Beväpnade tyskar över gränsen
– Midsommarkrisen 1941
Av Simon Olsson
Den 22 juni 1941. Längs en 2 900 kilometerlång front
− från Finland i norr till Svarta havet i söder − går tyska Wehrmacht med allierade till angrepp mot Sovjetunionen. De inledande segrarna kommer i tät följd och
angreppet tycks omöjligt att bromsa. Samma dag
överlämnar ett tyskt sändebud Tysklands krav på Sverige till den svenska utrikesministern: en tungt beväpnad tysk division ska via svenska järnvägar överföras
från Norge till Finland.
För kryptologorna på Karlaplan i Stockholm kommer
den tyska invasionen av Sovjetunionen inte som någon
överraskning. Sedan lång tillbaka har dessa kunnat läsa
en stor del av de tyska telegrammen mellan Oslo, Helsingfors, Stockholm och Berlin. Att invasionen skulle
komma har länge varit ett faktum, enbart den exakta
tidpunkten har varit okänd. Samtidigt vet statsminister
Per Albin Hansson och samlingsregeringen ingenting
om detta − de har medvetet hållits ovetande för att tyskarna inte ska misstänka att de krypteringen knäckts.
Samla regeringen!
Klockan 05.10 − 40 minuter efter det att propagandaminister Goebbels i tysk radio läst upp Hitlers proklama-
tion om fälttåget österut − ringer telefonen hemma hos
statsministern på Ålstensgatan i Bromma. Statsministern får via utrikesråd Staffan Söderblom vid utrikesdepartementet meddelande om anfallet och svarar kort
”samla regeringen klockan 08.00.” Något officiellt meddelande har Sverige vid denna tidpunkt ännu inte fått
från Tyskland och statsministern ställer om sin väckarklocka för att sedan somna om. Vad kommer detta innebära för Sverige? Vilka krav kommer Tyskland att ställa?
Finns det risk för krig?
Sveriges beredskap är god
Till skillnad från vid krigsutbrottet 1939 kan Sveriges
militära beredskap sommaren 1941 anses relativt god.
Den snabba upprustning och den omfattande beredskapstjänstgöringen har börjat ge resultat. Sedan april
1940 står emellertid tyska trupper i både Danmark och
Norge och när det av Sovjetunionen ockuperade Baltikum nu besätts av tysk trupp blir omringningen så gott
Det är juni 1941, och Nazityskland inleder den största
militäroperationen i historien – anfallet på Sovjetunionen.
Hur ska Sverige agera? Hur reagerar Tyskland om Sverige
säger nej till kraven?
som total. Det direkta svenska försvaret består på morgonen den 22 juni av 50 000 inkallade beredskapssoldater. Dessa förstärks omgående genom inkallelser av
infanteri, landstorm och kustartilleri som grupperas på
ost-, syd- och västkusten. Om allmän mobilisering genomförs kan arméns krigsorganisation ställa upp tio
fördelningar med 235 000 soldater till vilket en reserv på
80 000 man tillkommer. Flygvapnet har samtidigt fem
jaktdivisioner i främst Mellansverige.
Ett brott mot neutraliteten
Samma morgon som Per Albin Hansson underrättas om
det tyska fälttåget mottar UD en tysk begäran om företräde hos utrikesministern snarast möjligt. Klockan
08.30 tar utrikesminister Christian Günther därför emot
två tyska sändebud på sitt tjänsterum; ambassadör
Prins Victor zu Wied och envoyé Karl Schnurre från Berlin. Nu överlämnas de tyska militära kraven på Sverige
med anledning av det nu inträdda krigstillståndet. Tyskarna ska få använda det svenska telenätet, enstaka
överflygningar ska tillåtas och svenska minspärrar ska
samordnas med tyska bland mycket annat. Ett av kraven är emellertid mer problematiskt än alla andra:
”Transitering av tysk trupp (omkring 1 division) på
svenska järnvägar och med svenska transportmedel
från trakten av Oslo till Finland.”
Christian Günther, svensk utrikesminister under andra
världskriget, från december 1939 till juli 1945.
och vad kommer att hända om Sverige inte gör det?
Finns det till och med risk för krig? Frågan kommer följande att dagar splittra regering och riksdag. Statsministern har samtidigt informerat kungen och antyder
inför regeringen att den senare kan komma att abdikera
Konungen ytterst bestämd
Är det rimligt att tillåta ett beväpnat tyskt förband att
passera genom Sverige? Ska Sverige vika sig för kraven
Permittenttrafiken, transiteringen av
tyska soldater på permission, pågick
under perioden juli 1940 till augusti
1943. Här syns tyska alpjägare på räls
genom Storlien.
2
om kraven avvisas. Kungen kunde, enligt Per Albin
Hansson, inte ”ta på sitt ansvar att landet riskerade att
kastas ut i ett krig. Hellre tog han sin ställning övervägande.” Var det verkligen så eller friserade Per Albin
sanningen för att få som han ville? Diskussionerna fortsätter kommande dagar i regering och riksdag men beslutet är i princip redan taget.
från början bestämt sig för att godkänna de tyska kraven och som statsminister och partiledare ser han till att
få sin vilja igenom. Riksdagsmötet har bara varit en
formsak och sent på kvällen den 25 juni informeras det
svenska folket via radio att Sverige även i fortsättningen
kommer hävda sitt oberoende: ”det nya läget har emellertid ställt oss inför vissa särskilda frågor. Sålunda har
från såväl finsk som tysk sida framställning gjorts om
tillstånd att på svenska järnvägar från Norge till Finland
överföra en till en division begränsad truppstyrka.”
Ett spel för galleriet
Någon större mening i den politiska debatten dessa dagar finns egentligen inte. Per Albin Hansson har redan
3
