Östra
Vätterbranterna
kossor.indd 1
05-08-15 13.13.24
Storslaget och småskaligt
Östra Vätterbranterna är en unik del av Sverige. Den kraftigt kuperade terrängen i området ligger till grund för dess höga biologiska,
kulturhistoriska och estetiska värden. Utsikten över Vättern från förkastningsbranten är lika storslagen och dramatisk, som det böljande
kulturlandskapet österut är småskaligt och varierat.
Småskaligt och artrikt
kulturlandskap vid
Uppgränna.
Naturvård i ett
landskapsperspektiv
I Östra Vätterbranterna har ca 5 % av
skogmarken klassats som särskilt värdefull för naturvården. Dessa relativt
små arealer fungerar som ”fröpåsar”
varifrån arter kan spridas för en långsiktig överlevnad. Formella skydd som
naturreservat och biotopskyddsområden måste därför kompletteras med
frivilliga avsättningar och en god generell hänsyn. Generösa skyddszoner
och restaurering av landskapet runt
bl.a. nyckelbiotoper och naturvärden
är en stor utmaning för framtiden.
Här finns stora möjligheter för alla
brukare och markägare att planera för
att utveckla naturvärdena.
kossor.indd 2
På grund av topografin finns ett stort antal naturtyper samlade i
området. Flera av dessa, exempelvis de ädellövrika bergsbranterna,
är mycket värdefulla ur såväl ett nationellt som ett internationellt
perspektiv. Östra Vätterbranterna har därför av Världsnaturfonden
pekats ut som ett av 100 så kallade ”hotspots” för den skogliga biologiska mångfalden i Europa. Många sällsynta växter, djur, svampar och
insekter trivs här, men är ovanliga i övriga Sverige. Hittills har 231
hotade arter påträffats.
Eftersom områdets
många värden ofta är
tätt sammanvävda är
det av största vikt med
en helhetssyn gällande
landskapets förutsättningar för bevarande
och brukande. Många
arter och miljöer i odlingslandskapet är helt
beroende av en kontinuerlig hävd medan
flertalet av skogens
organismer kräver en
god generell hänsyn.
Storslagen utsickt över
Landsjön och Skärstadsdalen.
05-08-18 10.37.16
En mil mellan Öland
och Lappland
Gårdsnamnen Öland och Lappland avspeglar Östra Vätterbranternas varierande förutsättningar
för odling och naturlig växtlighet. På kort avstånd finns naturtyper som påminner om Ölands
ädellövlundar och norrländska
barrskogsbranter.
De snabbt skiftande markförhållandena har tillsammans
med människans påverkan
gett upphov till ett mosaikartat
kulturlandskap präglat av skilda
naturtyper. Mosaiken består bland annat av lövrika branter och betesmarker, buskrika bryn samt åkrar som slingrar runt berghällar.
Klimatet påverkas i hög grad av närheten till Vättern. Nederbörden
är låg närmast sjön och antalet soltimmar många. Branternas långa
och höga bergväggar lagrar värme och ger lä för nordliga vindar. Stora delar av Östra Vätterbranterna domineras därför av värmeälskande
ädellövträd som ask, alm, lind och ek. Längre österut stiger terrängen
och medeltemperaturen sjunker. Barrskogsdominansen är högre och
naturen liknar det Småländska höglandet, med undantag av ett soligare klimat. De sprickdalar som ligger i områdets östra gräns skiljer
sig därför från branterna mot Vättern. Många naturvärden är här
knutna till gamla träd och död ved i skuggiga, nordostvända branter,
ofta med ett stort inslag av asp och sälg.
kossor.indd 3
Den levande döda veden.
Död ved
I alla trädbeklädda miljöer som skogsmark, branter, betesmark, trädgårdar,
alléer etc. är död ved en bristvara. Att
öka mängden död ved ger livsutrymme för insekter, svampar, mossor och
fåglar. Det gäller både stående och
liggande ved. Största bristen gäller
lövträd, grova stammar och död ved
i levande träd.
05-08-15 13.13.51
Restaurering av slåtteroch betesmark i Tolarp.
Land och vatten möts
under dramatiska former.
Landskapets historia
För ca 1 000 miljoner år sedan utsattes bergrunden i området för
kraftiga förkastningsrörelser. Detta resulterade i den gravsänka som
idag är Vättern och den magnifika bergsbranten längs Vätterns östra
sida. Denna brant kan med få avbrott följas från Klevabergen i söder
över till Östergötland i norr. Urberget är starkt söndersprucket och
ibland har den ursprungliga graniten omvandlats till följd av vertikala
rörelser i berggrunden.
Den senaste inlandsisen, som lämnade området för ca 10 000 år
sedan, har satt tydliga spår i landskapet. I delar av Östra Vätterbranterna är jordtäcket tunt och blottade berghällar vanliga.
Den småkuperade terrängen i de uppodlade delarna av
området är resultatet av isens och vattnets skulpterande.
Efter att inlandsisen försvann har vattnet varit den stora
landskapsomdanande kraften. Större delen är belägen
över högsta kustlinjen vilket innebär att havsvågorna där
aldrig har haft möjlighet att omfördela den morän som
isen lämnade efter sig. De många raviner som skär genom branten i öst-västlig riktning bär emellertid tydliga
spår efter vattnets nedbrytande kraft. En del raviner är
vattenförande än idag, men i många av dem har erosionen enbart varit verksam under istidens slutskede.
kossor.indd 4
05-08-18 10.37.50
Den mosaik av biotoper som finns i landskapet idag har sin förklaring i den historiska utvecklingen. Efter inlandsisen följde arter som
trivdes i det som närmast kan liknas vid ett tundralandskap. Till en
början dominerades vegetationen av dvärgbjörk samt vide- och enbuskar. Successivt blev klimatet varmare och nya arter som tall, asp,
björk och hassel invandrade.
De mer ädla lövträden kunde etablera sig under värmetiden och länge
var lind det vanligaste trädslaget. Gradvis ökade eken sin utbredning
på lindens bekostnad. Fram till senare delen av bronsåldern dominerades troligen större delen av Östra Vätterbranterna av en blandlövskog bestående av ek, lind och hassel på de bördigare markerna och
ek och tall på de magrare.
Mosaikartat kulturlandskap vid Vändelstorp.
Efterhand blev människans påverkan på landskapet allt intensivare, framförallt genom den
ökade betesdrift som tog fart runt Kristi födelse. Vegetationen blev mer mosaikartad med
spridda skogsdungar i ett halvöppet beteslandskap. Idag finns det fortfarande betesmarker
och igenväxta gräsmarker i Östra Vätterbranterna som aldrig har kunnat odlas upp. Dessa är
oerhört viktiga att värna på grund av dess höga
natur- och kulturmiljövärden.
Granen är en sen invandrare i det sydsvenska
landskapet. Ett kallare klimat tillsammans med
ett högt betestryck under medeltiden, innebar
att granen bredde ut sig på de andra trädslagens
bekostnad. Förhållandevis har dock de ädla lövträden lyckats bibehålla sin särställning i Östra
Vätterbranterna, som kan stoltsera med att vara
länets rikaste ädellövskogsområde.
kossor.indd 5
05-08-18 10.37.57
Betessläpp på Bönarp.
Jätteek vid Vretaholm.
Bete
Av de faktorer som påverkar landskapet är bete en av de mest betydelsefulla. Efter inlandsisen strövade stora växtätare som visent,
uroxe och jättehjort omkring i landskapet och kunde genom sitt
betande hålla det luckigt eller öppet. Människan utrotade de flesta
av dem tidigt efter isens försvinnande, men många miljöer har ändå
bevarats där tamboskap påverkat landskapet. Dessa vallades till en
början framförallt i skogen där de bidrog till att skapa luckiga och artrika bestånd. I Östra Vätterbranterna har skogsbete bedrivits i flera
tusen år, och än idag finns här skog som betas. En betad skog med
många olika trädslag av blandad ålder och ojämn fördelning av träden
har stora likheter med de ursprungliga skogar människan tog i besittning. Det vi idag kallar för naturbetesmarker började uppträda för runt 2000-3000 år sedan
runt Vättern, och trädklädda betesmarker är ett av de
mest artrika markslagen i dagens landskap. Arealerna
naturbetesmarker har minskat i Östra Vätterbranterna, dock inte
lika mycket
Gamla träd
som i övriga
De flesta trädslag har en biologisk livslandet.
längd på flera hundra år. Tall kan bli
över 700 år, medan ek och lind kan
bli runt 1000 år. Gamla träd bör alltid
sparas, ensamma eller i grupper, vid åtgärder som röjning av betesmarker eller
slutavverkning i skog.
kossor.indd 6
05-08-18 10.38.02
Arbete
I Östra Vätterbranterna finns ett stort antal registrerade boplatser
och lösfynd från stenåldern, vilket visar att området har påverkats
av arbetande människor i många tusen år. Genom att använda sig av
elden kunde människan tidigt börja omskapa sin omgivning. Anläggande av svedjebränder för odling av rovor, råg och förbättrat bete,
bromsade granens utbredning och ersatte de naturliga skogsbränderna.
Boskapsskötseln har varit basen i odlingslandskapets 6000-åriga historia, och stora delar av landskapet är till mångt och mycket skapat av
betande djur och svingande liar. För att kunna fodra djuren vintertid
var tidigare ängarna av stor betydelse och täckte stora arealer. Dessutom har löv tidigare tagits till vara som vinterfoder åt kreatur. Inslaget
av hamlade träd är stort i Östra Vätterbranterna, som räknas till ett av
landets kärnområden, då spår efter denna tradition finns kvar i stor
utsträckning.
Idag skiljer sig givetvis bondens arbete från tidigare generationer,
men likafullt är det denne som producerar råvaror av hög kvalitet
liksom ett landskap fyllt av biologisk mångfald och upplevelser.
Samarbete
För att effektivt kunna bevara och utveckla de höga natur- och
kulturmiljövärden som finns i Östra Vätterbranterna krävs ett aktivt samarbete över fastighetsgränser och mellan olika intressenter.
Många av arterna i området har krav på att det finns lämpliga livsmiljöer som hänger samman i landskapet. Även på andra sätt kan markägare dra nytta av att samarbeta med varandra och med andra aktörer i
området. Östra Vätterbrantsprojektet har därför som målsättning att
stimulera till gemensamma insatser som kan komma markägare och
värdefull natur till nytta.
kossor.indd 7
Fagning av betesmark.
05-08-15 13.14.14
Gränna
Brantskogar med lövträd
Ölmstad
Kaxholmen
Sj
Ek och tallskogar
Huskvarna
Trädklädda slåttermarker och betesmarker
kossor.indd 8
© Lantmäteriet 2005. Ur GSD-Vägkartan ärende 106-2004/188F.
Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 1999-09-16
Brynmiljöer
05-08-15 13.14.24
Östra Vätterbranterna
Hamlade träd
De Östra Vätterbranterna sträcker sig från Tenhult i
söder upp till Omberg i Östergötland i norr. Den del
av Vätterbranterna som tas upp i denna broschyr ligger i Jönköpings län och är ca 4 mil lång. Med de Östra
Vätterbranterna menas dessutom det varierande kulturlandskapet ovanför branten. Områdets västra gräns
utgörs av Vättern och Tenhultadalen, och i öster av de
till Vätterbranten parallella sprickdalarna.
Östra Vätterbranterna är till ytan ca 43 000 hektar
stort varav knappt 23 000 hektar är produktiv skogsmark. Kännetecknande för området är att landskapet
är uppsplittrat på många markägare och på många
skiftande naturtyper.
Sjöstränder och bäckar
Hela området ligger inom Jönköpings kommun och
dess betydelse för rekreation och friluftsliv är högt.
Runt tätorterna Huskvarna och Gränna ligger värdefulla närströvområden. Till dessa orter färdas också
många turister vilket innebär att möjligheterna att
utveckla en hållbar natur- och kulturturism i Östra
Vätterbranterna är goda.
Viktiga förutsättningar för att bibehålla och utveckla
områdets attraktionskraft är ett aktivt och konkurrenskraftigt jordbruk och skogsbruk. Detta bidrar till ett
öppet och artrikt landskap, bevarar områdets kulturarv
samt höjer livskvaliteten för boende på landsbygden
och i närbelägna tätorter.
kossor.indd 9
05-08-15 13.14.44
Brantskogar med lövträd
Historia och karaktär
Östra Vätterbranternas kuperade terräng utgör grunden för
alla de höga värden som finns i landskapet. Den mest artrika
naturtypen återfinns också i de branta miljöerna i området
som har högsta prioritet i naturvårdarbetet. Närheten till
Vättern och den relativt låga andelen granskog i de brantare
partierna, är gynnsam för den mångfald av arter som har
utvecklats i ett landskap med mycket ädla lövträd och ett
varmt klimat. På grund av topografin har områdena ofta varit
obrukbara för slåtter, medan hamling och bete troligen har
varit vanligt i de minst branta delarna.
Symbolarten större
barksnäcka.
Större barksnäcka
Inom Östra Vätterbranterna förekommer ett flertal ryggradslösa djur som
landsnäckor, skalbaggar och steklar.
Många av dessa är knutna till gamla
lövträd och död ved i ädellövskog
och barrnaturskog. Större barksnäcka
(Ena montana) är en liten landlevande snäcka som i Sverige har sin enda
förekomst i de Östra Vätterbranterna.
Arten trivs, tillsammans med nära 40
andra landsnäcksarter, i skuggiga,
kalkrika och fuktiga miljöer som t.ex.
i lövskogarna runt Girabäcken och
Narbäcken. Större barksnäcka har dålig spridningsförmåga och är väldigt
känslig för ingrepp i sin livsmiljö. Då
ädellövskogsravinerna är Östra Vätterbranternas viktigaste naturtyp är
större barksnäcka en bra symbolart
för området.
kossor.indd 10
Värden att bevara och utveckla
Beroende på bl.a. bergrundens näringsrikedom varierar fördelningen
mellan olika trädslag i branterna. I de mer rika miljöerna kan samtliga
ädellövträd vara representerade, medan de fattigare domineras av asp,
sälg, rönn och björk. Oftast gäller att ju fler lövträd och ju mer död
ved det finns i dessa miljöer, desto värdefullare är de ur naturvårdssynpunkt. Det är troligt att asp har lång kontinuitet i branterna vilket
den inte har i samma utsträckning i igenväxta gräsmarker. Liggande
död ved, torrträd och högstubbar av olika trädslag är av stor betydelse för en lång rad arter. Vilket väderstreck brantskogarna befinner sig spelar också stor roll för artsammansättningen. I nord- och
nordostbranterna är arterna ofta mer fuktighetskrävande, skuggtåliga
och störningskänsliga jämfört med solexponerade sluttningar. I Östra
Vätterbranterna finns det många branter av ädellövfattig typ och de
flesta av dessa ligger i skuggigt ostläge. Branterna har en egen dynamik med ras och skred vilket möjliggör naturlig lövföryngring. Då
bete och eld har haft relativt liten historisk påverkan är fri utveckling
ofta det bästa alternativet för dessa miljöer.
05-08-15 13.14.55
Ek och tallskogar
Historia och karaktär
Längs den västvända branten mot
Vättern finns långa sträckor med
blandskog bestående av ek och tall
som växer på bergig mark. Naturtypen är ett karaktärsdrag för Vätterbranterna och flera fina exempel
syns tydligt när man åker längs väg
E4. Ek och tallskogarna är ofta
lågproduktiva och i många fall så svårbrukade att de är tekniska
impediment för skogsbruket. Avverkningarna har därför varit få, men
delar av branterna har plockhuggits och stockarna rullats ned på Vätterisen. I sen tid har trakthyggen tagits upp på en del marker där detta
varit möjligt. Sparsam vedhuggning förekommer också.
Värden att bevara och utveckla
Tallen och eken har funnits under mycket lång tid i dessa brantmiljöer
vilket sannolikt är en orsak till den stora förekomsten av rödlistade
arter. De flesta bestånden är glesa och mycket ljus når ned till marken. Eken och tallen blandas ofta upp med gran, björk, rönn och oxel.
Skogstypen är varierande beroende på brantens lutning. Där lutningen är svag, oftast i brantens nedre delar, blir floran rik med ett större
inslag av andra ädla lövträd vid sidan om eken. I andra änden på
skalan kan i de brantaste partierna mager tallskog löpa hela vägen ned
till Vättern. Ek och tallskogarna är oftast solexponerade miljöer som
bl.a. hyser en artrik och värmekrävande skalbaggsfauna. Närheten till
Vättern ger ett mycket gynnsamt klimat. Gamla senvuxna tallar, ekar
och död solbelyst ved är viktiga substrat för framför allt skalbaggar
och lavar. Berg och block skapar en stor variation av miljöer. Symbolarter för ek och tallskogarna är gammelekslav och myskbock.
kossor.indd 11
Knotig och vindpinad
tall vid Grav.
Ädellövträd
I Sverige har vi ett globalt ansvar för
ädellövskogen och flera av de arter
som är knutna dit. Av de 231 hotade
arter som hittills har påträffats i Östra
Vätterbranterna är ca hälften direkt
knutna till ädellövträd. Nästan 500
jätteträd av ek (omkrets större än 3
meter) har hittats i området. Innan
det kungliga skyddet av ek upphävdes
i början av 1800-talet var dock antalet
ekar mångdubbelt dagens förekomst.
Stabila ädellövskogar, t.ex. brantskogar och ek och tallskogar med höga
naturvärden bör lämnas orörda. I mer
kulturpåverkade ädellövskogar är behovet av skötsel emellertid stort. Åtgärderna bör där syfta till att skapa
solbelysta grova träd, håligheter i
stammar, död ved samt att utveckla
en rik buskvegetation.
05-08-18 10.38.58
Trädbeklädda slåttermarker och
betesmarker
Historia och karaktär
Stängsling av betesmark
vid Bönarp.
Tips på skötsel av trädbeklädda
slåttermarker och betesmarker
• Gynna trädslagsblandningen och
utveckla områden med solbelysta
jätteträd och hamlingsträd. Gallra
bort gran.
• Främja rekrytering av nya grova
ädellövträd som kan ta över naturvärdena i betesmarkens trädskikt.
Spara de äldsta träden vid röjningsåtgärder.
• Sträva efter ett artrikt buskskikt
med många olika blommande buskar, men undvik att marken växer
igen med sly.
• Snabba på hålträdsbildning på lövträd genom hamling. För grövre
träd som ej lämpar sig för hamling
kan grova sidogrenar kapas eller
ringbarkas ca 20 cm från stammen
för att skapa hålträd.
• Om lövträd vindfälls, lämna kvar
högstubben och helst också den
liggande stammen. Samla grenar
och ris i solbelysta högar på platser
som saknar värdefull flora.
kossor.indd 12
De slåtter- och betesmarker som finns i Östra
Vätterbranterna är ett mycket värdefullt markslag med tusenåriga anor. Runt Kristi födelse
började det öppna landskapet att expandera i
samband med en befolkningsökning i området. Under tidens gång
har sedan gräsmarkernas karaktär och utbredning varierat beroende
på behovet av betesmark och vinterfoder. I dagens landskap har
många gräsmarker tillåtits växa igen och lövtäkten har upphört på
flertalet av de hamlade träden. På alla gräsmarker i området varierar
hävden eller så befinner sig marken i olika successionsstadier efter
tidigare hävd. Lieslåtter av ängsmark sker sparsamt medan värdefulla
betesmarker är vanligt förekommande i hela Östra Vätterbranterna.
Värden att bevara och utveckla
Antalet hävdgynnade arter av blommor, insekter och buskar minskar
med tiden sedan marken hävdades. Idealet är en välhävdad gräsmark
med ett varierat buskskikt och solbelysta gamla träd. I de miljöer där
igenväxningen har gått långt har ofta naturvärden utvecklats liknande dem som återfinns i en ädellövskogslund där skugga och
fuktighet är viktig. Förekomsten av hamlade
träd, jätteträd och mulmträd har stor betydelse för en mängd arter. Solbelysta hagmarksträd är viktiga som komplement till
ädellövträden i närliggande skogsmark. De
har också ett eget djur- och växtliv som inte
återfinns i skogen. Symbolarter för trädbeklädda slåtter- och betesmarker är göktyta
och jungfrulin.
Symbolarten jungfrulin.
05-08-15 13.15.02
Hamlade träd
Historia och karaktär
Hamlade träd finns i stort antal i
Östra Vätterbranterna som är ett av
landets kärnområden för denna tradition. De är ofta de äldsta trädindividerna i landskapet och en viktig
länk i en mångtusenårig kontinuitet
av gamla lövträd. Framförallt lind,
ask och alm har hamlats. De hamlade träden var vanligast i anslutning
till odlingslandskapet där de förr var en naturlig del i ängs- och betesmarken. Inte sällan kan de återfinnas inväxta i slutna lövbestånd och
även i vissa bergbranter. På några ställen i Vätterbranterna åter- och
nyhamlas det aktivt.
Restaureringshamlade
lindar vid Fattarp.
Hamling
Värden att bevara och utveckla
De hamlade träd som finns kvar idag är blott en spillra av vad som
har funnits och de har stor betydelse för landskapets historia och
identitet samt för den biologiska mångfalden. Ett hamlat träd är
bärare av en lång kulturyttring och utgör en livsmiljö för många
hotade växt- och djurarter. Att bevara och skapa nya hamlade träd
är därför en aktiv natur- och kulturmiljövårdsinsats. Hamlingsträden
blir ofta innanrötade och utvecklas till hålträd som nyttjas av fåglar, fladdermöss och bin. I den murkna veden lever en stor mängd
insekter, varav många sällsynta och hotade skalbaggar. Hamlingsträden, särskilt av alm och ask, får också en barkstruktur med en speciell
lav- och mossflora. Det råder stor brist på yngre träd som kan ersätta
de gamla när dessa försvinner. Många växt- och djurarter som är
knutna till hamlade träd har dålig spridningsförmåga och behöver nya
närliggande träd när de nuvarande upphör att vara lämpliga för dem.
Symbolarter för hamlade träd är bålgeting, almlav och ädelguldbagge.
kossor.indd 13
Kontinuerlig lövtäkt liksom restaureringshamling och nyhamling av yngre
träd är viktiga åtgärder för att upprätthålla och utveckla de värden som
är knutna till de hamlade träden. Juli,
augusti och september är lämpliga
månader för trädbeskärning.
Tips på skötsel:
• Återkommande lövtäkt vart 3:e till
6:e år för trädindivider som har nyhamlats eller restaureringshamlats.
• Nyhamling av unga lövträd, gärna i
anslutning till områden med gamla
träd.
• Restaureringshamling av lämpliga
träd.
• Friställning av hamlade träd, gärna i
kombination med bete eller slåtter.
• Plantering av blivande hamlingsträd.
05-08-15 13.15.10
Brynmiljöer
Historia och karaktär
Symbolarten hasselmus.
Bryn är en dynamisk och artrik naturtyp beroende på dess läge mellan öppen och mer sluten miljö. Brynmiljöerna innehåller därför ofta
både arter som ursprungligen trivs i naturskogar och de som ofta
återfinns i fodermarker. Dessutom finns flera arter som är specifikt anpassade till brynen som livsmiljö. Brynen är ofta rika på olika
buskar, som t.ex. rosenbuskar, en, sälg, apel, hagtorn, slån och hassel.
Hassel har troligen funnits utan avbrott i Östra Vätterbranterna i
många tusen år medan flertalet av de övriga buskarna har etablerat
sig senare. Exempelvis expanderade enen kraftigt först på 1500-talet
på grund av ett ökat betestryck. Bredd och utseende varierar kraftigt
mellan olika bryn. De bästa exemplen har en flikig kant mot gräsmarken och övergår successivt, med allt högre buskar och träd längre in i
brynet, till lövskog.
Värden att bevara och utveckla
Hasselmus
Hasselmus förekommer i miljöer med
ett rikt buskskikt och stora inslag av
bärande träd och buskar. Arten blir
ca 7 cm lång och känns igen på dess
rödbruna päls och ludna svans. Den
klättrar bra och tar mycket av sin
föda uppe i buskar och träd, som t.ex.
hasselnötter, hallon, bok- och ekollon samt rönn- och enbär. På våren
bygger hasselmusen bo i täta buskar.
Hasselmusen är en bra symbolart för
Östra Vätterbranterna, som i ett fågelperspektiv kan liknas vid ett stort
och flikigt lövskogsbryn mellan Vättern och det mer barrskogsdominerade landskapet i öster.
kossor.indd 14
I solbelysta bryn, med lä för vinden inne i brynens flikar, är klimatet
särskilt gynnsamt och artrikedomen ofta väldigt hög. En mångfald
av blommande buskar och växter ger en rik insektfauna som drar
till sig många andra arter. Ofta är vissa insekter beroende av en viss
sorts buske eller blomma, en lång rad fjärilsarter lever exempelvis av
hagtorn och slån. Bärande buskar är värdefulla under fåglarnas flyttningar då de behöver bygga upp näringsreserver. Brynen ger också
skydd för viltet och de underlättar många djurs spridning i landskapet. Genom att gallra och luckhugga i kantzonerna till lövskogar,
kan bryn återskapas mellan öppen och mer sluten mark. Där brynen
blivit för täta krävs ofta successiv röjning och för att bevara många av
värdena behövs bete. Symbolarter för värdefulla brynmiljöer är hasselmus, prydnadsbock och törnskata.
05-08-15 13.15.15
Sjöstränder och bäckar samt småvatten i
odlingslandskapet
Historia och karaktär
I Östra Vätterbranterna är sjöarna av delvis olika karaktär. Landsjön
är en näringsrik slättsjö med rikt fågeliv. Områdets största sjöar, Ören
och Bunn, är däremot näringsfattigare och djupare. Bäckarna i Östra
Vätterbranterna har sina källor på höglandet i öster och rinner i huvudsak i västlig riktning mot Vättern. Samtliga vattendrag i området
är kraftigt påverkade av rensning och har vandringshinder för fisk.
Småvatten hade en stor roll i det agrara samhället där foderproduktionen till djuren var avgörande för försörjningen. De fuktiga och
blöta markerna utnyttjades framförallt som slåttermarker, men även
som betesmarker.
Större vattensalamander.
Värden att bevara och utveckla
Vid vatten i Östra Vätterbranterna finns oftast mycket höga naturvärden. Träd- och buskridåer närmast sjöar och vattendrag är mycket
viktiga för fiskar och vattenlevande insekter som kräver ett beskuggat vatten. De vegetationsrika zonerna utmed vattnet ger också
skydd och lä åt viltet och fungerar som viktiga spridningskorridorer i
landskapet. För att värna om de arter som är knutna till stränder och
bäckar är det av stor vikt att spara en bred bård av lövträd. Symbolarter för sjöstränder och bäckar är utter, mindre hackspett och forsärla.
Bäckmiljö med höga
naturvärden.
Fiskfria småvatten hör till de mest variationsrika miljöerna i odlingslandskapet och är mycket betydelsefulla för en mängd olika växter
och djur, som t.ex. fåglar, groddjur, insekter samt vatten- och strandväxter. Småvattnen ska helst vara öppna och solbelysta. Vid förbuskade småvatten bör därför vedartade växter röjas bort etappvis, liksom
en del av vattenvegetationen om vattnet riskerar att växa igen. Symbolarter för småvatten i odlingslandskapet är större vattensalamander.
kossor.indd 15
05-08-15 13.15.17
Länsstyrelsen
036 - 39 50 00
Skogsvårdsstyrelsen
036 - 30 63 50
LRF
036 - 34 62 00
Södra skogsägarna
036 - 858 50
Jönköpings kommun
036 - 10 50 00
Gränna Skogsgrupp
0390 - 500 84
Världsnaturfonden
08 - 624 74 00
www.ostravatterbranterna.se
kossor.indd 16
Projekt Östra Vätterbranterna har varit inriktat på att bygga upp kunskap
om områdets naturvärden och att utarbeta samarbetsformer för att bevara
dessa. Projektet har drivits i samarbete mellan myndigheter, organisationer och markägare. Landskapets småskalighet, tillsammans med att många
naturvärden kräver ett aktivt brukande, gör att en kombination av ”naturvårdens verktyg” är nödvändig.
Genom att dela in Östra Vätterbranterna i olika dellandskap (för t.ex. hamlade träd, jätteträd, ädellövskog och barrskog) har långsiktiga mål tagits fram
för att stärka områdets kännetecken och olika värden. I dessa dellandskap är
det av största vikt att utveckla de bristelement som ofta saknas, och med gemensamma satsningar kan naturvårdsnyttan optimeras och effektiviseras. I
en mindre del av Östra Vätterbranterna har ett så kallat ”Landskapsekologiskt
kärnområde” valts ut. I detta område har alla trädbestånd med naturvärden
målklassats och för odlingslandskapet har det upprättats skötselplaner.
Denna skrift sammanfattar kortfattat Östra Vätterbranternas naturvärden.
För en utförligare presentation med beskrivning av arter, miljöer och dellandskap hänvisas till Länsstyrelsens meddelande nr 2004:35 som finns på www.
ostravatterbranterna.se eller som kan beställas hos Länsstyrelsen.
Produktion: Länsstyrelsen, Skogsvårdsstyrelsen: Text: Simon Jonegård, Claes Hellsten. Design: Patrik Wandin. Foto: Anna Lindhagen, Claes Hellsten, Pål Mernelius, Gudrun Romeborn, Johan Rova, Patrik Wandin
Samarbete för utveckling och bevarande
Kontaktinfo
05-08-18 10.39.31
