en vandring
genom årtusenden...
VÄLKOMMEN TILL EKEHAGEN!
Med hjälp av den här guideboken kan du påbörja din vandring
genom forntiden. Följ stigen ner i byn och upptäck förhistorien!
Från entrébyggnaden kommer Du till vårt Forntidsskafferi.
Här kan Du studera några av de växter som människor förr
använde för sin försörjning. Många av dessa växter anser vi
idag vara ogräs eller utan värde för vår kost, men faktum är att
många av dem tillhör de mest näringsrika födoämnen vi har.
Nässlor t. ex. innehåller många vitaminer och vassrötter är
rika på kolhydrater.
JÄGARSTENÅLDER
Jägarstenåldern började i Sverige efter istidens slut för cirka
12 000 år sedan och slutade för cirka 6 000 år sedan. De äldsta
inlandsboplatserna i Västergötland ligger vid Hornborgasjön
och är cirka 9 300 år gamla, tyvärr utan säkra spår efter hyddor. Sommarboplatserna under jägarstenåldern bestod ofta av
enkla hyddor. Platsen utvaldes noga i närheten av vatten med
möjlighet till både fiske, jakt och insamling av växter.
Hyddorna i Ekehagen är huvudsakligen rekonstruerade efter
boplatsfynd i Ulkestrup på Själland, Danmark. De har uppförts
för cirka 8 000 år sedan invid stranden på en liten ö. På den
boplats som vi först möter i Ekehagen finns två ovala hyddor
med vasstak, cirka 4x6 meter stora. Stommen är av hassel och
björk och dessa är sammanbundna med vidjor och råhudsremmar. Golven är ofta täckta av tall- eller björkbark. En eldstad,
härd, finns nära ingången.
BONDESTENÅLDER
Ett viktigt arbetsmoment för stenålderns människor var
skinnberedningen. På grund av luktproblem och andra olägenheter utfördes den ofta på en särskild yta en bit bort från den
egentlige boplatsen. Kunskapen om olika garvningsmetoder
var stor och viktigt eftersom klädedräkten i hög grad bestod av
beredda skinn.
Bondestenåldern varade från 4000-1800 f Kr. Perioden karaktäriseras av övergången till nya näringsfång med boskapsskötsel och jordbruk. Såväl bosättningsmönster som människors
idéer om livet förändras. Man får en ökad bundenhet till landskapet och en fastare samhällsstruktur.
Boplatserna, som innehöll flera byggnader, användes året runt.
Husen omgavs av åkrar, betesmark och gravar. Den viktigaste
försörjningskällan var boskapen. Svin, får, getter och nötkreatur gick fritt i skogen och på ängsmarker. Ekehagens långhus
är daterat till slutet av bondestenåldern, cirka 2000 f Kr. Huset
är 14 meter långt och 6 meter brett. Mittstolparna är av ek,
övrigt virke är av asp. Taket består av vass, som är bundet
med vidjor.
I ekskogen finns flera fångstfällor, som visar hur man ibland
bedrev jakt på vilda djur förr i tiden. Här finns giller- och stockfällor i olika storlekar beroende på vilka djur man jagade. De
flesta fällorna blev kända först under senare århundraden och
det är osäkert hur gamla dessa fångstmetoder är. I området
finns också en fångstgrop. Sådana användes främst vid jakt på
älg och ren. Fångstgropar är kända från cirka 4000 f Kr.
BRONSÅLDER
Bronsåldern varade i lite mer än tusen år, 1800-500 f Kr. Ett torrt
och varmt klimat med sommartemperaturer ett par grader högre
än dagens avlöstes efterhand under bronsåldern av ett fuktigare
och kallare klimat. Bronset blev känt genom utökade kontakter
med Centraleuropa. Både koppar och tenn infördes utifrån, till
att börja med i form av färdiga bronsföremål. Efterhand lärde
man sig att gjuta bronsföremål på egen hand. Hästen blev vanligare under bronsåldern, men användes inte i vardagslivet utan
vid ceremonier och som ”statusföremål”.
Bronsålderns hus hade dubbla stolprader, som bar upp taket.
Väggarna var uppbyggda av flätverk med lerklining. Vanligtvis
bodde man i ensamgårdar med ett långhus. Ibland fanns också
förråds- och verkstadsbyggnader. Klädedräkten förändrades
genom att ull användes allt mer till textilproduktion.
Gravskicket påverkades av syd- och mellaneuropeiska idéströmningar, vilket märktes genom att genom att kremering av den
döde blev vanligt.
Speciellt utvalda mossar och grunda sjöar användes som helgedomar. Här offrade man till högre makter och här ställde man
sina gudabilder.
JÄRNÅLDER
Under järnåldern, 500 f Kr till 1000 e Kr. fick vi det klimat som
vi fortfarande har. Somrarna blev lite kyligare och vintrarna varmare och mer regnrika än under bronsåldern.
I Ekehagen finns flera fornlämningar som är från järnåldern. På
två kullar i närheten av järnåldershuset ligger några stensättningar, den ena med en rest sten på toppen. Gravarna är sannolikt brandgravar (de döda kremerades) från äldre järnåldern,
500 f Kr. till 500 e Kr. Bebyggelsen bestod av mindre gårdsgrupper med kringliggande åkrar.
Ekehagens hus är rekonstruerat efter fynd från en bybildning
utanför Halmstad, daterad 200 e Kr. Runt byn fanns betesmarker. Råg och lin tillkom som nya odlingsväxter. De markytor
som användes i lantbruket skildes från varandra genom stenrader, jordvallar och fägator. Ett kulturlandskap, som på en del
håll fortfarande finns bevarat, skapades.
Under denna tid blev järnhanteringen ett viktigt tillskott i
samhället. Redskapen gjorde arbetet och hantverket effektivare. De trakter som hade råvaror fick en tillgång som kunde
utnyttjas för handel och utbyte. Framför järnåldershuset finns
några ugnar för framställning av järn ur rödjord och i smedjan tillverkas redskap, typiska för tiden.
Ekehagens Forntidsby ligger i ett vackert ekskogsområde
utmed Ätran, cirka 2 mil söder om Falköping i Västergötland.
Här finns rekonstruktioner av förhistoriska boplatser
där vi visar hur människorna levde under forntiden.
Under sommaren genomför vi
varje dag guidade turer
genom byn och det finns
mycket att pröva på. I byn
finns fritt strövande
djur av gamla lantraser
samt vildsvin i hägn.
Öppettider: midsommar till
augusti, dagligen.
För bokade grupper, året om.
Ekehagens Forntidsby
521 71 ÅSARP
Tel 0515-88 67 60
[email protected]
www.ekehagen.se
Forntid på
Falbygden
...och tusen år till
Upplev mystiken kring guldhalskragen från Ålleberg, Gerumsmanteln, Falbygdens alla gånggrifter och medeltidskyrkor.
Se den unika rekonstruktionen
av Hallonflickan. Även utställningar med konst och bygdens
historia.
Välsorterad museibutik.
Falbygdens museum
S:t Olofsg 23, Falköping
[email protected]
www.falkoping.se/museet
0515-88 50 50
