STATSVETENSKAPLIGA FAKULTETEN
Urvalsprov i Allmän statslära
Linjen för politologi
Bedömningsgrunder
Sommar 2014
Urvalsprovet bedömdes år 2014 utgående från nedanstående bedömningsgrunder. Inträdesboken var
Jonas Linde & Joakim Ekman: Demokratiseringsprocesser. Teoretiska ansatser och empiriska
studier. Materialet delades ut vid provtillfället.
LITTERATURPROVET
Harisalo Risto: Organisaatioteoriat. Tampereen yliopistopaino. 2008. ISBN 978-951-44-7533-7
(nid.)
eller på svenska
Abrahamsson B & Andersen J.A.: Organisation. Att beskriva och förstå organisationer. Upplaga
4, förnyad och utökat. 2005. Liber AB.
1. Definiera följande begrepp:
a. Demokratiseringsvåg enligt Samuel Huntington (2 p)
Den amerikanska Samuel Huntington har i boken The Third Wave (1991) visat hur man utifrån ett
historiskt perspektiv kan betrakta demokratins framväxt i världen i tre vågrörelser. Dessa rörelser
kallar Huntington demokratiseringsvågor, och han definierar dem som ”en grupp
transitionsprocesser från icke-demokratiska till demokratiska regimer som inträffar inom en
avgränsad tidsperiod och som påtagligt överstiger antalet transitionsprocesser i motsatt riktning (s.
51). Redan genom att beskriva innehållet i detta citat eller på ett annat sätt visa att man förstått rätt
Huntingtons idé fick man 1 poäng. Ytterligare 0,5 p kunde man få genom att vidare utveckla svaret
på ett allmänt plan, t.ex. nämna att en demokratiseringsvåg också vanligtvis innefattar liberalisering
och/eller begränsad demokratisering och att de två första vågorna följts av motvågor. För att få
ytterligare 0,5 p krävdes att de tre demokratiseringsvågorna (första 1828-1926, andra 1943-1962
och tredje 1974 framåt) nämndes åtminstone kort. (s. 51-69)
b. Totalitarism (2 p)
Termen totalitarism, eller totalitarianism, myntades enligt Linde & Ekman på 1920- och 1930-talen
som en del av den italienska fascistiska ideologin. Under 1950-talet återkom begreppet totalitarism
som ett centralt begrepp inom statsvetenskapen och användes då för att beskriva såväl
kommunistiska som fascistiska regimer. Genom att konstatera det här fick man 0,5 p.
Karakteristiska drag för totalitära regimer är den dominerande, statsbärande ideologin,
enpartisystemet, propagandan, terrorn, förtrycket och det ”djupfrysta” ekonomiska livet. Genom att
nämna de karakteristiska dragen fick man 1 p. Ytterligare 0,5 p. kunde man få genom att utveckla
beskrivningen av totalitarism, t.ex. genom att referera till Friedrich och Brzezinskis deskriptiva teori
om den totalitära regimen. (s. 112-113)
c. Konsensusdemokrati
Konsensusdemokrati syftar på demokratiska system där man strävar efter maktdelning mellan ett
flertal politiska aktörer eller samhällsgrupper för att maximera förhandling, kompromiss och
deliberation (1 p). De har ställts mot majoritetsdemokrati som innebär att den politiska makten
koncentreras i händerna på det största partiet i parlamentet (0,5 p). För att få ytterligare 0,5 p
krävdes att definitionen utvecklades, t.ex. genom att referera till sammanställningen av
karaktärsdragen för konsensusdemokrati enligt Pippa Norris. (s. 178-181)
2. Vad avses med moderniseringsteori inom demokratiforskningen och hur har
perspektivet kritiserats? (6 p)
Den statsvetenskapliga forskningen som fokuserade på demokrati och demokratisering var under
1960- och 70-talen till stor del sysselsatt med att försöka finna och förklara faktorer som var
nödvändiga för demokratins överlevnad och stabilitet. Den viktigaste forskningsfrågan gällde i
vilken grad det existerar specifika faktorer som måste finnas på plats för att ett demokratiskt
styrelseskick överhuvudtaget ska kunna etableras, och i förlängningen också överleva och
stabiliseras. Grundtanken var att det är de grundläggande strukturerna i ett samhälle som bestämmer
om demokrati är möjligt eller inte. Perspektivet har kommit att kallas strukturperspektivet,
moderniseringsteori eller funktionalistisk teori. För den här beskrivningen kunde man få 2 p. Av de
poängen fick man 1 p om man kunde placera moderninseringsteorins guldålder i ett tidsperspektiv
och 1 p för att ta upp strukturernas betydelse i sammanhanget
De strukturella frågorna som Linde & Ekman tar upp i sammanhanget är den socioekonomiska
utvecklingsnivån och den politiska kulturen. En utförlig beskrivning av dessa två perspektiv gav
sammanlagt 4 p: 2 p för beskrivningen av det socioekonomiska perspektivet och 2 p för
beskrivningen av den politiska kulturen. Eftersom det också frågas efter hur
moderniseringsperspektivet kritiserats krävdes att också kritiken togs upp i beskrivningen av den
socioekonomiska utvecklingsnivån och den politiska kulturen – i annat fall kunde fulla poäng inte
uppnås. (Linde & Ekman 73-92)
3. Vilka metoder har använts för att främja demokrati i internationell kontext? (6 p)
Att främja en demokratisk utveckling i enskilda länder handlar enligt Linde & Ekman om
demokratibistånd i olika staters och internationella organisationers regi, men även den roll som
transnationella civilsamhällsaktörer och transnationella företag kan spela i
demokratiseringsprocesser. Aktörerna som ägnar sig åt att försöka påverka
demokratiseringsprocesser i olika länder kan därmed vara stater och internationella organisationer,
men även icke-statliga aktörer såsom civilsamhällsgrupper och företag. När Linde & Ekman
diskuterar analysen av demokratifrämjande åtgärder refererar de till Silander som anser att man i
sammanhanget bör beakta följande aspekter: aktörerna, intresset som driver aktörerna, metoderna
(som kan vara politiska, ekonomiska eller militära till sin natur), kanaler (uppifrån och ner eller
nerifrån och upp), relationer (i termer av krav och stöd) och påverkan (som kan vara större eller
mindre, positiv eller negativ). Man kunde få 1 p genom att nämna vilka aktörer som deltar i
demokratifrämjande. 2 p kunde man få genom att diskutera de olika aspekterna som är viktiga i
analysen av demokratifrämjande åtgärder.
Ekman och Linde diskuterar också separat stater, internationella organisationer och institutioner
samt icke-statliga aktörer som demokratifrämjare. Man kunde få 1 p genom att beskriva utförligare
hur stater agerar för att främja demokrati, 1 p för hur internationella organisationer främjar
demokrati och 1 p för beskrivningen om hur icke-statliga aktörer främjar demokrati. (Linde &
Ekman 202-212)
MATERIALBASERAT PROV
4. Vad menar John Rawls när han talar om ”en slöja av okunnighet”? I detta svar
behöver du inte referera till inträdesboken.
Johan Rawls presenterar i stycket från En teori on rättvisa, som materialet bestod av, en
rättviseuppfattning, där den vägledande tanken är att det är rättviseprinciperna för samhällets
grundstruktur som den ursprungliga överenskommelsen – detta till skillnad från Lockes, Rousseaus
och Kants idé om samhällsfördraget som med det ursprungliga fördraget syftar på ett avtal om
anslutning till ett särskilt samhälle eller val av något särskilt styrelseskick. Sitt sätt att se på
rättviseprinciperna kallar Rawls för rättvisa som skälighet. I rättvisa som skälighet motsvarar den
jämlika ursprungspositionen naturtillståndet i den traditionella teorin on samhällsfördraget. Det är
en hypotetisk situation – inte något som är tänkt som ett faktiskt historiskt tillstånd. Till de
väsentligaste dragen i denna situation hör att ingen känner till sin plats i samhället, sin
klasstillhörighet eller sociala status, ingen vet heller om han haft tur vid fördelning av naturgivna
talanger och förmågor. Det är det här som Rawls syftar på med en slöja av okunnighet. När
rättviseprinciperna väljs ska därmed varken ”naturens nycker” eller de sociala ojämlikheterna ge
någon person fördelar eller nackdelar.
Genom att konstatera detta kunde man få 4 poäng. Viktigt var att definiera begreppet ”en slöja av
okunnighet”. Därtill förutsattes att man redogör för de principer som ska väljas bakom denna slöja –
det vill säga slöjans funktion. Viktigt var också att den ”jämlika ursprungspositionen” som uppstår
av att rättviseprinciperna väljs bakom en slöja av okunnighet är en hypotetisk situation
Vidare 2 p kunde man få genom att konstatera att personerna i begynnelsesituationen – bakom
slöjan av okunnighet – enligt Rawls antagande skulle välja två olika principer: den första kräver
jämlikhet vid tilldelning av grundläggande rättigheter och skyldigheter, medan den andra säger att
sociala och ekonomiska ojämlikheter i fråga om välstånd och auktoritet är rättvisa endast om de ger
kompenserade förmåner åt alla, och i synnerhet åt samhällets minst gynnade medlemmar.
5. I hurdana samhällen kan Rawls rättviseteori enligt din uppfattning tillämpas? (6)
Svaret kunde byggas upp på många olika sätt. Det som var relevant att nämna var att Rawls
rättviseprinciper inte är avsedda att tillämpas för till exempel konkreta institutioner, utan att det
handlar om rättviseprinciper för samhällets grundstruktur. Klart är att Rawls behandlar principer
som är centrala för demokratiska samhällen: det är rationella individer som han tar som
utgångspunkt i sitt tänkande. De är rationella och driver sina egna intressen – och har också
möjligheter att göra det. Rawls idéer om rättvisa skulle därmed knappast användas i diktaturer. I
länder som övergår till demokrati kan de däremot fungera som grund för diskussion när
demokratiska institutioner skapas. Lika bra var argumentet om att Rawls teori bättre lämpar sig för
samhällen där demokratin är etablerad. För denna diskussion kunde man få sammanlagt 4 p. Då
väntades att det i svaren refererades till konkreta exempel i Linde & Ekmans bok.
2 poäng kunde man ytterligare få om man diskuterade Rawls argument om ekonomi, det vill säga
att han tog som utgångspunkt att alla medlemmar i begynnelsesituationen väljer en princip där
sociala och ekonomiska ojämlikheter i fråga om välstånd och auktoritet är rättvisa endast om de ger
kompenserade förmåner åt alla, i synnerhet samhällets minst gynnade medlemmar. I det här
sammanhanget var det intressant att diskutera kopplingen mellan ekonomi och demokrati, både på
ett allmänt plan (ekonomiska strukturer) och relaterat till staters humanitära, demokratifrämjande
åtgärder som en del av biståndspolitiken.
6. Vilka utmaningar ställer globaliseringen på Rawls rättviseteori? (6 p)
Demokratiteorier har av tradition varit fokuserade på statliga strukturer eller beslutsfattande i ännu
mindre enheter. Jämförelser mellan länder har därmed gjorts mycket. I och med att nationalstaternas
roll minskat i och med globaliseringen har många klassiska teorier relaterade till demokrati ställts
inför nya utmaningar. Det här gäller också Rawls teori om rättvisa.
För att få 6 poäng krävdes att man i svaret diskuterade minst tre utmaningar. För varje fråga som
togs upp kunde man få max 2 poäng.
Att den ojämlika, globala verkligheten är långt från Rawls rättviseteori och därför svår att uppnå var
något som togs upp i svaren och som man fick poäng för. I det här sammanhanget krävdes det att
man åtminstone kort nämnde att Rawls teori är hypotetisk.
Att det i den internationella politiken ofta är länder som är aktörer, inte individer som Rawls teori
behandlar var ett annat tema som man kunde få max 2 p för.
Att det på grund av religiös och kulturell pluralism kan vara svårt att få alla i världen att godkänna
Rawls utgångspunkt där rationella individer står i centrum var en annan diskussion som man kunde
få max 2 poäng för.
Resursfördelningen i världen togs också upp i svaren. Det är alldeles relevant att nämna att det på
globalt plan kan vara rent omöjligt att skapa ett sådant ekonomiskt system där precis alla skulle
gynnas vilket är Rawls mål i teorin.
Att diskutera ett argument om att Rawls teori kan fungera som ett bra instrument när man funderar
på hur rättvisa kan främjas globalt gav också 2 p. Hans tankar kan till exempel användas av
medborgarorganisationer som har demokrati och ökad jämlikhet på sin agenda.
