Franska Revolutionen

Franska revolutionen
1789-1799
Orsakerna till revolutionen
1.Frankrike var orättvist styrt.
Frankrike hade ett gammalt politiskt system. Befolkningen var
indelad i tre stånd: adel, präster och det tredje ståndet. Det
tredje ståndet bestod av bönder, arbetare och borgare och
utgjorde hela 98 procent av invånarna men hade nästan ingen
makt alls. Nästan hela makten låg hos adeln och prästerna
som dessutom hade vissa privilegier (fördelar), som t.ex. att
slippa betala skatt. En växande grupp borgare hade blivit
rikare och började kräva större inflytande, mer makt, i
samhället.
Högst upp satt kungen (Kung Ludvig den XVI) som var
enväldig härskare över Frankrike.
2. Ekonomisk kris
Efter många år av krig, däribland sjuårskriget och
amerikanska frihetskriget, stod statskassan nästan tom.
Frankrike var nära att gå i konkurs.
Vid slutet på 1780-talet drabbades landet hårt av missväxt,
vilket hade stor negativ inverkan på ekonomin.
Dessutom var adeln och prästerna befriade från att betala
skatt. Det var bara det tredje ståndet som bidrog till
statskassan. Adelsmännen hade tom rätt att driva in skatter
och avgifter från bönderna för egen del.
Missnöjet över de ekonomiska orättvisorna var stort inom
tredje ståndet, som nu också hade ont om mat.
3. Kungens position försvagades
Kung Ludvig XVI hade tappat makten över landsbygden
alltmer till adelsmännen och hade därför svårt att styra.
Frankrike var inte längre enat under kungen och
regeringen som tidigare.
4. Upplysningen
Fransmännen hade påverkats av Upplysningens idéer och
gjort många kritiska mot det kungliga enväldet och
privilegierna som tillhörde adeln och prästerna, medan de
flesta människor var fattiga och förtryckta.
Nu hade också amerikanska revolutionen visat att
upplysningstidens tankar om en stat utan kung, adel och
stadskyrka kunde fungera.
Kungen kallar till möte
•Efter misslyckade försök att få alla stånden att betala skatt
kallar Kungen representanter från stånden till ett möte med den
franska riksförsamlingen. Det första mötet på 175 år skulle
hållas på slottet i Versaille och förväntningar låg i luften. Inför
mötet hade kungen gått med på att det tredje ståndet skulle få
fler ledamöter (representanter) men eftersom stånden röstade
var för sig (en röst per stånd) så spelade detta egentligen ingen
roll för resultaten. Adeln och prästerna gick nästan alltid ihop
och därför slutade omröstningarna ändå 2-1.
• Tredje ståndet ger sig inte. Ledamöterna kräver att ensamma
få räknas som Frankrikes parlament. Snart förklarar de sig vara
Frankrikes nationalförsamling.
•Även de andra stånden hade blivit påverkade av Upplysningstankarna
och författare som Voltaire och Rousseau. En femtedel av första
ståndets ledamöter och mer än hälften av andra ståndets män stödde
tredje ståndets krav.
•Voltaire var en av de mest inflytelserika männen
under Upplysningstiden. Han vände sig mot
religiös intolerans, politiskt förtryck och
mot okunnighet och fördomar och
var en stark förespråkare av religionsfrihet
och yttrandefrihet.
•Rousseau ville avskaffa monarkin och adeln.
Han tyckte att medborgarna skulle leva i en
republik, där majoritetens vilja skulle styra
Eden i bollhuset
•I ett försök att återta kontrollen stänger kungen den sal
där tredje ståndet höll sina möten. Medlemmarna beger
sig då istället till ett bollhus. Där svär dom en ed om att
inte lämna förrän de kommit överrens om ett sätt att styra
Frankrike på. Eden är idag känd som eden i bollhuset.
•Kungen tvingas ge efter och adeln och kyrkan ansluter
sig till Nationalförsamlingen och går med på tredje
ståndets krav. Tanken är att nationalförsamlingen ska lösa
den ekonomiska krisen och göra landets styre till ett mer
modernt.
•Men det fanns fortfarande en oro att kungen och adeln i själva
verket planerade att jaga bort nationalförsamlingen och ta ifrån
den dess makt.
•Nationalförsamlingen består till större delen av ledamöter från
tredje ståndets övre skikt – borgarklassen, d.v.s. advokater,
handelsmän och författare som nu såg sin chans att öka sin makt
på adelns bekostnad.
•Samtidigt styrde en annan grupp från det tredje ståndet ute på
gatorna i Paris. De var hantverkare och fattiga arbetare, som inte
lät sig styras av någon.
Stormningen av bastiljen
• Bastiljen var en borg som användes som fängelse och
vapenförråd av kungen.
•Bastiljen stormades för att folket trodde att kungen skulle
försöka stoppa Nationalförsamlingen. Man trotsade
kungen.
• Man var rädd att det fanns militärer och vapen inne på
bastiljen som skulle sättas in mot folkmassorna.
•Stormningen skedde den 14 juli 1789. Idag Frankrikes
nationaldag.
När bastiljen föll tog fattiga parisare kontrollen över staden.
Upprörda medborgare bildade revolutionsråd och de av kungens
ämbetsmän som inte lyckades fly dödades. Revolutionärerna
beväpnade sig för att försvara nationalförsamlingen samtidigt som
ordet kring vad som skedde i Paris spreds till landsbygden där
bönder och hantverkare nu också vände sig emot adelsmännen.
•Nationalförsamlingen skriver
”Deklarationen om de
mänskliga rättigheterna” där
det står att alla är jämlika från
födseln och att alla ska ha
politisk frihet, yttrandefrihet
och tryckfrihet.
• Adeln ger under den tryckta
stämningen upp sina
privilegier. Alla ska betala
skatt!
• Tredje ståndet stärker sin
makt och samhället blir mer
rättvist.
•Samtidigt flyr adelsmän runt
om i Frankrike landet i skräck.
De nya idéerna som kom IN:
• Vetenskap, dvs. att man baserade sina kunskaper
på erfarenhet (empiri).
• Människan skall använda sitt förnuft;
tänka själv och ifrågasätta det som alla säger är sant.
• Jämlikhet och rättvisa i samhället!
De gamla idéerna som åkte
UT:
•En uppfattning om hur världen är som bygger på vad
som står i Bibeln.
•Ett sätt att organisera samhället som bestäms av Gud,
och att förändringar endast kan ske om Gud griper in.
•Censur, dvs. att man inte fick skriva vad man ville.
•Kungen, Ludvig XVI, har
nu egentligen ingen makt.
Hans enda uppgift är att
sätta sitt namn på alla nya
lagar.
• Eftersom det nu fanns
tryckfrihet så kom det
mycket mer böcker och
tidningar.
•Olympe de Gouges skrev
”Deklarationen om
kvinnans rättigheter”, då
hon tyckte att det var dåligt
att de mänskliga
rättigheterna inte gällde
kvinnor.
• I Oktober 1789. Parisarna kräver bröd då priserna har stigit i höjden.
Det har samtidigt gått rykten att kungen och drottningen kritiserat
revolutionen.
• Ett stort tåg av kvinnor går mot Versailles för att kräva att kungen gör
något åt matbristen.
• De tränger snart in i slottet i Versailles. Kungen lovar följa med och
kungafamiljen förs till Paris som folkets fångar.
•Nationalförsamlingen fortsatte att stifta lagar baserade på
Upplysningens idéer, och ville göra sig av med det gamla styret
”l’ancien regime” och fördela om det som kyrkorna och klostren
hade ägt så att det nu skulle tillhöra staten.
• Men ute på landsbygden, där Upplysningstankarna inte hade
haft samma genomslag, var de flesta bönder djupt religiösa och
vände sig emot de nya lagarna. De hade fått som de ville med
skatterna och avgifterna och försvarade nu sina bypräster genom
motrevolutioner. Det fanns alltså inre strider, inom revolutionen.
•Snart bestämmer nationalförsamlingen att Frankrike skulle
fortsätta att ha en kung men med mindre makt än tidigare. Nu
börjar kungafamiljen bli allt mer oroliga för sin säkerhet.
•I juni 1791 lämnar
kungafamiljen Paris.
Svensken Axel von Fersen
fick uppdraget att hjälpa
kungafamiljen fly.
•Kungaparet stoppas nära
gränsen, i Varenne, grips av
soldater och förs tillbaka till
Paris, nu i princip som
fångar.
Frankrikes fiender ser en chans att utöka sina territorier nu när
landet är sårbart av revolutionen. De är också oroliga att
revolutionen ska sprida sig utanför Frankrike.
1792 förklarar Frankrike krig mot Österrike, Spanien,
Nederländerna och Storbritannien. Kriget går dåligt för
Frankrikes del, som har en svag armé.
Revolutionärerna från landsbygden begav sig till Paris och tog
över en del av styret i staden. 1792 stormas kungens slott i
Tuilerierna och kungen tvingas söka skydd hos
nationalförsamlingen. Kungamakten avskaffas av
nationalförsamlingen som istället inrättar republiken och som
numera (efter stormningen) kallar sig nationalkonventet, eller
konventet.
Oron över att förlora krigen mot de andra länderna leder till
att misstänkta fiender till revolutionen grips och avrättas, ofta
utan rättegång.
Vid Valmy, 15 mil från huvudstaden, lyckas en
revolutionsarmé stoppa de angripande länderna och kriget
vänder till slut till Frankrikes och revolutionens fördel.
Kung Ludvig XVI hade förlorat all sin makt och sökte nu stöd i
andra länder. Breven han skrev togs som ett förräderi mot
revolutionen. Revolutionsledarna behövde försvara sin
revolution, som fortfarande var hotat av både yttre fiender och
inre strider, och dömde honom till döden. 1793 halshuggs
kungen i Paris.
Europa förfasades över kungens avrättning och hur
revolutionen hade utvecklats. Men revolutionens ledare hade
fortfarande ambitioner att utöka Frankrikes territorium och
fortsatte att föra krig. Allmän värnplikt för män mellan 18
och 25 infördes. Detta innebar att Frankrike kunde skaffa
större trupper snabbare än sina motståndare, som använde
yrkessoldater, och vinna viktiga områden. Men det var också
många som dog i kriget och snart tröttnade befolkningen på
att se så många unga män dö i strid. Inbördesstrider och
protester mot kriget bröt snart ut i landet.
Regeringen blir alltmer pressad och alltmer paranoid. Nu
inleds perioden som fått namnet ”Skräckväldet”.
Skräcken
Revolutionsledarna som hette Marat,
Danton och Robespierre var
välutbildade men hänsynslösa
politiker. De hävdade att i krig och
kris krävs det att alla följer ledarna
och var väldigt misstänksamma mot
alla som inte tyckte som de gjorde.
Under tiden som de styrde i
Frankrike dödades runt 35 000
personer för att de inte tyckte som
revolutionsledarna.
Befolkningen tröttnade snart på de
ständiga avrättningarna och snart
mötte även ledarna döden. Marat
mördad och Danton och Robespierre
avrättade.
Slutet på Revolutionen
De hårda tagen under skräckväldet var inte riktigt det som de franska folket hade gjort
revolution för. Det som revolutionsledarna kallat för det nya samhället bestod av krig,
svält och elände.
Efter ”Skräcken” bytte konventet åter namn till nationalförsamlingen men flera av
lagarna som hade antagits under revolutionens första år avskaffades, bl.a. den allmänna
rösträtten. Nu var det återigen bara förmögna män som hade rätt att rösta.
De arbetare som hade kämpat i revolutionen, inte minst för sin rätt att rösta, såg detta
som ett förräderi och gjorde återigen uppror. De leddes av generalen Napoleon
Bonaparte.
1799 får Frankrike ännu en gång en ny grundlag där direktorerna ersatts av tre
konsuler. Napoleon utsåg sig själv till första konsul och tvingade ledamöterna i
nationalförsamlingen att godkänna den nya lagen, annars kastades de helt enkelt ut ur
nationalförsamlingen. Den franska revolutionen hade nått sitt slut.
Napoleon blir kejsare
I Napoleon såg Fransmännen en stark ledare och även idag är han känd
som en mycket skicklig fältherre och krigare. Man hoppades att en stark
ledare skulle ge stabilitet och lugn efter revolutionens många år av oro och
kaos. Napoleon visste hur han skulle använda Frankrikes arméer, som tack
vare värnplikten var stora, och 1810 hade Fransmännen tagit över nästan
hela Europa.
Men 1812 begick den självutnämnde
kejsaren ett stort misstag. Napoleon
anföll Ryssland. Ryssarna vek först
tillbaka och Napoleons armé ryckte
framåt och intog Moskva. Där väntade
Napoleon på att ryssarna skulle ge sig
men det gjorde de aldrig. Istället började
Moskva brinna, kanske var det ryssarna
själva som tände lågan, vilket lämnade
den franska armén utan mat och skydd.
Napoleons armé fick dra sig tillbaka men
då kom den ryska vintern. De soldater
som inte frös ihjäl i den ryska kylan, togs
till fånga och Napoleon fick snart se sig
besegrad. Han lyckades sätta ihop en
armé, även efter sin förvisning till ön Elba
men besegrades igen, en sista gång, vid
Waterloo.
Frankrike efter Revolutionen
Ett nytt mått- och viktsystem infördes,
som så småningom spred sig till
resten av Europa. Det var baserat på
10-tal och kallades för
decimalsystemet.
Kanske ett ännu viktigare arv från
Napoleon var lagboken han lät
utarbeta: Code Napoleon. Den sade
att alla fransmän stod lika inför lagen
och att ingen grupp skulle ha några
privilegier. Alla skulle betala skatt.
Alla fransmän skulle också ha rätten
att ansluta sig till vilken religion som
helst. Code Napoleon har inspirerat
många andra länders lagar.
I Frankrike infördes också flera nya
skolor, som nu skulle drivas av
staten istället för kyrkan. Utbildning
skulle vara tillgänglig för alla
medborgare.
Följderna av Revolutionen
Revolutionen leder till mer demokrati på längre sikt.
Alla ska betala skatt och alla är lika inför lagen. Adelsmän och bönder ska
ha samma rättigheter. Efter revolutionen var det självklart att ett land
skulle styras av folkvalda representanter.
Olika klasser vann dock olika mycket. Bönderna var fria, de var inte
längre tvingade att vara bundna och beroende av adelsmännen i och med
att livegenskapen avskaffades. Men det var borgarklassens över- och
medelskikt som med ökad ekonomisk och politisk roll vann mest.
Adeln fick tillbaka en del egendomar under Napoleon som också ville ha
ett hov att skryta med. Han slöt fred med kyrkan men den fick inte
tillbaka sina egendomar. De fattigaste, som hade haft en viktig roll i
revolutionen, vann inte mycket, varken pengar eller inflytande.
Följderna av Revolutionen
Samhället som människorna hade drömt om förverkligades inte
helt under Franska Revolutionen men invånarna hade ändå fått
det bättre, fria från det gamla skattesystemet och det ojämlika
samhället.
Revolutionen visade också att om en klass som saknar politisk
makt växer sig tillräckligt stark kommer den snart att kräva makt,
antingen på fredlig väg eller med våld.
Den hade också visat att genom beslutsamhet kunde folket
förändra både lagar och styrelse, vilket förändrade relationen
mellan styrande och styrda för alltid.