigt viktig i livet, eftersom den ger
självständighet och en möjlighet till autonomi. Vidare understryks handens
funktion som ett redskap för att uttrycka tillgivenhet, sexualitet, aggression och
inte minst kommunikation. För yrkeslivet kan handens funktion vara avgörande;
en handskada kan förstöra en karriär och kan utgöra ett hot mot hög livskvalitet
och mot personens självkänsla.
När människan vill utföra en viss rörelse med handen eller avläsa viss information
vad gäller temperatur, form och handens position i förhållande till något annat i
närheten behövs ett återkopplingssystem mellan huden och muskulaturen i handen
och hjärnans motoriska och sensoriska centra i hjärnan. Signaler går från hjärnan
till handen och från handen tillbaka till hjärnan. Detta system kan skadas, antingen
genom skada på ledningsbanorna i handen eller i hjärnan eller skador på
känselreceptorerna i handen. Då en skada uppkommit kan inte längre handen
fungera som den ska, signaler kommer inte fram mellan hjärnan och handen och
information kan gå förlorad eller misstolkas av hjärnan (Lundborg, 1999).
5
Handskador
Många skador på handen sker i samband med arbete eller hobbyarbete. Enligt
Rosberg (2004) är det företrädelsevis män kring 30 år som skadar sina händer.
Författaren menar att detta kan bero på att män, i större utsträckning än kvinnor,
är utsatta för farliga verktyg och maskiner, både på sitt arbete och på sin fritid.
Vad gäller frekvens och typ av handskada, har en förändring skett över tid,
framförallt till följd av utvecklingen i samhället. Enligt Rosberg (2004) har antalet
handskador i industriområden minskat i västvärlden, på grund av en utveckling av
säkerheten på arbetsplatser och en ökad omvandling från mänsklig till maskinell
arbetskraft. Handskador på fritiden förefaller inte minska i antal, vilket kan bero
på människans ökade intresse för olika extrema sporter.
Handskador varierar mycket i svårighetsgrad. Majoriteten av skadorna i Sverige
sker idag under olika hem- och fritidssysselsättningar och dessa skador bedöms
ofta vara så kallade mindre skador. Endast en femtedel av alla handskador sker i
samband med arbete. Enligt västerländska studier tenderar dessa skador dock att
vara mer allvarliga. Enligt Rosberg (2004) uppkommer drygt en tredjedel av alla
handskador till följd av ett fall, ungefär en fjärdedel av handskadorna orsakas av
skär- eller krosskador och endast 4 % av skadorna uppkommer till följd av trafikeller maskinolyckor.
Efter att en kroppsdel har blivit amputerad kan personen uppleva, så kallade,
fantomkänslor. Det innebär att det känns som om, t ex handen, fortfarande sitter
kvar på samma ställe som förr. Det kan kännas som om det kliar någonstans på
handen eller som om det gör ont. Dessa kan uppkomma på grund av att det
fortfarande finns nervtrådar kvar proximalt om amputationen. Eventuella
retningar på de kvarvarande nervtrådarna kan innebära att hjärnan kan tolka det
som om den amputerade kroppsdelen, t ex handen, fortfarande finns kvar vid
slutet på armen (Lundborg, 1999).
Handen utgör en så stor del av en persons liv att det finns stor risk för att hon,
eller han, inte kan återkomma till sitt arbete eller till sina fritidssysselsättningar
efter olyckan. Grunert och Maksud (1993) menar även att handskador är unika
eftersom den skadade handen är svår att dölja för sig själv och för allmänheten,
vilket i sin tur gör det svårare för personen att glömma, och komma vidare, efter
olyckan.
Statistik
Enligt statistik från Socialstyrelsen (2004), under perioden 1998-2002, utgjordes
10,6 % av alla skador och förgiftningar på personer över en ålder av 20 år, i
Sverige, av frakturer på övre extremitet. Fraktur var den vanligaste skadan på
armbåge, underarm, handled och hand och drabbade ungefär 0,19 % av Sveriges
invånare över 20 år. Av invånarna drabbades 0,027 % av sårskador och 0,008 %
drabbades av traumatisk amputation, varav nästan alla drabbades av amputation
av hand eller handled. Detta innebär att ungefär 20 000 personer, över 20 år,
årligen drabbas av dessa handskador i Sverige.
Enligt operationsstatistik på Socialstyrelsens hemsida (2006-04-12) gjordes
operationer med ingrepp på hand, handled, armbåge eller underarm på ungefär
0,16 % av personer över 20 års ålder i Sverige under 2004. Detta motsvarar
6
ungefär 14 000 personer. I Skåne är det också ungefär 0,16 % av invånarna som
genomgick sådana operationer. För både Sverige och Skåne, utfördes 2/3 av de
operationerna på hand eller handled. Fördelningen mellan handskadade män och
kvinnor är ungefär lika.
De vanligaste skadorna på handen är ytliga sår, frakturer och ledbandsskador.
Nerv- och senskador är mindre vanliga. I en studie av Rosberg (2004), utförd på
1557 personer med en handskada i Malmö, under åren 1989 och 1997, hade 46 %
av patienterna en fraktur och 20 % hade stukningar eller senskador. Av
handskadorna bestod 7 % av en amputation och 3 % hade nervskador.
Enligt Rosberg (2004) påve rkar olika faktorer såsom typ av skada, individuella
skillnader, behandlingsmetod och rehabilitering hur mycket en handskada
kommer att kosta för samhället. Kostnaden påverkas även, i mycket hög grad, av
tiden som personen är sjukskriven och om komplikationer uppkommer. Rosberg
(2004) menar att mediankostnaden för den största formen av skador, t ex
handledsamputationer, är tio gånger större än mediankostnaden för den minsta
formen av skada, t ex ytliga sår på underarmen. Amputationer kostar dock mindre
för samhället, totalt sett, eftersom de är så pass ovanliga.
Definitioner
Denna studie behandlar litteratur som beskriver konsekvenser av skador i form av
amputationer, frakturer, nerv-, sen- och kärlskador, vävnadsskador, malignitet och
infektion som leder till en nedsatt funktion i en hand.
I denna studie används ordet hand hädanefter avseende; hel hand, del av hand, hel
arm och del av arm från axelleden och neråt. Skador benämns som handskador
eftersom det är just handens funktion som blivit nedsatt, t ex handens grip- och
greppfunktion och handens förmåga att bära, känna och hålla föremål. Dessa
funktioner kan bli begränsade oberoende av om endast en del av handen blivit
skadad eller om armen är amputerad vid axelleden. Med skador menas i studien
trauman som uppkommer plötsligt och som gör att handens funktion förändras
från obehindrad till begränsad.
Med konsekvenser avses, i denna litteraturstudie, de följder som patienten
upplever utav sin skada. Objektiva mätningar av handens fysiska funktion, t ex
gripstyrka och vridningsmöjlighet är inte belyst i denna studie.
SYFTE
Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva olika konsekvenser som personer
upplever efter förlust av funktion i handen orsakad av skada.
METOD
Denna studie är en litteraturstudie, vilket innebär en kritisk sammanfattning av
redan publicerad forskning inom ett område som kan ge svar på en studies syfte.
7
Litteratursökning
Som underlag användes artiklar med både kvalitativa och kvantitativa analyser,
baserade på studier som publicerats i vetenskapliga tidskrifter. För att finna
artiklar som kunde svara på syftet gjordes först en lista på ord som associerades
till konsekvenser av handskador. Utifrån de orden hittades lämpliga MeSH-termer
som skulle användas för att söka artiklar i databaser för vetenskapliga artiklar.
MeSH-termerna hittades med hjälp av Karolinska Institutets biblioteks hemsida.
Termerna användes för att söka artiklar i databasen Medline, genom sökmotorn
PubMed. Medline täcker, med 4000 tidskrifter, 95 % av all medicinsk forskning
som publiceras och den uppdateras dagligen. 200 av tidskrifterna, som ingår i
databasen, är inriktade på omvårdnadsforskning (Willman & Stoltz, 2002).
En första sökning gjordes i sökmotorn PubMed. De tio termerna som användes i
denna sökning var; Amputation, Amputation traumatic, Hand, Hand deformities
aquired, Hand injuries, Fingers, Finger injuries, Recovery of functions, Social
problems och Emotions. De limits som användes var 19+, English, Abstract only
och Humans. Dessa MeSH-termer gav totalt 92 776 träffar.
De träffarna bestod av många artiklar som bara innehöll en eller ett par av MeSHtermerna och därmed inte var relevanta för denna studie. För att endast hitta
artiklar som innehöll minst tre av MeSH-termerna gjordes en sökning med hjälp
av de Booelska sökoperatorerna ”AND” och ”OR”. Dessa sökoperatorer
underlättar sökningen genom att ringa in ämnet som ska undersökas. När ”OR”
används mellan sökord visas referenser som innehåller det ena eller det andra
ordet som ”OR” satts mellan så att sökningen breddas. När ”AND” används,
begränsas sökningen så att referenser som innehåller båda orden som ”AND” står
mellan visas (Willman & Stoltz, 2002). MeSH-termerna kombinerades med
Booelska sökoperatorer enligt tabell 1, för att träffar på releva nta artiklar skulle
visas.
Tabell 1. Sökresultat i PubMed, och författarnas urval av artiklar, 2006-02-09.
Sökning
(Amputation “OR” Amputation, traumatic)
“AND”
(Hand “OR” Hand deformities, acquired
“OR” Hand injuries “OR” Fingers “OR”
Finger injuries)
“AND”
(Recovery of functions “OR”
Social problems “OR” Emotions)
Relaterade artiklar
Träffar
27
215
Lästa
Granskade Använda
abstracts artiklar
artiklar
8
33
1
10
0
4
Av de 27 artiklarna som påträffades efter kombinationerna i den första sökningen,
lästes åtta abstracts. De övriga nitton artiklarna, exkluderades ur denna
litteraturstudie, efter att titeln hade lästs. Många av artiklarna behandlade fenomen
som inte är inkluderade i denna litteraturstudie; t ex studier med artrit eller
karpaltunnelsyndrom som orsak till skada, eller artiklar som avsåg att undersöka
behandling och rehabilitering efter en handskada. Av de åtta artiklarna fanns
endast en artikel som tycktes svara på denna studies syfte. Från denna artikel
gjordes en sökning på relaterade artiklar och, enligt tabell 1, resulterade den i 215
nya artiklar. Samtliga 215 titlar lästes men endast 33 av dem hade titlar som tydde
på att artiklarna var relevanta för denna studie. Då de 33 abstracten lästs visade
8
sig tio artiklar lämpliga att granska, eftersom de verkade uppfylla inklusions- och
exklusionskriterierna till denna studie. Av dessa användes fyra artiklar som
underlag för denna litteraturstudies resultat.
För att finna fler artiklar som kunde svara på syftet i studien utökades antalet
sökord. En andra sökning i databasen Medline gjordes med nya MeSH-termer.
Eftersom sökorden var så många redovisas dem i tabellform, i tabell 2. Vid denna
sökning gjordes inga begränsningar för att öka möjligheten till träffar. Sökorden
delades in i grupper för att underlätta den andra delen av sökningen. Denna första
del av sökningen gav 289 967 träffar.
Tabell 2. Sökord i PubMed, indelade i sökgrupper, 2006-04-03.
MeSH termerGrupp 1
MeSH termerGrupp 2
MeSH termerGrupp 3
Hand injuries
Hand
Sexual dysfunction, psychological
Wounds and injury
Hand deformities, Acquired Stress, psychological
Trauma, nervous system Hand strength
Emotions
Wounds, non penetrating Hand deformities
Life change events
Athletic injuries
Fingers
Stress disorders, traumatic
Wrist injury
Upper extremity
Social change
Forearm injury
Wrist
Social isolation
injury (subheading)
Social problems
Lacerations
Social distance
Amputation
Sexual behaviour
Finger injuries
Hygiene
Amputation, traumatic
Activities of daily living
Accidents
Work
Accidents, occupational
Family relations
Accidents, traffic
Housekeeping
Accidents, home
Disabled persons
Accidental falls
För att finna relevanta artiklar gjordes en fortsatt sökning i databasen Medline
med hjälp av MeSH-termerna i tabell 2. Inom respektive grupp sattes ”OR”
mellan varje MeSH-term. De begränsningar som gjordes var, liksom i den första
sökningen; English, 19+, humans och Only abstracts. Resultatet av den sökningen
redovisas i tabell 3.
Tabell 3. Sökresultat i PubMed, och författarnas urval av artiklar, 2006-04-03.
Sökning
Grupp 1 "AND" Grupp 2
"AND" Grupp 3 (enl. tabell 2)
Artiklar funna med hjälp av
artiklars referenslistor
Träffar
Lästa
abstracts
Granskade
artiklar
Använda
artiklar
219
14
9
2
-
-
4
3
9
Av de funna 219 artiklarna, användes två artiklar, som svarade på syftet och som
matchade inklusions- och exklusionskriterierna, till denna litteraturstudie.
Artiklarnas titlar avslöjade ofta studiens syfte, och många av dem verkade inte
passa in på syftet som i denna studie. Alla artiklar som undersökte t ex
behandlingsformer eller vinsten av att använda protes vid handskador
exkluderades vid genomgången av titlar. Abstracten till fjorton artiklar föreföll
kunna stämma in på kriterierna för denna litteraturstudie, men då dessa hade blivit
lästa, visade det sig, att endast två artiklar svarade på syftet i denna studie.
Med hjälp av författarnas referenslistor i de artiklar som nu var funna till studien
kunde ytterligare några artiklar hittas. Enligt tabell 3, granskades fyra artiklar,
varav tre användes till denna litteraturstudie.
Det gjordes även en sökning efter artiklar i databasen CINAHL. Då användes
samma MeSH-termer som i Medline, men inga relevanta artiklar hittades.
Nio artiklar valdes ut, kvalitetsbedömdes och användes för att besvara syftet i
denna litteraturstudie.
Inklusions- och exklusionskriterier
Under artikelsökningen gjordes begränsningar i databasen Medlines sökmotor
PubMed. Endast empiriska studier på vuxna människor inkluderades. Bara artiklar
som innehöll abstract söktes. Skadorna som inkluderades var, förutom trauman
genom olyckor, malignitet och akuta infektioner som drabbade handen.
I studien exkluderades medfödda handskador, missbildningar och kroniska
sjukdomar som kan drabba händarna. Studier som undersökte behandling och
rehabilitering av handskador exkluderades, såsom studier som behandlade
objektiva funktionsmätningar.
Kvalitetsbedömning
Resultatet av denna litteraturstudie baseras på artiklar som har blivit pub licerade i
vetenskapliga tidskrifter. För att värdera studiernas vetenskaplighet gjordes en
mall för artikelgranskning med utgångspunkt från Polit & Beck (2006). Mallen
kan appliceras på både kvalitativa och kvantitativa studier. Den innehåller fjorton
frågor som kan besvaras med ja- och nej-svar. De fjorton frågorna finns
presenterade i bilaga 1. Varje artikel granskades utifrån denna skapade mall och
användes som ett instrument när kvalitetsbedömningen gjordes.
Först gjordes en oberoende granskning och bedömning av artiklarna av författarna
var för sig, sedan sammanställdes bedömningarna. Frågorna, numrerade 7, 8, 9,10
och 11, värderades som de viktigaste frågorna i kvalitetsbedömningen, eftersom
de frågorna belyser studiens metod och hur väl syftet är besvarat i resultatet.
Artiklar som inte fick ett ja på dessa frågor ansågs vara av sämre vetenskaplig
kvalitet och dessa artiklar värderas inte lika högt i denna litteraturstudie. I bilaga 2
presenteras ett referat av varje använd artikel tillsammans med en sammanfattad
kvalitetsbedömning.
Bearbetning och Analys
De nio artiklarna granskades kvalitetsmässigt och innehållsmässigt. Vid
granskningen av studiernas resultat identifierades flera olika begrepp som beskrev
konsekvenser som kan uppstå efter att en person blivit drabbad av en handskada.
10
De nio artiklarna innehöll sammanlagt ungefär 50 sådana begrepp. Vissa av
artiklarna behandlade bara ett eller ett par konsekvenser medan andra behandlade
flera. En del begrepp, som beskrev konsekvenser av en handskada, förekom oftare
än andra. Begrepp som handlade om liknande saker fördes samman till kategorier.
Konsekvenserna fanns nu i fem olika kategorier som, var och en, bestod av olika
slags konsekvenser som man kan drabbas av, efter en handskada. Kategorierna
rangordnades utifrån hur ofta begreppen i respektive kategori togs upp i artiklarna
och kategorierna redovisas i denna ordning (Hartman, 2004).
När resultatet från artiklarna skulle sammanställas användes de skapade
kategorierna som utgångspunkt. De delar av artiklarna som innehöll konsekvenser
som utgör den största kategorin granskades och sammanställdes först. Sedan
gjordes detsamma med var och en av de övriga kategorierna. De olika artiklarnas
resultat presenterades således tillsammans inom kategorierna. När sedan resultatet
diskuterades gjordes jämförelser, både inom kategorierna, och mellan dem.
De olika studierna redovisade resultat i olika mätskalor, t ex redovisades smärta i
en skala från 0 till 50 i en studie, och upplevd specifik handledsfunktion angavs i
en skala från 0 till 60 i en annan studie. För att lättare kunna jämföra resultat från
olika artiklar räknades de flesta om till en skala från 0 till 100. Undantaget var
någon smärtskala som var redovisad, i artikeln, på en skala från 0 och 10.
RESULTAT
De kategorier som skapats var; Smärtupplevelser, Fysiska begränsningar i dagligt
liv, Psykiska påfrestningar, Arbetslivsbegränsningar och Relationspåfrestningar. I
tabell 5 nedan redovisas alla fem kategorierna tillsammans med de artiklar som
berörde respektive kategori.
Tabell 5. Artiklar som behandlar respektive kategori av konsekvenser.
Artikel
Dekkers et al, 2004
Grunert et al, 1988a
Grunert et al, 1988b
Grunert et al, 1992
Gustafsson et al, 2000
Gustafsson et al, 2004
Harris et al, 2005
Jones et al, 1995
MacDermid et al, 2003
Fysiska
begränsSmärtningar i
upplevelser dagligt liv
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
Psykiska
påfrest ningar
Arbetslivsbegränsningar
Relationspårfrestningar
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
Smärtupplevelser
Upplevelse av smärta var ett centralt fenomen vid en handskada. Åtta av de nio
artiklarna, i denna litteraturstudie, behandlade fenomenet smärta eller
fantomkänslor. Smärtan kan vara kortvarig, eller långvarig, och kan vara av
varierande intensitet. De åtta studierna undersökte smärtupplevelser vid olika
11
tillfällen; dels direkt vid tidpunkten för handskadan, och även ända fram till flera
år efter olyckan. Dessutom undersöktes förändring i smärtupplevelsen över tid.
Några stud ier diskuterade upplevelsen av att ha fantomkänslor efter en hand- eller
armamputation. Fantomkänslorna kan antingen vara smärtsamma eller bara vara
en känsla av att man fortfarande har en hand eller arm trots en amputation. I denna
studies resultat redovisas smärta på en skala från 0 till 100, där 0 är ingen smärta
och 100 är värsta tänkbara smärta.
Akut, kortvarig smärta
Akut, kortvarig smärta innebär smärta som infinner sig från tillfället för skadan
och under en månad därefter. Hälften av patienterna upplevde ingen smärta alls
vid själva olyckstillfället. Detta förklarades med ett fenomen som kallas
stressinducerad smärtstillning som orsakas av utsöndring av endorfiner i kroppen i
en stressfylld situation (Gustafsson et al, 2000).
Studier visar att alla patienter led av smärta ett par dagar efter att skadan inträffat,
detta trots smärtstillande läkemedel. Drygt hälften av dem led av allvarlig eller
mycket allvarlig smärta. Medelvärdet för smärtans intensitet var ungefär 60 av
100 (Harris et al, 2005 & MacDermid et al, 2003). Enligt en studie av Gustafsson
och Ahlström (2004) skattades smärtan att vara något lägre; 20 av 100.
Det uppmättes en stor skillnad mellan smärta i vila och smärta vid ansträngning,
t ex vid lyft, i det akuta skedet efter olyckan. Patienterna hade 30 i smärta vid vila
och maximal smärta; 100, vid ansträngning (MacDermid et al, 2003).
Långvarig smärta
Långvarig smärta innebär smärta som en patient kan uppleva, till följd av den
handskada han eller hon har fått, från en månad efter skadan upp till flera år efter
skadetillfället.
Efter tre månader led ungefär två tredjedelar av patienterna fortfarande av smärta
(Dekkers & Søballe, 2004 & MacDermid et al, 2003). Smärtans intensitet
upplevdes ha minskat betydligt från skattningen ett par dagar efter att skadan
inträffat. Medelvärde för smärtan uppskattades att vara ungefär mellan 10 och 30
på skalan från 0 till 100 (Gustafsson et al, 2000, Harris et al, 2005 & MacDermid
et al, 2003).
Ett år efter att handskadan inträffat, upplevde fortfarande 68 % (n = 129) av
patienterna, att de hade smärta. Många av dem upplevde låg eller minimal grad av
smärta men ungefär en tiondel av alla patienterna uppskattade att ha medelhög,
hög eller mycket hög grad av smärta (MacDermid et al, 2003). Enligt en studie av
Gustafsson och Ahlström (2004) minskade inte patienternas medianvärde för
smärta signifikant från mättillfället vid tre månader till mättillfället vid ett år efter
att skadan inträffat. Smärtan skattades fortfarande att vara ungefär 10 av 100. Fler
patienter uppgav dock att de hade hög grad av smärta, i förhållande till antalet
personer som uppgav hög grad av smärta tidigare. Enligt andra studier minskade
smärtans intensitet från tre månader till ett år men inte i samma utsträckning som
från några dagar till tre månader. Smärtan uppskattades att vara mellan 2 och 16
på skalan mellan 0 och 100 (Harris et al, 2005 & MacDermid et al, 2003).
De handskadade patienterna upplevde någon form av smärta, från skadetillfället
och upp till ett år, efter att skadan inträffat. Detta styrks av studierna av
12
Gustafsson och Ahlström (2004), Harris et al (2005) och MacDermid et al (2003)
och enligt studierna uppmättes viss smärta ett år efter att handen blivit skadad. Det
finns en stor risk för att den smärtan kvarstår även många år efter olyckan. Enligt
en studie av Jones och Davidson (1995) hade 85 % (n = 27) av patienterna
fortfarande smärta, så länge som upp till 13 år efter skadan. Detta kan bero på att
smärta slutligen blir en del av personernas liv och ”patienterna lär sig att utstå
med den ganska svåra smärtan i deras dagliga liv” (Dekkers & Søballe, 2004 s
667).
Fantomkänslor vid amputation
Enligt en studie av Grunert et al (1988a), upplevde 13 % (n = 67) av patienterna
att de hade fantomkänslor fem dagar efter att handen blivit amputerad. Två
månader efter att skadan inträffat upplevde 17 % (n = 67) att de hade
fantomkänslor. En annan studie visar att det var ungefär en tredjedel av
personerna som kände fantomkänslor de första sex månaderna efter amputatio nen
skett. Ett år efter amputationen uppgav ungefär en femtedel av personerna att hade
fantomkänslor och den siffran var ungefär densamma efter ytterligare sex
månader. ”Väldigt få personer tyckte att deras fantomkänslor var ett problem
eftersom de var mer irriterande än smärtsamma” (Grunert et al, 1992 s 541).
Enligt en studie av Jones och Davidson (1995) upplevde två tredjedelar av de
handamputerade patienterna fortfarande, efter flera år, fantomkänslor och nästan
alla av dem uppgav att känslorna var smärtsamma. Fantomkänslor var således ett
problem som ökade med tiden.
Fysiska begränsningar i dagligt liv
Handskador påverkar många olika aspekter av livet. Den kanske mest påtagliga
påverkan i en handskadad patients liv var den begränsning i olika aktiviteter i
dagligt liv (ADL) som skadan medför. Dessa begränsningar i vardagen innebar
stor frustration och det påminde ständigt patienten om dess egen sårbarhet vilket
påverkade humöret negativt (Gustafsson et al, 2000).
Egenvård
Alla patienter upplevde, under de första veckorna efter skadan, praktiska problem
med ADL. Redan på sjukhuset upplevde patienterna svårigheter med att t ex
duscha och äta. När patienterna kom hem blev dessa praktiska problem mer
påtagliga eftersom det inte fanns personal tillgänglig för att hjälpa till, och för att
vistelse i hemmet ställde helt andra krav på patienten, än på sjukhuset. I hemmet
var det t ex svårt att klä på sig, att tvätta den friska handen och sätta på sig
armbandsur (Gustafsson et al, 2000). Enligt en annan studie upplevde hälften av
patienterna egenvård som det största problemet i vardagen, i förhållande till
hushållsarbete och fritidsaktiviteter, en vecka efter att gipset borttagsits. Efter
ytterligare fyra veckor hade problemet med egenvård minskat i förhållande till
andra problem i vardagen (Dekkers & Søballe 2004).
Behovet av hjälp i det dagliga livet minskade snabbast under de tre första
månaderna efter olyckan men fortsatte att minska ytterligare under de följande nio
månaderna. Ett år efter skadan behövde fortfarande 5 % (n = 91) av patienterna
hjälp med de mest väsenliga delarna av ADL (Gustafsson & Ahlström, 2004).
13
Egenvård är ett könsrelaterat problem. På lång sikt upplevde 63 % av kvinnorna,
jämfört med 25 % (n = 27) av männen, svårigheter med egenvård. Flera kvinnor
hade också problem med att ta hand om sitt utseende (Jones & Davidson, 1995).
Hushållsarbete
Förmågan att utföra hushållsarbete påverkades allvarligt under den första tiden
efter handskadan (MacDermid et al, 2003). Patienter uppgav att alla
hushållsuppgifter, efter skadan, blivit svårare. De upplevde att det krävdes mer
tid, tanke och planering för att utföra samma sysslor som förr. I en studie var
problem i hushållet vara relaterat till kön, då 80 % (n = 27) av kvinnorna uppgav
svårigheter i hushållsarbetet och 59 % (n = 27) av de manliga patienterna
upplevde samma problem (Jones & Davidson, 1995). I en annan studie
undersöktes vilken typ av hushållsarbete som var jobbigast för kvinnor som
drabbats av handskada. Den visade att, en vecka efter att gipset borttagits, var
matlagning det största problemet i det dagliga livet. Ungefär fem veckor efter att
gipset tagits bort, blev det lättare att laga mat, däremot var då det största
problemet att underhålla hushållet, t ex att städa (Dekkers & Søballe, 2004).
Ytterligare exempel på problem, som en handskadad person kan stöta på i
hushållet, var att skala potatis, göra en smörgås och att handla (Gustafsson et al,
2000).
Fritid
I en studie av Jones och Davidson (1995) uppgav 70 % (n = 27) av de
handskadade patienterna att deras fritid förändrades till följd av olyckan.
Förändringen såg olika ut för olika patienter. Vissa personer ändrade hobbys och
fritidssysselsättningar och andra fortsatte med samma aktiviteter som innan
olyckan men upplevde då att det blev långsammare, svårare och därmed mer
frustrerande att utöva dem. I en studie av Dekkers och Søballe (2004) undersöktes
hur stor andel av de skadade som upplevde begränsningar i fritidsaktiviteter som
det största problemet i vardagen. Den visade att ungefär 10 % (n = 33) av
patienterna tyckte att fritidsaktiviteter var det största problemet i vardagen, i
jämförelse med egenvård och hushållsarbete, en vecka efter det att gipset
borttagits. Fyra veckor senare tyckte fortfarande 10 % (n = 33) av patienterna att
fritidsaktiviteter var det största problemet.
Att sy eller att spela piano är exempel på aktiviteter som var så svåra att utöva
efter skadan att patienterna helt upphörde med dem. Flera patienter slutade att
utöva sporter de tidigare ägnat sig åt, som t ex att spela tennis, golf eller att boxas.
Däremot fortsatte många med hobbys så som att vandra, simma, arbeta i
trädgården eller att läsa (Jones & Davidson, 1995).
Begränsningar i specifika- och allmänna sysslor
Två av studierna, de av Harris et al (2005) och MacDermid et al (2003), använde
samma mätinstrument (PRWE, Patient Related Wrist Evaluation) för att beskriva
den upplevda funktionsnedsättningen i en skadad handled. Skalan undersökte två
typer av funktioner som var relevanta för att få en bild av hur patienterna
upplevde sin vardag efter en handskada. Specifik funktion inkluderade sysslorna;
att vrida dörrvred, skära kött, knäppa knappar, skjuta ifrån för att resa sig från en
stol, bära 5 kg och att använda toalettpapper. Allmän handledsfunktion undersökte
i hur stor utsträckning patienter var begränsade i egenvård, arbete, hushållsarbete
och fritid. Medelvärdet för patienternas skattning av besvär inom de specifika
14
handledsfunktionerna vid tre olika tillfällen redovisas som en siffra mellan 0 och
100, där 100 innebär total funktionsbegränsning.
Medelvärdet för upplevd begränsning av specifik handledsfunktion vid olika
tidpunkter efter skadetillfället var väldigt lika i de båda studierna. De första
veckorna efter skadan var medelvärdet för begränsning 86 i Harris et als (2005)
studie, och i studien av MacDermid et al (2003), var medelvärdet 90 vid samma
tidpunkt. Tre månader efter skadan var medelvärdet för begränsning av specifik
handledsfunktion 32 i Harris et als (2005) studie och motsva rande värde i
MacDermid et als (2003) studie var 28. Medelvärdet av upplevd begränsning, ett
år efter olyckan, var elva i studien av Harris et al (2005), och tolv i studien av
MacDermid et al (2003). Det sker, i båda studierna, en stor förbättring i specifik
handledsfunktion under de första tre månaderna. Denna förbättring fortsätter
under hela året efter skadan.
Även när det gäller upplevd begränsning av allmän handledsfunktion ser man en
klar förbättring under hela det första året. De första veckorna efter olyckan var
medelvärdet för begränsning i Harris et als (2005) studie 66, vid motsvarande
tidpunkt var medelvärdet i MacDermid et als (2003) studie 70, på skalan där 100
är värst. Efter tre månader hade begränsningen av den allmänna
handledsfunktionen minskat till 29 i studien av Harris et al (2005), och till arton i
studien av MacDermid et al (2003). När det gått ett år, sedan olyckan inträffat, var
medelvärdet av begränsningen i handledsfunktion fjorton (Harris et al, 2005),
respektive femton (MacDermid et al, 2003).
Det sker en markant förbättring i den allmänna-, så väl som i den specifika
handledsfunktionen, speciellt under de första tre månaderna efter skadan. I
jämförelse upplevde patienterna, inom de första veckorna efter skadan inträffat att
det var mer begränsande att utföra de specifika sysslorna, såsom att t ex skära kött
och knäppa knappar, än det var att utföra de allmänna sysslorna. Resultaten visar
också att vid ett år efter olyckan upplevde patienterna att de specifika och
allmänna sysslorna var ungefär lika problematiska. I båda studierna var dock de
allmänna sysslorna något svårare ett år efter olyckan, trots att de specifika
sysslorna var det största problemet initiellt (Harris et al, 2005 & MacDermid et al,
2003).
Psykiska påfrestningar
Efter en handskada upplevde patienter många konsekvenser som kan påverka
både självkänslan och det dagliga livet. Många av konsekvenserna innebar
psykiska påfrestningar för personen. De psykiska påfrestningarna orsakades av
många olika faktorer och de ledde, i sin tur, till psykologiska symtom som kunde
ta sig olika uttryck. Nedan redovisas de olika orsaker som kan ge upphov till
psykiska påfrestningar och de symtom som påfrestningarna, i sin tur, kan ge
upphov till.
Orsaker till psykiska påfrestningar
En orsak till psykiska påfrestningar var att det var så lätt att se den skadade
kroppsdelen när skadan fanns på en hand eller en arm. Dels fanns det en stor risk
att personen själv bevittnat själva skadan vid skadetillfället och dels är armen så
lättöverskådlig senare under läkningsprocessen (Grunert et al, 1992). En skadad
hand eller arm är lättare att se och inspektera, både för patenten själv, och för
15
personer i patientens omgivning, än t ex en skadad fot eller ett skadat knä som är
lättare att dölja med kläder och skor.
Ungefär hälften av handskadade patienter upplevde någon gång obehag av att se
på handen, dock minskade obehagen med tidens gång. Ett par veckor efter att
handen blivit skadad upplevde knappt hälften av personerna obehag av att titta på
handen, vid t ex omläggningar (Gustafsson et al, 2000 & Gustafsson & Ahlström,
2004). Ett år efter att skadan inträffat upplevde ungefär 40 % (n = 91) av
personerna att de var något svårt att titta på den skadade handen (Gustafsson &
Ahlström, 2004).
Två studier diskuterar patienternas oro över hur handen såg ut. Enligt en studie av
Grunert et al (1988a) ökade den kosmetiska oron hos patienterna över tid. Fem
dagar efter att skadan inträffat upplevde 10 % (n = 67) av personerna en sådan
oro. En månad senare upplevde 12 % oro och ytterligare en månad senare uppgav
17 % att de kände oro över handens utseende. En annan studie (Grunert et al,
1992) uppger dock att frekvensen av personer som upplevde oro över handens
utseende minskade med tidens gång. Initialt upplevde 66 % (n = 170) av
patienterna, i Grunert et als studie (1992), oro och efter arton månader uppgav 32
% (n = 170) av personerna att de ofta gömde handen när de mötte andra personer
för att de var orolig över handens utseende.
Andra orsaker till psykiska påfrestningar var oro över hur handens funktion skulle
bli i framtiden och hur mycket ett eventuellt handikapp skulle påverka livet i
helhet. Hälften av patienterna upplevde den oron. Behovet av hjälp från andra var
en orsak till psykisk påfrestning för 35 % (n = 20) av de handskadade patienterna.
Den ofrivilliga inaktiviteten efter skadan hade en negativ effekt på patienternas
humör hos 30 % (n = 20) av personerna (Gustafsson et al, 2000).
En fjärdedel av personerna i studien av Gustafsson et al (2000) uppgav att olyckan
i sig var en stor orsak till psykisk påfrestning. De upplevde symtom såsom
skakningar, svettningar och kände sig svimfärdiga vid olyckstillfället och enligt
Grunert et al (1988a) upplevde hälften av patienterna en oroskänsla två månader
efter olyckan, då personerna påmindes av olyckan när den t ex fördes på tal.
Symtom på psykiska påfrestningar
De handskadade patienterna upplevde många symtom på psykiska påfrestningar
under de första dagarna efter att skadan inträffat. Enligt stud ier var mardrömmar
och flashbacks de två mest vanliga symtomen direkt efter olyckan.
Mardrömmarna handlade ofta om rädslan för nya skador eller oron över hur stort
handikappet skulle komma att bli i framtiden. Enligt en studie av Grunert et al
(1988a) upplevde 92 % (n = 67) av patienterna mardrömmar och 88 % upplevde
flashbacks i det akuta skedet. Enligt en annan studie var flackbacks det symtom
som var mest frekvent då de fanns hos 81 % (n =170) av patienterna, i det akuta
skedet, och av de handskadade personerna, upplevde 70 % mardrömmar till följd
av olyckan (Grunert et al, 1992).
Grunert et al (1988a) menar att mardrömmar upplevdes av ungefär 10 % (n = 67)
av populationen, och ungefär 60 % upplevde flashbacks, två månader efter skadan
inträffat. Grunert et al (1992) redovisar att, vid ungefär samma tidpunkt efter
olyckan, upplevde 30 % (n = 170) av de handskadade patienterna mardrömmar till
följd av olyckan och 70 % upplevde flashbacks. Arton månader efter olyckan
16
upplevde 40 % av patienterna fortfarande flashbacks medan endast 10 % hade
mardrömmar.
Ytterligare symtom på psykiska påfrestningar är koncentrationssvårigheter,
depression och rädsla för att dö. Koncentrationssvårigheter upplevdes av ungefär
13 % ( n = 170) i det akuta skedet, och minskade till 5 % vid arton månader.
Depression upplevdes av majoriteten av patienterna i början av läkningsprocessen
och kvarstod som ett symtom på psykisk påfrestning hos 14 % (n = 170) av
patienterna efter arton månader (Grunert et al, 1992). Dödsrädslor upplevdes
endast av de patienterna som genomgått amputationer, och försvann även hos dem
efter en månad (Grunert et al, 1988a).
Ett ytterligare symtom på psykisk påverkan, som kan infinna sig efter en
handskad, var humörstörningar. Dessa minskade, i frekvens, signifikant mellan de
första veckorna till tre månader efter att skadan inträffat. Ingen signifikant
skillnad kunde styrkas mellan tre månader och ett år efter skadetillfället. Ett år
efter olyckan uppgav 10 % (n = 91) av patienterna att de hade humörstörningar till
följd av skadan (Gustafsson & Ahlström, 2004).
Traumarelaterad oro i varierad grad upplevdes av 36 % (n = 91) av patienterna, i
en studie av Gustafsson och Ahlström (2004). Den traumarelaterade oron delades
in i påträngande symtom och undvikande symtom. Påträngande symtom innebar
att personen tänkte på olyckan och skadan vid alla möjliga tillfällen i det dagliga
livet. Undvikande symtom innebar att patienten undvek att tänka på skadan och
att prata om den med andra personer i omgivningen. De påträngande symtomen
upplevdes i högre utsträckning än de undvikande symtomen, både vid 1-2 veckor,
vid tre månader och vid 1 år efter olyckan (Gustafsson et al, 2000 & Gustafsson &
Ahlström, 2004).
Arbetslivsbegränsningar
En handskada kan betyda en förändrad arbetssituation för många människor.
Skadan kan innebära att personen måste byta arbete, eller blir tvungen att sluta
arbeta helt. Den kan även medföra att den skadade personens befintliga
arbetssituation försämras.
Av dem som hade ett arbete, när olyckan inträffade, behövde 71 % (n = 27) byta
arbete till följd av handskadan. Det var speciellt grovarbetare som var tvungna att
byta jobb, och de flesta blev då kontorsarbetare. Antalet personer som var
pensionerade eller arbetslösa fördubblades efter olyckan (Jones & Davidson,
1995). Av dem som hade ett arbete när olyckan inträffade var 16 % (n = 91)
fortfarande sjukskrivna ett år efter skadan och hälften av dem som återgått till
arbetet upplevde en sämre arbetssituation till följd av handskadan (Gustafsson &
Ahlström, 2004).
I en studie av MacDermid et al (2003) undersöktes hur problematisk
arbetssituationen upplevdes av patienten, på en skala från 0 till 100 där 100
innebar värst upplevd situation. Omedelbart efter olyckan var medelvärdet 79.
Efter tre månader var det 25, och efter ett år var medelvärdet 10. Detta styrks,
delvis, av en studie som visar att patienter upplevde en betydande förbättring i
förmåga att utföra fysiska aktiviteter under de tre första månaderna efter olyckan,
men studien påvisar ingen signifikant förbättring i fysisk förmåga mellan tre
månader och ett år (Gustafsson & Ahlström, 2004).
17
Relationspåfrestningar
Att sakna en hand, del av hand eller funktionen av en hand kan påverka relationen
till de närstående. Sämre familjeliv till följd av olyckan upplevdes av 8 % (n = 91)
av de handskadade (Gustafsson & Ahlström, 2004).
Omedelbart efter olyckan rapporterade inga patienter några problem i sexuallivet.
Däremot upplevde en tredjedel av de handskadade patienterna sexuella problem
tre månader efter olyckan. Sex månader efter olyckan kvarstod problemet hos
17 % ( n = 170) av patienterna och arton månader efter olyckan hade 12 %
fortfarande sexuella problem (Grunert et al, 1992). Minskad sexlust var det största
problemet hos dem som fortfarande hade problem i sexuallivet efter sex månader.
Andra problem var avvisande från partnerns sida och impotens. Bakomliggande
orsaker till problemen var obehag i samband med handens utseende, rädsla för
smitta, smärta, och hos amputerade patienter; rädsla för att åter förlora den
påsydda delen av handen (Grunert et al, 1988b).
DISKUSSION
I detta avsnitt diskuteras metoden och resultatet i denna litteraturstudie. I
metoddiskussionen tas faktorer, i studiens metod upp, som kan har påverkat
resultatet. I resultatdiskussionen diskuteras denna litteraturstudies resultat i
förhållande till kvaliteten på de nio artiklarna. Det presenteras olika möjliga
förklaringar till resultatet och de olika artiklarnas resultat jämförs med varandra.
Metoddiskussion
Denna litteraturstudies ämne är relativt smalt och outforskat och detta visade sig
när artiklar började sökas i databaser. För att hitta relevanta artiklar gjordes först
en sökning i databasen Medline. Sökningen gav endast få träffar som kunde
appliceras på denna studies syfte. Många artiklar exkluderades eftersom de
tycktes behandla andra saker kring handskador, som inte var relevanta för denna
studies resultat. Det finns dock risk för att författarna kan ha exkluderat artiklar
som skulle kunna användas till denna studies resultat, på grund av att dess titlar
varit missvisande, i förhållande till syftet.
De patienter som undersöks i de nio studierna har drabbats av skador av
varierande karaktär. Dessa skador kan vara allt ifrån skador på senor och nerver,
till frakturer eller olika typer av amputationer. Detta gör att denna litteraturstudie
endast kan ge en generaliserad bild av hur det är att drabbas av en handskada.
Oavsett vilken typ av skada som drabbat patienten finns det många gemensamma
drag i studiernas resultat, detta är ännu en anledning till inte göra skillnader
mellan konsekvenser av olika typer av handskador.
För att denna studies resultat ska kunna användas av allmänsjuksköterskor
inkluderades endast studier gjorda på vuxna människor. Det kan vara så att barns
upplevelser skiljer sig mycket beroende på i vilken ålder de befinner sig. Ett litet
barn har t ex dålig förmåga att uppskatta vad skadan kan innebära för framtiden
och en tonåring kanske, i större utsträckning än en vuxen, upplever kosmetisk oro.
Händelsen och sammanhanget då skadan skedde var obetydlig i valet av artiklar
till denna studie. Resultatet beskriver konsekvenser av handskador som plötsligt
18
lett till förlust eller förändring av funktionen i handen, oavsett om skadan uppstod
vid t ex en trafikolycka, arbetsolycka, självmordsförsök eller vid ett våldsbrott.
Som en hjälp till denna litteraturstudie skapades det en mall för
kvalitetsbedömning av artiklar med inspiration av Polit och Beck (2006). Denna
gjordes för att de artiklar som användes som underlag till denna litteraturstudie
skulle uppfylla vissa krav om vetenskaplighet. Mallen innehåller fjorton frågor
som sammanlagt utvärderar artikelns innehåll och presentation. Eftersom Polit
och Beck (2006) beskriver kriterier för vetenskaplighet på ett liknat sätt för
kvalitativa- och kvantitativa analysmetoder, kan mallen appliceras på artiklar med
den ena, eller den andra, analysmetoden. Med hjälp av mallen kunde vissa
skillnader i vetenskaplighet hittas och dessa skillnader gjorde det möjligt för
författarna att värdera studiernas resultat olika högt.
När resultatet i artiklarna granskades och kategoriserades, gjordes vissa
generaliseringar. De olika artiklarna använde inte samma begrepp för de olika
konsekvenserna. För att kunna bilda kategorier, i denna studie, klassificerades
begrepp av liknande konsekvenser ihop. Vissa konsekvenser hade inte direkt
någon självklar plats i en speciell kategori, utan placerades i den kategori där
författarna ansåg att de passade bäst. Detta innebär att det finns en risk för att en
konsekvens kan ha tagits ur sitt sammanhang och givits en annan tolkning än den
som artikelns författare hade tänkt.
Några av artiklarnas författare tillhör andra yrkesgrupper än sjuksköterskor, t ex
läkare eller psykologer. Detta kan medföra att det inte finns något uttalat
omvårdnadsperspektiv i vissa av dessa artiklarna. Denna litteraturstudie syftar
dock inte till att förmedla endast ett direkt omvårdnadsperspektiv, men resultatet
ska kunna användas i omvårdnaden av de drabbade patienterna. Syftet är att ge en
beskrivning av konsekvenser efter en handskada, vilket gör att artiklar skrivna av
t ex läkare har varit användbara till denna studies resultat.
Artiklar baserade på ny forskning är, generellt sett, att föredra, eftersom de ger en
uppdaterad beskrivning av ett ämne. I denna studie har vi dock valt att inkludera
några äldre studier, två är publicerade på 80-talet och ytterligare två är
publicerade på 90-talet. Att de inkluderats beror dels på att området är så smalt
och att det har varit svårt att hitta relevanta artiklar. Det beror även på att många
problem som handskadade upplever, inte förändras med tiden och t ex svårigheter
med att klä på sig är lika påtagliga nu, som för tjugo år sedan.
De olika studierna är utförda på olika tidpunkter efter att handskadorna har
inträffat. Några artiklar diskuterar konsekvenser, omedelbart efter att skadan
inträffat, och några artiklar undersöker konsekvenser flera år efter olyckan. Denna
litteraturstudie syftar till att ge en övergripande bild av konsekvenser i en
handskadad persons liv och de olika artiklarna har inkluderats för att ge en
beskrivning av konsekvenser vid olika tidpunkter efter olyckan.
Personer som föds med en skada har lärt sig att leva med den defekten sedan
födseln och det har inte inneburit samma drastiska förändring som det kan
innebära för en person som drabbas senare i livet. Artiklar som behandlar
kroniska sjukdomar har inte heller inkluderats i studien. Detta på grund av att vid
kroniska sjukdomar såsom artrit, artros och karpaltunnelsyndrom försämras
handens funktion under flera år och den drabbade personen hinner vänja sig vid t
19
ex smärta eller fysiska begränsningar. Malignintet och akuta infektioner i handen
inkluderas däremot i denna litteraturstudie eftersom de innebär en relativt plötslig
funktionsnedsättning i handen, för patienten.
Resultatdiskussion
Denna studies resultat presenteras i olika kategorier; Smärtupplevelser, Fysiska
begränsningar i dagligt liv, Psykiska påfrestningar, Arbetslivsbegränsningar och
Relationspåfrestningar. De har tagits upp i ordning efter hur många artiklar som
tar upp respektive konsekvenser. I detta avsnitt diskuterar vi kvaliteten på
artiklarna hur det kan ha påverkat resultatet i denna litteraturstudie. Vi jämför
även resultaten i de olika studierna med varandra, och presenterar olika möjliga
förklaringar till de olika resultaten.
I åtta av de nio artiklarna diskuterades smärta som en konsekvens efter en
handskada. Därför får smärta anses vara den mest förekommande konsekvensen
för personer som drabbats av en akut handskada. Smärta kan dock vara svårt att
skatta, eftersom det är ett mycket subjektivt fenomen, och smärtupplevelsen beror
även mycket på vilken mängd eller form av smärtstillning personen har. Därför är
det svårt att jämföra, dels olika personers smärtskatting, dels olika studiers resultat
av smärtskattning. De olika studierna kan ha undersökt smärta på olika sätt, vilket
kan ha påverkat patienternas svar och studiernas resultat. Patienterna i de olika
studierna har råkat ut för olika typer av skador och kan vara smärtstillade i olika
grad, detta kan också ha påverkat studiernas resultat. Vissa artiklar behandlade
den kortvariga, akuta smärtan, och andra diskuterade den mer långvariga
förekomsten av smärta efter en skada.
Tre artiklar tog upp fenomenet fantomkänslor efter amputation. Dessa
fantomkänslor kan vara både smärtsamma och icke smärtsamma. Trots att
fantomkänslor bara uppkommer som en konsekvens efter amputationer, och inte
kan appliceras på andra typer av handskador, tas fenomenet upp som en
undergrupp till smärta därför att det är en betydande konsekvens för patienter med
amputation.
Kategorin smärtupplevelser indelades i kortvarig och långvarig smärta. Det
gjordes för att det fanns gemensamma drag vid olika tidpunkter efter olyckan.
Den kortvariga, akuta smärtan verkade vara som högst ett par dagar efter olyckan.
Enligt studier av MacDermid et al (2003) och Harris et al (2005) låg den akuta
smärtan på ungefär 60 av 100 där 100 innebär svårast smärta. Gustafsson och
Ahlström (2004) menar dock att smärtan är mycket lägre; 20 av 100. Detta kan
bero på skillnader i patienternas skador, mellan de tre olika studierna. Patienterna
i de två studierna av MacDermid et al (2003) och Harris et al (2005) hade
drabbats av frakturer på radius och patienterna, i studien av Gustafsson och
Ahlström (2004), hade drabbats av varierande skador såsom amputationer, krossoch skärskador. Det förefaller vara så att amputationer, kross- och skärskador ger
en annan typ av smärta än frakturer. Smärtan är kanske mer accepterad, och
förväntad, av patienten vid en allvarligare skada, t ex en amputation, än en fraktur.
En ytterligare förklaring, till de olika resultaten, kan vara att man erbjuds mer
smärtstillning vid en allvarligare skada såsom t ex en amputation, och således
upplever färre personer smärta.
20
Vi upptäckte även en skillnad i könsfördelning, mellan de tre studierna, vilket kan
ha påverkat resultatet vad gäller smärta. I studien av Gustafsson och Ahlström
(2004), var majoriteten av personerna män och i två studierna av MacDermid et al
(2003) och Harris et al (2005), var majoriteten av personerna kvinnor. En
möjlighet kan vara att män har svårare att erkänna smärta och således påverkas
resultatet i Gustafsson och Ahlström (2004) av att majoriteten var män. Det kan
också vara så att kvinnor, i allmänhet, har lägre smärttröskel än vad män har.
Patienternas upplevelse av smärta hade minskat markant efter tre månader och
fortsatte minska hela året efter att handskadan inträffat. Ett år efter olyckan
upplevde dock två tredjedelar av personerna smärta men många av dem uppgav
låg smärta. 11 % av patienterna upplevde dock fortfarande hög smärta, efter ett år
(MacDermid et al, 2003). Det får anses vara sant att smärta fortfarande infinner
sig hos de handskadade personerna ett år efter att skadan inträffat, eftersom
ytterligare tre studier uppgav att personerna upplevde någon form av smärta ett år
efter skadan (Gustafsson et al, 2000, Harris et al, 2005 & MacDermid et al, 2003).
Upp till tretton år efter att skadan inträffat uppgav de flesta av de handskadade
personerna att de fortfarande hade smärta (Jones & Davidson, 1995). En möjlig
anledning till att den långvariga smärtan kvarstod så länge är att den akuta
smärtan kan vara lättare att medicinera, men långvarig smärta, som finns kvar i
flera år, är svårare att behandla. Studien är dock kvalitativ, gjord på ungefär 30
personer, och detta kan innebära att det är svårt att ge en generaliserad bild utifrån
den. Dessutom är studien värderad att vara av medelmåttig vetenskaplig kvalitet,
av författarna, eftersom den presenterar ett något oklart syfte och metod.
Resultatet av studien kan dock tyda på att den smärtan som infann sig ett år efter
olyckan kvarstår i många år därefter. För vårdpersonal är detta ett viktigt resultat
eftersom det innebär att smärtlindring för handskadade personer är en oerhört
viktig behandling även i det längre perspektivet. Dessutom kan det vara bra att
förebereda handskadade patienter på att smärta kan komma att bli en del av deras
verklighet under lång tid framöver.
Tre studier tar upp begreppet fantomkänslor. I de tre studierna uppgav de
handamputerade patienterna att upplevelsen av fantomkänslor ökade med tidens
gång. (Grunert et al, 1988a, Grunert et al, 1992, Jones & Davidson, 1995). Detta
kan tyda på att de personer som upplever fantomkänslor efter ett och ett halvt år
fortfarande känner av fantomkänslor många år därefter. Detta kan bero på att
hjärnan fortfarande inte ”lärt sig” att tyda impulser rätt från de nervtrådar som
finns kvar ovanför amputationen.
En annan anledning till att fantomkänslorna ökade i frekvens, hos de
handamputerade personerna, kan vara att i det akuta skedet fanns ett stort bandage
som täckte själva amputationen, vilket kunde utgöra en distraktion från det faktum
att handen eller armen inte längre fanns kvar. Dessutom överväldigades
personerna möjligtvis av de fysiska begränsningar eller psykiska påfrestningar i
det dagliga livet vilket innebar att upplevelser av fantomkänslor fick en
underlägsen roll i de totala konsekvenserna efter handamputationen. Anledningen
till att patienterna i studien av Jones och Davidsson (1995) upplevde att
fantomkänslorna var smärtsamma, och att personerna i studien av Grunert et al
(1992) inte upplevde smärtsamma fantomkänslor, kan vara en skillnad i kvalitet
mellan de två studierna. Studien av Grunert et al (1992) är skattad att vara av
21
relativt dålig vetenskaplig kvalitet, eftersom den innehåller en fattig
metodbeskrivning och en diskussion som inte är särskilt välutvecklad.
Den första tiden efter skadan var egenvård ett stort problem för patienterna. Både
Gustafsson et al (2000) och Dekkers och Søballe (2004) tar upp problematiken
med egenvård under de första veckorna efter olyckan. Flera studier är överens om
att problemen i egenvård minskar under det första året (Dekkers & Søballe, 2004
& Gustavsson & Ahlström, 2004). Det sker speciellt en stor förändring under de
tre första (Harris et al, 2005 & MacDermid et al, 2003). En anledning till att
förbättringen sker fortast i början kan vara, förutom att handen läker, att
patienterna finner fler lösningar på de praktiska problemen som de stöter på.
I artikeln av Dekkers och Søballe (2004) redovisas inte hur många av patienterna
som tyckte att det var jobbigt med egenvård, hushållsarbete och fritidsaktiviteter
utan bara vilket patienterna upplevde vara det allra största problemet. Detta gör
det svårt att jämföra den studiens resultat med resultat från andra studier.
Jones och Davidson (1995) menar att kvinnor hade större problem med egenvård
än vad män hade och att endast kvinnor upplevde problem med att ta hand om sitt
utseende. Detta kan bero på att utseendet är viktigare för kvinnor, och att det finns
fler uppgifter för en kvinna, såsom att sminka sig eller att sätta upp håret, som
männen inte utför. Det kan också tänka sig att det är lättare för männen att få hjälp
av sina fruar, och kanske svårare för kvinnor att be om hjälp av sin man för att t
ex knäppa knappar i en blus eller att knäppa en bh.
Även i hushållsarbete uppgav Jones och Davidson (1995) att kvinnorna upplevde
större problem. Detta beror troligtvis på att kvinnor i större utsträckning utför
sysslor i hushållet. Det kan tänkas att kvinnor har svårare för att lämna öve r
hushållsarbete till mannen än tvärtom. I studien av Dekkers och Søballe (2004)
undersöks bara kvinnor och därmed redovisas inga skillnader i mäns och kvinnors
uppfattning om hushållsarbete. Detta gör det svårt att jämföra de två studiernas
resultat i ett genusperspektiv.
Problem i fritidsaktiviteter undersöks på olika sätt i Dekkers och Søballe (2004)
och i Jones et al (1995). Det gör att resultaten är svåra att jämföra, däremot ger det
en mer varierad bild av problemet, eftersom olika aspekter av problemet belyses.
Jones et al (1995) ger en mer beskrivande bild av vilka aktiviteter som orsakar
problem, medan Dekkers och Søballe (2004) undersöker hur fritidsaktiviteterna
förändras över tid. Studien av Dekkers och Søballe (2004) visar att andelen
patienter, som upplever fritidsaktiviteter som det största problemet i vardagen,
förblir oförändrad från en vecka efter att gipset tagits bort, (10 %), till fem veckor
efter att gipset borttagits. Att siffran är så låg och att den hålls konstant kan bero
på att skadan är så allvarlig att fritidsaktiviteter anses oviktiga i förhållande till
egenvård och hushållsarbete.
Studien av Jones och Davidson (1995) visar att det var många hobbys som
handskadade personer hade svårt att utföra. Den ger också exempel på aktiviteter
som de skadade patienterna kunde fortsätta med, så som att vandra, simma eller
att arbeta i trädgården. Dessa aktiviteter kan det vara bra för sjukvårdspersonal att
ha i åtanke, och ge förslag på, till de patienter som känner att deras
fritidssysselsättningar blivit begränsade efter handskadan.
22
De två studierna som handlade om begränsning i handledsfunktion hade väldigt
lika resultat. Den specifika handledsfunktionen var, till att börja med, mer nedsatt
än den allmänna. Under året efter olyckan var det den allmänna funktionen som
var ett något större problem i båda studierna (Harris et al, 2005 & MacDermid et
al, 2003). När resultaten för begränsning i specifik- och allmän handledsfunktion i
de båda studierna jämförs, visar det sig att de är mycket lika varandra och detta
ökar studiernas trovärdighet. Då studierna är gjorda på stora populationer, och att
de båda studiernas resultat överensstämmer väl, visar det på att den allmänna
handledsfunktionen, såsom att klä på sig och att arbeta, är svårare att utföra än de
specifika funktionerna, såsom att skära kött och vrida dörrvred.
De psykiska påfrestningarna vid en handskada är stora. Många av de andra
konsekvenserna som kan drabba en patient efter en handskada är också, indirekt,
starkt kopplade till psykiska konsekvenser. Oron över att t ex behöva hjälp från
andra personer med sina aktiviteter i det dagliga livet, eller upplevelsen av att
känna sig isolerad på grund av sitt handikapp, kan innebära psykiska påfrestningar
för personen. I denna studie valdes dock att under kategorin psykiska
konsekvenser enbart ta upp det som inte hade någon koppling till t ex praktiska
problem i livet eller till smärta, utan bara de uttryck som problemen tar sig i
psykologiska besvär. Alla konsekvenser efter en handskada innebär en förändring
i livet och dessa förändringar kan betyda en minskning av självförtroende eller
känslan av självständighet. Det finns dock ett par direkta orsaker till att handskada
innebär psykiska påfrestningar.
Enligt studier av Gustafsson et al (2000) och Gustafsson och Ahlström (2004)
upplevde ungefär hälften av de handskadade personerna, i det akuta skedet,
obehag av att titta på sin egen hand. Ett år efter skadan upplevde fortfarande lika
många att det var något svårt att titta på handen. Detta kan bero på att handen är så
lättöverskådlig för den handskadade personen och den lätt hamnar i blickfånget i
mötet med en annan person. Att se handen kan också innebära att patienten
ständigt påminns om olyckan och traumat som den innebär.
Den allmänna oron över hur handen såg ut ökade i frekvens, med tiden under de
första arton månaderna efter skadan (Grunert et al, 1988a & Grunert et al, 1992).
En anledning till att oron verkade öka bland patienterna kan vara att oron över
handens utseende får en mindre betydande roll i det akuta skedet om man jämför
med t ex oron över funktionsnedsättning eller smärta. Oron över hur handen såg ut
spelade sedan en allt större roll i personens liv allt eftersom tiden passerade. Ärr
efter skadan eller amputationer innebär en ständig påminnelse om vad personen
upplevt och de gör att det finns risk för att alla personer man möter kommer att
undra vad som hänt. Studien av Grunert et al (1992) är värderad att vara av
relativt dålig vetenskapligt kvalitet eftersom den brister i sin metodbeskrivning
och den presenterar en bristfällig diskussion. Därmed kan indikationerna på att så
många som 32 % av patienterna upplevde kosmetisk oro, efter arton månader,
vara något överdriven.
De symtom som de psykiska påfrestningarna innebär är individuella. I det akuta
skedet, efter olyckan, upplevde nästan alla patienter mardrömmar och flashbacks.
Studierna av Grunert et al (1988a) och Grunert et al (1992) motsäger varandra vad
gäller frekvensen av de symtomen, men båda studierna uppgav att majoriteten av
patienterna upplevde de båda symtomen i det akuta skedet. Ett par månader efter
skadan inträffat upplevde två tredjedelar av personerna flashbacks medan
23
mardrömmarna fanns endast som ett psykiskt symtom hos 30 respektive 10 % av
populationen. Arton månader efter skadan uppgav 40 % av de handskadade
personerna att de fortfarande hade flashbacks. En anledning till att de två
studierna visar olika resultat kan vara att studien av Grunert et al (1992) är skattad
att vara av medelmåttig vetenskaplig kvalitet och på grund av detta kan det tyda
på att resultatet av Grunert et al (1988a) är mer tillförlitligt.
Ytterligare symtom på de psykiska påfrestningarna var humörstörningar,
traumarelaterad oro och koncentrationssvårigheter. Tillsammans med
mardrömmar och flashbacks kvarstod humörstörningarna, oron och problem med
koncentrationen, för patienterna, långt efter att skadan inträffat (Gustafsson &
Ahlström, 2004 & Grunert et al, 1992). Detta kan belysa vikten av att behandla de
psykiska orsakerna och symtomen i ett tidigt skede efter olyckan för att försöka
minska risken för att de problemen ska kvarstå, många år efter handskadan.
Studierna av Gustafsson och Ahlström (2004) och MacDermid et al (2003)
undersökte hur handskadade personer upplevde sin arbetssituation. Enligt
MacDermid et al (2003), var medelvärdet för upplevda problem i arbetslivet 10,
på en skala från 0 till 100, ett år efter olyckan. Gustafsson och Ahlström (2004)
redovisar att det, ett år efter skadan, var 16 %, av de handskadade personerna som
fortfarande var sjukskrivna, och hälften av dem som återvänt till arbetet upplevde
en sämre arbetssituation. Dessa båda studier ger ett resultat som kan tyda på att
det, ett år efter att handskadan, kvarstår fortfarande problem i arbetslivet.
Studien av Jones och Davidson (1995) är svår att jämföra med de andra två
studierna eftersom den behandlar hur stor andel av de handskadade som tvingats
byta jobb, och inte hur deras situation upplevs. Resultatet i studien av Jones och
Davidson (1995) visar att 71 % av de handskadade personerna tvingats byta
arbete. Detta låter dock som en hög siffra, i förhållande till de andra studierna. Det
kan bero på att samtliga patienter i studien av Jones och Davidson (1995)
genomgått en amputation och att de därför har svårare att utföra sitt tidigare
arbete. Det skulle även kunna bero på skillnader i sjukförsäkringssystem och
samhällsstruktur eftersom studien av Jones och Davidson (1995) är utförd i
Australien och de andra är utförda i Sverige respektive Kanada. Det skulle även
kunna bero på att studien av Jones och Davidson (1995) är något äldre än de andra
två studierna, förändringar i t ex sjukförsäkring och anställningsskydd skulle
kunna ha uppkommit sedan den studien utfördes.
Få av studierna som ligger till grund för denna litteraturstudie tar upp problem i
familjelivet som en direkt konsekvens av en handskada. Undantaget är studien av
Gustafsson och Ahlström (2004) som menar att 8 % av de skadade upplevde ett
försämrat familjeliv. Många andra studier tar dock upp konsekvenser, som i sin
tur kan påverka familjelivet, såsom smärta, oförmåga att utöva hobbys och
känslan av att skämmas över handens utseende. Två artiklar (Grunert et al, 1992
& Grunert et al, 1988b) tar upp problem i sexuallivet som en konsekvens av en
handskada. Anledningen till att problemen ökade under de tre första månaderna är
förmodligen att det är under denna tid som patienterna återupptog sina sexualliv
efter olyckan. Att 12 % av de handskadade patienterna i studien fortfarande
upplevde sexuella problem arton månader efter olyckan är alarmerande. Det kan
vara en indikation på att det är ett problem som borde uppmärksammas mer från
sjukvårdens sida. Det skulle kunna vara en god idé att sjuksköterskan, i sin
24
uppföljning av patienterna, förhör sig om eventuella problem i sexlivet och ger det
stöd som behövs.
SLUTSATS
Det förekommer stora individuella skillnader i vad som upplevs problematiskt
efter en handskada, dels med tanke på skadans typ och omfattning och även med
hänsyn till olika personers livssituation före och efter olyckan.
I denna litteraturstudie presenteras konkreta exempel på konsekvenser, som
drabbat en person, efter en handskada. Denna information kan användas inom
sjukvården för att förstå hur en handskadad persons liv förändras efter skadan.
Förståelsen är en förutsättning för att sjukvårdspersonal ska kunna hjälpa de
patienterna i rätt tid och för att underlätta så mycket som möjligt för dem.
Denna litteraturstudies resultat visar att en del av de handskadade personerna
fortfarande upplever konsekvenser av skadan efter ett år. Inom alla kategorierna;
Smärtupplevelser, Fysiska begränsningar i dagligt liv, Psykiska påfrestningar,
Arbetslivsbegränsningar och Relationspåfrestningar, finns det patienter som
fortfarande är begränsade i sitt liv till följd av den handskada de drabbats av ett år
tidigare. Detta tyder på att handskador kan innebära stora förändringar i den
drabbade personens liv, som de tvingas leva med under lång tid.
Många studier påvisar förbättringar i personernas liv under de första tre
månaderna, men därefter sker inte förbättringarna i samma takt. Detta kan belysa
vikten av tidig intervention för att hjälpa patienten.
Denna studie belyser vikten av att se ”personen bakom handskadan”. Resultatet
visar att det finns en stor bredd mellan de olika konsekvenserna, allt ifrån
svårigheten att se på sin egen skadade hand, till att behöva hjälp med att duscha
och öppna en dörr. Det är därför mycket viktigt att vi, som sjuksköterskor, är
lyhörda för hela personens problematik och inte bara själva handskadans
förbättring. Personal inom sjukvården måste uppmärksamma och uppfölja t ex
personers smärtproblematik, eftersom det är ett problem som kvarstår länge hos
många patienter. Vi, som sjuksköterskor, måste våga fråga hur personen upplever
vardagen hemma och hur det går med sexuallivet. Vi måste även fråga hur de
upplever sin situation med hänsyn till självkänsla och autonomi.
Ytterligare forskning behövs i ämnet för att utforska hur sjukvården bäst kan
hjälpa handskadade personer, i alla aspekter av livet, för att de skadade
patienterna ska kunna återgå till ett så normalt liv som möjligt
25
REFERENSER
Dekkers, M & Søballe, K (2004) Activities and impairments in the early stage of
rehabilitation after Colles’ fracture. Disability and Rehabilitation 26(11), 662668.
Grunert, B et al (1988a) Early psychological aspects of severe hand injury. The
Journal of Hand Surgery 13B(2), 177-180.
Grunert, B et al (1988b) Sexual dysfunction following traumatic hand injury.
Annals of Plastic Surgery 21(1), 46-48.
Grunert, B et al (1992) Psychological adjustment following work-related hand
injury: 18-month follow-up. Annals of Plastic Surgery 29(6), 537-542.
Grunert, B & Maksud, D (1993) Psychological adjustment to hand injuries:
nursing management. Plastical Surgical Nursing 13(2), 72-76.
Gustafsson, M et al (2000) A qualitative study of stress factors in the early stage
of acute traumatic hand injury. Journal of Advanced Nursing 32(6), 1333-1340.
Gustafsson, M & Ahlström, G (2004) Problems experienced during the first year
of an acute traumatic hand injury – a prospective study. Journal of Clinical
Nursing 13, 986-995.
Harris, J et al (2005) The international classification of functioning as an
explanatory model of health after distal radius fracture: a cohort study. Health and
Quality of Life Outcomes 3(73), 1-9.
Hartman, J (2004) Vetenskapligt tänkande. Lund: Studentlitteratur.
Jones, L & Davidson, J (1995) The long-term outcome of upper limb amputees
treated at a rehabilitation centre in Sydney, Australia. Disability and
Rehabilitation 17(8), 437-442.
Lundborg, G (1999) Handkirurgi - skador, sjukdomar, diagnostik och behandling.
Lund: Studentlitteratur.
MacDermid, J et al (2003) Pain and disability reported in the year following a
distal radius fracture: a cohort study. BMC Musculoskeletal Disorders 4(24), 1-13.
Meyer, T (2003) Psychological aspects of mutilating hand injuries. Hand Clinics
19, 41-49.
Polit, D & Beck, C (2006) Essentials of nursing research. Philadelphia, PA:
Lippincott Williams & Wilkins.
Rosberg, H-E (2004) Hand injuries – Epidemiology, Costs and Outcome. Skurup:
Lindbergs Grafiska AB.
26
Runnquist, K et al (1992) Handens rehabilitering, Lund: Studentlitteratur.
Socialstyrelsen (2004) Skador och förgiftningar behandlade i sluten vård 19982002. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen, Operationsstatistik>
http://www.socialstyrelsen.se/Statistik/statistikdatabas/operationer i sluten
vård>välj eller ändra>operationer; ND, regioner; riket, länet>presentation
<2006-04-12.
Willman, A & Stoltz, P (2002) Evidensbaserad omvårdnad. Lund:
Studentlitteratur.
27
BILAGOR
Bilaga 1: Kvalitetsbedömningsmall för vetenskapliga artiklar med inspiration av
Polit och Beck (2006).
Bilaga 2: Sammanfattning av de nio artiklar som används i denna litteraturstudies
resultat.
28
Bilaga 1
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
Är titeln utformad utifrån problem och population?
Innehåller abstract sammanfattning av studiens huvuddrag?
Uttrycks problemet som ska undersökas i inledningen?
Är problemet relaterat till omvårdnadsforskning?
Presenteras relevanta begrepp i inledningen?
Är tidigare forskning presenterat och är den relevant för denna studie?
Är syftet preciserat?
Beskrivs forskningsdesign tydligt?
Är populationen identifierad?
Är result atet klart beskrivet?
Svarar resultatet på syftet och frågeställningarna?
Diskuteras förhållandet mellan studien och tidigare forskning?
Är studiens styrkor och svagheter presenterade?
Presenteras förslag på ytterligare forskning?
29
Bilaga 2
Dekkers, M & Søballe, K (2004) Activities and impairments in the early stage of
rehabilitation after Colles’ fracture. Disability and Rehabilitation 26(11), 662-668
Syfte: Att undersöka problem med att utöva aktiviteter efter Colles’ fraktur och
att jämfö ra upplevda aktivitetsbegränsningar och begränsningar utvärderade med
kliniska experiment.
Metod: En framåtsyftande studie som använder två olika mätinstrument, med
intervjuer och frågeformulär. Mätningar gjordes efter en vecka och efter fem
veckor efter att gipset blivit borttaget.
Population: 33 kvinnor över 50 år i Danmark, som hade haft en fraktur på radius
med efterföljande bakåt- och utåtvridning av handen (Colles’ fraktur).
Resultat: En vecka efter borttagande av gipset var egenvård det största problemet
för de flesta i studien och fem veckor efter gipset blev borttaget var hushållsarbete
det största problemet. Det fanns en dålig överensstämmelse mellan förbättring av
smärta, gripstyrka etc. och patientupplevd förbättring. Fem veckor efter att gipset
på armen blivit borttaget hade 82 % av populationen fortfarande smärta. För 74 %
av dessa var smärtan av medel eller hög intensitet.
Kvalitetsbedömning: Artikeln beskriver studien på ett mycket välstrukturerat
sätt. Titel, abstract och inledning ger en bra bild av vad artikeln handlar om. Syftet
och metoden beskrivs också tydligt. Artikeln är dock inte så nära relaterad till
omvårdnadsforskning. I inledningen presenteras lite tidigare forskning men denna
tas inte upp i diskussionen. Resultatet svarar klart och tydligt på syftet och ger en
beskrivande bild av problemet som undersöks, dock är resultatet lite svårt, för
läsaren, att följa. Artikeln innehåller mycket bra funderingar kring studiens
styrkor och svagheter i diskussionen och bra förslag på vidare forskning. (Hög
vetenskaplig kvalitet)
Grunert, B et al (1988a) Early psychological aspects of severe hand injury. The
Journal of Hand Surgery 13B(2), 177-180
Syfte: Att undersöka de psykologiska symtomen efter en traumatisk handskada.
Metod: Screening av patienter med arbetsrelaterad skada som blivit remitterade
till psykologisk utredning pga. den svåra skadan. Patienterna intervjuades inom de
fem första dagarna efter skadan, en månad, samt två månader efter skadan.
Population: 67 patienter, med amputation eller funktionsnedsättning och
kosmetisk skada, i Milwaukee, Wisconsin, USA.
Resultat: Åtta olika symtom identifierades. Det vanligaste var mardrömmar,
därefter flashbacks, och känslomässig instabilitet. Dessa symtom minskar mycket
under den första månaden efter skadan och fortsätter minska under månaden
därpå. Samtliga symtom var mer påtagliga hos patienter som var amputerade.
Behandlig mot mardrömmarna och återupplevelserna visar gott resultat.
Kvalitetsbedömning: Författaren är fil. Dr i psykologi, vilket gör att artikeln inte
presenterar ett omvårdnadsperspektiv, dock går den att koppla till omvårdnad.
Artikeln är inte så tydlig i sin struktur men den redovisar ett mycket relevant
resultat vilket gör den lämplig för denna litteraturstudie. Populationen är dåligt
beskriven och diskussionen beskriver inga svagheter eller styrkor, den redovisar
inte heller någon jämförelse mellan studien och tidigare forskning. Den ger bra
förslag till ytterligare forskning. (Medelmåttig vetenskaplig kvalitet)
30
Grunert, B et al (1988b) Sexual dysfunction following traumatic hand injury.
Annals of Plastic Surgery 21(1), 46-48
Syfte:Att undersöka frekvenser, orsaker och konsekvenser av sexuell dysfunktion
efter en traumatisk handskada.
Metod: Kvalitativa intervjuer med patienter och deras sexualpartners.
Population: Initiellt 120 handskadade personer och slutligen 23 som hade
kvarstående problem. Av dessa var 20 män och 3 stycken kvinnor.
Resultat: Under de första två månaderna efter olyckan uppgav 49 % av de 120
patienterna minskad sexuell kontakt. Vid sex månader uppgav 19 % (23 personer)
fortsatt sexuell dysfunktion. Problemen delades in i; impotens, minskad libido och
partnerns ovilja till sexuell kontakt. Det vanligaste problemet var minskad libido.
Orsaker till de sexuella problemen var främst oro över handens utseende, men
även rädsla över smittsamhet, smärta och oro över de återpåsydda delarna av
handen.
Kvalitetsbedömning: Det är en väldigt kort artikel, trots det är den mycket
informativ och tydlig. Abstactet är perfekt. Inledningen är lång i förhållande till
resten av artikeln, men ger läsaren en mycket bra bild av problemet och studiens
genomförande. Författaren är fil. Dr i psykologi vilket gör att artikeln inte är
speciellt inriktad på omvårdnad. Studiens resultat baseras endast på 23 personer
vilket kan innebära att den inte är så generaliserande, dock var 120 personer med i
studien från början. (Medelmåttig vetenskaplig kvalitet)
Grunert, B et al (1992) Psychological adjustment following work-related hand
injury: 18-month follow-up. Annals of Plastic Surgery 29(6), 537-542
Syfte: Att undersöka frekvensen av några olika symtom som uppträder i samband
medarbetsrelaterade skador.
Metod: En introducerande psykologisk utvärdering av alla patienter inom fem
dagar efter skadan inträffat. Därefter kvalitativa intervjuer vid tre månader, sex
månader, tolv månader och arton månader efter skadan.
Population: 170 patienter med allvarliga handskador i Milwaukee, Wisconsin,
USA.
Resultat: Kognitiva besvär, speciellt återupplevelser av traumat var det vanligaste
symtomet efter olyckan. Av affektiva symtom förekom oro och depression hos
ungefär hälften av patienterna direkt efter skadan men avtog under studiens gång.
Det symtom som minskade minst under de 18 månaderna var oro över handens
utseende, vid studiens slut bekymrade detta fortfarande en tredjedel av
patienterna. Av psykologiska besvär var det vanligaste att vara lättskrämd direkt
efter traumat. Förnekelse och starkt ogillande visade sig vara de vanligaste
beteendemässiga problemen.
Kvalitetsbedömning: Artikelns inledning är bra och förklarar problemet som
undersöks tydligt. Studiens metod är dock dåligt beskriven. Artikeln presenterar
tydliga och väl strukturerade resultat, men diskussionen ger ingen större
beskrivning av studiens styrkor/svagheter och presenterar inga förslag på fortsatt
forskning i ämnet. (Låg vetenskaplig kvalitet)
Gustafsson, M et al (2000) A qualitative study of stress factors in the early stage
of acute traumatic hand injury. Journal of Advanced Nursing 32(6), 1333-1340
Syfte: Att identifiera stressfaktorer hos patienter med en akut traumatisk
handskada från traumatillfället fram till första återbesöket (8-20 dagar efter
olyckan)
Metod: Kvalitativa intervjuer med ”grounded theory” som dataanalysmetod
31
Population: 20 patienter, varav 19 män, 25-71 år, inneliggande patienter vid en
handkirurgisk klinik i Örebro, Sverige
Resultat: Studien visar att stressfaktorer, 8-20 dagar, efter en akut traumatisk
handskada, är; praktiska problem i ADL, osäkerhet om funktion i framtiden,
smärta, beroende av hjälp från andra, ofrivillig inaktivitet, handens utseende och
traumaupplevelsen i sig. Samtliga patienter, i studien, upplevde praktiska problem
med ADL, hälften oroade sig över handens funktion i framtiden.
Kvalitetsbedömning: Artikeln är välskriven och lätt att följa. Studien presenterar
en population som har stor spridning vad gäller ålder, typ av skada och orsak till
skadan. Relevanta begrepp förklaras mycket bra i inledningen, dessutom finns det
en god koppling till omvårdnadsforskning. Diskussionen är mest återberättande
och presenterar inte några styrkor eller svagheter med den egna forskningen. Dock
presenteras konkreta förslag till vidare forskning. (Hög vetenskaplig kvalitet)
Gustafsson, M & Ahlström, G (2004) Problems experiences during the first year
of an acute traumatic hand injury – a prospective study. Journal of Clinical
Nursing 13, 986-995
Syfte: Att, från patientens synvinkel, undersöka konsekvenser av en akut
traumatisk handskada under det första året efter olycka.
Metod: Framåtsyftande, kvantitativ studie med hjälp av frågeformulär via post.
Population: 91 patienter, rekryterade från en handkirurgisk klinik på ett svenskt
universitetssjukhus. Patienterna var över 18 år och 88 % var män. De hade
handskador som krävt kirurgisk vård.
Resultat: De upplevda problemen minskade mellan skadotillfället och 3 månader
efter olyckan. De problem som fortfarande kvarstod efter 3 månader hade en stor
tendens att kvarstå även efter 1 år efter olyckan. Efter 1 år hade en majoritet av
patienterna måttliga funktionshinder pga. olyckan. Hälften av patienterna som
återvänt till arbetet upplevde sin arbetssituation som sämre än före olyckan. 1/3 av
patienterna upplevde att hela deras livssituation blivit sämre sedan olyckan
Kvalitetsbedömning: Artikeln är välstrukturerad och lätt att följa för läsaren.
Problemet är väl kopplat till omvårdnadsforskning. Artikeln innehåller ett
informativt abstract och har en bra inledande beskrivning av problemet som ska
undersökas. Författarna inger trovärdighet genom att inkludera ett stycke med en
beskrivning av de i populationen som inte medverkade i studien. Resultatet är
klart och besvarar syfte och frågeställningar tydligt med hjälp av brödtext och
tabeller, däremot diskuteras studiens svagheter dåligt. Artikeln avslöjar bara ett
magert förslag på ytterligare forskning. (Hög vetenskaplig kvalitet)
Harris, J et al (2005) The international classification of functioning as an
explanatory model of health after distal radius fracture: a cohort study. Health and
Quality of Lift Outcomes 3(73), 1-9
Syfte: Att fastställa hur en fraktur på radius påverkar t ex aktiviteter och om ICFs
hälsomodell kan beskriva konsekvenser av en sådan fraktur.
Metod: Framåtsyftande Kohortstudie med funktionstester och frågeformulär.
Population: 790 personer, varav 68 % kvinnor, som fått en distal fraktur på
radius och var patienter hos en hand- och övre extremitetsklinik.
Resultat: Medianvärdet på en skala där 100 är perfekt fysisk funktion hos de 790
personerna, var efter tre månader 70 och efter 1 år 87. Smärta minskar från 60 vid
en vecka till 34 vid 3 månader och slutligen till 16 vid 1 år efter skadan, på en
skala där 100 är outhärdlig smärta. Förmågan att utföra finmotoriska rörelser
såsom vrida dörrvred, skära kött och knäppa knappar förbättras markant under
året efter skadan (86 till 11 på en 100 gradig skala). Förmågan att utföra dagliga
32
sysslor såsom hushållssysslor, arbete och hobby förbättras också under det första
året (66 till 14 på en 100gradig skala). De 790 patienterna skattade sin fysiska
hälsa mindre än den mentala hälsan under hela året. Både den fysiska och den
mentala hälsan förbättrades dock och den mentala ansågs slutligen vara värderad
lika högt som medelvärdet är, för alla personer, i USA.
Kvalitetsbedömning: Artikelns titel är något otydlig vad gäller studiens syfte.
Abstractet och metoden är mycket bra formulerade och ger en bra beskrivning av
de tre olika mätinstrumenten som användes i studien. Resultatet är mycket
detaljerat, men kräver ibland mycket av läsaren för att förstå. En del av syftet
besvaras inte i resultatet utan först i diskussionen. Överlag är detta en
välstrukturerad och innehållsmässigt intressant artikel. (Hög vetenskaplig kvalitet)
Jones, L & Davidson, J (1995) The long-term outcome of upper limb amputees
treated at a rehabilitation centre in Sydney, Australia. Disability and
Rehabilitation 17(8), 437-442
Syfte: Att utvärdera den långsiktiga rehabiliteringen av patienter som har någon
typ av armamputation med utgångspunkt från användande av protes och den
fysiska funktionen.
Metod: Ett frågeformulär utformades och lämnades till alla patienter mellan åren
1981 och 1990 som drabbats av en amputation på en övre extremitet.
Frågeformuläret postades till patienter som inte kunde nås fysiskt och de andra
blev intervjuade.
Population: 27 personer deltog och var i åldern 17-72 år. Undersökningen gjodes
i Sydney, Australien.
Resultat: De flesta, 85 %, led av någon typ av smärta, fantomsmärta eller smärta i
stumpen, detta påverkade inte användandet av protes. För 93 % hade
amputationen inneburit förändring i arbete, hem och fritid. Av de 21 som hade
arbete vid tillfället för amputationen behövde 15 byta jobb (71 %). Pensionerade
eller arbetslösa ökade från 3 till 6 personer. Problem med egenvård upplevdes hos
63 % av kvinnorna och 25 % av männen. Även hushållsarbete upplevdes som ett
större problem hos kvinnorna. Patienterna hade t ex problem med att diska och att
skära kött och upplevde att allt krävde mer tid och tanke. Fritiden påverkades hos
70 % av patienterna, t ex kunde dom inte sy eller spela piano längre. Många
slutade utöva sporter som kräver handfunktion, så som tennis, golf, fotboll och
boxning. Flera av patienterna hade fått problem med bilkörning, vilket kunde
lösas med hjälpmedel.
Kvalitetsbedömning: Innehållet i artikeln är mycket intressant, med ett klart och
tydligt resultat. Dock har artikeln en titel och introduktion som är något oklar, den
är inte tydlig i sin beskrivning om vad studien har för syfte. Artikeln innehåller ett
stycke om rehabiliteringsprogrammet på sjukhuset där studien är utförd som är
oväsentligt för att förstå studien. Metoden är något oklart beskriven, men trots
artikelns brister har den ett resultat som är mycket användbart för denna
litteraturstudie. (Medelhög veteskaplig kvalitet)
MacDermid J et al (2003) Pain and disability reported in the year following a
distal radius fracture: a cohort study. BMC Musculoskeletal Disorders 4(24), 1-13
Syfte: Att beskriva smärta och upplevda svårigheter hos patienter med distal
radiusfraktur under det första året efter skadan.
Metod: Framåtsyftande kohortstudie med hjälp av frågeformulär med mätskalor.
Utförda vid baseline, två-, tre-, sex- och tolv månader efter skada.
Population: 129 patienter med en distal radiusfraktur vid en handklinik.
33
Resultat: Medianvärdet för smärtan vid vila var noll efter tre månader, däremot
kvarstod smärtan vid lyft hela året ut men förbättrades gradvis under hela året
efter skadan. Det genomsnittliga medianvä rdet för specifika rörelser så som att
öppna dörrvred, skära kött och att bära fem kilo var direkt efter olyckan 60 på en
skala från 0 till 60 och minskade sedan gradvis för att vid ett år efter skadan vara
1. Det genomsnittliga medianvärdet för vanliga rörelser så som hushållsarbete,
egenvård och fritidsaktiviteter var direkt efter skadan 31 på en skala från 0 till 40
och minskade till att slutligen vara 0 efter ett år.
Kvalitetsbedömning: En mycket informativ artikel med både bra och titel,
abstract och inledning. Resultatet är mycket bra beskrivet med hjälp av tydliga
tabeller och diagram. Författarna tar inte upp några särskilda styrkor eller
svagheter hos studien, förutom detta håller artikeln en mycket hög vetenskaplig
kvalitet. (Hög vetenskaplig kvalitet)
34