Klimatförändringen

Klimatförändringen
– ödesfråga för världens fattiga
En skrift från Natur och Miljö
Klimatförändringen – ödesfråga för världens fattiga
Klimatförändringen – ödesfråga för världens fattiga
Utgivare: Natur och Miljö r.f.
Bilaga i Finlands Natur nr 5/2008
Finansierad av utrikesministeriet, informations- och kulturavdelningen,
enheten för utvecklingspolitisk information
Redaktör och ansvarig utgivare: Magnus Östman
Texter: Jonna Söderqvist (om inget annat anges)
Layout: Janne Nyström
Tryckt på Uusimaa i Borgå 2008
Omslagsbild: Invånarna på Sunderban-öarna vid Bengaliska viken i Indien kan bara stå och se på då den stigande havs­
ytan lägger under sig deras hem medan deras utkomstmöjligheter försvinner. Bilden är från ön Ghoramara.
Foto: Robin Hammond / Panos Pictures
Klimatförändringen – än en gång
K
limatförändringen har de senaste åren blivit så till den
grad uppmärksammad att många i dag sätter likhetstecken mellan den och miljöfrågor över huvudtaget.Trots
ökad medvetenhet, fagra löften och internationella och nationella
avtal om utsläppsnedskärningar finns det ingen orsak att sluta
uppmärksamma problemen klimatförändringen innebär. Hotbilderna finns där forfarande och allt fler observationer tyder på att
klimatet verkligen håller på att förändras.
I detta häfte ligger fokus på klimatförändringen i världens fattiga länder. Även om klimatförändringen i högsta grad drabbar
norra Europa med följder både för natur och mänskor är problemen i sydligt belägna u-länder med stor sannolik av helt annan
storleksordning än hos oss. Klimatmodellerna förutspår att torra
områden blir ännu torrare och områden som redan lider av väta
allt oftare drabbas av översvämningar. I båda fallen blir det svårare
att odla livsviktiga grödor och att finna drickbart vatten.
Globaliseringen har gjort att naturkatastofer i fjärran u-länder
även kan drabba i-ländernas invånare. Det var tsunamin i Sydostasien 2004 ett kusligt exempel på, trots att det den gången inte
fanns en koppling till klimatförändringen.
Hittills är det vi i världens rika länder som stått för den överväldigande merparten av de utsläpp som fått atmosfärens koldioxidhalt att stiga med drygt 35 procent sedan mitten av 1800-talet.
Våra utsläpp per person är fortfarande tiotals gånger större än de
som u-ländernas invånare presterar. Då u-länderna samtidigt är
sämst rustade att möta allt oftare förekommande torka, översvämningar och stigande hasvattennivå kan vi knappast idag tala om
klimaträttvisa.
Rättvist är det inte heller att länder som USA envist vägrar att
underkasta sig internationella klimatavtal. Man hänvisar till eko-
nomiska intressen och vill slå vakt om sin uppnådda välfärden.
Men hur mycket är det frågan om minskad välfärd om man måste
avstå från en södernresa med flyg per år, nedlåta sig till att skaffa
en bensinsnål mindre bil eller undvika att skaffa all den hemelektronik som reklamen öser över en?
Samtidigt kanske klimatförändringen innebär flera kilometer
längre väg till fots för kvinnorna i den afrikanska byn som hämtar
vatten från allt mer uttorkande källor. Eller att stigande havsvatten
och stormvindar gör tusentals hemlösa i Bangladesh. Då torkan
slår till i Etiopien och Eritrea leder detta ofelbart till hungersnöd
– då torkan är exceptionell i Finland en sommar blir skördarna
mindre än normalt men butikshyllorna dignar trots det av bröd
och andra spannmålsprodukter.
Det är lätt att gripas av pessimism och se slaget om klimaträttvisa förlorat. Men den läsare som känner att hopplösheten är på
väg uppmanas att ta del av de artiklar som visar hur man i många
fattiga länder hela tiden utvecklar hållbara jordbruksmetoder, förnybara energikällor och enkla lösningar för att spara vatten och energi. Det handlar både om att vidareutveckla gammal traditionell
kunskap och att ta i bruk ny teknik, såsom moderna vindkraftverk
och solceller. U-länderna måste få en chans att utvecklas, till och
med så att deras utsläpp av växthusgaser ökar, men det är ingen idé
för dem att göra samma misstag som i-länderna och bli beroende
av allt dyrare olja och andra fossila bränslen. Många av u-länderna
har utmärkta möjligheter till odling av energigrödor utan att matproduktion eller biodiversitet äventyras.
Vi i Nord är skyldiga dem i Syd betydande hjälp med finansieringen av den nödvändiga hållbara utvecklingen. Det vinner vi
själva på i det långa loppet.
Magnus Östman
Lärare se hit!
Klimatförändringen – ödesfråga för världens fattiga är avsedd att kunna användas i undervisningen i högstadier,
gymnasier, fackskolor och i vuxenutbildning. Till häftet hör
en lärarhandledning och en serie elevarbetsuppgifter som
skall inspirera till läsning av artiklarna i häftet.
Natur och Miljö fortsätter härmed traditionen att ge
ut temahäften med fokus på miljöfrågor som har global
omfattning och är speciellt aktuella i u-länder.Temat för tidigare häften har varit bland annat skogarnas tillstånd i världen, hållbar utveckling i Afrika, världens sötvattensresurser,
miljöhot vid världshavskuster, miljö- och resursfrågor aktuella inom världens matproduktion samt kemikaliseringens
inverkan på hälsa och miljö.
Fler exemplar av Klimatförändringen – ödesfråga för
världens fattiga kan beställas från Natur och Miljös kansli
till självkostnadspris, tel. 09-6122 290 eller e-post: kansliet@
naturochmiljo.fi. Detta gäller även en del av de tidigare
utgivna temahäftena i den mån exemplar av dessa finns
kvar.
Klimatförändringen – ödesfråga för världens fattiga
Klimatförändringen
– det största hotet mot mänskligheten
Klimatförändringen kommer att förändra världen.
Mycket tyder på att havstemperaturerna stiger, naturkatastroferna blir värre, glaciärerna smälter, havsnivån
stiger och landområden drabbas av torka. Trots att i-länderna har förorsakat klimatförändringen, är det de fattiga länderna som drabbas hårdast av dess följder. Men
ännu är det möjligt att bromsa upp den globala uppvärmningen, så att följderna inte blir katastrofala.
blir ännu torrare och de som är våta blir
ännu våtare. Så beskriver specialforskare
Kirsti Jylhä vid Meteorologiska institutet
hur u-länderna drabbas.
Jonna Söderqvist
F
orskarna är mera eniga än någonsin
tidigare: det är människans utsläpp
av koldioxid som är den främsta
orsaken till att temperaturen stiger. Enligt
rapporterna från år 2007 som utgavs av
FN:s klimatpanel IPCC, The Intergovernmental Panel on Climate Change, är
sannolikheten mer än 90 procent att det är
människornas handlande som har orsakat
uppvärmningen sedan 1950, och att det
inte är frågan om naturliga variationer.
Själva temperaturhöjningen drabbar mestadels den norra delen av jordklotet, men
när temperaturen stiger får det följder för
ekosystem över hela jorden. Då drabbas
även de fattiga länderna på södra delen av
jordklotet.
– Nederbördsmängderna har förändrats
så att de områden som redan är torra får
ännu mindre regn och regnen drar sig istället närmare nord- och sydpolen. De områden som redan nu lider av översvämningar
får ännu mera vatten. Förenklat kan man
säga att de områden som redan nu är torra
Brist på mat och vatten
Redan nu har 225 miljoner afrikaner brist
på vatten eller brist på rent vatten. År 2050
kan motsvarande siffra vara 600 miljoner.
Och torkan blir ett allt större hot, eftersom
en tredjedel av afrikanerna lever på områden som har benägenhet för torka, och
enligt IPCC:s rapport kommer halvtorra
och torra områden att öka med fem till åtta
procent fram till år 2080.
– Det måste finnas rent vatten för att
kunna bo på ett område. Om där inte
längre går att bo flyttar människorna bort
och vi får allt flera flyktingar, säger Jylhä.
”Det är de fattigaste av de fattiga i
världen, inklusive fattiga i välmående
samhällen, som kommer att drabbas
allra hårdast av klimatförändringen.”
Dr Rajendra Pachauri,
ordförande för FN:s klimatpanel IPCC
Hugo Ahlenius, UNEP/GRID-Arendal
Kirsti Jylhä med IPCC:s tre tunga rapporter
från 2007.
I Afrika lever största delen av befolkningen av jordbruket, som är hårt drabbat
av torkan. I IPCC:s andra rapport uppskattas det att Afrikas livsmedelsproduktion
kan minska med upp till 50 procent fram
till år 2020.
– Befolkningen i Afrika har i långa tider
kunnat förutspå när regnen kommer. Nu
är situationen förändrad och lokalbefolkningen vet inte längre när de kommer. Att
bruka jorden blir ännu svårare, förklarar
Jylhä.
Speciellt tropiska sjukdomar som kolera
och malaria sprids lättare på översvämningsdrabbade områden.
Ungefär hälften av jordens befolkning
bor på låglänta kustområden och tre fjärdedelar under 60 kilometer från kusten.
Därför är höjningen av havsnivån ett av
klimatförändringens största hot och drabbar hela jordklotet. Det är inte bara luften
som blir varmare, utan också vattnet. Varmare vatten tar mera utrymme och därför
stiger havsnivån. Men det är inte enda följden, utan också de tropiska cyklonerna blir
allt kraftigare och orsakar större förödelse,
flera döda, förstörda hem och skördar som
spolas bort.
Den stigande havsnivån tillsammans
med cykloner kan göra att det kommer salt
i dricksvattnet och stor brist på vatten kommer i en nära framtid att vara ett av de mest
akuta miljöproblemen i södra och sydöstra
Asien, till exempel Kina, Bangladesh och
Indien. Upp till en miljard människor kan
Klimatförändringen – ödesfråga för världens fattiga
Jakob Dall/Danish Red Cross
ligheter att hitta andra sätt att livnära sig
på om det inte går att fortsätta jordbruket,
menar Kirsti Jylhä.
Ett viktigt verktyg i kampen mot klimatförändringen är teknik.
– Den teknik som vi har i i-länderna för
att minska utsläpp borde också u-länderna
få tillgång till, menar Jylhä.
Ännu möjligt
att hejda uppvärmningen
Torka och hårda tider är svårast för de äldre och barnen. I Dida Guchi är det inte givet
att man kan gå i skola och just nu är det speciellt svårt för elever att få sin undervisning.
Hälften av eleverna har avslutat skolan på grund av torkan och den därav beroende bristen
på mat. Flickorna slutar gå i skola för att de måste hjälpa till med anskaffningen av mat.
Pojkarna skickas norrut för att valla boskap och en del slutar skolan på grund av trötthet.
påverkas fram till 2050. Dessutom kan en
tiondel av risodlingarna på de drabbade
områdena vara hotade av salt vatten och
det kan riskera till och med 200 miljoner
människors tillgång till mat.
Asien drabbas förutom av den stigande
havsnivån också av de smältande glaciärerna som omger Himalaya.
– När glaciärerna börjar smälta leder
det först till att en större vattenmängd rinner ut i floderna, vilket orsakar översvämningar, lerskred och stenras. Det här kommer att pågå 20–30 år framåt, men efter det
kommer vattenmängden att minska och
floderna börjar torka ut. Då blir det igen
brist på vatten, berättar Jylhä vid Meteorologiska institutet.
När det blir brist på rent vatten och mat
ökar risken för konflikter och oroligheter,
vilket också kan påverka i-länderna.
– Vi måste verkligen satsa på att hejda
klimatförändringen så att inte klyftan mellan de rika och fattiga länderna blir större,
betonar specialforskare Jylhä.
växtsäsongen därigenom förlängs.
– Klimatförändringen drabbar de allra
fattigaste länderna, som har stor befolkningstillväxt, lite pengar och många andra
problem såsom inbördeskrig och andra
konflikter, hunger, fattigdom och sjukdomar. De här länderna har inte några bra
möjligheter att anpassa sig och därför drabbar klimatförändringen dem ännu hårdare,
säger Jylhä.
Dessutom gör klimatförändringens följder att det blir svårare för de drabbade länderna att utvecklas ekonomiskt.
Enligt Jylhä är det viktigt att flickorna
och kvinnorna på landsbygden får utbildning.
– Högre bildningsnivå gör det överlag
lättare att anpassa sig till klimatförändringen och då har man också bättre möj-
– Ju varmare jorden blir, desto allvarligare
blir följderna. Men ännu har vi i i-länderna
tid att minska på våra koldioxidutsläpp.
Enligt IPCC:s rapport bedömer man
att det behövs styrmedel och åtgärder för
att minska utsläppen, till exempel internationella avtal och lagar. Om man inte gör
någonting, förutspås det att utsläppen ökar
med 25 till 90 procent. Samtidigt skulle iländerna ha råd att minska utsläppen.Det
beräknas att deras ekonomiska potential
fram till 2030 är tillräcklig för att kompensera uppskattade ökningar av utsläppen
samt för att minska utsläppen till under dagens nivå. Och kostnaden, mätt som minskad global BNP-tillväxt, motsvarar mindre
än 0,12 procentenheter per år. En stor del
av den här kostnaden kompenseras dessutom genom att miljö- och hälsokostnaderna sjunker till följd av minskade utsläpp
av föroreningar.
Vilka ansträngningar som görs för minskade utsläpp under de närmaste 20–30
åren avgör i stor utsträckning den långsiktiga globala temperaturökningen och därmed förväntade effekter.
– Det kommer att bli varmare, det är
säkert, och jag tror att vi kommer att uppleva asenliga följder av klimatförändringen.
Men vi måste göra allt för att bromsa upp
den så att följderna inte blir outhärdliga.
Det handlar om vår vilja, avslutar Jylhä.
Hur hårt ett land drabbas av klimatförändringen beror på dess möjlighet att anpassa
sig och på vilket sätt landet drabbas. I-länderna har mycket bättre möjligheter till
anpassning och dessutom kan klimatförändringen i viss mån till och med gynna
i-länderna då det blir varmare i norr och
Kvinnor i södra Etiopien tvingas ofta gå i dagar för att hitta ved, vilken de säljer på den
lokala marknaden. Kvinnan på bilden kan
vänta sig få cirka 35 cent för veden hon bär.
Jakob Dall/Danish Red Cross
Anpassning viktigast för u-länderna
Klimatförändringen – ödesfråga för världens fattiga
– Växthuseffekten är en förutsättning för liv
här på jorden, men det blir problem då den
här effekten förstärks, förklarar Kirsti Jylhä
vid Meteorologiska institutet.
Den viktigaste växthusgas som förorsakar uppvärmningen är koldioxid. Den finns
naturligt i atmosfären, men mängderna har
stadigt ökat i samband med förbränning av
fossila bränslen, främst kol och olja. Koldioxidhalten i atmosfären har stigit med
drygt 35 procent sedan mitten av 1800-talet och samtidigt har också halten av andra
växthusgaser, såsom metan och dikväveoxid, ökat som ett resultat av människans
aktiviteter. Det är troligt att jorden under
de närmaste hundra åren kommer att värmas upp med mellan 2 och 4,5 grader och
det är mycket osannolikt att vi klarar oss
undan med mindre än 1,5 graders uppvärmning. Det värsta scenariot, som kallas
A1FI, pekar mot en uppvärmning på fyra
grader de närmaste hundra åren. De allra
känsligaste modellerna visar på så mycket
som 6,4 graders uppvärmning.
Fakta / klimatförändringen
– globalt sett har jordens medeltemperatur ökat med 0,4 till 0,8 grader under hundra år. Orsaken är att halten av växthusgaser, i synnerhet koldioxid, har ökat i atmosfären
– alla 1900-talets tio varmaste år inföll under de senaste 15 åren. Av dessa var 1998 varmast
– det uppskattas att temperaturen på jorden kommer att stiga med 1,4 till 5,8 grader. Ju varmare det blir, desto allvarligare är följderna
– klimatet blir varmare på de norra breddgraderna än i tropikerna
– temperaturhöjningen förändrar vädret. Det varmare klimatet förorsakar och förvärrar dessutom sannolikt extrema väderfenomen: i norr blir det hårda stormar, skyfalloch översvämningar; i söder torka och skogsbränder
– torkan gör att ökenområdena blir allt större, vilket i sin tur gör det svårare att ha boskap och bedriva jordbruk
– i den varma och fuktiga luften sprids tropiska sjukdomar såsom malaria och kolera lättare
– FN:s klimatpanel gav år 2007 tre rapporter om klimatförändringen och fick Nobels fredspris tillsammans med Al Gore
Källor:
FN:s klimatpanel 2007: Den naturvetenskpliga grunden. Huvuddragen i ”Sam-
manfattning för beslutsfattare i IPCC:s rapport WG I”
FN:s klimatpanel 2007: Klimateffekter, anpassning och sårbarhet. Huvuddragen
i ”Sammanfattning för beslutsfattare i IPCC:s rapport WGII”
FN:s klimatpanel 2007: Åtgärder för att begränsa klimatförändringar. Huvud-
dragen i ”Sammanfattning för beslutsfattare i IPCC:s rapport WG III”
Panos media toolkit on communicating research – No. 6: Climate change:
Adapting to the greenhouse
Kehitysyhteisön palvelukeskuksen Kepa ry:n kehityspoliittiset tietolehtiset: Ilmastonmuutos ja kehitysmaat
Savuna ilmaan? Ilmastonmuutos ja kehitys – uhkia ja toimintamahdollisuuksia.
Servicecentralen för utvecklingssamarbete Kepa rf., Jordens vänner i Fin-
land och Finlands naturskyddsförbund
Staden Dida Guchi, Etiopien, råkade våren
2008 ut för en dödlig torka. Befolkningens
levebröd bygger på boskapsuppföding.
Då det varken finns vatten eller gräs dör
djuren.
Jakob Dall/Danish Red Cross
Varför
blir jorden
varmare?
Klimatförändringen – ödesfråga för världens fattiga
Hårdare tag i kampen
mot klimatförändringen
K
yotoprotokollet är för tillfället
det enda klimatavtal som är globalt omfattande och därmed det
starkaste globala verktyget i kampen mot
klimatförändringen. Vägen till att nå överenskommelse har varit både lång och krokig. De industriländer som undertecknat
protokollet har förbundit sig att minska
sina utsläpp med i medeltal fem procent.
Men det är inte ens nära på en tillräcklig
nedskärning.
– Är glaset halvfullt eller halvtomt? Så
beskriver Oras Tynkkynen, grön riksdagsledamot och regeringens klimatsakkunniga, sin syn på avtalet.
Protokollet är det viktigaste avtalet i
kampen mot klimatförändringen, men
samtidigt är det otillräckligt. Utsläppen av
växthusgaser borde minska mycket mer än
vad Kyotoprotokollet förbinder dess undertecknare till.
Global rättvisa a och o
I Kyotoprotokollet har man strävat efter
global rättvisa, vilket har gjort att vissa iländer inte har undertecknat avtalet.
– Global rättvisa betyder i praktiken att
de länder som har stora utsläpp av växthusgaser, såsom de rika industriländerna,
skall visa vägen i utsläppsnedskärningarna,
Kyotoprotokollet i all ära, men i
framtiden måste klimatavtalen bli
mycket striktare och mer bindande. Det tror Oras Tynkkynen,
klimatsakkunnig i regeringen.
medan
utvecklingsländerna inte
behöver minska
sina utsläpp i lika
stor omfattning,
eftersom de då
inte har möjlighet
att ta sig ur fattigdomen.
Att följa den
här principen är
väldigt viktig för
att inte klyftan
mellan de fattiga
och rika länderna
skall bli ännu
större, men detta
var en av orsakerna till att USA inte ännu
i denna dag har ratificerat Kyotoprotokollet. Enligt USA är det orättvist att u-länderna inte behöver begränsa sina utsläpp i
lika stor omfattning. Samtidigt förbrukar
en vanlig amerikan, för att upprätthålla sin
rika livsstil, 20 gånger mera resurser än en
indier, som förbrukar för att överleva.
– Hur har USA mage att sedan påstå att
det är orättvist att de måste minska på sina
utsläpp mer än Indien? Det är helt oförståeligt och otroligt fräckt, utbrister Tynkkynen.
Har varje människa
rätt att producera
utsläpp? I alla fall är
mängden rätt ojämnt
fördelad.
Enligt honom måste också fattiga länder minska sina utsläpp för att effekterna
av klimatförändringen inte skall bli förödande. Han anser ändå att utvecklingsländerna gör förvånansvärt mycket.
– Till exempel Kina har höga målsättningar och satsar hårt på bland annat vindkraft.
I länder som håller på att industrialiseras är det också vanligt med större utsläpp.
Större ansvar, bättre samarbete
Ur klimatets synvinkel är minskade utsläpp
lika värdefulla oavsett var på jorden de
Handel med utsläppsrätter
”Fungerar om det genomförs på rätt sätt”
Ett av problemen i det
internationella klimatarbetet har varit att få med
u-länderna i utsläppsnedskärningarna på ett sätt
som inte minskar deras
förutsättningar att ta sig
ur fattigdomen. Handel
med utsläppsrätter och de
andra flexibla mekanismerna i Kyotoprotokollet
kan ge u-länderna den här
möjligheten.
I
stället för att införa traditionella koldioxidskatter finns det inom ramen för
FN:s klimatkonvention och Kyotoprotokollet så kallade flexibla mekanismer.
De är utsläppshandel, mekanismen för
gemensamt utförande och mekanismen för
ren utveckling.
Utsläppshandeln är ett styrmedel för
att kostnadseffektivt minska utsläppen av
växthusgaser. Utsläppsnedskärningarna
sker i de länder där det finns ekonomisk
och politisk möjlighet till det och där det
billigast och vettigast att göra det, eftersom
det är marknadskrafterna som styr. Tanken
är att mekanismerna också skall locka länderna att satsa på nedskärningar.
− Tidigare ställde jag mig kritisk till
handel med utsläppsrätter, men i dag anser
jag att det är ett fungerande och vettigt system, säger Oras Tynkkynen.
U-länderna kan vinna
på utsläppshandel
På basis av utsläppen i varje land i början
av 1990-talet, har ett så kallat utsläppstak satts upp. Om landet inte överskrider
sina utsläpp kan det sälja de utsläppsrätter
som inte används. Och om taket överskrids
måste landet köpa fler utsläppsrätter av
andra länder.
För industriländerna som redan har investerat stort i att minska utsläppen, kan
det bli billigare att köpa en utsläppsrätt från
ett annat land som i sin tur får pengar att
Maan ystävien ilmastokampanja
Internationella klimatavtal:
Klimatförändringen – ödesfråga för världens fattiga
genomförs, vilket också är ett problem.
– Eftersom klimatet är gemensamt så
drar alla länder nytta av att ett land minskar
utsläppen. Det gör det lockande för länderna att åka snålskjuts på andras insatser
istället för att göra något själv. På det viset
uppkommer en ond cirkel, svarar Tynkkynen på frågan om varför det varit så svårt
att få till stånd ett avtal.
För att lyckas bromsa upp klimatförändringen måste det globala samarbetet bli
bättre och i all synnerhet starkare.
– Det behövs starkare avtal med större
utsläppsnedskärningar, starkare institutioner och ett starkare FN, efterlyser Tynkkynen.
Inom handeln kan den globala Världshandelsorganisationen WTO utfärda hårda
sanktioner om handelsavtalen inte följs.
Men ett motsvarande finns inte ännu för
miljöfrågor.
Tynkkynen tror ändå att utvecklingen
går mot det bättre.
– Nu har medvetenheten och kunskapen om klimatförändringen blivit mycket
bättre.
Han tror också att de internationella
avtalen kommer att bli starkare och att vi
kanske får en ny stark miljöinstitution.
– Om till exempel USA får en president
som är miljömedveten, så kan vi gå snabbt
framåt på fem år. Men det kan också ta
lång tid och vägen framåt kan gå genom
många kriser, funderar Tynkkynen.
satsa på att själv skära ner sina utsläpp. På
det sättet kan landet också i fortsättningen
sälja utsläppsrätter.
De två andra projektbaserade flexibla
mekanismerna är gemensamt genomförande, Joint Implementation (JI) och mekanismen för ren utveckling, Clean Development
Mechanism (CDM). I det gemensamma
genomförandet kan industriländer eller företag genomföra åtgärder i ett annat i-land
och tillgodoräkna sig en del av de utsläppsminskningar som projektet leder till.
I mekanismen för ren utveckling skall
industriländerna satsa på åtgärder i länder som inte omfattas av Kyotoprotokollet, alltså främst u-länderna. Projekten har
förutom utsläppsbegränsningen också som
mål en hållbar utveckling i projektens värdländer.
Dessutom kan u-länderna med enkla
och billiga metoder minska sina utsläpp,
eftersom de inte har så avancerad teknik.
Den internationella klimatpolitikens korta historia
1980-talet
Uppmärksamheten ökar kring stigande temperaturer
1988: IPCC, FN:s klimatpanel bildas
Bildandet av IPCC kan ses som ett
tecken på en enighet inom världsorganisationen FN om att frågan om
mänskliga klimatpåverkan måste
undersökas brett. I panelen ingår
vetenskapsmän från hela världen
verksamma inom många olika områden.
1992: FN:s klimatkonvention slås fast
i Rio de Janeiro
Klimatkonventionen har som slutmål
att ”stabilisera halterna av växthusgaser i atmosfären på en nivå som
förhindrar att mänsklig verksamhet
påverkar klimatsystemet på ett farligt
sätt”. Klimatkonventionen binder inte
till minskade utsläpp, utan rika länder
uppmanas att minska sina utsläpp av
växthusgaser på 1990 års nivå. Klimatkonventionen har godkänts av cirka
160 stater och trädde i kraft 1994.
1997: Kyotoprotokollet
Enligt en internationell överenskommelse som slöts i december 1997 i
Kyoto, Japan, ska de ingående länderna förbinda sig att minska sina
utsläpp med bestämda mängder beroende på region. Protokollet omfattar
också de ekonomiska mekanismer
som skall användas. För att protokollet skall träda ikraft måste tillräckligt
många länder ansluta sig.
1998: Varmaste året sedan 1860
Den högsta globala medeltemperaturen noteras sedan mätningar började
göras 1860.
2001
USA ställer sig utanför Kyotoprotokollet
2001: IPCC: Sannolikt att stigande
temperaturer beror på människan
FN:s klimatpanel slår för första
Mekanismerna gör avtalet lockande
En stor efterfrågan på utsläppsrätter
kan göra det lockande för u-länderna att
komma med i Kyotoprotokollet och ta på
sig utsläppskvoter, eftersom de har möjlighet att göra vinst på det.
För att systemet skall fungera krävs det
ändå att det inte finns kryphål i handeln.
När utsläppen beräknades i de före detta
gången fast att mänsklig produktion
av koldioxid och andra växthusgaser
sannolikt ligger bakom klimatförändringar.
2005: Kyotoprotokollet träder i kraft
Tillräckligt många länder godkänner
protokollet, som träder i kraft den 16
februari. Det ska gälla till år 2012.
I maj 2008 hade 181 länder och EU
som organisation godkänt Kyotoprotokollet. Dessa länders utsläpp av
växthusgaser utgjorde 63,7 procent
av de totala utsläppen under år 1990,
som utgör utgångspunkt för Kyotoprotokollet.
USA, som är det land som har de
största utsläppen, har fortfarande
inte godkänt Kyotoprotokollet. Bland
de länder som godkänt protokollet
finns 137 u-länder, bland dem Kina,
Indien och Brasilien som har en snabb
ekonomisk utveckling med ökande
utsläpp som följd. Kyotoprotokollet
förbinder inte u-länderna till utsläppsminskningar, men i-länderna inklusive
EU måste skära ned sina utsläpp med
i medeltal 5 procent av nivån år 1990.
2006: Sternrapporten: klimatförändringarna blir dyra
Den brittiske ekonomen Nicholas Sterns rapport, där följderna av
den globala uppvärmningen mäts i
pengar, får stor uppmärksamhet. Rapporten förutspår en allvarlig nedgång
i världsekonomin, i all synnerhet om
inget görs för att hejda utvecklingen.
2007: IPCC ger ut tre klimatrapporter
FN:s klimatpanel anser att det är
mycket sannolikt att stigande temperaturer världen över beror på människan. Samtidigt sätter EU upp egna
klimatmål och enas om att minska
utsläppen av växthusgaser.
2009: Köpenhamn
Förhoppningarna är höga om att nå
enighet och ett nytt protokoll efter att
Kyotoprotokollet löper ut.
socialistiska länderna överdimensionerades de, vilket resulterade i allt för stora utsläppsrätter i relation till verkligheten.
− Systemet fungerar inte om man
handlar med utsläppsrätter som baserar
sig på påhittade utsläpp, konstaterar Tynkkynen.
Klimatförändringen – ödesfråga för världens fattiga
Klimatskeptiker får svar på tal
Ännu finns det personer som inte tror på att människorna genom utsläpp har orsakat den globala uppvärmningen. Här är några av deras vanligaste invändningar
och argument. Miljöförfattaren Risto Isomäki och klimatforskaren Kimmo Ruosteenoja vid Meteorologiska institutet ger svar på tal.
1. Uppvärmningen som registrerats de senaste
100 åren skiljer sig varken i hastighet eller i
temperatur från det normala.
Temperaturen har alltid varierat på jorden av naturliga orsaker. När det till exempel var som kallast under den senaste
istiden för cirka 20 000 år sedan var den
globala medeltemperaturen 5 till 6 grader
lägre än när istiden tog slut. Uppvärmningen efter istiden tog flera tusen år och
då var uppvärmningen cirka 0,1 grad per
århundrade. Under de senaste hundra
åren har jordens medeltemperatur stigit
med 0,7 grader, och dessutom förutspås
temperaturen stiga med flera grader under det här århundradet, beroende på hur
bra vi lyckas begränsa utsläppen av växthusgaserna. Temperaturhöjningen har
alltså skett mycket snabbare än tidigare.
sker förklaras inte av naturliga variationer,
eftersom de naturliga faktorerna (minskad
solstrålning och vulkanutbrott) tvärtom
borde göra jorden kallare. Ändå har temperaturen stigit väldigt fort under den här
perioden.
2. Under medeltiden var det varmare än nu
och då var människans koldioxidutsläpp minimala. I IPCC:s rapporter förbiser man medeltidens varmare klimat.
I mitten av medeltiden var det faktiskt relativt varmt bland annat kring
norra Atlanten. Temperaturen
har
ändå stigit så mycket de senaste årtiondena att det nu är varmare än då.
IPCC:s rapporter tar också upp det här.
4. Klimatscenarierna baserar sig på datamodeller och de har både stora felmarginaler
och stora osäkerheter kring variablerna (de
undersökta faktorerna).
Klimatmodellerna baserar sig på fysikens lagar och är så invecklade att de inte
skulle gå att använda utan datorer. En modell kan ha 100 000 programrader. Alla
modeller förutspår att klimatet blir varmare, men hur mycket temperaturen stiger
varierar beroende på modell. Också regnen
är svåra att förutspå på vissa områden.
Kritiken mot modellerna är delvis relevant, modeller är bara modeller och hjälpredskap, de är inte verklighet. Men i det här
fallet gräver kritikerna sin egen grop, eftersom den konstaterade uppvärmningen
och dess effekter har varit snabbare än vad
modellerna har förutspått. Till exempel har
den flytande isen i Norra ishavet förlorat en
betydlig del av sin volym, trots att Ishavet
enligt databeräkningarna skulle vara isfri
tidigast år 2070 eller 2080.
3. Det finns inga konkreta bevis på att den
globala uppvärmningen har samband med de
mänskliga koldioxidutsläppen, utan den kan
mycket väl bero på naturliga variationer.
Klimatet har blivit varmare i två skeden,
i början av 1900-talet och på nytt från och
med 1970-talet. Uppvärmningen i början
av 1900-talet berodde till största delen på
naturliga variationer. Men uppvärmningen
som skedde i slutet av 1900-talet och ännu
5. Modellerna, som man använder för
att
förutspå
klimatförändringen
är
bristfälliga:
a. den södra delen av jordklotet har inte
tillförlitliga mätresultat eftersom där inte finns
lika många mätstationer som i norr.
Modellerna baserar sig på fysikens lagar och man inför inga observationsdata. Därför har det ingen betydelse att det inte finns observationer
från de södra delarna av jordklotet.
b. modellerna tar inte i beaktande solens
aktivitetscykel, solfläckar, den magnetiska
strålningen eller andra naturliga faktorer.
Modeller som tar solens strålning i beaktande finns det gott om. På basis av dem
verkar en ganska liten del av uppvärmningen bero på solstrålningen. Solens aktivitet har inte ökat under de senaste 50 åren,
men ändå har temperaturen stigit.
c. modellerna kan inte bevisa att det faktiskt är
just den förhöjda koldioxidhalten som är orsaken till uppvärmningen.
I sådana modeller där växthusgaserna
inte har tagits i beaktande skulle jorden
inte alls ha blivit varmare eller ha värmts
upp nära på så mycket som den nu i verkligheten har gjort.
d. oceanernas inverkan på klimatet känner vi
inte till så bra, så också oceanerna kan vara en
orsak till uppvärmningen.
Också haven har tagits med i beräkningarna, liksom atmosfären, jordens yta etc.
Allt det här har tagits i beaktande, även om
beräkningarna inte ger helt exakta resultat.
e. klimatmodellerna är inte genomskinliga,
rådata och program använda för beräkning
av klimatdata har systematiskt undanhållits
kontroll.
Klimatmodellerna är så invecklade att
det behövs en stor grupp experter från olika
branscher för att göra programmen. Inte ens
den bästa experten skulle klara av att hålla
koll på programmens olika delar i detalj.
Men modellernas väsentliga drag finns nog
väl dokumenterade och de här uppgifterna
är för de flesta modellerna publicerade.
6. Luftens koldioxidinnehåll är knappt 0,04
procent,alltså 0,4 promille.Mer exakt är dagens
värde drygt 380 ppm (ppm=miljondelar). I
dag ökar koldioxidhalten med ca 1,9 ppm per
år och de senaste åren har ökningen varit cirka
100 ppm. Hur kan en så liten faktor ha så
enorma effekter på klimatet?
Växthusgaserna, såsom koldioxid, är en
Klimatförändringen – ödesfråga för världens fattiga
8. Man försöker tysta ner klimatskeptiker och
de tillåts inte delta i debatten och deras avvikande resultat beaktas inte.
Sådana här motsatta resultat som baseras på vetenskapligt hållbart bevis­material
har ingen kunnat framföra. Och om sådana
resultat skulle dyka upp, så skulle vetenskapsvärlden vara tvungen att ta dem i beaktande – helt enligt vetenskapens spelregler.
Isen smälter vid Russellsglaciären i ändan av Sandfluktdalen, öster om det internationella
flygfältet Kangerlussuaq på västra Grönland.
9. Istället för att betala ett dyrt pris för att försöka förhindra den globala uppvärmningen
genom minskade utsläpp borde man använda
pengarna till bättre ändamål, såsom att
anpassa sig till klimatförändringen och hjälpa
u-länderna.
Anpassning och hejdandet av klimatförändringen går på inget sätt emot varandra.
Vi måste stoppa klimatförändringen, men
också anpassa oss till den.
En kraftig satsning på flickors och kvinnors utbildning i u-länderna vore en utmärkt klimatpolitik. Det skulle begränsa
befolkningstillväxten, vilket är väldigt viktigt med tanke på att minska utsläppen. Om
befolkningsutvecklingen är under kontroll,
är det också lättare att anpassa sig. För en
mindre befolkning är det lättare att hitta
något att livnära sig på och om utbildningsnivån är högre är det på många sätt lättare
att anpassa sig till klimatförändringar.
Men det är farligt att bara tala om att
anpassa sig. Inte ens i-ländernas resurser
skulle räcka till anpassningen om temperaturen steg med flera grader och havsnivån
med flera meter.
Magnus östman
7. Temperaturmättningar som visar en stigande trend kan bero på att mätstationerna
med tiden urbaniserats, det vill säga många av
dem har med tiden hamnat inne i städer eller
annan tät bebyggelse då städerna vuxit, från
att ursprungligen legat ute på landet. Det är ett
känt faktum att tätorter utstrålar överskottsvärme.
Det stämmer att tätorter utstrålar
värme, men detta har tagits i beaktande i
mätresultaten. Också områden på landsbygden har värmts upp. Städerna har
värmts upp betydligt beroende på den
värme som kommer från bebyggelse och
trafik, men klimatforskarna är mycket
medvetna om det och har i beräkningarna
eliminerat den här felkällan.
Håkan Eklund
förutsättning för att det skall finnas liv, och
om inte växthusgaserna fanns skulle jorden
vara cirka 30 grader kallare.
Trots att det inte finns en så stor mängd
växthusgaser i atmosfären, så spelar de
en avgörande roll för klimatet. Det är inte
mängden som avgör utan kvaliteten.
Vattenånga som förekommer naturligt i atmosfären har en större inverkan på
växthuseffekten än koldioxid och naturliga
variationer i mängden vattenånga påverkar klimatet mer än koldioxidökningen.
Vattenånga är faktiskt den viktigaste gasen
som orsakar naturlig växthuseffekt.
Mängden vattenånga i atmosfären reagerar snabbt på temperaturförändringar
och om någon faktor gör klimatet varmare, så ökar mängden vattenånga samtidigt. Den ökande mängden vattenånga
förstärker uppvärmningen nästan med
det dubbla. Om temperaturen skulle stiga
med två grader utan att vattenångans effekt beaktas, så stiger den egentligen med
4 grader om vattenångans effekt tas med
i beräkningen. I klimatmodellerna har det
här fenomenet tagits i beaktande.
10
Klimatförändringen – ödesfråga för världens fattiga
Klimatförändringen vardag i u-länderna
Metspö istället för fiskar
K
limatet har alltid förändrats på
grund av naturliga variationer,
men då har de skett så långsamt
att människorna har haft hundratals år
på sig för anpassning. Nu håller stora klimatförändringar på att ske så snabbt att
människorna har svårt att hänga med. Vad
kan man göra åt uteblivna regn eller översvämningar som gång på gång drabbar
samma områden?
– Det finns inte en lösning som skulle
En bonde sår bönor på Mali.
fungera för alla, utan man måste se på varje
enskilt område och vad människorna där
behöver, säger Aili Pyhälä.
För människorna på de drabbade områdena kan det betyda att de måste se med
helt nya ögon på sin situation och hitta nya
lösningar när det inte längre går att fortsätta jordbruket eller boskapsskötseln på
samma sätt.
– Det finns tre viktiga delområden när
det gäller anpassningen: att stärka de små
lokala samhällena, att bygga upp kapaciteten att handskas med förändringar i miljön
och att minska lokalsamhällenas sårbarhet,
säger Pyhälä.
Typiskt för till exempel Afrika är att
jordbruket är monokulturellt, det vill säga
att ett land eller område är beroende av inkomsterna från en enda gröda. I Kenya till
exempel odlar man snittblommor och rosor och om priset på dem sjunker drabbas
landet hårt. Dessutom kräver blommorna
mycket vatten som är en bristvara i området. Istället för att odla blommor kunde
man odla olika sädsorter som tål torka
bättre.
– Jordbruket får inte vara beroende av
endast en sektor, utan man borde sträva efter att göra det mångsidigare. Om det går
på tok för en sektor blir följderna inte så
International Federation of Red Cross and Red Crescent Societies
Istället för att kämpa mot naturen skall vi återgå till
naturens balans. Aili Pyhälä, äldre forskare vid Finlands
Miljöcentral, tror att det är det bästa sättet för de fattiga
människorna i u-länderna att anpassa sig till miljön som
förändras.
11
Klimatförändringen – ödesfråga för världens fattiga
Permakulturen sprids
För majoriteten av de fattiga är jordbruket
livsviktigt, men istället för att satsa på industriellt jordbruk, som kännetecknas av att
man använder mycket kemisk gödning och
bekämpning, så borde man satsa på ett mer
hållbart jordbruk.
Permakultur är ett jordbruk som så
långt som möjligt är i ekologisk balans med
naturen. Ordet permakultur kommer från
de engelska orden permanent som betyder
ständigt och agriculture som betyder jordbruk. Idén är att man skall driva ett jordbruk som tär så lite på naturen att jordbruket skulle kunna fortsätta på samma ställe
i all evighet. Utgående från platsens läge,
förutsättningar, ekologi och energieffektivitet planerar man hur man skall gå till väga
och vad man planterar.
I torra områden kan det handla om att
gräva fåror som samlar upp regnvattnet,
som sugs in i jorden istället för att bara
sköljas bort. Längs fårorna planterar man
växter som tål torka, men som ändå får det
regnvatten som sugits in i fårorna och så
småningom får jorden mera syre och näring. Snart går det också att plantera andra
växter där och man kommer in ett gynnsamt kretslopp.
– I Jordanien har man fått den torraste
ökenplätten att grönska på några månader
och plätten växer sig hela tiden större. Och
det har skett utan konstbevattning och utan
kemikalier. Det fungerar när man odlar på
naturens villkor.
För ett litet och fattigt samhälle innebär
ett sådant jordbruk att man inte behöver
köpa dyr utrustning, gödsel eller bekämpningsmedel. När det finns ett fungerande
jordbruk är samhället inte längre lika sårbart.
ten är också ett viktigt skydd mot stormar,
mot jordskred som uppkommer till följd av
spöregn eller jordbävningar och mot jorderosion. Skogen bromsar stormarna, så att
de inte når så långt in över land och likaså
hejdar den jordskredens framfart. Hur viktig skogen är insåg man när den förödande
jordbävningen skedde i Pakistan år 2005.
Då skapades enorma jordskred som isolerade och dränkte byar.
– När Världsbanken erbjöd pengar
sade Pakistans ledning att de inte ville ha
pengar, utan skogen tillbaka. Skulle det ha
funnits skog längs med bergssluttningarna
skulle förstörelsen kanske inte ha blivit så
stor, säger Pyhälä.
Jonna Söderqvist
ödesdigra som när man bara förlitar sig på
en, förklarar Pyhälä.
Hjälp för att bli oberoende
U-länderna behöver hjälp att anpassa sig,
men enligt Pyhälä skall det bara ske på ett
villkor.
– Vi måste hjälpa samhällena inifrån, utgående från vad de behöver samtidigt som
vi respekterar deras livsstil och vanor. Alltför ofta kommer vi utifrån och tror att vi vet
bäst och berättar hur de skall göra utan att
verkligen lyssna till dem.
Att utbilda kvinnorna, som oftast sköter jordbrukssysslorna, kan vara ett sätt att
hjälpa dem i anpassningen, men det måste
också göras med respekt. Hjälpen måste
vara sådan att den gör det lokala samhället självständigt och inte beroende av hjälp
utifrån.
– Istället för att ge fiskar till en fattig by
på kusten borde vi ge dem ett metspö, och
istället för att kasta rissäckar borde vi lära
dem hållbar odling, förklarar Pyhälä.
Hon tror att det i det långa loppet skulle
vara allra viktigast att stöda människorna
som bor i fattiga samhällen och ge dem tro
på sig själva, en stolthet över vem de är och
– Istället för att ge fiskar till en fattig by på
kusten borde vi ge dem ett metspö, säger
Aili Pyhälä, äldre forskare vid Finlands
Miljöcentral.
sin kultur. De behöver inte och skall inte
anta den västerländska kulturen.
– De här kulturerna har så mycket kunskap och visdom om naturen, vi måste
hjälpa dem att minnas allt de har. De behöver ha och känna självbestämmande makt.
Men Pyhälä tror att det kommer att ta
minst en eller två generationer innan stoltheten och tron på sig själv kommer tillbaka.
– Jag tror att vi alla sist och slutligen
tvingas mot rätt håll, trots att vägen kommer att vara krokig. Jag är mycket hoppfull,
det finns lösningar och möjligheter, säger
Pyhälä.
Skogen behövs
På många torra områden har skogen försvunnit, för att man behövt den som bränsle
vid matlagning eller för att den huggits ner
och gjorts till odlingsmark.
Pyhälä betonar att det är viktigt att
plantera ny skog där man har huggit bort
den. Skogen binder nämligen koldioxid
och hjälper på det sättet att minska klimatförändringen. Men skogen och växtlighe-
Gårdar av denna typ har planerats så att jorden inte skall sköljas bort. Avfallsvatten kan
hällas i ”korgen” i mitten, så att det sedan
filtreras till växterna omkring. Bilden är från
Lesotho i södra Afrika.
International Federation of Red Cross and Red Crescent Societies
12
Anpassning
Det afrikanska centret för forskning i risodling korsade afrikanska och asiatiska risorter, vilket resulterade i Nerica-riset. Riset
ger bättre skördar och tål torka, sjukdomar
och salthaltigt vatten. Nerica-riset odlas
redan i västra Afrika och i Uganda. Före
2009 torde det finnas rissorter som överlever översvämningar upp till 17 dagar.
Flytande åkrar
IFRC
I byn Kamarjani i Bangladesh odlar jordbrukarna säd på flottar gjorda av växtmaterial som flyter. På de här flottarna finns
mylla som säden växer i. När översvämningarna kommer hålls flottarna flytande
och säden dränks inte. Den här tekniken
fungerar också på annat håll i världen.
Sprida kunskap
Att sprida information är viktigt. En grupp
jordbrukare från Kenya slog ihop sina
kloka huvuden och delade med sig av sina
knep och sin kunskap om jordbruksteknik.
Det handlade om allt från att bygga vattenkärl i jorden som samlar upp regnvattnet,
till ämbar som används till droppbevattning och till bekämpning av växtsjukdomar
utan kemikalier. Efter att gruppen började
med hållbart jordbruk steg deras spannmålskörd fyrfaldigt.
Plantera skog
Skogen binder koldioxid, vilket minskar
klimatförändringen. På många områden
kan skogen vara avverkad och det har ödesdigra följder, eftersom öknen breder ut sig
på torra områden (jorderosion) och ingenting skyddar kustlandet. Om det blir lerras
på grund av jordbävning hindrar skogen på
sluttningen lerans framfart.
malt skulle torka på några timmar under
Afrikas heta sol håller upp till 12 dagar i det
här kylskåpet. Tomater som normalt håller
bara några dagar hålls fräscha i tre veckor
i det enkla kylskåpet. Maten håller bättre,
man kan förvara den länge, och dessutom
kommer inte heller flugorna åt den och
därför sprids inte sjukdomar via dem. För
tusentals fattiga har den här uppfinningen
gett ett bättre liv.
Källa:
Panos media toolkit on communicating
research – No. 6: Climate change: Adapting to the greenhouse
http://permaculture.org.au/2008/8/11/arefrigerator-that-runs-without-electricity/
Kylskåp utan el
Man placerar en kruka i en annan kruka
och fyller mellanrummet mellan krukorna
med sand och vatten. Efter det lägger man
maten i den innersta krukan och täcker
den med en fuktig duk eller ett lock. Sedan
sköter termodynamiken resten: när fukten
mellan krukorna avdunstar, drar det värmen bort från den innersta krukan så att
den hålls sval.Till exempel spenat som norIndividuella bakgårdsträdgårdar har skapats
för att se till näringsbehovet hos människor
med HIV och deras familjer. Den här finns i
Sigombeni, Swaziland.
Det finns många enkla sätt att samla vatten
för odling.
IFRC
Det finns redan många
exempel på hur u-länder
framgångsrikt anpassat
sig till klimatförändringen
genom hållbart jordbruk
och enkla energibesparingar.
Brunn i Bingagoungous
i Mali, nordvästra Afrika
International Federation of Red Cross and Red Crescent Societies
Klimatförändringen – ödesfråga för världens fattiga
Vatten överallt – men odrickbart
M
omtaj Begum håller sin baby i
famnen. Hon står bland hundratals kvinnor och köar för en
kruka vatten vid en avsaltningsanläggning
i Tafalbaria, en avlägsen by i Bagerhatdistriktet i sydvästra Bangladesh.
– Vi är tvungna att gå hela den långa vägen hit till avsaltningsanläggningen, eftersom dammvattnet i vår by har blivit för salt
och smutsigt, berättar Khadiza, granne till
Begum.
De är båda med i rusningen efter rent
vatten och får gå flera gånger per dag den
långa och leriga vägen genom mangroveskogarna. Efter att cyklonen Sidr dragit
fram över området i november 2007, blev
vattnet i dammen förorenat och salt. De
som bor längs med kusten har fått dras
med salt vatten i många år. Det blir värre
hela tiden, eftersom havsnivån stiger och
översvämningarna blir vanligare. Forskare
har hittat salt vatten inne i landet 130 kilometer från kusten.
Klimatförändringar
påverkar jordbruk och fiske
– När det salta vattnet har nått dammar och
åkrar rinner det inte bort eftersom flodbäddarna är så igenslammade att de stänger
in vattnet, förklarar Sheikh Selim Akhter
Shawpan, som jobbar inom vattenadministrationen för en medborgarorganisation.
Floder som rinner ut i havet, till exempel
Ganges och Brahmaputra, strömmar inte
längre lika kraftigt och orkar inte föra det
salta vattnet tillbaka ut till havet.
– Det påverkar jordbruket. Jag kan inte
längre odla lika mycket säd som tidigare
– jag har försökt men det lyckas inte på
grund av antingen torka eller översvämningar. Jag tror det beror på förändringar i
klimatet, säger Fazar Ali där han sitter i sitt
lilla hus i Parulia i Sathkira.
För kvinnorna är det vanligt att de går
tre, fyra timmar per dag efter rent vatten,
medan männen har tvingats avstå från de
traditionella sysslorna lantbruk och fiske.
Istället får de söka efter levebröd i de närliggande skogarna eller resa till städerna
för att söka jobb.
Skydd mot översvämningar
Den icke-statliga organisationen Care
Bangladesh har arbetat för att öka kunskapen och medvetenheten om problemen
som klimatförändringen för med sig i kustsamhällen.
– Vi har gjort några specialbyggda lågprishus som tål stormar och satt in sandfilter för att rena vattnet i dammarna. De
är modeller för hur man kan svara på utmaningarna, berättar Cares medieassistent
Ruhul Motin.
Andra samarbetspartners hjälper människorna i det här området att utveckla metoder för att få rent vatten till ett lågt pris,
att odla salttåliga sädesslag och att utveckla
så kallade flytande trädgårdar som är planerade att klara av översvämningar.
Pengar krävs
Men de här små projekten, som drivs av
icke-statliga organisationer, är inte tillräckliga för att möta problemen som klimatförändringen innebär. Enligt en rapport
som FN:s utvecklingsprogram UNDP har
Ett barn måste bära dricksvatten från ett rör
cirka två kilometer bort genom djupa floder
under översvämningen i Sydasien 2007.
Över fem miljoner invånare tvångsförflyttades i Bangladesh och många avled under
krisen.
gett ut, så skulle det mest effektiva vara att
avleda sötvatten från Ganges och att bygga
flera avsaltningsanläggningar. Men det
är uteslutet på grund av de höga kostnaderna.
Enligt doktor Atiq Ahman, en av rapportens författare och arbetande styrelsemedlem ett forskningscentrum i Bangladesh, är
det möjligt att få donationer för vattenteknologin. Men han tror att statsledningen
måste övertygas att utnyttja teknologi, redskap och pengar.
Doktor Fakhruddin Ahmed, ledare för
övergångsregeringen i Bangladesh, berättade för världens ledare tidigare i år under
ett internationellt ekonomiforum i Davos i
Schweiz, vilka förödande effekter klimatförändringen har i Bangladesh. Han riktade en vädjan till hela världen att skapa en
internationell fond som skall hjälpa sårbara
länder att anpassa sig till klimatförändringen. Det är en lång väg dit och under
tiden föreslog han att myndigheterna skall
ansöka om finansiell hjälp från internationella donatorer och från landets egen ekonomi.
Moslem Uddin Ahmed, Panos London
Översättning Jonna Söderqvist
G.M.B. Akash / panos pictures
13
Klimatförändringen – ödesfråga för världens fattiga
14
Panos Institute/Dieter Telemans
Klimatförändringen – ödesfråga för världens fattiga
Massajkvinnor
Massajfolket kan tvingas vara borta i flera
månader i sträck för att hitta bete och vatten
för boskapen.
kämpar mot torkan
Massajfolket kämpar hela tiden mot vattenbrist som
hotar deras livsstil. Men en kvinnogrupp har tagit itu
med problemet.
D
ag ut och dag in från mars till
juni svävar grå och vita moln över
den blå himlen i Kajiado i södra
Kenya. Men varje dag som går uteblir regnen som molnen ger hopp om.
– Det har praktiskt taget inte regnat alls
i regionen. Vi får bara ett fåtal skurar som
inte kan samlas upp, säger David Kirrinkai,
biträdande chef för Oliteyani, förorten till
Ngong Hills i Kajiado.
Torkan hot mot herdelivstil
De uteblivna regnen har haft allvarliga följder för regionen, eftersom både människor
och djur lider. Massajfolket delar land med
vilda djur, och när det finns lite vatten ökar
risken för konflikter.
Massajfolket har levat och klarat sig
här i århundraden, men eftersom klimatet
förändrats hotas deras levnadssätt. Under
de senaste årtiondena har årstidsmönstret
blivit oförutsägbart och regnmängden har
blivit mindre.
Som traditionellt levande boskapsherdar är massajfolket nu borta i flera månader i sträck för att hitta bete och vatten för
boskapen. I de flesta fall betyder det att
sårbara kvinnor, barn och äldre lämnas ensamma för att klara sig själva i byarna.
Massajherdarna,kläddaiklarrödashuka-
mantlar, har blivit en vanlig syn i utkanten
av huvudstaden Nairobi där de letar efter
beten. Några avstår från herdelivsstilen
helt och hållet och flyttar till staden för att
söka jobb.
– Den totala omställningen kan bli för
mycket att bära, säger James Lekura, en
äldre massaj som förlorade hela sin boskapshjord på grund av torkan.
– För trettio år sedan kom regnen regelbundet och vi hade ingen stress. Men
nu har stämningen blivit annorlunda. Vi
är inte längre säkra på att regnen kommer
som vi förutspår.
Den återkommande torkan i Östafrika
utgör en naturkatastrof som är ett hårt slag
mot regionen. Forskare säger att torkan beror på de massiva skogsskövlingarna och på
koldioxidutsläppen.
15
Kvinnor samlar vatten
och planterar träd
Speciellt kvinnorna får tampas med problemen som de knappa vattenresurserna
medför, eftersom det är kvinnorna som
hämtar vattnet som behövs i hushållet.
Ibland tvingas de gå över tio kilometer för
att hitta vatten. När torkan blir värre och
källorna torkar ut kommer de ibland tillbaka tomhänta.
En del av dem som ställts öga mot öga
med krisen har hittat på sätt att minska effekten av torkan. Kvinnorna i Kajiado har
till exempel börjat bygga vattenreservoarer av cement för att få vatten till hushållen. Kvinnorna samlar vattnet som rinner
ner från plåttaken i de nybyggda tankarna.
Projektet leds av FN:s miljöprogram och
enheten för regional markanvändning vid
World Agroforst Center. De här organisationerna erbjuder utrustning och utbildning för kvinnorna och hittills har över
200 reservoarer byggts tack vare initiativet.
Kvinnorna är också med i ett projekt som
går ut på att gräva små reservoarer i jorden
för att samla regnvattnet som rinner ner för
sluttningarna. Det här vattnet används till
att vattna säden och grönsakerna.
Kvinnorna i Kajiado har också inlett
ett trädplanteringsprojekt. Meningen med
projektet är att uppmuntra massajfolket att
bosätta sig för en längre tid på ett ställe och
bli jordbrukare. Varje hushåll måste plantera minst hundra träd.
– Det är dags att ta ödet i egna händer.
Jag ser fram emot kallare väder. Vi är trötta
på de allt högre temperaturerna och att hela
dagen vara tvungen att leta efter vatten, säger Luise Mwoiko som är ordförande för
kvinnogruppen Mataanobo.
Kvinnorna samarbetar för att bygga vattentankar på flera boplatser och de är stolta
över sitt arbete, det gör Mwoiko klart.
– Vi besvärar sällan våra män med att
klättra upp i tankarna och göra sista finslipningen. Vi gör det själv!
Hon tillägger ändå att kvinnornas makar stöder projektet ekonomiskt.
Naturen dikterar våra liv
En annan medlem, Jerusha Lasoi, säger att
deras projekt gör dem oberoende av mathjälp. Hon har sin säkra vattenreservoar,
en mjölkko och en växande grönsaksförsäljning, så Lasoi känner hopp inför framtiden.
Det pågår en debatt om massajfolket
ännu borde hålla stora boskapshjordar då
det inte finns tillräckligt med bete eller vatten. Agnes Kiner som leder en annan kvinnogrupp, tycker att massajfolket inte borde
fortsätta med boskapen.
Panos Institute/Dieter Telemans
Klimatförändringen – ödesfråga för världens fattiga
Problemen med knappa vattenresurser drabbar kvinnorna värst, eftersom det hos massajfolket är kvinnorna som hämtar vatten till hushållet. Ibland kan de tvingas gå över tio
kilometer för att hitta vatten. Torkan gör att de ibland får lov att komma tillbaka tomhänta.
– Det skulle vara klokt av massajsamhället att avstå från systemet med svårskötta
boskapshjordar och istället hålla en eller
två mjölkkor och getter.
Det väcker ändå hårt motstånd hos traditionella stammedlemmar, vilket Kirrinkai bevisar.
– Naturen dikterar våra liv. Det finns
inte vatten och inga beten. Människorna
skaffar dokument på att de äger landområden och ingen är villig att ge mark till boskapsbete eftersom det finns så lite resurser
här. Det gör att massajfolket inte kan leva
traditionellt, säger Kirrinkai.
Han vill se mer av vattensamlandet och
trädplantering för att mildra effekterna av
torkan.
Debatten om det bästa sättet att lindra
torkans effekter kommer troligen att pågå
en tid framöver. Men för massajfolket är
utmaningen just nu att balansera mellan
klimatförändringen och de gamla traditionerna och värderingarna.
Ebby Nanzala, Panos London
Översättning Jonna Söderqvist
16
Klimatförändringen – ödesfråga för världens fattiga
Naturkatastroferna blir allt fler och intensivare, vilket
sannolikt beror på klimatförändringen. Orkaner, stormar,
översvämningar och torka är några exempel. För dem
som drabbas är det allra viktigaste att vara förberedd.
– De värsta naturkatastroferna slår tyvärr
allra hårdast mot de fattigaste områdena
som har den sämsta kapaciteten att förebygga dem, konstaterar Outi Pärnänen,
presschef vid Finlands Röda Kors, FRK.
Ju bättre levnadsförhållandena i ett
drabbat område är, desto lättare har samhället att anpassa sig. Men situationen försvåras eftersom naturkatastroferna är oberäkneliga och blir fler.
– Hur skall man hinna med normalt
utvecklingssamarbete när nästa naturkatastrof kommer just när man återhämtat sig
från föregående. Speciellt översvämningarna kommer oftare och blir värre, berättar
Outi Pärnänen vid FRK.
Det normala utvecklingssamarbetet tillsammans med katastrofberedskap är grunden för att förebygga naturkatastrofer och
för att minska effekterna av dem.
Förberedelse innebär att det skall finnas en plan för hur man skall agera på det
drabbade området. Dessutom måste lokalbefolkningen vara utbildad för att kunna
förutspå kommande naturkatastrofer och
effekterna av dem. Kunskaper i första hjälp
är också viktiga.
– Den första hjälpen får man av andra
som befinner sig i samma situation och
därför är det viktigt med den lokala utbildningen. I skolorna får barnen lära sig hur
man skall göra om marken börjar skaka, åt
vilket håll man skall springa och hur man
hjälper varandra, berättar Pärnänen.
På områden som ofta drabbas skall det
hela tiden finnas hjälputrustning som en
del av katastrofberedskapen.
Teknologi finns inte överallt
För att inte naturkatastroferna skall döda
människor, är det viktigt med ett fungerande alarmeringssystem.
– Det svåra är att sprida informationen
till en avlägsen och isolerad by i tid, säger
Pärnänen.
Informationen kan spridas på så sätt
att en i byn larmas och den här människan
sprider budskapet vidare genom att ropa i
en megafon, via radio eller via mobiltelefoner på de områden där sådana finns.
I i-länderna finns utvecklad teknologi
som gör det möjligt att se hur stormarna
rör sig och var de når kusten.
– Den här sortens teknologi finns inte
nödvändigtvis på de drabbade områdena,
utan det beror helt på hur mycket de enskilda staterna satsar på teknologi och om
de har råd med den, säger Pärnänen.
Erfarenheter från tidigare naturkatastrofer kan också vara till stor hjälp och
leda till att lokalbefolkningen bättre klarar
av dem.
Trots att naturkatastroferna sker långt
från oss, så kommer de allt närmare tack
vare globaliseringen.
– Tsunamin 2004 (som inte direkt hade
med klimatförändringen att göra) är ett exempel på en naturkatastrof i u-länder som
Frivilliga från Röda
Halvmånen i Bangladesh använder
en megafon och en
motorcykel för att varna
byborna för en cyklon.
Yoshi Shimizu / International Federation of Red Cross and Red Crescent Societies
Fakta / naturkatastrofer
– från början av året fram till den
10 oktober 2007 noterade IFRC 410
katastrofer av vilka 56 procent var
väderrelaterade och trenden är att
allt fler katastrofer beror på klimatförändringen, enligt Internationella
rödakors- och rödahalvmånefederationen IFRC:s Världskatastrofrapport 2007
– naturkatastrofer som påverkas
av klimatförändringen är orkaner,
störtregn, översvämningar och
torka
– under 2006 registrerade IFRC 427
naturkatastrofer, en ökning med 70
procent på två år, enligt Världskatastrofrapporten 2007
Källa: Internationella rödakors- och
rödahalvmånefederationen IFRC
De fem värsta
naturkatastroferna i världen
300 000 döda: orkan och översvämningar i Bangladesh 14.11.1970
255 000 döda: jordbävning i Kina
28.7.1976
220 000 döda: jordbävning och tsunami i Indonesien, Thailand osv.
26.12.2004
138 000 döda: cyklon i Burma
3.5.2008
138 000 döda: orkan i Bangladesh
29.4.1991
också drabbade många finländare.Vi glömmer bort att en stor del av befolkningen
hela tiden lever med klimatförändringens
effekter, till exempel förödande naturkatastrofer, säger Pärnänen.
Jonna Söderqvist
Förberedd på det värsta
Outi Pärnänen är presschef för Finlands
Röda Kors.
17
Klimatförändringen – ödesfråga för världens fattiga
Klimaträttvisa:
Vi som har möjlighet skall visa vägen
– Jag tycker det är helt orimligt att i-länderna kräver av u-länderna att de skall
minska sina utsläpp lika mycket som vi, om
inte vi står för kostnaderna för att minska
utsläppen.
U-länderna är redan drabbade av
många problem som hör ihop med fattigdom, till exempel sjukdomar och hunger.
Det är nödvändigt att i-länderna tar ansvar
och visar vägen för en hållbar utveckling,
säger klimatsakkunniga Tuuli Bernardini.
Enligt Bernardini handlar det om att
både stater och enskilda individer skall
bära sitt ansvar. Den vanliga människan
får inte tro att det bara är staten som behöver ta hand om åtgärderna för att bromsa
upp klimatförändringen, medan staten inte
bara får stirra sig blind på sin egen ekonomiska tillväxt utan ta ett globalt rättvist och
moraliskt ansvar.
Minska konsumtionen
– Jag tror att vi lever i någon slags bubbla
och vill inte tro att något är på tok och att
något måste göras. Vi håller fast vid våra
materiella värderingar till vilket pris som
helst utan att stanna upp och fundera på
vad som egentligen gör oss lyckliga, funderar Bernardini.
Världens resurser räcker inte till om alla
skulle leva som vi i västvärlden. Den vanliga människan borde se sin roll och vara
beredd att minska på konsumtion, flygresor och bilåkande. Det handlar inte om att
avstå från allt, utan om att minska på det
man kan klara sig utan.
– Allt för ofta tror jag att vi gömmer oss
bakom tanken att flyget ändå går oberoende om jag har köpt biljett eller inte.
För de rika i-ländernas del skulle det
handla om att begränsa sina egna utsläpp,
samtidigt som man ger u-länderna möjlighet till hållbar utveckling genom att tillåta
moderata utsläppsökningar. På samma sätt
hade också dagens rika länder i början av
sin utveckling större utsläpp.
– Ännu är det tyvärr så att då ekonomin
växer, så växer också utsläppen. Om inte vi
ger u-länderna möjlighet till större utsläpp,
Jonna Söderqvist
– Vi bär ansvaret för utsläppen hittills och vi har alla möjligheter att bromsa upp klimatförändringen, säger klimatsakkunnig Tuuli Bernardini vid Kyrkans utlandshjälp.
Därför borde de rika i-länderna agera istället för att rikta blickarna mot u-länderna,
som nu får tampas med följderna av våra utsläpp.
Ännu kan vi bromsa upp klimatförändringen och ändra utvecklingen, men det är vi rika
länder som skall visa vägen för en hållbar utveckling och hjälpa u-länderna, säger Tuuli
Bernardini vid Kyrkans utlandshjälp.
så har de ingen möjlighet att utvecklas och
ta sig ur fattigdomen. Det är ändå viktigt
att på sikt sträva efter att minska utsläppen
också i u-länderna, men med i-ländernas
finansiering, menar Bernardini. Kyrkans
utlandshjälp förespråkar en klimaträttvis
modell där de nationella utsläppsminskningarna bara utgör hälften av industriländernas utsläppsförpliktelse, den andra
hälften handlar om att finansiera utsläppsminskningarna i utvecklingsländerna.
Industriländerna borde också hjälpa
u-länderna ekonomiskt att anpassa sig till
klimatförändringen.
– De behöver all hjälp de kan få, eftersom de här områdena redan är så drabbade.
Dessutom borde i-länderna också satsa
pengar på hållbar utveckling, eftersom det
är den enda lösningen för framtiden.
I-länderna slingrar sig
Bernardini kritiserar också de rika länderna
för att alltid komma undan sitt ansvar med
kryphål i avtal. Som exempel nämner hon
hur man mäter koldioxidutsläppen i ett
land.
– Om man i i-länderna konsumerar produkter som är tillverkade i Kina, så är det
Kina som får bära ansvaret för konsumtionen som sker i i-länderna, eftersom utsläppen från produktionen sker i Kina , förklarar Bernardini.
– De nationella koldioxidutsläppen
borde räknas så att man också tar i beaktande de utsläpp som orsakats av de produkter som man importerar, säger Bernardini.
Bernardini är verkligen missnöjd med
hur i-länderna har skött sig. Hon tror att vi
nog har tillräckligt med information och att
det nu handlar om att göra något konkret
med den för att globalt minska utsläppen.
– Vi har nu fått oss en ordentlig spark i
baken av klimatförändringen och borde
vara modiga att ta oss an problemen på allvar. Vi kan ännu bromsa upp klimatförändringen och ändra utvecklingen, men det är
vi rika länder som skall visa vägen för en
hållbar utveckling och hjälpa u-länderna,
säger Bernardini vid Kyrkans utlandshjälp.
18
I Amazonas finns hälften
av all kvarvarande regnskog.
Då regnskogen försvinner
påverkas klimatet i hela världen
Regnskogen spelar en nyckelroll i kampen mot klimatförändringen. Men den hotas både av det varmare
klimatet och av skövling. Och förstörs regnskogen, så
drabbas hela jorden.
A
tt minska mänskans utsläpp av koldioxid är viktigt för att hejda den
globala uppvärmningen, men det
är bara den ena sidan av myntet. Att bevara
regnskogen är precis lika viktigt. Den britt­
iska journalisten och miljöaktivisten Peter
Bunyard anser att FN:s klimatpanel IPCC
inte insett hur stor betydelse regnskogen
har för klimatet och klimatförändringen.
Speciellt Amazonas regnskog i Sydamerika spelar en avgörande roll, eftersom den
utgör hälften av all regnskog som finns
Peter Bunyards arkiv
Regnskogens betydelse borde
erkännas globalt och likaså
borde den skyddas på ett mer
heltäckande sätt och i global
skala, anser Peter Bunyard.
kvar. Men den är allvarligt hotad, enligt
Världsnaturfonden WWF:s beräkningar
har redan 17 procent av regnskogen försvunnit på grund av avskogning.
– Om inte vi lyckas bevara regnskogen
så tror jag inte att vi överlever, säger en
bekymrad Peter Bunyard. Han har gjort
omfattande fältstudier av hur regnskogen
i Amazonas påverkar klimatet och klimatförändringar.
Enorma mängder koldioxid i skogen
Regnskogen fyller många funktioner. Den
binder 80 gigaton kol, vilket motsvarar 12
procent av den mängd koldioxid som finns
i atmosfären och ungefär den mängd kol­
dioxid som mänskan släppt ut på 10 år.
– När regnskogen huggs ner frigörs koldioxiden som finns där. Ju mer vi hugger
ner desto större är läckaget av koldioxid,
berättar Bunyard.
Redan nu härstammar en tredjedel av
de mänskliga koldioxidutsläppen från regnskog som huggits ner och bränts, medan
två tredjedelar kommer från användningen
av fossila bränslen.
Orsaken till att regnskogen huggs ner är
det allt större behovet av åkermark och betesmark för djuren.
– Speciellt odlingen av sojabönor som
används i djurfoder i Västvärlden, odlingen
greenpeace /Erica Harrison
Klimatförändringen – ödesfråga för världens fattiga
19
greenpeace /Julio Pantoja
Peter Bunyard
Klimatförändringen – ödesfråga för världens fattiga
av majs och sockerrör till biobränsle och
betesmarker för boskap är de största orsakerna till att regnskogen skövlas, säger Bunyard.
Det beräknas att behovet av soja ökar
med 40 procent det här året efter att oljepriset stigit. Då trenden går mot ökad användning av biobränsle får allt mer skog ge
vika för odlingarna. I Indonesien har stora
delar av regnskogarna redan ersatts med
oljepalmsplantager, som används vid produktion av biobränsle (se sid 27).
Markens temperatur kan stiga med
hela 10 grader på områden där regnskogen
försvinner, vilket gör att lufttemperaturen
stiger, luftfuktigheten sjunker och landområden sakta omvandlas till öken. Samtidigt
blir också ett avskogat område lättare utsatt för översvämningar, eftersom vattnet
inte sugs upp av träd.
I regnskogen hotas dessutom en enorm
mängd olika växt- och djurarter som inte
finns någon annanstans. Ursprungsbefolkning som är beroende av regnskogen får
svårt att överleva.
mar. Regnskogen spelar en väldigt viktig
roll för klimatet på jorden i sin helhet. Jag
tycker att vi har missat hur väsentlig regnskogen faktiskt är.
En stor del av fukten i regnskogen
kommer från trädens transpiration och
avdunstning från marken. Vattenångan
stiger upp till atmosfären för att där bilda
regnmoln och regn. Upp till 75 procent av
regnvattnet återanvänds av träden och blir
kvar i regnskogen, medan bara 25 procent
rinner ut i Amazonfloden och havet.
Men när skogen försvinner hålls inte
luftfuktigheten hög och vattnet binds inte
lika bra utan rinner bort. Det i sin tur minskar mängden moln och regn som faller över
Amazonas och närliggande områden, vilket
i sin tur ger torka. På så sätt kommer man
in i en ond cirkel och den naturliga hydrologiska cykeln kan kollapsa helt.
– Om regnskogarna huggs ner för att
ge mark för jordbruk, så kommer vi till ett
skede då det inte längre ens går att odla
för att det är så torrt. Regnskogen kan bli
öken.
Uteblivna regn
Även Europa påverkas
– Regnskogen upprätthåller den hydrologiska cykeln, alltså vattnets kretslopp, som
påverkar regnen i hela Sydamerika och
dessutom för den med sig regn till bland
annat Europa med dominerande luftström-
Regnskogen fungerar också som en enorm
energipump som för vattenånga till andra
delar av världen genom luftströmmarna.
Den här stora vattenmängden, som stiger
högt upp i atmosfären, transporteras vidare
över Atlanten till Nordamerika och delar
av Europa och Afrika.
När skogen försvinner minskar transpirationen och därmed kommer allt mindre
vattenånga att föras vidare av luftströmmarna.
– Det är alltså inte bara Sydamerika
som drabbas utan många delar av världen.
Transporten av vattenånga påverkar de lokala regnen i Nordamerika och Europa.
Regnen kan till exempel utebli från
Nordamerika där det stora majsbältet finns,
och det påverkar jordbruket i stor skala.
Regnskogen måste skyddas
Det står klart att skövlingen av Amazonas
kommer att få enorma följder för klimatet
och Bunyard är rädd för att vi inte hinner
stoppa skövlingen i tid.
– I något skede när för mycket regnskog
har huggits ner kommer vi till en kritisk
punkt då regnskogen slutar fungera och
den självförstärkande effekten tar över. Då
finns det ingen återvändo.
Exakt när den kritiska punkten nås är
svårt att säga, men det kan vara när 30–40
procent av regnskogen har huggits ner.
Än så länge är regnskogen relativt
oskyddad.
– Regnskogens betydelse borde erkännas globalt och likaså borde den skyddas på
ett mer heltäckande sätt och i global skala.
Det är det enda som kan rädda den.
Han önskar också att bevarandet av
regnskogen skulle ingå i internationella avtal såsom Kyotoprotokollet.
– För att förhindra den globala uppvärmningen och för att upprätthålla klimatsystemen, så måste vi skydda regn­skogen
innan det är för sent.
Men ännu är Bunyard hoppfull.
– Lyckligtvis har Amazonstaterna börjat
inse regnskogens betydelse för regnen och
jordbruket. Förhoppningsvis kommer den
här oron upp på världsagendan och börjar
tas på allvar överallt i världen.
Regnskogen skövlas med bulldozers, bland
annat för att ge utrymme för sojaodlingar.
Bilden är från norra Argentina.
20
Klimatförändringen – ödesfråga för världens fattiga
Förnybar energi den enda vägen för u-länderna
Hållbar energipolitik ett måste
– Vi är ännu alltför beroende av fossila
bränslen och vi har inte heller lyckats
stoppa utsläppen av växthusgaser. Men vi
går hela tiden mot en hållbarare energipolitik, menar emeritusprofessor U.B. Lindström som följt med klimatfrågor sedan 30
år tillbaka.
Han tycker att det behövs en långsiktigare
energipolitik än vad som hittills bedrivits, men
att beslutsfattarna ändå har insett att den nuvarande energipolitiken måste ändras. Samtidigt
säger han att det ofta tar mellan 30 och 50 år
innan nya energiformer slår igenom.
– När man granskar de olika energikällorna måste man ta det perspektivet i beaktande, menar Lindström.
Både i- och u-länderna har börjat satsa på
förnybar energi och staterna har stött den här
utvecklingen, trots att mer pengar för både
forskning, satsningar och statliga understöd
skulle behövas.
Än så länge står den förnybara energin endast för 13 till 17 procent av den totala energikonsumtionen i världen, men den är på snabb
Vindkraftverk i Guangdong. Kina satsar
massivt på vindkraft för att bli oberoende av
fossila bränslen.
Magnus Östman
Utvecklingen mot en mer
hållbar energipolitik är
bara i sin början, men den
går mot rätt håll och attityderna förändrats, trots att
det går långsamt. Samtidigt ökar energibehovet i
hela världen.
I många u-länder gassar solen från molnfri himmel stora delar av året. Hittills har
överflödet av solenergi inte utnyttjats i högre grad. Bilden är från Namibia.
frammarsch och det höga oljepriset hjälper
den här utvecklingen på traven. Andelen förnybar energi varierar ändå kraftigt bland de
olika världsdelarna.
– Speciellt viktig är den förnybara energin
för u-länderna, som är ännu mer oljeberoende
än vi och därför drabbas de fattiga länderna
hårdare av det stigande oljepriset, säger Lindström.
För att u-länderna skall ha möjlighet att
satsa på förnybar energi måste de ha tillgång
till tekniken och möjlighet att få fördelaktiga
lån för investeringar. I-länderna borde erbjuda
dem finansiell hjälp, eftersom u-ländernas
egna resurser ofta är begränsade. I till exempel
Sri Lanka har på kort tid 20 000 hushåll
fått solelektricitet med hjälp av förmånliga mikrolån.
Stora utvecklingsländer som Indien, Kina
och Brasilien kan utvecklas och växa genom
att använda förnybar energi och kan på så sätt
samtidigt undvika att upprepa industriländernas misstag.
– Det är positivt att man i stora länder som
Indien och Kina hela tiden satsar mer på till
exempel vindkraft. Om u-länderna bara skulle
använda sig av fossila energikällor, så blir påfrestningen allt för stor för jorden och det finns
ingen möjlighet att u-länderna skulle kunna gå
samma väg som i-länderna i tiden, säger U.B.
Lindström.
Förnybara energikällor är lokala
Kännetecknande för de förnybara energikällorna är att de är lokala,
vilket är bra eftersom områ-
21
Klimatförändringen – ödesfråga för världens fattiga
24 %
3%
6%
Med solfångare kan man värma upp en stor
del av hushållens varmvatten.
det då får en självförsörjningseffekt och inte
är så beroende av energikällor utifrån.
– Trenden går mot ett decentraliserat nätverk med mindre enheter som är närmare konsumenten. Det här är en förnuftig utveckling
som är på gång, både i industri- och utvecklingsländerna, menar Lindström.
Med en övergång till förnybar energi får
världen en säker energiförsörjning samtidigt
som en stabil och global ekonomisk utveckling kan fortsätta.
– Vindkraft, solkraft och utnyttjande av
biomassa har stor potential i u-länderna, säger
Lindström.
Hittills är det den dyra tekniken som bromsat utnyttjandet av de här källorna, men i och
med att tekniken blir billigare kommer också
de här energikällorna att växa.
När marknaden för miljövänlig el hela tiden växer, blir investerare intresserade och
satsar på den.
Energipolitiken är viktig
– Staten spelar en stor roll när det gäller att
stöda satsningar på bioenergi, både i i- och
u-länder, säger Lindström.
I till exempel Tyskland har staten satt in
så kallade inmatningstariffer, vilket betyder
att staten har ålagt elbolagen att köpa el producerad med förnybar energi – vindkraft,
solenergi, biomassa eller vattenkraft – till ett
fastställt pris. Då den förnybara energin blir
konkurrenskraftig minskas stödet. I vissa
län i Spanien har på det här sättet
14 %
16 %
Olja
Kol
Naturgas
Kärnkraft
Torv
Elimport
Förnybar energi
11 %
Bara en fjärdedel av Finlands energi
produceras med förnybara energikällor
elektricitet producerat med vindkraft blivit en
energikälla som står för hälften av energiförsörjningen.
– Tidigare såg man bara på kostnaderna för
satsningar på förnybar energi, men nu har man
insett att satsningar på lokalt producerad förnybar energi gynnar miljön, sysselsättningen i
regionen, och graden av självförsörjning.
Staten kan dessutom påverka genom att
beskatta icke-miljövänliga energikällor såsom
fossila bränslen högre och beskatta miljövänliga energikällor mindre. De som investerar i
miljövänliga energikällor kunde också beviljas förmånliga lån. Likaså skulle produkternas
pris basera sig på hur mycket energi tillverkningen av dem har krävt och hurdan energi
som utnyttjats i tillverkningen. Ju miljövänligare produkten är, desto billigare skulle den
vara.
Men ännu i dag får fossilenergi och kärnkraft mera understöd av staterna, hela 200
miljarder dollar per år, än förnybar energi som
endast får små smulor.
– Alla energikällor har i början subven-
Källa: Statistikcentralen 2006
tionerats, därför finns det god orsak att
kraftigare stöda olika förnybara energiformer under en övergångsperiod.
Också lagstiftningen har stor betydelse.
– Genom lagstiftningen kan man tvinga
till att spara energi, till exempel så att nya
hus som byggs skall bli lågenergihus. Inte
heller har man här i Finland genom lagstiftningen tvingat industrin att spara. Det
är viktigt att utnyttja åtgärder som faktiskt
är effektiva, industrin börjar knappast frivilligt spara, tror emeritusprofessor Lindström.
I många andra länder har man lyckats
öka andelen förnybar energi.
– Finland borde följa samma spår som
Danmark, Tyskland och Spanien. De har
satsat både på vindkraft och solkraft och
fått stora förändringar till stånd och mycket
mer förnybar energi.
Lindström tror inte att det ännu är för
sent att nu börja satsa på en hållbar energipolitik, varken i industri- eller utvecklingsländerna.
– Det gäller att satsa mer målmedvetet,
att använda åtgärder som gör satsningar på
förnybar energi lockande och att använda
sig av lagstiftningen. Dessutom måste man
minnas att investeringarna betalar tillbaka
sig, inte på två-tre år – men på längre sikt.
Greenpeace/Xuan Canxiong
Magnus Östman
26 %
22
Klimatförändringen – ödesfråga för världens fattiga
Vad är förnybar energi?
– solenergin är egentligen en outtömlig energikälla, varje
timme tar jorden emot lika mycket solenergi som mänskligheten konsumerar under ett år
– i dag står solenergin globalt för bara 0,04 procent av världens elproduktion, men den ökade ändå sexfaldigt mellan
2000 och 2006
– u-länderna har stor potential att utnyttja solenergi
– i dag är kostnaden för att producera solenergi 20 till 80
cent per kilowattimme
– hittills har en mer omfattande användning av solenergi
bromsats upp av de höga kostnaderna för produktion av
solceller, men utvecklingen har gått framåt och snart torde
man kunna tillverka så kallade tunnfilmssolceller i stor skala
och då skärs materialkostnaderna ner
– år 2040 beräknas solenergin svara för en fjärdedel av det
globala energibehovet, men då förutsätts det att tekniken
fortsätter utvecklas och kostnaderna minska
– solenergi utnyttjas mest i Tyskland, Japan och USA, speciellt i Europa används solenergi till uppvärmning av vatten i
hushållen
Linus Stråhlman
Solenergi
Oljeväxten Jatropha curcas har allt mer börjat odlas för produktion av biodiesel i bland annat Kina. Dess stora frön består
till 37 procent av olja. En nackdel med jatropha är att frukterna
måste skördas för hand, vilket innebär att skördearbetarna
utsätts för de giftiga ämnen som växten utsöndrar.
– globalt har vindkraftskapaciteten den senaste tiden vuxit
med 20 till 30 procent årligen
– på 30 år har kostnaden för el producerad med vindkraft
sjunkit från 36 cent till mellan 4 och 8 cent per kilowattimme
– vindkraften är redan nu på många håll en konkurrenskraftig energikälla
– vindkraften beräknas år 2020 svara för 12 procent av världens elbehov
– vindkraft används mycket i Tyskland, Danmark och Spanien, men också Indien och Kina har börjat satsa hårt på
vindkraft
Vattenkraft
– vattenkraften har utnyttjats i hundratals år, genom kvarnar
och kraftverk vid vattendrag
– vattenkraft är visserligen en förnybar energikälla, men
byggandet av fördämningar och dammar förstör ofta vattendragen och förhindrar lekande fisk att ta sig uppströms
– utnyttjandet av alternativ vattenkraft, d.v.s. utnyttjande
av tidvattenströmmar, vågkraft och ”saltkraft” (osmotiskt
skapad vattenström mellan söt- och saltvatten) har mindre
miljöpåverkan, men de här formerna av vattenkraft har
ännu bara testats i mindre skala
Biobränslen
Biobränslen är bränslen som är producerade av växtmaterial av olika slag och av organiskt avfall. Det finns tre huvudtyper av biobränslen: biodiesel, bioetanol och biogas.
Biodiesel tillverkas av grödor som ger olja, såsom soja,
palmolja, Jatropha, raps och solrosor. Oljan från dessa
blandas med alkohol eller används som sådan.
I bioetanol används stärkelsen från växter såsom majs, soja
och cassava. Stärkelsen från växterna omvandlas till socker
med hjälp av enzymer som utvecklats inom den bioteknologiska forskningen. Alternativt kan också socker från sockerrör och sockerbetor användas direkt.
Peter Gresshoff
Vindkraft
Ärtträdet Pongamia pinnata växer vilt i Indien och klarar sig
på mycket torra marker. Genom sin förmåga att binda luftens
kväve gödslar trädet marken och kräver ingen egen gödsling vid
odling. Intensiv forskning i Indien och flera andra u-länder pågår i
möjligheterna att använda Pongamia vid storskalig framställning
av biodiesel. Växten är en av de mest lovande energigrödorna i
u-länderna.
Genom jäsning av sockret åstadkoms etanol, som sedan
kan användas i förbränningsmotorer.
Biogas är en typ av biobränsle och den tillverkas av olika
sorters avfall som är biologiskt nedbrytbara, t.ex. husdjursavföring, hushållsavfall och rester från olika växtodlingar
Bioenergi är energi som erhålls ur biobränsle. Växter som
odlas för att användas som biobränsle kallas gemensamt
för energigrödor. I Finland utnyttjas biobränsle från skogen
i form av ved, flis eller pellets allt mer för uppvärmning
av hus och varmvatten och för energiproduktion. Intensiv
forskning pågår för att ta fram teknik för framställning av
biodiesel ur skogsprodukter i stor skala.
23
Klimatförändringen – ödesfråga för världens fattiga
Energigrödor och bioavfall
framtidens biobränslen
Efterfrågan på biobränslen har stigit eftersom de minskade koldioxidutsläppen är ett måste för att bromsa upp
klimatförändringen. EU-kommissionen har ställt ett krav
på att 10 procent av drivmedlen ska vara biobränsle år
2020. Diskussionen går het om hur miljövänliga biobränslena är, men det finns biobränslen som inte innebär hot mot regnskog eller åkermark.
– Det finns åkerareal som lämpar sig bättre
för energigrödor, till exempel torra och
karga områden. Där trivs till exempel oljeväxten Jatropha curcas som redan odlas i
många länder.
Eftersom grödor som används till matproduktion inte trivs där, konkurrerar
odlingen av energigrödor inte heller med
åkermark för matproduktion.
– I till exempel Kina har man förbjudit
att odla majs för produktion av etanol och
istället satsat på jatropha. Trenden går hela
tiden mot att man odlar energigrödorna på
åkermark som inte passar för matproduktion.
Många energigrödor såsom fiberväxter
och andra gräs är dessutom mångåriga och
kan odlas med lite kemikalier.
Orsaken till att man inte satsar i större
utsträckning på energigrödor är att det
ännu är så svårt och dyrt att utvinna den
Vi går hela tiden mot en hållbarare energipolitik, menar emeritusprofessor U.B. Lindström.
Greenpeace/Alberto César
Energigrödor
ingen konkurrent med mat
energi de innehåller, men på detta område
går forskningen framåt med stormsteg.
För u-länderna är de höga oljepriserna
en katastrof och om de skulle kunna ersätta
ens en del av oljan med inhemska biobränslen, så gagnar det deras jordbrukare, sparar
valuta och ökar livsmedlemssäkerheten,
menar Lindström.
Många av energigrödorna, som odlas
bara för att utnyttjas till biobränsleproduktionen, kritiseras för att inte vara så energieffektiva eftersom själva odlingen av dem
och transporterna släpper ut så mycket
koldioxid.
Lindström förundras över att biobränslen kritiseras hårt för att höja matpriserna.
– Nu odlas det också till exempel stora
arealer majs och soja som går till djurföda.
Dessutom har priset på vete och ris också
stigit, och det används inte till produktion av biobränslen. Så man kan inte bara
beskylla biobränslen för de stigande mat­
priserna.
Han tror att biobränslen har en framtid, men de negativa konsekvenserna av
Regnskogar bör inte avverkas för odling av
soja eller andra energigrödor.
biobränslen måste tas på allvar och det är
viktigt att det ställs vissa krav på odlingen
av energigrödor.
– Energigrödorna får inte odlas på mark
som kan användas till matproduktion, eftersom u-länderna måste kunna använda
sin mark för att garantera landets matproduktion. Inte heller får energigrödor odlas
på regnskogsmark, säger Lindström.
Jonna Söderqvist
– Man skall akta sig för att döma ut alla
former av biobränslen, säger emeritusprofessor U.B. Lindström.
Han tror att biobränsle som utvinns
från fiberväxter och biogas som fås av nedbrytbart avfall kommer att vara framtidens
melodi.
– I u-länderna utnyttjar man inte i tillräckligt stor utsträckning resterna som
kommer från kaffe-, te- eller bomullsodlingar och i i-länderna utnyttjas inte bioavfall.
I u-länderna kan bönderna samla biologiskt avfall i en lufttät tank där gasen som
bildas under rötningen samlas upp. Den
kan sedan förbrännas och bönderna får på
så sätt en lokal energikälla.
Biogas är det biobränsle som kräver
minst odlingsareal i förhållande till resulterande energimängd och är det miljövänligaste alternativet, eftersom man utnyttjar
rester och avfall.
24
Klimatförändringen – ödesfråga för världens fattiga
Energibesparing
Enkla knep minskar effektivt utsläppen
strin.
– Först och främst borde man få bort
det onödiga slöseriet av energi, till exempel genom att släcka lamporna när man går
hem­ifrån, säger Kokkonen.
När man åtgärdat den onödiga förbrukningen skall man gå in för att minska på energianvändningen.
– Om alla glödlampor byttes till energisparlampor så skulle man spara lika mycket
energi som det går till att värma upp 40 000
eluppvärmda egnahemshus och koldioxidutsläppen skulle minska med 200 000 ton,
konstaterar Kokkonen.
I Finland och många andra länder står
energisektorn för de största klimatpåverkande utsläppen.
Möjligt att påverka
alla former av förbrukning
Av hela Finlands elförbrukning går 24 procent till boende, alltså till hemmen.
Mest energi slukar uppvärmningen och
ventilationen, hälften av hemmets energiförbrukning går åt till det här. Hushålls­
elen, dit belysning, bastu, hemelektronik,
tvätt och tork, disk, matlagning och matförvaring hör, använder cirka 30 procent
och till varmvatten går ungefär 20 procent.
– Elförbrukningen, som går till uppvärmningen av ett hus, kan man påverka
mest i byggnadsskedet. Då kan en fem procents extrainsats på teknik ge stora besparingar i uppvärmningskostnaderna.
Förnybar energi som kan användas i egnahemshus är främst bioenergi. jordvärme,
och solenergi. I till exempel Spanien värms
en stor del av varmvattnet upp med solenergi.
– Och här i Finland skall man inte
glömma veduppvärmningen som finns i
många egnahemshus, påpekar Kokkonen.
Det blev också lättare att veta hur
mycket energi ett hus förbrukar när det nya
energicertifikatet för nya små bostadshus
trädde i kraft i början av året. För små hus
som redan finns är certifikatet en rekommendation, medan certifikatet blir obligatoriskt för äldre stora bostadshus i början
av nästa år.
– Systemet är liknande som energimärkningen för elapparaterna med en
bedömning från A till G där A-klassen är
energisnålast.
Nöjeselektroniken förbrukar allt mer
Tidigare var kylskåpet en stor förbrukare
av hushållsel, men så är det inte längre.
Av hushållselen förbrukas allt mer av
nöjeselektroniken.
– Vi köper allt mera apparater och dessutom förbrukar många gånger de nya apparaterna mer el än de gamla och många är
relativt omedvetna om det här, konstaterar
Kokkonen.
Till exempel kan en plasma-tv på 42
tum använda dubbelt så mycket energi som
en 32 tums bildrörs-tv.
– Men här går också tekniken framåt,
och i framtiden blir den nya hemelektroniken energisnålare. Dessutom beror den
större förbrukningen delvis på att bildrutan är större, säger Kokkonen.
Hälften av nöjeselektronikens energiförbrukning uppstår om apparaten hela
tiden är på standby-läget, vilket många inte
tänker på. Sammanlagt står den här förbrukningen för 5–10 procent av hushållens
hela energiförbrukning,
– Ett enkelt knep för att få ner strömförbrukningen är att köpa skarvsladdar med
strömavbrytare. Då får man flera apparater
avstängda på en gång, tipsar Kokkonen.
För att få ner energiförbrukningen lönar det sig att se över belysningen, eftersom
den förbrukar 20 procent av hushållselen.
Magnus Östman
E
nligt Kokkonen finns det en hel del
energinbesparingar att göra, både
för vanliga människor och indu-
Paul Söderholm
– Att spara energi är det bästa sättet att minska på koldioxidutsläppen, säger Antti Kokkonen, expert vid Motiva.
I all synnerhet i länder såsom Finland där energiförbrukningen ökar skulle man med enkla åtgärder kunna göra
stora energibesparingar.
Nya apparater förbrukar ofta mer el än de gamla. Till exempel kan en plasma-tv på 42 tum
använda dubbelt så mycket energi som en 32 tums bildrörs-tv.
25
Klimatförändringen – ödesfråga för världens fattiga
Ett enkelt knep för att få ner strömförbrukningen är att köpa skarvsladdar med
strömavbrytare.
– Tyvärr är glödlampor ännu allt för
vanliga.
100 000
90 000
Energiförbrukning i
Finland 1985–2006
80 000
70 000
60 000
GWh
50 000
Industri och byggnadsverksamhet
Hushåll och jordbruk
Tjänster och offentlig konsumtion
Energiöverföringsförluster
40 000
30 000
20 000
10 000
0
Ännu stiger elförbrukningen
Energiförbrukningen växer i Finland med
cirka två procent per år, vilket går stick i
stäv mot EU:s direktiv om energieffektivitet som trädde i kraft år 2006. Enligt direktivet ska Finland år 2008–2016 minska
energianvändningen med 9 procent. Än
så länge baserar sig sparandet på energieffektivitetsavtal där företaget, staden eller
någon annan instans frivilligt binder sig till
att spara.
Energiförbrukningskurvan har pekat brant
uppåt de senaste 20
åren.
Källa: Statistikcentralen
Paul Söderholm
För att veta hur industrin kan spara, så
måste man se till varje anläggning separat.
– För industrianläggningar finns det
konsulter som gör energikartläggningar
och -analyser, eftersom möjligheterna varierar beroende på typ av industri.
Konsulterna gör en bedömning och ger
information om hur besparingar kan göras
och hur mycket en viss investering i teknik
kostar och nyttan av den. Enligt energianalyserna som gjorts har man kommit fram
till att industrin skulle kunna spara 16 procent i värme, 6 procent i elförbrukning och
12 procent i vattenförbrukning.
– Det är betydande besparingar, konstaterar Kokkonen.
Enligt uppföljningsundersökningar kan
en tredjedel av besparingarna göras utan
investeringar och de investeringar som föreslås för att spara energi betalar tillbaka
sig själv på två år i genomsnitt.
Dessutom betalar arbets- och näringsministeriet cirka 40 procent av kostnaderna
för analysen.
– För industrin skulle det vara en klar
fördel att förbättra tekniken.
En annan stor möjlighet för industrin
är att ta till vara värmen, som uppkommer
som en biprodukt vid produktionen.
– Den här värmen som nu går till spillo
skulle kunna utnyttjas i till exempel uppvärmningen av fastigheter.
Enligt Kokkonen har industrin dessutom samma möjligheter att spara som
den enskilda individen, belysningen är ett
exempel.
– I många lagerutrymmen är lamporna
tända hela tiden. I sådana utrymmen där
det sällan rör sig människor skulle man
kunna ha lampor som tänds bara när någon
rör sig där.
Magnus Östman
Industrin har stor sparpotential
– Här strävar den offentliga sektorn att
föregå med gott exempel, säger Kokkonen.
Än så länge finns det inga lagar som
tvingar att spara, trots att många tror att
det är det enda sättet att dra ner på energiförbrukningen.
– Det är kanske inte den finska stilen
att genast börja tvinga, men om vi inte blir
bättre på sparande är det möjligt att det
också här stiftas sådana lagar och förordningar som finns i många andra länder, tror
Kokkonen.
26
Lev klimatvänligt!
Listan på vad vi alla kan göra är nästan oändligt lång.
Vi tar därför bara upp några exempel som ger resultat
om många gör det. Det är de små bäckarna tillsammans
som ger effekt – om alla i vårt grannland Sverige till
exempel hade ett energisnålt duschmunstycke, skulle
energibesparingen motsvara ett helt kärnkraftverk.
I hemmet
Maan ystävien ilmastokampanja
Se till att du inte slösar med energin. Det
rör sig om ganska enkla saker som till
exempel:
• Byt till en elleverantör som enbart har
förnyelsebar energi. Skriv gärna till ditt
gamla elbolag och berätta varför du
bytt.
• Sänk värmen inomhus. Det behövs inte
24 grader när ingen är hemma. För varje
grad du sänker temperaturen minskar
energianvändningen med nästan 10
procent.
• Tvätta lättare smutsad tvätt i 40 i stället
för i 60 grader.
• Försök att inte öppna kyl och frys i
onödan och låt inte dörren stå öppen för
länge.
• Låt varm mat svalna innan den ställs in
i kylen eller frysen.
• Frosta av frysen minst ett par gånger
per år.
• Använd lock vid matlagningen.
• Koka upp vattnet i vattenkokare.
• Drick kranvatten i stället för vatten på
flaska.
• Installera snålspolande munstycken i
kök och badrum.
• Fyll diskmaskinen helt varje gång,
använd ekonomiprogrammet och öppna
maskinen efteråt för att låta disken lufttorka.
• Låt inte vattnet rinna vid diskning för
hand.
• Använd lågenergilampor.
• Tänd ljuset bara när det behövs och
släck efteråt.
• Stäng alltid av elektriska apparater
helt och hållet istället för att ha dem i
standby-läge.
• Kolla och jämför den beräknade energiförbrukningen i samband med köp av
större vitvaror - välj det energisnålaste
alternativet.
• Se över fönstrens tätningslister - att
slippa fönsterdrag förbättrar även inomhusmiljön.
• Se över isoleringen i huset - runt fönster, på vinden och i ytterväggarna.
• Håll fritt framför elementen – är de
gömda bakom gardiner eller möbler
försämras värmespridningen i rummet.
• Vädra med tvärdrag under kort tid istället för att ha fönstret på glänt under lång
tid.
Transporter
• Undvik bilkörning så långt det går – gå,
cykla eller använd kollektivtrafiken när
det är möjligt.
• Flyg så lite som möjligt. Åk tåg istället
för att flyga inrikes.
• Använd en bränslesnål bil, gärna
tankad med förnybara drivmedel som
biogas, kör mjukt och håll hastighetsgränserna.
• Samåk till och från jobbet, skolan eller
möten.
Greenpeace FInland
Klimatförändringen – ödesfråga för världens fattiga
Grafen här ovan visar vad i hushållen
det är som drar energi. Uppvärm­ningen
och varmvattnet står för den största
delen. Därefter är det kylskåpet och tvättmaskinen som förbrukar mest energi.
• Undersök möjligheten att dela bil med
andra genom en bilpool.
• Ta av takställningar och skidboxar när
de inte behövs – vindmotståndet drar
mycket bränsle.
Shopping
• Välj inhemska livsmedel, till exempel
äpplen och lök.Transporter av livsmedel
kräver mycket energi.
• Ät mindre kött.
• Om du äter kött, handla från ekologiska
uppfödningar med frigående djur som
fötts upp utan kraftfoder.
• Välj produkter som är tillverkade av
återvinningsmaterial.
• Använd tyg i stället för servetter och
handdukar av papper.
Större investeringar
• Byt ut en gammal oljepanna till en pelletspanna eller till fjärrvärme.
• Installera värmepump om du har
elvärme och ligger utanför fjärrvärmeområde.
• Installera solvärmeceller eller solfångare vid ny- eller ombyggnation.
• Hör med kommunens energirådgivare
om möjligheter till fler energibesparande åtgärder och möjlighet till statligt
stöd.
• Köp andelar i ett vindkraftverk.
Källa: Greenpeace Finland
Visst har det betydelse om du åker buss
eller moped. Grafen till vänster visar hur
mycket koldioxidutsläpp olika fordon orsakar på tio kilometer.
27
Klimatförändringen – ödesfråga för världens fattiga
Palmoljan i hetluften
Än så länge är problemen kring användningen av palmolja många och åsikterna går starkt isär i frågan om hur
“grön” den som biobränsle egentligen är.
D
et finska företaget Neste Oil satsar stort på biobränsle framställt
ur palmolja. När hela kapaciteten
tas i bruk kommer företaget att använda
lika mycket palmolja som dagens största
användare Unilever, ett företag som använder palmoljan i livsmedel och kosmetika.
Än så länge används 80 procent av världens
palmolja till livsmedel, cirka 18,5 procent
till hygienprodukter och bara 1,5 procent
till biobränsle.
Miljöorganisationen Greenpeace fördömer användningen av palmolja i biobränsle
helt, medan Världsnaturfonden WWF anser att palmoljan kan användas så länge
den är hållbart producerad.
företaget strävar efter en hållbar produktion och att alla företag skall ta ansvar i den
här frågan. Företaget vill bli den ledande
producenten av biodiesel i världen. Och då
spelar palmoljan en stor roll.
− Det behövs gemensamma spelregler
för odling av palmolja. Vi accepterar inte
att odlingen sker på regnskogsmark, säger
Honkanen.
Men på Greenpeace är man rädd för att
den ökande efterfrågan på palmolja och
biobränslen kommer att leda till att ännu
mera regnskog huggs ner, vilket hotar tusentals växt- och djurarter, till exempel
orangutanger. Dessutom hotas också regnskogens ursprungsbefolkning.
Större efterfrågan ökar trycket
på regnskogen
Olagliga skövlingar ett stort problem
Greenpeace/Oka Budhi
Oljepalmsplantagerna ligger ofta på tidigare regnskogsmark och i Sydostasien,
speciellt i Malaysia och Indonesien, skövlas regnskogen allt mer för att få mark till
odling av oljepalm.
− Användningen av palmolja är tvivelaktig för att den för det första förstör
regnskogen och för det andra inte minskar
utsläppen, eftersom det frigörs stora mängder koldioxid på grund av att regnskogen
försvinner. Det gäller i all synnerhet regnskog på torvmark, anser Matti Liimatainen,
skogsansvarig vid Greenpeace Finland.
På Neste Oil säger Simo Honkanen att
I Indonesien och Malaysia är både korruption och olagliga skövlingar av regnskog stora problem, eftersom timmer från
nyskövlad regnskog är värdefullt.
− Vi är medvetna om de här problemen
och försöker hjälpa länderna att komma åt
dem genom att stödja dem i tillämpningen
av skogslagstiftningen så att urskogar kan
skyddas. Därför är det viktigt att industrin
får spelregler från internationellt håll och
certifieringskrav för palmolja, säger Honkanen vid Neste Oil.
Neste Oil är också med i rundabordsorganisationen om hållbar palmolja, RSPO
(Roundtable on Sustainable Palm Oil). I
Greenpeace har drivit en kampanj som
uppmärksammar problemen med biodieselframställning om råvaran kommer från
oljepalmsplantager anlagda i regnskogar.
Orangutangers skogar har på detta sätt
fått ge vika för att i-ländernas bilister skall
kunna tanka ”miljövänligt”.
organisationen sitter företag, representanter för hela leverantörskedjan och också
icke-statliga organisationer såsom Världsnaturfonden WWF. RSPO:s viktigaste
uppgift är att ta fram kriterier för hållbart
producerad palmolja.
Men Greenpeace ställer sig kritiskt till
systemet, som de anser att inte fungerar
tillräckligt bra eller heltäckande, och organisationen hoppas att palmoljan inte godkänns som biobränsle i EU. Sannolikt är
att efterfrågan vid ett godkännande skulle
öka i hela världen och samtidigt öka trycket
på regnskogen. Orsaken till att efterfrågan
är speciellt stor i EU är att företag inom
bränslebranschen årligen måste producera
en växande andel biobränsle, enligt en förordning som trädde ikraft i år. I år skall två
procent av bränslet vara biobränsle, nästa
år fyra procent och år 2010 5,75.
− Sådana mängder palmolja kan inte
produceras etiskt eller hållbart, menar Liimatainen vid Greenpeace.
Kan då Neste Oil garantera att palmoljan som de använder sig av är etiskt och
hållbart producerad?
− Vi använder oss av palmolja som kommer från en producent och känner till hela
produktionskedjan och har dokument på
det, menar Honkanen.
Men Greenpeace tvivlar.
− Det bästa och miljövänligaste sättet är
att köra mindre, säger Liimatainen.
Palmoljefabrik omgiven av palmoljeplantager. Avverkningen av skog för palmolje­
odling ger upphov till stort läckage av
kol­dioxid och minskning av biodiversiteten.
28
Klimatförändringen – ödesfråga för världens fattiga
Bilindustrin satsar stort
på utvecklingen av miljövänliga bilar
Tanka bilen i elnätet
De nuvarande hybridbilarna har både en
bensinmotor och en elmotor. Elmotorn är
perfekt i stadstrafik eftersom batteriet laddas upp när man bromsar med motorn.
Men på landsväg räcker inte batterikapaciteten till, utan då måste bilen drivas av bensin, vilket minskar dess miljövänlighet.
I dag utvecklas hybridbilarna till plug-in
hybrider, det vill säga laddningsbara hybrider som har en elmotor och förbränningsmotor som används för att ladda batteriet.
− Batteriet kommer att användas upp
till 80 procent och bränsleceller eller förbränningsmotorer med biobränslen till 20
procent, uppskattar Ihonen.
Batteriet kan ”tankas” genom att koppla
det till ett eluttag. Förbränningsmotorn
tankas med olika bränslen beroende på var
i världen bilen används. I till exempel Sverige kan den tankas med biogas från jordbruket och i Brasilien med etanol framställd ur sockerrör.
Hur miljövänlig en bil med plug-in-teknik är beror på hur elströmmen och bränslet som används i bilen har producerats. Ur
miljösynvinkel är vindkraft, solenergi och
biobränslen att föredra.
− Utvecklingen av de laddningsbara
batterierna har gått snabbt framåt och nu
används en typ av litiumjonbatterier som
är både säkra och snabba att ladda. Dessutom innehåller de inte heller metaller som
i framtiden kan bli en bristvara, menar Ihonen.
Dagens batterier räcker för att köra 200
till 300 kilometer, efter det måste förbränningsmotorn börja användas. Men med
tanke på att bilarna mestadels används
för korta sträckor, så är det här inte ett
problem. Ett större batteri som räckte för
längre körsträckor skulle bli onödigt tungt.
Fördelen med plug-in-hybrider är att
vi slipper bygga nya fabriker för bränsleproduktion och anläggningar för att distribuera energin. Alla har en stickkontakt
hemma, och eftersom bilarna ska laddas på
natten belastar det inte elnätet. Än så länge
bedöms ändå plug-in-hybriderna som alltför dyra för konsumenten.
− Men när tekniken går framåt, så ger
den så småningom bättre batterier till ett
lägre pris, tror Ihonen.
Redan i slutet av år 2010 kommer det
att finnas plug-in hybrider för begränsad
kommersiell handel.
det kunnande och den infrastruktur som i
dag finns för att hantera natur- och biogas
också kan användas för vätgas.
Vätgas används i bränslecellsdrivna
bilar och bränslecellen fungerar i princip
som ett batteri som inte behöver bytas ut
eller laddas upp. Den drivs istället med syre
från luften och vätgas från en behållare och
producerar energi i form av elektricitet och
värme samt vatten. Bränslecellen har alltså
en praktiskt taget helt ren drift, men framställningen av bränslet som den drivs med
kan förorsaka föroreningar. Förutom med
vätgas kan bränsleceller drivas med metanol och naturgas.
Ur miljösynvinkel har vätgasen nackdelen att den är både dyr och energikrävande
att utvinna ur vatten. Det krävs också en hel
del arbete och resurser innan problemen
med transporter och lagring av vätgas är
lösta, så att det går att tanka bilen med vätgas på samma som sätt som bensin idag.
− Om vi fram till 2050 skall lyckas
minska koldioxidutsläppen med 80 procent, så är det inte biobränslen som är lösningen, utan vätgas, menar Rolf Rosenberg
vid VTT.
Enligt honom kommer mellan en och
fem procent av bilarna att vara vätgasdrivna
år 2020 och hälften av bilarna år 2050.
Oberoende av vilken teknik som slår
igenom i framtiden blir det allt viktigare att
den är skonsam mot miljön. Forskningen
är redan en god bit på väg.
Magnus Östman
U
ngefär 20 procent av Finlands
koldioxidutsläpp kommer från
trafiken och vägtrafiken står för
70 procent av de här utsläppen. Merparten
kommer från personbilstrafiken. Möjligheterna att minska koldioxidutsläppenär
stora inom det här området. Speciellt i
Kina och Indien ökar antalet bilar i trafik
hela tiden, så för att kunna bromsa koldioxidutsläppen är det ett måste att utveckla
miljövänliga bilar.
För tillfället finns det två särskilt intressanta alternativ: laddningsbara hybridbilar
och bränslecellsdrivna bilar.
− Jag tror på hybridteknologin och
som komplement till de bränsleceller eller
förbränningsmotorer som använder biobränsle, säger Jari Ihonen vid VTT, Statens
tekniska forskningscentral.
På Island har man gjort försök med vätgasdrivna stadsbussar i huvudstaden Reykjavik. Island har också ett regeringsbeslut på
att landet på sikt skall göra sig oberoende
av fossila bränslen och istället satsa på
vätgas som energikälla för fordon, fartyg
och elproduktion.
Magnus Östman
Tekniken inom bilindustrin
går framåt med stormsteg och just nu finns det
speciellt två intressanta
alternativ: laddningsbara
hybridbilar och bränslecellsdrivna bilar. I framtiden kan också vätgasen
som drivmedel få stor
betydelse.
Vätgas – framtidens drivmedel?
Vilken roll vätgasen kommer att få i framtiden delar forskarnas åsikter. Men många
vill se vätgasdrivna bilar i framtiden, bland
dem USA:s president George W. Bush.
Vätgasen ger inga andra lokala utsläpp än
vattenånga och värme när den förbränns.
Enligt Gasföreningen i Sverige, talar
mycket för att vätgas kan bli en viktig del
av vår framtida energiförsörjning och att
Dagens hybridbilar är effektiva i stadstrafik men i längre landsvägskörning räcker
nuvarande batterier inte till. Plug-in-hybriderna med effektivt laddningsbara, nya
litiumjonbatterier kommer snart att ersätta
den nuvarande hybridtekniken.