Underlag för en skånsk sjukvårdshelikopter

Underlag för en skånsk sjukvårdshelikopter
Poul Kongstad
Region Skånes Prehospitala Enhet
April 2015
Poul Kongstad, Region Skånes Prehospitala Enhet, www.skane.se/rspe
[email protected] +46705934448, Kioskgatan 17, Lund 221 00 Lund
Underlag för ställningstagande till en skånsk sjukvårdshelikopter
Bakgrund
Frågan om helikoptersjukvård har utretts ett 60-tal gånger på nationell och regional nivå. I
föreliggande underlag ges därför inga detaljer i teknik, anställningsförhållanden,
upphandlingar mm utan de principiella fördelarna och nackdelarna med
helikoptersjukvård beskrives. På Regiondirektörens uppdrag ges följande underlag från
den regionala ambulanssjukvårdens synvinkel (RSPE).
För skånskt vidkommande har frågan varit uppe ett antal gånger för utredning. Före
Skånsk Livskraft – Vård och hälsa och då Skåne i princip hade 10 akutsjukhus brukade
argumenten för en helikopter baseras på att man kunde få ut läkare till olycksplatsen men
med de relativt korta avstånd och goda vägnät som finns i Skåne blir ofta vägbunden
ambulanssjukvård snabbare till patienten. På den tiden var dock utbildningsnivån låg inom
ambulanssjukvården med 7 eller 20 veckors ambulansutbildning varför det var angeläget
att förstärka den medicinska kompetensen på fältet. Under att antal år användes i
samarbete med Försvarsmakten helikopter för primäruppdrag (Olyckor m.m.) i
Ängelholm i en uppskattad verksamhet. Idag finns specialistsjuksköterskor i alla
akutambulanser i Skåne varför den medicinska grundkompetensen är hög idag.
Argument mot en helikopter har ofta varit att den kostar mycket pengar, att
användningsområdet har varit oklart och att dåligt väder ibland innebär att den inte kan
flyga.
I det följande är ambitionen att beskriva mervärden för patienterna och sjukvården i Skåne
vid ett införande av helikopter. I det följande ses därför helikoptern inte som ett dyrare
transportsätt utan snarare som en del av patientens totala behandling. En behandling som
kan jämställas med andra kostsamma men självklara behandlingar t ex cancerbehandling,
reversering (motgift) av blodförtunnande eller specifika blodpreparat till blödarsjuka eller
utblödda patienter som också kostar sjukvården mycket pengar men ger stor nytta för
patienterna.
Idag har Region Skåne ingen egen helikopterfunktion och regionen brukar oftast få hjälp
av Uppsala Läns Landstings Sjukvårdhelikopter när den är ledig.
Vad är en sjukvårdshelikopter?
En sjukvårdhelikopter är en helikopter som är avsedd för sjukvården. Det innebär att val
av helikopter, användning av helikoptern, utrustning, bemanning och sjukvårdpersonal är
gjord utifrån sjukvårdens behov.
Alla lösningar som innebär att man utnyttjar andra typer av helikoptrar innebär att
sjukvårdens behov sätts i andra hand. Samarbete med militära helikoptrar fungerar när
militärens behov först är uppfyllda vilket innebär ständiga störningar och plötsliga
ändringar för sjukvården varför detta inte fungerar väl för en region som Skåne.
Motsvarande problem finns när det gäller räddningshelikoptrar (SAR) och
polishelikoptrar.
Utöver dessa grundläggande problem finns också svårigheter med EU-regler att
regelmässigt och i större omfattning använda offentligt finansierade helikoptrar utan att
andra aktörer ges möjlighet till medverkan vid upphandlingar.
En sjukvårdshelikopter utgör en sammanhållen enhet där allt utrymme och alla funktioner
svarar mot sjukvårdens behov. Det innebär att vårdsituationen i en sjukvårdshelikopter är
optimerad efter de förutsättningar som finns för helikoptertypen. Även bemanningen bör
vara integrerad med övrig sjukvård t ex med tjänstgöring på intensivvårds- eller
neonatalavdelningar.
För en stor och folkrik region som Skåne bör man ha en egen sjukvårdshelikopter som
man gärna delar med kringliggande landsting men som organisatoriskt tillhör sjukvården.
Alla samverkansformer med andra myndigheter kommer att ge problem för sjukvården.
Andra organisationer kan gärna komplettera en skånsk helikoptersjukvård men Region
Skåne måste själv kunna leda, styra och utveckla sin egen helikoptersjukvård annars får
man ingen effektiv och säker verksamhet.
En sjukvårdshelikopter är helt uppbyggd och utrustad efter sjukvårdens behov.
Vilka sjukdomar och olycksfall har nytta av en skånsk sjukvårdshelikopter?
Stroke
Handläggningen av stroke är idag redan regionaliserad via vårdprogrammet Rädda hjärnan.
Arbete med en regional SIB (strokeinterventionjour) pågår. Strokebehandlingar kommer att
differentieras i framtiden så att mer effektiva behandlingsmetoder kommer att utvecklas
framförallt inom området kateterburen terapi (interventionell radiologi). Detta kommer kräva
större patientvolymer och omfatta Södra sjukvårdregionen. För dessa patienter är det
synnerligen viktigt med snabb och effektiv sjukvårdstransport till SUS Lund.
Neonatalsjukvård
Kuvöstransporterna för de allra minsta barnen är redan regionaliserad för södra
sjukvårdsregionen med SUS Lund som mottagande sjukhus. Neonatalavdelningen på SUS har
under flera år utbildat läkare och sjuksköterskor som kan bemanna en neonataljourlinje som
för närvarande används till den vägburna neonatalambulansen. Neonatalavdelningen på SUS
önskar dock snabbare transporter till och från de sjukhus som har de svårt sjuka barnen.
Sjukvårdshelikopterns retrievalfunktion för Södra sjukvårdregionen är efterfrågad och
behövd.
Handkirurgi
Olycksfall med skador på armar och ben behöver akutkirurgisk åtgärd för att rädda vävnad,
kärl och nervfunktion. Mottagande enhet är SUS Malmö för Södra Sjukvårdsregionen.
Brännskador och plastikkirurgi
Brännskadevården är Rikssjukvård och Södra Sjukvårdsregionens patienter behöver snabb
transport till Linköping eller Uppsala. Brännskadade behöver transportes innan hudskadorna
ger vätskebalansproblem, vilket innebär transport under första dygnet. En 4 eller 8 timmars
resa med vägambulans till ovan nämnda centra i Sverige är inte optimal för patienterna.
Patienter som oftast kräver omfattande behandling och som är i en svår belägenhet med oro,
smärtor och ödembildning.
Trauma
Traumasjukvården bör centraliseras i Sverige och i Skåne. En nationell utredning som syftar
till ett ”nationellt traumaprotokoll” med fastställda triagekriterier (urvalskriterier) pågår för
närvarande. Utredningen avser att lämna sitt förslag under hösten 2015. Landets olika
sjukvårdshelikoptrar är en synnerligen viktig del i hur samordning, subspecialisering och
utveckling av regionala traumacentra kommer att kunna utvecklas.
Infektion
Svåra sepsisfall (livshotande blodförgiftning) behöver omgående avancerad vård ibland med
stöd av s.k. ECMO. Även här är retrievalfunktionen viktig för sjukhusen och betyder att
behandlingen kan initieras redan innan helikoptertransporten påbörjas. Ett regionalt
vårdprogram håller för närvarande på att tas fram och är på remiss inom Region Skåne
Hjärtinfarkt
Redan idag är behandlingen med PCI (ballongvidgning) för akuta hjärtinfarkter regionaliserad
via vårdprogrammet PHAVIS. Ytterligare subspecialisering med specialingrepp kan komma
kräva helikopter för snabbare access till angioavdelningen på SUS Lund.
Intensivvårdspatienter
Flyttningar mellan olika intensivvårdsavdelningar blir vanligare både med anledning av
specialisering men också vid högre beläggning på Region Skåne och Södra
Sjukvårdsregionens intensivvårdsavdelningar.
Svårt sjuka barn
För barn som behöver intensivvård blir det ofta aktuellt med intensivvård på SUS Lund. Akut
transport och hjälp med stabilisering av patienterna före transport är ofta önskvärt för sjukhus
i Södra Sjukvårdsregionen.
Neurokirurgiska patienter/neurologiska patienter/interventionell radiologi
Bland de akuta neurologiska patienterna finns ett antal mycket brådskande transporter som
man emellanåt går ut i radio för varna andra trafikanter om. Dessa transporter görs med fördel
med helikopter både vad gäller behandling under färd och kort tidsåtgång. Mottagande enhet
är SUS Lund.
Transplantationspatienter
Olika typer av transplantationspatienter kan emellanåt behöva snabb transport med
intensivvårdskompetens till andra regionala centra, t ex Göteborg, men även för transport till
och från enheter på SUS Lund och Malmö.
Barnhjärtkirurgi
Hjärtbarn transporterars regelmässigt i Skåne med vägambulans till och från Skånes
flygplatser men även till och från Köpenhamns flygplats. Helikoptertranporter kan i vissa
sammanhang förenkla transporterna.
ECMO och olika typer av ”Cardiac Assist”
Patienter med sviktande vitalfunktioner i hjärta och lungor kan bli föremål för olika typer av
stödjande behandling. Inrättandet av ett regionalt ECMO-center på SUS Lund innebär starka
önskemål om helikopterassisterade sjukvårdstransporter, för att kunna hantera dessa svårt
sjuka patienter.
Mobil ECMO kräver liksom mycket annan högspecialiserad vård en särskild vårdmiljö.
En sjukvårdhelikopter bör i alla avseenden vara integrerad med övrig sjukvård.
Fördelar med en skånsk sjukvårdshelikopter
Förenklat kan fördelarna med en skånsk sjukvårdshelikopter sammanfattas i följande 10
områden.
1. En sjukvårdshelikopter skapar ett verktyg för sammanhängande sjukvårdsystem för
högspecialiserad sjukvård, ger möjligheter till utbyte av patienter med andra centra
och underlättar subspecialisering av viktiga områden inom akutsjukvården t ex
ECMO-enheten eller neonatalenheten vid SUS.
2. En sjukvårdshelikopter får ofta flera spjutspetsfunktioner som håller ihop
akutsjukvården, när det gäller ”best practise”, kvalitetsuppföljning och forskning. Att
en region kan erbjuda avsändande sjukhus inom och utom landet enkla och säkra
transportlösningar är en klar fördel i konkurrensen om man vill utveckla,
subspecialisera eller sälja avancerade sjukvårdstjänster från Region Skåne.
3. Snabba transporter mellan sjukhus. En sjukvårdhelikopter gör mellan 250-300 km i
timmen vilket gör att sträckan Skåne-Stockholm klaras på 2,5 timmar.
4. Kompetenta team (s.k. retrieval team) kommer till avsändande sjukhus vilket inte
minst när det gäller trauma, intensivvårdspatienter eller neonatala patienter är mycket
betydelsefullt. Teamet hjälper läkare och sjuksköterskor på avsändande sjukhus att
stabilisera patienterna för transport, vilket är en trygghet och hjälp för de enheter som
inte har stor volym av dessa svårt sjuka patienter.
5. Kompetenta team kan transporteras direkt och snabbt till olycksplats eller allvarlig
händelse.
6. Kostnaderna för traditionellt ambulansflyg (fixed wings) minskar troligen på korta och
medellånga distanser (10 -70 mil) om en sjukvårdshelikopter införes eftersom
transporterna enklare görs med denna.
7. Helikopter kan landa där inte vägambulanser når vilket i vissa situationer kan var
avgörande för patienten.
8. En helikopter integrerar flera delar i den prehospitala organisationen och kan vara
viktig för akutläkare/anestesiläkare som komplement till ordinarie akutmottagningsoch operationsverksamhet. Motsvarande gäller för sjuksköterskor. För Skånes del
innebär det en reell möjlighet att få ut utbildade och prehospitalt erfarna läkare på
fältet till allvarligare situationer vilket är svårt idag. Även sjuksköterskan på
helikoptern utgör ett väsentligt bidrag vid en större händelse där sjukvårdgrupp med
speciell kompetens krävs eller önskas.
9. Ambulansen på Ven kan få en annan och bättre utformning än idag där ambulansbåten
idag tar relativt lång tid för de sjukare patienterna. Även för Ivön som har en speciell
färjeorgansation för ambulanser och en del andra öar i närområdet kring Skåne kan
förbättringar göras med tillgång av en helikopter.
10. Helikopter kan, om den är utrustad med vinsch och ytbärgarutbildad personal, rädda
patienter i svår miljö, t ex hav, klippor och höga byggnader/broar och kompletterar
därför väl de s.k. SITS-teamen (Särskild Insats Till Sjöss) inom ambulanssjukvården.
Nackdelar med en skånsk sjukvårdshelikopter
1. Väderberoende. En sjukvårdshelikopter kan under ca 15 % av tiden inte flyga pga
väderförhållanden. Det krävs att teamen även har möjligheter till marktransport, t ex
intensivvårdsambulans, neonatalambulans eller akutbil.
2. Om man helt bortser från det kliniska mervärde som föreligger kring optimalt och
specialiserat omhändertagande av patienten och endast jämför själva kostnaden för
transporten är luftburen ambulanssjukvård med helikopter tio gånger dyrare än vanlig
vägambulans vilket i förstone kan tyckas dyrt.
3. Eftersom en sjukvårdhelikopter ofta blir nav eller spjutspets inom ambulanssjukvården
kan det ibland uppfattas som att helikoptersjukvården få för stor plats i olika
diskussioner och fora.
4. Brist på landningsplatser på de flesta sjukhusen utom SUS Lund som har
välfungerande platta på taket med flygplatspersonal som kan ta emot transporter
dygnet runt.
En helikopterorganisation bör ha ambulansresurser för att kunna användas även på marken. Här London Air
Ambulance:s akutbil som tar uppdrag i närområdet, på natten eller när det av olika anledningar inte är
lämpligt att använda helikoptern.
Ska en skånsk sjukvårdhelikopter användas till primära eller sekundära uppdrag?
Ett primärt uppdrag inom ambulanssjukvården är ett uppdrag där ambulanssjukvården blir
larmad till bostaden hos en sjuk patient eller till olycksplats där det finns skadade.
Motsvarande gäller för helikoptrar. För skånskt vidkommande är troligen på de flesta
ställen vägburen ambulans snabbare på plats varför detta inte ensamt är ett skäl till att
införa helikopter. Dock kan det i vissa situationer vara viktigt att en läkare kan komma till
en patient/olyckplats varför en läkarbemannad helikopter kan användas för detta i
speciella situationer med nytta för patienten.
I London används helikopter för att trafiken är så tät dagtid att det är svårt att ta sig fram
med vägburna enheter varför helikopter har en plats i större städer. För Skånes del har vi
ännu inte s.k. trafikinfarkter med svårigheter i framkomlighet men troligen kommer
expansionen i Malmöregionen att göra att man i Skåne inom överskådlig tid kommer att få
denna typ av problem. Det finns därför skäl att redan idag förbereda sig för att kunna ta
sig fram till skadade i framtiden i storstäderna. Det finns också andra icke urbana miljöer
där det är svårt att komma fram till olycksplatsen. Sådana områden i Skåne är räddning
vid Kullaberg och Skäralid, Öresundbron, vissa 2:1-vägar och för räddning/sjukvård från
båtar ut till territorialgränsen. Vid Kullaberg till exempel sker regelmässigt olyckor då
tusentals dykare och klättrare besöker området varje år.
Ett sekundärt uppdrag inom ambulanssjukvården är ett uppdrag som beställts av annan
sjukvårdsenhet t ex sjukhus, vårdcentral, distriktsjuksköterska m fl. Dessa uppdrag är av
skiftande karaktär från brådskande intensivvårdstransporter till mindre akuta transporter
för den äldre multisjuka patienten som får problem att klara sig hemma. Ofta väljer man
helikopter när transporterna överstiger 10 mil och är akuta medan ambulansflyg (fixed
wings) beställs när transporterna överstiger 30 mil och patientens tillstånd klarar
omlastningar och väntan på flygplats.
I Skåne har sedan Skånsk Livskraft-vård och hälsa, en stor strukturomvandling skett i
sjukvården. Skåne har idag tre akutsjukhus på fyra olika geografiska ställen. Övriga
sjukhus har mer ett närsjukvårdsuppdrag, vilket gör att patienterna måste styras till rätt
sjukhus antingen av första ambulansenhet (t ex stroke, hjärtinfarkt, höftfrakturer m fl.)
som ett primärt uppdrag eller så måste patienterna transporteras i ett sekundärt uppdrag
mellan sjukvårdsinrättningarna – ofta mellan sjukhus.
En skånsk sjukvårdshelikopter bör företrädesvis vara inriktad på sekundära uppdrag inom
Skåne och Södra sjukvårdsregionen men även för t ex rikssjukvård (brännskador m fl.)
och med flygningar till andra nationella centra i Sverige och Norden. Helikoptern i
Uppsala har enligt uppgift över 80 % sekundära uppdrag och används frekvent för att
betjäna Uppsala akademiska sjukhus med regionpatienter. Uppsala som har ett mindre
regionalt upptagningsområde hanterar/producerar/säljer mer sjukvård än Region Skåne,
enligt uppgift. En viktig del i detta är att det blir enkelt för kringliggande landsting att
skicka sina akuta patienter till skånsk specialiserad vård och likaledes enkelt att snabbt få
tillbaka dem med välfungerande helikoptertransporter.
För Skånes vidkommande kan man tänka sig en fördelning på ca 70 %
sekundärtransporter och 30 % primära uppdrag.
Val av helikoptertyp?
Denna fråga brukar hos de intresserade tilldra sig oproportionellt stort intresse. Rent
allmänt kan man säga att har man mycket primäruppdrag i trånga förhållanden (städer,
bergsterräng m fl.) så finns det skäl att ha en liten helikopter med särskilt god
manöverförmåga och stor lyftkraft. Helikopterns marschhastighet kan vara lägre. Har man
däremot mycket sekundära uppdrag bör helikoptern vara större för att bättre kunna
bedriva intensivvård och kunna bära minst fyra personer; två piloter, läkare och
sjuksköterska. Den bör också vara snabbare så att transporttiderna minskas.
För skånskt vidkommande behövs troligen en helikopter av mellanstorlek (Eurocopter,
Agusta Westland m fl. på 4-6 ton) som kan användas både för primär och
sekundäruppdrag.
En skånsk helikopter bör vara utrustad för nattflygning och flygning över hav. Den bör
eventuellt vara utrustad med vinsch beroende på användning i svår terräng, höga
byggnader, broar eller till båtar. Det är viktigt att samarbete och samordning med
Sjöfartsverkets helikoptrar (SAR) sker i denna fråga.
Helikopter som används i fjällen och i storstäder är ofta mindre och har stor relativ lyftkraft för att kunna
manövreras i när det är trångt. Det räcker i allmänhet med dubbla rotorbredden för att kunna landa i trånga
utrymmen när det är ljust. Helikoptrar för sekundärtransporter bör vara större för att bära all utrustning och
ha en högre marschhastighet.
Hur ska en skånsk sjukvårdshelikopter bemannas?
Bemanningen av en helikopter avgör verksamhetsområdet. En allsidig bemanning är två
piloter, en läkare och en sjuksköterska. Två piloter behövs för att kunna hantera
helikoptern på bästa sätt enligt rådande regler och förordningar. Den ena piloten flyger
och den andre stödjer med uppgifter så som navigation, radiokommunikation och
systemövervakning jämförbart med trafikflyget i övrigt. Bemanning med läkare,
helmsman (teknik/navigations hjälp och vinschoperatör) och en pilot är billigare och
medför i vissa sammanhang ett tätare team då alla blir inbegripna i varandras beslut.
Läkaren som är utbildad för uppgiften kan självständigt ta alla typer av medicinska beslut
och initiera medicinska åtgärder av alla slag. Tillsammans med sjuksköterskan kan ett gott
patientomhändertagande göras i diagnostiskt, behandlingsmässigt och omvårdnadsmässigt
hänseende. Om helikoptern är utrustad med vinsch bör sjuksköterskan vara utbildad
helmsman. Ytterligare personal i form av ytbärgare följer då också med helikoptern.
Den vanligaste specialistutbildningen för läkare som tjänstgör i helikopter har varit
anestesiläkare. Idag finns också möjligheter att ta in akutläkare i denna verksamhet. I
Adelaide i Australien har man t ex akutläkare i helikoptrarna. Specialistutbildningen
innehåller då längre anestesiplaceringar och omfattande internutbildning med kunskapskvalitetskontroll innan tjänstgöring. I London Air Ambulance finns också möjligheter för
akutläkare att tjänstgöra även här med certifiering före tjänstgöring.
För akutläkarna liksom för anestesiläkarna kan möjligheten att tjänstgöra inom prehospital
verksamhet i helikopter vara attraktivt och därmed gynnsamt för rekryteringen av denna
typ av läkare till Skåne. Liknande erfarenheter gjordes när Region Skåne hade fyra
läkarbemannade akutbilar mellan 2005-2009 som också var attraktiva ur
rekryteringssynvinkel.
I övrigt bör man troligen följa Uppsalas bemanningsordning med ett medicinskt team som
betjänar vuxna patienter och ett barnanestesiologisk/neonatalt team som betjänar barn som
transporteras.
Arbetet i en helikopter är mycket mer visuellt än på en intensivvårdsavdelning eftersom
man inte hör patientens andning eller varningssignalerna på monitoreringsutrustningen.
Man måste vara utbildad för att bedriva helikoptersjukvård.
Hur mycket ska en skånsk helikopter användas?
Om man satsar på helikoptersjukvård ska den användas annars blir verksamheten inte
kostnadseffektiv och fasta kostnader oproportionerligt höga. Det innebär att man säkert
och direkt måste identifiera när en patient kan ha nytta av en helikopter. Detta innebär i
sin tur att man redan på larmcentralen måste detektera presumtiva patienter. Samtidigt
skall patienterna vara rätt så att man inte låser helikoptern med patienter som likaväl
kunde transporteras på annat sätt. Svårigheter finns redan idag med att identifiera t ex
patienter till intensivvårdsambulansen och neonatalambulansen i Skåne varför Region
Skånes alarmeringssjukvård bör förstärkas med medicinsk kompetens. I London har man
löst detta att på helikoptern tjänstgörande paramedics (motsv. ambulanssjuksköterskan)
också tjänstgör på larmcentralen. I Norge tjänstgör läkare på liknande vis både på
larmcentral och i helikopter.
Om man skulle transportera alla intensivvårdspatienter och alla kuvösbarn som idag
transporteras med vägambulans inom och utom Skåne, vilket i och för sig inte är helt
orimligt, skulle man få ca 1200 uppdrag.
En sjukvårdshelikopter bör av flera skäl ha mer 1000 uppdrag per år och för Skånes del
bör den betjäna alla de stora folksjukdomarna (hjärt-, stroke-, trauma, infektion) men även
andra sjukdomar som behöver specialiserad sjukvård som neonatala patienter, hjärtbarn,
handkirurgiska trauma, neurokirurgiska patienter med blödningar, patienter med ECMO
och aortaballongpump, plastikkirurgiska patienter, speciella obstetriska patienter,
brännskadade patienter m fl.
Därutöver bör flertalet intensivvårdskrävande vuxna och barn transporteras med
helikopter liksom de svårare kuvösbarnen.
Vid en konsekvent användning av en skånsk sjukvårdshelikopter kommer antalet patienter
att kunna uppgå till över 2000 patienter per år på sikt. Detta innebär drygt 5 patienter per
dag vilket ger en bra exponering och rutin för piloter, läkare och sjuksköterskor samt för
larmcentral och övriga kringfunktioner
Detta skulle ge en kostnad i dagens penningvärde på ca 30000 kronor per uppdrag vilket
stämmer bra med de kostnader som man har i London för motsvarande funktion.
En sjukvårdhelikopter ska användas annars blir de fasta kostnaderna oproportionellt höga.
Helikoptersjukvården knyter ihop olika delar av en sjukvårdsregion. I Norrbotten har nästan alla större
vårdcentraler egen helikopterlandningsplats. Här vid Riksgränsens läkarmottagning.
Var ska en helikopter placeras i Skåne?
Som bakgrund kan nämnas att när den nuvarande traumaenheten utformades på
universitetsjukhuset i Pennsylvania (PEN) tog ledningen ett strategiskt beslut att man
skulle ha tre helikoptrar. En helikopter för Philadelphia som placerades på taket av det 12våningar höga sjukhuset i Philadelphia. De två övriga placerades ca 150 km från sjukhuset
för att snabbt kunna transportera patienter till sjukhusen. Ett annat skäl till detta var att
man ville få in så många adekvata patienter som möjligt, dels för att behålla sjukhusets
status som traumasjukhus (nivå1-sjukhus), dels för att patienterna i USA innebär
inkomster för sjukhuset. Bemanningen utgick från universitetssjukhuset.
För skånskt vidkommande är ambulans- och transportlogistisk synvinkel en bra placering
för en sjukvårdhelikopter vid ett eventuellt nytt högspecialiserat sjukhus på
kommungränsen mellan Lund och Malmö. Detta ger snabb access för både vägambulanser
och helikopterinflygningar. Närheten till Sturup gör att de patienter som med flyg enkelt
transporteras till sjukhuset. I ett sådant sjukhus bör tidigare nämnda högspecialiserade
kliniker finnas representerade jämförbart med NKS (Nya Karolinska Solna) i Stockholm.
Ett annat alternativ är Hässleholm eller Markaryd om samverkan/samägande med
kringliggande landsting utvecklas. Problemet är att läkarna och sjuksköterskorna bör ha
högspecialiserade moderkliniker för inte tappa kompetens inom sitt specialområde, t ex
neonatal, intensivvård eller hjärtsjukvård. Detta gör att en sådan placering på sikt inte är
ensamt hållbar.
Att ha SUS Malmö som regionalt sjukhus för alla ovan nämnda diagnoser är inte ett bra
alternativ eftersom det redan idag är problematiskt med trafiken genom staden för
ambulanser norrifrån. Helikopterinflygningar blir också mer komplicerade vid ett sjukhus
som ligger mitt i centrum av staden än till ett sjukhus som ligger friare och/eller är högre.
I Umeå ligger helikopterplattan lågt vilket innebär att det stundom är svårt att få
tillräckligt med luft i helikopterns rotor pga omgivande byggnader vilket begränsar
lyftkapaciteten emellanåt. Ur ambulanssjukvårdens synvinkel avrådes SUS Malmö som
placering för en sjukvårdhelikopter dels av transportlogistisk synvinkel, dels ur
säkerhetssynvinkel och dels för buller i tättbebyggt område. I Umeå har återkommande
klagomål från allmänheten förevarit vid ökning av helikoptertrafiken till sjukhuset.
Länsstyrelsen har utfärdat krav om begränsning till bland annat 55 decibels ljudnivå,
vilket man ålagt Landstinget att genomföra i form av bullerdämpande åtgärder.
Det är en stor fördel om inflygning är fri
och inte går över bebyggelse.
För SUS Lund är situationen betydligt bättre både för vägambulanser och för
helikopterinflygningar. I Lund finns dessutom redan en välfungerande
flygplatsorganisation dygnet runt. Helikopterplattan är väl tilltagen och tål över 10 tons
belastning vilket räcker för alla på marknaden en förekommande sjukvårdshelikoptrar.
(Anm. Dock kan inte Danmarks största militärhelikopter som tar 25 personer landa
eftersom den väger mer än plattan klarar men den bör heller inte landa på höga byggnader
utan på flygplats eller annat anpassat område).
Ekonomi
Reella kostnader för en helikopter är ofta svårt att få fram beroende på att de dels ofta
bygger upphandlingar som kan skifta i utformning, dels för att vissa kostnader för t ex
flygplatser inte räknas med utan hänföres till lokalkostnader inom annat kostnadsområde.
I den svenska diskussionen brukar kostnaderna för en helikopter landa på mellan 40-50
miljoner för helikopter, helikopterbas, serviceavtal, avgifter, kontroller av lika slag,
övningar, helikopterbesättning. Ofta räknas inte sjukvårdens kostnader med utan döljs i
olika klinikers budget men med dessa medräknade tillkommer ca 15 miljoner för läkaroch sjuksköterska dygnet runt året runt.
Jämförande kostnader förefaller man ha vid London Air Ambulance. I de anglosaxiska
systemen finns ofta ekonomiska bidrag från stiftelser och välgörenhet. Även i Norge finns
liknande system på intäktsidan. I Polen som har ett heltäckande nationellt system med 18
identiska helikopterbaser väl utplacerade över landets yta är kostnaderna klart lägre vilket
får tillskrivas en något lägre lönenivå generellt men också att man tagit ett nationellt
beslut och kraftig enhetlig styrning av verksamheten med t ex endast en helikoptertyp och
central utbildning med bland annat med egen simulator i Warszawa.
Får Skånes del bör man räkna med 65 miljoner om året i kostnader för en dygnetrunt
bemannad helikopter. Om Skåne har egen sjukvårdshelikopter kan troligen
samverkansvinster göras med andra regioner och länder som använder helikopter. En
nationell samordning kring ambulansflyg finns redan idag och likande kommer troligen på
sikt att tillskapas för helikoptersjukvård.
Landningsplatserna för helikopter bör vara på sjukhusens tak eftersom man annars behöver en
mellantransport med ambulans, vilken tar tid och innebär patientsäkerhetsrisker i omlastningarna på flera
ställen. Om plattan finns på sjukhusets tak kan sjukhusets personal direkt ta över patienten. Plattan i Lund
har utomordentliga faciliteter för detta med väl tilltagna utrymmen för överrapportering och övertagande.
Samverkan med andra landsting och Danmark
Skåne är tillräckligt stort sjukvårdsmässigt för att ha en egen helikopter. Dock finns det
klara fördelar med att ha gemensam helikopterfunktion med de närliggande landstingen.
Kan man genom överenskommelser dela på kostnaderna och funktionen vore detta bra.
Blekinge har idag viss helikopterservice från Försvarsmakten i Kallinge men övriga
landsting Halland, Kronoberg och Kalmar har ingen egen helikopterfunktion.
En fördel i ett sådant samarbete är att mycket av patientströmmarna för högspecialiserad
vård går mot Skånes universitetssjukhus varför det hade underlättat patienttransporterna
väsentligt om helikopter fanns att tillgå.
Ambulanssjukvården i dessa landsting har sedan många år ett formaliserat samarbete både
inom Södra sjukvårdregionen och på nationellt plan. Behandlingsriktlinjerna för
ambulanssjukvården är likriktade och i stora delar gemensamma varför inga direkta
problem synes föreligga i gränssnittet mellan vägburen och luftburen ambulanssjukvård.
Danmark har under senare år liksom övriga nordiska länder tagit ett samlat grepp om sin
luftburna ambulanssjukvård och har numera flera baser som täcker landets behov. Region
Skåne har samverkansavtal för flera specialiterer bland annat intensivvård, infektion och
neonatalvård men för helikoptersjukvård har man inte från dansk sida haft något större
intresse i att hjälpa Skåne dels för att man enligt uppgift haft hög beläggning på
Köpenhamnshelikoptern på Rikshospitalet dels för att den inte varit fullständigt utrustad
för att gå över vatten till annat land. Med en skånsk helikopter kan man troligen hjälpas åt
när den egna verksamheten är belastad eller drabbad av driftstopp av olika slag. Även
kring Bornholm förefaller det finnas ett visst intresse från dansk sida till samverkan. För
Ven på svenska sidan har danska helikoptrar under åren hjälpt till i vissa fall, vilket varit
tacksamt, enär organisationen idag med ambulansbåt tar relativt mycket tid och ibland kan
vara omständlig.
Danmark har liksom de flesta andra europeiska länder ett nationellt system för luftburna
helikoptertransporter. Med en skånsk helikopter kan tjänsteutbyte lättare ske vid olyckor eller belastning i
sjukvården samt vid driftstopp/service vid de olika enheterna.
Slutord
En skånsk sjukvårdhelikopter behövs för akutsjukvården i Skåne. Det är viktigt för en så
stor region som Region Skåne att kunna transportera svårt sjuka patienter mellan olika
sjukvårdenheter inom och utanför Skåne. För akuta uppdrag inom regionen behövs
helikoptern vid vissa större olyckor, vid otillgänglig natur eller hav. En annan viktig
funktion för en skånsk sjukvårdshelikopter är att ett kompetent och intensivvårdskunnigt
team kan bistå avsändande sjukhus med stabilisering och avancerad vård före och under
transporten till de skånska storsjukhusen. Med en skånsk sjukvårdshelikopter öppnas
möjligheter till bättre samverkan med andra landsting/Danmark som redan i dag har egna
sjukvårdhelikoptrar. En sjukvårdshelikopter påverkar och driver mycket av utveckling och
subspecialisering av avancerad vård och skulle troligen vara positiv för skånskt
vidkommande i framtiden när det gäller att utveckla den skånska akuta högspecialiserade
vården.
I tjänsten, på uppdrag, Lund den 28 april 2015,
Poul Kongstad
Verksamhetschef RSPE
Specialist i anestesi och intensivvård samt neurokirurgi
Region Skånes Prehospitala Enhet
- en del av Region Skåne!
Bilaga 1
Landningsplatser för helikopter i Södra sjukvårdsregionen
Karlskorna
100 m från sjukhuset
direktaccess till sjukhus
Växjö
Finns ej (flygplats Växjö)
ambulans/omlastning
Ljungby
Finns ej (flygplats Växjö)
ambulans/omlastning
Karlshamn
Finns ej (flygplats i Kristianstad)
ambulans/omlastning
Halmstad
Finns ej (flygplats i Halmstad)
ambulans/omlastning
Kalmar
Finns ej (Flygplats i Kalmar)
ambulans/omlastning
Kristianstad
50 m från sjukhuset
direktaccess till sjukhus
Helsingborg
Finns ej (flygplats Ängelholm)
ambulans/omlastning
Ängelholm
Finns ej (flygplats Ängelholm)
ambulans/omlastning
Landskrona
Finns ej
ambulans/omlastning
Lund
Platta på taket centralblocket
direktaccess till sjukhus
Malmö
Finns ej
ambulans/omlastning
Ystad
Finns ej
ambulans/omlastning
Trelleborg
Finns ej
ambulans/omlastning
Hässleholm
Finns ej
ambulans/omlastning
Simrishamn
Finns ej
ambulans/omlastning
I Transportstyrelsens författningssamling (TSFS2012:78) framgår bestämmelser för att inrätta
markbunden helikopterlandningsplats med mindre än 125 landningar per år. En sådan typ av enklare
landningsplats kan för flera sjukhus vara tillräcklig och kostnaden uppgår enligt uppgift till ca 100 000
kr per landningsyta.
PCK maj 2015
Poul Kongstad, Region Skånes Prehospitala Enhet, www.skane.se/rspe
[email protected] +46705934448, Lasarettsgatan 7, Lund 221 00 Lund