Några ideologier
Kommunism: Människor skulle vara lika mycket värda. Alla människor skulle arbeta utefter sin förmåga och
sedan få vad man behövde. Allting skulle också vara gemensamt ägt. I Ryssland utvecklades kommunismen på
ett speciellt sätt. När Lenin kom till makten år 1917 ville han att kommunistpartiet skulle bestå av en elit av
yrkesrevolutionärer som han ville skulle genomföra revolutionen. Han tyckte det var nödvändigt eftersom
arbetarklassen i Ryssland inte var tillräckligt politiskt insatta. Det enda de egentligen brydde sig om var att de
skulle få högre löner och bättre arbetsförhållanden. Lovades dem det så kunde de gå med på i princip vad som
helst. Ett nytt politiskt samhälle var helt ointressant i deras ögon, ansåg Lenin. Under Lenins styre från år 19171924 växte de Marx-leninistiska teorierna till något helt annat än vad det var menat från början. Det bildades en
värld som bara kretsade kring Lenin och andra högt uppsatta män. Stora industristäder växte snabbt fram, det
satsades på kolonijordbruk och det ena med det andra. Snabbt skapades det ett korrupt och skört samhälle i
Ryssland, där folket skulle komma att bli som slavar. Det var teorin om proletariatets diktatur, ett
övergångstillstånd innan det klasslösa samhället skulle ta vid.
Fascism: År 1919 bildade en man vid namn Benito Mussolini ett fascistparti i Italien. Fascisterna ville att landet
skulle styras av en diktator och att alla skulle underordna sig staten. Fascismen byggde på idéer om ett starkt
centralt styre och en stark ledare. För fascisterna var det viktigt med lag och ordning och att staten skulle fatta all
viktiga beslut tillsammans med arbetarnas och arbetsgivarnas organisationer. I praktiken förverkligades det
samarbetet endast på hög nivå. Enskilda människor skulle inte få fatta beslut, och på så sätt skulle motsättningar
mellan de olika klasserna i landet försvinna.
Bland arbetarna fanns en ilska över fascisternas ökande inflytande bland italienarna. De startade då
demonstrationer och strejker. Fascisterna svarade då med att gå emot dem med våld. Våldet är ett tillåtet medel
inom fascismen.
År 1925 gjorde Mussolini sig till diktator, alltså till ensam härskare över hela Italien. Det resulterade i att
förtrycket i Italien ökade avsevärt, och alla som inte var fascister och tänkte så som dem, sattes i fängelse eller
flydde utomlands. Mussolini genomförde också många av de löften till folket som han lovat innan han sattes sig
själv makten. Bland annat folkpension och semestrar. Det gjorde så att arbetarklassen började fatta tycke för
hans styre. Mussolini ville upprätta ett stort och starkt italiensk imperium, och han hade Romarriket som
förebild. Till skillnad från marxismen saknade fascismen en genomtänkt och arbetad ideologi. "Fascismen
inställning hyllade instinkten och handlingen på bekostnad av det småborgerliga förnuftet. "
Nazism: Nazisterna ville ha lag och ordning i en stark stat. Där skulle människorna tjäna staten och ledaren utan
att ifrågasätta dem. Nazismen verkade i princip mer som en rörelse än ett parti. Nazismen var starkt rasistisk och
hävdade att den ariska rasen var överlägsen alla andra, precis som européerna tyckte om afrikanerna på
kolonialtiden. År 1920 grundades det Nazistiska partiet i Tyskland och som ledare sattes Adolf Hitler. Nazisterna
fick mest stöd bland ungdomar och medelklassen. De var besvikna på demokratin i landet efter de ekonomiska
kriserna och trodde att Hitler skulle få landet på fötter igen. Hitler upphävde yttrandefriheten, mötesfriheten och
föreningsfriheten i Tyskland. Dessutom så förbjöds alla partier förutom nazistpartiet. Invånarna i tyskland kunde
inte längre strejka och nazisterna införde censur i tidningar Tv och all media över huvud taget. På så sett kunde
nazisterna kontrollera människorna. Samtidigt som Hitlers maktposition växte sig allt starkare, ökade förtrycket
mot judar, homosexuella och kommunister. Nazisterna satte dem i koncentrationsläger eller så mördades de.
22
ahimsa [ahi´nsa:], ahi Πs[ (sanskrit, 'icke - våld'), den moraliska och rituella
regeln att inte döda eller utöva våld mot andra levande varelser. Detta ideal
kom att delas av de stora indiska religionerna. Starkast framhävs det inom
jainismen (där det präglar hela livsföringen) och inom hinduismen hos
rörelser som dyrkar Vishnu. Till det levande räknas småkryp och växter och
även delar av den enligt västerländsk uppfattning livlösa materien. I
vardagslivet innebär strängt tillämpad ahimsa bl.a. vegetarism. Värnandet
av nötkreature n förbinds i hinduismen med ahimsa. Gandhi lade begreppet
('non- violence') till grund för sin antikoloniala kamp. Denna politiska
tillämpning har påverkat användningen av icke - våldsmetoder i andra delar
av världen. Besläktade tankegångar finns bl.a. hos Albert Schweitzer och
inom ekosofin. (www.ne.se)
23
